Jäkla bittra idiotfanskap
Ja, jag antar att Anna bara hade tur som råkade snubbla in som chefredaktör på amerikanska Vogue och hade kvar jobbet i 20 år av misstag! Hon kan ju absolut inte vara kvalificerad för det, nä, absolut inte! Hon gick ju bara högstadiet.
Hatar sådana snobbar. Verkligen hatar. Kompetens är inte nödvändigtvis baserat på skolgång. Kompetens är vad man kan, inte HUR man har lärt sig det. Skolan är grym. Det är fantastiskt att vi har skola och så många som bara möjligt borde skaffa sig en så bra utbildning som bara möjligt. Det är bra! Men man ska inte göra ner någons kompetens eller jobb bara för att de inte har en utbildning. Kan de något så kan de något, och det försvinner inte bara för att de råkar ha lärt sig det på ett annat vis.
Jag menar, jag är grym på matte trots att jag inte pluggat en massa matte i skolan. Jag har lärt mig det ändå. Bara för att det inte står på ett papper så betyder det inte att mitt resultat är sämre. Mitt resultat fortsätter att vara detsamma oavsett om personen i fråga som läser det får reda på att jag gått i skolan eller ej.
Och jag blir så trött på folk som resonerar så. Det är snobbigt, missunsamt och jäkligt hemskt.
Eller, för bövelen! De som kommer till bloggen och blir förbannade över yrkesbeskrivningen journalist och skriker och gormar över det. Det är helt absurt. Jag förstår det inte alls. Hur någon kan bli förbannad över en sådan sak när de uppenbarligen inte ens vet vad ordet betyder? Hur KAN man slänga sig med ett ord på det viset när man uppenbarligen missuppfattat hela innebörden av det? Och sedan, när jag citerar, VÄGRAR tro ordboksdefinitionen och fortsätta gaffla om det? Jag gör journalistiskt arbete hela dagarna på ZTV-redaktionen. Jag är redaktör för mitt eget program tillsammans med Johan och Jenny. Vi samlar och sammanställer information för TV. Det är journalistisk arbete, oavsett vad folk tycker. Det är också journalistiskt arbete att söka upp information för min artiklar om säg, ideal, feminism och andra saker jag skriver krönikor om. Det är även journalistiskt arbete att söka information för modeartiklar, oavsett hur banalt ni tycker att sistnämnda är. För journalist är INTE en kvalitetsbeskrivning, det är ett ord för att beskriva ett yrke där man samlar och sammanstället material för ett nyhetsmedie.
Tokigt löjligt.
Fast bäst är de som tror att skribent, författare eller journalist är synonymt med perfekt svenska! Jag tycker nästan att hela grejen är en smula rasistisk, till och med. Ska vi förbjuda utlänningar att skriva nyheter för att deras svenska inte är perfekt? Herregud, jag har jobbat med både bokförlag och magasin i flera, flera år och jag ska säga er att det är ganska få som har bättre stavning och grammatik än vad jag har. Det är livet i språket som räknas, vilket alla som vill "hävda" att de jobbar med sånt borde förstå (alltså, gott tecken på lögn, och dålig lögn att försöka framföra till någon med flera års erfarenhet inom yrket).
Undantagen som bekräftar regeln är yrken som läkare och så vidare, men det borde sägas sig självt. Borde inte behöva nämnas, men vissa tar ju tyvärr upp det som exempel ändå. Sjukt nog. Trots att det inte är jämförbart över huvudtaget.
Nä. Sjukt trött på den här typen av människor. Sjukt trött. Jag vill inte säga att all kritik beror på avundsjuka. Jag är nog den sista att skrika "Du är bara avundsjuk!" när kritik eller elakheter framförs. Men det där är bannemig enbart avundsjuka och missunsamhet. Och oftast av allt framförs det av just andra skribenter som det inte går vidare bra för, har jag märkt.
Men vakna! Gör då ett bättre jobb så ska du se att du också får anställning! Och sluta säg att jag "ska tro att jag är något". Det är inte som att jag TVINGAR folk att köpa in mina artiklar. De kontaktar mig och vill ha mig för att de gillar mitt jobb. Jag förstår inte hur det ska vara synonymt med att jag ska tro att jag är så himla speciell och därför gör jag ditten och datten (Hannas nattbok, exempelvis. Tror folk att jag hackar sajten och lägger in egna saker gratis, eller? ÖH!).
