Bra!
Nu lagar jag glutenfri pasta som jag ska dränka i amerikansk dressing och ketchup. Brunchkillen, som är en sann gourmet, anser detta vara förkräckligt. Enligt tidigare utlåtelse.
Jag tröstar mig med att jag är en vinkännare.
Gör som över 200 andra bloggare, jultävla om en Ipod nano 4Gb, mp4-spelare samt biobiljetter!
http://sjukdom.blogg.se/1197118686_jultvling_vinn_ipod_n.html
Mmmm.. Det höres gott med glutenfri pasta.. Trevlig helg önskar Anki
Läste din historia nedan..
Bättre arg och förbannad än ledsen och förkrossad!
Jävligt synd att inte alla föräldrar är vuxna... för i din familjs fall låter det ju som du har varit den mest vuxna, även när du inte var vuxen!
Jag känner ju inte dig alls, men jag tycker det är skönt att du orkar behålla din styrka och kreativitet istället för att bryta ihop!
Efter inlägget om dina föräldrar blev du helt plötsligt en riktig människa i mina ögon. Ta hand om dig, snälla.
Hej gullis, läste din blogg imorse och kände verkligen med dig. Fortsätt att vara arg, då kan du göra något åt det. Inget säger att du inte kan ställa upp ibland men att offra hela ditt liv för andra (som inte gör något själva)är inte bra för dig och din framtid. Jag är 45 och har själv en sådan släkt som hela tiden "hugger benen av en", men jag har försökt att lyckas ändå. Lycka till med allt för du är fantastiskt kreativ och duktig och låt inte alla trötta ut dig bara därför. Kram