Min vanskapta kärlek

Mardrömmar är inget jag brukar ha. Om jag har dem handlar de om att mina tänder ruttnar, krossas och trillar ut. Men aldrig just något annat.

För flera år sedan brukade jag dock drömma ganska så vidriga drömmar om kroppsdelar. De handlade om att min livmoder ruttnade och separerade sig från kroppen, att jag kräktes ut mitt hjärta, att huden lossades från kroppen och att jag gick sönder bit för bit. Sedan började jag illustrera dem i serieform, vilket också innebar att drömmarna försvann.

Men nu är de till synes tillbaka.

Inatt drömde jag en väldigt vidrig dröm.


Vi börjar. För det första var jag i samma ålder i drömmen som jag är nu, men hela min familj bodde tillsammans som när jag var yngre, igen. Min mamma, min pappa, min storasyster, min storebror och min lillebror. Vi bodde i ett ganska stort hus beläget i ett relativt grönskade område i stan. Bottenvåningen. Stora fönster. Luftigt. Och som i alla drömmar där jag befinner mig i hus så var golven lika mycket plan yta som trappor.

Efter en natt hade det dock hänt något. I våran sömn hade någon, eller något, kommit till vårat hus och avlägsnat några av våra kroppsdelar. Min bröstkorg hade avlägsnats från mig och placerats brevid mig, min mor hade fått sina njurar uttagna.

När vi vaknade så levde vi fortfarande. Av någon anledning så var vi tvungna att lägga våra avlägsnade kroppsdelar i en slags vätska för att de inte skulle ruttna. Min mors njurar hade av någon anledning börjat svälla, och ytan på dem såg ut som ytan på en väldigt fin och dyr tvättsvamp. Vi visste att vi skulle dö om vi inte fick tillbaks våra kroppsdelar på plats, varav vi alla i familjen skar upp varandra, placerade dem på rätt platser och sedan sydde ihop varandra med grov svart tråd och stora, blodiga nålar.

Det gjorde inte ont. Men vi grät. Vi grät för att vårat innersta blivit besudlade och för att vi inte kände oss trygga längre. Och vem kunde vara så sjuk att de gjorde detta mot oss?

Nästa natt hände samma sak igen, fast bara vad gällde mig. Och processen upprepades flera gånger efter det.

En natt klarade jag av att hålla mig vaken. Min kropp var helt fylld av svarta, blodiga stygn och min yta hade blivit skev på ett ytterst... morbidt, men ändå lätt konstnärligt vis, då jag aldrig klarat av att sy fast något exakt som det skulle se ut. Men den natten var jag vaken, för jag var på bristningsgränsen. Jag ville inte bli mer vanskapt. Jag orkade inte mer. Jag var beredd att skära halsen av mig om det inte slutade.

Och jag var vaken tillräkligt länge för att möta denna person som gjort allt detta mot mig.

Precis när jag skulle somna så kom det in en man i rummet. Runt 27 år, skulle jag tippa. Blont hår, snudd på lockigt. Vacker som en ängel. Isande blå ögon med en blick som var isande ihålig men ändå kärleksfull. Jag frågade honom varför han gjorde det där mot mig, och han tog min hand och tryckte den mot sitt bröst och svarade:

"Därför, att jag älskar dig."

Sedan tog han en kniv och skar av mina fötter. Han drog huden från benen och sydde fast dem runt stumparna för att jag inte skulle förblöda. Han drog sina händer över mina ben och såg mig i ögonen och log. Han sa:

"Att älska smärtar dig, men det här smärtar dig mer. Och tills du älskar så kommer du att bli än mer vanskapt för var dag som går, och du har ett val. Du kan välja att älska och visa tillit, eller så blir du mer och mer förvriden för var dag från insidan och ut. Dina insidor kommer tillslut att falla in på sig själva, och ditt yttre kommer att bli så skrynkligt och fult att varje tår du fäller kommer att splittras och bli till hundra små bäckar i ditt sargade skinn."

"Jag gör det här för dig, för att jag älskar dig."



Sedan tog drömmen mer eller mindre slut. Och den var vidrig. Och jag ville inte ha tillbaks de här drömmarna. Jag vet inte varför, men när jag var yngre kom de regelbundet, och de handlade alltid om kärlek. Hur man sargades och förstördes, ruttnade bort och förtvinade bara för att man inte kunde ta in någon och älska dem.

Och jag förstår inte ens varför de kommer. Jag anser inte att jag har liten tillit till folk, tvärtom, snarare. Jag må medge att jag är livrädd för känslor, men säg mig den som egentligen inte är det idag. Alla är rädda för att bli sårade.

Och jag vet inte varför mannen i drömmen hade exakt samma utseende som min låtsaskompis när jag var ungefär 13. När jag föredrog att leva i min egen värld framför att umgås med andra. Under perioden då jag helst av allt bara höll mig för mig själv och skrev historier och tecknade. Men att mannen i drömmen skulle se ut exakt som honom var en ren skymf mot min barndoms drömmar och idealism.

Och jag är arg på mitt undermedvetna.



Nu ska jag gå och bajsa.
 

Kommentarer
Postat av: sarah

Mardrömmar är hemskt. För att inte prata om det undermedvetna som river fran en massa grejer man helst vill ha gömt längst bak i huvudet.
Min styvmor har lärt mig att om man drömmer om tänder som lossnar, ruttnar osv, ska man förlora pengar. Det är läskigt.
Hoppas bajsningen gick bra. Jag ska nog också bajsa nu.

2007-11-14 @ 14:05:40
Postat av: Kajsa

Det där var nog en av de mest obehagliga drömmarna jag hört någon drömma. Men på något sätt kan jag ju inte låta bli att tycka att det var lite vackert på något sätt. Vackert för att det kanske handlade om kärlek. Eller vackert för att han på något vis ville dig gott, genom att göra dig ont. Memn ändock, otroligt obehaglig dröm. Jag brukar kunna drömma att jag är en slags ö i migsjälv där allting jag älskar, håller fast vid och håller v faller sönder tun om mig. Krackelerar i intet medans jag måste titta på. Hjärtat gör så ont i bröstet att jag vaknar av att luften inte kommer ned i lungorna men på näthinnan finns fortfarande bilden av att allt det jag älskar slits ifrån mig. Och det gör så ont.

Postat av: Liza

Jag brukar drömma att jag är en kallblodig mördare själv och jag styckar människor. Det är inte heller trevligt. Jag blir rädd för mig själv.

2007-11-14 @ 16:59:19
URL: http://knoll.blogg.se
Postat av: Sandra

Jag brukar drömma som Liza. Ofta dödar jag mina syskon eller nåt. :| Det är så jäkla äckligt, och jag brukar vakna upp gråtandes .. får så jäkla dåligt samvete, och det är ju egentligen bara en dröm men ändå. Vem fan drömmer om sånt egentligen? Usch.

2007-11-14 @ 18:51:40
Postat av: iwwi

Vilken läskig dröm! Usch, det skulle inte jag vilja drömma...

Haha, mina mardrömmar är lite komiska faktiskt. Drömmer mest om hur glassbilar eller drakar gjorde av godis jagar mig. Fattar inte riktigt varför.
Den senaste mardrömmen jag hade var att en grön varg i rullstol jagade mig och min bror. En riktig rysare alltså ;)

2007-11-14 @ 19:02:53
URL: http://iiwwii.blogg.se
Postat av: P

Vilken hemsk dröm! Jag brukar drömma om att jag blir jagad av yxmördare och sånt, men aldrig något så grafiskt. Jag tycker synd om dig :(

2007-11-14 @ 19:42:37
URL: http://Patriciabk.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback