Skygglapparna.
Jag skänker pengar till naturskyddsföreningen varje månad, jag vill stödja deras arbeta med att utveckla naturvänligare produkter. Jag försöker köpa ekologisk mat, men då den enda olagade mat jag äter i princip är ketchup och mjölk så är även det begränsat. Micromaten flödar. Jag använder vattenkokaren när jag väl ska koka något, iaf.
Jag kan gå ut och säga att jag tänker efter, att jag donerar pengar, men det jag gör kompenserar inte alls den överdrivna komsumtion jag sysslar med. En gång i tiden hade jag en princip som sa att jag skulle skänka precis så mycket pengar till välgörenhet som jag la ut på onödig konsumtion, men när lönen höjdes, shoppandet ökade så föll det hela i glömska. Jag har mitt autogiro på 500 kronor i månaden, när en katastrof sker ger jag lite extra. Men that's it.
Vi blir mer medvetna om problemen med världsekonomin och miljön. Men vi blir också matade med att vi måste konsumera. Konsumerar vi inte faller den svenska ekonomin. Konsumerar vi inte är vi inte någon. Den som har råd att konsumera mest vinner. Köp, njut, sup och gör dina skygglappar till din främsta modeacessoar.
Kan man skjuta ifrån sig ansvaret så här lätt?
Lagstifta om sopsortering där det är möjligt och för de som har möjlighet har varit en upprepad fras från mig de senaste tre åren. Skräcken över att golfströmmen möjligen kommer att ändra riktning etsar sig fasst i bakhuvudet. Jag har alltid velat skaffa barn såsmåningom, men om alla är som jag så kommer vår planet att vara helt keffo inom kort. Om alla var som jag skulle planetens resurser ta slut inom en vecka. Nedrusta, upprusta - skär ner, utöka möjligheterna för de fattiga och begränsa möjligheterna för oss bortskämda svin här i västvärlden.
Jag gick till en skivbutik häromdagen för att jag letade efter ett band vars CD inte går att finna någonstans längre. Det var second hand. Jag plockar på mig en hel trave skivor, resultatet av det hela blir ett antal hundralappar. Där står en far med två av sina barn. Hans kläder är uttvättade, barnens kläder är nedärvda. Han håller två VHS från Disney i handen. Den lilla sjöjungrfun och Aladdin. De kostar 20 kronor styck. Barnen vill ha bägge, pappan förkunnar sorgset att de bara har råd att köpa en av dem. Jag blir äcklad av mig själv, dumpar tillbaka skivorna i dess respektiva plats och lämnar butiken.
Jag går hem, hittar en repa i emaljen på en av mina tänder. Får fullständig panik. Tjatar om en tandläkartid asap. De tycker att jag är löjlig. Alla får repor i emaljen. "Inte jag" förkunnar jag och tjatar till mig en tid imorrnbitti. Det kommer kosta mycket pengar, men jag har en skönhetsfläck som enbart jag kan se när jag står två cm från spegeln i gott ljus.
Och pappan hade bara råd att köpa en film.
Och vissa har inte råd att köpa en enda film.
Och konsumtionsmonster som jag gnäller över att jag borde få högre lön pga. mina ansvarsområden, jag får ångest över miljö och ekonomifrågor men vänder huvudet till och sätter på mig min favoriacessoar: Skygglapparna.
Det är galet. Man tänker på det nästan varenda dag men fortsätter i samma bana ändå. Åt andra sidan har jag aldrig sett människoarten som något speciellt intelligent :)
ja, vi alla borde väl tänka till mer tycker jag. jag kommer ofta på mig själv med att svika mina ideal och sedan vifta bort det med att tänka att ja det var väl ingen big deal, sen går jag och handlar något och har mage att klaga över att ÅH NEJ nu tar mina pengar snart slut. alla är vi bortskämda snorungar med medelklassmentalitet egentligen, definitionen av LITE pengar tycks vara lite skev, och det där ständiga ha-begäret, behovet av att konsumera och äga, vad fan liknar det? och hur jävla jobbigt är det att källsortera, stänga av spisplattorna litet innan maten är klar för att spara energi, skära ner på de onödiga sakerna, köpa hårspray som inte skadar ozonskiktet etc. det är bra att du skriver om det i alla fall. sen gillar jag att du inte har behovet av att frå dig själv att framstå som perfekt och ofelbar, du har självdistans och det är den bästa egenskapen.
själv ger jag mina pengar till greenpeace, det är ingen stor summa i månaden, men så mycket som en student har råd med. lite är bättre än inget. tack.
