Min karriär från början till nu
Själv har jag ingen utbildning alls. Jag fick en allvarlig sjukdom diagnostiserad i början av högstadiet och fick tung medicinering plus en sjukskrivning på tre år* samt det faktum att mina läkare sa att jag förmodligen skulle vara sjuk i hela mitt liv och skulle få en förtidspensionering. Detta besvärade mig djupt, men det fanns inte mycket att göra åt det.
Efter två år av sjukskrivning höll jag dock på att bli helt knäpp. Jag är en individ som gillar att jobba. Jag hatar att vara stillasittande. Jag vill göra saker precis hela tiden och har alltid varit väldigt driven. Sedan viskade en fågel till mig (min mamma**) att jag fått en diagnos på glutenallergi när jag var bebis. Jag kollade genast upp det, och märkte att mina sjukdomssymtom stämde exakt överrens med det hela. Då bestämde jag mig för att gå bakom mina läkares ryggar, sluta med medicineringen, börja med glutenfri kost och börja jobba i smyg.
Det fungerade galant. Jag började må bra, och i princip alla symtom försvann på bara 3 månader (nu är de helt borta) efter att ha konstaterat att det hela fungerade så outade jag det hela till mina läkare och slapp all fortsatt medicinering, samt att min sjukskrivning blev avbruten.
Jag skaffade jobb inom den grafiska branschen på ett företag vid namn Winset PrePress AB (finns inte längre, tyvär, dog i IT-bubblan), vilket gick galant, och året jag fyllde 18 tentade jag av hela högstadiet på 3-4 månader via Katarina Norra. Det var min kära rektor Agneta som fixade det hela, vilket jag är evigt tacksam för.
Däremot så gick jag inte gymnasiet, utan jag fortsatte att jobba inom den grafiska branschen och blev såsmåningom projektledare för den grafiska slutproduktionen för några av Sveriges största bokförlag på ett företag vid namn Håkan Olssons Grafisk Produktion. Förutom det var jag även formgivare och illustratör, samt jobbade på ett förlag vid namn Bokförlaget Mormor. Via det grafiska jobbet utförde jag uppdrag åt flera av Sveriges största företag, och det gick bra.
Samtidigt engagerade jag mig politisk inom idealdebatten. Jag utvecklade anorexi vid 12, och det ämnet berör mig väldigt starkt. Det var mitt första politiska engagemang, något som tillslut utvecklade sig och började röra genus och den feministiska debatten. På så vis började jag min karriär som skribent. Eller nej, min karriär som skribent började jag väl när jag hade en av nätets mest lästa fanfictionsidor vid 10-11 års ålder, på engelska. Vilket är varför min grammatik och stavning ibland ser lustig ut. Jag lärde mig att läsa och skriva på engelska, så jag stavar väldigt ofta ord som de stavas på engelska istället för den svenska varianten. Haha.
Efter ett tag blev jag dock trött på branschen och bestämde mig för att testa på något annat. Vid det laget hade jag bloggat ett tag, och vissa hade fått upp ögonen för mig. Kornél Kovács ringde upp mig för att höra om jag inte ville bli deras klubbfotograf på Teatron och i samband hjälpa till lite med PR. Det var ett shysst jobb, tre dagars jobb i veckan och en föremånlig lön. Jag hade möjligheten att syssla med allt annat samtidigt som jag fick ut en komplett månadslön på tre dagar i veckan, briljant.
Efter ett tag upptäckte jag dock att nattjobb inte fungerade för mig, inte alls, men då fick jag erbjudandet om att bli redaktör på tidningen Stureplan och AD för Stureplansgruppen. Det var en rolig erfarenhet, det var det, och jobbet var ändå ganska fritt.
Sedan sa jag upp mig därifrån, men inte från allt, utan för att fortsätta med det jag tyckte var det roligaste och sedan komplettera med allt det andra jag brinner för. Hitills har även det gått bra, även om det här bara är min andra vecka sedan jag slutade.
