Min gigantiska kran

image1809


Samtal med
Robin Klang på väg till Riche.

Jag: Alltså, jag har en ganska stor näsa.
Robin: Eh, nej!
Jag: Jo, eller, inte stor som i gigantisk, men lite större en genomsnittet.
Robin: Nej Hanna, du har inte en stor näsa!
Jag: Jo!
Robin: Nej!
Jag: Jo!
Robin: Nej, det har du inte, sluta!
Jag: Men alltså, jag har en grav näsfetish. Jag älskar stora näsor. Min näsa är större än genomsnittet.
Robin: Eh...
Jag: Jag vet att den är större, och jag är stolt över det. Säger du emot mig blir jag ledsen! Min näsa är bannemig större än genomsnittet, och om folk inte tycker det så får de bannemig ta och hålla med mig ändå, annars kanske mitt slälvförtroende krossas och jag blir till en lipande liten miserabel pöl på marken. Och tar livet av mig.
Robin: Eh...
Jag: Så det så.
Robin: Okej, din näsa är störra än genomsnittet.
Jag: Tack!

Sedan gick det förbi en grupp killar som pratade om näsor, riktigt gigantiska kranar, som rent av kunde jämföras med elefantsnablar.

Jag: Haha! De pratade om mig. Min näsa är fantastisk.



Tack för mobilen, Veckorevyn!

image1808

Ebba von Sydow och jag, vi kollar in mobilen.
Bilden snodde jag från
Sofias blogg, då hon lekte paparazzi.


I onsdags hade Veckorevyn fest på Summit. Det var flertalet modebloggare där och grymt trevligt. Jag hade dock en deadline att passa, så jag kom inte mindre än en timma och fyrtio minuter sent, trist nog! När jag kom dit hade BLOG AWARDS redan tagit vid, och vad fick jag veta då?


image1807


Jag hade vunnit! Jag vann med motiveringen att jag hade de bästa Dagens outfit. För det vann jag en ny, fin mobil från LG. En LG KE970 med spegel och en kameramobil som ryktas vara grym, det ska bli kul att testa!

Sedan fanns det en annan fantastisk överrasking i min goodiebag, nämligen ett exklusivt erbjudande från Parlino som delas ut till 500 personer i Sverige. Man ringer gratis till i princip alla nät (Inte 3!) inom Sverige hela 2008, samt att man får 2500 gratissms i månaden. Helt fantastiskt, och otroligt bra. Nu är det verkligen hejdå till 3, som bara bråkar och käbblar.

Så, förutom att det var grymt trevligt där så kan man påstå att det var en av de mest vinstgivande fester jag någonsin varit på. Och extra kramar till Ebba, Sofia, Carolina, Stina och Robin som förgyllda kvällen lite extra! Jag missade dock Quetzala, som jag sett fram emot att träffa. Men det lär väl knappast vara för sent.

Tack, Veckorevyn!

Använda mina bilder?

image1806


Jag får relativt ofta mail och kommentarer där folk frågar om de får använda mina illustrationer till ditten och datten. Eller om jag, för all del, kan rita något åt dem. Vanligen till deras blogglayout eller till T-shirttryck.



Det är självfallet alltid väldigt smickrande, men tyvärr är det ett ihålligt nej i den här frågan.

Jag jobbar, bland annat, som illustratör och formgivare. Det är en av mina största inkomstkällor. Man får hemskt gärna anlita mig till ett jobb, men man får inte använda mitt redan existerande material. Av flera skäl. Ett, vissa av bilderna är publicerade i andra sammanhang och bör inte användas i ytterligare flera, när en bild är anpassad efter ett ändåmal så vill jag inte att de används till andra. Två, jag vill helst ha så bra koll som möjligt på vad som händer med mina bebisar, då jag är extremt känslig när det kommer till den här frågan. Jag klarar inte ens av att göra ett klotter på skoj som någon ritar en mustasch på, det gör mig genuint ledsen.

Något som dock är helt okej är att, om man gillar en bild jag gjort, ta den bilden och lägga i ett blogginlägg och skriva ut mitt för och efternamn samt referera till min blogg. Det är bara en form av reklam för mig och inte dåligt på något sätt eller vis. Även om man vill säga att jag ser ut som en anusapa eller tecknar som en treåring är detta okej, men det krävs alltid referens, och teckningarna får inte ändras på andra vis än att bli omskalade.

I andra avseenden som jag kan tycka att det är okej är om det handlar om en insamling till välgörenhet i en fråga som jag är engagerad i. Då är det bara att fråga, och i högsta sannolikhet blir det ett okej. Men man måste alltid fråga. Jag har bidragit med mina form och illustrationsförmågar till flera, ideella projekt, och bidrar gärna så ofta jag bara kan till saker som jag anser är ett gott intiativ.


Dock, tyvärr, mitt material får inte tryckas upp, modifieras eller integreras med en design utan att vi har ett affärskontrakt. Jag önskar att jag var mindre känslig i den här frågan, men det är jag tyvärr inte. Det är väldigt viktigt för mig.


Tack!
 

Detta gäller självfallet enbart bilder som jag äger rättigheterna till, som mina foton och illustrationer. Bilder som kommer från andra ställen gör jag ingen som helst hävdelserätt på. Som om jag exempelvis lägger upp bilder på kändisar så är det bara att rippa på, då jag ändå rippat dem från random nyhetssajt (som jag refererar).

Katie Holmes på BAMBI Awards i Tyskland

image1804
image1805



Okej, jag är inte direkt den som hoppar och tjoar och följer varje steg som kändisar tar, så det här hände kanske för en biljard år sedan. Men skitsamma.

Katie Holmes nya frisyr, hon är fanimej asfin i den. Och jag är förvånad som en, som en... ja, vettefan. Jag har aldrig någonsin gillat hennes utseende. Jag har absolut inte tyckt att hon varit ful, men jag har alltid tyckt att hon verkligen dryper av det här uttesnuttepluttegulliga Collegefilm-utseendet som är så vanligt bland skådespelare i mellanskiktet i LA.

Ny frisyr, mer fashionprägel. Nu kan till och med jag gilla henne - till ytan. Sett från ett kvinnoperspektiv är hon fortfarande en av dem som gör mig mest ledsen, med tanke på alla skit hon står ut med från hennes skitstövel till make, dvärgen Tom Cruise.

(Hah, nej, det var visst helt nytt. Tjena, stämpla mig som tragiskt LA-freak i förnekelse)
 

Veckorevyns streetstyle

Jag har faktiskt aldrig sett Veckorevyns Streetstyle, vilket uppenbarligen var dumt, då de lyckas fånga en hel del fint.


image1803


Det här är en tjej som heter Ida. Jag känner henne inte, har bara hälsat någon gång, men hon hänger på ungefär samma ställen som jag och våra kretsar flätar ihop sig i många hörn. Varje gång jag ser henne så tänker jag: "Jävlar, vad hon ser spot on ut." i sin extremt, extremt välklippta frisyr, sina snygga outfits och vackra fejja.

På den här bilden från Veckorevyn.com bär hon upp den pojkflickiga looken, eller dressy casual, alldeles alldeles perfekt. Jag får genast lust att springa ut och pojkifiera min garderob litegranna, och faktiskt, köpa ett par läckra stövlar. Och då är jag alltså en person som brukar tycka att stövlar för det mesta ser ganska... ja, billigt ut på mig. Ingen storfavorit.

Så, om Ida gör mig sugen på att köpa stövlar, då vet man att hon har gjort något satans jävla rätt!

Veckans läsaroutfits!

Grymma bidrag, hörni! Och den här gången var det många bloggare som bidrog, så ni kan springa in och kika på resten av dem om ni så önskar. Det har varit jättesvårt att välja, jag skulle egentligen vilja slänga upp alla bidrag, men ni som inte kom med får jättegärna fortsätta skicka bidrag!

Oroa er inte heller om ni inte har supergrymma kameror. Vid behov brukar jag fixa till färger och kontraster i bilder för att få den där extra lilla touchen (jag retuscherar dock inte). Så även en bild tagen med en mobilkamera kan, bara om den är skarp, bli precis lika grym som alla andra bilder!

Nu, den här veckan outfits! Rösta på er favorit!

image1796

A. Amanda -
birgerjarlsgatan.blogg.se

image1797

B. Betty - www.bettymello.tjejsajten.se

image1798

C. Clara - underbaraclara.webblogg.se

image1799

D. Johnny - scharonne.wordpress.com

image1800

E. Moa - rainydaywoman.blogg.se

image1801

F. Viktor - heybusdriverkeepthechange.blogg.se



Vi korar vinnaren på tisdag, tills dess kan du rösta i vänstermenyn under min presentation!

Kramp (sendrag)

image1802

Burk med både kalcium och magnesiumtillskott. Det är vanligt,
om ändock inget faktum, att man lider av en brist på bådadera samtidigt.


Jag tror att jag läst typ 100 bloggar den senaste tiden där folk berättar om att de får kramp (sendrag) och undrar vad det beror på.



Den specifika typen av kramp som kallas för sendrag (plötslig kramp som gör extremt ont och som an vara mellan några sekunder till några minuter, lämnar ofta en känsla av stelhet efter sig när den lagt sig) infinner sig på grund av att man syrebrist i musklerna. Skälet till varför det kallas sendrag är för att det känns som om senorna i kroppen drar ihop sig och vill slitas av.

Sendrag är också, bland annat, samma sak som håll. Om du har sendrag ofta och har lätt för att få håll beror det förmodligen på något, eller flera, av följande:

1. Är i stort behov av att röra på dig mer.
2. Lider av kalciumbrist
3. Lider av natriumbrist
4. Är kraftigt nedkyld i musklerna
5. Lider av vätskebrist
6. Lider av magnesiumbrist. (!)

Magnesium är en metall som kroppen behöver för att blodet ska kunna syresättas ordentligt. Är man ung, och magnesiumbristen inte beror på att man har svårt att ta upp vissa mineraler korrigeras det bäst genom en mer magnesiumrik kost (gröna grönsaker, exempelvis spenat) och motion. Man bör också kolla upp om man har brist på något annat, då det är vanligt att magneisumbrist kommer i samband med exempelvis kalciumbrist.

Om man lider av magnesiumbrist på grund av tarmsjukdom (exempelvis Celiaki) eller att man helt enkelt har svårt för att tillgodogöra sig metallen på andra vis så finns det magnesiumtillskott att köpa på bland annat Naturapoteket. En svagare variant i brustablettform och en starkare som kommer som piller man sväljer med vatten.
 

Jag hade kramp 3-5 om dagen förut, på grund av att min tarm inte tar upp mineraler och vitaminer tillräkligt bra. Efter att jag började äta mitt magnesiumtillskott dagligen så har jag inte haft kramp en enda gång.


Stort tips till alla!
 

Mer information om Magnesium:
Wikipedia.
Mer information om kramp, sendrag (spasmer): Wikipedia.

Jag blir chockerad av snälla saker i vardagen

Kille: Vi får åka ner till Europa tillsammans! Men vi kan inte bara planera en weekend, för du flyger ju inte.
Jag: Alltså, bara för att jag ALDRIG flugit så... Jag kan testa att flyga.
KIlle: Haha, nej! Vi åker tåg.
Jag: Nejmen, jag kan försöka!
Kille: Nejdå, ingen fara. Vi åker tåg eller bilar istället.
Jag: Jag kan säkert övervinna min flygskräck? Jag kan ta betablockerare innan så att jag inte faller ihop av skräck?
Kille: Du ska ta nattbussen hem?
Jag: Japp!
Kille: Okej, men då följer jag med dig och väntar tills din buss kommer.
Jag: Va? Är du allvarlig? Seriöst?
Kille: Eh, ja.
Jag: Men, du ska ju upp imorn! Det är kallt och blåsigt! Det är blött!
Kille: Ja, desto bättre att jag gör dig sällskap?
Jag: Men oj! Det behöver du inte, jag klarar mig.
Kille: Men klart jag väntar på bussen med dig!
Jag: ...Det här är konstigt. Ingen har väntat på en nattbuss med mig förut.
Kille: Va? Är du allvarlig? Vad har DU träffat för killar egentligen?
Jag: Gör folk sånt? Jag gör inte sånt.
Kille: Men alltså, brukar du vara avig till det? Du är ganska hård, jag kan tänka mig att folk kanske erbjudit det men att du avfärdat det.
Jag: Nja, alltså... Jag är visserligen duktig på att sticka från ställen utan att säga till någon, men om jag ska hem och är ute med någon så säger jag ju det. Att jag ska nattbussen hem.
Kille: Och ingen har erbjudit sig?
Jag: Alltså... Nej. Nej. Det tror jag inte. Du är den första.
Kille: Konstigt.
Jag: Men alltså, jag väntar inte på nattbussen med folk heller, ska medges. Så det är inte...
Kille: Haha, om du träffat någon om de ska hem så säger du bara: "Ööööh, du hittar din egen väg ut tjenis hej!"
Jag: ........Ja?
Kille: Konstigt. Nåja. Jag väntar på nattbussen med den tills den kommer, och sedan bjuder jag på glutenfri middag på fredag.
Jag: Oj, tack. Alltså, oj. Oj. Fan vad fin du är.


Jag tror att jag kan få en hjärtattack av den blotta, ja, fan. Hör ni hur fint och snällt allt ovan är? Seriöst? Jag är inte van vid det. Alls. Jag är van vid skämtsam ironi och sarkasm, man driver med varandra, förolämpar varandra lite och har kul, och visst är man där när det gäller och ställer upp också. Självfallet. Men vardagsnällhet som den här är inte riktigt något som jag är van vid. Alls. Jag är liksom fortfarande lite förvånad.


Nu, är folk så fina mot varandra till vardags? Betyder det att jag lever i en grå, mörk och kärlekslös värld? Eller är han genuint, exceptionellt ovanligt rar? Jag vet faktiskt inte. Min lillebror och hans kompisar är sådär snälla mot varandra också, och jag har alltid trott att de handlar om att de har en mycket ovanlig och fin relation till varandra.


Fashion Paparazzi

image1795


Se vad jag och Elin Kling har att säga i den här veckan
Fashion PaparazziStureplan.se


Jag har nått mer anala höjder än någonsin den här gången, skulle jag tro. Jag gnäller till och med lite på inspirationsdelarna, hujedamig!
 

Jag har ägglossning

För vissa är det här en period av ångest. För vissa är det här en period av smärta. För vissa är det här en period med tveksamt, ostyrigt humör.

För mig?

Det är den bästa perioden av månaden. Precis som vissa är oförstående inför PMS så är jag oförstående inför alla problem som kan infinna sig under ägglossning. Jag älskar ägglossning! Jag önskar att jag hade det hela tiden. En energi sätts igång i kroppen och man är bara GO GO GO HAPPY HAPPY HAPPY YES YES YES.

Förmodligen för att min kropp ska uppmuntras till att para sig. Men konstigt nog så har jag mindre lust för det, och mer lust för att bara ha det jävligt trevligt. Vilket, faktiskt, oftast är bättre än sex.

Jag mår alltid så bra under ägglossningen, jag skiter i om mina ägg skulle förtvina under de kommande tio åren, jag skulle väldigt, hemskt gärna, önska mig det dagligen. Det är fantastiskt! High on life! High on spirit!

Nu ska jag lägga mig och fnittra hejdlöst i sängen. Jag åt till och med pytt i panna med stekta ägg, vilket jag annars tycker är något av det vidrigaste som finns, och fann hela upplevelsen som fantastisk. That's ägglossning for you. Allt är underbart.
 

Jag vill använda mitt satans jävla betalkort!

Men, dumma jävla skitbanker.

Okej, såhär. För ett tag sedan beställde jag ett nytt betalkort då jag tappat min plånbok på ACE. Fick koden. Fick kortet. Allt lugnt.

Men det här med koden. Eftersom att jag har, och alltid har haft, ett något fantastiskt sifferminne så kollade jag på den en gång, varav jag makulerade pappret med koden. Som alltid. Inga konstigheter. Inga problem. Tyckte jag. Sedan måste jag ha fått en stroke eller något, då jag glömde bort den helt och insisterade på en annan kod, två gånger i rad.

Den tredje tryckte jag inte in, blir det fel så spärrad kortet.

Saken är den att jag nu är bergsäker på att jag kommer ihåg vilken kod jag har till mitt kort, och vill testa det, men vill självfallet inte att kortfanskapet ska spärras om det råkar bli fel. Men det här var typ en vecka sedan nu, som jag slog fel, så jag tänker att det kanske borde vara lugnt. Men vet inte.

Man kanske måste slå koden helt korrekt en gång emellan, exempelvis. Kan jag tänka mig.

Nu, finns det någon information om detta på nätet på bankernas hemsida eller någon annanstans heller för den delen? NEJ. Det finns det inte! Det finns inte ens någon information om att korten spärras eftr tre misslyckade försök (det sprids enbart genom hörsägen och folks kryptiska upplevelser) och det är ju förbannat jävla idiotiskt.

Nu, jag kan leva utan kod. Jag har mitt pass. Men det är lite irriterande att alltid behöva slänga fram det, behöva skriva under osv. Inte så mycket för min skull som de som står bakom mig och väntar på sin tur, då det tar längre tid.


Jävla skitbanker. Väx ur stenåldern och fatta det här med internet ordentligt.

Nu, är det någon som vet det här? Ingen som TROR att de vet får uttala sig, ingen som TYCKER att en grej verkar vettig ska ge råd. Bara en person som jobbar eller har jobbat med bank får uttala sig i det här, och då skulle jag bli tacksam. Tro och tycka är inte nog när det handlar om att jag kan fucka mitt kort.

Om jag slog koden fel 2 gånger i förra veckan utan att slå en korrekt kod emellan, spärras då kortet om det blir fel även en tredje gång? Tack på förhand!

Idag ska vi bli fulla och ta av oss kläderna

image1794


IDAG är det Veckorevyns klädbytarfest. Inte förra veckan. Jag och datum.

Jag hade tänkt klä mig som eh hora, med tanke på kritiken som östs över Veckorevyn den senaste tiden då de lät en prostituerad kvinna på 25 uttrycka sig med sina egna ord (oh, the horror!) som ni kan läsa om här, på
DN.

Och eftersom att det även är klädbytarfest så blir väl det sympatiskt, också.

"See anything you like on me, baby cakes? Just rip it off yezz, I am ze whoooore!"

Slippa ta med tung väska. Bra.

Hockeylaget

78825-1790


Det här är Anstelle Weislander. Henne har vi pratat om förut. Hon jobbar på Nöjesguiden, skriver en
fantastiskt blogg och är fullkomligt körd i huvudet. På ett bra sätt, alltså.

Nu har hon och hennes kompisar dragit ihop en skridskoteam. Ett skridskoteam bestående av folk som jobbar medd klubb, klubbskribenter och modefolk. De åker skridskor på söndagar när de är som mest bakis, klockan nio på kvällen i det isande mörkret.

Tanken är att såsmåningom bilda ett hockeylag. Sveriges sämsta hockelag. I divison 7. Det ska spela dåligt, se sjuka ut och inte följa en enda regel. 30, bakfulla personer med klubborna i vädret, någon avart av fashion och som i princip låter: "Uhöööö, uggabugga, öööhlllhueee?" som trillar runt och vägrar gå av isen. Måste bli fint.

Nästa söndag ska jag komma. Är det här för kallt?
Det var därför jag klädde upp mig häromdagen.
Kan man ha hatt ovanpå hjälm?

78825-1793
Hatt: Hattbaren
Halsband: H&M
Handskar: Glitter
Väska: Fancy Fanny
Bustier: Beyond Retro
Vit kjol: Second hand
Tyllkjol: Beyond Retro
Strumbyxor med pudlar: H&M
Skridskor: Överskottsbolagets barnavdelning
 

Grace Jones

Jag får ofta kommentarer att jag ska dela med mig av vad jag lyssnar på. Och fine. Det kan jag.

Min musiksmak lyder enligt följande: Tuffa, duktiga jävla kvinnor.
(och fjolliga, heta män)




Det här är Grace Jones. Med hennes låt Strange. Lyssna på henne. Se på henne.
Till och med jag blir kåt.

Nu, godnatt.
Imorgon ska jag DJ:a. Måste hitta mina plattor med Grace Jones, vettefan var de tagit vägen. Mina Guesch Patti är också borta. Piss.
 

Mitt nageltrång

Aha!

Ahahaha!

Okej, mina lilltånaglar har sett ut som RÖVEN den senaste tiden. Ni, vet, delade? De har varit uppdelade. En lång bit och en kort som växt konstigt och haft en spricka emellan sig. Jag antog att det hände för att jag varit brutalt slarvig med nagelklippningen och att mina högklackade skor pressat och gjort dem spruckna. Så jag har klippt, fixat, varit ganska nogrand och så. Men det har inte hjälpt.

Så idag när jag fipplade med mina tånaglar blev jag uttråkad när det inte fanns något att göra, och de där konstiga formerna var kvar. Så jag tänkte: "Jamen, okej, tänk om det är nageltrång och att det liksom växt in i huden på något lustigt vis? Kan hända."

Så jag tar fram en sak och en nagel och filar bort och ner under nageln tills det börjar blöda som fan och klippar och filar om sidan av för att se om det kommer något. Och javisst! Där, en bra bit under huden, var det en nagel. En andra nagel. Hurra hurra! Så jag filar och klipper bort huden och frilägger och drar upp nageln tills alls sitter som det ska och följer somma linje utan några konstiga, extrautväxter.

Nu ser mina tånaglar visserligen ut som en blandning mellan en nagel och ett mycket lustigt palmträd. Men det ser ut som att det ska kunna växa ordentligt igen. Jag är mycket nöjd. Mycket nöjd.


Och nej, det kommer inte bli några problem alls, olyckskorpar!



Dagens outfit


image1791 image1792
image1748 image1749
Hatt: Second hand
Örhänge: Top Girl
Kavajklänning: Vintage, Beyond Retro
Strumpbyxor: H&M
Skor: Din Sko

Cape: H&M
Parkas: Monki

Ännu en liten fin grej från Beyond Retro! En kavajklänning, ska det visst kallas, enligt min mamma. Jag gillar axelvaddarna i kombination med den snedknäppta midjan. Det, samt slagen i satin, ger en kvinnlig men ändå relativt rak sillhuet. De genomskinnliga ärmarna adderar till modefaktorn.

Synd att så få vågar axelvaddar. Synd. Gillar det kaxiga och kvinnliga mer än de snorgulliga, femtiotalsfigurerna vi sett mycket av de senaste två åren och kommer se mer av. Jag vill ha kvinnligt - men kaxigt just nu.
 Hat: Second hand
Earring: Top Girl
Dress: Vintage, Beyond Retro
Pantyhose: H&M
Shoes: Din Sko

Fur cape: H&M
Parka: Monki

I love the shoulder padding and the feminine, yet straight curve of the waist. It gives off an air of sexless power. The transparent sleeves adds to the fashion factor.

It's a shame that so many sees it as a taboo to wear shoulder padding. I think it accentuates the feminine silhuette in a very interesting and attractive way without being dopey or... well. I'm just sick and tired of all the lovey dovey and cute fifties silhuettes we've seen the last two years.

I'm all for powerful and cocky.



.

Mitt linsslarv

Men gah!

Sprang på en kompis på stan idag. Jag berättade hur jag slarvat med mina linser. Min linsvätska är slut, vilket innebär att jag haft dem i ögonen... ja, tja, kanske fem dagar i sträck? Vet ni vad han sa?

"Aha, då är det kört dårå. Det är så lång tid det tar och sedan börjar de växa fast i ögonen."

Min reaktion?

"Men håll käften! Säg inte så! NejnejnejnejNEJNEJNEJ!"

Ångest, hyperventilera, slå med armarna.

Nu har jag köpt linsvätska och ska pilla ut de jävla linserna. Vi får väl se om hornhinnan följer med och jag blir blind, eller något. Då skulle jag garanterat skjuta mig. Bara så ni vet.

Vinsten!

image1787Fortsätt skicka in till outfittävlingen!

Den här gången har vi en riktigt fin vinst, det vill säge en klocka från Tritoni som 
Stylistonline.se sponsrar med.

Skicka in till hannafrid@hotmail.com med "Veckans outfit" i ämnesraden. Du får skicka in hur många bidrag du vill och du får vara med varje vecka! Jag funderar även på att öka finalisterna, då det är så ruggigt svårt att välja ut folk, samt att jag vill variera stilarna lite mer än tidigare.

Så fortsätt skicka in, du har chans att vinna den här klockan från Tritoni till ett värde av 795 kronor.

Tack så hemskt mycket, Stylistonline.se!

Se till att besöka sidan, den är fullproppad av tips vad gäller trender och mode. Det finns guider till material, designers, jeans och allt möjligt en kläd och skönhetsintresserad en individ kan tänkas vilja ha!


Jag är sned!

78825-1785


Jag brukar alltid insistera för folk att jag har ett snett ansikte. Att mina ögon sitter på lite olika höjd och att mitt ena öga är rundare än det andra. Nu är det självfallet litet accentuerat av det faktum att jag kisar, och ögonen inte kisar lika mycket. Men se, ändå!

Enklaste sättet att se sin egen missbildning är att ta en bild och spegelvända den. Precis som när man ritar. Enklaste sättet för att se om man verkligen gett allt rätt proportioner är att först teckna en bild, spegelvända den, och korrigera den utifrån spegelvändningen (old trick, works wonders).

Annars, ja, annars kan jag förstå hur jag kan se hård och tuff ut på vissa bilder och som en nioåring på andra. Den ena sidan är helt enkelt hård, snygg and modelish, den andra är nuttepluttig, rund och FUL. Enligt det här.

Jag föredrar det hårda längst ner till vänster. Förbövelen, då skulle jag vara jävligt nöjd, ser ni.
 

Riddare Fridén!

image1784


Det är så roligt att kolla på min mormors fars riddarutnämning av första klass till den Kungliga Vasaorden. För det första blev han dubbad för att ha gjort en sak som senare visade sig orsaka en stor miljökatastrof i Sverige* för det andra var han en stolt man som ansåg att sådant var otroligt löjligt. Han fick utnämningen, vägrade ändra sitt namn till något fint och sedan vägrade han åka ner till Stockholm för att hämta upp det. Han var också snål, trots att han var miljonär, och ville inte betala ut den principella avgiften på några få kronor (typ 4 kronor eller så, har jag för mig) så datumet mellan utnämnandet och själva dubbningen skiljer sig med 4 år. Efter fyra år fick han arslet ur vagnen och åkte med motvilja ner för att betala sina 4 spänn.

Någonstans beundrar jag hans, ja, hans otroliga brist på intresse efter hela grejen. Sedan kan det visserligen ha att göra med att det ansågs väldigt fult, i hans trakter (LE NORRLAND YES, LE JANTELAG LE SUPERCHOCK!), att vara nöjd över en sådan sak.

Hade det varit jag hade det varit andra bullar, ser ni. Jag skulle ha tryckt upp stora affischer och placerat ut runt stan. Jag skulle ha presenterat mig som "RIDDARE FRIDÉN". Den här bloggen skulle heta "LE RIDDARE LE SUPERFASHION LE KUNGLIGA VASAORDEN LE FASCISTICO". Och sedan skulle jag skaffa mig en stor, blingig rustning och sprungit runt och slagit folk med lazersvärd från BR Leksaker medan jag skrek: "HAHA, riddaren dödar dig! Riddaren befaller dig! Kneel before le superriddare le superhot feministico!"

Men nej, icke då. Titeln gick ju till min mormors far, och titeln som riddare är strikt personlig.

Pisscrap. Och nu kan man inte bli det längre. Anuskungen.


*Han upptäckte att det var briljant att impregnera ledningar med arsenik. Och ja, ledningarna fungerade ju bättre. Men däremot så läckte det ocks ut, vilket förgiftade stora landmassor i norra Sverige.
 

Vintage shopping at Beyond Retro

image1778
image1780
image1779



Hooray! Found trashy, yet romantic bustier and a frilly childrens skirt at Beyond Retro. If trashy Marie Antoniette would still have been the thing I'd been delighted. Nah, fuck it. I'm delighted as it is. Enjoy my ego-spam, hope you've got a good internet connection.

Hat: Hattbaren
Necklace: H&M
Bustier: Beyond Retro
White skirt: Second hand, random boutique
Frilly skirt: Beyond Retro
Gloves: Glitter
 

Poänglöst, men sant

Bröd är som godast när man bränt det lite och sedan låtit det ligga framme i ett dygn. Helst ska man då micra det lite, bara pyttelite, så att det får en smaklig seghet.


Även ostbågar förädlas genom att ligga framme, så väl som pizza.

Jag är en fantastisk gourmet.



Ps. Passande mängd smör på en macka är cirka 50 g. Allt annat är poänglöst.

Glitter!

Shoppar du för 150 kronor på Glitter så får du ett par örhängen. Personligen brukar jag inhandla en hel del julklappar där till både vänner och familj, främst min fina systerdotter. Erbjudandet gäller fram tills den 9:e december.

image1777

Mitt tidningsbud raggar på mig

Men VAFAN då. Ett tidningsbud som delar ut en av gratistidningarna till vårat hus har börjat ragga på mig.

Jag sa "Hej." och var trevlig när han gick förbi när jag rökte på loftgången, för det är sånt man gör. Man stirrar inte rakt fram och ignorerar folks existens, naturligtvis. Enda problemet med just detta hej är det faktum att han tydligen tolkade det som: "Hej, vad läcker du är, jag skulle vilja ligga med dig, gifta mig och ha dina barn, you sexy stud!"

Så vet ni vad han gör nu?

Han kommer förbi och ringer på när han INTE DELAR UT TIDNINGAR. Det lilla psykot kommer och ringer på min dörr och vill träffa mig. Hänga lite. Dejta lite. Och jag tycker att det är grymt obehagligt. Han kan komma in i mitt hus och ringa på hundra gånger om han vill. Och jag tycker att det är ett rubbat beteende.

Ärligt talat, inte ens om jag faktiskt dejtade någon och de hade min portkod så skulle jag vilja att de kom förbi oannonserat. Man berättar först. Att dyka upp bara hur som helst, när man vill, är creepy om man inte varit ihop ett bra tag.


Så nu har jag en obehaglig stalker som kommer till mitt hus och lägger saker i min brevlåda! JÄVLA SKIT OCKSÅ.

Tova!

image1776


Det här är Tova. Tova är grym. Jag gillar Tova.

Tova är egentligen en av min lillebrors kompisar, med det ger jag blanka fan i. Jag tycker att hon är min kompis också, om jag får vara så självisk. Tova är smart, kreativ och klok. Vi brukar samtala om allt mellan stil till politik, och jag tycker väldigt, väldigt bra om henne.

Sedan har hon grym stil också. Speciellt har hon ett par byxor som jag älskar något ofantligt. De är stora, rutiga och med en låg och bred gren. Bekväma och sjukt snygga. Varje gång hon bär dem måste jag medge att jag blir lite avundsjuk. ELLER MYCKET.

Sedan finns det ytterligare en fin touch i hennes outfit: Nämligen hennes olika strumpor. Jag uppskattar strumpor som kontrasterar kraftigt mot varandra, precis som skor, som jag nämnt vid några tidigare tillfällen. Go Tova, du är fantastisk!
 

Uzbekistan, barnarbete och H&M

I SVTs Agenda som jag tittade på igår så tog de upp barnarbete. Specifikt: HM:s underleverntörer vars underleverntörer köper bomull från Uzbekistan framställt med hjälp av barnarbete.

Nu, H&M har försökt komma bort från all dålig publicitet de fick för många år sedan när de använde sig av både barnarbete och väldigt underbetalda arbetare. Nu försöker de fokusera mer och mer på miljövänlig produktion, samt det faktum att de bestämt med underleverantörerna de har direkt att dra upp minimumlönerna för deras arbetare i andra länder där de var underbetalda. H&M har egna kontrollanter som åker runt i världen för att säkerställa detta faktum. Ett ansvar som jag anser att ett stort företag SKA ta när de har makt att göra så.

Men hur gör man i ett fall där det handlar om barnarbete? Som dessutom handlar om en underleverantörs underleverantör? Det är svårt, men det måste göras något åt det. Man kan inte bara avbryta affärsavtalet, då det kan leda till att barnen blir utan inkomst och svälter istället. Och jag ser hellre att ett barn arbetar än att det dör, såklart.

I Sverige har vi den ekonomiska möjligheten att undvika barnarbete, men den finns inte i alla länder, och vi måste tänka på att vi, i Sverige, hade barnarbete tills för inte alls så lång tid tillbaka. Att ta för givet att fattiga länder ska följa exakt samma etiska regler som ett rikt land är naivt, och faktiskt, egocentriskt och snobbigt.

Vad man istället måste göra är att gå in och hjälpa till ekonomiskt.

Henrik Lampa, Miljösamordnare på H&M, säger att man inte tänker avbryta samarbetet, utan att man hellre vill arbeta proaktivt. Det är ett val som är mer vettigt än säg Borås Wäfveri, som istället valt att avbryta allt samarbete med Uzbekistan (vilket jag får lite kalla kårar av, använda barnarbete trots etiska fel men avbryta samarbetet när det uppkommer i media för att ge en god bild utåt?) utan att veta vilka ekonomiska besvär detta ger barnen och dess familjer.

Nej, precis som Henrik Lampa säger så måste man arbeta proaktivt. Man ska inte avbryta samarbetet, istället bör alla rika länder som använder sig av den Uzbekistanska bomullen gå ihop för att försöka förbättra förhållandena för barnen.

För precis som Bamse säger: "Är man mycket stark så måste man även vara mycket snäll."

Att avbryta samarbetet vore snarare som att skjuta barnen rakt av, istället för att hjälpa dem. Och det borde vi, trots vår västerländska snobbism, kunna förstå oss på.



Om du missade Agenda så kan du läsa en sammanfattning på Aftonbladet:
http://aftonbladet.se/nyheter/article1328414.ab
 

Hannes Fridén

image1775


Det här är Hannes. Hannes Fridén.
Hannes Fridén är jag i manskläder. Jag som transa. Jag är ingen transa, men jag gillar att ändra och klä ut mig, och jag tycker även att jag är särdeles läcker som man. Jag skulle ligga med mig själv, alltså. Men sedan är jag ju också narcissist, så man ska kanske inte ta min värdering till hjärtat.

I vilket fall.

Hannes Fridén har ett konto på Facebook. Jag skapade det på kul för länge sedan. Sedan tyckte jag att det var jätteroligt att vi skulle stå som gifta. Jag tyckte att det var hejdundrans kul. Sedan tyckte jag att det var töntigt istället, och jag och Hannes fick skilja oss abrubt. Det var ett gemensamt beslut, och det fanns inget agg mellan oss.

Men alltså. Ett problem här.

Hannes blir raggad på så himla mycket. Mycket mer än vad jag blir. Totalt under min period på Facebook så har jag kanske fått 3 stycken raggiga mail från okända personer. Hannes, som funnits mycket kortare tid, har fått runt 30 stycken.

Det är tjejer som jag inte känner som har hittat till Hannes Facebookanvändare. Vissa har addat honom som vän, och Hannes är ju snäll och tackar ja till alla som addar honom. Han är en snäll och rar man utan minsta lilla tillstymmelse till dryghet, även om hans dekadenta sätt och något nasala röst kan tolkas som något annat. Man han är snäll.

Men inte tillräkligt snäll för att kunna hantera alla knäppa mail han får av tjejer. Tjejer som mailar honom 02:00 på natten och skriver puss, gud vad söt du är, eller gud vad läcker du är, eller för den delen bruden som mailade rakt av och ville föreslå att de skulle ta en "nattfika" för att eventuellt gå hem till henne och "se på film".

Hannes kunde inte riktigt hantera detta, och jag måste medge att även jag hade problem med det. Så nu är vi gifta igen.



Nu får han bar raggiga mail av killar ibland. Det känns väldigt lustigt. Heterosexuell kvinna i manskläder får raggiga mail av homosexuella män. Snygga män, by the way, som tyvärr bara råkar bli attraherade av en illusion. Så det är nästan värre. Hannes! Vilka problem du sätter mig i.

Dryg köbrud

Dryg brud utanför Berns igår:

Tjej: Hej. är det här listkön eller? Jag har lista.
Jag: Alltså, alla som står här har lista med det är fullt, så det kommer ta ett tag.
Tjej: Jaha, och vem känner du?
Jag: Ehhhh, ursäkta?
Tjej: Ja, alltså, jag känner en tjej som är mycket god vän med Andreas Höistad förstår du. Han är en klubbchef på Stureplan.
Jag: Ja?
Tjej: Ja, och han är god vän med de som jobbar här så jag tror nog att du ska släppa in mig före.
Jag: Jaha! Annars står ju de som har stället här rakt framför oss i rökrutan, så du kan ju gå och prata med dem! Säg att du känner en tjej som känner Andreas Höistad så kan vi väl se hur det går?
Tjej: ...
Jag: Nå?
Tjej: Känner du David?
Jag: Eh, ja.
Tjej: Ja, för min tjejpolare här är superbästis med honom så och han kör väl ändå?
Jag: Vad trevligt! Då kan du ju och din kompis som är superbästis hälsa på honom tycker jag. Han står där i luvan framför oss. Hej David!
David: Hej Hanna! (kram, puss på kind osv.)

Dryg konstig brud avviker kvickt.

Det var lustigt hur hon försökte inge någon air av status och skrämma mig med att.... ja, att hennes påstådda vän skulle känna folk som då, ja, råkar vara mina polare. Jag fattar inte riktigt. Undrar om det där någonsin fungerar för henne? Tragik i så fall.


Typisk middag

image1774


För att förtydliga mitt förra inlägg, this is a typical middag enligt mig. Dricka till? En liter vatten, annars känns det som at jag kvävs. Gucket är ketchup, aioli och amerikansk dressing. Jag hjärta Kavli, typ.

Svik mig inte, maghelvetet

Fan alltså. Det här med mat alltså.

I vanliga fall har jag inget stopp, jag kan äta hur mycket och precis hur onyttigt jag vill utan att må det minsta dåligt. Undantagen är självklart att jag inte får äta gluten eller hela köttbitar (min mage kan inte smälta saker som oxfilé och dylikt, tyvärr), men annars är jag som ett stort svart hål som drar till sig all föda, helst onyttig, utan att man riktigt vet var den tar vägen (tills jag bajsar nästa dag, of course).

Men ikväll åt jag några hemgjorda köttfärsbiffar med feta och hemgjord klyftpotatis. Sedan var maten slut och jag villa ha mer, så jag åt fyra ost och skinkmackor.

Det är inte heller riktigt tillräkligt, så jag är fortfarande hungrig. Men jag mår illa! Jag känner inte att jag kan få ner det minsta lilla animaliska. Inget kött, inget fett, no nada. Jag känner mig nästan kräkig. Tanken på Bregott och aioli, som vanligtvis är mina bästa vänner i hela världen, får mig att kvälja!

Min magsäck börjar kanske bli vuxen. Om det skulle leda till att jag börjar äta en massa crappy lightprodukter med en massa dåligt tillsatsskit och dricka lightläsk så dör jag. Det är det fånigaste jag vet. Lightprodukter. Jag hatar dem. Jag stirrar med avsky i blicken på lightprodukter som återfinns i matbutiker och folks kylar. En massa crap med tre kg tillsatt modifierad stärkelse, glutamat och högst troligtvis även skit som: FÖRHUD, URAN, AVFÖRING och GAMLA TAMPONGER.


Nej! I så fall blir jag hellre fet, men magen får skärpa sig nu. Hålla, min mage! Show me what you've got, jag vet att du kan äta ett halvt kg smör, jag vet att du kan proppa i dig hinkvis med chips. Jag vet att du kan trycka i dig ett dussin hamburgare med pommes och en hel förpackning aioli. Jag vet! Du ska inte må illa!

Svik mig inte!
 

Gårdens outfit

image1773

   
image1748 image1749
Hoppla! Här får ni se den fina kjolen från Johanna Vikman! Som jag i övrigt sprang på inne på Spy Bar, roligt roligt. Alltid kul att få framföra komplimanger till människan bakom konstverket, som jag nu vill kalla fina kläder för.

Hatt: Second hand, jaja, tjaffstjaffs, samma
Halsband: Top Girl
Blus: Hard Beat
Skärp: H&M
Kjol: Johanna Vikman
Skor: Din sko
 The skirt in the picture above if my new favourite! It's from the designer Johanna Vikman, which I ran into yesterday at Spy Bar when I was out. My compliments to her. I'll show you why this skirt is amazing as soon as I can.

Hat: Second hand
Necklace: Top Girl
Blouse: Hard Beat
Belt: H&M
Shoes: Din Sko 

.

When you feel down under


image1771 image1772
image1748 image1749
Jag försöker alltid kompensera trist och hängigt humör med färg. Jag älskar färg! Jag älskar visserligen kontraster i svartvitt också, men jag tycker att folk fegar något in åt helvete med färgskalan.

Igår när det började regna blev jag exempelvis purken, och då blev det på med något psykadeliskt och överdrivet. Och vad hade alla andra på sig? Svart, svart och svart. Så satans deprimerande.

Jag inbillar mig att folk blev lite gladare i regnet av att se mig.

Bild #1
Hatt: H&M
Halsduk: Wardrobe Stockholm, var den av märket Nümph?
Jacka: H&M
Topp: Någon skitbutik på Drottninggatan
Skärp: Glitter
Shorts: H&M
STrumpbyxor: Vet inte! Typ fyra år gamla. Bra kvalitet.
Stövlar: Skopunkten

Bild #2
Pyjamasskjorta från Överskottsbolagets barnavdelning
 When I feel down and under i like to compensate with a lot of colour and patterns to highten my moods. Yesterday when it started raining i decided to dress up lika a psychadelic cirkus freak. And what were everyone else wearing in the rain? Black, black and black. So terribly depressing.

Today when I'm hung over I'm wearing a pyjamas from a childrens department. I'm thinking about perhaps taking a shower and removing the smudged make up from yesterday, but I kind of enjoy looking like a trailer tramp. Now and again, you know.

Picture #1
Hat: H&M
Scarf: Wardrobe Stockholm, Nümph?
Rain coat: H&M
Top: Some shitty store at the street Drottninggatan in Stockholm
Belt: Glitter
Shorts: H&M
Pantyhose: Can't remember, like four years ago, amazing quality though!
Rubber boot: Skopunkten


By the way, I'm 21, not 9. If anyone was wondering.

.

Det här skrattade jag av

Ulrika:

"Fast det skulle vara roligt om du var med i en dokusåpa. Före detta dokusåpadeltagare brukar alltid säga att de klippte ihop en massa så att de verkade tjata om ett ämne hela tiden. Typ en tjej som var med i Top Model, och så var hon blind, och hon sa en gång att hon var "legally blind" men sedan klippte de ihop det så att det verkade som att hon sa det hela tiden.

Men du skulle kunna sitta där i intervjuer och bara "Jo, jag pratade faktiskt sådär mycket om bajs. Hela tiden."


Gårdagen!

image1769
Foto: Erik Warolin,
Rodemagazine.se


   
image1748 image1749
Faaan. Idag är jag så satans bakis. Men det förtjänar jag. Dricker man nio öl och två glas vin så mår man käpprätt åt helvete dagen efter, så jag får skylla mig själv, idiot som jag är.

Men jag hade kul! Först gick jag och Ivan Nunez och käkade middag på vårat favoritsushiställe inne i stan, sedan gick på Saga för att se Lagerfeld Confidential. Efter det drog vi vidare till Patric Öhlunds ställe, Jakobs Takeout som ska köra varannan fredag.

Jag var förövrigt dödsläcker i min nya klänning/kjol som jag köpte på Wardrobe Stockholm igår. Av Johanna Vikman. Tyvärr hade jag inte tid att fota en dagens outfit, men Erik Warolin på Rodeomagazine förevigade i alla fall gårdagskvällens överkropp!

Efter det gick jag och Ivan vidare till Berns där Martin Kellerman hade releasefest för Rocky, volym 13. Som jag förövrigt trodde var idag, inte igår.

Ivan fick chansen att berätta för mig att jag klär mig som en TANT. Tant, vafan liksom? Han fick dessutom medhåll från andra som var närvarande. Bara för att jag var den enda tjej där som inte hade skinnjacka med någon lång T-shirt med spexigt tryck och sånt. Böhböh.

Efter det blev det Spy Bar. Först Vita Baren för att glo och lära mig DJ:a med Devi Brunson, och sedan in till gubbrummet för att hitta en ganska så förfriskad, men otroligt söt och charmig Viktor Barth-Kron, min fd. redaktionschef på Stureplan. Han var glad och kramig, då blev jag glad! Jag gillar Viktor men tror ibland att han tycker att jag är jobbig, så det värmde liksom.

Jag fick också chansen att lära Niklas Röja att hälsa med manliga ryggdunkar istället för att hälsa på det där sättet som alla på stureplan hälsar. Det vill säga en puss på vardera kind. Jag har lite svårt för det där, och det är inget personligt, det känns bara för intimt för en, ja, något stel individ som jag. Så nu ska vi ungefär slå ihjäl varandra med hårda slag mot ryggarna när vi hälsar istället. Och det gillar jag!

Sedan fick Carl M Sundevall ett av hans lustiga infall. Han tycker om att framställa mig som en slampa. Förmodligen för att jag är så långt bort ifrån det som bara möjligt och att han älskar hur irriterad jag blir varje gång han ska tjata på vilka jag legat med (som jag aldrig legat med) så han bestämde mig för att presentera mig för en man vid namn Jonas enligt följande stil:

"Hanna, det här är Jonas. Jonas, det här är Hanna, hon är lätt att få i säng."

Sedan sprang han fnittrandes iväg medan jag ropade att han var en dum skitgubbe.


Men det var en bra kväll, och jag fick även ställa en diagnos på en persons dåliga tarmar. Alltid trevligt.
 Shit, I'm so fucking hung over today. But I deserve it. Thankfully, I had a great night.

Me and Ivan Nunez started out our evening at our favourite sushi restaurant, and then we went to see the movie Lagerfeld Confidential. After that we went to a new place called Jakobs takeout which is hosted by the model Patric Öhlund.

I looked fabulous in my new dress from the designer Johanna Vikman which I'd bought at one of my favourite stores Wardrobe Stockholm earlier that day. Sadly, I didn't have time to take a full figure shot of it, but thankfully Erik Warolin from Rodemagazine was there to document the upper part of my body!

After we'd have our fill of curly, male models at Jakobs takeout we decided to go to Berns to a releaseparty. Martin Kellerman's new Rocky, volume 13. I'm a bit of a comic nerd, and Rocky is one of my favourite swedish strips.

However, after a while, Berns started to fill upp with the female model clientele. So Ivan who's a photographer started to get a bit preoccupied. He took them to the club Esque, and I went to Spy Bar.

My good friend Devi Brunson was DJ:ing that evening in Vita, and I looked to learn. I want to be a cool DJ chick, and I think I got the basics. After a while in Vita it was time for Gubbrummet, where I met my former boss Carl M Sundevall (he runs Spy Bar and he's the Editor in Chief at Stureplan, the magazine I used to work as an editor for) and he's got a certain love for making fun of my nonexistant sex life.

This time, he decided to introduce me like this: "Hanna, this is Jonas. Jonas, this is Hanna. She's easy."

And then he ran away, I believe he was giggling, while I shouted foul words after him.


Nu vill jag genast att ni blir arga på grund av namedroppandet, det var länge sedan vi gjorde det här, och jag saknar alla analfetishister som blir arga så fort man skriver ut folks för och efternamn! Hello, we are in need of some serious jantelag här.
.

Jag var inte på SVTs casting

Alla tror att jag var på någon dokusåpagrej som SVT hade. Det var jag inte. Jag är inte riktigt typen som söker in till dokusåpor, direkt. Att bli utgallrad offentligt eftersom är ingen som får mitt sinne att tända.

Nej, jag blev kontaktad av en TV-kanal för ett programledarjobb, och var på casting för det igår. Ett jobb jag visserligen inte tror att jag kommer få. Men det var alltså som en arbetsintervju, fast framför en kamera. Om man ska säga så. Inget dokusåpakör.

Men jag hoppas det går bra för er, det verkar ju vara relativt många bloggläsare som deltar i SVTs grej! Ni får berätta hur det går!

Lycka till, spännande!
 

Konvers på MSN med Martin

image1767


Min kära vän Martin Kallisti visar upp en sida av honom jag aldrig sett, och som jag inte riktigt uppskattar, ska medges.

Fridén säger:
Hello!

Fridén säger:
Kom över och se på Idol med mig!

Martin K säger:
Jag ska till ett hotell strax!

Fridén säger:
Oj, du är hora?
Martin K säger:

Det är nån sorts firmagrej där jag ska vara lekapa.
Martin K säger:

Man ska gissa mitt yrke!

Fridén säger:
HORAAA!

Martin K säger:
Ja!
Fridén säger:
Du ska vara lekhoran!

Fridén säger:
Hurra, jag vann!

Martin K säger:
Jag håller på och designar olika klasser till mitt dataspel.

Martin K säger:
Det finns tre grupper. Människor, onda som kommit genom portalen samt förrädare!

Martin K säger:
Man kan vara soldat, läkare, pirat eller tjej om man är människa.

Martin K säger:
Som ond kan man t ex vara alv. De kan kramas. Det gör jättemycket skada.

Fridén säger:
ELLER tjej?

Martin K säger:
De har GAY HUG som närstridsvapen alltså.

Fridén säger:
Läkare, pirat ELLER tjej?

Martin K säger:
Ja.

Martin K säger:
Tjej är en speciell klass.

Fridén säger:
Eeeh.

Martin K säger:
Det framgår inte vad könet är på de andra.

Martin K säger:
Tjejer har prickskyttegevär.

Fridén säger:
Men, läkare, pirat ELLER tjej?

Fridén säger:
Sexistspel!

Fridén säger:
Du bidrar till patriarkatet!

Martin K säger:
Ok!

Martin K säger:
^_^

Fridén säger:
DET ÄR DÄRFÖR DU BARA FÅR VARA HORA PÅ HOTELLBARER.

Martin K säger:
Ja!

Martin K säger:
Man kan vara ond professor eller skelett också.

Martin K säger:
Jag vet inte om skelettet är kille eller tjej.

Martin K säger:
Man kanske kan sätta en bh på det?

Fridén säger:
Jag vill inte ha med ditt sexistiska spel att göra.

Martin K säger:
Man kan spränga kvinnojourer också.

Fridén säger:
Men, fan vad dum du är. Hoppas du har kul på ditt hotell, lilla hora >: (!


Vinnaren!

image1765


Johanna med de fina stövlarna blev den här veckans storfavorit! Därmed vinner hon det fina armbandet i sterlingsilver från
Nystil.se Grattis, Johanna! Om du vill skicka din adress till mig så vore det guld så fixar vi det.

image1766


Tack så hemskt mycket till alla som skickade in bidrag och röstade! Ni är vad som gör den här tävlingen fantastisk! Och stort, stort tack till Nystil.se som bidrog med den här veckans pris.

Imorn eller senare idag får ni veta vad ni kan vinna nästa vecka också, och vi skjuter upp inskickningsdatumet så att ni har lite extra tid på er för att jag väntat så länge med att utannonsera. Ni kan skicka in till och med onsdag 13:00. Kom ihåg att passa på att plåta när ni går ut i helgen när ni är extra uppiffade!
 

Min pappa gifter sig i smyg!

Men vafandå!

Min pappa har tydligen gått och gift sig i hemlighet idag, i hemlighet! Han skickade ett smygigt lite meddelande på Facebook och bara "Höhö nu gifter jag mig."

Jag är bara helt what the fuck. Trevligt liksom. Jag upptäckte det för att jag var ute och promenerade på stan och drog förbi hans kontor. Så kommer jag in och får höra att han inte är där, utan förmodligen är någonstans där man kan dricka chamoagne, då han gift sig idag.

JAJA. GRATTIS DÅ PAPPA! KUL ATT DU GÅR OCH GIFTER DIG DIN GAMLA KNÄPPGUBBE.
 

Jag kan inte laga mat

image1764


   
image1748 image1749
Hahaha.

Jag suger så mycket på att laga mat. Alltså, verkligen. Jag föredrar att äta ute eller tvinga någon att laga åt mig, då går det mycket bättre, och min matlagninsteknik har tydligen blivit än värre den senaste tiden.

Ni vet hur det är i The Sims? Om ens gubbe är dålig på att laga mat så sätter den eld på allt. För att de är klantiga. Jag har nu nått samma spåniga nivå själv.

Igår när jag stekte köttbullar så satte jag nämligen på fel platta, och på den låg det ett jävla papper. Som tog eld. Nu, jag är ju inte smart och väntar på att det där A4:at ska brinna upp av sig självt på spisen utan fara. NÄ. Jag ska självklart vara gosig med elden. Så jag grabbar tag i det brinnande pappret för att jag vill ta det till diskhon, men det brinner för snabbt!

Så, min kofta tar ELD och jag slänger snabbt ifrån mig pappret på spisen igen varav en del hamnar på mattan så att min kofta brinner och mattan börjar ta eld, va.

Och vad gör jag?

Jag ropar: "MEN VAD FAN I HELVETES JÄVLA KUKFITTFAN! DEN HÄR KOFTAN KOMMER FRÅN CARIN WESTER!"

Och jag räddar min kofta, som klarade sig rätt bra. Skiter i resten dock, det tar några andra hand om, som tur var.

Slutsats ett: Jag ska inte laga mat.
Slutsats två: Om jag fick barn och det började brinna så är sannolikheten att jag skulle rädda min skor högre, uppenbarligen. Jag är en dålig människa.
 I suck at cooking. I hate it. I usually eat out or have someone else cook for me. Now and then I have to handle it by myself, though, like yesterday when I decided to fry some meatballs.

You know in The Sims? When an avatar can't cook? They set fire to the whole place?

Well, evidently I now suck so much at cooking that not even an avatar in The Sims can do a worse job than me. I set fire to my cardigan, the carpet and what not. Hahaha.

The funny thing is the fact that when my cardigan caught fire I started yelling: "FUCK! FUCK IT! THIS IS A FUCKING CARIN WESTER!" while the other people in the kitchen took care of the carpet an such.

I learnt two valuable lessons from this.

One: I shuld never be placed in front of a stove.
Two: If I had kids and a fire started, I'd probably save my shoes. I'm a horrible, horrible person.


Info: Carin Wester is one of my absolute favourite swedish designers. The cardigan in question can be seen in the pic above.


.

Todays outfit and TV-casting


image1762 image1763
image1748 image1749
Hatt: Second hand
T-shirt: Zara
Skärp: Gina Tricot
Kjol: Second hand
Strumpbyxor: Åhléns
Skor: H&M
Armband: H&M

Okej, jag var just på castingen som den där grejen som programledare, vet inte hur det gick. Jag började prata om patriarkatet och Göran Persson i små, små sexiga tangas. Så eh, vi får se. Jag tror i ärlighetens namn inte att jag blir uppringd, menmen!

Det är i alla fall smickrande. Det här är andra kanalen på ungefär ett halvår som kontaktat mig angående att ha ett eget TV-program, och det är grymt! Första gången fegade jag ur och drog mig bort innan vi började provinspela, men nu jävlar.

Någon gång får det kanske gå. Kanske inte denna, men såsmåningom?

Tills vidare kan jag glädja er med att jag fått tillbaka min utlånade filmkamera, och den kan vi nog göra fantastisk bloggfilm med!
 Hat: Second hand
T-shirt: Zara
Belt: Gina Tricot
Skirt: Second hand
Pantyhose: Åhléns
Sneakers: H&M
Bracelet: H&M

I just got back from the casting. A swedish television network recently contacted me about the possibility of me hosting my own show. It's really flattering, and in fact, they're the second network to do this within a six month period.

I was a bit of a... well, chicken shit the last time around, so I never even got around to do all the test recording, but this time I did it.

I'm not sure they'll contact me and give me the job though, because... you see. I'm silly. Silly sexy andf silly fashion. Everything should go with a tiny, or rather grotesque amount of silly.

So I ended up talking about or former prime minister in a tight and sexy tanga, our patriarchic society and such. And sadly, I couldn't refrain from mentioning my bowels.

Ah, well. Maybe next time, then.


Nu nämner vi inte den här castingen igen förens jag får jobbet (dvs aldrig) för annars kommer jag dö av skam. Jag brukar inte dela med mig av rent karriärsmässiga saker som händer annars fören allt är spikat, men jag ville ge er en läcker morot. Püzz.
.

Nervös!

Klockan elva ska jag vara där, och min röst idag när jag vaknade är väldigt hes. Om jag brukar ha en smått sensuell, mörk och djup röst så är det inget jämfört med vad den är idag. Jag låter mer som en person ur en dubbad, rysk porrfilm än en seriös programledare, men det kanske man skulle kunna göra något av? Tjejsnack med Hanna, alternativt erotiskt byggprogram.

Jag monterar IKEA-möbler och smeker dem varsamt medan det spelas lite härlig Einstürzende Neubauten eller Laibach i bakgrunden.

Der Billybokhylla is very najs, very smooth and ack så sensual. Perfekt for stoooking dås perfect collections of litterature for der bajsbesöks aaaahmmmyeeeeez. Aj weeelll also for joo recomend this splendid looloo-paper for those veeery special moments when you have gotten der fountains of the poopoo-attacks lajk my home who is very very laktosintolerant and spray der toilet all around after her daily sessions with the Lejonet and Björnen.


Jag vill vara Martha Stewart fast med bajs, borrar och yxor. Det skulle vara ett bra program.

Fandå

Men, fan då.

Jag ska på den där provinspelningen imorn, men jag känner verkligen inte att det går bra. Alltså, det går verkligen uruselt. Jag har testat lite framför mobilkameran nu ikväll och jag får bara tunga veck i pannan av att jag känner mig som en idiot. Det är inte agerandet det är fel på, jag har inte problem med att stå framför kamera eller publik heller - Min röst blir benhård, jag stammar inte, jag mår bra. Det är inte det.

Jag känner mig dock som en idiot på grund av de saker jag säger och att det inte finns något innehåll bakom det. Hade jag fått spela in en pilot eller dylikt och skicka in med konkreta idéer hade det varit en annan grej, men det jag sitter och övar med känns tomt och substanslöst.

Det handlar bara om min röst. Hur jag rör mig. Vilka miner jag gör.
Och sedan spelar det egentligen ingen roll, så vitt jag vet.


Jag hoppas att jag har fel och att det visar sig mycket bättre imorn. Nu ska jag i alla fall sova, godnatt. Kram. Önska mig lycka till.

Narcissism och barnafödande

Min mamma påstår att det är taskigt att ge sina ungar lite konstiga, orginella namn. Hon talar om att det handlar om eget självförverkligande genom barnen, och att det är ytterst egocentriskt och pretantiöst. En smula narcissistiskt.

Men hallå! Varför skaffar man ungar om inte för sin egens narcissistiska skull? Handlar det inte om att föra vidare sina gener och stöpa en ny form utifrån ens egna önskningar och erfarenheter? Att ge barnet den uppväxt man själv önskade att man hade och därav försöka ge sitt barn möjligheten att kunna klara allt, bli bäst och fantastiskt?

Jag menar självfallet inte att barnafödande är utan kärlek, och självfallet bryr man sig mer om sin unge än sig själv om man är någorlunda vettigt funtad.

Men om det inte fanns några narcissistiska ivrer alls, skulle man då bara inte kunna adoptera en av de många barn i världen som mår dåligt och svälter istället för att skapa ett nytt? Skulle det då inte vara bättre att värna om de liv som redan finns? Om de inte, någonstans, handlade om att man ville föra sitt arv vidare så skulle vi sluta föda och börja hjälpa de som behöver hjälp, istället?


Jag hävdar att man föder barn av kärlek, men inte helt utan en smula egoism.

Sedan önskar jag att jag fått ett kaxigare namn än Hanna. Hanna är så mesigt. Jag önskar att jag haft mitt mellannam, Terezia, som mitt tilltalsnamn. Därför ska jag förverkliga mina drömmar genom att ge mina barn namn med styrka. Något som folk verkligen minns. Ett namn de kan forma helt utifrån deras egen personlighet. Inget namn som Hanna som alla redan har, som det redan vinns en uppfattning om, utan en eget som bara kommer stå för dem och inte hundra andra (eller, som i min lågstadieklass, tre Hanna).

Fast kanske inte typ Hildur-Neftalia som en i min släkt, eh.
 

Min svullna mage

78825-1761


Igår svällde min mage upp så här mycket innan jag skulle ut! Jag hatar när det blir så. Man går från att ha en perfekt outfit till att vidgas ungefär två klädstrolekar och sedan är det bara att leta upp alla de där gigantiska klänningarna, typ. Och så gör det ont, förstås.

Jag inbillar mig att det är lite sådär jag skulle se ut som gravid. Ska vi börja fundera på lite namn?

Av pojknamn har jag alltid gillat: Mark, Nickodemus, Zacharias, Frank och Isaak
Av tjejnamn gillar jag: Una, Lucrezia, Noin, Anima, Antoinette, Etienne, Konradie och Octaviane.

Eller så tar vi bara några av våra fina släktnamn, som Terezia, Hildur, Neftalia och Valdina.

Frank Fridén låter ju jävligt najs, måste jag säga. Frank Fridén ska ha korta, mörka lockar. Vara antingen jättekort eller jättelång och ranglig. Han ska ha mustasch och alltid gå i kostym, samt vara maniskt besatt av att samla på damasker. Kanske skriva lite poesi då och då. Röka vattenpipa. Bo i ett skitigt loft. Det... ja.

Skitsamma. Jag vill egentligen bara säga att det här med stressmage är ett jäkla helvete.
 

Min perfekta lilla vinterparkas



jacka 78825-1760
image1748 image1749
Äntligen har jag hittat den perfekta vinterjackan! Och billig var den också. Monki, 800 kronor. Jag har letat länge efter en som varit varm, snygg och prisvärd. Jag vet inte om Monki haft dem länge eller om de just kom in och var superpopulära - men det fanns bara en kvar på Götgatan i vilket fall.

Parkas med extrema kroppsproportioner, helfint! Jag tycker inte lika mycket om de slappa varianterna, främst egentligen för att de är så kalla. Men den här är supervadderad och supervarm. Perfa!

Skönt också att den inte har den klassiska pälskragen. Jag vet inte vad det är, men har aldrig gillat det särskilt mycket. Föredrar den här clena, vadderade kragen mycket mer.
 I finally found the perfect winter coat! Quite a bit from the classic parka, without the typical fur collar and all that. More extreme body proportions and very, very warm.

I've been looking around for a winter coat for quite some time now. All the other parkas have been way too thin for the swedish winter or way too expensive! Imagine my luck when I found this one at Monki for 800 SEK (approximately 86EURO or 128USD). It's perfect!

Monki is a swedish brand as well as H&M. It's a tiny bit pricier but the quality seems a bit better. Also, it focuses more on typical swedish design with clean cuts and a lot of gray scale.


Ps. Vad säger ni om att byta ut flaggorna mot animerade? Med lite tillhörande flames och snurrande dödskallar, kanske?
.

Var är jag?

Hej alla! Jag vaknade just. Jag är i en mycket tom och mörk lägenhet.

Och jag vet inte riktigt var jag är, ska medges.



Nu ska jag gå och bajsa inne på den främmande toan, tror jag minsan. Sedan får vi se hur jag tar mig härifrån. Ska bli... spännande.

Citronmuffin och en stjärt

Citronmuffin har en fantastisk blogg. Och den bör ni läsa. Alltså, verkligen.
Sedan har hon den goda smaken att ta sådanna här bilder. Det gör mig liksom glad.

Läs den, förihelvete.
www.citronmuffin.blogspot.com

image1758

Dagens outfit?



image1755 image1756image1757
image1748 image1749
Hatt: Oasis
Peruk: Buttericks (omgjord)
Topp: H&M
Korsett: Vollers (suger, obekväm)
Tights: BikBok!
Skor: Din sko

Ska jag gå såhär på Veckorevyns fest? Vore en ganska stor kontrast, kanske. Fast vet inte. Får se.

Sedan Ambassadeur, som sagt. Isabels pojkvän Steve fyller år. Kan bli skoj, men jag kommer känna mig så utanför.

I min ruffsiga peruk och obekväma Vollerskorsett.

Hulähöhl.
 Hat: Oasis
Wig: Buttericks (reworked)
Top; H&M
Corset: Vollers (sucks)
Tights: BikBok
Shoes: Din sko

I'm going to a party this evening, or actually, two parties. One is hosted by a magazine called Veckorevyn, and the other one is hosted by Isabel Adrian and her boyfriend Steve Angello. It's his birthday and he's playing at Ambassadeur.

Everyone who works at Stureplansgruppen, the company which owns the club Ambassadeur, already thinks of me as a freak.

Let's satisfy their fantasies, or something.


Ps. Flaggorna är grymma. Bäst!
.

Halvsnusk om bloggare

Tack, Jonas, älskade Silverfisk.

Och ditto.


Och ja, det är faktiskt så enkelt.
Men jag vill inflika att jag även är groteskt snygg.

Att göra idag

Sluta sura, duscha, klä på mig och dra till min ateljé för att betala räkningar. Har bankdosehelvetet där.

Inte glömma att aktivera mitt nya betalkort.

Gå på Veckorevyns klädbytarfest.

Inte bli full.

Inte bli nervös över att folket på Veckorevyns fest i stort kommer bestå av människor jag inte känner och kompensera med att bli full.

Kanske gå hem och skriva klart det där till boken jag ska medverka i. Ska vara klart den sista i månaden.

Öva framför filmkamera inför provinspelningen jag ska på fredag morgon.

Kanske gå till Ambassadeur och fira att Isabel Adrians pojkvän fyller år. Kanske.

Inte bli full.

Inte bli nervös över att det i stort kommer bestå av människor jag inte känner och kompensera genom att bli full.

Gå hem och forsätta omläsningen av Isaac Asimovs Stiftelsetrilogi.

Sova.


Inget kreativt på agendan. Det gör mig lite ledsen. Det här är en okreativ vecka rakt av. Det gör mig sur och purken.


Stamcellsforskningen är äntligen på tapeten igen

Den kristna högern fick igenom sina önskningar att förbjuda stamcellsforskningar för många år sedan nu (tack för det, jävla fuckup-Bush). Skälet till varför de var emot det hela var att man var tvungen att använda cellerna från aborterade foster, vilket sågs som ett stort etiskt dilemma.

Detta avbromsade forskningen något otroligt, och helt plötsligt var inte skapandet av nya organ inom räckvidd. Stamcellsforskningen hade kommit så långt att de kunde skapa nya, helt funktionella urinblåsor exempelvis. Vad gäller bemärgen och hjärtat hade man kommit så långt att man kunde ge förlamade möss möjligheten att röra på sig igen (även om man inte kunde kontrollera exakt hur det växte, utan resultatet blev mer grötigt, men i 60% av fallen innebar det ändå att det var fullkomligt funktionellt) och man hade kunnat skapa nya hjärtceller som imiterade hjärtat exakt (tänk er bultande celler!) även om man inte kunnat återskapa ett helt hjärta.

Förutom det hade man lyckats med att bota vissa hjärnskador helt genom att tillföra stamceller till de skadade områdena. Det var tydligen en relativt enkel process inom det här området, och hjärnan producerade snabbt nya, vita hjärnceller.

Sedan kom den kristna högern och sa: "Det är oetiskt och mot gud. Låt fostrena vila i frid. Bajs bajs bajs Hitler."

Men nu har ett amerikansk forskarlag tillsammans med ett japansk utvecklat en metod för att kunna göra om vuxnas celler till just stamceller, vilket är de celler man måste använda sig av för att reproducera organ. Det här är helt fantastiskt!

Källa:
SVD

Även om jag önskar att förbudet mot stamcellsforskning med foster kommer att lyftas i och med nästa amerikanska president så är jag ändå lättad. Det här betyder att forskningen kan fortgå i vilket fall, och det innebär att hoppet om att skapa nya organ och ny ryggrad inte är utom räckhåll längre.


Det här är fantastiskt. Det innebär att man inte längre kommer att vara beroende av donatorer för folk i behov av nya organ. Det innebär också att man kommer att kunna skapa organ som passar varje individ bättre, vilket innebär att risken för bortstötning från kroppens sida minskar. Om man kan skapa ett nytt hjärta utifrån en persons egna hjärtceller så kommer inte kroppen att se det nya hjärtat som ett främmande hot.

Tänk alla de som får sina organ uppätna av cancer. Tänk på alla de som antingen kom till jorden med en förlamning eller som fått en senare i livet. Tänk på alla de som har dåliga organ. Tänk på dem som råkar ut för olyckor. Tänk på hjärnskador!


Jag blev intresserad av stamcellsforksning när min mormor var döende i cancer. I urinblåsdan. Jag var ganska ung. Jag såg ett program om det hela på Discovery, faktiskt, där de visade upp urinblåsor som var fullkomligt likvärdiga med människans egna. De sökte tillstånd för att få operera in det i någon som var döende, som min mormor, i just urinblåsecancer.

Sedan kom den amerikanska, kristna högern och fick igenom sina önskningar. Allt blev förbjudet. Allt gick i graven. Allt gick åt helvete.

Om det är en grupp av människor som verkligen skrämmer mig så är det den amerikanska kristna högern. De är många, de är starka, och de är de mest fruktade fundamentalister som överhuvudtaget finns på vår planet just nu. Och Bush är en av dem. Världens mäktigaste man tillhör en fundamentalistisk grupp som står för stenåldersideal.

Bush borde kanske ta och bomba sig själv lite, terrorist och fundamentalist som han är.

Heja stamcellsforskningen!
 

Grattis till ditt nya jobb, Christian Remröd!

image1754

Christan Remröd är ny VD för Stureplan Media! Det är fantastiskt, skulle jag vilja påstå.

Christian är en sådan där person som jag tyckte hur mycket som helst om sedan första gången jag träffade honom. Han är rolig, sympatisk, kreativ och extremt duktig. Sedan har bara mitt intryck av honom växt för varje gång vi träffat på varandra, vilket var varje dag på Stureplansredaktionen.

Här har vi en vuxen man med fullkomligt, oklanderlig stilkänsla. Som kombinerar klassiskt med en personlig stil, som blir glad av kreativitet och som alltid hade en massa intressanta anekdoter att tillföra till diskussionerna på rökpauserna.

Mycket bra val, skulle jag vilja påstå. Om det finns någon som inte gillar Christian så skulle jag bli ärligt förvånad, för det finns helt enkelt inte något hos honom som man kan tycka illa om. Han är bara en sådan där fantastisk människa som blir upplivad av att se och språka med.

Så grattis, Christian! Det kommer att gå strålande.
 

Mitt pokerspelande

image1753
Jag är Tereziao, dårå, inte Frank som jag skrev förut. Där var jag virrig.


Ikväll var det inte lika roligt att försöka få bort sömnproblemen med internetpoker som det brukar vara. Jag gjorde som vanligt. Gick in på ett bord med 1000 krediter* och spelade upp dem till någonstans över 15.000, tror det landade snäppet under 20.000, och sedan började jag fjanta sådär i chattfönstret som jag brukar göra,
som jag berättat, ni vet.

Yrade om familjen och barnen och hur jag spelade bort livet. Allt det där.
Men den här gången var det inte lika kul.

Allt jag satt och tänkte på var det faktum att det skulle ha varit över 100.000 svenska kronor. Och så tänkte jag: "Det är ju så lätt, så lätt, för alla andra suger ju så mycket. Jag skulle bli så förbannat rik."

Och den tanken gjorde mig besviken på mig själv, och då var det inte roligt att muppa runt längre.



*Vi säger krediter för att det inte handlar om riktiga pengar.
 

Snobben i mig

Jag sitter och kollar på lägenheter. Det pirrar i fingrarna på mig. Jag vill ha en ny lägenhet NU.

Enda problemet är att jag är så rysligt snobbig vad gäller det där. Jag har alltid bott i väldigt fina och stora lägenheter. Samtliga har haft separat toalett och badrum. Samtliga har haft badkar. Nästan samtliga har haft balkong. Alla har haft riktiga, stora kök och har varit på minst 70kvm och haft minst två rum. Alla har varit belägna på Södermalm med grymma kommunikationer. Alla har - jag är allvarlig - haft utsikt över vattnet (ja, förutom den här).

Men lägenheten i den sizen kostar väldigt mycket. Om jag ska få en lägenhet som motsvarar de andrahandslägenheter jag bott i genom åren så måste jag i dagsläget betala runt fyra miljoner kronor.

Och det är faktiskt lite utanför min price range, om man ska säga så.

Usch.
Jag vill absolut inte bo mindre än 40 kvm i alla fall. Det vore horribelt.
Måste man göra sånt här? Buuuuh!

Outfit



image1751 image1752
image1748 image1749
Pälsbasker: Second hand
Fuskpäls: Hard Beat
Paljettlinne: Gina Tricot
Nitskärp med rutor: Chat on the Moon
Jeans: H&M
Silversneakers: H&M
Ring: H&M
Armband: Glitter

Uff. Känner mig trött, sunkig och trashig. Klär mig därefter. Bristen på ljus ute nu går mig så himla sänkt och en aningen nedstämd, ska medges. Skitvinter. LJUSTERAPI, here I come!
 Fur beret: Second hand
Fake fur: Hard Beat
Sequin tank: Gina Tricot
Plaid belt with studs: Chat on the Moon
Jeans: H&M
Silver sneaks: H&M
Ring: H&M
Bracelet: Glitter

I feel tired and trashy. This time a year in sweden the sun goes down around 15:00 hours. It makes me a tad depressed, and I am a too weak of a person to avoid looking the part.

It's been a while since I wore eyeshadow, I think it looks a tad trampy, to be honest. I prefer thick and black eyeliner.


.

Engelsk-svensk bloggmoxikong



image1748 image1749
Sådärja, nu har vi det!

I perioder dimper det ner hur många internationella besökare som helst i bloggen. jag antar att det främst handlar om svenska bloggare som har engelskspråkiga bloggar som länkar till mig. Sedan kommer de in och kommenterar bilder och är snorgulliga, trots att de inte förstår ett jota av texten.

Jag vill självklart ta vara på mina läsare från utomlands. Jag saknar den stimulation man får av folk från hela, vida världens olika kulturer.

Däremot var det väldigt fult att placera texten över varandra. Först en svensk text, sedan en engelsk översättning i kursiverad text. Sådant fungerar jättebra om ens inlägg är relativt kortfattade och man har en väldigt kort översättning. Men det har inte jag.

Jag är ordbajsaren deluxe, och det har jag alla planer på att fortsätta vara.

Så nu har jag byggt lite tables för ett passande spaltsystem. Skälet till varför jag har både en amerikansk och en engelsk flagga är för att jag förmodligen kommer svänga i både engelska och amerikanska uttryck som vilken annan förvirrad svensk som helst.

Nu kör vi, ursäkta den kackiga engelskan, snart blir jag van igen.
 Okay then, let's go!

Sometimes I get this huge splurge of visitors from outside of Sweden. I think's it's wonderful, and I've been thinking about the fact that I should offer an english complement.

I've tried different versions. One where I first had the swedish text at the top, and the english translation below in italics. It looked like hell.

Collumns are the way to do it,

I doubt that any international visitors will see this, it'll be a while before I get this started for real. But anyways: Excuse my horrid english while my memory tries to re-establish all the old connections to my fried and buried gray brain cells containing my knack for the english language.

Thank you, you're a darling.

image1750


Okej, vad tycker ni om det här? Det är juste med spalterna i vilket fall, om jag får säga det själv. Jag är glad över att jag i alla fall kom ihåg mina grundläggande kunskaper inom HTML, det känns som man inte skrivit en enda ordentlig rad sedan 16-årsåldern.
 

Just det ja! En bild på...

...Mitt ex Nikita. Men det är ju egentligen lite fusk, då han faktiskt inte är rakad på sidorna här. Som ni ser. Sedan är väl hans kam snarare lite rockig. Typ Sahara Hotnights istället får hård synthkille möter någon flippad glammig variant av got.

image1747

Här är en bild...

...På mitt ex Martin.

image1746



Jag ser ett återkommande tema, gör ni?
 

Här är en bild...

...På mitt ex Ola.

image1745

Här är en bild...

...På mitt ex Niklas.

image1744

Hur ofta ska vi använda hårnålen i örat?

Hörni, det är fullständigt förträffligt att så många av er nu provat hårnålen i örat - och upptäckt hur strålande, fantastiskt bra de är för att avlägsna det gula, klumpiga klägget vi får där som pajjar vår hörsel. Fantastiskt!

Men jag vet att ni kan bli ordentligt hookade. För hookade. Vi är tjejer, liksom. När vi hittar små lustiga saker vi kan göra med våra kroppar så spårar vi och blir maniska. Vi blir som Gollum som skriar "My precious" när vi hittar förvånande stora pormaskar i tinningen, och när vi finner ett stort, inåtvuxet hårstrå på knät som vi klämmer ut under närmast rituella former så går det så fuckade rysningar genom vår kropp att man skulle kunna tro att barn, i faktum, gjordes av äckligt slask i porerna. Inte genom samlag.


Så, därför säger jag: Gör det högst en gång i veckan.

Bra där.

Facebook

image1743


"John Malkovich added you as a friend on Facebook"
 

Jag ska aldrig donera ägg

Bahaha.

Jag skulle gå och lägga mig tidigt ikväll men har suttit uppe tills nu och läst debatter i ämnet äggdonation. Jag har skrivit en del också, först utifrån felaktiga fakta (jävla Vårdguiden, uppdatera er sajt!) sedan utifrån annan felaktig fakta (jävla Vårdguiden igen) och sedan har jag läst en massa annat som absolut inte varit Vårdguiden och på intet vis varit relaterade till Vårdguiden och fått många klartecken på hur det ser ut.

Slutsats: Jag kommer aldrig någonsin att donera ägg överhuvudtaget. Fyfanihelvetealltså.



Topic - Gömmer tunt hår!

image1742


Jag tycker genast att ni ska gå in på TV4s webteve och titta på "Efter Tio" där Mirre Hammarling visar upp en produkt vid namn Topic som gömmer tunt hår extremt, extremt väl. Även om du inte har något personligt intresse för produkten så är det intressant att se. Det är bara ett pulver och det går på typ tre serkunder, sjukt.

Gå in här och kika:
http://www.tv4.se/eftertio

Öronvaxet och hårnålen

image1740I lördags kom det fram inte mindre än tio pers som läser min blogg och hälsade. Det var trevligt. Jag blev förvirrad. Främst var det tuffa brudar mellan 25-30 år, sedan en nittonårig tjej och två modellkillar som jag måste medge att jag dräglat efter på avstånd tidigare. Det var väldigt bekräftande, det hela.

En av tjejerna hette Lisa och henne sprang jag på hemmas hos Fredrik på hans födelsedagsfest. Vi utbytte mycket trevliga ord, bland annat fick jag chansen att dela den stora lyckan med hårnålar med henne på ett sätt som jag aldrig lyckats med någon förut. Jag har försökt, men folk har alltid tittat på mig som om jag åt, föddes och lever i bajs.

Det finns nämligen ett fantastiskt användingsområde med hårnålar. Och det har med öronvax att göra.

Jag tycker att det suger röven att tvätta öronen och rensa ut vaxet (jag får ganska mycket, dessutom, så det är ordentlig rensning för min del för att undvika äckliga proppar) med tops. De trycker ju förihelvete bara in skiten. Hårnålar har däremot en mycket, mycket praktiskt ögla. Man stryker hårnålar försiktigt inne i örat och fångar upp allt otroligt smidigt, sedan tar man en annan hårnål för att rensa ut vaxet eller den döda huden ur öglan, så fortsätter man.

När Lisa lämnade festen gav hon mig en alldeles ren och fin hårnål som jag skulle kunna använda om andan föll på, hon är nämligen av exakt samma åsikt.

Bild: Personligen föredrar jag H&M:s hårnålar. 19:50 för 30 st. Bra tajta öglor, och lätta att töja ut vid större behov.

Och nej. Man pajjar inte trumhinnan av det. Det gör man bara om man är dum i huvudet och trycker in hela hårnålen agressivt i örat och vispar runt som om det vore en skål med grädde. Och det gör man ju inte, eller hur? Man är lugn och försiktig, givetvis.

Jag tror faktiskt att jag ska ta mig en liten hårnål nu och rensa lite, det låter lite knackigt i örat. Testa själva, det är hur bra som helst, man blir helt clean jättelätt!


Ps. Nu påstår min mamma att just det är något som sabbat mångas öron. Men det måste ju vara idioter som grejsar runt som om deras öra vore en bratwurst och de var en jättefull, jättekåt och jättehungrig housekille och hårnålen var deras plastgaffel från Sibylla. Det är så man inte ska göra.

Wardrobe Stockholm och Johanna Vikman

image1738
image1739
Foto: Camilla Sjödin


Wardrobe Stockholm är, som ni vet, en av mina absoluta favoritbutiker. För det första är Ida och Malin som har butiken två fantastiska, underbara kvinnor. För det andra tar de in fantastiska kläder av underbara designers som annars är nästintill omöjliga att få tag på i resten av Sverige, och för det tredje ligger deras butik på samma gata som jag bor på. Hökensgata alltså.

Jag brukar vandra in där relativt regelbundet för att förpesta deras tillvaro med min blotta, smått dampiga existens.

Nu har de tagit in Johanna Vikmans kollektion Perfectly Inperfect, och jag måste säga att den är alldeles strålande. Jag älskar speciellt kjolen och byxdressen(?) ovan.

Gissa vilket provrum jag ska besöka senare idag?
 

Klippa kort

image1737
Bild snodd från:
www.hji.co.uk


Jag börjar bli väldigt sugen på att klippa mig kort igen. Det gör jag en gång om året, ungefär. Någon gång under hösten. Sedan klipper jag det 2-3 gånger under resten av året medan det växer ut, blir långt, sedan blir jag trött på det och kapar igen. Och efter det sparar jag ut, för jag vill ha långt.

Det är en lång cirkel av missnöje.

Förra året klippte jag en kort, rak page. Och den var visserligen jättefin, men bedrövligt svår att sköta. En timmas fixande varje dag och sedan kom lackarna fram så fort det blåste, var det minsta lilla blött eller om jag dansade. Fullkomligt ohållbart, med andra ord. Sedan blev håret också väldigt, väldigt slitet. Mycket synd, då jag egentligen älskade frisyren i sig.

Men nu är jag sugen på att klippa kort igen, men en frisyr som mer passar min hårtyp. En bollig lockig frisyr. Sedan kanske färga det svart och köra på ganska markant ögonmake. Jag tror att det skulle kunna ge mycket snygga kontraster, och se snyggt ut med olika typer av hattar. Utan markant ögonmake är det dock lätt att det bara skulle se tantigt ut, så det skulle fodra en hel del uppmärksamhet till allt annat förutom håret som i princip skulle sköta sig självt.

Svåra val!
 

Veckans outfit!

image1726

A. Emma -
passthison.blogg.se

image1727

B. Eva-Maria

image1728

C. Johanna

image1729

D. Elisabeth

image1730

E. Fia



Nu kör vi igen!
Vem tycker ni ha absolut snyggast outfit? Vem förtjänar att stå på prispallen den här veckan? Vem förtjänar att vinna det fina halsbandet i Sterlingsilver från Nystil.se?

Det är säkerligen lika svårt för er att rösta som det var för oss att välja ut bidragen.

Rösta i vänstermenyn!

Den här gången sätter vi nästa deadline på att skicka in bidrag till nästa veckas tävling på söndag, så har ni även tillfälle att bidra med vilka outfits ni går ut och känner er läcka i!
 

Gårdagens outfit

image1733
image1734



Det är egentligen synd att jag aldrig orkar fixa mitt hår. Hålla på med spraybalsam och sånt skit. Låta det självtorka. Vårda det ömt. Det blir egentligen fasligt fint här jag ägnar det tid. Igår ägnade jag det lite tid, och det blev mycket bättre än vanligt då jag skiter i det nästan fullkomligt. Sedan att det ser ut på snigelslem på första bilden - det får jag faktiskt skylla på fotot i sig.

Sedan blåste det tyvärr på det och det blev frissigt, men ändock.

Allt på bilden förutom mössan är från H&M. Mössan är från second hand.



Jag och mina zamer

image1731
Bild på zamer, drake och alkoholiserad ren.


Nu fick mamma för sig att vi är zamer, dessutom.

Zamer härstammar som bekant från svartalferna som vandrade ut från Sciene Fiction-bokhandelns lajvavdelning år 1433. De är svarta till hyn, med lysande gröna ögon och ses oftast bära någon form av kampdräkt. Zamer är ungefär 140 centimeter långa och färdas oftast med flockar av renar med stora, lysande näsor. Och drakar.

Deras främsta exportvara, från norra Sverige där den största koncentrationen av riktiga zamer bor, (Stockholmszamer benämns istället som kioskägare) består av löpe som används i ost för att man ska kunna säga: "HAHA, du äter visst djur! Djevla fejk!" till vegetarianer.
 

Jag och mina valoner

Jag har börjat samla en ny typ av vänner, nämligen valoner!

För ett tag sedan lyckades jag dra ut lite om vårat ursprung från min mamma, och det visade sig att vi är valoner. Valoner är ett vandringsfolk med rötterna i Frankrike och Belgien. Det tyckte jag lät ganska troligt, och passande till mitt utseende. I övrigt anses det ganska fult och smutsigt att vara valon, tydligen. Lite som zigenare! Och det gillar jag. Att anses lite smustsig, alltså. Vara lite utanför samhället. Eh. Eller något.

I alla fall.

Det här har självfallet ledit till att jag letat andra valoner, och tydligen ser alla ut exakt som jag. Vi är alla bleka som spöken, har jättemörkt hår, jättemörka ögon och de flesta av oss är lockiga med knivskarpa käkben.

Så, nu håller jag alltså på att bygga ihop en ny liten kompisskara som alla ser ut som att de är syskon till mig. Visst är det fint? 99,9% av dem har jag hitills hittat på Spy Bar och Berns, vilket inte borde förvåna någon överhuvudtaget.

Aj. Mitt. Allt.

Aj. Min. Mage.
Aj. Min. Bakfylla.

Jag vet inte vad det är som framkallar det värsta, det där jag åt igår som var fullkomligt idiotiskt eller det faktum att jag mycket väl kunde ha skippat de två sista glasen med vin på Berns igår.

Klockan ett ska jag vara ute vid Tekniska högskolan någonstans och hjälpa en killkompis som ska spela in en musikvideo. De behövde en mörkårig tjej. Då ska jag vara snygg, kry och fräsch.

LYCKA TILL MED DET, HANNA!

PS

Ps. Tittade mig just i spegeln och har knytnävsstora, röda utslag i hela ansiktet också. Nu tänker jag däcka och hoppas på en morgondag utan kavalkder av allergikräkningar. Så dumt. Minsan. Riktigt idiotiskt.

Hungeridioti

Uschdå. Nu har jag gjort saker jag verkligen inte får göra.

Ibland blir jag verkligen gripen av hunger. Något förskräckligt. Jag är en hungrig människa och äter mycket. Har alltid gjort. Jag behöver en stor tillförsel av näring hela tiden för att må bra. Vilket är varför jag alltid börjar vråla om hunger när jag är ute, exempelvis. Vilket mina vänner känner till väldigt väl.

Men idag väntade jag någon timma för länge, vilket resulterade att jag blev helt galen när jag kom hem och bara ryckte och åt den första maten i kylen. Det vill säga makaroner och falukorv. Och jag är glutenallergiker, det vill säga att jag är extremt allergisk mot vanliga makaroner.

Jag åt det, vilket var en jätteportion. Sedan åt jag 300g Bregott bara rakt av. Sedan en massa bröd, som jag också är allergisk mot.

Nu krampar min mage. Jag kommer vara sjuk i en vecka om jag har otur, allt på grund av denna maniska hunger. Jag hatar att vara så hungrig! Alltid så hungrig. Konstant svulten. Konstant i behov av stora mängder föda.


Jag tror att jag måste börja ta med mig matsäck igen när jag går ut. Det gjorde jag alltid förut. Så att jag kunde äta något varje timma. Hunger gör mig så sanslöst flippad. Det blir till att bära runt hamburgare och pommes igen, minsan. Som förut.

MIN MAGE! AJ. SATAN. AJ. SATAN.

Ni som är glutenallergiker kan relatera. Resten? Tänk er att bli sparkade i högersidan femtio gånger om med en stålhätta, och ni förstår. Nu ska jag avlida.

Naken

image1725
Foto: Ivan Nunez,
Stureplan.se


Jag råkar alltid vara naken när mina vänner ringer. Robert ringde just.

Robert: Hej! Var det du som ringde? Jag duschade.
Hanna: Hej! Ja, det var det!
Robert: När ska vi ses?
Hanna: Jag duschade också just, så vi gör oss klart så snabbt som möjligt sedan möts vi upp vid Stureplan och går till Ambra?
Robert: Det låter perfekt. Jag står naken i mitt sovrum.
Hanna: Jag står naken i mitt kök.
Robert: Jag står naken i mitt kök lite också, jag växlar lite mellan rummen. Ibland är jag naken i badrummet.
Hanna: Vad trevligt! Jag är bara naken i mitt kök.
Robert: Vad trevligt! Vi hörs om en stund då, kram!
Hanna: Ja, kram!


Hatten

Jag var aldrig en särskilt duktig mingelfotograf under min tid. För det första är jag inte superhaj på fotografi, och för det andra så har jag extremt dålig koll på vilka som är viktiga eller vilka som är kändisar. Har alltid varit, kommer möjligtvis alltid att förbli.

Det finns dock några bilder jag är stolt över, och jag är väldigt stolt över just den här bildserien. Den hemmagjorda hatten som jag tog med till Teatron och fotade folk i. Det var fint.

image1720

Jag.

image1721

David Roiseux

image1722

Vera Lindkvist

image1723

Martin Kallisti

image1724

Elisabeth Nilsson

Mitt pokerspelande

image1719


Jag brukar spela poker på nätet rätt ofta, inte med riktiga pengar, men med fuskpengar.

Jag föredrar att göra det när jag kommer hem från krogen och är lite full men inte riktigt kan sova, då loggar jag in på Party Poker med mitt pseudonym Frank och går in på borden där man satsar hutlöst höga summor av (fejk)pengar.

Jag går kanske in med 10.000 krediter, sedan spelar jag upp det till kanske 100.000 - 300.000 krediter. Så pratar jag i chatten hela tiden. Säger: "HELL YEAH!" när jag vinner och "HAHA, YOU'RE A LOSER! I'M GONNA MAKE YOU FLAT BANKRUBT, BABY!" och "COME TO DADDY!"

Sedan brukar jag vända om. Skriva "hic" och "MAN THAT'S A GOOD BEER" och sedan blir det värre. Jag sätter in en massa shhh och hickljud och börjar stava saker konstigt. "Whasscha got ther *hic* baby? I'm gonna spank yer *burp* ass! Come to mommy all credits, yeah yeah" och så börjar jat satsa stora mängder med pengar, förlorar med flit och skriver "Nooooooo!" och fortsätter så.

Sedan spelar jag bort alla låtsaspengar och börjar prata om hur jag belånat ut mitt hus, sålt mina barn och förlorat alla vänner på grund av mitt spelande. Jag börjar prata om att jag måste fly undan en massa lånehajar på grund av att de kommer döda mig för att jag spelat bort allt jag lånat. Att jag kommer måsta deala knark, sälja min kropp osv.

Det brukar alltså inte vara så många som vill spela med mig särskilt länge, men jag har grymt rolig ett tag, och hoppas att det blir någon slags terapi för de som eventuellt hade tänkt börja spela med riktiga pengar.

Jag borde kanske skaffa mig ett liv, eller en pojkvän.
 

SCKKKHTOOOOL


image1718


Jag fick ett önskemål om att lägga ut fler gamla bilder och berätta lite om min historia, och för all del!

Här är en bild på mig från när jag gick på dagis.

På dagis kunde jag inte prata ordentligt. Jag började överhuvudtaget prata rätt sent, av ren ovilja inför kommunikation (jag var fullkomligt fast i min egen värld redan då, ska medges). När jag väl började prata så lät det som geggamoja, vilket var ganska frustrerande både för mig och min omgivning.

Så jag hade en talpedagog och en logoped. Min talpedagog behandlade mig som en idiot. Hon tog fram bilder på ankor och sånt crap och sa: "Vaaaaad äääääär det hääääär?"  med en äcklig, skrikig babyröst varav jag satt och var arg, frustrerad och frustade ut mitt ivennerliga hat för att jag blev behandlad som en handikappad. Värst var det när hon tog fram bilder på STOLAR eller SOLAR. Då lät det alltid så här för mig: "SSHHDDDKKKTOOOL". Och så satt hon och upprepade "Jaaaaa, jaaaaa, det är en stooooool. Men det utalas STOOOOOOOL" vilket oftast resulterade i att jag började skrika och sprang därifrån, upp i personalrummet, för att sno kaffe som styrkande för mitt stackars mörbultade, olyckliga sinne.


Sedan en dag när jag gick till dagis tillsammans med min storebror Gustav så var jag ledsen över att jag inte kunde säga stol eller sol. Och det ville jag dela med mig av till honom. Så sa jag "Jag kan inte säga sol, då låter det bara som SHHCCCKKKTOOOL."

Tystnad.

"JAG SA SOL JAG SA SOL JAG SA SOL JAG SA SOL JAG SA SOL JAG SA SOL!"


Det där är en av mina stoltaste stunder i hela mitt liv, bara så ni vet. Och även om folk som Thomas regelbundet brukar påpeka (varje gång vi ses) att jag uttalar saker in åt helvete konstigt och börjar fnittra hysteriskt för varje ord som låter offigt så brinner ändå mitt stolta minne över dagen jag lärde mig att uttala "S" ordentligt.

Sådärja, en fjollig liten historia som är fullkomligt poänglös för alla förutom mig själv, men vadfan.


Ps. Jag uppskatade dock min logoped på Södersjukhuset väldigt mycket, för hon pratade inte med någon fånig babyröst. Hon behandlade mig som en människa. Hon hette Elisabeth, och jag döpte till och med min favoritdocka efter henne. Det här skriver jag ner för att poängtera att ungar inte alls behöver uppskatta att man snackar med dem med ljusa, skräniga röster och att man drar ut vokalerna. Jag hatade det, bland annat, och brukade få våldsamma utbrott på alla vuxna som behandlade oss barn som idioter. Speciellt när jag kunde lösa Rubrikskuben och räkna kort på dagis, vilket jag vill passa på att upplysa om att de flesta vuxna inte kunde.
 

image1717


Jag är så fasligt trött. Har inte orkat gå ut.

Istället sitter jag och letar upp mycket gamla bilder på mig och laddar upp på Facebook.

Här är jag 16 år gammal. Jag har rakat hår på sidorna och extensions. Kerstin har på sig någon spandexgrej, nitar och kedja. Fan vad vi var hårda. Nu måste jag hitta en gammal bild på min tuppkam, minsan.
 

Halloweenfesten!

Det var ett tag sedan nu, men jag måste komplettera i efterhand eftersom att jag just fick se TKS grymma bilder från Ambras Halloweenfest. Han är en mycket bättre fotograf än jag, så det vore dumt att inte dela med sig.

image1711

Jag kallar oss för grymma kvinnor genom tiderna. Notera att vi skålar med champagneflaskor, det enda som dög till våra outfits. Notera att min är en billig fejk, förövrigt.

image1716

Carro, Tank Girl!

image1712

Axel i en klassisk, objektifierande och antifeministisk dress. Om det vore på en kvinna alltså, i motsats till dressarna jag talade om i senaste Fashion Paparazzi. Loves it!

image1713

Petter as dödsclown.

image1715

Jonny som... ja, vad fan är han egentligen? Sjukt läskig, sjukt bra.

image1714

Ambra som Poison Ivy.



Imorn är det födelsedagsfest för Ambra, och trots att det inte är Halloween så garanterar det spex i vilket fall. Kommer bli fabulous. Jag tar garanterat med mig en kamera.

Se alla bilder från Halloweenfesten här! bilder.tks.se


Gårdagen

image1709
Foto: Erik Warolin,
rodeomagazine.se


Grym kväll igår!

Tyvär blev jag sen till Ivar Sigvardssons spelning eftersom att jag hade sjukt ont i magen, men jag han fortfarande träffa folk och hängra runt lite. Efter det gick vi till Berns för att kissa, och sedan gick jag faktiskt ändå till Spy Bars invigningsfest av filmfestivalen. Vilket jag verkligen inte ångrar. Hela stället var knökfullt och det var fantastiskt roligt. Jag upptäckte till min förtjusning att det var samma drinkbiljetter som det var på gårdagens invigngsgala, vilket innebär att jag var kittad med inte mindre än 11 gratisdrinkar. Som jag gav bort, i och för sig. (så jag blåste ändå 500 spänn, vafan)

The Sweptaways, på bilden ovan, bestod av inte mindre än 30(?) underbara kvinnor. Det var dock svårt att se dem, då hela Victoriasalen var knökfull.

Under kvällen han jag bland annat med att reda ut en relationsfråga som förvirrat mig den senaste veckan. Jag har nämligen inte varit helt säker på hur jag och en annan person träffats. Sånt stör mig. Att inte veta. Så mitt vanliga, brutalärliga jag fick träda fram i all sin prakt. Nu vet jag att vi bara är vänner, så nu kan man köra på som vanligt och ha en förträffligt fin vänskap. Vilket känns både grymt bra och lite trist på samma gång, ni vet? Det är i alla fall skönt, jag började bli så sjukt övernojjig att det inte var klokt.

Sedan gjorde jag mig en ny vän som jag satt uppe och pratade med tills nio på morgonen. Med andra ord en väldigt trevlig kväll. Ikväll ska det bli ännu en fantastisk kväll, och så även på lördag. Idag fyller Anastelle år, jag får träffa Fritjof, och imorn fyller Ambra och Fredrik år. Fint!

image1710
Foto: Erik Warolin, rodeomagazine.se



Facebook

Min pappa har skaffat Facebook.

Jag fick en liten friend request, men jag har inte svarat ännu. Det är min pappa. Min pappa behöver inte se när jag skriver på folks väggar om kiss, bajs och snusk. Eller vad mitt "is" är. Eller, ja, eller ja... Alltså.

Men jag kan inte direkt låta bli att lägga till honom heller, det är min pappa.


Jag står nu inför årets stora dilemma, ska jag bara tillåta min far att se en "restricted profile" på Facebook? Får jag inga julklappspengar, då? Jag hatar det här!
 

Jag bryter isen snabbt på arbetsintervju

Kort utdrag från en arbetsintervju jag var på igår.


VD: Okej, din blogg handlar inte om mode, vad handlar den om då?
Hanna: Ja, alltså. Mitt liv. Mina åsikter. Mina outfits. Mina fylleslag. Mitt... humör... min... mage.
VD: Din mage?
Hanna: Ja, alltså tarm och så ungefär.
VD: Din tarm?
Hanna: Ja, ibland äter jag kanske lite konstigt och får toalettproblem.
VD: Matproblem?
Hanna: Alltså nej, inte riktigt... tarmproblem snarare. Man äter mycket och får... toalettproblem.
VD: Toalettproblem?
Hanna: Ja, alltså, hur man går på toa och hur min tarm fungerar och så. Det skriver jag om.
VD: Det är kanske inte så bra?
Hanna: Jodå, det är avdramatiserande. Och jag gillar att prata om min tarm.
VD: Okej.
Hanna: Det skriver jag mycket om.



Tror ni att jag får jobbet? Jag vill verkligen ha det! Vad tror ni? JAG TROR ATT DET ÄR SOM I EN LITEN ASK!



Nu kan 3 dra åt helvete

Alltså. Så här va.

Jag fick en faktura från 3 för ett tag sedan som täckter perioden då min mobil var avstängd, i alla fall enligt min internetbank. Min grundkostnad för abonnemanget är typ 300. Men fakturan låg på 515.

515. Jag har inte ringt eller SMSat. Den har varit avstängd. Kaputt. Döden.


Så jag har vägrat att betala den här fakturan, såklart. Och ringt och varit förbannad och hejdundrans. Sedan har de påstått att de täckt en annan period, MEN INTE ENLIGT FAKTURAN JAG FÅTT. Så jag förstår inte riktigt vad de håller på med. Senast jag ringde påstod de att den skulle täcka typ 8 dagar innan den blev avstängd.

Men allvarligt? Grundkostnad 300, 8 dagar (med de påstådda fria minuterna på hundra år som är med i det här priset) blir alltså 515? Jag tror inte det. Det är vad mina mobilräkningar kostar under en månad när jag faktiskt ringer folk. Vilket jag inte gör så ofta. Då jag är en otrevlig och dryg jävel.


Det går helt enkelt inte ihop någonstans. Fel datum på fakturan. Helt knepigt belopp. Och en jävla massa skitsnack, enligt mig.


Så nu har de stängt av telefonen istället. Jävla rövar.

Jag säger då det. Nu ska jag säga upp mitt abonnemang så kan 3 dra åt fucking jävla helvetet. Jag betalar den här jävla fejkfakturan och sedan får 3 aldrig mer en jävla spänn av mig. Jag hatar 3. Nu är det nog, jag har betalat för en telefon jag aldrig fick och sedan kommer sånt här. Det är bara bullshit.


Ps. Ni kan fortfarande ringa. And please do, för jag kan inte ringa er.
 

Fashion Paparazzi - Male

Hörru, Johan af Geijerstam, som skriver manliga Fashion Paparazzi på Stureplan.se! (som förövrigt satt sin profil som "restricted" för mig på Facebook, men skitsamma)

image1708
Bild: Jan Sulocki, Stureplan.se


Nästa vecka tycker jag att du ska ta upp Erik Martlings och Micke Erikssons koftor. De är fasligt snygga, riktigt, riktigt tokläckra. Precis min smak, och allas smak, förhoppningsvis. Speciellt Erik Martlings med den smått höjda och halvstela kragen. Fint.

Det enda jag inte gillar med den är att ärmarna inte avslutas med några muddar vilket innebär att den möjligen, efter några tvättar, kommer börja likna 70-talets utsvängda jeans, vilket är mindre snyggt. Men om den är av tillräkligt bra kvalitet kan den tänkas klara sig. Och sånt ser ju inte jag på bild, förutom när det handlar om skjortor.



Nu skulle jag skriva att jag direkt skulle ha förberett seriös och mycket syndig nailing om den suttit på en lång, smal och mörkhårig kille, men sedan kom jag på att Erik faktiskt ser ut så. Det gör det hela pinsamt, så den sista paragrafen existerar egentligen inte alls. Så ni vet.

Gårdagens outfit

image1707



Jag kom iväg jättesent igår. Det gjorde jag för att jag var trött och inte visste vad jag skulle ha på mig. Först klädde jag ut mig till ond och läcker got med fjäderhatt, sedan Jessica Rabbit-bimbo med en, öh, karamellhatt, sedan tjackluder och till slut blev det en gammal sejfare med basker. Och invigning av sammetsklänning. Det ska man våga ha i höst, fast jag hatar det egentligen. Fan.

Men det tog lång tid, som sagt, så jag missade allt det bästa på invigningsgalen. Alla tal och allt. Haha. När jag kom dit så hade alla jag kände gått också, så jag kände mig ganska malplacerad. Men det var lugnt, Adeline Supreme och Sanna La Fleur DJ:ade och fick vara mitt sällskap, sedan kom det fram lite mystiskt folk från London som jobbar från Agent Provocateur som ville att jag skulle gå på deras lanseringsfest eller vad det var.

Sedan ville en av dem hångla med mig. Då kallade jag honom för pathetic shithole sucker. Han blev glad av det. Knepigt. Knepiga engelsmän.


Nu har jag fått en massa grejer. Festivalkort och några Red Carpet-biljetter. Jag skiter ju dock fullständigt i filmfestivalen, så min lillebror fick dem. Han blev glad. Bra.

Idag ska jag lura förbi Christian Remröds smyckesbutik Solitaire och peta på halsband för 80.000 kronor och dricka alkohol. Sedan ska jag på premiärfesten av Elin Sigvardssons nya musikvideo. Efter det ska jag INTE gå på Spy Bars invigning av filmfestivalen, men kanske lyssna på Adam BeyerEsque? Vettefan. Jag vill bara sova egentligen. Får man det?

MSN

Ibland uppskattar inte ens jag min äckliga bajshumor. Här blev jag bara ledsen. Vad är det här för sjuk jävla form av självdestruktivitet?

image1705

Mensdagbok

Herregud. Glömde nästan bort det här. Ni måste självfallet få veta hur det går mer min menscykel. Ni gillar ju det.



Schema:


13 nov 07: mens - Inte just någon PMS och noll mensvärk


11 okt 07: mens - Kaotisk ångest-PMS och extrem mensvärk.


13 sep 07: mens - Ingen PMS (HURRA!)



13 aug 07: mens - PPMD-klassad PMS i en och en halv vecka innan mensen.



Förövrigt så är både mina tamponger och mina bindor slut och jag orkar inte gå ut och handla. Jag försöker ha jättemycket ihoprullat toapapper i trosan istället, men det liksom glider bort hella tiden? SKA JAG RULLA IHOP DET TILL EN KORV OCH GÖRA EN TAMPONG AV DET ISTÄLLET?

Nä, det ska jag väl inte. Nu får Johan gå ner och handla. Apotekets tamponger, naturligtvis. Inget annat crap.
 

Utförsäljning 50-80%

På fredag och lördag så är det stor utförsälning av märken som PUDEL, J DAUPHIN, Lashy samt utförsäljning av ywfs.se lager och tidigare kollektioner av bland annat BACK, Burfitt, Carin Wester, Rodebjer, Ida Sjöstedt med flera.

Fredag 08:00 - 20:00
Lördag 10:00 - 18:00

Var? I Odds agenturs showroom, Hantverkargatan 44.


På fredag kommer jag inte upp tidigt, då jag kommer vara skräckinjagande bakis. Så jag kommer inte hinna få något fantastiskt till 80% rea. Buhuhu. Men det kan ni få, för all del. Scora lite läckert från Pudel och håna mig sedan, okej?

Bra.


Fjäderfransar

Alltså. Jag är så irriterad.
Sedan i våras har jag velat ha riktigt snygga fjäderlösögonfransar, men de enda som finns i butik är liksom tjocka och runda. Och korta. Och det vill jag inte ha. Jag anser att det mycket specifikt fungerar till en enda look, jag illustrerar nedan.

image1702


Det vill säga, gnullesnuttevuffsigotlolita. Gotlolita. Varför? För att man måste ha en extremt kontrastrik look, svart på vitt, för att ögonen inte ska bli helt osynliga.

Nej, jag har istället letat efter groteskt långa och spindliga varianter. Lite glesare. Det fanns inte då, men jag hoppades att det skulle komma till hösten när trenden skulle bli ett starkare faktum än i typ februari i år.

Men det gjorde det inte.

Så istället har jag gått runt till Buttericks och Smink & Perukmakaren för att helt enkelt hitta groteskt långa och spindliga lösögonfransar som man sedan kan sätta egna fjädrar på, men även där har alternativen varit allt för mesiga. Jag lekte med tanken på att göa egna i löshår, men upptäckte snabbt att jag är långt ifrån tillräckligt fingerfärdig för att få fram stadiga fransar som ser något så när likadana ut.

Mina önskefransar skulle se ut ungefär så här, om jag får illustrera.

image1703
image1704


Helst svart, såklart. Om ni förstår vad jag menar? Oregelbunden längd på fjädrarna. En del dun i växlande gråskala och långa, ganska tjocka, spindliga fransar.

Men jag får väl rita ordentliga teckningar istället för de här crappiga vektorillustrationerna och nöja mig med det. Eller så får någon överbevisa mig vad gäller de tjocka, korta varianterna och leverera ett fantastiskt resultat.

Tills dess kommer jag sura.
 

Dagens outfit

image1701


Hatt: Second hand
Jacka: Hard Beat
T-shirt: H&M
Shorts: Gina Tricot
Strumpbyxor: Någon skit
Knästrumpor: Wardrobe Stockholm
Skor: Din Sko

Knästrumporna från
Wardrobe Stockholm är helt fantastiska. Jag brukar ha grymma problem med att hitta några som sitter bra annars. Jag har nämligen väldigt, väldigt långa ben i förhållande till resten av min kropp. Jag brukar ändå behöva köra på 34-36 i jeanslängd, exempelvis, och då är jag bara 170 lång. Men de från Wardrobe är faktiskt så långa att jag till och med kan vika dem så att de håller sig på sin plats bra. Underbart! Stort tips till alla långbenta som vill ha snygga knästrumpor.

H&M funkar ju inte direkt, as you know.


Gårdagens outfit

image1700Det här är den andra klädseln för igår, skräckinjagande bruntonad. Det var för att gå till Plazas grej. Det gick dock mindre bra.

Jag har ett fruktansvärt dåligt lokalsinne. Trots det faktum att jag är född och uppvuxen i Stockholm så hittar jag i princip ingenstans överhuvudtaget. Plaza hade sin grej ungefär mitt i Kungsträdgården, på samma sida som Cafeé Opera, men ändock fick jag gå runt och leta i ungefär en halvtimma. Med vägledning från vän på telefonen.

När jag väl kom dit så var det ingen där jag kände, och då var jag så frusen och snorig att jag gick på en gång. Utan att ta en goodiebag. Men det var säkert förträffligt trevligt där, men att inte hitta och känna sig idiotisk förintade dessvärre mina sociala lustar.

Men jag han klä mig, och det får ni se.

Basker: Second hand
Väst: H&M
Halsband: ASOS
Linne: American Apparel
Kjol: Second hand
Armband: Diverse
Strumpbyxor: Åhléns
Skor: Skopunkten

Snart får ni väl en dagens, kanske.

Nu måste jag dock komma på vem jag ska ta med till ingivningen av Stockholms Filmfestival. Och att ha på sig. Vad fan hade de för dresscode, nu igen? Ska vara någon jäkla gala, om inte annat.
 



Show off your smalbens

Ivan Nunez väljer ut fem outfits varje vecka som han anser vara fantastiska varje vecka från H&M. Hans bilder är fantastiska, de är ren konst. Jag håller inte alltid med om valen, men det är alltid förträffligt att se bilderna i vilket fall. Den här veckan har han bland annat valt ut Erik Litzén, och jag måste ge lite kommentarer på det hela. Se hela hans lista på DN här.

image1699


Erik Litzén har på sig ett par Dr Martens. I min mening är det de enda kängor som är värda priset. Slitstarka, jävligt snygga och rejäla. De här är dock något alldeles extra, då de är i lack. Lackkängor är något som man i alla fall i Sverige oftast enbart kan hitta på kängor av märket Underground, vilket är ett pissmärke som ska undvikas till högsta grad (dyra, dålig kvalitet, för långsmala).

Jag tror förövrigt att jag kan se vita, tjocka strumpor under (eller bedrövligt likblek hy). Det är snyggt. Det är fel, och det är snyggt. Att ha högt uppkavlade byxor som visar smalbenet är en stor synd vad gäller alla manliga klädkoder, och just därför är det förjävligt snyggt om man gör det med en annars uttänkt stil och inte med töntiga, somriga capribyxor (which I hate).

Jag älskar det, helt enkelt. Bra val, Ivan!
 

Obehagliga ting med Facebook

image1698


Vem sitter och röstar fram mig som "nicest smelling"? Psyko!


Min vanskapta kärlek

Mardrömmar är inget jag brukar ha. Om jag har dem handlar de om att mina tänder ruttnar, krossas och trillar ut. Men aldrig just något annat.

För flera år sedan brukade jag dock drömma ganska så vidriga drömmar om kroppsdelar. De handlade om att min livmoder ruttnade och separerade sig från kroppen, att jag kräktes ut mitt hjärta, att huden lossades från kroppen och att jag gick sönder bit för bit. Sedan började jag illustrera dem i serieform, vilket också innebar att drömmarna försvann.

Men nu är de till synes tillbaka.

Inatt drömde jag en väldigt vidrig dröm.


Vi börjar. För det första var jag i samma ålder i drömmen som jag är nu, men hela min familj bodde tillsammans som när jag var yngre, igen. Min mamma, min pappa, min storasyster, min storebror och min lillebror. Vi bodde i ett ganska stort hus beläget i ett relativt grönskade område i stan. Bottenvåningen. Stora fönster. Luftigt. Och som i alla drömmar där jag befinner mig i hus så var golven lika mycket plan yta som trappor.

Efter en natt hade det dock hänt något. I våran sömn hade någon, eller något, kommit till vårat hus och avlägsnat några av våra kroppsdelar. Min bröstkorg hade avlägsnats från mig och placerats brevid mig, min mor hade fått sina njurar uttagna.

När vi vaknade så levde vi fortfarande. Av någon anledning så var vi tvungna att lägga våra avlägsnade kroppsdelar i en slags vätska för att de inte skulle ruttna. Min mors njurar hade av någon anledning börjat svälla, och ytan på dem såg ut som ytan på en väldigt fin och dyr tvättsvamp. Vi visste att vi skulle dö om vi inte fick tillbaks våra kroppsdelar på plats, varav vi alla i familjen skar upp varandra, placerade dem på rätt platser och sedan sydde ihop varandra med grov svart tråd och stora, blodiga nålar.

Det gjorde inte ont. Men vi grät. Vi grät för att vårat innersta blivit besudlade och för att vi inte kände oss trygga längre. Och vem kunde vara så sjuk att de gjorde detta mot oss?

Nästa natt hände samma sak igen, fast bara vad gällde mig. Och processen upprepades flera gånger efter det.

En natt klarade jag av att hålla mig vaken. Min kropp var helt fylld av svarta, blodiga stygn och min yta hade blivit skev på ett ytterst... morbidt, men ändå lätt konstnärligt vis, då jag aldrig klarat av att sy fast något exakt som det skulle se ut. Men den natten var jag vaken, för jag var på bristningsgränsen. Jag ville inte bli mer vanskapt. Jag orkade inte mer. Jag var beredd att skära halsen av mig om det inte slutade.

Och jag var vaken tillräkligt länge för att möta denna person som gjort allt detta mot mig.

Precis när jag skulle somna så kom det in en man i rummet. Runt 27 år, skulle jag tippa. Blont hår, snudd på lockigt. Vacker som en ängel. Isande blå ögon med en blick som var isande ihålig men ändå kärleksfull. Jag frågade honom varför han gjorde det där mot mig, och han tog min hand och tryckte den mot sitt bröst och svarade:

"Därför, att jag älskar dig."

Sedan tog han en kniv och skar av mina fötter. Han drog huden från benen och sydde fast dem runt stumparna för att jag inte skulle förblöda. Han drog sina händer över mina ben och såg mig i ögonen och log. Han sa:

"Att älska smärtar dig, men det här smärtar dig mer. Och tills du älskar så kommer du att bli än mer vanskapt för var dag som går, och du har ett val. Du kan välja att älska och visa tillit, eller så blir du mer och mer förvriden för var dag från insidan och ut. Dina insidor kommer tillslut att falla in på sig själva, och ditt yttre kommer att bli så skrynkligt och fult att varje tår du fäller kommer att splittras och bli till hundra små bäckar i ditt sargade skinn."

