Jag saknar min lugg. Jag saknar min plattång. Så himla cleant. Så himla fint.
 

Haha. När man ser den första släppta bilden i Marc Jacobs samarbete med Victoria Beckham så kan man inte undgå att dra lite på smilbanden. Har jag helt fel när mitt minne säger att Marc Jacobs brukade slita sitt hår när han såg Victoria bära hans kreationer på paparazzibilder? Och visst är det vackert att Blackwell placerade henne i toppen av årets absolut sämst klädda kändisar?

Det är som att Marc Jacobs tillslut gett upp. Resignerat. Insett att hon är en stor reklampelare. Insett att hon kommer att fortsätta bära kläderna. Och det finns inget att göra åt det. Så det enda som finns kvar är att låta Victoria slukas av alltihop, för att sedan, förhoppningsvis, kasta ut en fashionabel Victoria som modeindustrin klarar av att se på utan att slita deras hår.

"VI GER UPP!"

Skriker han. Skriker Marc Jacobs.


Sedan gör de en Alien 4 av hela grejen. Och det där skrikande lilla monstret som i slutet kastas ut i luftslussen är ju faktiskt, på sätt och vis, ganska gulligt.

Går det att finna något mycket tråkigare än Yves Saint Laurents kampanjbilder för vår-sommaren 2008? Fine. Kate Moss är med. Och då tycker alla att det är jättefab och fantastiskt.

Men jag förstår inte. Bilderna är så fruktansvärt tråkiga att jag får spel. YSL är ett märke som sällan gör mig besviken, och jag är i ärlighetens namn mycket förvånad över den bristande kreativiteten, den själlösa stylingen och den ytterst trista färgsättningen. Sepia i hudtornerna skapar sällan en bra bild, och det är en fototrend jag suckar lika högljutt av varje gång jag ser det. Trist. Trist och trist.


I övrigt har jag aldrig förstått den närmast fetischliknande fascinationen för Kate Moss. Hon är en skitsmal pundare som var ihop med kanske världens fulaste och talanglöse pundarbulldog i flera, flera år medan han regelbundet var otrogen mot henne. Att hon kom ur det var visserligen bra, men jag gillar inte att en person som är gravt nergången i knark, en uppenbar masochisttoffel samt väldigt ätstörd (eller förstörd av knark) är någon slags förebild för unga kvinnor.

Och jag menar Pete Doherty och Babyshambles? Hur många är det egentligen som lyssnar på skiten? Jag lyssnar på mycket musik, men i ärlighetens namn kommer inte en enda låt till minnet när jag hör namnet Babyshambles.

Men vad vet jag, en knarkande, sjungande bulldog måste självfallet vara fascinerande, samt det nervvrak som ligger med den. Nevermind me.
 

Linda Farrow Vintage

Jag har hittat mina drömsolisar! Jag gillar det lite avantagardiska, som ni vet, och vad är så bättre än något som faktiskt går att använda? Dock, enda problemet, det enda som kan tänkas vara värre än en solbränd nos i kombo med vita cirklar runt ögonen skulle väl vara en vit, skarp rand på näsan.

Får fråga Ambra var hon får sin solskyddsfaktor hundra ifrån, alltså.