Nu blev det här långt. Gick från Anna Wintour till mig. Men skitsamma. Det är ju samma ämne rakt igenom i vilket fall och samma jävla idioter som skrålar hit och dit för att de är så jäkla bittra och trista. Och det gör mig trött! Det gör mig bitter och trist. Vill bara ta tag i varenda en av dem och kissa dem i öronen. Det vill jag.
MEN LÄR ER DET HÄR. OKEJ. JÄVLA IDIOTER. JOURNALIST ÄR INTE EN KVALITETSBEMÄRKNING. DET ÄR INTE BÄTTRE ELLER SÄMRE ÄN SKRIBENT. DET ÄR BARA ETT ANNORLUNDA YRKE. SOM ÖVERSÄTTARE OCH FÖRFATTARE EXEMPELVIS. PRECIS SOM ATT RÖRMOKARE OCH POLIS INTE ÄR SAMMA SAK HELLER. SLÅ UPP DET I ORDBOKEN. GAH! BLIR GALEN!
Den som säger att det sista var oseriöst och att man förlorade respekt på grund av det - GOOD FOR YOU!
Godnatt nu.
Så jävla sant och bra sagt. Jag är urbota trött på den attityden. Vissa tror att utbildning och höga betyg automatiskt gör en bättre och mer kvalificerad för ett yrke (och ger en rätt att se ner på dem som inte har tagit samma väg). Men betyg tar sällan hänsyn till personlighet och egenskaper, och när det gäller yrken som exempelvis journalist tror jag det är ganska viktigt.
sanna: Jag vill framförallt poängtera att journalist inte betyder att man har mer kvalitet att erbjuda än en skribent, det är bara olika yrken! Sedan kan ju folk tycka att jag är världens SÄMSTA på mitt yrke. Det är ju en annan sak. Men det vore ju konstigt att kalla mig för potatisskalare om jag var typ, ja, äppelplockare.
Sedan tycker jag att utbildning är viktigt, men i Anna Wintours fall så är det ju uppenbart att hon är kompetent trots att hon bara gått högstadiet!
Har tänkt MYCKET på det du skriver! Tänkte på det där förut och slog upp ordet på Wikipedia och har precis som du inte kunnat låta bli att bli irriterad på de där anala kommentarerna! Haha, speciellt den där loserbruden GAS eller vad hon hette som gjorde det till en hel "Hata-Hanna-Basha-Hanna-Är-Bajs"-tråd i sin blogg. Sjukast var när hon kritiserade DITT språk men själv skrev sämre än en sent utvecklad 9-åring. Fast sedan såg jag att hon själv försökte skriva för tidningar men bara lyckas med allehanda värdelösa artiklar för Rodeo... hahahahahahahahahaha!
Tycker att det är bäst med de som gnäller på ditt språk och inte ens vet vad journalist betyder... Skrattretande!
jag orkar inte skriva en massa dravel med egna åsikter o sånt strunt. jag säger bara, bra rutet!
hanna, åh vad bra!
har tänkt mkt på detta i en personlig relation. min vän har gått den akademiska vägen till jobb och pluggat i massvis med år, medan jag själv jobbat mig till den position jag har idag i ett helt annat yrke.
jag kan ofta känna missunsamhet från min vän, eftersom hennes jobb ger en relativt blygsam lön, och mitt jobb råkar betala bra. jag är helt enkelt inte "värd" sån hög lön. eftersom min vän ju är så bildad och studerat SÅ många år. bajs säger jag bara.
jag vet att jag är grym på vad jag gör - min position är väl ett bevis på det om ngt - inte fan behövde jag sjuttielva akademiska poäng för det!?
avundsjuka...låter som att du är avundsjuk själv.
Du klarade väl inte ens av högstadiet...
anonym: eeeeh, vilka menar du att Hanna är avundsjuk på? De som fäller taskiga kommentarer eller? Eller är det bara så att du inte fattade att hanna FÖRSVARADE Anna Wintour? Sjukaste kommentaren någonsin tror jag... Du är säkert Hannas stalker GASTJEJEN eller vad hon hette eller en av hennes hatgroupies!