"Jag gör det här för dig, för att jag älskar dig."



Sedan tog drömmen mer eller mindre slut. Och den var vidrig. Och jag ville inte ha tillbaks de här drömmarna. Jag vet inte varför, men när jag var yngre kom de regelbundet, och de handlade alltid om kärlek. Hur man sargades och förstördes, ruttnade bort och förtvinade bara för att man inte kunde ta in någon och älska dem.

Och jag förstår inte ens varför de kommer. Jag anser inte att jag har liten tillit till folk, tvärtom, snarare. Jag må medge att jag är livrädd för känslor, men säg mig den som egentligen inte är det idag. Alla är rädda för att bli sårade.

Och jag vet inte varför mannen i drömmen hade exakt samma utseende som min låtsaskompis när jag var ungefär 13. När jag föredrog att leva i min egen värld framför att umgås med andra. Under perioden då jag helst av allt bara höll mig för mig själv och skrev historier och tecknade. Men att mannen i drömmen skulle se ut exakt som honom var en ren skymf mot min barndoms drömmar och idealism.

Och jag är arg på mitt undermedvetna.



Nu ska jag gå och bajsa.
 

Old friends make new friends

image1697
Fritjof till höger. Bild snodd från hans Facebook. Hoppas ingen blir överdrivet paranoid.


Hörni! Kommer ni ihåg Fritjof Granström jag skrev om för ett tag sedan? han var i alla fall min bästis på dagis. Jag skrev om honom när jag hittade honom på Facebook. Och addade honom som vän, dårå.

Efter ett tag såg han mitt inlägg om honom och då skickade han ett meddelande. Det roliga är att vi ändå verkar ha lamnat i... ja, relativt liknande bekantskapskretsar. Vi har samma offiga, knepiga fashion och klubbkompisar. Tydligen. Liten liten värld. Så vi bestämde att vi var tvungna att ses.

Och det kommer vi att göra på fredag på Sjögräs.
Anastelle Wieslander har födelsedagsfest, och då ska vi båda dit.


Jag måste medge att jag är lite nervös över det. Det är Fritjof! Min bästis från dagis. Tänk om vi inte gillar varandra? Tänk om vi bara står och stirrar på varandra och tycker att den andre är dum i huvudet? Eller än värre, tänk om han tycker att jag är en dryg och skrytig jävla showoff med mindervärdeskomplex?

Jag är mestadels orolig för det sistnämnda, som ni kanske förstår.

Vi får önska mig lycka till. Jag ska bannemig bli kompis med min dagisbästis igen. Annars flippar jag och blir arg.
 

Ayayo

image1696


Varför ska så himla mycket snyggt vara så fasligt dyrt? Jag dräglar, tåras och flämtar efter skorna till höger från märket Ayayo, men deras grejer kostar melln 2000 - 8000 kronor. Och trots det faktum att jag är innreligt fixerad vid allt som har med yta att göra så kan jag inte påstå att jag någonsin utvecklat den typen av shoppingmani som krävs för att lägga ut en sådan slant.

Men ibland blir man fanimej sugen. JAG VILL HA.

Robert sågar



Vem säger att jag objektifierar Robert? And who can blame me? När man står och stirrar på en man som sågar, sågar, sågar. Då måste man ge praktiska råd grundat utifrån ett smutsigt sinne som skapats av hela byggarbetarsituationen. Det var ju ändå precis innan mens, så att säga.
 

Dagens outfit

image1693


Kallt idag. Jag låter min outfit andas hösten 2005 och kör på temat arg gammal rysk gubbe.

Hatt: Second hand
Cape: H&M
Jacka: Säckert H&M, pissgammal
Jeans: Cheap Monday
Skor: Skopunkten
Käpp: Min Mormors farfar Karl

image1694


För er som inte pallar fult. Komplement med exotiska, oranga pallar.
 
Fast nu ska jag strax iväg på event med Plaza Kvinna och SoFashion by Rookies så då får jag kanske inte vara arg ryss, får överlägga med min integritet och min brinnande lust efter bekräftelse.


Knut Larsson!

image1692


Det här är Knut Larsson. Han är serietecknare, om någon inte visste. Han är också en av de som jag på något vis hållt som förebild och idol rent tecknarmässigt i mitt liv. Jag träffade honom för första gången när jag var runt 12, kan jag tänka mig, när jag satt uppe på min mamma och pappas företag (som gjorde jobb åt Galago, serieföretaget han gav ut sina serier hos) och ritade manga.

Då var jag väldigt väldigt liten. Och väldigt blyg. Väldigt introvert. Jag tror att jag träffade honom senast när jag var 15, då vi pratade och jag framhöll hur mycket jag gillade hans arbete, och min mamma hade visat mina dåvarande serier för honom.

Men i alla fall, i lördags sprang vi på varandra i Gubbrummet inne på Spy Bar. Han gick fram och sa: "Hej! Det är Knut!" Jag blev förvånad och glad. Sedan berättade han att han tyckte att jag gjorde ett bra jobb inom mode och att jag var en god, och bättre kreativ förebild. Tänk er det! Att någon man sett upp så mycket till och vars jobb man beundrar så fasligt mycket berättar något sånt. Jag blev extremt glad, så glad att jag försökte mig på att sno hans glasögon.

En annan sak som var lustig med det hela var att jag var väldigt kort i jämförelse när vi sist sågs. Och bara en liten plutt, överhuvudtaget. Men nu är jag vuxen, och med mina klackar blir jag längre än Knut. Och vi springer på varandra på Spy Bar.

Från 12 till 21.

Det fick mig att inse hur tiden går. Hur saker ändras. Men hur mycket det ändå är som är likadant.

Och han läser min blogg! Nu får ni tillåta mig att vara lite fjollig. Men det här är Knut Larsson! Fantastiska Knut Larsson som berättar fantastiska sagor med ett underbart och fullkomligt unikt bildspråk. Och han gillar mitt arbete. Det är som att man skulle kunna kissa på sig på en gång, eller i alla fall gå omrking med ett ofantligt brett leende i en vecka och brista ut i maniska små episoder av skratt. Det kommer hända under veckan. Det gjorde mig sanslöst glad. Och smickrad.

Veckans outfit - Den här veckans pris!

Nystil.se är en butik som fokuserar på accessoarer inom föremånliga prisklasser. De har väskor, halsband, armband, ringar, plånböcker med mera. Klassiska smycken så väl som lite mer trendorienterade sådanna.

Det är också de som bidrar med ett pris till veckans outfittävling! Den här veckan kan ni vinna ett klassiskt och smakfullt pärlarmband, något som bör finnas i varje garderob.
image1691
Ni kan skicka in era bidrag fram tills torsdag 15 november 13:00. Jag ser fram emot ännu en storslagen tävling!

Något verkligt

image1690



Fan vad fint det var förra året. Med alla förfestar, allt fint häng med vännerna, allt som inte hade det minsta lilla med att synas att göra. Bara ha det fint, liksom.

Det måste vi återskapa ASAP, det kanske är därför jag känner en molande frustration växa inom mig. Saknaden efter något verkligt.

Nu är jag trött och ska sova. Godnatt.

And the winner is...

...Underbara Clara vinner den här veckans outfittävling med hennes fina, färgsprakande klänning och hennes bildhalsband (som jag hört är en design av hennes syster, snitsigt) Läs hennes blogg och gratta henne! underbaraclara.webblogg.se

image1687


Tvåa kommer Moa med hennes somriga outfit och gulliga T-shirttryck.

image1688


image1689


Clara vinner de fina, stilrena örhängena i sterlingsilver från Modemecka.se av märket Maya.
Moa vinner läppbalsamet Chokladkyss av märket Lisen Organics, även det från Modemecka.se

Maila mig era hemadresser på: hannafrid@hotmail.com så ska vi se att de hamnar i er brevlåda inom kort.

Stort tack till alla som skickade in bidrag och till alla som röstade! Och ett extra stort tack till Käthe som gått in med priser till tävlingen från hennes nya, fina webshop Modemecka.se!



Senare idag får ni veta vad ni kan vinna i den här veckans tävling, ni kan skicka in bidrag redan nu till hannafrid@hotmail.com. Skriv "Veckans outfit" eller "Outfittävling" i ämnesraden, så fortsätter vi levererar spex och kreativ fashion till modebloggssverige!

Starka kvinnor vinner

Kommentar av apan till "Alla dessa nerlagda fall".

"Det var en man som taffsade på en kvinna jag känner.
Följande skedde: en man kom fram, och tog henne på fittan. Detta var vid fridhemsplan, långa korridorer under marken.
Hon blev först sådär paff och slak som man bli när sånt händer, men sen blev hon arg.
Hon gick efter honon och skrek "VARFÖR TAR DU PÅ MIG, STANNA" och mannen blev väl så chockad att han stannade. Hon gick fram till honom och skrek "GE MIG DIN LEGITIMATION" och hon fick den, memorerade hans personnummer och polisanmälde händelsen. Hennes skrikade gjorde ju att folk såg vad som skett. Jag blir så glad när jag läser att du polisanmäler. Det är bra! Fortsätt!!"



Det här är en grym tjej, så ska man göra!

Fontänen

Jag undrar om jag kommer att ha mycket problem med att upptäcka när min mens faktiskt infinner sig den här månaden. Ni ser, först ägglossning och mellanblödningar, sedan fortsatte blödningarna (jag tror att det är på grund av penicillinet, typ, kan man få blödningar av det?) och nu börjar de gradvis trappas upp.

Om det blir svårt kan jag skriva följande notering i min mensdagbok:

21-25 dagar lång mens.


Det skulle jag visserligen uppskatta. Då får jag chansen att vara värst. Jag gillar att vara värst.

Annars är min tjejkompis Katarina alltid värst. Hon blöder längst av alla bara på grund av att hennes spiral håller på att stötas ut ur kroppen. Måste. Bräcka. Nu.

 

Min PMS!

Buhu.

Jag har PMS och känner mig ynklig, oälskad och dum.


Just nu skulle jag vilja ha någon jag gillade liggandes brevid mig i sängen. Vi skulle helst titta på flera, flera säsonger av exempelvis Black Adder och vi skulle smula östbågeflingor på varandra. Vi skulle även vara lite bakis och ha fett hår, se lite homogent slitna ut och varva ostbågeätandet med att försöka kittla varandra och ibland, eventuellt, klia varandra på magen.

Sedan skulle vi gå ut till en närliggande mataffär, grymt sunkiga, och köpa middag.

Efter det skulle vi äta oss till matkomans förlovade land och somna sött.



Jag känner mig gravt jävla mesig som just skrev det där. Don't mind me! Det är bara min PMS som talar. Jag är inte sådan egentligen. Bergis. Lovar. Störtsäkert.
 

Ambassadeur

Igår var jag på invigningen av Ambassadeur, Stureplansgruppens nya nattklubb. Den var gigantisk! Gigantisk och väldigt clean. Den är menad för ett ganska välbärgat klientel på 25+, så inte direkt min målgrupp. Men invigningen gick jag banne mig på.

Innan jag gick iväg så gick jag runt i samma klänning hemma i cirka 2 timmar. I sista stund så ändrade jag mig dock och satte på mig något helt annat (ni får se bilder senare) vilket kanske var tur, då Katrin Schulman dök upp i exakt samma klänning. Hon var asfin i den, oavsett vår påstådda beef eller inte.

image1685


image1686



Allra finast under kvällen var dock Elin Kling. Hon bar en alldeles fantastisk skapelse! Jag ångrar verkligen att jag kände mig för uppklädd i det jag satte på mig först, för när jag såg Elin så kom jag ihåg att det fanimej är skitsamma. Man kan inte vara för fin. Det kan man aldrig. Oavsett dresscode eller ej så tycker jag, personligen, att om man vill vara jävligt fint uppstyrd så ska man bannemig vara det. Visst är hon fin i sitt mörkare hår också?

Nu ska jag dock fortsätta bygga badrumsskåp med Robert som jag gjort hela förmiddagen. Vi filmar och fotar, ni får se vår mycket tvivelaktiga skapelse såsmåningom.

Bilder:
Stureplan.se

Alla dessa nerlagda fall

Jag har en massa brev här hemma från polismyndigheten. I alla står det att "utredningen läggs ner".

Samtliga av dessa fall handlar om att jag polisanmält killar på Götgatsbacken när de taffsat på mig. Det gör jag nämligen alltid nuförtiden. Polisanmäler folk som gör sånt, alltså. Jag tycker att det är viktigt. Jag skriker efter dem att jag polisanmäler dem också. Och att jag, om jag ser dem någonsin igen, tänker fota dem och skicka bilden till polisen och yaddayadda.

Jag ser dem aldrig igen.

Antingen vågar de sig inte tillbaka till där jag bor, eller så glömmer jag bort hur de ser ut. Alla dessa taffsande arsel flyter ihop till ett enda stort, vidrigt monster i min skalle. En stor dräglande, intelligensbefriad penis med ben. Och så är den hårig, stora grova hårstrån med konkelbär.

Eller, det gör de inte alls, men det är ungefär så jag känner inför de här människorna.

Och någon gång ska jag få fast någon, eller flera, som taffsar. Var så säker på det. Det är inte okej att behandla hela världen och dess befolkning som sin egen egendom som man tror att man har rätt att göra vad man vill med. Och jag tror att det är farligt att tillåta den här typen av beteende i samhället. Det uppmuntrar folk till att tro att de kan göra vad de vill bara för att det är "en liten försvarslös tjej".

Jag ska kanske skaffa en spionkamera? De är inte så dyra nuförtiden. Man spänner fast dem på kläderna. Jag kan ha en vid ryggen, en framtill och en i nivå med stjärten. Sedan får jag allt på film. De är jättebilliga! Jag kan kroka fast dem under taxi eller bussresan hem från krogen och sedan är hela läget kirrat.

Eller är det sjukt i huvudet? Får man göra så?
 

Byggtanten

image1684


Jag ska kanske hjälpa en killkompis med att renovera hans lägenhet i helgen. Det gär nämligen inte särskilt bra för honom.

Först skulle han lägga golv i duschrummet. Jag sa: "Nej, det ska du inte göra. Det kommer bli fel, eftersom att du inte vet hur man gör. Då blir det läckor. Läckor innebär vattenskador. Vattenskador är dyrt. Din försäkring täcker inte vattenskador om du inte renoverar genom en seriös firma".

Nej, tyckte han. Han tyckte att det var lugnt.

Men det var det ju inget. Det blev förjävligt. Jag frågade honom om han ens använt sillikon. Det hade han inte. Det tyckte jag var mycket konstigt, då man måste använda sillikon i badrum för att täta ordentligt.

Så då drog han upp golvet igen, och la nytt. Den här gången med sillikon. Det blev ju fortfarande dåligt. Självklart blev det fortfrande dåligt. Det är svårt att få golv tätt i badrum om man aldrig gjort det förut. Så nu måste han dra upp det igen.

Jag vägrar visserligen lägga golv i något badrum. Jag anser inte att jag är tillräkligt bra på det. Visst, jag har varit med när det lagts golv, men det är SVÅRT att veta när det är helt tätt om man inte jobbar med det. Annars är jag en hejare på att bygga. Jag är en hejare på avlopp. Jag är en hejare på all klassisk jävla mansgöra när det kommer till hemmet. Allt. Som kompensation är jag skitdålig på att laga mat, tvätta och städa.

Så jag ska nog hjälpa till i helgen, kanske.

Mitt enda krav är att jag ska få ha hängselbyxor och mycket smink och se ut som en sexig och mordisk variant av Carrie som ska bygga. Och att han ska ha lite kläder på sig och få gipsdamm och sånt crap på sin kropp. Han är ju lång, smal och mörkhårig liksom. Så det blir fint. Läcker man som blir smutsig i små shorts och jag i mina hängselbyxor.

Det blir perfekt.

Ps. För den som tvivlar, alla vertyg är i faktum min egen jävla egendom. Min yxa fick däremot ligga kvar i förrådet.
 

Vinn inbjudan till Elin Sigvardssons fest på Urban Outfitters!

image1682


Vill du och en vän gå på premiärvisningen av Elin Sigvardssons nya musikvideo Antidote på Urban Outfitters i Stockholm torsdag den 15:e november?

Hennes nya singel och video släpps den 20:e och är utvald som veckans singel på MySpace den 14-21 november. Festen på Urban Outfitters är en exklusiv förhandvisning. Elin Sigvardsson är också nominerad till
Guitar PeopleTMs Prize 2007 i kategorin Unga Lovande Artister. Lyssna på henne här: www.myspace.com/elinruth

Förutom det kommer Elin att spela några låtar från sitt kommande album (släpps den 27:e) ,,A Fiction,, från klockan 20:00.


Hur gör man för att tävla?

Enkelt! Det enda du behöver göra för att tävla är att gå in på Elins MySpace och ta reda på vilken av hennes låtar det är som spelats mest. Efter låtnamnen står det "plays" och därefter en siffra på hur mycket den spelats.

Elins MySpace: www.myspace.com/elinruth

Ta låtnamnet och maila sedan till info@wreck,se med "Elins tävling" i ämnesraden. Du måste vara 18 för att delta då det serveras alkohol på tillställningen. Vi lottar ut tre listplatser med tillhörande plus en på vardera. Tävlingen pågår fram tills kvällen onsdag den 14:e.



Hoppas vi ses där! Jag har inte heller sett videon ännu, så det är jättespännande att se hur min styling gick! Jag kunde ju tyvär inte vara på plats själv under inspelningstillfället. Så, tävla nu!


Bergström vs Borgström?

Jag är feminist, som ni vet, och hoppar på varenda orättvisa jag ser. Jag är hård som sten och vill inte låta den minsta lilla orättvisa smita förbi obemärkt.

Men det här med Anne-Marie Bergström, ny JämO och hennes företrädare Claes Borgström och deras löneskillnad förvirrar mig.

Så vitt jag förstått det hela jämför folk Bergströms ingångslön som vikarie på JämO-posten med den lön som Borgström hade när han avslutade sin tjänst. Bergström får 62 000 kronor i månaden, Borgström fick 74 900 kronor i månaden. Förutom det ska myndigheten läggas ner och en ny ombudsmannamyndighet ska skapas.

Nu, jag vet inte säkert om det är så att Borgström hade 74 900 i ingångslön eller om det handlar om löneutveckling under hans tjänst. Jag känner inte till detaljerna. Vad jag läst är att de värderas utifrån deras meriter. Deras exakta meriter har jag heller inte koll på. Jag vet att Begrström har ett vikariat, och jag vet att Borgström hade en fast tjänst.


Jag skulle vilja påstå att det i dagsläget, utifrån alla undersökningar som gjorts de senaste åren, i faktum knappt finns någon orättvisa mellan könen vad gäller lönesättningen utifrån samma samma arbete (också baserat på meriter och arbetslivserfarenhet).

Det handlar bara om att det är lätt att ta upp ett sådant här fall och peka "ÖH KVINNA" "ÖH MAN" "ÖHEHEHE OLIKA LÖN!" istället för att lägga fokus på de faktiska orättvisorna inom män och kvinnors karriärer. Och det är synd, för det finns så otroligt många orättvisor som är viktiga att ta upp istället för att skrika varg när det i faktum inte är någon varg närvarande.

Som exempelvis det faktum att män idag har lättare att få högt betalda tjänster än vad kvinnor har. Som det faktum att en mans ord respekteras mer än en kvinnas. Som det faktum att kvinnor ofta bortprioriteras på grund av att de kanske väljer att skaffa barn en dag. Som det faktum att kvinnor över en viss ålder ses som gnällkärringar som inte kan ett skit oavsett deras tidigare meriter.

Det här är vad vi ska fokusera på, men när vi väljer att ta den lätta vägen och peka på fall som till och med en unge i sandlådan kan skrika "orättvist!" om baserat på konstiga grunder så tar vi bort uppmärksamheten från de frågor som spelar roll, och jag tycker att det är hemskt, hemskt synd.


Om det är något man ska fundera över i den här frågan så är det varför Begrström fick ett vikariat och inte ens fast tjänst. Man ska fundera på om det var vettigt oavsett om myndigheten ska läggas ner eller ej. När ska myndigheten läggas ner, hur lång tid kommer hon att sitta, är det rimligt att hon istället tilldelas en riktig tjänst under den perioden som nuvarande myndighet fortfarande existerar? Ska man se över om hon kommer att ha en riktig tjänst på den nya myndigheten?

"Vi har för närvarande tio tolv vikarierande myndighetschefer" - Säger Claes Lindgren till DN.

Något annat som är intressant vore att veta hur uppdelningen mellan kvinnor är män inom de här 10-12 vikarieposterna.

Det är frågorna jag anser att folk ska diskutera.


Källa:
DN och TV4-nyheterna.
 

Mobilen jag aldrig fick av 3

Ni vet att jag inte är en stor vän av 3, eller hur?

Jag tycker att 3 är skit.

Vi kan huvudsakligen tillägna den här dagen åt att berätta varför 3 inte är bra. Varna folk om varför de inte ska skaffa det. Min blogg är stor, och ni har också bloggar. De ska lära sig att skärpa sig.

Den absolut finaste historien jag haft med 3 är förmodligen senaste gången jag skrev upp mig på ett abonnemang. Jag tror att det var ett för 300 kronor i månaden, i det fanns det fria minuter och en ny mobiltelefon.

Mobilen kom ganska kvickt - trodde jag. Men när jag öppnade låden så fanns där en manual, en laddare, men ingen mobil. Nokialådan hade allt förutom en mobil. Nu, själv postpaketet var enligt vad jag kunde se inte brutet, däremot så var själva Nokialådan i det inte ens stängd.

Jag ringde självfallet upp tre och förklarade problemet. De sa att de skulle se vad som hade hänt och att jag skulle ringa upp efter en vecka igen.

Det gjorde jag.

När jag ringde upp igen var det dock ingen som förstod vad jag talade om. Det hade inte skrivits upp någonstans att jag ringt upp och berättat om det här, och ingen hade kollat efter vart problemet låg heller. Så, då sa de samma sak igen. Att de skulle skriva upp att jag ringt, att de skulle kolla upp vad problemet var, och att jag skulle ringa efter en vecka igen.

Det gjorde jag.

Återigen samma problem. Ingenstans i deras databas stod det att jag hade ringt. Ingen hade satt in sig i mitt ärende.

Proceduren upprepades så långt som två månader. Ringa in. Löften. Ingen aktion. Ingen ny mobiltelefon. Ingenstans i deras databas blev det nerskrivet att jag hade ringt. Ingenstans överhuvudtaget.

Jag har för mig att jag skrev upp mig på ett abonnemang på 18 månader eller så, inte helt säker dock. I vilket fall så fick jag betala för den här mobilen som jag aldrig fick under hela perioden. Totalt så brukade mina fakturor uppgå till 600-700 kronor i månaden. Däribland kostnaden för en mobil jag aldrig fick se röken av.

