Skam.

Jag håller helt med!! Enda problemet, som jag ser det, i det här fallet är att hon pratade med media innan hon pratade med polisen, vilket kan påverka hennes vittnesmål (eftersom journalister förmoligen ställer mer ledande frågor osv).

Det har skrivits mängder om det här i olika tidningar, nätforum och bloggar, det har varit omöjligt följa med i allt, men jag har verkligen inte fått intrycket av att någon (visst det finns säkert enstaka idioter) försökt skammåla flickan, däremot har kvällstidningarna och i synerhet Aftenbladets Anders Gerdin fått ta en del skit och det med rätta. Jag saxar in en kommentar som skrivits på en annan blogg som jag tycker är en av dom bättre kommentarerna i den här debatten.

"Jag jobbar med brottsoffer och krishantering. Vad man kan säga är att generellt befinner sig brottsoffer (och hit räknas också flickans familj) i en krisreaktionsfas långt längre tid än två-tre dagar. Generellt så har man i denna situation inte förmåga att överblicka alla konsekvenser av sina egna handlingar, man har ett slags tunnelseende. Man har ett behov av att prata om det som skett. Generellt kommer brottsoffret senare se tillbaka på den här krisperioden och inte känna igen sig själv eftersom ens beteende generellt sett inte är karaktäristiskt för en människa som är så att säga fullt fungerande. Detta gäller generellt för alla brottsoffer, det gäller i högre grad om man är drabbad av särskilt traumatiska brott eller om man är mycket ung.

Som sagt, detta gäller för brottsoffer i stort. Jag vet inte hur den här familjen fungerar, det vet ingen. Men med den kunskap man har (även inom journalistkåren) om hur människor reagerar i kris så borde man ha sagt stopp här. Man borde ha sagt "om de här människorna är som de flesta brottsoffer så befinner sig de här människorna i djup kris. Vi avstår från att utnyttja dem. Vi kan alltid intervjua nu och publicera senare, när de är igenom den akuta fasen och har fått lite mer perspektiv."
Lisa"

När jag va tretton år våldtogs den personen som stod mig allra närmast, mitt på dagen i en hiss på kulturhuset. Hon berättade för mig och sina närmsta vänner ingen vuxen fick veta förrens år senare. Hon fick stora delar av sin ungdom förstörd på grund av detta, det va fel att hon/vi höll tyst, men vi va unga och viste inte bättre. Nu är hon äldre, har perspektiv, va för några år sedan med i tv och berättade om detta och andra övergrepp hon varit utsatt för. Det är viktig att unga vågar tala om sånt här, förhoppningsvis har flickan gett andra mod men Aftonbladets del i det hela är inget annat än vidrigt.

/David

Att hon blev intervjuvad först är självfallet inte bra, såsom Linderholm säger.

Men jag har faktiskt hört en hel del säga att de tycker att det är dåligt att hon talade ut pga. att det kommer att "förfölja henne hela livet", så att säga, att hon talade ut i media om våldtäkten, och det tycker jag är vidrigt.

Jag håller med om att det kunde ha varit bra att vänta, men skamstämpeln folk vill sätta på det hela är smaklös! Speciellt när personerna i fråga, i samma veva, hävdar att hon såklart inte gjort något fel och att hon inte har något att skämmas för.

Blandande meningar, skenjämlikt.