Jag undrar om folk inte tror att alla yrkestitlar är skyddade? Som att nån måste GE dom till en innan man får kalla sig för det. Nu har jag iofs inte följt journalistdebatten i kommentarsfältet men det verkar ju som att du t o m är en ganska duktig journalist. :)
Jag förstår inte vad du menar. Skribent är väl inget eget yrke? Journalist är en övergripande beteckning för många olika befattningar/arbetsuppgifter inom media varav skribent kan vara en. Men man kan också vara skribent utan att vara journalist. Slå själv upp i t ex Bonniers Svenska Ordbok så får du se; skribent = författare, journalist.
Dvs skribent är någon som skriver och den kan mycket väl vara en journalist.
Ett problem med att vara journalist, utbildad, erfaren osv osv är att väldigt många har synpunkter på ens yrke. Många anser sig också kunna kliva rakt in i det, utan utbildning, utan erfarenhet. Kan du förstå om det ibland trampar lite på ens yrkesstolthet, på det man tyckt sig samla ihop under åren? Säger det inte av något slags bitterhet utan kan bara krasst konstatera att detta skiljer journalistiken från rörmokaren. Den utbildade och erfarne rörmokaren åtnjuter någon liten respekt för sitt kunnande. Ingen fixar ett läckande rör i kompisens lägenhet, får en slant för besväret och skriver in "rörmokare" bland andra yrkestitlar i sin blogg. Ingen rörmokare får heller nästa jobb på de premisserna.
Kanske undrar en del också, som pluggar på diverse medialinjer eller ihärdigt samlar poäng för att komma in på journalistutbildningar vad det ska vara bra för. Om andra ändå kan gå bara rakt in. Och det kan man ju, nästan idag mer än någonsin. "Förr" dvs även innan min tid, började man åtminstone som volontär.
Men du vet väl också Hanna, att det inte alltid är de bästa som får jobben. Hur stor din hybris än är så måste du väl vara medveten om att ett namn säljer. Kändisar som aldrig har skrivit två sammanhängande meningar får jobb som krönikörer på tidningar? Att krönikörer som blivit populära får hjälp att skriva rätt kass böcker för att förlagen vet att de säljer? Att kända bloggare får jobb som ingen har en aning om huruvida de behärskar eller ej, men får för att de är kända bloggare. Det är inte alls alltid man får jobben för att någon gillar andra jobb man gjort utan för att de gillar ens namn. Det är den krassa verkligheten.
Det går jättebra för dig nu, grattis, men försök att inte bli föraktfull mot dem som faktiskt skaffat sig bildning och utbildning på traditionellt sätt.
Inställningen att jag är så jävla mycket bättre än alla andra så jag behöver varken utbildning eller erfarenhet är något av det tristaste som finns i vilken bransch som helst! Jag tror nästan att Anna Wintour skulle kunna skriva under på det.
Självklart är det tråkigt att folk är så jävla gnälliga. Sjukt störande. Jag har själv tänkt på det, men då när det gäller mig, inte dig. Jag är inte utbildad journalist men har jobbat med journalistik i tio år, och jag kallar mig inte journalist. Jag kan inte identifiera mig med den benämningen. Jag säger att jag är skribent och redaktör. Någon gång ibland gör jag undantag och kallar mig "frilansjournalist", men känner mig ofta lite falsk när jag gör det.
Det som är lite lustigt är att jag inte alls tror att man kan utbilda sig till att bli en bra journalist, jag tror att det är något man bara har. På precis samma sätt som man inte kan utbilda sig till författare. (Min mamma har inte heller gått gymnasiet, och hon har tagit sig fram rätt bra ändå. Som både journalist och författare.) Däremot är det säkert bra att få arbetsredskap, att lära sig hur själva hantverket går till. Det kan man ju å andra sidan lära sig (mycket bättre) på en arbetsplats, så lyckas man ta sig in utan utbildning är det förmodligen för att man är BÄTTRE än dem som har utbildning, inte tvärtom.
