Knepig jämställdhetsfråga angående gravida kvinnor
http://aftonbladet.se/vss/orebro/story/0,2789,1006486,00.html
Jag kan inte se att någon agerat fel i det här ärendet, det enda felet skulle vara att en statlig myndighet ska föregå med gott exempel. Annars kan jag förstå både Anna Eriksson, som vill ha jobb trots sin graviditet, och att företag inte vill anställa en person som är mindre lönsam.
Vi tänker oss att jag har ett företag. Det är ett litet företag, det är jag och två anställda. Vi har behov av att anställa en ny person, men ekonomin är, som alltid i små företag, osäker. Om en gravid kvinna kom in så skulle jag inte anställa henne, det skulle vara en för stor ekonomisk risk för företaget. Företaget skulle kunna hamna i så pass stora ekonomiska besvär att både jag, och mina andra anställda som jag har skyldigheter gentemot, hamnar i problem.
I det här läget måste jag antingen välja att anställa den gravida kvinnan och ta en stor risk för företaget eller riskera att få en polisanmälan på mig för att jag diskriminerar.
Jag anser inte att det här är helt vettigt. Det fungerar inte i ett kapitalistiskt samhälle, och man måste förstå att företag lägger sina ekonomiska intressen först och att de inte vill anställa en olönsam individ. Däremot gillar jag inte heller att gravida kvinnor blir diskriminerade på grund av deras graviditet, både på grund av deras personliga intrigitet, samt det faktum att det är livsfarligt för ett samhälle att skrämma folk från att skaffa barn.
Så, vad ska man göra åt detta?
Jag anser inte att förlängd föräldraledighet vore ett alternativ, vi vill ha in kvinnor i arbetsmarknaden, inte plocka bort dem av bekvämliga skäl. Att förlänga föräldraledigheten vore inte klokt ur ett jämställdhetsperspektiv.
Däremot, varför kan inte staten gå in med bidrag? Om ett företag ställs inför en ekonomisk risk när de väljer att anställa en gravid kvinna, borde inte staten kunna gå in och ersätta eventuella förluster så att företaget får en ekonomisk möjlighet att anställa, och lära upp, någon annan? Det bör inte vara mer kostsamt än att betala arbetslöshetskassan för den gravida kvinnan som annars inte får anställning, och om det skulle göra det så anser jag att det skulle vara värt det i kampen för jämställdhet i samhället.
Däremot, om det är ett skitstort företag utan ekonomiska problem så anser jag gott och väl att de kan anställa en gravid kvinna. Jag tänker mig att det skulle vara en hjälp till mindre företag i besvärliga ekonomiska situationer.
Vad är era tankar kring det hela? Förslag? Kritik? Ros?
Är jag en bitter psykopat som anser att skaffa barn inte är en så stor rättighet som många verkar anse den vara? Jag anser att man bör ha en god och stabil ekonomi INNAN man skaffar barn, och inte att man ska utgå från att samhället ska ta hand om en när man väl står där. I dagens samhälle är möjligheten till kontroll över barnaskaffande så pass stor att jag tycker att man kan förvänta sig utav människor att de tänker till INNAN de skaffar barn.
Men jag gillar inte barn, jag gillar inte(de flesta) nyblina föräldrar och jag är väldigt optimistisk till vetenskap och saknar totalt religiösa övertygelser.
Kort och koncist; jag skulle inte heller anställa en gravid person.
Alex: Min storasyster fick barn när hon var femton. Förutom det är hon utbildad fotograf, filmare, grafisk formgivare, reklamare, marknasstrateg och webdesigner. Hon har en väldigt lyckad familj, med lyckade barn och bor i en fin lägenhet. Jag tror, med andra ord, att man inte behöver vara ekonomiskt redo för att bli förälder.
Däremot så tror jag att det är fullkomligt livsfarligt för ett samhälle att skrämma folk från att skaffa barn, då vi behöver människor i ett samhälle, annars blir det, så klart, inget samhälle.