Det finns olika fördelar och nackdelar med det här. Jag har inga fina diplom att visa upp, men däremot har jag ett grymt CV för min ålder och ett fantastiskt kontaktnät. Jag skäms ofta för att jag inte har en utbildning, och ämnar komplettera såsmåningom, men faktum kvarstår att allt inte går ut på formella utbildningar och att det finns andra vägar att gå. Jag har jobbat väldigt hårt genom mina år, jag har trotsat fördomar och jag har knappt tagit ut någon semester överhuvudtaget. Det var inte lätt, speciellt när folk oftast har tagit för givet att jag inte kan något baserat på min ålder.
Så det handlar inte om att glida fram på ett jäkla silverfat. Det handlar om hårt, blodigt jobb och en satans målmedvetenhet.
Där har ni mitt liv. Och det är strålande. Ibland skäms jag, ibland är jag stolt. Men jag försöker fokusera på det senare.
*Vet att det inte kallas för sjukskrivning om inte försäkringskassan är inblandad, men skitsamma. Ni fattar.
**På den här tiden togs det dock för givet att glutenallergi, det vill säga celiaki, växte bort. Läkarna ville därför uppmuntra mina föräldrar till att ge mig kost med gluten. Detta stämmer in på vissa, men långt ifrån alla, och idag finns det som tur är mer kunskap inom celiaki än då.
Det var mig en jävla karriär! Men hellre roliga erfarenheter än utbildning tycker jag :)
Finns inte så jäkla mycket mer att säga än: du är grym!
Och den som tycker att man inte kan titulera sig något för att man inte har "rätt" utbildning kan ju ta sig i brasan. Det är väl inte bara plugget som spelar roll, utan erfarenheter och annat också? Tvivlar ju starkt på att alla musiker, konstnärer m.fl. är utbildade på skola. Sen kan man ju inte kalla sig läkare om man inte är det, men det är ju en helt annan sak.
Wow, du blev precis utsedd till min idol.
Håller med. Jag förstår inte varför folk blir arga när jag skriver amatörgynekolog på mitt visitkort.
Du är fantastisk. Vilken karriär! Du har alla anledningar att vara stolt.
Jag är imponerad av dig. :) Och i många yrken är erfarenhet fan så mycket vikigare än utbildning.
fråga
hur fick du första jobbet.
jag har också "bara jobbat" upp min karriär, men för min del berodde det på jättemycket idellt arbete ibörjan.
tip me up, hur gjorde du?
tänkt om jag kunde få ta del av din målmedvetenhet..jag är rädd att jag försvinner efter gymnasiet.
en jävla eloge till dig inte bara för att du tagit igenom dig en massa skit, utan även kan besvara en sån jävla pisskommentar utan att den ser ut typ såhär:
"JVÄALA FITTA DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ JAGS KA CUTTA DIG!!!!!!!!!!!110+930+2948JDKHSKLJ84N X 4+"""""""""""333333333333#####452"
för det är nog hur jag hade uttryckt mig. alltså den personens åsikter är precis ALLT jag hatar med akademiker. betygspoänghybrisen, som i verkligheten inte alls behöver innebära att man är bra på det man gör. och whaddup med pengaargumentet?! gud jag blir eld och lågor. behöver typ valium!!!!!!
1. Jag vet inte vilka "studie-böcker" ni hade under din erhm, HÖGSTADIETID, men jag tycker att det är väldigt djärvt att vifta bort kurslitteratur som nonsens bara för att man inte läst den själv.
2. Jag tvivlar inte på att du är en kunnig grafiker. Jag är kritisk till att du svänger dig med så många titlar som du egentligen inte, enligt mig, är befogad av att använda så att säga. Sen kan jag väl medge att det är skillnad på journalistik och journalistik, och att den typen du hänger dig åt på stureplan.se kanske inte klassas som kvalitativ. Det krävs ingen större talang för att visa hur ett par kattögon sminkas etc.
