Vem har rätten att bestämma vad en riktig vän är?
Jag kan inte uttrycka nog hur idiotiska forskarna som arbetat fram det här är. Att internetkompisar inte skulle vara riktiga vänner, och så vidare. Vaddå vara tvungen att träffa folk i verkligheten, för att läsa av "ärlighetssignaler"? Jävla bullshit. Det där torde vara upp till var och en. Läs allt här, och se varför jag morrar: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=691132
Ja, det är på internet, men på vilket sätt skulle detta innebära att det inte var riktiga vänner? Måste man ha setts fysiskt för att det på något vis ska vara en äkta vänskap?
Allt jag tänker på är de vars sociala liv verkligen räddats av internet, med dess communities och så vidare. Allt från människor med sociala problem, socialfobi och folk som bor i små orter där de helt enkelt inte känner att de passar in.
Hell. Jag hängde verkligen mycket på communities en gång i tiden. Chattade mycket också. Umgicks inte mycket förövrigt. Jag blev ju gravt sjuk runt 14 och fick en sjukskrivning på 3 år (som jag kunde avbryta tidigare, hurra! Feldiagnos och felbehandling, det visade sig att jag var glutenintolerant och inte det som troddes först) som läkarna trodde skulle behöva förlängas livet ut.
Att internet fanns var en stor räddning.
Jag har kommunicerat med så otroligt mycket olika människor via internet. Amerikaner, engelskmän, etioper, italienare, fransyskor och muslimer. Och många, många fler. Speciellt bra har jag kommit överrens med folk från Brasilien och Spanien. Tecknade serier tillsammans med en tjej som bodde i Mexico City, och blev erbjuden att jobba med henne där vid åldern 15. Blev inte av, dock. Men i alla fall, min syn på andra kulturer och olika människor har verkligen berikats tack vare internet, något som annars skulle vara nästintill omöjligt.
Men jag blir så förbannad på de här forskarna. "Riktiga vänner". "Verkliga vänner". Vem har rätt att bedömma vad som innebär riktig vänskap? Är inte det högst individuellt? Upp till var och en?
Jag kan verkligen se att jag haft en bättre vänskap med många jag träffat online än folk jag träffat i verkliga livet. Ibland är det också som så att man har en briljant vänskap med någon via internet, men inte alls fungerar ihop i verkligheten. Precis som jag oftast inte vill hålla på och chatta och greja med vänner från... Ja, det "verkliga" livet.
Vet ni vad?
Jag tror bara att de är avundsjuka.
De är fett avis för att de bara har typ 5 polare på Facebook.
Vilka jävla töntar.
Klockrent skrivet som vanligt. Jag har oxo riktiga vänner online.
Tjingeling ... ha en fin dag!!
Jag har också tänkt på det där. Varför skulle vänskap över internet vara mindre värt än "i verkligheten". Internet har ju blivit så utbrett att det också är verkligheten nu, för fan. Det är ju levande människor vid datorerna. Och folk förställer sig IRL också, inte bara på internet så det är inte så jäkla skillnad där heller. Men ja, de är nog bara avundsjuka, de som klankade ner.
Haha. Eller hur?
Jag hade rätt svår socialfobi i & efter gymnasiet, vilket gjorde att jag inte klarade av att träffa & speciellt inte att prata med folk. Hade man inte haft internet & communities då så hade jag ju tappat kontakten med omvärlden helt. Att skriva till folk var/är en helt annan sak & jag har fortfarande kvar en hel del nätvänner sen den tiden. Fler än vad jag har IRLkompisar iaf.
Ytligt skrivet. Och feltolkning av artikeln.
Den säger inte att man inte kan få riktiga vänner på internet och Facebook. Den säger bara att när man undersökt det hela har man funnit att det inte i de flesta fall handlar om djupa och nära vänner. Det är inte samma sak som att man inte kan få djupa och nära vänner på Facebook.
Forskarna skriver ju inte heller vad de själva tycker. De skriver vad deras interjuobjekt tycker. Dvs vad användare på Facebook tycker. Så det är ju så att det är folk själva som fått avgöra vad de räknar som sina vänner. Precis det du efterlyser.
Och så blir man ju inte direkt sjukskriven när man är 14. För man har ingen sjukpenning så vitt jag vet. Det är möjligt att du blev förklarad sjuk i tre år. Men det är inte samma sak. Kanske lite att märka ord och var lite petimeter. Men det kan du säkert stå ut med.
Har en otroligt bra vän, känns som att jag har träffat henne och allt, men vi har bara snackat på internet. Helt skumt när jag tänker på det, för jag kan komma att sakna henne ibland, när vi inte har pratat på ett litet tag. Trots att vi aldrig har träffats.
Alla andra såna relationer har dött ut efter ett tag, men inte just denna.
Jag tycker att tidningarna har använt forskningen ur fel vinkel, när de trumpetar att man inte får nära vänner av Facebook. Nä, men vem trodde det då? De flestas primära mål med Facebook är ju inte att skaffa nya bästa vänner, utan att hålla kontakten och typ leka med folk man redan känner.
Det mesta lät rättså bra faktist, en del svackor i det du sa, men för det mesta så tycker jag att du hade en ganska så viktig punkt. Men sedan så förstörde du det totalt.
"Vet ni vad?
Jag tror bara att de är avundsjuka.
De är fett avis för att de bara har typ 5 polare på Facebook.
Vilka jävla töntar."
couldnt agree more
Naturligtvis. Du har helt rätt, fan man behöver ju inte ens ses IRL för att vara ihop - vänskap är något individuellt och unikt. Tack för dina insikter och din förmåga att mixa det med humor.
