Okej, jag köpte ju tre stycken masker i fredags. En av dem täckte hela ansiktet och var silvrig med svart på. Se på muppig bild.

Senare sprang jag på Lady Oscar på Spy Bar. Och han tyckte att den var jättefin. Och jag tänkte att den skulle passa honom. Så, alltså gav jag bort den som en julklapp till honom! För Oscar är så fin och har alltid roliga saker, så jag tyckte att han kunde få en till.

Men senare, idag, när jag kollade in Svepet på Stureplan.se så blev jag lite förvirrad. Min mask sitter uppenbarligen på en tjej som ligger halvdäckad, aspackad och dreglandes över Victor Flumé!

Buhuhu. Jag vet inte varför. Men jag känner mig skändad. Besudlad. Jag vill inte att min mask ska ta del av syndiga ritualer på fullkomliga främlingar. Jag liksom ser hur masken skriker ut. Hur den lider. Hur ensam och uttnytjad den känner sig.

"Maaammma! Maaaaamma! Maaaammma var är du? Vart gick du? Vilka är de här? Vad gör de med mig? Maaaamma! Maaaammaaa var äääär du?!? Du lämnade miiiiig! Jag dööör! Maaamma! Var är din kärlek?"

Usch.
Hela historien när jag gav en tjejkompis en klänning som hon sa att hon gillade ur min garderob och det slutade med att hon sålde den på Tradera spelas upp inför mina ögon (FYFAN VAD ARG JAG BLEV! Då kunde ju någon annan fått den! GRATIS, jävla profitör!). Om någon inte vill ha något, kan de inte säga det då? Jag gav bort en mask som jag tyckte var fin till en person jag anser vara fin som jag trodde gillade masken, jag gav inte bort den för att... färdas mellan främlingar. Blä. Ledsen.

Gillar inte sånt.