3. Ett sidospår: Känns som att du i dina "politiska" inlägg sparkar in redan öppna dörrar, typ "Djurplågeri är fel!!!". Nivån är... ja. Jag får inte känslan av att du är kunnig.
Vad jag ville komma till med punkt två är att låt gå, din journalistik talar väl för sig själv.
Att du påstår att du är bättre grafiker än andra (syftar på dina kommentarer under inlägget med den orangea tjejen)är väl ändå ett ganska naivt påstående. Då man bedömer grafisk formgivning så är det väl ändå när det kommer till kritan endast och enbart en fråga om tycke och smak. Tack för mig.
vad var det för sjukdom som du blev feldiagonsticerad med?
Det här var sjukt uppmuntrande att läsa.
Har själv ingen utbildning efter högstadiet, läser bara strökurser.
Det här med att man bara skulle få kalla sig det man har diplom på är så sjukt. Vår kultur verkar mer gå på vad som står på ett papper än vad man verkligen kan.
För bara ett par generationer sen så var det ju fullt accepterat att ha lärt sig till ett jobb utan snoffsiga utbildningar.
Men det såklart, folk som lagt ner sjukt mycket pengar på en utbildning och sen inte kommit lika långt blir väl avundsjuka på dem som klarar sig på ren talang.
För att besvara http://pancakesinthesky.blogspot.com här ovan så kan jag förklara läget, va. Mina poäng har jag uppnått för att jag har bevisat min kunskap inom det lästa ämnet. Jag har visat att jag KAN och VET. Kan jag inte det jag läst så får jag heller inga poäng, följdaktligen så är jag bra på det jag gör, för att besvara din bitska lilla kommentar. Puss
Starkt jobbat! /Jenny W
Emma: Men hörru, nu får du faktiskt ta och lägga av. Jag har besvarat dig juste utan att gå till personliga påhopp, jag förväntar mig samma typ av behandling tillbaka. Annars kan jag helt enkelt inte ta din kritik seriöst. Och undgå att använda dig av kommentarer såsom "puss" när du vill bemöta andra i en debatt, det är högst oseriöst och väldigt omoget.
Angående det med grafikerutbildningen samt tycke och smak, så nej. Det finns självfallet olika tycke och smak, men det baseras inte grafikers kännedom på. Om det bara gick ut på det så skulle det knappast finnas utbildningar inom ämnet, och jag tycker att det är gravt respektlöst att du förringar en hel bransch rakt av.
I yrket som grafiker finns det väldigt mycket tekniskt lära, och oavsett hur bra man är som konstnär så kan man inte formge saker om man inte innehar den tekniska kunskapen.
Att sedan påstå att jag förringar kurslitteratur är bara konstigt. Det är väldigt uppenbart att du bara är ute efter att kasta sten istället för att föra en seriös diskussion, och det är något som du snarare får ta till sandlådan, Emma, än här.
Emma: Du tror alltså att Hanna får jobb som AD och projektledare trots att hon inte kan något? Eh... okej.
HAHAHAHAH! Min fråga till Emma är väl hur FAN hon ska kunna bli journalist om hon inte kan ta VANLIG kritik utan att bli PMS-bomb?? Herregud, fan vad roligt!
bara för att kommentera vem som får kalla sig vad:
vissa yrken delar ut leg. efter utbildning. det är då bara den som har leg. till exempel läkare, tandläkare etc. som får kalla sig för just detta.
väldigt många yrken kräver inte utbildning för att man ska få kalla sig detta, tex tandsköterska (tror jag var ett av yrkena). vem som helst får kalla sig detta och det är upp till arbetsgivaren om de tycker att personen har KOMPETENSEN till att utföra yrket.
såvitt jag vet finns det inga legitimerade grafiker och journalister. så om Hanna är kompetent och hennes arbetsgivare är nöjd... vad finns det då att bråka om?
Man ska kunna lyckas och ha en karriär trots att man inte har utbildat sig på gymnasiet (och högre)- en del branscher är det antagligen bra mycket bättre att utbilda sig i än för (om du förstår vad jag menar). Kanske speciellt med tanke på att det finns rätt stora brister i utbildningssystemet- höga siffror för avhopp från gymnasiet, betygsinflation vilket leder till lottning som uttagningsmetod till populära utbildningar såsom läkarutbildningen. Det är jättebra som du har gjort! Fler borde få växa med sitt arbetsliv istället för att ta en utbildning de inte egentligen vill ha.
För det första tycker jag det är grymt skickligt av dig Hanna, som arbetat dig upp och kommit så långt utan att ha gått en "riktig utbildning".
För det andra håller jag inte alls med Emma som kommenterat här ovanför. Bara för att man är duktig på att få bra provresultat innebär inte det att man är bättre än folk som lärt sig yrket genom att jobba sig uppåt. Man lär sig ju allt efterhand. Jag tror definitivt inte journalister som gått en treårig utbildning är bättre än de som börjat genom att skriva några recensioner och jobbat sig vidare från det, det är så många andra faktorer som spelar in. Framför allt hur man är som person, och dina betyg reflekterar sällan det. Poäng: Jobbar man som journalist kan man kalla sig journalist.
Hanna!
Jag gillar dig; 1. Du är ung och driven 2. Du har åsikter om det mesta (ibland bra och ibland dåliga)
3. Din karriär liknar min :)
Jag har nämligen inte heller nån utbildning, inga fina diplom och ändå jobbar jag på ett arkitektkontor med inredning och grafik, jag har jobbat i london många år och nu anser jag mig själv vara rätt duktig på det jag gör, jag har hållit i stora projekt, jag har är en del av ett team som arbetar med gigantiska konstruktioner i miljardklass.
Jag stöter dagligen på problem, små som stora där en utbildning hade varit till stor hjälp, den största skillnaden är att jag måste söka reda på kunskap själv, detta har jag gjort genom duktiga kollegor och blödande målmedvetenhet.
Inom vissa yrken är utbildning en nödvändighet dels pga att trovärdigheten hos tex. en självlärd läkere inte skulle vara särskilt stor men det säger sig ju själv.
I sverige kan vem som helst kalla sig designer, journalist eller inredare, det är ju bra på ett sätt men det urholkar också begreppen. För det är ju trots allt skillnad på en journalist som har studerat i 5år och jobbat i två och nån som skriver lite artiklar här och där.
Jag tror på dig men man måste ju också se värdet i det man gör. Kanske bäst att kalla sig grafiker och bloggare?
Lycka till!
(Jag kallar mig inte arkitek eller inrednings arkitekt, det behövs inte. Jag brukar kalla mig autodidakt samt prestera)
Vad för idiot till läkare trodde att celiaki skulle växa bort? Redan i början på 70-talet visste man bättre än så.
Jag tycker du e skit bra och beundrar allting du gör.
Emma: Jag har för mig att du studerade PR, och jag ställer mig extremt skeptisk till att du skulle vara kompetent inom ämnet. Jag är utbildad inom PR, driver eget företag och har regelbundet antlitat Hanna Fridén för de grafiska uppdragen. Något vi fick reda på tidigt under utbildningen är att en bra formgivare inom PR ska kunna producera den typen av material som säljer och kommunicerar till köparen. Jag undrar vilken typ av utbildning du egentligen går om du inte vet om detta och fått för dig att en formgivarens kompetens enbart utgår från folks smak. Det är väl dock inte ditt fel om du har en värdelös lärare.
I vilket fall är jag säker på att jag aldrig skulle anställa en person med den typen av inställning till mitt företag. Jag föreslår att du kompletterar med annan kunskap än den du får i utbildningen.
Jag är mycket väl medveten om att man kan komma någonstans på talang, och vore så inte fallet så hade väl världen varit ganska stel och grå.
Min poäng, vad jag ville kommentera, var att Hanna Fridén svänger sig med titlar på ett, enligt mig, olämpligt sätt. Vem som helst kan kalla sig journalist, något som jag stör mig på.
För att åter tala om grafiker-grejen som jag tog upp tidigare, att allt i grund och botten handlar och tycke och smak, så vill återigen trycka på det. Vad gäller Stinas kommentar: All grafisk formgivning cirkulerar inte kring PR. Du vet inte vem jag är eller var i livet jag befinner mig och kan därför inte avgöra om jag är kompetent eller ej. Punkt.
Just det, grafiker-grejen var det ju... Det finns naturligtvis riktlinjer för grafiker, och teknik att behärska etc etc. Men Hanna Fridén påstod sig vara duktigare än sin omgivning och jag undrade vad hon baserade detta på? Jag kom inte fram till något annat svar än att hon helt enkelt anser att hennes alster är "snyggare" än andras. Återigen: det är en fråga gällande tycke och smak.
Vidare så påstod hon sig kunna mer om journalistik än sina journalist-utbildade vänner. Jag menar, what?!
Hanna! Vad befriande att läsa detta.
Jag sitter här o har lite framtidsångest. Vad ska jag göra med mitt liv? Jag orkar inte plugga. Är så sjukt skoltrött o har upptäckt hur insnöad man tenderar bli när man knappt jobbat o mest pluggat. Utbildning kan vara en väg till drömjobbet. En självförtroendeboost. Men det är när man jobbar som man får de erfarenheterna man aldrig kan i skolbänken.
Har googlat på diverse ord bl.a. karriär de senaste dagarna. Fann nån kvinna som uttalade sig i Expressen som uppmanade oss kvinnor att skita i att utbilda oss inom ekonomi o därmed spara 300-400 000 i studieskulder. Istället skulle vi starta eget!
Fast nä. Nu har jag ju kommit ifrån hela debatten och sjunkit till vanlig skitkastning. Gick ifrån datorn och skulle äta lite middag då jag slogs av världens sämsta samvete. Hanna: Jag ber om ursäkt för personangreppen även jag tycker likadant ännu! Antagligen reagerade jag på det här sättet eftersom jag själv utbildar mig och det känns orättvist om någon får det jag sliter för helt gratis. Förstår du? Blablabla, man får väl bara acceptera att vi är väldigt olika allihop. G'day
Jag är 43 år och läser i bland din blogg. Är imponerad av ditt driv och ditt välformulerade språk. Själv utbildade jag mig när jag var 27 år. Så det är gott om tid kvar för dig och andra unga att göra mycket av livet (t.ex. plugga ngt,) När jag var i din ålder var jag helförvirrad och jätteångestfylld inför framtiden. All min energi använde jag till att oroa mig för allt rörande min bräckliga person. Gud vad skönt att den tiden är över. Svårt att föstå hur åren mellan 20 och 25 kan vara så attraktiva hos gemene man.
Folk är verkligen missunsamma mot dig Hanna.
Kom i håg att alla som angriper dig här förmodligen har problem med sin självbild och att hävda sig på arbetsmaknaden.
Hanna, du imponerar mig grymt mycket!
Men, förlåt för min dryga nyfikenhet men jag MÅSTE få veta vad du skrev fanfic om. Ojoj, mitt nördhjärta blev helt varmt av att läsa att coola du också ägnade sig åt sådant.
Väl rutet! ;)
skämt åsido...du e asgrym, you know it, be proud of it!
hoppas vi ses snart igen i rödvinsträsket om inte annat vill jag gå amok i din garderob och prova alla dina peruker!
På samma sätt som jag tycker att Emma har helt åt helvete fel så tycker jag att det är galet med den nästan föraktfulla synen på akademiker som uttrycks på några ställen ovan. Poängen är ju att det är två skitbra sätt att skaffa sig kunskapen på, och att ett sätt passar vissa och det andra passar andra. Precis som att varken arbetslivserfarenhet eller högskolepoäng är någon _garanti_
Sen undrar jag om jag fått något om bakfoten - i mina ögon titulerar man sig som det man arbetar som och inte det man utbildat sig till (med några få rätt naturliga undantag som tex. läkare). Den som skriver böcker ÄR författare.. Den som jobbar med grafisk design ÄR grafsk designer. Och den som är utbildad till polis men är anställd på dramaten är skådespelare och inte polis. Har aldrig reflekterat över att det skulle kunna vara på något annat sätt faktiskt...
Hanna du är skitbra som går en egen väg och har vett att värdera dig och din kunskap högt.
Tycker du ska fortsätta fokusera på det senare; att vara stolt! Jag kommer själv snart ha en hög utbildning och visst kan jag vara stolt över det men jag skäms för att jag inte har några erfarenheter, inget alls på mitt cv förutom jobb på ica...
Haha, jag skrattade högt. Du jag visste inte att tjockleken på böckerna var ett tecken på den innehållsmässiga kvalitén. Tänka sig om jag visste det när jag gick i sexan, då hade jag kunnat sätta dit min lärare som förbjöd mig att läsa de där Tom
Clancy böckerna. De var ju på 600 sidor lätt. Och tänk så lätt det kommer bli för mig att argumentera Filosofiska Undersökningars företräden gentemot Tractatus. Jag kan ju bara hålla upp böckerna så ser alla att F.U vinner lätt.
Jag är imponerad av dig och allt du kan. Du har visst utbildning, du har skaffat din på egen hand bara.
Jag förstår inte varför det inte är lika fint att vara självlärd som någon som har ett papper med visst antal poäng att visa upp.
Jag kan tillägga att jag själv är akademiker och håller med Sofia Dahlen om att det också finns en föraktfull syn på akademiker.
Det här med titel och betyg etc. är ju helt efter vilket yrke man har. Till Lilly så måste jag bara säga att jo, tandsköterska krävs det utbildning på, liksom undersköterska - båda ska kunna sätta sprutor, känna till nerver etc. etc. Är ett års utbildning för att bli tandsköterska. (Min ena bästis är just färdig tandsköterska och får snart sitt diplom.)
Jag utbildar mig till lärare, ett yrke som det också krävs diplom för att få kalla sig (- vet att det förekommer att personer som arbetar som det men ej är utbildade till det kallas för lärare ändå, men det är inte helt "rätt"). Ett diplom inom detta yrke ska stärka kvaliteten inom ämneskunskaper och ge en pedagogisk kompetens. Men alla lärare som examineras är ju för den sakens skull inte bra, även om de är utbildade. Det krävs ju även en hel del av en själv, utöver utbildningen. Jag ska ge mig fan på att bli en bra lärare så jag lever upp till det diplom jag får...trillade kanske från min röda tråd jag hade lite, men blev ett "appropå utbildningar inom yrken
blabla..."
Nåväl, till Hanna; Du är en skicklig skribent, och Emmas senaste inlägg säger väl det mesta, hon är avundsjuk för att hon trots sin utbildning inte får det du har. Hon säger att du fått det "gratis", något jag inte håller med henne om, att få något gratis innebär för mig att man inte har slitit för det, vilket du definitivt verkar ha gjort. Fortsätt med det du gör! Din blogg är underbar!
Jag vet att jag tidigare ifrågasatt att Hanna kallar sig för journalist. Jag inser att det kan låta som onödigt snobberi, men faktum är att jag tror att det som irriterar en del av oss är att folk som bloggar och skriver på internetsidor (som Fatale) plötsligt kallar sig för journalister. Det är en jäkla skillnad mellan att skriva för en tidning som DN eller Svenskan som har en någorlunda kvalitetskoll och att skriva för en webbsida. Och jag talar som någon som har en mediautbildning, men ingen renodlad journalistutbildning, och som har jobbat sig upp. Sedan tycker jag också att en del av problemet är att Hanna ofta (framförallt på stureplan.se) skriver dåligt rent grammatiskt sett, vilket hon ju själv erkänner ('jag stavar väldigt ofta ord som de stavas på engelska istället för den svenska varianten.').
Det innebär inte att jag inte tycker att Hanna är fantastisk, för det är hon, men som bloggare, inte som journalist.