Jag har aldrig blivit kompenserad av 3 för det här överhuvudtaget. De har bara skitit i det. Jag vet inte om de skulle ha kunnat göra något åt det, men jag vet att de i alla fall borde ha en policy där de i faktum skrev in i databasen att jag ringt, vad mina klagomål handlade om och i alla fall försöka ta reda på vad som hänt.

Det här är ett av skälen till varför jag hatar 3, men det finns många, många fler.

Jude Law

image1681


Enda sedan min halsböld sprack i morse så har jag tänkt på Jude Law. Som besatt. Varenda film jag sett honom spela i har blixtrat förbi mina ögon och hans vackra, manliga siluett har plågat mina ögonvrår. Jag vet inte varför. Kanske var det den djuriska upplevelsen att ha ett ton var och blod rinnandes ur käften som bidrog till det hela, kanske spelade den förhistoriska charmen med att jag inte kunnat borsta tänderna på fyra dagar in, kanske handlade det bara om ren och skär desperationserotik inför en kommande mens.

Jag vet inte. Men han är förbannat snygg.

Hans anlete är sinnebilden av hur jag vill att en riktig dandys ansikte ska se ut. Sedan kan hans värdelösa skådespeleri, taskiga frisyrer genom åren och hans i särklass astrista klädsmak få stå skymundan.

Jag vill gärna se Gattaca just nu. Det är så roligt när han sitter i rullstol och mår skitdåligt och skrubbar av flera lager av hud från kroppen för att ge till den andra killen som ska låtsas vara han. Det är roligt. Det gillar jag.
 

Veckans läsaroutfit - Final!

Det har inte varit lätt för oss att välja ut fem favoriter. Jag och fyra andra har valt ur varsin favorit bland hur många fina, underbara bidrag som helst. Ni som inte kom med den här veckan, ni kan börja skicka in redan nu för nästa omgång! Priserna för nästa vecka visas på måndag, samma dag som vi korar vinnaren av den här veckan! Tack så hemskt mycket för alla bidrag!

Men nu, titta och rösta på er favorit!

image1676

A. Malin

image1677

B. Moa

image1678

C. Nadja -
hemmaborta.blogspot.com

image1679

D. Underbara Clara - underbaraclara.webblogg.se

image1680

E. Viktor - heybusdriverkeepthechange.blogg.se


Ni röstar till vänster i bloggen, rakt under min porträttbild! Må den spexigaste vinna!


Om jag glömt någons bloggadress eller om någon vill ha både för och efternamn så säg bara till så fixar jag det.
 

Jag vill inte ha riktig mat

image1675


Jag hatar alla de jag bor med. Jag vill ha hamburare. Det är synd om mig. Jag har inte kunnat äta, men nu har halsbölden spruckit vilket innebär att jag kan äta. Så jag vill ha hamburgare. Jag är undernärd. Jag behöver flott och fett och snabbmat.

Men de vill inte ge mig det.

Johan har demonstrativt satt sig ner och äter mackor. Kjerstin vill laga riktigt mat.
Jag sitter och gnäller och är sur på dem. Kallar dem för elaka saker. Det är synd om mig. Jag måste ha hamburgare. Jag är sjuk! Jag har en varig hals. Man ska tillgodose mina behov!

Jag vill inte ha riktigt mat!
Vrålar jag ut. Sedan säger de åt mig att jag får gå ut och handla mina hamburgare själv.


Skit.

Veckans outfit - läsartävling!

Vi har fått in jättemånga fina bidrag till den här veckans tävling och ikväll kommer jag att visa upp vilka som jag och mina kollegor valt ut. Sedan får ni rösta på den som ni tycker är bäst.

Jag hade tänkt presentera finalisterna runt 19:00, så om ni fortfarande vill skicka in så har ni tid fram tills 18.00 för detta!

Glöm inte att ni kan vinna priser från
Käthes nya webshop Modemecka. Priserna hittar ni här.



Alek Wek

image1674
Bild ur Lindex underklädeskampanj för hösten.


Det är inte ofta jag hypar modeller, men ibland finns det verkligen skäl. Som nu, Alek Wek, som frontar Lindex underklädskampanj för hösten i år. En jävla tuff kvinna, måste man säga.

De 28:e augusti i år kom Alek Weks självbiografi ut: Alek: From Sudanese Refugee to International Supermodel. Hon flydde med sin syster från inbördeskriget i Sudan till England. Hon blev snabbt upptäckt av en modellscout och började gå modevisningar vid 18.

Hennes stora genombrott kom efter att hon medverkat i Tina Turners musikvideo Golden Eye. Men det var inte det enda. Alek utbildade sig på Longon College of Fashion vid sidan av hennes modellkarriär. Idag har hon ett eget väskmärke vid namn ²Wek 1933² och är medlem i U.S. Committee for Refugees' Advisory Council, där hon arbetar för att rikta uppmärksamhet mot situationen i Sudan och andra utsattsa länder i världen.

Idag är hon en supermodell, och går bland annat för en av mina absoluta favoritdesigners, det vill säga John Galliano.

Alek Wek är inspirerande för att hon gått från inget, till allt. Från en mardrömssituation till ett liv som de flesta bara kan drömma om. Hon har klättrat, hon har slagits och hon har lyckats.

Därför vill jag skriva om Alek Wek. För hon är så jävla grym.

.

Gissa vad jag vaknade av?

Hej, kära vänner!

Hur vaknade ni upp idag? På rätt sida av sängen? Jag ska berätta om min morgon.

Jag vaknar av att min hals gör förjävligt ont. Som alla de senaste sju dagarna. Är också helt tjokad i halsen, spottar upp grönt slem. Tycker att det är äckligt.

Får sedan hela munnen fylld av var och blod. Helt full. Jag vänder mig upp och ner och det forsar, forsar och forsar blod och var ur min mun till den grad att jag nästan spyr. Jag är väldigt glad över att jag hade ett skydd för sängen för allt slemspottande, annars skulle min säng nu ha varit marinerad av VAR och BLOD.


Så. Ja. Jag tyckte väl att det gjorde lite för ont för att bara vara en halsfluss. Och jag tyckte väl att det var skumt att jag blev sämre trots att jag ätit penicillin i 4 dagar. Det var en fet jävla halsböld. På min förbannade vänstra halsmandel. En stor, äcklig jävla varböld som så många gånger förut.

Nu skiter jag i min stympningsskräck. Nu gör jag mig av med de här förbannade halsmandlarna, eller i alla fall den vänstra, det är den som samlar på sig den här skiten.


Men det är skönt att den sprack. Nu ska jag väl försöka komma iväg till vårdcentralen för att se så att jag inte har några fler bölder, i så fall får de skära upp dem, och sedan kommer jag att vara på bättringsvägen. Blä. Bläää. Bläääää. Äckligt!

Tillfriskning genom dagens outfit

image1670
image1672
image1671




Onsdag! Lilla festdagen i veckan. Alla är ute och har kul. Mina vänner är främst och firar varandras förbannade jävla födelsedagar. Jag är inte välkommen misstänker jag, med min halsfluss.

Men det gör inget. Jag är klädd för fest hemma. Jag har ballong. Jag har ostbågar. Jag har 250g bearnaise. Jag behöver inte er. Jag har Bregott. Och Philadelfia. Ostbågar. Jag är snygg.

Peruk: Smink och Perukmakaren
Klänning: H&M (rea, ingen annan vill ha tacky transparant leopard)
Strumpbyxor: H&M och Åhléns
Halsband: H&M, Top Girl och Weekdays second hand
Armband: Top Girl, Glitter, Glitter, Top Girl
Ring: Glitter


Jag gillar att kombinera hundra tjocka armband i olika stilar. Jag gillar överhuvudtaget att maxa accessoarer, som ni vet. Jag gillar även att ha skabbigt, flagigt nagellack. Att ha en perfekt outfit känns oftast krystat. Så antingen blir det lite onoppad musche eller skabbigt nagellack. Idag? Bådadera. Kallas sjuklyx.



Döden

image1669


Den här sjukdomen gör mig så oinspirerad att jag inte ens kan rita mangafigurer* utan att spatta och göra bajs av det, hon som var så söt i början! Imorgon ska jag nog sätta mig ner med en duk och måla på riktigt, längesedan nu.


*Den som börjar tjaffsa om att det inte heter mangafigur för att manga betyder tecknad bild, eller serie, eller vadsomfuckingjävlahelst på japanska får smisk. SMISK! BESSERWISSER NO BAKA! HANNA FRIDÈN ÄR SUGOI! SUGOI DESU NE! KAWAII HANNA FRIDÈN YATTA KUDASAI!!!!!!11ett FYRCHAN NO HENTAI!
 

Beyond Retros nya butik

Buhu! Jag hade sett så mycket fram emot Beyond Retros invigningsfest av deras nya butik på Mäster Samuelsgatan 56. 600 kvm härlig second hand, lovely! Men ja, jag var för sjuk för att gå, vilket kändes trippelanus. Jag får hur många värdelösa inbjudningar som helst till saker hela tiden, eller, de flesta bra egentligen - men få saker som jag känner skulle vara kul för mig (stora champagnefester är inte min grej, punkt).

Men det här var en sådan grej som jag sett fram emot i typ en månad sedan de berättade om det på Beyond Retro på Åsögatan när jag var där och lämnade tillbaka kläder efter en modeplåtning. Och så blev jag för sjuk! Bläääh!

Jag ska i alla fall pallra mig dit så snart jag blir frisk nog för det, jag förväntar mig inget annat än fantastiskt.

image1668Och på tal om fantastiskt. En bild från invigningen.

Vet någon varifrån den här fantastiska, räfflade skinnjackan kommer ifrån som Sara Litzén har på sig? Tokigt grym. Jag vill ha.

Varifrån?












Foto: Ivan Nunez.
Stureplan.se
 



SAS inrikesflyg

SAS har den senaste tiden haft reklam för inrikesflyg på TV. För det första är det ganska så förbannat korkat att göra reklam för inrikesflyg rent imagemässigt under en period då i princip alla är medvetna om hur otroligt dåligt det är för miljön, och för det andra så är det... ja, man kan tro att det är ett skämt, när man ser hur reklamen är utformad.

Det är en karta över Sverige, och sedan går det linjer mellan de olika flyplatserna. Linjerna ser ut som avgaserna som flygplanen spyr ut sig, mind you.

Nu, jag vet inte vem det är som suttit och utformat den här reklamen, men min spontana känsla är att det är någon som hatar SAS och tycker att de är pundhuvuden som vill pusha på sitt inrikesflyg under en tidsperiod då miljö och klimat ligger i störst fokus. Mig ger det intrycket att PR-firman hatar SAS och anser att de är grisar som skitar i allt förutom profit.


Men så är det väl inte. Det är väl bara någon som inte riktigt tänkt så långt som man kanske borde. Som bara tänkt på "estetiken" med rökmolnen, och tyckt att det verkar lite "soft".

Men det är väl en himla tur, ju färre människor som blir sugna på att åka inrikesflyg, desto bättre.
Så ibland är det en himla tur att folk inte tänker särskilt långt.

Festprinsessa!

Jag kan knappast ge er en massa dagens outfit nu när jag är hemma och sjuk, så nu får vi introducera ett vanlig förekommande koncept i modebloggar: Dagens önskeoutfit! Vafan, jag har hur mycket bilder på kläder sparade på datorn i vilket fall. Dags för att ni får shoppingtips och inspiration till kombinationer! Eller så kan ni dissa min smak, vilket som.


image1667


1. Skärp med stor sten från
Gina Tricot.
2. Armband med stor sten från Top Shop.
3. Skor från United Nude, finns på Asos.
4. Klänning från Luella, finns att köpa på Shopaholic.


Jag känner för att gå ut och dansa och vara fin i en vippig klänning, de senaste dagarna har jag varit fixerad vid tanken när jag legat hemma och lidit! Den söta med stor volym från Luella är en riktig dröm, och blir kaxigare i kombination med accessoarerna!

Peppa Annika!

image1665
image1666


Stackars fina och söta och underbara Annika Marklund har just opererat sin käke för att ta ut visdomständer! Hon har jätteont, vilket vi alla säkerligen förstår. Gå och peppa henne och lämna ett varmt ord i
hennes blogg!



Jag har inte fått några visdomständer ännu, och hoppas att jag aldrig får det. Det är en stor skräck som bubblar inom mig. Inget, inte ens min egna kropp, får messa med min käft!
 

SMStillalla.se

Via Blogvertiser fick jag ett uppdrag att recensera SMStillalla.se, en gratistjänst för SMS på internet.

Tjänsten fungerar som många andra gratistjänster, det vill säga att den finansieras med reklam.

Du kan skicka två SMS helt utan ansträngning från siten varje dag, och för att skicka fler måste du samla så kallade krediter. Detta gör du genom att registrera dig på diverse erbjudanden som SMStillalla tillhandhåller. Som att exempelvis delta i en tävling för att vinna något. Det enda du behöver göra, i de flesta fall, handlar om att klicka på länken så sköter SMStillalla resten. Du kan även rekrytera andra till siten med en rekryteringslänk eller ta del av vissa köperbjudande som finns på siten.

Vill du inte göra något av ovanstående så har du fortfarande två fria SMS varje dag.

Jag testade att skicka ett SMS till Johan och det var helt fritt från reklam (till skillnad från de flesta andra gratistjänster med SMS), mitt telefonnummer stod helt korrekt och det kom fram inom samma tid som ett vanligt sms gör. Så långt, bra.

Något du dock bör tänka på är att du, när du registrerar dig på SMStillalla, godkänner att de får skicka erbjudanden till dig både via E-post och SMS.


Överlag känner jag att det är en tjänst som säkert är jättebra om man exempelvis har en sträng budget, men det är inget jag personligen skulle ha skrivit upp mig på om det inte vore så att jag recenserade det, då jag inte vill ha reklam sänt till mig via SMS. Hitills har jag dock inte fått någon reklam, så vi får se hur det blir med det!

EDIT: En tjej som heter Erika kommenterade just och skrev att hon använt tjänsten i flera månader utan att få reklam till sin mobil! Så det verkar safe. Kör på i så fall, säger jag!
 

Jippie

Min hals har nu blivit så pass uppsvullen att jag inte ens kan öppna munnen tillräkligt mycket för att kunna svälja mitt penicillin.

Jippie.

Nätshopping

Jag förgås av ånger och uttråkning här hemma. Jag är sjuk, mitt penicillin har uppenbarligen inte börjat ta ännu (jag blir sämre!) och jag kan inte gå utanför dörren.

Så jag shoppar! Shoppar på internet. Det är inget jag brukar ägna mig åt. Jag börjar med att testa på Asos, som faktiskt har en hel del fint i år. Jag brukar tycka att de mestadels har billig crap, men de har styrt upp lite. Eller så är det jag som blivit hjärntvättad av hemmaexilen.

image1664

Jag köpte just det här halsbandet. FINT. Fint fint. FINT. 150 kronor, 219 med frakt. Lagom.
 

En fin scarf!

Jag har pratat en del om att jag gillar stilen när hela outfiten ser ut att vara en, enda stor scarf. Lite som den där tröjan jag hoppade omkring i hela förra hösten som jag beskrev som en produkt av för mycket hachfester mellan Gianni Versace och Thomas Burberry. Om ni kommer ihåg.

image1662


Asos har i alla fall
ett väldigt fint alternativ till det hela för en minst sagt överkomlig peng. Om man tar bort sidenskärpet i midjan, det duger inte alls. Sidenbandet är sedan lång tid tillbaka uttjatat, och alldeles för gulligt till det här.

image1663
Nej, då ska man hellre kombinera det med något som liknar bältet man bär till kimonos, fast i tuffare tappning. Som det här skärpet av märket Heroine från Tjallamalla, som råkar vara assnyggt.

Sedan blir man en fin scarf.









Itrim - när det inte duger att NÄSTAN vara underviktig

Ni vet all den här bantningsreklamen som finns precis överallt? Olika bantingsföretag som har reklambanners där man kan testa sin BMI och se om man är normalviktig eller ej? Ja, dem, ni har sett dem, överallt på nätet.

Jag brukar alltid skriva in en vikt som jag vet är på gränsen till undervikt för att se hur de förhåller sig till det hela. Man får alltid upp ett resultat i stil med: "Du är på gränsen till undervikt och ska absolut inte gå ner i vikt". Det tycker jag är vettigt, att de inte propsar folk att gå ner för mycket. Bantingsreklam är tillräkligt provocerande som den är.

Men idag stötte jag på en sådan här reklam på en sida och körde samma grej, och vad får jag upp för något? Jag visar i bilder.

image1658
image1659



Okej, det skiljer sig alltså 0,2 från undervikt, och
ITRIM vill fortfarande propsa för att man ska gå ner i vikt. Sunt? Knappast. Varför ska man överhuvudtaget gå ner i vikt om man är inom fältet för normalvikt? Man kanske ligger på normalvikt för att ens kropp, i faktum, mår bra vid den vikten?

Sånt här gör mig förbannad. Sånt här är inte okej. All jävla press som kommer överalltifrån om att man ska vara SMAL, SMAL, SMAL tappa kilon hit och dit alltid GÅ NER I VIKT. Sundheten? Sundheten kommer alltid efter. Att gå ner i vikt har alltid störst fokus. Oavsett hur sunt det är eller ej.

Det gör mig förbannad. Itrim, ni bör se över det här, snarast. För det är högst oseriöst. Och jag hoppas att ni är medvetna om att det är flera som ligger på gränsen till undervikt som i faktum VILL bli underviktiga. Och sånt här hjälper inte. Utarbeta ert lilla test lite bättre, tack, som alla andra redan gjort.




Roberto Cavalli för H&M

image1655image1656
Klänningen till vänster gillar jag, jackan till höger är inte min stil, men den är intressant.
HM.com


Min skepsis gällande Roberto Cavallis kollektion för H&M har varit hårt präglad ända sedan de första orden hördes. Jag gillar helt enkelt inte Roberto Cavalli, alls. Nu har jag spanat in hela kollektionen, och den är precis lika ointressant för mig som jag någonsin kunnat förutspå. Och i övrigt - väldigt otrendig, för de som intresserar sig för sådant.

Allt som inte är Roberto Cavallis klassiska signum leopard och zebramönstrat är istället plagg som går att återfinna precis överallt annars. Vi har den romantiska blusen, blusen med krås, klänningen med krås och så vidare. Vi har de midjehöga jeansen.

Priserna varierar, vissa saker är överkomliga och andra är apdyra. Inte för att vara Roberto Cavalli visserligen - men för att vara H&M. Så vi får helt enkelt hoppas att kvaliteten på kollektion är bättre än den som H&M gjorde med Viktor & Rolf då det uppdagades att den kollektionen hade sämre kvalitet än de H&M-plagg som var lite billigare.

För jag menar, hitills har den kollektionen med mest särpräglad design varit Stella McCartneys för H&M. De andra har haft lite, lite ledtrådar och sedan har det varit H&M fucking jävla basic with a twist.


Jag går inte och trängs den 8:e november, men om ni vill, här kommer butikerna som kommer att ha dem inne. Annars lämnas det alltid tillbaka skitmycket plagg så ni kan likgärna komma någon dag senare, speciellt på landsorten där folk har bättre saker för sig än att gå bananas över det här.

image1657
Stockholm:
Hamngatan 22
Drottninggatan 56
Sergelgatan 1
Täby Centrum
Kista Galleria
Gallerian (endast damkollektionen)

Göteborg:
Östra Nordstan
Kungsgatan 55-57
Kungsportsavenyn (endast damkollektionen)


Malmö:
Gustav Adolf Torg 2

Kristiansstad:
Östra Storgatan 53

Helsingborg:
Väla Centrum

Västerås:
Vasagatan 13

Uppsala:
Svartbäcksgatan 4



Ps. När inte ens smokingkavajen som jag köpt från varje av de tidigare
designerkollektionerna väcker ha-begär så vill jag bara sucka. Hur misslyckas man med en smokingkavaj? Hur?

Historien om halsduken

78825-1653


Okej. Jag lovade att berätta hur halsduken kom tillbaks. I fredags satt jag hemma och arbetade med några artiklar på förmiddagen, detta innebär att jag då och då går ut på loftgången och röker.

Och vet ni vad jag hittar när jag går ut för att ta en cigg för att jag är arg på en deadline? Jo, en påse som hänger på dörrhandtaget, från
Wardrobe Stockholm där jag köpte halsduken första vevan!

I påsen ligger det en lapp, på den står det en hälsing från Ida och Malin från Wardrobe Stockholm där de beklagar sig över att jag tappat min favorithalsduk, och vet ni vad som mer ligger i påsen? En ny! Precis likadan!

Visst är det det finaste ni någonsin hört? Jag blev ärligt talat så glad att jag började gråta lite, så himla fint. Jag har halsduken igen, jag är glad!

Tack Ida och Malin, ni är de finaste någonsin!

 

Min halvårscykel

För några veckor sedan bytte jag halvårscykel - från oskyldig nunna till extrem mansslukerska. Så blir det alltid. Vårhalvåret (om jag inte är i ett förhållande) är lika sexuellt aktivt som en gråstens på botten av den japanska graven, medan hösthalvåret är fyllt av ett begär som kan liknas vid en fjollig vampyrs blodsugande i en bok av Anne Rice.

Så. Jag hade inte kopulerat sedan den 29:e februari, och för några veckor sedan anammade jag ett beteende som förmodligen skulle ha kunnat tillfredställa hälften av Stockholms alla singeltjejer. Inte slampigt, mind you. Jag väljer själv och drar inte hem någon som jag inte anser är fantastisk. Dvs. enbart långa väldigt smala killar med mörkt hår och en fantastisk personlighet (if you could never consider dating them, then don't fuck them).


Men nu har jag halsfluss, va. Penicillinkuren kommer att sträcka sig fram tills den 14:e. Den 14:e får jag mens. Den kommer vara fram tills den 23:e, ungefär. Det är ett avhopp. Ett stort jävla avhopp när min väldigt eftersaknade lust just har infunnit sig på nytt, och det känns som ett jävla slag rakt i ansiktet. Jag han inte ens lära mig ha bra sex på nytt, det blev smått pinsamma men tappra försök. För man måste komma igång ordentligt igen, jobba bort blygheten, och så vidare. Men icke!

JAG KOMMER ALDRIG FÅ KÄNNA DEN INTIMA LIVSLUFTEN FLÖDA GENOM MINA ÅDROR IGEN, ALDRIG.

Allt jag har är ett blödande anus, och snart en blödande framstjärt. Och penicillin.
Och historier om när
Tucker Max försöker hitta sin drömdvärg. Sin drömprinsessa. Jag är så jävla körd.

Jag säger det, det är inte lätt att få sitt psyke tillfredställt när man är manisk. Allt ska vara som jag vill, när jag vill, annars är det bara åt fanders.


My anus is bleeding

JAG HAR FÅTT BAJSA!

Okej, jag har inte kunnat lägga en dump på flera dagar. Jag har inte kunnat röka eller dricka kaffe med den här halsen, så tarmsystemet har bara lagt av. Helt. Jag har rapat och fjärtat men längre än så har det inte velat komma.

Så, idag när jag kände att min buk var på bristningsgränsen så tvingade jag i mig en cigarett och en halv kopp kaffe, gick in på toan, klämde, tog en tub microlax och sedan klämde jag på så hårt att jag hade kunnat spränga bergväggar av ren viljekraft.

