PMDD - Premenstrual Dysphoric Disorder
En av tio kvinnor har en extrem PMS och mensvärk som går ut över jobb, studier och privatliv. Det kallas för PMDD och står för: "Premenstrual Dysphoric Disorder". Detta orsakar kraftig depression, personlighetsförändring och extrema smärtor. Det enda läkarvården i nuläget har för att lindra detta är antidepressiv medecin (oftast Zoloft) starka smärtstillande, hormonbehandlingar och en liten apparat som du kan låna hem från sjukhuset vid behov efter utvärdering.
Trots dessa alternativ så blir bara problem lindrade till en viss grad för de flesta kvinnor med PMDD. Personligen tror jag förövrigt inte alls på användet av Zoloft vid dessa tillfällen då Zoloft ofta ger biverkningar såsom trötthet och ökad depression vid kortsiktig användning. Jag skulle t.ex. vilja hävda att användadet av medeciner såsom Buspar (Busparin) och möjligtvis även Fluoxetin skulle vara mer effektivt.
Jag har PMDD. Jag har legat och vridit och vänt mig sedan klockan halv nio i morse. Jag ville ha smärtstillande, men att sträcka sig brevid sängen, plocka upp mobiltelefonen och ringa ett nummer för att be någon annan i lägeheten hämta t.ex. Ipren var allt för ansträngande.
Det går ut över mitt jobb, det går ut över mitt privatliv och det går ut över mig. Och det finns inte ett skit att göra åt det.
När jag var yngre och hade PMS så resulterade det alltid att jag var sängliggande i 1-3 dagar av varje menstruationsperiod. En vecka innan var jag fasligt deprimerad och påtagligt självmordsbenägen. Det enda som gick att göra var att knapra stora mängder antidepressiva tabletter för att iaf. kunna klara sig igenom dagen, men det var fortfarande ett helvete. Det är fortfarande ett helvete innan varje mens, men nuförtiden behöver jag iaf. inte knapra den typen av medecin utan håller mig till mitt hormonstabiliserande preparat Efamol (som finns att köpa på hälsokostbutiker, ett annat alternativ är Femal balans som även ska hjälpa vid klimakteribesvär. Jag har enbart hört gott om båda preparaten.)
Jag vet inte hur många gånger jag fick ta taxi hem från jobbet för att man varken kunde se, röra på sig eller prata ordentligt. Svart flimmer framför ögonen, fruktansvärda magkramper och en fasansfull frossa - Varje gång kändes det som att man höll på att dö, vilket självklart inte lindrade problemen utan dessutom kunde addera en släng panikångest.
Det har blivit bättre de senaste åren iom. att jag blivit äldre och därav fått mer stabila hormonnivåer, men det är långt ifrån bra, och den här gången har det varit åt helvete. Och det går ut över mitt jobb, familj och vänner och får mig att känna mig som en allmänt dåligt byggd människa.
Och det finns inte ett skit att göra åt det, trots att så många kvinnor är drabbade av exakt samma sak eller värre. För ingen verkar bry sig, alls.
Ser jag en enda person till nämna att jag borde ut och springa när jag inte ens kan lyfta en mobiltelefon så kommer min mensvärk att omvandlas till Rabies och jag kommer bli än mer bitter och hemsk än när jag har PMS.
Vilket, jag lovar, skulle vara likställt med ett tredje världskrig.
Nu är det bättre, nu ska jag se om jag kan rädda min deadline.
Jag knaprar Femicur. Det hjälper en del. Men det suger ändå, även om jag definitivt inte har lika svåra besvär som du har!
Jag har länge ätit antidepressiva de två veckor jag har besvär och det har hjälpt väldig bra. Det kanske beror på sorten, men jag har knappt fått några biverkningar. Problemet var snarare att få de utskrivna, min (tyska) gynekolog hade aldrig hört talas om antidepressiva som behandling.
Stackars dig som har fått det så tidigt, normalt sett brukar det väl inte komma förrän en bit efter 20, eller?
