Jag har haft en återkommande dröm ända sedan puberteten eller så. Jag drömmer den en eller flera gånger varje vecka. Ett regelbundet moment i mitt liv, alltså.

Enda problemet är att den är så jävla dum.
Den är inte djup.
Den är inte fin.
Den är inte spännande.
Den är bara förbannat banal och dum.

Se. Den går ut på att utomjordlingar kommer till jorden. De är långa. Fina. Väldigt bleka med perfekt hud. Perfekt spikrakt vackert hår. De är ståtliga. Graciösa. Fantastiska. Och de väljer ut mig.

Till deras fantastiska anti-acne maskin. Man ställer sig i ett rum och så blir alla porer rena och hela fadderullan. Och i drömmen är det här något fantastiskt. En fantastiskt gåva. Det är en stor heder. Hela jordens befolkning jublar. Och jag känner mig fantastiskt hedrad och alla avgudar den här anti-acnemaskinen och det blir stor fest och lycka på jorden på grund av att alla mina porer blir rena och tjohej.

Så jävla dum dröm.

Sedan har jag visserligen nästan aldrig djupa drömmar heller, men ändock, den här tar priset. Och den förföljer mig år efter år efter år med dess otroligt meningslösa budskap: att jag är fixerad vid perfekta porer.