Pappa till din älskare?

Tänker lite på det här med ålderskillnader. Jag ska medge att det inte fungerat bra för mig att dejta folk i samma ålder som jag - De går oftast i skola eller så har de ingen arbetslivserfarenhet, har inte kommit särskilt långt, helt enkelt. Vi har inget att tala om, de har inga pengar och kan inte leva ett liv med mig om jag inte bjuder på saker hela tiden, och jag förstår inte deras sätt att resonera - Jag känner mig som en mamma. Jag menar inte att jag nödvändigtvis skulle vara mer mogen - Men vi har levt helt olika liv och jag finner inget nöje i att ta en mammaroll för någon jag ska ha en romantisk relation med.

Jag har helt enkelt ungefär samma arbetslivserfarenhet som en tjugosjuåring, och det är runt där jag brukar dejta. Sex år äldre har varit regelbundet förekommande för mig sedan jag fick fast anställning inom den grafiska branschen - vid sexton.

Och jag förstår då inte, inte alls, det här med stora ålderskillnader annars. Jag kan inte för mitt liv tänka mig att dejta någon mycket äldre på grund av den enkla praxis att jag inte kan finna mig fysiskt attraherad av dem - Vilket, jag vet, enbart är en smakfråga.

Men det här med delade erfarenheter, något att prata om, en god kontakt - det torde nästan vara obligatoriskt. Fattar inte att folk på allvar kan vilja inta någon slags mamma eller papparoll för en person man har en romantiskt relation med. Kan bara se det på ett sätt, att man vill hamna i någon slags maktposition över den andre, istället för att leva i en jämställd union där den ena parten inte blir beroende av den andra.

Jag tycker att det är jävligt äckligt.

Sedan tänker jag på min farfar och farmor. Farmor var sexton. Farfar var tjugosju. Farfar var alltså elva år äldre. Hon fick sedan sitt första barn vid sjutton - och jag tycker att det är förjävla äckligt.

*Vill understryka att jag inte anser att tidigt barnafödande är äckligt, utan att jag tycker att denna ständiga grej med stora åldersskillnader när det inte finns någon gemenskap, utan det heller baserar sig på skönhet, ungt läcker kött och pappa/mammaroller till den man har en romantiskt relation med. Som sagt.

Generalisering är ju vackert om något. Eller är det?

Robert, hur får du det till att jag generaliserar? Du får gärna säga vart eller vilka platser i texten detta förekommer, för det vore ju självfallet synd om det ger intryck av det - och då vill jag få möjlighet att förändra! Och hittar det ju, dessvärre, inte själv. Så hjälp mig!

Alltså är det åldersskillnaden som är äcklig eller att din farmor fick barn vid sjutton?

du har aldrig pratat om din pappa i din blogg! finns det någon anledning eller är det bara slump?

Ungefär lika äckligt som jättesmala personer som är ihop med jättetjocka personer...

Alexandra Malmqvist-Olsson: Varken åldersskillnaden eller det faktum att hon fick barn när hon var sjutton (min storasyster fick ju barn när hon var 15, och henne beundrar jag bara för hennes prestationer!) utan jag blir äcklad av vad många av dessa relationer med stor åldersskillnad kommer sig AV. Fast ser absolut vad du menar, det ser ut som att jag skrivit att det är äckligt att föda ungt, det är det ju inte!
E: Faktiskt bara slumpen! Jag och min pappa har en bra relation. Pratar i princip varje dag. Har båda magproblem. Allt det där.
H: Varför är det äckligt?

"E: Faktiskt bara slumpen! Jag och min pappa har en bra relation. Pratar i princip varje dag. Har båda magproblem. Allt det där." Hahahaha, så härligt!

mellan min mamma och min pappa skiljer det 14 år.. men jag tycker inte det är konstigt eftersom dom mötte varandra ganska sent i livet (min pappa är väldigt gammal)...

när jag var 6 skildes mina föräldrar. min pappa hade hittat en ny. jag var tydligen sämst på att bedöma åldrar när jag var liten, och den nya kvinnan vägrade alltid att säga hur gammal hon var. "56!" sa hon och skrattade. för ett tag sen fick jag reda på att hon var 16 år yngre än min pappa, och alltså kring 20-21 när de träffades och skaffade barn.
jag blev så otroligt äcklad. han lämnade sin fru och sina två barn för en liten brud på 21 år! det skumma är att hon överhuvudtaget blev ihop med honom. han är ju inte ens snygg.

alla är vi olika. Jag är pensionär fångad i en 21-årig kropp (fast om man tror de nya rönen om metabolisk ålder etc så är jag nog minst 80 även fysiskt) och min gubbe är en 12 åring fångad i en 25-årig kropp. det passar ganska bra. Per praxis är ett bra uttryck, eller hur ?! hehe

Jag förstår inte heller det där med en äldre lärare/mamma/pappa och en elev/ett barn.
Jag tycker faktiskt det är ganska äckligt med tidigt barnafödande.

Men tänk om du hittar någon som är i din ålder, har arbetslivserfarenhet men ändå inte på det framgångsrika planet som du, kanske mer i linje med ICA eller IKEA. En person som kanske går i skola, har lite pengar...men ändå har den "personliga utvecklingen" som du har. Skulle det gå då?
Syftar på - " de har inga pengar och kan inte leva ett liv med mig om jag inte bjuder på saker hela tiden"

Du är så otroooligt lillgammal!! Lilla gumman.

Anonym: Det hoppas jag verkligen, men problemet är det faktum att jag måste leva ett visst liv just nu, rent karriärsmässigt, och för mig går det före just nu - Jag är ändå ung och måste satsa nu, inte senare!

laura: Nej, det är jag väl inte. Jag råkar bara vara ung och ha en karriär, däremot vet jag väl inte om jag skulle vara mognare än andra i min ålder.