Maria: Mina problem växlar, ibland har jag inga smärtor alls och ibland är det döden. Det är mestadels humöret som är det stora problemet.
Asha: Ah! Vilka käkar du? Jag brukade käka Buspar och upplevde att det fungerade hyggligt men gav för många biverkningar (typ minnesluckor).
Brukar det komma så sent? Oj! Jag fick mina första problem med det här när jag var 12, dvs när jag fick min första mens, och sedan var det som allra värst mellan 16-18 åråldern och nu har det blivit bättre, men inte bra. Min stabilaste period någonsin var väl förmodligen i 19-årsåldern och nu känns det som att problemen börjar stegra igen.
Jag är så fasligt trött på att kvinnors behov viftas bort som småsaker, hypekondri eller allmän sjåpighet.
Bara en sån sak som att i princip all läkemedelsforskning görs på män, och för män.
Fattar inte hur man kan komma undan med att strunta i halva befolkningen?
Bara en sån sak som att viagra är subventionerat av staten...
När ska tex bindor och tamponger bli det?
Sorry för gnällinlägget....men sånt här kan reta gallfebern på mig.
Cipralex var vad jag fick. Eller rättare sagt, jag var med i en läkemedelsundersökning där de ville undersökte om det hjälpte. Eftersom det fungerade bra på mig fortsatte jag, de enda biverkningarna var gäspningar (!) och kanske lägre sexlust (svårt att avgöra eftersom jag normalt sett de veckorna ändå bara ville döda världen, eller gömma mig under täcket).
Vet faktiskt inte var jag har fått 20+ ifrån, måste ha läst det någonstans men kan inte hitta det nu. Har också för mig att det kan bli värre med åren vilket jag tyvärr kan bekräfta. Blä!
Själv har jag minipiller "ceracette" som gör att mensen uteblir helt. Inte meningen att gotta mig i er olycka, men kan inte det vara ett alternativ?
Min mens och mensvärk har minskat sen jag började äta p-piller. Men värken har inte uteblivet. :( Min mamma säger alltid till mig att gå ut och t.ex. träna när jag har mens, men då blir det bara mycket värre!! Flera gånger när jag tränat med mens har det gjort så ont att jag måste lägga mig ner.
Hej, känner igen mig i din situation. jag hade extremt jobbigt mensvärk förut i flera år, (sen jag var ca 11-12 tom nyligen, i perioder) kunde vara så outhärligt att jag bara hade lust att ta en överdos ipren alt. gå ut i gatan för att slippa känna smärtan. Jag spydde upp tabletterna, kunde inte äta ngt och låg i timmar (med mamma sittandes bredvid för att "distrahera") och bara vänta på att helvetessmärtorna skulle gå över.gjorde inget åt saken på flera år kanske för att man "förtränger" och glömmer bort hur hemskt det är när det äntligen går tar man inte tag i saken innan det är försent och nästa period börjar osv fick starkare smärtstillande piller utskrivna av min läkare och de fungerade ganska bra men verknings-tiden var ca en halvtimme (=kändes som tusenmiljarder år) så det var ändå inte ngn större "räddning". Det jag vill komma fram till och som är poängen är att jag för ett par månader sen började träna spinning regelbundet ett par ggr i veckan och gjort det i ca tre mån nu. nu har min mensvärk försvunnit helt och hållet! har tränat i perioder tidigare men inte kopplat ihop det förräns på senare tid. jag vet inte om det fungerar för alla. men motion funkar för mig men alltså inte när jag väl har värk (skulle inte orka träna då lixom) utan som förebyggande hjälp. det trista är väl att värken förmodligen skulle komma tillbaka om jag slutade träna...
trodde jag var ensam och typ hypokondrisk/bortskämd/melodramatisk!
Åsa: Ja, verkligen! För vissa som blöder med ymnigt blir ju bindor och tamponger ett stort ekonomiskt utlägg, speciellt om man har skraltig ekonomi.
Asha: Aha! Jag tror att jag har en tjejkompis som tar Cipralex mot sin PMS också, hon upplever aldrig att något fungerar dock, men det är ju så individuellt!
