Här har vi mig när jag var sexton. Jag hade olikfärgade flätade extensions och en massa skruvar i håret. Detta brukade jag kombinera med en massa blå, vita, svarta och gröna dreads som jag gjort i synstetiskt hår. Jag köpte det på Taj Mahal i stan och så dreadeade jag det och satte fast det i toffsar.

Det gjorde alla mina polare också.

Stilen kallades currygot.

Vi brukade bära korsetter (riktiga) och mycket lack. Lackhandskar är förövrigt det snuskigaste som finns, alla fashionistas som suktar efter dem just nu har uppenbarligen aldrig ägt ett par. De låter som seg soppåse när man har dem på sig. Prassel gnissel prassel gnissel. Sedan svettas man skitmycket. Jag hade även en lång balklänning i lack. Den var jag stolt över. Hela jag var som en stor, seg soppåse. Prassel gnissel gnissel prassel svett svett svett gnissel.

Jag, till skillnad från alla andra, rakade faktiskt aldrig av mig mina ögobryn för att måla de höga gurkbrynen, däremot halverade jag dem och målade upp den sista biten med flytande eyeliner för det mesta, så man HÄÄÄÄEFTIG och AEEEJVILL ut!

Vill minnas att vi lyssnade mycket på Hocico och Apoptygma Berzerk. Fast sistnämnda suger ju. Hästanus.