Jättebra skrivet, Hanna! Man tänker till lite (mycket) extra. Du skapar starka känslor i mig med din text och din mening. Jag har själv gått och velat vara så in i nordens miljövänlig och snäll mot världen, men i slutändan har alltid snålheten och konsumtionsbegäret tagit överhanden. Det gäller att ha, och varje gång jag köpt något som jag vill ha nuförtiden får jag sån ångest efteråt. För att det finns viktigare saker att lägga pengarna på. För att det finns de som inget har. Usch.
verkligen jättebra skrivet =/ det är så sant! man är så medveten men man väljer att inte se. och man blir så ledsen och arg på sig själv när man läser sånt här för man vet ju att det är sant och man tänker på det ibland men struntar i det. .___.
btw. så älskar jag din blogg.
Ah har du oxå en sån dag idag?? Allt hinner ifatt en ibland och då kommer man på hur jävligt det är... suck o stön
Fina ord, men det hjälper inte. Du MÅSTE ta av dig skygglapparna, det gäller alla som läser detta. Är man medveten om skygglapparna så är det bara att avlägsna dom, och det hör till en vuxen människas ansvar.
Du tycks faktiskt använda sjuka summor till kläder (ursäkta uttrycket, men jag blev ärligt talat lite bestört när jag läste hur mycket du använder. Tycks vara vanligt bland unga kvinnor att man köper så mycket?).
Om jag får för mig att köpa nytt och onödigt så hjälper det om jag inte går till stan och på så sätt inte utsätter mig för frestelsen. Håll dig hemma! Rita, måla, baka... skapa nåt nytt av sånt du redan har. Men låt bli att köpa!
Sist men inte minst: jag är nog medveten om att det kan vara svårt att inte falla för frestelsen att shoppa loss. Men om man lyckas stå emot så känns det bra. Det tar en tid att vänja sig dock. Jag brukar ha perioder på ½ år då jag köper väldigt lite grejer. Sen kommer shoppingsuget alltid tillbaka, men jag försöker hålla det på låg nivå.
Lycka till!
well, du ser ju iaf att du har "problem". Vissa som spenderar samma abnorma summa pengar på kläder etc ser inte ens vad de gör.
Du får väl fundera på var du gör av dina avlagda kläder när du 'använt dem klart'. Om de kan gå ett varv till, via second hand-butiker och så... Så att man inte bara köper, köper, köper och sedan kastar.
Återvinning är finemang.
Själv hatar jag att köpa kläder och lägger kanske 200 kr i medeltal på klädkonsumtion per månad.
Ivana: Ja, jag tror inte att denna konstanta självmobbning av ens egna samvete är rätta vägen till förbättring!
cathy: Lite är hundra gånger bättre än inget! Personligen tycker jag inte att någon är bättre bara för att de ger mer pengar, man gör det man kan liksom. Mitt leverne förutom min shopping är annars riktigt miljömedvetet, det är jag glad över iaf.
Sandra: Jag tror att man kan kompromissa! Om man får ångest över att shoppa är någor garanterat fel, och då kan man se över varför man får ångest och göra något åt det. Kanske vill man inte shoppa, kanske vill man bara göra något eller få bekräftelse, och då kanske man kan sköta det på andra sätt än att köpa den nya tröjan! (jag känner igen ångesten, btw)
Ylva: Jag försöker låta bli att strunta i det, men i shoppingfrågan faller jag garanterat för frestelsen :( Det estetiska går före!
Jennifer: Jag har nog alltid sådanna här dagar. Det är ganska många dagar jag börjar med ett vrål i stil med: "HERREGUD VILKEN DÅLIG MÄNNISKA JAG ÄR!!!" och sedan gnäller jag och klagar på allt jag skulle kunna göra bättre innan jag rusar iväg till jobbet :D Sjukt dåligt, egentligen! Men jag har så bra självförtroende annars så lite mobbning ska jag allt utsätta mig för.
Dnla: Fast frågan är hur mycket? Jag lever inte helt miljövänligt, men ändå bättre än de allra flesta. Förutom klädkonsumtionen och färidgmaten så lever jag mer miljäömedvetet än de flesta miljöaktivister jag känner. Och att sluta shoppa är helt enkelt inte ett alternativ egentligen om jag ska komma fram med andra saker, och skapar gör jag redan under all tid under dygnet jag har skaparglädje. Så jag väger fram och tillbaka, hur mycket av min egen lycka och intresse ska jag offra för omvärlden? Hur mycket av mina andra politiska intressen (ideal, anorexi osv.) ska jag sumpa för miljöpolitiken och vad händer med Sveriges ekonomi om folk som jag slutar konsumera? Måste vi då t.ex. utöka vår vapenexport för att tjäna in de förlorade pengarna? Vi är redan 8:e stört i världen på vapenexport, och vi är den största exportören per invånare av samtliga länder. Vad vänder sig Sverige till om vi slutar konsumera? Andra ting, förmodligen, enligt min tro, vapenexporten som redan är stark. Så vad ska man välja? Och ändå så måste vi i västvärlden skära ner! Ibland vill man sprängas.
