Inatt vaknade jag av en sällsam känsla. Jag var sur, grinig och svettig. Jag hade trubbel med att somna om och min kropp gjorde ont. Sedan lyckades jag på något vis inbilla mig att jag inte alls måde illa eller så, och lyckades snussa ner mig i mina lakan igen.

Och i morse när jag vaknade så var jag sjuk. Igen. Vad i hela helvetet är det här? Är det så att det är nya grejer hela tiden eller är det min bronkit som inte vill ge sig? Kan ju vara det sistnämnda. Som först blir bättre, bättre och bättre för var dags för att sedan återkomma starkt varje söndag-måndag. Jävla skit.

Jaja, bihåleinflammationen är utrotad, om inte annat. Men den här slemhostan kommer jag aldrig bli av med. Dags att... ja, jag vet inte, sluta röka? Man ska inte röka när man har bronkit. Det är dumt. Men det är också ganska dumt att inte kunna säg, bajsa. Och jag har hellre slemhosta än får typ... ja, tarmbråck.


Jävla pissskit. Tänker nog inte gå ut en massa den här kommande helgen. Nu ska jag vara snäll och lugn och bli 100% bra.