En sak, nej, några saker Hanna glömt att nämna:
Winset Prepress - där Hanna fick jobb - ägdes och drevs av Hannas föräldrar, Kjerstin Fridén och Håkan Olsson. Bokförlaget Mormor och Olssons Grafiska ägs och drivs av Hannas pappa, Håkan Olsson.
Inte för att det spelar någon roll när det gäller hur duktig Hanna är, men det är ändå fakta som ska in i ekvationen.
Anonym: Okej, du som skrev inlägget som jag tillbakakallade. Vet du hur mycket det där förstör för mig utåt? Det har ingen som helst betydelse annars förutom att göra ner mig. Om du nu hävdar att du gillar mig så behöver du inte göra det där överhuvudtaget. Det där var kränkande, jobbigt och taskigt. Om jag känner dig så måste jag deklarera detta: Jag hatar dig. Jag hatar dig för det förtroende som vi haft. Och jag kommer ta reda på vem fan du är, din anonyma, pinsamma jävel.
Hur kan man hävda att man är vän och förråda någon så? Jag ska lägga ner varenda del av min tid at spåra ditt IP-nummer, ditt språk, ditt allt, för att ta reda på vem det är som vill ge mig så mycket skit för saker som berättats i förtroende.
Anonym: Att köra en WHOis gjorde det hela enkelt. Jag känner bara en person som bor i den delen av världen. Nu hoppas jag att du ber om ursäkt illa kvickt.
Men det är klart, det vore väl kul att ge en komplett redoviselse över ditt liv i bloggen också, antar jag...
Med tillhörande kommentarer från dina ex, såklart.
Anonym: Framförallt så spelar det väl in i ekvationen på det vis att det var de hårdaste jävla arbetsgivare jag haft? Jag hade en ENDA semester på tre år, alltid övertid och blev ibland uppringd fyra på natten för att gör jobb och fick hoten om SPARKEN om jag inte gjorde det.
Hur mycket jag än ville jobba kvar för att stödja företagen så gick det inte. Det var helvetisk. Och de båda är kända för att vara de hårdaste arbetsgivarna som finns. Om du nu behöver veta det. Affektionen göll kvar mig, dock.
Även om du hade jävligt fel om ägarna på punkt ett.
Stella: Mja, men sedan är också inte bloggandet det enda jag gjort, även om jag är mest känd för det...
Sedan känner jag bara ett fåtal journalister som har bättre språk än jag, det är därför vi har korrläsare. Men du talar om DN och SVD, konstigt! Jag känner både chefer och reportrar på DN, och de talar alltid om ovikten i stavningen och hur tacksamma de är över att de har sina korrläsare!
Menmen...
Varför alla dessa bittra mäniskor som känner att de inte duger, och därför måste dissa nån så fort de får grepp om en detalj att hänga fast vid, i detta fall din obefintliga utbildning. Jag har snart en fil. mag och kan av erfarenhet säga att en hel del med hög utbildning är korkade och okunniga, de kan inte ta till sig utbildningen och applicera på verkliga livet. Utbildning eller ej, varför ta det på så stort allvar?
Den här diskussionen är ju helt och hållet semantisk och därför extremt ointressant. Om ni ska diskutera något måste ni ju först ha klara definitioner och en grund att utgå från, annars blir det som ovan, att ni talar om olika saker och därför omöjligt kan enas om något.
Vissa titlar som civilingenjör är skyddade vilket innebär att man måste ha en examen för att få kalla sig det.
Om man saknar examen men har samma arbetsuppgifter som en civilingenjör så har man uppenbarligen samma yrke, är man då civilingenjör?
Är man journalist för att man har en examen eller för att man har det som yrke? Kan man vara journalist om man har en journalistisk examen men inte arbetar som det?
Krävs det kanske att man både har en akademisk examen och rätt yrkestitel för att man ska vara journalist?