morry: Nejdå, ett problem har jag verkligen inte! Jag shoppar inte upp min ekonomi och allt är välordnat, och impulsshopping är något som jag aldrig ägnat mig åt. Det är däremot ett kraftigt intresse som hänger ihop med mitt estetiska intresse, men jag vet att det inte är bra för miljön att konsumera på det här viset, även om det t.ex. är extremt bra för Sveriges ekonomi. Och de enda plagg jag någonsin kastat har varit helt söndertrasade! Annars går allt till vänner, släktingar eller Myrorna. Kasta är inget som sker i min värld, allt återvinns.
Det här är så intressant! Hoppas det blir en livlig debatt här! =)
Men hur som helst... Jag tror inte man kan leva helt exemplariskt. Då skulle hela ens liv och energi gå åt till att göra rätt.
Jag äter veganmat men bär skor av djur eftersom jag tycker de håller bättre - och då intalar jag mig själv att plastskor är sämre för miljön och om jag då använder färre såna då blir allt fint.
Jag lämnar tidningar till återvinning men asdålig på att källsortera allt annat - bara för att sorteringscontainrarna ligger 500 meter bort...
Jag köper krav-/rättvisemärkt kaffe men handlar kläder på HM...
Jag är en paradox byggd av god vilja men utan all den kraft som behövs.
morry: Ja! Debatt är skoj!
Perfekt kan man nog aldrig vara, som du säger, men jag tror ändock att man alltid kan bli bättre. Eller kanske inte på bekostnad av annat, men jag brukar slå mig för pannan och tvinga mig själv - typ! Men är inte HM ganska okej nuförtiden? De fick så mycket press på sig för att de var dåliga förut gällande en hel del, så det har de bättrat sig på. Miljöaspekten har jag dock inte så stor koll på måste jag medge... ännu en gång, eh.
jag vet inte säkert, men jag kan ju aldrig tänka mig att HM ger skäliga löner till de som syr t-shirts i bangladesh...
Men ta IKEA som annat exempel... De gör sängramar i ett land, och sedan görs sängbenen i ett annat för att det landet var billigare... Och när priserna i land A har blivit pressade av land B så flyttas produktionen dit över en natt - och land A står utan jobb.
Det mesta som ger vinst till företagen är nog skit.
morry: Nej, inte helt skäliga förmodligen, däremot så vet jag inte hur det ser ut i Bangladesh så jag avvaktar med att uttala mig tills jag läst om det för säkerhetsskull! Men jag tror nog du har rätt.
Walmart brukar göra så att de samlar en mängd företag i grupp och så får de bjuda över (eller under, kanske man ska säga?) med prisförslag så att de kan pressa priserna så mycket som möjligt. Och om företaget sedan gått med stor vinst på ett år (det som tillverkar åt Walmart, dvs) så begär Walmart att de ska sänka sina tillverkningskostnader åt dem för att de anser att tillverkningsbolagen inte behöver så mycket vinst. Stört!
Precis samma resonemang som jag för med mitt samvete allt oftare nuförtiden.
Ångesten över hur ingen verkar bry sig blir alltför stor att bära, och istället gör man sig immun och intalar sig att det är alla andras fel eller att det inte finns: Skygglapparna. Man slits mellan ha-begär, avundsjuka och skuldkänslor, men det är ju uppenbarligen inte nog att bry sig.
Jag funderar allvarligt på att strunta i att skaffa barn. Är det rätt av mig att sätta en kotte till världen med uppdraget att rädda vad inte jag lyckades med? Fast å andra sidan - kanske det är våra barn som är räddningen?
Hu. Jag är för ung för att tänka på sådant här.
Hills: Jag tänker enbart skaffa barn om det är garanterat att jag får en superautist som Rainman, annars är det ju helt värdelöst.
UEAH! JAG VET INTE VAD JAG SKA SÄGA! Antingen får man tänka på Sveriges ekonomi eller på världsekonomin eller på världsekologin och vad man än gör så sabbas något! Satana!
Det är skitsvårt:S Det vi iaf får hoppas på nu är att folk fattar att de iaf måste göra något, lite iaf. För annars kan vi nog (kanske inte vår generation, men man vet aldrig) kyssa en bekvämare värld farewell. Ibland får jag bara sån lust att bosätta mig i en koja i skogen och inte äga tv eller läsa tidningar eller ha radio, så slipper jag eländet, men det funkar inte i längden. Och jag hade dött av törst. För antagligen är sjö- vatten mm så gravt förorenat...
Hanna: Sant.