Hanna: Jag satt faktiskt och tänkte på just ungefär det du skriver sist. Samhället behöver sina medborgare, såklart. Men liksom allt annat handlar det om när det lämpar sig bäst. Eller om man vill vara ännu mer iskall kan man ju peka på evolution och den starkes överlevnad. Men vi människor hade ju inte varit där vi är idag om vi inte tog hand om varandra. Vad jag menar är dock att jag nog tycker att det är lämpligare att skaffa barn när man har en stabilare grund att stå på, vilket jag tycker man har efter man jobbat ett tag och kommit en bit på vägen dit man vill, och har en bra ekonomi.
Självfallet klarar många att nå precis det de vill även om de får barn tidigt. Mina åsikter handlar inte enbart om att bespara småföretagare risker utan att jag tror att hela samhället skulle må bättre om folk var lite mer planerande.
Jag hade nog dock sett att jag och min syster sattes till världen lite senare än vad vi gjorde. Det hade besparat min då mycket fattiga mor och far mycket nattpass och slit. Framförallt hade det funnits mer tid att ägna åt oss barn istället för att alltid jobba för att ha pengar till just oss barn. Det i sig hade varit värt mer än föräldrarnas nuvarande sjusiffiga årsinkomster. Heh, nu blev det personligt. Men du fattar vad jag menar.
Alex: Jadå! Jag förstår precis vad du menar, och till viss del håller jag med dig, men inte fullt ut. Om man bara ser det ut ett praktiskt perspektiv så håller jag med dig till 100%, men det här med att skaffa barn är egentligen väldigt sällan påtänkt. De flesta par jag känner med barn har helt plötsligt uptäckt att kvinnan i paret är gravid, och sedan har de bestämt att "Ja, barn, det tror vi" och valt att behålla det, och jag tror egentligen att det är absolut viktigast att man rent emotionellt känner att man vill ha barn framför att man ser det som ett perfekt ekonomiskt tillfälle i livet att skaffa barn. Många familjer når aldrig en högre ekonomisk status, och om man skrämmer bort folk med sämre ekonomi från att skaffa barn så kommer vi att få ett samhälle där barnafödande är en lyx som övre medeklass och uppåt bara kan unna sig, och det vore fruktansvärt!
Vilken fantastiskt spännande människa du är! Har alltid fascinerats av ambitiösa, drivna unga kvinnor! Själv drömmer jag om att bli författare eller på något viss få utlopp för all den kreativitet som flödar i mina ådror! Way to go!
Om jag är gravid (särskilt höggravid) och söker jobb så hade jag inte kunnat förstå att de skulle vilja anställa mig. Jag skulle bli mer förvånad om jag fick ett ja. De vill ju anställa mig just nu och inte om 1 år eller så. Annars hade de ju väntat med att sätta in platsannonsen.
Men det är helt klart ett problem. Enklast hade varit att kvinnan direkt fick något försörjningsbidrag och inte blanda in företagen alls. Jag kan personligen inte tänka mig en kort föräldraledighet för att det allmänt skulle öka jämställdheten i samhället. För mig är det samma som att säga att vi kvinnor inte alls bör skaffa barn för det blir mer jämställt på arbetsmarknaden då.
Jag ska följa diskussionen för det här är ett ämne som intresserar mig och det är just i dessa typer av diskussioner jag känner att feminism inte är något för mig (om det nu är antifeminism att vilja vara hemma med sitt eller sina barn länge.) :)
Måste också tillägga att skaffa barn är ingen självklarhet, Alex. Visst kan man aktivt förhindra att få barn men man bör verkligen inte vänta för länge pga ytliga skäl för det kanske inte funkar exakt när man har planerat in.
Man måste ha en lag som gör att män och kvinnor alltid är i samma situation när det gäller graviditet. Exempel: en man söker jobb. Han har skyldighet att meddela arbetsgivaren ifall han flickvän/fru/nån annan är gravid med hans barn.
Han ska ha samma skyldigheter och rättigheter som den gravida kvinnan. Därför behövs även en lag om att föräldraledigheten måste delas jämt mellan båda föräldrarna. Annars blir det så att det oftast är kvinnor som tar ut den mesta (hela?) ledigheten, vilket gör att arbetsgivare känner sig tryggare med att anställa män (även om de ska bli pappor snart). Om både mamman och pappan MÅSTE vara lediga lika länge pga. babyn, finns det ingen orsak för arbetsivaren att hellre anställa en man som ska bli pappa än en kvinna som ska bli mamma. Samma risker och samma kostnader oavsett vem man anställer.
