Något verkligt

Fan vad fint det var förra året. Med alla förfestar, allt fint häng med vännerna, allt som inte hade det minsta lilla med att synas att göra. Bara ha det fint, liksom.

Det måste vi återskapa ASAP, det kanske är därför jag känner en molande frustration växa inom mig. Saknaden efter något verkligt.

Nu är jag trött och ska sova. Godnatt.

Jag förstår dig. Jag kan inte påstå att jag någonsin känt någon större önskan efter att synas på det sätt du gör (om vi tänker uteliv), men jag har förstått att det kan bli... nästan som någon slags drog. Och det kommer ju alltid motreaktioner till alla perioder i ens liv, Hanna, du har ju synts ÖVERALLT. Då är det lätt att längta tillbaka till människor man aldrig någonsin behöver imponera på; som känner en och älskar en trots att man är tråkig och vanlig och konstig och inte det minsta extravagant. Eller kanske alldeles för mycket.

Jaha, där sitter Martin. För det är väl Martin?

Förfester med vänner är det bästa som finns och bara att umgås med vänner och ha hur kul som helst är berusande, mer av det till alla tack!

klara: Det är min gamla frisyr för ett år sedan, men tack! :D

Annika: Ja, precis. Precis så är det. Huvudet på spiken. Framförallt behöver jag inte hålla mig med mina vänner, jag kan vara precis så opassande sinnessjuk som jag i verkligheten är. Det fungerar inte riktigt annars.

Mia: Javisst är det Martin! Honom lärde jag nog känna när jag 10-11 för första gången, tror jag. När han bodde norrut i Sverige. Sedan träffade vi på varandra igen när han flyttade till Stockholm. Roligt roligt!

Jenny: Att umgås med vänner är det finaste som finns.

mysigt! Har man vänner och familj som älskar en så är man egentligen fullkomlig.. synd att man aldrig fattar det.

Förresten, du är en miljard snyggare och coolare än alla andra modebloggare och liknande. Sjukt snygg stil!
Kram

Det börjar väl dra ihop sig till en återförening snart!?:-)

Den bilden är jättekul by the way, dock har jag klippt av 2/3 av håret så du kommer ej att känna igen mig!