Stina: Nejdå, det är bra med tips och för månda fungerar det, det brukar dock inte fungera på folk med PMDD utan snarare på folk med lindrig - grav mensvärk. Själv kan jag varken ta P-piller eller minipiller utan att mina hormoner går i taket. Tyvär :(
Anonym: Uschdå, vad jobbigt att hon inte förstår sig på dina problem! :(
emma: Ja, regelbunden träning är bra för det mesta, så sant så sant! Jag borde börja träna igen, men jag får håll av allt och är gnällig, böböh. Men jo, det borde jag.
natalie: Nej, det är du verkligen inte! Det här är ett stort problem för många kvinnor. Men jag vet var du menar, med tanke på att många knappt har mensvärk alls så kan man känna sig som ett riktigt ufo när man kommer med sina egna mensbesvär!
Jag käkar numera Sertralin de veckor som pms:en tar min kropp i besittning. Det har blivit SÅ mycket bättre. Inga mer självmordstankar och annat härligt. För min del blev pmsen mycket värre av min pstav, så när jag tog ut den försvann de mesta av besvären. Jag tog ut den i mars i år, och nu i november kan jag ärligt säga att jag mår ganska bra. But it's been HELL.
Usch jag känner verkligen med dig, har vart precis likadan som dig i många år, sedan slutade jag äta p-piller och nu blir jag "enbart" en zombie de 2 första dagarna av mensen. Vet att det inte låter som så mckt för man är ju nästintill död då men fan det lindrar avsevärt med tanke på hur man har mått innan:)
Och när du mår som skit så kan du iaf glädja dig med att din blogg gör att många människor mår mycket bättre så keep it up
Kram
Usch, låter inte nice, men jag kan inte säga att jag förstår din smärta. Jag är en av de där lyckligt lottade som får mens lite "hoppsan", utan förvaning, sedan blöder det en 5-6 dagar, och så är det över. Kan mig bara minnas att jag haft mensvärk en endaste gång, och då gick det över på en halvtimme.
Förlåt att jag är så överjävlig och gottar mig. Men men, jag känner i varje fall medlidande med de mindre lyckligt lottade.
Kram, håll huvet högt.
jag känner igen mig så mycket. från att jag var elva tills nyligen hade jag så mycket mensvärk att jag inte kunna röra mig. jag kunde bara ligga på ett golv och kallsvettas. men jag har haft tur, ipren har funkat för mig. och det har blivit bättre och bättre. nu behöver jag nästan aldrig ta smärtstillande av något slag. jag tror att det är mina hormoner som jämnat ut sig.
känner igen mig, har haft det så några gånger (är 14).. tyvärr har inte min mamma förstått att jag verkligen behöver vila lite då, så hon har bara tjötat och dragit i mig och sagt att jag inte tål någonting... ska nog låta henne läsa det här..
så underbart att någon skriver om det här! jag hade inte ens hört talas om det tills för en månad sen. alla kvinnoproblem tonas bara ner, hysch-hyschas och avfärdas som gnäll.
jag vet inte om jag har pmdd men jag känner igen mig i det du beskriver. jag ska nog gå till doktorn och kolla upp den här!
tack för en underbar blogg!
Prinsessan: Sertralin? Är det också ett SSRI-preparat eller är det något helt annorlunda?
Em: Tack för dina fina ord, det värmer! :) Kram!
Hills: Jag blir bara glad över att höra att alla inte är drabbade, jag önskar så lite smärta åt folk som bara möjligt (om de inte råkar vara jobbiga svin som beter sig anus, förstås!) Kram!
Josefine: Ja, för mig har det också blivit mycket bättre :) Men ibland dyker det upp igen, aj aj :(
sofia: Usch! Det är inte bra, be henne läsa det här och sedan tycker jag att ni ska söka på internet efter PMDD så att ni både kan fördjupa er i ämnet :)
anna: Ja, läkare är bra :) Förhoppningsvis kan de ge dig den hjälp du behöver! Och tack så mycket, lycka till!
