Jag satt här igår med en vän och pratade om det här med att tolka SMS. Jag är ingen överdriven tolkare. Eller visst, visst tänker jag saker och misstänker saker och bygger upp teorier i huvudet - men jag agerar aldrig på dem. Jag frågar. Rakt ut. Då jag avskyr när folk drar slutsatser utifrån deras egna små hjärnspöken gällande mig och jag vill visa de runt mig samma respekt. Vi fungerar trots allt olika.

Jag önskar att andra gjorde det här i samma mån.

Speciellt vad gäller triviala ting som SMS.

Min tjejkompis gick nogrant igenom hur man tolkade saker utifrån punkt, komma och utropstecken. Vad olika saker betyder om det är i versaler respektive i gemener. Längden på SMS:et, allt. Precis allt. Det hela ska tydligen vara extremt viktigt.

Jag fattar personligen ingenting.

Jag vet dock att det finns en sanning i det hon sa, en sanning som jag vägrar att acceptera. Jag har aldrig suttit mig ner och författat ett SMS på något speciellt sätt för att någon ska få en specifik uppfattning om mig, mina känslor eller hur jag är. Mina SMS ser likadana ut till alla jag känner, oavsett om det är en kompis, förälder, syskon, pojkvän eller någon man dejtar. Ibland har jag varit duktig och sträckt mig till att skriva saker som "puss" i SMS, men det är bara för att jag någonstans är medveten om att många gör precis som min tjejkompis beskriver.

Och det här är något som verkligen skapat riktiga jävla problem.

Ett ex till mig blev regelbundet förbannad som satan och ringde upp mig och skrek ibland för att jag författat något SMS på fel sätt. Typ att jag kunde skriva "Jag går nu." Istället för "Jag går nu, puss!" för förstnämnda vad tydligen en diss. Ett annat ex tolkade mina SMS som att jag mådde dåligt och ringde upp förtvivlad när jag, exempelvis, hade asroligt med mina polare. Brunchkillen tog en gång upp att jag skrivit "Okej!" som svar på en grej och poängterade att han tyckte att det var dissigt och han blev ledsen för att han satt uppe sent och jobbade. En kompis till mig har helt slutat skicka SMS till mig och lärt sig att ringa istället (bra!) eftersom att mina svar på hans milslänga texter oftast var i stil med: "Trevligt." eller "Kul." eller typ "Anus." vilket tydligen inte heller var så positiva svar. En annan kille jag dejtade trodde att jag tyckte att han var jobbig och att jag var ointresserad för att jag inte svarade på hans myriader av SMS en specifik kväll, men då hade de inte kommit fram, utan nådde mig först 2 dagar senare då 3s nät sög.

Vad fan är det jävla problemet?

DET ÄR ETT SMS.

Det är korta små meddelanden som tar lång tid att skriva, som är en fullkomligt ovettig kommunikationsform om man ska förmedla mer än typ : "Var är du?" som man aldrig vet om de kommer fram i tid eller ej eller om parten i andra änden överhuvudtaget ser. Det är inte ett kommunikationsmedium att förlita sig på. Det är absolut inget som ska tolkas: Då det utan tvivel enbart resulterar i problem. Bara för att ingen svarar på en viss tid så betyder det inte att de ignorerar en eller hatar en, och jag är så trött på att folk nojjar över att de skickar ett SMS till någon de gillar och inte får svar på en halvtimme och därav freakar och går ner sig i ångestens mörkaste nivå.


Alla är galna förutom jag.
Allt är som vanligt.

Att jag inte, än i dag, står blickandes mot himmelen och undrar när jag ska bli hämtad av mina fränder från en annan planet för att ta bort mig från den här fullkomligt, oförståeliga planeten som jag gjorde på dagis är något av ett mysterium.
 
Ps. Jag ignorerar i princip alla SMS utan direkt substans. Ett Sms jag kan tänka mig att svara på utifall att jag är JA är: "Ska vi hitta på något?" Jag fick 50 SMS om "god jul" på julafton. Jag svarade på 3 av dem.