Högre skatt för bättre vård?
Jag kan inte titta på den här artikeln i Göteborgsposten som annat än ren och skär propaganda (läs den och se, handlar om folks åsikter om skattehöjningar).
Jag anser inte att vi ska sänka skatten, men jag anser inte heller att vi ska höja skatten för samtliga. Vi är en av de länder med absolut störst skattetryck i världen, sedan har vi också en väldigt bra skola och vård jämfört med många andra länder. Däremot så sker det idag en nedrustning, och jag tror inte att lösningen är högre skattetryck. Många svenska bolag är exempelvis registrerade utomlands på grund av det höga skattetrycket (det är inte ovanligt att jag måste fakturera till England, exempelvis, vad gäller en hel del arbetsgivare eftersom att de vill slippa att betala svensk moms) och det här är knappast ett problem som kommer att minska i och med skattehöjningar, snarare tvärtom, som folk borde förstå.
Däremot borde effektivisering och prioritering vara på sin plats. Vad är vi beredde att försaka för att få bättre vård, skola och äldreomsorg? Det här är en väldigt individuell fråga, men mina åsikter lyder ungefär enligt följande:
1. Sportevenemang. Varför ska staten skjuta till en jävla massa stålars till det här när det finns en massa sportföreningar som bevisligen tjänar storkovan? Och what of all kaos som sker efter matcher. Skadegörelsen, polisuttryckningarna, är det här kanske också något som sportföreningarna bör bekosta? Eller i alla fall bidra till? Hellre att staten slipper skjuta till en jävla massa miljarder än att de som sitter där och jäser ska kunna komma undan jävligt billigt.
2. Kulturbidrag. Kultur är viktigt, men varför har den svenska medborgaren knappt något att säga om vart det ska gå? Hur många gånger har man inte sett skattepengar ödslas på en jävla massa skit som knappt någon vill ha för att "Sverige" ska få känna sig så jävla fint eller stolt av någon anledning? Nej. Satsa på saker folk vill ha, som man kan dra in pengar på, och jag är säker på att det blir precis lika bra även om det inte är några bildade kulturtofflor som sitter där och bestämmer utan faktiskt Sven Svensson i Tierp. Eller något utvecklande, något som gagnar och stimulerar folk.
Märk väl att jag arbetat med flera av dessa bildade "kulturkoftor" och har inblick i hur det ser ut, det finns en allmän åsikt om att Sven Svensson i Tierp inte vet lika bra vad han behöver som de, bara för att de gärna sitter och läser prettolitteratur (precis som jag) och de anser att den högsta formen av kultur han kan tänka sig är Bingolotto. Wonder why? Your shit is only interesting for some of us för att vi gärna placerar oss i ett lite högre segment och vi vill se oss som bättre. Men vet ni vad? Det är fel. Samt högst odemokratiskt. Blanda upp de som bestämmer vad folket ska ha i "kulturväg" MED Sven Svensson från Tierp. Så får båda sidor vara med.
En ytterligare del i det här är att konstnärer eller förtfattare som fått stora bidrag tidigare i sin karriär som senare i sin karriär tjänar stora pengar i sig själva borde bli återbetalningsskyldiga, precis som med studiebidrag. Får man väldigt mycket hjälp och sedan tjänar väldigt bra, finns det något skäl till att inte betala tillbaka, i så fall? Ska man slippa för att det är "finare" att skriva än att, säg, vara sopgubbe? Nej. Det är orimligt.
3. Arbetsförmedlingen. Åh, nej, vänta. Låt mig döpa om det till "Arbetsförnedringen". Har ni någonsin varit där? Jag hoppas att ni sluppit. Det har jag också, hitills, och det är jag jävligt glad över. Men jag har hört historier från många vänner. Man blir inte bemött väl. Man blir knappt ens bemött som en människa. Och ska man plocka tillbaka folk till arbetslivet så kan det vara på sin plats att behandla folk med respekt. Speciellt eftersom att det är tillräkligt jävla knäckande att inte känna att man duger till till att börja med.