Hej...Oj vad jag känner igen mig..och mina kompisar tycker jag e nästan hypokondrisk bara för att jag tillåter mig att ta det så lugnt som möjligt under de dagarna...Ngt som hjälper är värmeflaska...i sängen omväxlande på ryggen och magen...efter ett par timmar med det så e det mycket bättre...Att äta röd paprika som snacks hjälper men minst ett par stycken måste det va... Läs också en bok som heter "Autogen träning" så kan du lära dig att faktiskt styra dina egna smärtor...fascinerande saker och det funkar...Ibumetin funkar ju med , men du blir säkert lika slö i skallen som jag av att ta dem (inte minst ruset pga smärtan försvinner...) och då kan man ju inte jobba maximalt.... âlskar din blogg, gud bevare kreativa kvinnor på ett alldeles särskilt ställe, förhoppningsvis.... ;-)
"Själv kan jag varken ta P-piller eller minipiller utan att mina hormoner går i taket"
Inte så konstigt. :) Att man har extrem PMS brukar innebära att man är känslig för hormonförändringar och att börja ta hormonella p-medel är ju en rätt stor hormonförändring. ;) Därför blir jag sur när ungdomsmottagningar och liknande ställen tycker att det är en jättebra idé att "bota" PMS med p-piller. Visst, det funkar för vissa men för många blir det bara mer helvete.
Jag undrar: varför i hela friden skriver ingen läkare ut Orudis till dig? Det är en värktablett som tar bort ett visst ämne som utsöndras när man får menskramper..funkar bra på mig iaf.. jag känner också igen mig i dina pms-besvär.. spec. det där med humöret.. Det finns ju nåt antidepressivt som heter Cipramil tror jag.. pröva? Eller du kanske har prövat?
Lou: Jag tycker att det är bra att du unnar dig att ta det lugnt! Du märker ju själv hur du mår och att det inte är gångbart att gå till skolan/jobbet! Dessvärre fungerar inte just några smärtstillande så bra på mig alls, eller, jag har iof inte fått några riktigt starka utskrivna... Bara Brufén som är typ starkare ipren, haha.
Maria: Ja! Jag blir så förbannad på dem! Varje gång jag går dit och gnäller om olika problem så ska de alltid börja med att skriva ut P-piller varav jag säger: "Nej, vi har blodproppar i släkten och mina hormoner är åt helvete." Då vill de skriva ut minipiller istället, vilket inte heller fungerar för någon kvinna i min familj överhuvudtaget :( Buhuhu. Eh, sorry att jag skriver av mig, eh. Jag håller med dig, är väl det jag vill säga!
Anna: Orudis? Aldrig hört talas om det! Allt jag fått är Brufén :I (vilket typ är starkare ipren) men jag ska nog pallra mig iväg dit snart igen och då ska jag nämna Orudis, tack för tipset! :) Cipramil har jag inte provat, enbart Zoloft, Fluoxetin och Buspar (eller Busparin).
Vilket bra inlägg (som dina flesta inlägg...). Det är faktiskt ett mysterie att det inte gjorts mer åt saken. Att det var så vanligt hade jag ingen aning om, ännu större anledning till att fixa nåt som gunkar till oss. Jag äter p-piller som funkar bra på mig men funderar på att sluta med dom och är livrädd att helvetet ska komma tillbaka. Min mens har förvisso, så här efter snart 15 år, blivit bättre men är fortfarande inte bra. Jag tycker det är så tråkigt att man inte pratar mer om det här, som om det fortfarande skulle vara fult och äckligt med mens, för som du skriver så drabbas inte bara vi av det utan också de i vår omgivning. Hade börjat ett nytt jobb för några år sedan och typ 3:e dagen kom mens-jäkeln ordentligt. Vad säger man när man ringer chefen som man knappt träffat? Jag har fått mensen? Låter som en ursäkt att smita från gympan.
Hanna: det är samma som Zoloft :) och jag har inte känt av en enda biverkning faktiskt...
