Sprang givetvis på Calle Schulman och Golhoran igår på Humlegården. De såg ut att trivas bra ihop, tycker att det hela är väldigt fint. Det skulle vara fantastiskt om de fick barn och berättade hur mamma och pappa träffats. "Ja, ni förstår, er mamma skrev en blogg där hon hånade mig i en måndas tid och sedan blev vi kära." Asfint! Vi får lyckönska dem.

Men här i alla fall.

Calle: Hanna! Du skrev ett inlägg om mig. Att jag gillar judar.
Hanna: Nja, jag skrev väl snarare att jag gav bort ditt nummer till ett gäng goter som hade en crush på dig.
Calle: Ha, jah.
Hanna: Och det var sant. Det satt en grupp goter bredvid mig och pratade om dig. Full som jag var så gav jag dem ditt nummer.
Calle: Det gjorde du?
Hanna: Självklart! Men det var inte de som var med på bilden som var... ja.
Calle: Men Hanna, det är okej. Hanna, du vet att du får göra vad du vill mot mig och skriva vad du vill?
Hanna: Nej jag tänkte på dem, ville inte hänga ut dem.

Tystnad.

Calle: Du tänkte inte på mig alls? Du brydde dig inte?
Hanna: Eh... näääeeee.