Jahaja. Ett företag som heter Blogvertiser startar igång och bloggsfären blir helt nipprig. Så himla himla arg. Det är så fruktasvärt, så himla fruktansvärt, att folk kommer få betalt för deras texter om produkter och företag! Ja, hör ni det? Gud vad fruktansvärt att folk får betalt för utfört arbete!

Jag tittade igenom deras FAQ för både bloggare och annonsörer, jag kunde inte hitta något oetiskt någonstans.

Företaget erbjuder en blogg att skriva om en produkt.
Bloggen tackar ja eller nej och får en viss tidsperiod att utföra det på.
Man får skriva positivt eller negativt om produkten, företaget har inte rätt att dra tillbaka sin betalning om bloggaren så skulle hata produkten.
Tackar man nej till väldigt många uppdrag eller tappar man i sin ranking.
Rakning baserar sig främst på bloggens popularitet.


Jag kan inte se något oetiskt någonstans. Det här är exakt samma villkor som erbjuds tidningar och annan media för deras recensioner. När jag satt på ett bokförlag och skickade ut recensionsex gjorde vi det visserligen gratis, eftersom att recensenterna hade lön och alltså inte behövde betalning. Det är deras jobb. Men nej, vi hade inte heller kontroll över om folk skrev negativt eller positivt.

Men bara för att det är en privatperson som sitter bakom bloggen och inte ett företag så blir det hemskt. Jag kan inte se det hela som annat än absurt och extremt... ja, ja, lyssna.


Tryckt media inger ett mycket större förtroende än en personlig blogg. Mina texter inger mer förtroende nu bara för att jag har titeln "journalist". När jag skriver i min personliga blogg har inte det samma tyngd som när jag exempelvis skriver en debattartikel i en tidning eller skriver på Stureplan, och så är det. Och allt handlar om betalning och en jävla titel. Absolut ingenting annat. Därför torde det någonstans vara sämre att tryckt media får betalt eller överhuvudtaget skriver något alls, eller? Gud vad missledande det kan vara!

En frilansande bloggare, som det hela blir, blir däremot hemskt? Oavlönat arbete som ibland betalas med någon hundring för en text här och var? Oetiskt? Nej, det kan jag inte påstå.

Om ett företag faktiskt får betalt för en text om en produkt är det dock ett krav att det ska vara positivt. Bloggaren har en större valmöjlighet. Vilket är vettigt, med tanke på att bloggaren inte är avlönad för sitt journalistiska arbete. Men det är egentligen sjukt. Jag skulle inte vilja betala någon för att säga att min produkt är crappy, så ärligt, det är en ganska fantastisk möjlighet.

Sedan börjar folk rabbla om hur himla svårt det kommer att vara att skilja folks riktiga åsikter från deras "köpta" åsikter. Jahaja. Men bloggaren får skriva hur negativt den vill? Och javisst, javisst att det är större chans att någon skriver något positivt om de får betalt för att skriva något, men varför skulle det vara svårare att ta distans till en bloggares text? När bloggaren till och med inger mindre förtroende för att de saknar en liten titel?

Nej, det är det här personliga. Det är så fel för folk att tjäna pengar på sina hobbies, sitt tidsfördriv. Eller för den delen: Deras passion, det de strävar efter. Det de verkligen vill göra. Det de vill visa upp i och med sin blogg.



Jag är så himla trött på den ekonomiska missunsamheten i bloggsfären! Jag ska bannemig regga mig på Bloggvertiser, sätta in annonser på sajten, börja köra in hundra Tradedoubler-länkar, sätta upp ett Payson-konto eller dylikt och lägga upp önskelistor på vänsterspalten. Sedan ska jag sälja Fridén Merchandise, eller något. Och vet ni, det skulle inte ändra ett skvatt, ärligt talat inte ett enda skvatt. Jag skulle bara... tjäna pengar. Det är den enda jäkla skillnaden.

Jag vill att ni ska kunna göra det också.