Jag har hört att cipramil är enbart för pms, men är dock inte säker.. vad konstigt att ingen läkare skrivit ut orudis, det står på burken att den förhindrar nåt hormon eller så som heter prostaglandiner..? funkar på mig iaf :) iaf mot värken..
Hej! Jag hittade följande på fass.se : "Orudis är inflammationshämmande, smärtstillande och febernedsättande. Orudis lindrar symptom som smärta, svullnad, ömhet och stelhet genom att minska halten av en grupp ämnen i kroppen som kallas prostaglandiner.
Vid menstruationssmärtor sker en stor utsöndring av prostaglandiner som ger kramper i livmodern. Orudis minskar prostaglandinhalten varvid krampen och den medföljande smärtan lindras eller försvinner helt." :)
Jag blir rent förbannad av att höra att du plågats av detta i så många år och ingen läkare har skrivit ut Orudis åt dig! Orudis är överlägset, men man bör helst ta de så fort man får minsta känning eftersom det kan ta upp till 45 minuter innan det får effekt.
Om du har råd, akupunktur är väldigt bra. Annars har jag använt munkpeppar med bra resultat (Femicur och Ziara). Jag valde just dem eftersom jag är forskare och det fanns några studier baserade på munkpeppar. Voltaren är bra mot menskramper (speciellt om man har endometrios) och dessutom minskar blodning, men om man har en känslig mage är det inget att prova. Hoppas det går bättre för dig.
åh vad jag känner igen mig! trodde nästan bara att det var jag som mådde så här sjukt dåligt! Jag får ångest och känner mig allmänt deppiig och för att inte tala om när mensen sen kommer...(antagligen inatt eller imorgon...suck!)det gör så in i hel*etes ONT! Jag kan inte gå till skolan, jag spyr å allt känns bara jätte jobbigt! Jag vet inte om det finns ngt därute som kan hjälpa mig! Kanske borde kontakta ungdmsmottagningen eller nåt! Åh! jag blev iallafall glad av ditt gamla inlägg! Tack! PMDD e nog vad jag har me! Vi får kämpa på tilsammans! Kram Matilda
Jag fick pms när jag var ungefär 25 år, fast det tog några år innan jag förstod vad det var (tackar internet för det). Jag tycker synd om alla unga tjejer som lider utan att förstå varför.
Innan jag förstod så trodde jag att jag var sinnessjuk, var ju så agressiv och deprimerad om vartannat och tyckte jag var en hemsk människa som inte var något värd. Och det fick jag ju också höra.
Jag såg inte sammanhanget med mensen.
Sedan var jag med i en studie på Karolinska sjh där jag fick svart på vitt att det var just PMDD.
Det är ju en stor lättnade att åtminstone veta vad det handlar om...
Det är inte lätt att förstå när man inte har upplevt det. Det går inte att styra över. Tänkt dig att någon gör det värsta tänkbara mot dig, alla har ju varit så arga att det brinner i huvudet, hur lätt är det då att "ta bort det". Känslor går ju inte att styra speciellt INTE när det är hormonellt.. Men man måste försöka kontrollera så gott det går.
Det jag går i taket över just 10 dagarna före mens är inget jag skulle reagera så kraftigt för någon annan vecka. Men det är ju så riktigt just DÅ, sättet man resonerar på. Men jag har lugnat ner humöret, och tänker att även om jag tycker att han är en idiot just nu så vet jag att det är min "dåliga" period så det kanske inte är så farligt som jag upplever det just nu. (Sedan när jag tänker tillbaks så var det ju en bagatell)
Men ilskan och irritationen finns ju inom mig, vissa är känsliga för sådant och märker av det medans andra inte märker nåt alls. Men jag tror att hela världen märker hur dåligt jag mår. Men jag försöker att bita ihop. Annars kommer ångesten för hur jag betett mig. Det kommer iochförsig oavsett..
Sen har jag även magvärk men det är en bagatell i sammanhanget mot det psykiska lidande som detta har drabbat mig under dessa år, och hur många förhållanden som har gått i stöpet. Jag önskar att jag bara kunde vara helt jämn och lugn.
