Jag skriver mitt första kärleksbrev
Åh.
Ha. Ha. Ha.
Jag var jättegullig ikväll, ska ni veta. Jag skrev ett kärleksbrev! Jag blev helt betagen av diskplockaren i Berns källare, det vill säga 2:35:1. Han var lång, smal som en binne, blek som en isbit. Svartfärgat hår och en markant näsa. Har vi min smak där? Ja. Personifierad.
Nåja. Jag tänker i alla fall att jag ska vara söt och gullig. Att jag ska bortgå helt från min typiska person. Så jag skrivet en asgullig lapp:
"Hej.
Jag har aldrig gjort det här förut.
Men jag tycker att du är otroligt vacker.
/Hanna Fridén
Telefonummer"
Ja, det är väl gulligt? Så, jag försöker sedan få tag på den här diskplockaren och tillslut befinner han sig i min närhet. Jag knackar honom på axeln, tittar honom i ögonen och lämnar fram lappen. Och går.
Vad händer?
Han läser den. Lägger ner den på disken. Den blonda bartendern plockar upp den och läser den länge. Vrider och vänder på den. Skrattar. Han säger något jag inte vet vad det är till diskplockaren. De skrattar tillsammans.
SEDAN SLÄNGER DE DEN.
Hallå? Vad är grejen? Jag var söt och gullig!
Jag är söt och gullig! Hallå! Hallå! Vad är grejen?
Nåja.
hur kan man banga super snygga och intellektuella Hanna Fridén!? +chockskadad+
Den första vart rädd som fan eftersom han tänkte att DU måste skämta. Knappast intresserad av honom. Så lågstadienivån blir att visa en kompis, som också får sätta ribban.
Kompisen blir avundsjuk och accentuerar därför känslan av att det är ett skämt hos den första och de båda gör tillsammans sitt bästa för att du ska känna dig illa till mods istället för dem.
Oldest trick in the book!
Visdomsord: SKIIIT I DEM!
de två kanske var ett par
men ändå fult gjort
Va! jag måste säga att det var kalas av dej att ta dej modet. Jag fick en lapp för längesedan, inte slänger man den...Man gör det bara inte!
Va fan! Varför slänga? Vilken dum en. Förresten, jag har också a thing for markanta näsor, what´s up with that?
Det var ohyffsat av dem!
Jag brukar inte tycka synd om folk. Det är liksom lite för långt ifrån min kalla natur. Men fy i helvete. Sådär gör man inte! Jag blir ju för fan heartbroken å dina vägar! Vill du att jag ska komma till Stockholm och hoppa på honom med mina små fötter?
Nej vad sött! Jag fick engång ett sånt brev av nån. Jag blev jättenervös, hyperventilerade och sen slängde jag lappen. Allt medan han såg på, sen försvann jag upp till hotellrummet. Stackars han, som var tvungen att se mig nästintill upplösas av... massor med saker.
Ingen värdesätter äkta gullighet nu för tiden..
Modig grej!
Vad underbar du är!
urs vilka skitkoppar! Bra att du skrev ändå. Då fick du det lixom...ur dig...
Tack btw för förra inlägget, det var roligt att du gillade outfiten!! :)
Jag önskar jag också vågade skriva kärleksbrev :(
Haha shit, det är mitt ex! Vilken grej!
Som sagt mitt ex, hur man kan tacka nej till dig förstår jag verkligen inte.
Emma: HAHAHAHA! GUD VAD ROLIGT! Det är ju sjukt kul. Han SMSade ju mig sedan dock, och igår pratade vi i telefon. Han vet dock inte vem jag är eller hur jag ser ut. Och så trodde han att jag var 16.
Du får berätta för honom. Det vore väldigt roligt.