Idag ska jag lägga ut lite utmaningar i bloggen. Vi ska tjäna pengar, mina damer och herrar. Vi ska göra bloggsfären till hur den ser ut i andra länder. Och vi ska sluta vara så jantelagsstörda och hiskeligt missunsamma.

Jag visar er hur.

Carl M säger:

packad?

Fridén säger:

Nej!

Fridén säger:

Inspiration efter Idol!

Carl M säger:

det är det sjuka, eller hur!

Fridén säger:

Jag blev tyvärr förbjuden att sjunga på mitt förra jobb.

Fridén säger:

Det är därför ni inte ser det här!

Carl M säger:

okej. Din röst påminner om någon...

Fridén säger:

Fågeln på julafton?

Fridén säger:

PAPAPAPPARAYAPAYAYAYA

Fridén säger:

Nej.

Carl M säger:

nä, som typ någon Fergie-sångerska... Anastacia kanske!

Fridén säger:

Oj!

Fridén säger:

Jag som bara trodde att jag lät som att jag hade problem med att bajsa!

Fridén säger:

Vilken success!




Men sedan var han bara glad och exalterad och gick runt och frågade alla om de sett min YouTube?

Vi försöker igen imorn, mina vänner.

Jag kan inte uttrycka nog hur idiotiska forskarna som arbetat fram det här är. Att internetkompisar inte skulle vara riktiga vänner, och så vidare. Vaddå vara tvungen att träffa folk i verkligheten, för att läsa av "ärlighetssignaler"? Jävla bullshit. Det där torde vara upp till var och en. Läs allt här, och se varför jag morrar:  http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=691132 


Ja, det är på internet, men på vilket sätt skulle detta innebära att det inte var riktiga vänner? Måste man ha setts fysiskt för att det på något vis ska vara en äkta vänskap?

Allt jag tänker på är de vars sociala liv verkligen räddats av internet, med dess communities och så vidare. Allt från människor med sociala problem, socialfobi och folk som bor i små orter där de helt enkelt inte känner att de passar in.

Hell. Jag hängde verkligen mycket på communities en gång i tiden. Chattade mycket också. Umgicks inte mycket förövrigt. Jag blev ju gravt sjuk runt 14 och fick en sjukskrivning på 3 år (som jag kunde avbryta tidigare, hurra! Feldiagnos och felbehandling, det visade sig att jag var glutenintolerant och inte det som troddes först) som läkarna trodde skulle behöva förlängas livet ut.

Att internet fanns var en stor räddning.

Jag har kommunicerat med så otroligt mycket olika människor via internet. Amerikaner, engelskmän, etioper, italienare, fransyskor och muslimer. Och många, många fler. Speciellt bra har jag kommit överrens med folk från Brasilien och Spanien. Tecknade serier tillsammans med en tjej som bodde i Mexico City, och blev erbjuden att jobba med henne där vid åldern 15. Blev inte av, dock. Men i alla fall, min syn på andra kulturer och olika människor har verkligen berikats tack vare internet, något som annars skulle vara nästintill omöjligt.

Men jag blir så förbannad på de här forskarna. "Riktiga vänner". "Verkliga vänner". Vem har rätt att bedömma vad som innebär riktig vänskap? Är inte det högst individuellt? Upp till var och en?

Jag kan verkligen se att jag haft en bättre vänskap med många jag träffat online än folk jag träffat i verkliga livet. Ibland är det också som så att man har en briljant vänskap med någon via internet, men inte alls fungerar ihop i verkligheten. Precis som jag oftast inte vill hålla på och chatta och greja med vänner från... Ja, det "verkliga" livet.


Vet ni vad?
Jag tror bara att de är avundsjuka.
De är fett avis för att de bara har typ 5 polare på Facebook.

Vilka jävla töntar.

Det här är, enligt mig, den mest givande slumpwikin jag någonsin kört. Jag är fullkomligt exalterad.

Ni vet väl tvillingar? Ja. Det vet ni. Ni vet att tvillingar är två olika fertila ägg som blir befruktade av två olika spermier (och att enäggstvillingar är ett ägg som blir befruktat av två) om ni inte vet det föreslår jag att ni letar upp biologiböckerna från mellanstadiet igen.