Men, vi som har det här är ofta väldigt kreativa och glada människor den övriga tiden, för det är ju så otroligt trevligt när man mår BRA, då studsar jag fram på gatorna och ler som en sol och är världens lyckligaste.
SOFIA: du måste absolut prata med din mamma så att hon förstår annars gör hon ditt lidande om än värre. Har man själv lite pms vilket dom flesta har kanske man inte förstår att det finns olika grader av påverkan.
Jag har tur som har en kille och omgivning som förstår och tar hänsyn det hjälper mycket.
Det är viktigt att visa folk svart på vitt vad det handlar om. Skriv ut artiklar och studier och ge dom så dom får läsa om det. Då kan dom ha större förståelse.
Men glöm inte att påminna både dig själv och dina nära när det är på gång för det är lätt att glömma bort vad det handlar om och att dom tar det personligt, och du själv med. Tala om att det INTE handlar om honom och dina känslor för din kille/son/mamma osv.
Jag vet att det är många som känner igen sig i det här och hoppas att det hjälper någon att förstå.
Jag har fyllt 40 år så jag har några pmdd-dagars erfarenhet, men jobbar hela tiden med mig själv för att komma underfund med vad jag kan göra för att underlätta för mig själv. STRESS är absolut tabu,
se till att vara ute i god tid, ta inte på dig massa saker under den här perioden.
Har provat alla tabletter som går att uppbringa men inget hjälper för mig. SSRI (antidepp) har så mycket biverkningar så det känns inte ok.
Nä, ett bad, en trevlig tidning, en chokladkaka, lugn och ro är bästa medicinen för mig. Ta hand om dig själv. Tyck om dig själv för du är en bra person som bara råkar ha en väldigt jobbig åkomma.
Undrar när det avtar.. någon äldre som har erfarenhet ?
Kram Anki
verkligen en bra blogg!!!:) sitter här i skolan och har sån jävla fu***g mensvärk, så det inte är sant. Det hänns om om jag ska dö eller nåt, så jä**a ont har jag!!!
Gick in nu på nätet och skrev in lite olika sökord på google om hur
Jag har haft det precis som du, ända sedan min första mens. Det är mycket roande att jag på fem år fortfarande inte fått någon hjälp alls fastän jag varje månad beklagat mig för läkare/sjuksköterska/sjuksyster i skolan om hur ont det gör, att jag inte kan sova, äta, har skyhög feber, frossa, rännskiter och spyr och ingen tror mig när jag (under mensperioden) försöker hävda att jag är en människa. På riktigt.
Min lösning kom för fyra månader sedan då jag fick minipiller. Jag har inte haft mens sedan jag började äta pillren, och inget ont. Det är fantastiskt att kunna leva normalt, och jag hoppas att effekten av mina minipiller håller i sig.
Jag vet att jag borde kollat upp mina liknande problem för länge sedan, men läkare har alltid gjort mig skeptisk. Min värk är precis som ni beskriver den, man vrider sig i frossa och undrar om ens tid är kommen, men det jag däremot inte känner igen är pmsen. Jag har aldrig märkt någon humörsvängning eller deppighet som jag kan knyta samman med mensen. Tack och lov.
Värken däremot är utom denna världen. Många gånger minns jag inte ens riktigt hur jag tog mig hem, om symptomen började visa sig på tex skolan. Min pojkvän kommer nog aldrig glömma synen av hur jag ligger på golvet och kvider, så blek att till och med läpparna var kritvita. Enda sättet att få det att gå över är om jag skulle lyckas somna, vilket jag så småningom gör i ren utmattning. Tack och lov att det dock inte är varje månad det blir så illa.
Ramlade in på din blogg. Panikångest är inte kul. Tyvärr välbekant med PÅ. Går själv på Cipralex (har testat alla möjliga piller, inget har funkat utan endast gett mig kraftiga biverkningar) - bytt ganska nyligen. Konstant kallsvettig och svimfärdig. Greeeaaat...nooot!
Hoppas att du mår bättre snart!
Mvh Liselott