4. Sjukskrivningar. Jag har haft och även har så många vänner och bekantskaper som är sjukskrivna av helt fel skäl. Det kan vara depression, socialfobi, utbrändhet eller vad som helst liknande. Istället för att utsätta folk för nya utmaningar, en förändring i livet eller en chans till nya möjligheter och miljöer så behandlas det här med torftig, deprimerande terapi och mediciner. Man blir inte frisk av det här. Man mår bättre ett tag och sedan gräver man ner sig totalt. Känner sig omotiverad. Värdelös. Deprimerad. Socialfobisk. Ja, hela alltet. Det går åt helvete. Få folk att känna sig bra och ge dem utmaningar förihelvete. Folk vill känna att de är bra och behövda, inte som värdelösa viljelösa offer. Men det är lätt att göra sig till ett och tro att man är ett när det är så man blir bemött, och det är svårt att ta sig ut. Jag vet. Jag har varit där. Jag tog mig ut med prövningar. Till mig sa de dock att de förväntade sig en livslång sjukskrivning och sa att jag alltid skulle ha besvär, vad är det för jävla skit egentligen? Orden förföljer mig fortfarande och får mig att må apaskit när jag är låg.
5. Granskning av bidragstagare. Okej, jag har en person i min omgivning som är förtidspensionerad och jobbar svart. Han hyr ut sin sexrummare i andrahand fullkomligt olagligt, och förmodligen överprissatt. Förutom det så har han handikapparkering också, något jag inte för mitt liv kan förstå eftersom att han uppenbarligen inte är så pass handikappad att han inte kan röra på sig eftersom att jag vid ett flertal tillfällen sett honom bära en jävla massa skrot. Om han är sjuk så är det för att han är en unyttjande psykopat, inte något annat skäl. Jag har som tur är anmält honom. Så ni vet.
Just det sista är kanske en av de mest intressanta punkterna. Vill man få in mer pengar så krävs det att fler personer jobbar vitt och att fler bolag betalar svensk skatt. Jag skulle tycka att det var intressant om bolag registrerade utanför Sverige men som bedriver sin verksamhet i Sverige (som ett flertal TV-bolag, tänker inte nämna några specifika) skulle vara tvungna att betala ut svensk moms i vilket fall, samt svenska arbetsgivaravgifter. Förutom det borde man inte skita i svartjobb. Om du inte vill anmäla din kompis för att vara juste, fine, men din kompis är inte juste mot dig.
Framförallt så är inte arbetsgivaren juste, och det borde kanske införas en slags skydd mot den anställda här så att man kunde få fast företagarna som ägnade sig åt det här lättare. Eller det kanske redan finns? Inte klar på den punkten. I övrigt är det inte att argument att det är dåligt att anmäla för att den anställda förlorar jobbet och då måste gå på socialbidrag, då de flesta som arbetar svart även plockar in socialbidrag.
I vilket fall så anser jag att man kan både prioritera och effektivisera i dagsläget innan man börjar överväga skattehöjningar. Precis som smuggling av tobak och alkohol ökar när man höjer priserna så ser det inte direkt annorlunda ut inom andra sektorer heller.
Mina förslag är kanske inte rätt, kanske inte fel heller. Men i vilket fall så finns det utrymme för förbättring.
Jag anser inte att vi ska sänka skatten, men jag anser inte heller att vi ska höja skatten för samtliga. Vi är en av de länder med absolut störst skattetryck i världen, sedan har vi också en väldigt bra skola och vård jämfört med många andra länder. Däremot så sker det idag en nedrustning, och jag tror inte att lösningen är högre skattetryck. Många svenska bolag är exempelvis registrerade utomlands på grund av det höga skattetrycket (det är inte ovanligt att jag måste fakturera till England, exempelvis, vad gäller en hel del arbetsgivare eftersom att de vill slippa att betala svensk moms) och det här är knappast ett problem som kommer att minska i och med skattehöjningar, snarare tvärtom, som folk borde förstå.
Däremot borde effektivisering och prioritering vara på sin plats. Vad är vi beredde att försaka för att få bättre vård, skola och äldreomsorg? Det här är en väldigt individuell fråga, men mina åsikter lyder ungefär enligt följande:
1. Sportevenemang. Varför ska staten skjuta till en jävla massa stålars till det här när det finns en massa sportföreningar som bevisligen tjänar storkovan? Och what of all kaos som sker efter matcher. Skadegörelsen, polisuttryckningarna, är det här kanske också något som sportföreningarna bör bekosta? Eller i alla fall bidra till? Hellre att staten slipper skjuta till en jävla massa miljarder än att de som sitter där och jäser ska kunna komma undan jävligt billigt.
