Det finns en attityd där ute som jag tycker är jävligt trist, och det är det här dissandet om att ta in oerfarna personer i TV och som gäster. Att tycka att jag suger är väl en sak, det är det en hel del som gör av ren princip, så skitsamma, men de som gnäller på när en gäst är oerfaren är förjävla trist. Jag vet inte om de här personerna helt allvarligt tycker att man bara ska ha samma gamla ansikten i rutan på riktigt eller om de helt enkelt inte tänker till när de gör sina uttalanden, men jag tycker om inte annat att det är mycket roligare med nytt folk än att tjata ut samma gamla säkra kort. Jag tycker att det är jättekul att bjuda in andra förmågor till programmen och se vad de går för.

Och det är just grejen med nytt, det är inte perfekt från början, det är lite osäkert och lite småtafligt med talet här och var. Jag upplever inte det här som ett problem, nästan tvärtom faktiskt. Att allt ska vara så himla finpolerat hela tiden tycker jag är trist. Trist och platt. Det är roligare och mer intressant att se någon vara mänsklig och utvecklas. Och det är roligt att testa något nytt och faktiskt utnyttja den kunskap och potential som faktiskt finns där ute. Att släppa fram de förmågar som finns, även om de är oslipade.

Det är precis som att det är roligare att länka små, men bra bloggar. Bloggar som kanske inte har världens uppmärksamhet men som faktiskt är grymma. Som man vill ska få mer uppmärksamhet. Att länka de stora som kanske har mest finslipat språk och som byggt sig grej fullt ut tappar sin charm i långa loppet. Det är kul att lyfta fram nytt.

Det lustiga med det här är också det faktum att de som gnäller och tjatar på att det suger att ta in folk utan TV-vana oftast är exakt samma människor som gnäller på att det alltid är samma gamla skit överallt hela tiden. Sedan gnäller de på att det inte är perfekt. Men vad förväntar sig folk? Hur kan folk i ärlighetens namn förvänta sig att det är perfekt från början? Nytt betyder just en specifik grej: NYTT! Perfektion kommer av erfarenhet och övning. Inte av sig självt.

Och när jag hittar någon tråd ute på nätet om att en gäst som aldrig suttit framför kameran verkar lite blyg eller fumlar på orden och därav suger PUNG så blir jag så jävla trött. Vad förväntar sig folk av andra? Att de ska vara någon slags übermensch som plöjer fältet totalt första gången? Varför denna jävla missunsamhet? Och varför inte kritisera, säg, en erfaren TV-profil som borde veta bättre än att göra ditten och datten i rutan? Som att exempelvis vara aspackad?

Jag vet inte hur det är med er, men något av det bästa jag vet är att hitta någon ny obskyr och intressant person, någon ny designer, ett nytt band, en ny plats, en ny vän eller vad som helst. Och det är inte perfekt, men det är spännande och nytt. Som de första osäkra stegen i ett förhållande, som att testa sig fram och våga med kläder eller som att utveckla sin personlighet bit för bit.

Och så är det ju himla kul att klicka fram till de första inläggen i en blogg. Kanske två år tillbaka. Kolla hur det såg ut då. Det är oftast en jäkla skillnad. Som mina första inlägg där man sakta känner sig fram, testar olika saker, känner efter vad man känenr sig bra med, bekväm med, vad som är kul och vad som andra tycker är kul.

Det är vad som är nytt. Och det är inte perfekt. Men det är jävligt spännande.