Därför är jag också emot att föräldrarna själva får bestämma hur de delar föräldraledigheten sinsemellan. Denna fråga är nämligen inte en personlig grej som bara gäller den enskilda familjen, utan en grej som väldigt mycket bidrar till att kvinnor diskrimineras på arbetsmarknaden helt generellt sett.
Jag tycker att du resonerar föruftigt. Har inget att tillägga i detta fall. Jag tycker själv att jag borde kommentera om hur man ska lösa den ekonomiska frågan, men det kan jag inte.
Dnla: Så du menar att mamman och pappan ska ha samma skyldigheter och rättigheter när det gäller föräldraledighet? Då menar du också att det ska finnas samma rättigeheter och skyldigheter i vårdnadstvister och andra rättsliga processer? Det är nämligen så att mamman har det lättare att få vårdnad om barnen än pappan.
Sen blir jag skrämd när du skriver att inte individen, alltså mamman och pappan själva, får bestämma hur de vill fördela föräldraledigheten. Det är, för mig, en högst personlig sak. Kanske mamman vill vara hemma med barnen mer? Kanske pappan tjänar mer pengar och kan således försörja familjen bättre under denna period? Eller såklart, tvärtom.
Resonomanget du för skrämmer mig. Mycket.
Viktoria: Du får jättegärna debatera, men undvik uttryckssätt i formen av att en person åsikter skrämmer dig för det är inte en vettig debatton. Använd god ton och respektera dina motdebatörer, tack.
Dessutom så har inte Dnla nämnt något om vårdnadstvister, så du kanske bör fråga Dnla vad han/hon tycker om det istället för att uttrycka dig enligt "Så du menar alltså" eftersom att Dnla inte sagt något i den frågan och det alltså är väldigt respektlöst att applicera åsikter utan att först ha lyssnat på individen i fråga.
Bättre ton, ställ om din fråga. Eller rättare sagt, ställ en fråga istället för att ta saker för givet.
(Erkänner direkt att jag inte har läst era kommentarer, så den här följer blogginlägget i rakt nedstigande led...)
Personligen tror jag att det här är ett av de tillfällen man INTE kan "applicera" sin generella åsikt (eller ideologi om det kanske är bättre uttryckt).
Jag kallar mig själv socialist och säger i 9 fall av 10 att solidariteten bör styra våra dagliga val och även vårt sätt att styra vårt land. T.ex. anser jag att ökade resurser till psykiatrin är viktigare än en skattesänkning på min egen lön osv.
Men å andra sidan måste man ju vara realistisk - idealism i all ära men fungerar det jag vill i verkligheten? Jag håller med dig om att vissa arbetsplatser kan inte begäras ta risken att anställa en gravid kvinna, det måste man förstå. Det är inte diskriminering, det är verkligheten.
Men så finns det ju, som du tar upp som exemplet med större företag, andra fall där man kan tycka att arbetsgivaren bör ta chansen att utöva sitt sociala ansvar och att medverka till en positiv utveckling av vårt samhälle.
Viktoria: jag anser att man ska ha samma skyldigheter och rättigheter även i vårdnadstvister, naturligtvis! och ja, jag tror det tidigare beskrivna sättet är vad man måste göra för att undvika diskriminering pga graviditet. Jag tycker nämligen det är väldigt skrämmande att arbetsgivare, som grupp, är rädda för att antälla kvinnor, som grupp. Barnet får ju faktiskt av två personer.
Då är det mao ok att diskriminera handikappade som kan behöva anpassning av arbetsplatsen, och ev. behöva fler sjukdagar än andra också.
Jag håller med Alex om att det inte är någon rättighet att skaffa barn alls, och att man borde vänta tills man är ekonomisk stabil. Förstår inte varför folk ska skaffa barn så tidigt? kan de inte vänta tills de är 35 år eller något? Nej, jag förstår verkligen inte. Jag tycker det verkar helt idiotiskt och befängt. Så jag förstår STARKT de som inte vill ha en gravid kvinna anställd. Och jag tycker inte den gravida kvinnan har rätt till ersättning för att hon inte fick jobbet.