Ni definierar ordet olika och därför är det helt hopplöst att diskutera. Faktum är att ni inte ens har kommit så långt att diskussionen blivit semantisk, jag hade fel tidigare.
För att man ska kunna använda språket till att kommunicera är det nödvändigt att man har klara definitioner, det är liksom inte okej att ställa upp egna betydelser för ord.
Angående utbildning så kan jag säga att jag själv är oerhört skeptisk till det, åtminstone som det ser ut i Sverige. Jag studerar till civing och upplever att utbildningen är en ritual.
Jag har läst tre terminer och absolut inte lärt mig någontin alls. Jag läser enbart för att få en titel och ett bevis på att jag inte är helt obildbar, och för att jag bara blir sur av att ha okvalificerade arbeten och tvingas bevisa vad jag klarar av.
En sak har jag dock lärt mig och det är att de som är så oerhört intresserade av sin utbildning och verkligen identifierar sig med den oftast är riktiga sänken och nästan alltid sådana som nog inte kommer att klara sitt arbete när studierna är klara.
Emma visar upp en självgodhet som bara en riktigt korkad person kan besitta och är väl egentligen bara ett bevis på vilka nötter som sitter och bestämmer hur sakers tillstånd ser ut, alltså journalister.
Svensk media och svenska journalister är extremt lågpannade och anledningen till att jag sedan en tid tillbaka inte läser svenska medier.
Själv tycker jag att det är mer meriterande att inte vara journalist än att vara det, för journalist är tydligen ett epitet för världsförbättrare, pretto och de som helt enkelt, i varje situation, vet bäst.
hatten av för dig!
är så skönt att höra talas om folk som är utan utbildning. jag hoppade av ettan när jag var sjutton och nu sitter jag och är 24 år och har precis blivit headhuntad för mitt drömjobb, tjänar bra, mycket ansvar och jag älskar det.
men ibland är det pinsamt att man inte sitter med 240 högskolepoäng och faktiskt inte ens har gått ut gymnasiet. önskar man kunde fokusera på att bara vara stolt över dit man kommit. men det kommer kanske...
men som sagt. fortsätt vara stolt över det du har blivit!!
Mer renodlad journalism har du ändå börjat med för ganska kort tid sedan, jag tycker du kan kalla dig det när du varit verksam i några år, som med dina andra yrken.
Emma - har Hanna inte fått något gratis, att missa högstadiet för att man är sjuk, det är inte gratis, att lära sig själv, är inte gratis. Det kostar precis lika mkt som det gör för dig. bara det att du betalar studentlitteratur, Hanna har betalat med andra saker.
(Nu låter det som att jag typ känner nån här men jag försöker förklara en poäng jag hade, vet inte om den kom igenom)
Jag personligen tycker att det är bättre med en schysst cv istället för diplom och utbildning. Du verkar ha följt ditt hjärta och satsat på det som du brinner för. Beundrar dig för det!
Bara så du vet.
kram
Shit, vad mycket du har hunnit med och pysslat med! Jag är grymt imponerad av dig Hanna!
Ett jättebra inlägg, man behöver inte alls utbildning för att bli något eller för att klara sig bra, framför allt ska man inte behöva skämmas för att man inte har utbildning. Det är inte ens säkert att man har råd att utbilda sig.
Man ska stasa på det man vill göra och köra sitt race.
det är visst sjukskrivning även om FK inte är inblandade.
sjukskrivning är helt enkelt att en läkare skriver ut ett intyg på att man har en nedsatt arbets/studieförmåga.
det har Noll med ersättning att göra.
Häftigt häftigt häftigt. ...det var en ganska meningslös kommentar i sammanhanget men jag var bara tvungen att... jag vet inte vad jag vill säga riktigt. du fascinerar, som vanligt.
Strongt jobbat and you go girl!
Att utbilda sig är roligt och vettigt på många vis och du som är ung har ju faktiskt chansen att testa på någon kurs i något ämne du vill fördjupa dig i ? whenever.
PS. Roligt att det går så bra för din blogg också. Snacka om trafik!