Fullkomligt sinnessjuk kväll.
Hela dagen var jag trött, dåsig och ganska olycklig. Jag såg fram emot kvällen, ölen, drinkarna och vinet som jag visste skulle få mig piggare igen. Jag har ätit dåligt den senaste tiden, vilket jag egentligen kom fram till i fredags när mina starka, värltränade ben darrade i knäna när jag gick och stödje upp min kropp. Dåligt Hanna, skärpning Hanna.

Jag och Nikita sitter först en stund hemma hos mig, delar på en öl. Sedan drar vi iväg på inflyttningsfesten till min storesysters nya lokal och företag (Folkliv) Vi socialiserar lite, dricker ett par champageglas var, jag drar i mig två extra glas vin sedan tar vi sällskap till Centralen där vi skiljs åt. Utanför Åhléns möter jag upp Megan, vi ska till Soft kök och Bar och diskutera affärer med ägaren. Megan ska ha efterfesten efter modevisningen där och vi pratar design, marknadsföring och blir bjudna på middag och en sjuhelvetes jävla drinkar.

Efter att vi planerat så tjattrar jag och Megan om allt möjligt, pratar med några färmlingar som ansluter sig till bordet och jag får i mig inte mindre än 6 stycken drinkar. Megan får i sig 8. Efter ett tag drar vi vidare till Mera en snabbis, jag tjatar som en galning på att vi ska dra till Spy Bar istället eftersom att jag, kvällen till ära, verkade bli en snobbig liten stilfascist och inte uppskattade klientelets klädsel! Megan tar en öl, jag tar en cider.

När Mera stänger drar vi iväg till Nacht på Spy Bar. Lokalen är full, men Karin står vid dörren så det är lugnt i vilket fall. Raggar senare dit Nikita och Karin var god och släppte även in honom. Megan dissar vårat sällskap för en kille! På Nacht drar jag i mig två öl. Dansar på något slags podie, blir nervällt av Nikita på golvet (EFTERSOM ATT ÄVEN HAN VAR GANSKA ÖVERFÖRFRISKAD) och får kvällens första, men garanterat inte sista, blåmärke.

McDonalds. Minneslucka. Taxi. Promenad upp för Götgatsbacken. Där händer det strålande, fantastiska, att en mycket kort liten man (till mina axlar, högst) tar tag i min stjärt och sedan går vidare. Jag blir chockad och arg och jagar efter honom i mina stövletter med 8 cm klack. Men den lilla jäkeln springer runt i cirklar! Som en uppdragbar liten docka! Jag vurpar fullkomligt, river upp inte mindre än tio blödande sår på knän, lår, under hakan och på armbågarna. Vrider magen ordentligt och får en ordentlig huvudvärk. Jag tappar fattningen totalt, börjar tokböla. "Varför tror folk att det här okej? Varför tror de att andra människors kroppar är deras egendom? Varförvarför varför?" - upprepas gång, på gång, på gång. Två killar kommer fram till oss och undrar hur läget är, jag tokbölar fortfarande och berättar hela situationen. De ser besvärade ut.

Vi går hem. Jag däckar.

Jag vaknar.

Jag inser att min syn på festande och alkoholintag är fullkomligt vrickat. Jag går inte ut på lördagen. För första gången på mycket, mycket länge - och är fullkomligt nöjd med det.

1/5 öl. 2 glas champage. 2 glas vin. 6 drinkar (fyror). 1 cider. 2 öl.
På 48 kg kropp. Friskt. Verkligen. Inte.
Smakfullt nog blev jag ej heller bakis. Illa.

Bilden är framsidan på klänningen jag köpte på Myrorna i, eh, torsdags kanske. Den bars under kvällen. Tillsammans med mina läckra zebrarandiga strumpbyxor som nu är fullkomligt demolerade.