Men din plan om att stödja företagen ekonomiskt så att de kan möjliggöra "Osäkra anställningar" var bra!
Hanna Fridén: Jag kan bli skrämd av åsikter, det betyder inte att jag blir skrämd av personen som kommer med dessa åsikter. Utan själva åsikterna. Att leva i ett samhälle där man inte har någon egen makt över sitt liv skrämmer mig, det har jag all rätt att säga. Jag sysslar inte med personangrepp utan angriper istället åsikterna. Det är ganska vanligt, du kanske har sett en riksdagsdebatt någon gång?
Dnla: Precis det jag ville komma fram till. Det är lätt, för er feminister, att peka på det som ska vara rättvist för kvinnan men mannens rättvisa kommer ofta i skymundan när det gäller frågor likt denna.
Jag håller, som du kanske märkt, absolut inte med dig i denna fråga. Jag tycker inte det är statens sak att bestämma huruvida mamman eller pappan ska vara hemma med det lilla miraklet. Det är en högst personlig sak att bestämma.
Det är klart att det är riskabelt att anställa en gravid kvinna. Som jag sa, normer och traditioner är svåra att bryta. Sen tycker, också jag, att det inte är någon rättighet att skaffa barn. När man bestämmer sig för att skaffa barn tar man på sig ett stort ansvar, och bör därför ha någonstans att bo samt en stadig ekonomi. Annars är man inte medveten om vad ett barn kräver.
Jag citerar Johnny Scharonne: "kan de inte vänta tills de är 35 år eller något?"
Det kan man väl ändå inte rekommendera? :) Efter 36 sjunker fertiliteten rent statistiskt sett med minst 50% (tror jag det var). Det måste ju gå att skaffa barn mellan 20-35? Man måste rätta sig efter biologin för den kan man inte ändra på.
Viktoria: Debatter på TV är formade efter att skapa medial uppmärksamhet, det är, så vitt jag vet, inte mina bloggkommentarer. Media baseras på provokation, det gör inte en sansad diskussion däremot. Om du sitter och diskuterar med någon så slänger du inte ur dig att du blir skrämd av den andra individens åsikter, det vore nämligen ganska dumt, eftersom att du minimerar chansen att den andre faktiskt lyssnar på dig då det är en fullkomligt onödig kommentar förutom det faktum att den är respektlös.
Eller, vad är det du stärker i din poäng när du säger att du blir skrämd? Det här är min blogg, jag sätter reglerna, och det får du acceptera Viktoria. Du får heller inte applicera åsikter på andra, jag kräver att mina läsare behandlar varandra med 100% respekt. Mig kan man vara hårdare mot, men man får en känga tillbaka.
Gillar dig skarpt Hanna, och helt rätt att du lite småfascistiskt håller koll på att folk har en respektfull ton i din blogg :)
Johnny Scharonne, precis som Käthe påpekade är du ute och cyklar:
"Kvinnor är som mest fruktsamma i 25-årsåldern även om många kvinnor blir gravida när de är äldre än trettio år. Fruktsamheten minskar tills de når 30 års ålder och avtar sedan snabbt när kvinnan blir 35 och närmar sig 40 år"
källa: fertilitetsguiden.nu
Dessutom ökar risken för att barnet föds med ett handikapp eller att det blir andra komplikationer när kvinnor får första barnet efter 35 års ålder.
Barnafödande är nödvändigt och måste gå att kombinera med jämställdhet. Jag tror att en uppdelad föräldraförsäkring är ett bra första steg. Självklart ska staten inte tvinga pappor att vara hemma med sina barn, men jag förstår inte hur en individualisering av ett skattefinansierat bidrag kan vara ett hot mot den individuella friheten?
Viktoria: självklart är det familjens sak att bestämma vem som ska ta hand om deras "lilla mirakel". Eftersom det inte är obligatoriskt att vara föräldraledig och få föräldrapenning kan familjen själva välja hur de vill göra. Du har fortfarande makt över ditt eget liv, så du behöver inte vara orolig.
Såg att jag började debattera med tre månader gamla kommentarer, så kan det gå när man är tankspridd :D
/Nema