Men hursomhelst.

Det här handlar om vad som händer när två olika ägg blir befruktade av två olika spermier - för att sedan smälta ihop till ett enda ägg*. Det innebär att det blir en bäbis - bestående av två olika DNA. Två olika! Det innebär att en halva av kroppen kan ha ett annat DNA än den andra. Det innebär att man kan ha olika DNA fläckvis och om den ena spermien kom från en svart person och den andra från en vit - Så kan alltså en människa bli fläckig (det är så ett speciellt fläckmönster skapas på katter exempelvis).

Det innebär även att hjärnan, exempelvis, kan bli manlig medan personen har ett kvinnligt kön, och vice versa.

Det hela är fantastiskt, helt enkelt. Extremt intressant, läs!

http://en.wikipedia.org/wiki/Tetragametic_chimerism

Hur tänker man när man gör startpuffen på helgerna? Det mest meningslösa konceptet på hela Stureplan?
Konceptet där det förut brukade drälla av blondiner? Det är inte bara jag som gör dem, vi växlar, men ingen av oss gillar överexponerandet av... ja. Typ Bingo Rimér och sånt tjaffs.

Nu listar vi.

#1. Calle Schulman. Calle är Calle, och Calle är rolig. Calle skriver roligt och ser rolig ut. Calle har vi med.
#2. Anna Hibbs och Alexandra Falkenbäck. Anna Hibbs är en stureplansprofil, Alexandra jobbar för Stureplansgruppen. De är båda "Stureplanssnygga". Fast på ett smakfullt sätt. De ser bra ut, de ser sympatiska ut.

#3. Johanna J. Hon är rolig. Hon ska vara med.
#4. Miriam Pemberton är snygg, och tuff, och smart. Henne lärde jag känna vid... ja, kanske 14. Synth, EBM, allt det där. Inte så mycket sådant längre, men Miriam är en intressant och bra tjej. Som åker till London och festar på de tuffaste ställena. Avis.
#5. Pontus Gårdinger och Niclas Rahm. Ja, Pontus är ju kändis. En av de få jag känner igen. Startpuff.
#6. De är sportiga. Har blått på sig. Den ena har glasögon. Avslappnat intryck. Gillar.
#7. Det är Alex Schulman. Folk gillar honom. Han ser också lustig ut. Som Calle.
#8. De här tjejerna är typiskt "stureplaniga". På ett smaklöst vis. De trycker ihop sina kroppar tajt tajt mot varandra. Ser löjligt ut. De har dessutom samma klänning fast i olika färger. Sjukt töntigt. Men det blir hockeykillarna glada av, och sjukt bonniga typer också. Måste ha... ja, något som ser ut så. Antar jag.

Om fildelning och leverantörernas ansvar att ange fildelare: DN.

Jag är också förvånad över Folkpartiets negativa inställning till övervakningen, då Folkpartiets politik idag baseras på den strängt kapitalistiska och kontrollerande liberalismen som uppkom i början av åttiotalet - Som inte har något med grundideologin att göra överhuvudtaget* Men sedan tycker jag också att Folkpartiet, med Jan Björklund, bättrat sig sedan valet. Bland annat med skolpolitiken, som jag mestadels uppskattar (även om inte heller den har något med liberalismen att göra).

*Liberalismen är bland annat det som stod bakom yttrandefriheten och tryckpressfriheten. Friheten hos individen. Liberalismen har gett oss mycket bra, men grundideologin fungerar inte bra som en helhet, då det förutsätter att alla individer har ett väldigt stort eget ansvar. Grundideologin utnyttjades därför i åttiotalet och omformades till något helt annat, under vrål av frihet ändrades den till en kontrollpolitik. Från att ha respekterat individens egna åsikter och val så omvandlades det snarare till citatet av Katten Gustav: "Alla har rätt till en åsikt, min åsikt". Som jag noterat förut.