Annaa M: Till att börja med så skulle jag vilja ifrågasätta varför du påstår att jag skulle vara föraktfull mot folk med en utbildning. Jag har skrivit i texten att jag anser att så många som bara möjligt bör utbilda sig så mycket som bara möjligt och har aldrig klankat på någon med en utbildning eller ens hintat på det.
För det andra så vill jag även påpeka att det inte är lättare att jobba sig fram än att samla poäng. Det är två olika sätt att nå dit. Jag var tvungen att börja jobba tidigt på grund av vissa skäl som jag inte vill gå in på, och precis som du säkerligen inte skulle gilla om jag hyste förakt mot utbildning så tycker inte jag om att du gör ner mitt jobb som jag gjort. Som du inte ens vet vad det är. Jag har jobbat ihärdigt. Jag har slitit och knappt ens tagit någon semester i mitt liv sedan jag var 16. Jag gör inte ner dina studier, och jag skulle uppskatta om du inte gjorde ner andra personers jobb.
För det tredje så vill jag ifrågasätta det du säger om voluntärarbete. Anser du att det är hedervärt att jobba gratis? Personligen anser jag att det är fult att stora företag inom media utnyttjar det faktum att så många vill jobba med det genom att inte ge folk betalt, precis som i modebranschen.
För det fjärde, min hybris? Har jag inte rätt för att vara stolt över något jag gör? Var är min hybris, vill du mena? Vill du hävda att jag överdriver det jag anser att jag är bra på? Vill du hävda att jag säger att jag är bra på allt? Är det fult att vara stolt över något? Nej, det tycker jag inte. Men förklara gärna min hybris för mig. Beror det bara på att jag har en personlig blogg som handlar om mig att göra? Eller att jag ibland är stolt? För om du kollar nogrant så ser du till och med att jag nästan aldrig säger ett gott ord om mig själv utan bara berättar vad jag gör. Vilket är synd! Jag skulle vilja skriva mer stolt!
För det femte har jag inte sagt att erfarenhet är något som inte behövs. Här tolkar du mig uppåt väggarna. Jag har sagt att man inte ska värdera ett resultat mindre bara för att den ena är utbildad enligt pappret och den andra har fått sin erfarenhet på ett annat vis. Anna Wintour har exempelvis fått sin erfarenhet på ett annat vis.
Och ja, en skribent kan mycket väl också vara en journalist. Men skribent kan också vara en författare. Jag är absolut ingen författare utan jag jobbar enbart med journalistiska saker, därför vore det fel att kalla mig skribent. Eller, visst, det skulle jag ju. Men det är bättre att vara nogrand. Eller? Vad tycker du?
I övrigt är du den första etablerade journalist, i så fall, som blivit arg på mig på grund av det här. Som har fått sin yrkesstolthet trampad på, så att säga. Det är andra, som du nog förstår, etablerade journalister och tidningar som plockat in mig.
I övrigt har jag blivit inplockad när jag inte varit det minsta känd, det är snarare de sakerna som gjort min blogg stor. Jag menar, om du tycker att jag är rutten, så absolut, men att komma och hävda att jag får grejer NU för att jag är känd är helt enkelt felaktigt då jag började med det här långt innan jag ens började blogga. Min första publicerade krönika var bland annat i Expressen när jag var 10-12 år gammal. Det var en feministisk debattartikel där jag talade om den skeva sexualundervisningen och den bristande informationen om hur man bland annat skyddade sig som lesbisk kvinna. Och det startade en stor debatt efteråt. Tack. I övrigt kan du googla mig och hitta mina andra tidigare arbeten också, skulle jag tro. Om du orkar plöja igenom alla sidor med resultat.
Jag har bara varit känd det senaste halvåret, typ. Och jag är inte ens kändis. Det är att överdriva hur många som känner till mig. Det vore hybris, utan tvivel, om jag kallade mig kändis.