And out it went.

Men fy satan vad jag blöder från arslet nu, alltså. Det är som en ymnig menstruation, fast från arslet.

Hejdå förstoppning, hello hemorrhoids!




Bert Karlsson, anorexins och den dåliga självbildens förkämpe

Artikel från Aftonbladet: http://www.aftonbladet.se/nojesliv/article1163506.ab

Okej. Idoljuryn älskar Marie Picasso. Det gör folket också. Hon har en strålande bra röst, hon har kvinnliga former och i alla fall jag ser det som ohyggligt positivt att hon inte är en nerbantad pinne.

Hitills har ingen haft problem med att hon inte är så smal som vårat sjuka ideal i dagsläget kräver av artister och gemene man, men då måste någon gå in och gnälla, nämligen Bert Karlsson.

Jag gillar verkligen inte Bert. Jag anser att han är sexistisk, vidrig och en av dem i vårat samhälle som jobbar hårdast för att bibehålla vårat sjuka, slätstrukna ideal och som aktivt bidrar till att producera artister som slår dåligt mot andras självkänsla. Jag tycker inte att Bert har en plats i ett jämlikt samhälle, och att han snarast borde flytta utomlands eller helt enkelt lära sig hur sjukt det han säger är och bättra på sig.


Som tur är så gillar väl knappt någon Bert överhuvudtaget.
Och Bert, om ingen bryr sig bland tittarna, har du då inte jävligt fel? Att producera en artist handlar om att ge folk vad de vill ha. De gillar Marie. Det gör de, så vad fan kommer dina kommentarer ifrån egentligen?

Men jag gillar Maries svar. Att hon är tusen gånger snyggare än Bert. Att Bert inte ska säga något. Och det, det är väldigt sant. Bert ser förjävlig ut. Lika full på utsidan som på insidan. Synd att han har makt och pengar, jävligt synd.
 

Det vuxna tvångssupandet

Jag festar ganska mycket. Det gör jag. I perioder dricker jag för mycket när jag festar. Det gör jag. Men något jag inte gör, och inte kan förstå mig på, är det här vardagsbruket av alkoholet som alla runtom mig verkar ägna sig åt.

Jag har jättesvårt att förstå mig på det här med att gå ut på en bar med några kompisar, ta några öl, och sedan gå hem. Jag följer med ibland, men då brukar jag dricka läsk. Jag kan inte för mitt liv förstå varför jag ska behöva dricka alkohol för att prata med mina vänner. Jag tror att det är osunt, osunt och dyrt, och jag fattar inte.

Och vad gör det med vårat umgänge förutom att det är osunt att dricka på regelbunden basis och att det kostar pengar? Jag tror att det gör oss fegare. Jag tror att det lurar oss till att tro att man inte kan göra något utan alkohol. Jag tror att folk långsamt indoktrineras till att bli ännu mer begränsade, socialt inskränkta och trista.

En vanlig fråga jag får när jag är helt nykter är, i faktum, om jag är full. Jag får den ofta. Jag tror att det är för att jag inte låtit mitt psyke bergänsas sedan barndomen och att jag fortfarande är precis lika avslappnad och talför även utan alkohol. Jag har inte låtit mig luras att man som vuxen måste gå ut och dricka den där satans ölen för att konversera. Jag agerar lika fritt i vilket fall.


Och när jag går ut och dansar så dricker jag av tre skäl. Ett av dem är för att orka med de andra som dricker, det andra är för att man lättare håller sig pigg natten igenom och det tredje är för att våga ta kontakt med det motsatta könet i intima frågor, om jag så skulle känna för det.

Men varför i helvetet ska jag behöva dricka för att umgås med en polare från lågstadiet helt plötsligt? Nä, det finns ingen vits med det. Och jag tycker att det är konstigt. Jag äter hellre en god middag, fikar, ser på film, promenerar, går på en utställning eller vad som helst. Men jag vill inte dricka. Och jag fattar inte varför alla andra vill det, alltid, i alla former av umgänge. Jag var fri när jag var 13, jag tänker inte sätta någon spärr på mig nu bara för att jag är vuxen, en spärr som ska släppas lös vid alkoholbruk! Jag är jag!

Är det inte konstigt, är det?
 

Nu har jag mitt jädra penicillin

Okej. Jag får ta tillbaks allt jag sagt.

Gick till läkaren. Hon tittade i min hals. Tog prov. Med tops. Visade positivt. Diagnos: Halsfluss.
Nu har jag mitt penicillin, helt utan problem. No huss, no fuss.


Skönt.

To the hospital

Okej. Jag sk gå till läkare idag. Jag har en tid 10:45. Jag ska gå.

Det här är väldigt stort av mig, att faktiskt gå till läkare, alltså. Jag hatar det, och därför har jag bett min mamma följa med mig också. Som mentalt stöd.

Jag vill bara ha mitt penicillin och sedan vill jag därifrån.

Jag hatar de där jävla testen med tops, ni vet. De skrapar lite saliv och så testar de för streptokocker. Det är bara bullshit. De där topstesten alltså. Med den tekniken kan man bara identifiera 50% av alla sorters streptokocker som sätter sig i halsen, men det används fortfarande för att det är BILLIGT. Detta innebär att en hel jävla massa människor går till läkaren och är jättesjuka i halsen men blir hemskickade igen för att komma tillbaka med ett mycket allvarligare tillstånd några dagar efter, för de där jävla pisstestens skull och för att vissa läkare inte tycker att det räcker med att hela halsen är uppsvullen till storleken av en fotboll. HALLå. TA BLODPROV OM DU SER ATT NÅGON ÄR SJUK. HALLÅ.


Och det är väl typ därför jag hatar att gå till läkaren. För de kommer att göra det pissiga testet med topsen, det kommer att visa negativt och beroende på hur vettig läkaren är så får jag penicillin INNAN jag utvecklar en halsböld som 5 gånger tidigare (bildgoogla:
tonsillitis. Äckligt) eller så får jag åka in på SÖS-akuten om några dagar istället och få en stor, äcklig varböld uppskuren av läkare för att kunna andas.

Tack. Jag ser fram emot det.
Ge mig penicillinet på en gång bara. Snälla.


Tragisk

image1654


Saker som roar mig idag: Att jag lyckades skela på bild och har dubbla hattar på mig. Haha. Haha. Hahaha.

Gud, jag har så tråkigt.

Jag gillar bara misär

Förra helgen när jag var sjuk gav ni mig rådet att titta på en massa TV-serier. Så det har jag gjort idag. Tittat en himla massa på Sex and the City.

Men jag är inte road. Jag är uttråkad.

Sex and the City är en sådan serie jag brukar titta på när jag känner mig som en idiot vad gäller relationer. Varför? För att alla är så jävla dumma i huvudet i Sex and the City. Oavsett hur dramatisk jag eller min partner än varit i en situation så slår alla labila karaktärer i Sex and the City alla rekord. Dessutom är Carrie en perfekt spegling av en av mina tjejkompisar vad gäller hennes peronlighet, vilket både skrämmer mig och glädjer mig på en gång.

Det skrämmer mig för att min väns liv måste vara mycket, mycket svårt.
Det glädjer mig för att jag känner mig så förbannat sansad i jämförelse, och jag är inte ens sansad. Jag är sjuk i huvudet! Ja, vad gäller vissa saker. Många saker. Kanske.


Men just nu är jag uttråkad. För det går bra för Carrie och Aidan och inget är egentligen jobbigt.

En bok eller film ska vara helst vara tragisk och hjärtskärande för att mitt intresse ska väckas. Alla karaktärer ska må så förbannat dålig. De ska få sina hjärtan krossade, vara döende, deras liv ska gå och helvete och allt ska vara piss. Det blir jag uppmuntrad av. För då är mitt liv så mycket bättre i jämförelse. Det är uppmuntrande. Fint.

Men de har det j bra just nu, Carrie och Aidan.
Medan jag har pissont i mitt öra. Och halsen gör för ont för att jag ens ska kunna svälja mitt kaffe som jag är digert BEROENDE av för att må bra.

Nu ska jag titta på Schindlers list istället, eller kanske Pianot? Inte Dr House, där överlever ju alla hela tiden. Men vad finns det mer? Ge mig misär, jag har redan läst alla böcker av Isabel Allende jag äger!
 

Tag the titties

Innan jag glömmer: Varför taggar folk mina bröst på Facebook?

Sluta! Jag tänker fortsätta avtagga dem, tagga mig när mitt ansikte syns!
 

Sjuk!

Ni vet den där febern och förkylningen jag hade söndag-måndag?

Ja, den försvann ju, och alklt var lugnt. Jag funderade på att gå ut i torsdags, jag funderade på att gå ut igår, men i slutändan har jag stannat hemma för säkerhetsskull, då jag verkligen velat vara frisk till musikvideoinspelningen IDAG.

Och ungefär klockan 03:00 inatt så drabbad jag av en extrem smärta i örat som bara ökar, ökar och ökar och tillslut gör det omöjligt att ligga ner. Jag vänder och vrider mig. Tar Ipren. Inget hjälper. Jag lägger en påse is på sängen och har huvudet på - det hjälper lite, men inte tillräkligt.

Senaste gången jag kollade på klockan innan jag lyckades somna bort från eländet vat klockan 06:30 på morgonen.

Och idag är det värre.

Jag fnular på om det är en öroninflammation eller om det är en halsinfektion som helt enkelt strålar upp i örat. Jag har glott i min hals, och min vänstra, otursdrabbade halsmandel (har haft typ en miljard halsbölder) är visserligen uppsvullen (och lika operationsärrsdeformerad som vanligt) men har inte en enda vit prick, medan mitt öra istället fäller en massa orange, äckligt klägg.


Så nu kan jag inte vara där på inspelningen. Och det känns förjävligt.
Har skickat ett bud med kläderna, men jag skickade honom tydligen till fel gata.

Fan vad roligt allt är nu. Inte.

Mitt kära ex

Sådärja. Nu har jag pratat med ett kärt ex i telefonen i ungefär två timmar. Ja, två timmar stämmer nog. Det var väldigt befriande. Jag pratade lite om mina problem med karlar just nu, han lyssnade mestadels och gav mig specifika råd angående min person. Sedan pratade han om sina problem med damer just nu, då lyssnade jag och gav lite råd. Vad vi kom fram till var väl att vi båda gillar folk som är lite knäppa, och att det är vår grav.

Och att både han och jag är lite knäppa, och att det var vår grav. Men det gör inget, för vi är vänner nu. Och jag tänker aldrig mer igen släppa den här vänskapen. Jag uppskattar honom något ofantligt. Jag älskar honom, även om det inte alls är på samma sätt som man älskar en partner, utan hur man älskar en person som man bara värderar i sitt liv något ofantligt.



Första gången han raggade på mig så var det förövrigt på en efterfest hemma hos mig när han slog mig med stora kuddar, brottade ner mig, gav mig blåmärken och så vidare. Men jag brottade ner honom och gav honom blåmärken, så det var ingen fara med det. Sedan satte jag mig i en fotölj och han rullade dit och satte min fot i sin mun och började suga på den. Sedan somnade han med den i munnen. Jag drog bort den, men i sömnen slet han den till sig.

När han gick sedan så lyfte han upp mig halvt upp och ner, och han är 195 cm lång. Jag kontrade med att fälla upp mina ben rakt, promenera längst taket och fälla honom genom att landa på andra sidan. Det var början på en fin romans - Och det var honom jag först lärde mig att ha ett något avslappnat sexliv med. Ärligt.


Ett besvär var däremot det faktum att jag tog för givet att han var fotfetishist relativt långt in i förhållandet. Jag övervägde det hela, men kom sedan fram till att det var värt det. Jag har aldrig någonsin haft så välvårdade fötter som då, om man ska säga så. Men sedan visade sig att han inte var det i vilket fall.


Det är fint, helt enkelt.
Allt är fint.


Och nu ska jag inte lyda ett enda av hans råd och fortsätta som förut, eller göra saker ännu värre, möjligtvis. Med karlar, alltså.

Because hey, that's my thing?

Jag kommer att dö ensam

Jag har tänkt att mina kompisar är dumma i huvudet och skiter i mig ett tag. Utgångskompisarna, alltså.

Men sedan kom jag fram till att det bara är jag som är socialt inkompetent.
Den jobbigaste realisationen. Någonsin. Som dyker upp ett par-tre gånger i månaden, tyvär.

Jag har blivit irriterad på att folk ska fråga vad jag gör hela tiden, men inte berättar vad de ska göra och om jag vill hänga på. Jag har tolkat det som att de bara gillar mig när jag gör något fräckt, och bit för bit har jag blivit otrevlig och snäsig och vägrar svara på frågan. Bara: "JAG SKA HA KUL HA DET BRA HEJ SES".

Men sedan kom jag ju på det, va. De frågar ju. Jag frågar inte dem. Jag pratar på om ditten och datten och säger det och det och sedan lägger jag på. Jag ringer inte upp och frågar folk vad de har för sig. Jag frågar inte vad de ska göra när vi konverserar. Jag frågar inte vad de gör när de SMS:ar. Jag tänker bara på mitt. Jag är fullkomligt egocentrerad, och blir irriterad när de inte tar intiativet att trotsa min skräckinjagande, säkra röst och börjar pladdra om deras eget. Jag förväntar mig att de ska anstränga sig dubbelt, och jag inget.


Det är ju jag som är dryg!
Inte de.


Det lustiga är att jag skite fullkomligt i det och inte har den minsta lust att ändra på mig.


Jag kommer att dö mycket ensam.


Dagens outfit?

image1652



Nej, inte dagens outfit. Bara en getup för att imitera Marie Picassos framträdande ikväll i Idol. Vilket, trots att rösten var menat att vara humoristisk, gick åt helvete med tanke på att jag ganska nyligen var sjuk. Jag ser snarare ut som en koksad Marilyn Monroe, förövrigt. Men Marie var duktig ikväll, även om jag röstade på Daniel. Han är ju liksom bäst.

I alla fall.
Köpte grym poncho på H&M idag för 149 kronor.

Väldigt nöjd.

Outfittävlingen

Hitills har jag fått in många fina bidrag, men jag vill ha fler! Torsdag nästa vecka är som sagt sista dagen för att skicka in. Läs mer om tävlingen här.

Men nu har fina Käthe gått in och infört extra spex till tävlingen! Hon har startat en ny webshop vid namn Modemecka och sponsrar tävlingen med två pris!

image1651


1:a pris är de här fina, stilrena örhängenas från Maya i Sterlingsilver.
2:a pris är ett läppbalsam från Lisen Organics, chokladkyss!

Fortsätt skicka in, det här blir underbart! hannafrid@hotmail.com

Dagens outfit

image1649


Peruk: Hairaisers, Smink och Perukmakaren
T-shirt: H&M
Armband: Top Girl (halsband)
Shorts i fejkskinn: Gina Tricot
Skinnjacka: Second hand
Halsduk: Wardrobe Stockholm
Skor: Din Sko

Det känns lite ovant att vara blond, men det kändes bättre när jag tuffade till det hela med min absurt breda bikerjacka. Historien om halsdukens återkomst får ni senare idag, det är så himla fint och gjorde mig så himla glad! Började nästan böla lite, så glad blev jag!

Vi kompletterar med en ny ansiktsbild utan blixt, ser lite fräschare ut, va?

image1650

Min fobi för pälsängrar

Igår valde jag att stanna hemma istället för att gå på Vicefesten, jag var ändå sjuk bara för ett tag sedan och känner inte för att få ett återfall. Det blev alltså hemmsittande med en öl, god mat och Sex and the City. Eftersom att jag sett alla avsnitt ungefär hundra gånger om (som alla andra tjejer, höh!) så var jag inte sjukt koncentrerad, utan jag gick runt i sovrummet och gav det en välbehövlig städning under tiden.

Till slut kom jag fram till ett område snett bakom sängen som tydligen vara negligerat väldigt länge. Jag lyfte på några lager av kläder och skor. Vad finner jag?

TRE TJOCKA, LIVSLUSTIGA PÄLSÄNGRAR.

Först gick en obehaglig rysning genom kroppen, sedan blev jag stel som en pinne, sedan började jag må illa och tillslut började jag skrika som en stucken gris, tog tag i närmsta klacksko och började banka sönder dem i fullkomlig panik.

Jag hatar pälsängrar. Jag är livrädd för dem. Hade det varit några år sedan hade jag hoppat, skrikit, sprungit till andra sidan rummet och börjat gråta och be någon om hjälp. Jag hatar dem.

Det är inte så mycket själva larven som anledningen till varför man får dem som äcklar mig. Pälsängrar infinner sig om man är en ÄCKLIG MÄNNISKA. En ÄCKLIG MÄNNISKA SOM INTE STÄDAR ORDENTLIGT. Jag blir fylld av ångest och skam och känner spontant för att sätta en kula i pallet på grund av mitt tynande människovärde.


Det är bara tack vare det faktum att jag ändå var lugn och på glatt humör igår som ledde till att inte allt i närheten av dem åkte i sopsäcken. De hamnade i en tvättkorg istället. Känner jag mig det minsta lilla instabil så åker alltid allt i närheten av pälsängrarna i soporna medan jag känner för att gråta och spy på samma gång.


Det här är min oresonliga fobi. Min fobi för små, små larver som äter kläder och tillslut blir skalbaggar.

Vad är eran?
 

Fashion Paparazzi

image1648


Okej, nu ligger nya
Fashion Paparazzi uppe på Stureplan.se

Jag gör ett riktigt vågspel och dissar bland annat Karin Winther - men med glimten i ögat, då jag länkar till inlägget från i förra veckan när jag själv bar samma odrägligt, uttjatade stass. Förutom det yrkar jag på att det är väldigt feministiskt av Sofi Fahrman att bära en halsduk som påminner om det manliga könsorgat. Det och mycket mer i den här veckans Fashion Paparazzi på Stureplan, läs!

JAG ÄR BLOND NU

image1644
image1646
image1647


Grymt! Nu har jag skaffat mig peruken som jag berättade om förut, och jag är ruskigt nöjd! Det är synd att jag var tvungen att använda blixt på de här bilderna, då ser det lite sämre ut, men jag lovar att den är tokigt snygg i verkligheten.

En annan lustig grej med peruker är det faktum att jag inte har något problem med att le på bild när jag bär dem. Jag tror att det handlar om att de flesta hatar bilder på sig själva när de ler, men att jag inte känner igen mig själv riktigt när jag har peruk - och därför upplever jag de smilande bilderna som precis lika hjärtliga och charmiga som när man ser bilder på andra som ler.

Vad tycker ni?

I övrigt har jag på mig en grym klänning från Monki.

Dagens outfit #1

image1643

Sopskyffel: IKEA?
Topp: H&M
Klänning: Gina Tricot
Skor: Vagabond

Jag blir lite besvärad av mina jättefina skor från Vagabond, de är nämligen för stora. Vagabond har väldigt stora skostorlekar vilket leder till att deras 36:or snarare känns som 37:or, så jag ser alltid lite ut som en överalkad struts när jag går i dem. Benen viker sig lite och stegen blir inte helt snygga, så att säga.

Tur att resten av jag är sjukt läcker.

Vem klarar att vara en offentlig person?

Ni har kanske uppmärksammat att kommentarsgranskning har blivit aktiverat i bloggen. Det finns en väldigt god, men väldigt trist, anledning till detta.

När jag kom i tisdags efter att ha varit ute på Strictly Ballroom på Snottys och började maila och kolla kommentarer så dök något högst förvånande upp. Det var en kommentar som avslöjade detaljer ur mitt liv som jag absolut inte vill dela med mig av hux flux. Ungefär hälften stämde, resten var fel, men i vilket fall så blev jag besvärad.

Sakerna som skrevs i kommentaren är saker som enbart bra vänner fått höra genom åren, och pojkvänner, förstås. Det besvärade mig något fruktansvärt. Jag raderade kommentaren på en gång, blockerade IP-numret, körde en WHOis och sedan satte jag på fullständig kommentarsgranskning. Jag blev livrädd, och ledsen, för att någon man litat på kunde göra en sådan sak.


Det här har hänt några gånger förut, men det var för över ett år sedan när jag fortfarande inte bloggat särskilt länge och folk trodde att man kunde vara lite fri i en offentlig blogg som i en mailväxling. Lite klantighet, med andra ord, men inget illa ment. De kommentarerna raderades självfallet också, och sedan blev det uppföljt av ett telefonsamtal till kompisen där man förklarade det här med att det ändå måste vara upp till mig vilka detaljer jag lämnar ut om mitt liv - även om min blogg är relativt personlig.

Men den här kommentaren skrämde mig på riktigt. Den var anonym, och informationen som delgavs kan inte haft något annat syfte än att paja. Och jag vet inte vem det är som är tillräkligt jävla rövig för att göra en sak, oavsett om man är ex som kanske inte kommer överrens till hundra eller om man inte umgås längre. Det är bara jävligt fuckfejsat, faktiskt.


Sedan låg jag uppe i sängen hela natten och funderade på det här med att vara en offentlig person. Jag hade talat med en vän om det på vägen hem från Snottys som bodde åt samma håll. Han deklarerade att han var förvånad att jag inte tar alla tillfällen att vara med i media som jag bjuds, och jag berättade att jag inte ens var säker på om jag ville vara med där. Vara offentlig. Klockan 8 på morgonen kunde jag tillslut somna, men det finns fortfarande ett visst vanmod, om man ska säga så.

Jag tror att vissa är byggda för offentlighet och andra inte.

Regelbundet när jag är ute på krogen så träffar jag människor som jag verkligen ifrågasätter ifall de någonsin skulle ha blivit offentliga person. Folk som får skälvande hybris och behandlar sin omgivning som skit så fort de får alkohol i sig och insisterar på sin viktiga position och kändisskap. Folk som börjar se ner på andra som inte rör sig i samma bransch. Folk som någonstans verkar ha snurrats upp längre och längre upp i en pyskos ända tills de nått något slags immigt mål där de bara hoppar omkring och fnittrar, skrattar, stirrar rakt ut för att sedan gå in och vråla, banka i väggen och gråta som en tok.

Och jag vet inte riktigt vilken typ av person jag är. Det skrämmer mig.
Men jag vet att jag är jävligt asförbannad på den där kommentaren.

Fina Tova!

Tova är i grund och bottnen en vän till min lillebror Johan, men jag skulle faktiskt vilja påstå att hon är min kompis också. Tova har varit en regelbunden besökare hos oss i ett antal år nu, och jag gillar henne skarpt. Hon är smart, rolig och faktiskt, ärligt, ganska lik mig till sätt och tanke.

Den senaste tiden har hon inte kommit förbi lika mycket, det är synd, men sedan skrev hon ett så fantastiskt gullig inlägg om mig i sin nya blogg att jag fick ett leende som nästan sprängde ytterkanterna av mitt ansikte. Och gjorde en fin teckning!

image1642
Hennes fina teckning baserad på en av mina outfitbilder, grymt smickrande!

Tova, jag diggar dig stenhårt, bara så du vet! Du får komma hit oftare. Kram!

Besök hennes blogg här:
http://irinisa.blogg.se