Gustav Gelin är snäll och sympatisk. Alltid trevlig, aldrig ordäglig och så vidare. Visst, han blir appackad titt som tätt, men han blir aldrig otrevlig eller något liknande som många andra. Han blir bara full.

Men ibland är han väl för snäll och sympatisk. Som i det här inlägget där han ber om ursäkt för att han luktade kräftor i fredags. Jag anser inte att han behöver be om ursäkt för att kräftor luktar som de gör, eller för att man vill äta kräftor, och dessutom kan man nog garantera att jag var den enda på stället som kände det med mitt skräckinjagande känsliga luktsinne. Min näsa är ett monster.

Han borde istället ha skrivit typ:

"Fan! Jag blir så jävla irriterad. Hade det trevligt med några polare och sedan fortsatte vi mot Spy Bar, och där är gnälljäntan Hanna Fridén och gnäller över stanken på kräftor. Fan. Hade hon inte varit rökare själv hade hon varit typen av person som mopsade sig mot alla rökare i rökrutan för att det var jobbigt och luktade illa när hon bara ville ta lite luft. Jag försökte vara trevlig och be om ursäkt, men hennes sarkasm bara haglade. Gnälljänta!"

Jag blir gång på gång väldigt förvånad över att man kan vara så trevlig och sympatisk som Gustav när han ändå rör sig i de mest sarkastiska kretsar man kan tänka sig. Folk driver med varandra och mobbas fritt, men Gustav fotsätter att vara genomgullig av sig.

Han måste ha haft en hemskt fin uppväxt.

Stureplan.se