Jag skulle uppskatta ett svar.
både svenska och engelska wikipedia och svenska journalistförbundet delar din definition av begreppet journalist.
fast jag tror att folk reagerar eftersom de flesta tror att man måste ha en journalistexamen för att få kalla sig för journalist.
för faktiskt, med tanke på alla de olika, uppgifterna och sysslorna och rollerna som tydligen ryms inom begreppet journalist så är nu detta begreppet i mina ögon ännu mer devalverat än vad de var förut.
jag har aldrig sett mediaarbete i sig som journalism, utan jag har lixom alltid tänkt mig att någon form av krav på innehållet och dess kvalitet fanns underliggande någonstans. men det gör det tydligen inte. även SE och HÖR med mera är tydligen journalism. journalism är tydligen ett stort paraplybegrepp som stämmer in på de flesta som jobbar med media.
"Du sparkar säkert på uteliggare för att du tycker att de luktar illa också, HELT SJUKT! TÄNK EFTER MÄNNISKA!!"
haha vilken kommentar. var får folk allt ifrån? är det det där sms och youtube alla ungdomar håller på med nuförtiden?
Annika,
Om det nu är så mycket sämre att studera till journalist än att "jobba sig till det"... varför tror du då staten spenderar miljontals med kronor på att ge folk gratis journalistutbildningar? Gäller ditt resonemang för några andra utbildningar också?
Hanna, jag gillar verkligen det du står för, men jag förstår inte riktigt varför du tar allt så personligt som Annaa M skriver om? Hon beskriver ju trots allt den värld som vi lever i, kändisar får faktiskt många jobb p.g.a. sina namn, därmed inte sagt att Du har fått det. Du har gjort dig förtjänt av det i mina ögon (ja, jag vet, ytterst subjektivt), men det Annaa M beskriver är inte mindre sant för det.
Och de människorna (nej, inte du Hanna), som får jobb p.g.a. sina kända namn, inte efter sina kunskaper, gör att de som utbildar sig (som t.ex. jag), känner att det är hopplöst att ens utbilda sig, om ngn dokusåpadeltagare får ett jobb p.g.a. att den har varit med i tv, inte efter hur den skriver. Kan du någonstans förstå hur det känns? Sen håller jag med dig, får man ett viktigt jobb och bevisar att man är kvalificerad så är det klart att man har förtjänat jobbet. Som t.ex. Anna W.
Jag hoppas jag inte retat upp dig, eller gjort dig arg. För det är faktiskt ett sätt att se världen på, och även om du inte upplever det som att kändisar går före "vanliga" människor i alla slags köer, så finns det sådana som upplever det så (som mig). Och jag hoppas att du kanske kan respektera det, men självfallet fortsätta vara stolt över vad du har åstadkommit, för det har du all rätt att vara!
Kram M
c: Nej, precis. Journalist är inte en kvalitetsbemärkning. Så man kan ogilla det jag skriver och anse det lågkvalitativt, men det gör det inte till ickejournalistiskt arbete. Jag kan förstå att folk inte tycker att allt jag skriver är det bästa, kommer på flera saker själv som jag inte skulle beskriva som kvalitativt. Men jag får, tack och lov, fler och fler chanser till att göra jobb som jag verkligen gillar och tycker att jag kan stå för.
20åringen: Nejnej, jag håller med dig och Anna om att många får jobb på grund av att de är kändisar, det gör jag. Däremot reagerar jag på att Anna skriver att jag har hybris, att hon skriver att jag hyser förakt för utbildningar samt att hon enbart beskriver poängsamlande som slit när jobb också mycket väl kan vara det. Jag tycker inte att man ska förringa jobb precis som jag anser att man inte ska förringa utbildning.
sådana fenomen som typ "hannas nattbok" och "modekritik" (där du och freja bedömmer andras klädsel) osv handlar kanske mer om personen, det denna står för och vad folk sätter synonymt med denna, snarare än ett journalistiskt hantverk. Vad jag menar är att det är namnet Hanna Fridén som prioriteras. Faktum är att du alltid skriver om dig själv, indirekt när du är politisk, och att det antagligen är det dina kunder vill ha. Kanske är du mer ett varumärke än en journalist?
Uni: Hannas Nattbok är helt klart ett självbiografiskt verk! Fashion Paparazzi är både tycke och mode, och kräver ändå en kunskap. Sedan om man tycker att det är en kunskap som är värd något är ju helt individuellt. Jag vet att många anser att mode är tjafs. Sedan, andra politiska skribenter (förutom de som bara dokumenterar) skriver också utifrån sitt eget tyckte. Journalister är knappast objektiva, utan subjektiva.
