Lördagen - Känslomässigt överstyrd

Inlägg utan kommentarsfunktion


Lördagen var konstig, överlag väldigt trevlig, dock.
Först sov jag i en miljard år, sedan shoppade jag julklapp och smaklös klocka samt lite annat krams med Thomas. Kom hem, hade lilla julafton med min storasysters familj. Efter det kom Magda över, vi drack vin, möte upp Jonny vid centralen. Gick till en klubb, från utsidan såg det ganska tomt ut, då valdes Ace, gratis, bekvämt och trevligt. Efter att vi varit där ett tag så går vi ut och röker.

Då dyker mitt senaste ex och mitt senaste snedsteg upp samtidigt, brevid varandra, båda vinkar aningen generat (exet snarare provokativt dock, då han verkar ha som kroghobby att göra saker which he knows will tick Hanna Fridén off) och jag vill spy. Jag hoppas att de ska springa iväg, det gör de inte, de går in. Som tur är slipper jag se exet, jag tycker verkligen alvarligt illa om honom, och jag är inte en ex-hatare, många av mina bästa vänner är folk som jag haft korta eller längre relationer med. Överlag kan jag inte sluta tycka om en människa bara för att attraktionen eller kärleken inte ligger kvar, jag avskyr enbart falskspelare och folk som betett sig genuint dåligt.

Det senaste snedsteget är en helt annan historia, dock. Vi hade en för ett tag sedan också. Jag kan inte påstå att jag blev kär i honom, däremot fick han mig, av någon sjuk anledning, att känna mig otroligt bra och avslappnad i hans närhet. Han skrattade vid rätt tillfälle, fällde cyniska och smådissiga kommentarer vid andra och var duktig på att ge mig komplimanger och han hade exakt rätt nacknyck. Det bästa var dock hans kramar. Jag gillade honom på en gång. Jag kände mig bekväm med honom, vilket jag i princip aldrig gör med någon i sådanna sammanhang om jag inte dejtat dem ett bra tag. Jag blev glad av uppmärksamheten, och helt oresonligt förkrossad när jag inte fick den. Därför var det sannerligen ett snedsteg, och inget som skulle ha utvecklats till något bra, och dessutom kan jag inte se att det var relaterat till kärlek. Jag skulle snarare relatera känslan till den jag fick när jag träffade David för första gången när jag var 14, som blev min bästa vän i hela världen på en gång, med enda undantaget att jag faktiskt var attraherad av den den vars namn jag inte kommer nämna.

Men det hände lite saker, så istället för en väldigt bra och varm känsla så utvecklades det hela enbart till ett ofantligt stort ångestmoment. Inte på Ace, utan innan. Varje gång han kom fram och pratade på Ace så kände jag mig illa till mods, dock så verkade det inte alls vara jämförtbart med hur illa till mods han verkade känna sig.

Igår sa jag upp kontakten via mail, jag är bra på att klippa folk. Det händer plötsligt, och jag ångrar mig aldrig. Dock, till mitt försvar, så brukar jag försöka göra situationen god och verkligen försöka hårdare än de flesta innan beslutet tas.

Ångesten gick dock att maskera för både mig själv och omgivning med öl, vildsint dans och gott sällskap. I slutet av kvällen åkte jag, Jonny och Britta hem till mig. På perrongen vid Hötorget springer vi på exet och snedsteget igen. Mitt ex slänger slängkyssar, snedsteget tittar fram under luggen och vinkar, han ser besvärad ut. Hemma somnar jag, Jonny och Britta i min säng. Att sova med vänner är gravt underskattat.

Enda problemet med det är att jag exempelvis enbart kan känna mig bekväm att kramas med en manlig vän i sängen, problemet med det är att den manliga vännen kanske tolkade sovandet som något annat. Problemet med det är att det i vissa situationer faktiskt lett till något då jag tänkt: "äh, whatthefuck, det kanske kan fungera, något finns ju besvisligen där, så det kanske funkar!" vilket det självklart inte gjort, blivit jobbigt, och man kunde ha undsluppit vissa situationer, som orsakar vissa känslomässiga reaktioner, vilket kunde ha unneburit att jag haft en god känsla för en, så länge det enbart handlade om vänskap utan fysiskt aktivitet, underbar människa.

Antingen tycker de om dig för mycket eller helt enkelt för litet.

För litet känns ovant, och det var inte det minsta spännande.



Jag hade fortfarande apakul på Ace, toalettdörrarna luktade nytt trä, det var fint. Britta var jättefull, jag var lite mer full än standard (trots allmän uppfattning så brukar jag faktiskt inte vara extremt tankad på krogen, det händer då och då, oftast på vardagar dock). Bilden kommer från
Aces MySpace.

ace3

Inlägg utan kommentarsfunktion

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback