Pucko
Nu har jag suttit uppe extra länge igen! Och jag vill självfallet sova. Enda problemet med det är det faktum att om jag somnar så är det omöjligt att väcka mig, och då sover jag tills kvällen och allt blir sabbat. Jag hatar att vara så svårväckt, jag har testat att ha trippla väckarklockor, men då går jag bara upp i sömnen och stänger av dem alternativt kastar ut dem genom fönstret. Jag har förlorat många väckarklockor på detta vis.
Om jag ber någon i mitt hushåll att väcka mig så pratar jag i sömnen när de försöker, och kallar dem för förfärligt okristliga ting. Inget har skapat så mycket hat i vårat hushåll som när jag bett någon vara väckare åt mig, de är sura på mig i veckor efteråt.
Jag har även testat att be folk ringa och väcka mig, vilket oftast resulterar i något av de ovannämnda, och jag har sabbat en mobil på en färd ut genom fönstret.
Annars brukar jag ha mobilen som väckare. Den spelar en galen Cancan-låt. Den är helt förskräcklig och extremt högljudd. Jag brukar sätta den på att ringa 07:30, ungefär 09:30 vaknar jag av den, och sedan hatar hela mitt hushåll mig för den hemska Cancanlåten som precis alla på både över och undervåningen vaknar av, men inte jag, som har den precis brevid mig!
Dessutom är jag hungrig, men om jag äter så somnar jag. Vid matbordet. Med mat i munnen. Eller i tallriken. Det är ganska äckligt. Jag somnar överallt.
Låter lite som jag när jag var väldigt kort. Jag somnade också vid matbordet! Annars brukade jag rulla in mig i mattan i hallen och sova, eller lägga mig tillrätta i trappan. Det bästa var nog ändå när min syster hittade mig sovandes mellan innerdörren och ytterdörren när hon kom hem från skolan. :P Har växt ifrån detta lyckligtvis. Men alltså, jag älskar att sova :]
Narkolepsi?
Det där med att somna med mat i mun är förenat med livsfara. Jag är lättväckt med somnar jag i soffan så måste jag få vakna av mig själv annars får den som väckt mig onda ögat i typ en vecka...
Saga: Jag hatar att sova, blä!
Sicilia: Nje, snarare varit-uppe-i-mer-än-24-h-blepsi.
Carolina: Ja, vilken tur att Håkan aldrig drar sig iväg för att köpa lunchen åt mig, då, haha!
Heh, och jag trodde att jag var svårväckt... ;)
Låter som att du sover för lite? När jag har sömnbrist oroar jag mig alltid för att jag ska försova mig till skolan och sånt, eftersom när mobilens alarm sätter igång så går jag upp och går flera meter till bordet där mobilen ligger och stänger av den, utan att vakna.
Du kanske lider av samma sak som den här tjejen;
http://www.aftonbladet.se/vss/halsa/story/0,2789,1010695,00.html
hahaha, skön du är. när min lillebror var bäbis, somnade han alltid med ansiktet i gröten på dagis. (när vi ändå är inne på ämnet, hhaha.) love you babe. /sara
Jag somnar också väldigt lätt, och vaknar ofta upp på andra ställen än där jag gått och lagt mig. Här om dan tog jag med mig min kudde och gick och la mig i badkaret när jag typ halvsov, pappa vart ju smått chockad när han hittade mig där. Annars pratar jag i sömnen, och får för mig att saker jag drömt om har hänt på riktigt, sen blir jag fett lack när ingen annan kommer ihåg händelserna.
Du är som min pojkvän (i sov-avseendet alltså). Han är världens finaste, snällaste i vaket tillstånd men jag HATAR att väcka honom! Han är skitläskig och rätt elak och sen är det sjukt svårt att få honom att vakna över huvud taget. Även han har flera väckarklockor. Det är ju bra och så, för han vaknar. Nackdelen är att även lättväckta jag vaknar och inte kan somna om. Han gör mej tokig när han springer efter sina olika väckarklockor om mornarna, som piper, tjuter, pratar i olika delar av rummet. Gaaah!!!!
Oj.. jag visste inte att det störde mej så mycket som det gjorde..