Jag gillar inte heller att definiera mig som ett varumärke, däremot förstår jag vad du menar när du säger det. Men är det någonsin annorlunda vad gäller, säg, krönikörer? Anneli Jordahl exempelvis som är krönikör för DN skriver i ett personligt perspektiv, men gör det henne till mindre av en journalist för det? Detsamma med de andra krönikörerna. Jag tycker att det blir väldigt fel att bara stämpla mig som ett varumärke när det ändå är ett genomgående tema. Sedan får vi komma ihåg att jag ändå, precis som de, fått det jag fått pga mina skriverier. Sedan om man personligen anser att det jag skriver är skit så är det en helt annan sak. Det är subjektivt, och gör mig inte till mindre av en journalist (jag tycker att väldigt, väldigt många journalister gör ett skitdåligt arbete, men jag hävdar inte att de inte är journalister för det).
Herregud att folk orkar sitta och analysera semantik på sina gnälliga sätt.
Go you, Hanna. Du gör mig glad.
Jag läser här varje dag, men brukar aldrig kommentera, nu kände jag mej dock tvingad till det. Jag tycker att du är en av Sveriges skönaste tjejer och det är ett intryck jag fått enbart via bloggen - har inte läst dej nån annanstans. Ditt språk är levande, frustande, skällande, skrattande, bubblande - precis så som alla med skrivdrömmar önskar att de kunde skriva, mej inkluderat (för det första är bra skrivande inte synonymt med korrekt svenska, för det andra tycker jag att du behärskar även det). Jag håller med dej på samtliga punkter (vissa ren fakta, andra personliga åsikter) i det här inlägget och har själv funderat mycket på precis samma saker. Du är damn bra Hanna, både på att skriva, tycka och vara cool sådär i största allmänhet!
Riktigt bra skrivet! Orkar inte skriva en hel uppsats om journalistik här i kommentarerna, som alla andra verkar ha gjort (Har inte någon erfarenhet alls inom yrket, så jag har inte heller något att säga till om)
Allt jag vill ge är helt enkelt min uppskattning!
Jäkla massa puckade åsikter här. Alla försöker hävda sig känns det som. Hanna verkar ha akademiker-komplex och vara bitter för sin ungdom. Herregud, vi är fler som haft det tufft, vi är fler med konstanta magproblem och vi är många som pluggar och samtidigt jobbar för att få erfarenhet. Måste man krisa så mycket om det?
Hanna, ta inte åt dig så mycket. Det är ju jättebra att du nåt framgångar. Framgång du med alla säkerhet förtjänar. Var stolt.
Varför måste många ställa dom olika vägarna till jobb mot varandra? Så länge man gör ett bra jobb kvittar det väl. Min svärfar är ledarskribent på en stor tidning men har inte ett enda högskolepoäng eller annan utbildning inom journalistik eller svenska. Min mamma har ett jobb som hon gör grymt
och som hon har arbetat sig upp till, till skillnad från hennes arbetskamrater som är utbildade till just det. I flera fall är det så värdefullt att ha arbetat "i fält" innan man genom utbildning får en plats på kontoret. Nu pratar jag inte om journalistik. Nu svävade jag iväg. Tyvärr, på ett sätt, är det nog inom dom flesta yrken svårt att arbeta sig upp på det sättet idag i Sverige.
Och jag förstår inte hur många kan tolka det som att Hanna har hybris eller skryter eller tror att hon är bättre än andra. Man måste väl få berätta vad man gör och när man har gjort något jävligt bra?
Jag förstår inte att folk verkligen försöker säga emot Hanna i den här frågan. Hon har ju rätt! Dom som skriver nåt annat är bara avundssjuka för att du kan det du kan och vet vad du vill.
Jag har gått hela högstadiet och gymnasiet med ett yrkesinriktat program och har haft jättekomplicerade lektioner. Jag får inte ett enda jävla jobb. Ingenting beror på utbildningen, och det borde det heller inte göra. Min jävla utbildning spelar ingen roll, jag kunde ha hoppat av efter högstadiet och ändå varit på samma plats idag som jag är nu, eller kanske bättre.