Håller med viktor till fullo. Allt lät jätte bra och sen bara; tjoff "dom är bara avundsjuka".
Du är grym!
Sen är internetvänner lättare att bli nära med många gånger för man kan berätta precis hur man känner. I verkliga livet kan man inte alltid va så brutalt ärlig som man skulle vilja för då sårar man någon eller så går det inte att berätta om t.ex. sin pojkväns dåliga sidor - för alla i ens omgivning totalt älskar honom. Då är det bra att ha en internetvän som inte har en subjektiv åsikt om personerna i fråga.
Jag träffade min sambo på internet och vi hade nog aldrig träffats i verkligheten då det skiljer många mil mellan oss. Så nog kan man bli både bra och nära vänner med folk man träffar på nätet också, om man vill.
Jag är 29 och började blogga för drygt ett år sen. Innan dess var jag inte så mkt för datorer, chatta gjorde jag inte heller.
Jag hade oxå en förutfattad mening om "internetvänner". Den gick ut på att alla som chattar, bloggar, nätverkar på nätet är töntar som inte har ngt liv. men va fel jag hade. Jag har träffat flera internetpersoner IRL och dom har varit jätteintressanta människor och en del inspirerar mig jättemkt.
Ang artikeln så fattar ju vem som helst att på tex myspace/facebook så kanske man inte är jättenära vänner med alla hundratals man lagt till som "vänner".
BTW: Det här är tillägnat dej Hanna!
http://verasvarld.blogspot.com/2007/09/jag-vet-att-det-r-barnsligt-men-jag-kan.html
bra inlägg. samma är det för mej, snackar med massa folk över hela världen, och man lär sej nya saker. och fördomarna,, om man har några,, försvinner ju helt. för kanske ett år sen hade jag stor socialfobi. men nu är jag värsta prataren. låter fånigt, men ja.
om inte annat så varför inte göra en combococktail och slå två flugor i en smäll
internetta ihjäl sig och sen träffa sina cyberspacevänner irl...
Haha, det där är lite roligt.. Jag brukar oftast få känslan av att de vänner man har på internet är mer ärliga än de IRL, för de på internet går oftast efter några bilder och sedan efter det man säger/skriver mendans det kan vara tvärtom IRL. Eller något.
jag vet inte vad en "vän" är. Jag har aldrig haft sådana vänner som de på film har: vänner som bråkar med varandra och sen blir vänner igen och alltid litar på varandra och gör allt tillsammans och delar på allt.
Jag har kul med ett gäng folk och om de inte kan ge mig något så lämnar jag dem. No hard feelings. Jag tycker det fungerar bra - både IRL och på internet.
SOOOOOFIIIIIAAA OCH VIIIIIKTOOOOOOOR!
Alla fattar ju att Hanna skojar i sista biten förutom ni! Fy vad trista ni är som inte fattar ironi och bara ska förstöra det roliga. Så himla himla trist kan ni inte tänka och undra VARFÖR så många skriver att de SKRATTAR!?
Åh suck vad jag blir trött på de som kommer in här ibland och bara ska... ÄSCH!
Patetiskt!
Jag har chattat med en tjej i snart ett halvår nu, vi har pratat i telefon, sett varandra i web och pratat över skype och liknande. Kan berätta allt för henne och nu på lördag ska vi äntligen träffas :) Hon är en av de riktigaste vännerna jag har.
Jag håller med dig, skulle också tolkat artikeln på det sättet. Utan internet hade jag inte haft alla de vänner jag har idag. Dessutom blir det enklare att hålla kontakten med de man redan har!
Keep up the good work!
Jag har fått en av mina bästa vänner via internet. Eftersom hon bor i sverige och jag i finland så är internet ett jättebra sätt att hålla kontakt.
Jag skulle inte klara mig utan internet längre och inte heller utan de vänner jag fått via internet.
jag har precis samma erfarenheter som resten, man kan verkligen träffa riktigt jävla nära vänner via internet... men jag kan också se en massa löst folk som aldrig kommer fatta grejen. av den anledningen vill jag oftast inte blanda folk från vanliga världen med mitt internetliv, det blir för personligt och dom skulle inte fatta grejen. på internet är det lättare att vara sig själv på ett sätt, och det jag alltid har gillat är att man kan börjar prata om "väsentliga saker" direkt med en ny vän på internet, utan en massa hövligt lull-lull. mian relationer på internet bygger oftare på väsentligheter, och folk IRL mer på lull-lull. "bekanta" existerar inte på samma sätt på internet... och många som jag träffar uatnför internet verkar inte kunna ha nära relationer så som jag har nära relationer, och de slipper sociala störningsdiagnoser för det är visst normalt att bara bygga relationer på lull-lull. ska de då bygga relationer på internet blir det nog rätt tungrott, när man inte har ett ansikte eller kroppspråk att relatera till. bara en tanke..
ibland så tror jag att mina blogglæsande vænner ær mer lojala och visar mer omtanke æn de så kallade riktiga vænnerna...
vadå ræknas en væn som en væn først nær man har skakat hand eller kindpussats liksom?
løjligt
apropå det där med "mänskliga signaler"...
jag har vänner som är sickosicko-blyga och öppnar upp sig och börjar SNACKA först när man känt dom irl i tre år, men på ett HEEEELT annat sätt på nätet. ibland mer ohämmat och MER RIKTIGT.
nu läste jag att E skrev det här på ett bra och något mer utförligt sätt så..