Böh. Jag blir så trött på alla tragiska människor som går runt och sprider rykten om att jag är dryg. Jag är inte dryg. Jag är möjligen ouppmärksam, egocentrisk och narcissistisk och min liv präglas möjligen av bekräftelse och förnedring som går hand i hand i en enda ond spiral.

Jag är möjligen även väldigt elak vid tillfällen, och en riktigt dålig brud att dejta, men jag är inte dryg.

Ni ser, varje gång någon hälsar på mig så är jag väldigt, väldigt hjärtlig och trevlig. Det är jag oavsett om jag känner igen personen eller ej. Väldigt ofta kommer jag inte alls på vem det är jag har framför mig, men för mig är det viktigare att den här individen känner sig uppskattad och ihågkommen än att jag ska rulla runt med ögonen i en nervös hysteri och försöka banka fram deras namn och anlete ur min trasiga hjärna. Sedan trilskar man fram vem det är på andra vis genom fyndig konversation. Det går oftast galant, man kommer ihåg var man träffat personen och man undviker samtidigt att individen i fråga känner sig bortglömd.

Bara inte den andra individe ställer en fråga som "Kommer du ihåg mitt namn?" men det är ganska otrevligt. Det gör bara otrevliga personer. Då utsätter man en person som försöker anstränga sig för att vara trevlig och få den främmande individen att må bra för en jobbig situation, och i och med en sådan fras förtjänar man egentligen inte det sympatiska bemötandet den minnesförvirrade individen är angelägen att ge denna fullkomligt främmande individ.


Men i alla fall.

Om du tycker att jag är dryg.
Eller någon annan säger att jag är dryg.

Då kan du konstatera det här om den personen:

1. Personen baserar det möjligen på Teatronperioden och förväntade mig att jag skulle stanna och hänga med dem under min arbetstid. Jag vet inte hur det ser ut på erat jobb, men jag är säker på att i alla fall jag skulle få sparken om jag sket i jobbet och valde att hänga istället.

2. Personer som blev irriterade över att man inte kom ihåg deras namn. Snälla, jag tog cirka 60-80 bilder per kväll, oftast par eller gruppbilder. Jag fotade alltså minst 120 pers varje kväll, de flesta av dessa helt nya och främmande individer för mig. Att då förvänta mig att jag ska memorera ens för och efternamn. Ja, det är en ganska snuskig nivå av egenkärlek, om så ska sägas. Och jag skulle då aldrig förvänta mig det från någon annan.

3. Personer som singlar runt mig och förväntar sig att jag ska ta allt intiativ till att hälsa. Snälla någon, precis som med sex så handlar det om att man är två i det hela. Det är inte mitt ansvar att sköta all social interaktion. Hur kan jag ens veta om ni vill hälsa? Och tänk om jag inte kommer ihåg er?


Så, alla som sprider rykten om att jag är dryg är fruktansvärt egenkära människor som förväntar sig att jag ska sköta allt jobb och som blir bittra på grund av extremt triviala, och knasiga ting. Jag har aldrig någonsin förstått mig på det, och jag har då aldrig ansett någon dryg för att de inte känt igen mig, inte kommit ihåg mitt namn eller för den delen, inte sett mig och därav inte hälsat.

Det är lågskolenivå.

Så vet med detta. Har du spridit rykten om att jag är dryg? Då är du patetisk och borde ta en reality check.
Har dina vänner spridit rykten om att jag är dryg? Skratta dem då, för all del, i ansiktet och sprid ut vilka löjliga, nojiga egenkära nollar de är.

Jag är som sagt möjligen elak, taskig, grov och så vidare mot folk jag inte gillar eller mot folk jag anser beter sig löjligt. Men jag är däremot inte det minsta dryg. Jag är hemskt, genuint, trevlig.



Tacksåmycket.