Natur, jag och Disney
Jag ska snart bege mig ut på en skogspromenad i Hellas. Jag gillar att promenera i skogen, det är en av de bästa sakerna jag vet. Jag slits dock av ett problem.
Jag vill ha min nya, läckra klänning från HM. Den som antingen är mycket klädd eller mycket avklädd beroende på hur man kombinerar. Jag vill ha den, men jag vet inte om den fungerar för skogspromenader. Det är lite väl mycket klubb över det hela, men jag skulle förstås, för all del, kunna ta med mig en BiB, en stereo, och supa mig full mitt på en skogsväg dansandes till vild indietechno.
Sedan skulle det spåra, för något som alltid sker efter att jag spenderat 30-50 minuter i skogen är att jag blir fylld av energi och får något vilt i blicken. Jag börjar springa runt, klättrar på saker och sjunger. Jag sjunger om skogen, vinden och djuren och hur de är min sanna vänner och de enda som förstår mig. De enda som kan ge mig det jag söker.
Sedan brukar jag börja bygga kojjor av pinnar och fantisera om eremitliv ute i skogen.
Konstant sjungandes.
Detta händer dessvärre varje gång jag är i skogen, mina vänner under skolåren blev alltid jävligt förbannade på mig och bad mig ideligen att hålla käften för att jag var en sådan jävla tönt, och så jävla jobbig när jag skrek och golde. Men jag kan inte ro för det, jag blev kraftigt Disneyhjärntvättad under uppväxten, och även det kommer alltid att förfölja mig hela mitt liv. Så länge jag undviker att göra det mitt i stan torde folk vara nöjda, även om det inte finns någon garanti där heller.
Jag och Pocahontas.
Jag vill dock inflika att jag hatar högt gräs, för där finns det insekter.
Jag vill ha min nya, läckra klänning från HM. Den som antingen är mycket klädd eller mycket avklädd beroende på hur man kombinerar. Jag vill ha den, men jag vet inte om den fungerar för skogspromenader. Det är lite väl mycket klubb över det hela, men jag skulle förstås, för all del, kunna ta med mig en BiB, en stereo, och supa mig full mitt på en skogsväg dansandes till vild indietechno.
Sedan skulle det spåra, för något som alltid sker efter att jag spenderat 30-50 minuter i skogen är att jag blir fylld av energi och får något vilt i blicken. Jag börjar springa runt, klättrar på saker och sjunger. Jag sjunger om skogen, vinden och djuren och hur de är min sanna vänner och de enda som förstår mig. De enda som kan ge mig det jag söker.
Sedan brukar jag börja bygga kojjor av pinnar och fantisera om eremitliv ute i skogen.
Konstant sjungandes.
Detta händer dessvärre varje gång jag är i skogen, mina vänner under skolåren blev alltid jävligt förbannade på mig och bad mig ideligen att hålla käften för att jag var en sådan jävla tönt, och så jävla jobbig när jag skrek och golde. Men jag kan inte ro för det, jag blev kraftigt Disneyhjärntvättad under uppväxten, och även det kommer alltid att förfölja mig hela mitt liv. Så länge jag undviker att göra det mitt i stan torde folk vara nöjda, även om det inte finns någon garanti där heller.
Jag och Pocahontas.
Jag vill dock inflika att jag hatar högt gräs, för där finns det insekter.
Kommentarer
Postat av: Pauline
Men du tackade väl ja till Mikas?
Postat av: Liza
du är så underbar.
Postat av: Nadja
Haha go Hanna våran livs levande Pocahontas!:D
Postat av: Jenny
Hihi härligt Hanna!
Postat av: Zombie
Ohgods, det är typ det sötaste jag läst :D
Jag vill också kunna spontansjunga om naturen och mina djurvänner och hej och hå :D
Postat av: Anonym
BLOGGA KVINNA
Postat av: Kajsa
Disney är läskigt. Det kan hända att disney är roten till allt det onda i världen. jag misstänker det. Starkt. I alla fall att disneyland är ett slags horribelt mardrömsursprungs tillhåll...
Postat av: Maria
Hellas? nu hänger jag inte med, är den en skog eller menar du Hellas/Grekland ? haha snälla förklara
Trackback