2. Kulturbidrag. Kultur är viktigt, men varför har den svenska medborgaren knappt något att säga om vart det ska gå? Hur många gånger har man inte sett skattepengar ödslas på en jävla massa skit som knappt någon vill ha för att "Sverige" ska få känna sig så jävla fint eller stolt av någon anledning? Nej. Satsa på saker folk vill ha, som man kan dra in pengar på, och jag är säker på att det blir precis lika bra även om det inte är några bildade kulturtofflor som sitter där och bestämmer utan faktiskt Sven Svensson i Tierp. Eller något utvecklande, något som gagnar och stimulerar folk.
Märk väl att jag arbetat med flera av dessa bildade "kulturkoftor" och har inblick i hur det ser ut, det finns en allmän åsikt om att Sven Svensson i Tierp inte vet lika bra vad han behöver som de, bara för att de gärna sitter och läser prettolitteratur (precis som jag) och de anser att den högsta formen av kultur han kan tänka sig är Bingolotto. Wonder why? Your shit is only interesting for some of us för att vi gärna placerar oss i ett lite högre segment och vi vill se oss som bättre. Men vet ni vad? Det är fel. Samt högst odemokratiskt. Blanda upp de som bestämmer vad folket ska ha i "kulturväg" MED Sven Svensson från Tierp. Så får båda sidor vara med.
En ytterligare del i det här är att konstnärer eller förtfattare som fått stora bidrag tidigare i sin karriär som senare i sin karriär tjänar stora pengar i sig själva borde bli återbetalningsskyldiga, precis som med studiebidrag. Får man väldigt mycket hjälp och sedan tjänar väldigt bra, finns det något skäl till att inte betala tillbaka, i så fall? Ska man slippa för att det är "finare" att skriva än att, säg, vara sopgubbe? Nej. Det är orimligt.
3. Arbetsförmedlingen. Åh, nej, vänta. Låt mig döpa om det till "Arbetsförnedringen". Har ni någonsin varit där? Jag hoppas att ni sluppit. Det har jag också, hitills, och det är jag jävligt glad över. Men jag har hört historier från många vänner. Man blir inte bemött väl. Man blir knappt ens bemött som en människa. Och ska man plocka tillbaka folk till arbetslivet så kan det vara på sin plats att behandla folk med respekt. Speciellt eftersom att det är tillräkligt jävla knäckande att inte känna att man duger till till att börja med.
4. Sjukskrivningar. Jag har haft och även har så många vänner och bekantskaper som är sjukskrivna av helt fel skäl. Det kan vara depression, socialfobi, utbrändhet eller vad som helst liknande. Istället för att utsätta folk för nya utmaningar, en förändring i livet eller en chans till nya möjligheter och miljöer så behandlas det här med torftig, deprimerande terapi och mediciner. Man blir inte frisk av det här. Man mår bättre ett tag och sedan gräver man ner sig totalt. Känner sig omotiverad. Värdelös. Deprimerad. Socialfobisk. Ja, hela alltet. Det går åt helvete. Få folk att känna sig bra och ge dem utmaningar förihelvete. Folk vill känna att de är bra och behövda, inte som värdelösa viljelösa offer. Men det är lätt att göra sig till ett och tro att man är ett när det är så man blir bemött, och det är svårt att ta sig ut. Jag vet. Jag har varit där. Jag tog mig ut med prövningar. Till mig sa de dock att de förväntade sig en livslång sjukskrivning och sa att jag alltid skulle ha besvär, vad är det för jävla skit egentligen? Orden förföljer mig fortfarande och får mig att må apaskit när jag är låg.
5. Granskning av bidragstagare. Okej, jag har en person i min omgivning som är förtidspensionerad och jobbar svart. Han hyr ut sin sexrummare i andrahand fullkomligt olagligt, och förmodligen överprissatt. Förutom det så har han handikapparkering också, något jag inte för mitt liv kan förstå eftersom att han uppenbarligen inte är så pass handikappad att han inte kan röra på sig eftersom att jag vid ett flertal tillfällen sett honom bära en jävla massa skrot. Om han är sjuk så är det för att han är en unyttjande psykopat, inte något annat skäl. Jag har som tur är anmält honom. Så ni vet.
Just det sista är kanske en av de mest intressanta punkterna. Vill man få in mer pengar så krävs det att fler personer jobbar vitt och att fler bolag betalar svensk skatt. Jag skulle tycka att det var intressant om bolag registrerade utanför Sverige men som bedriver sin verksamhet i Sverige (som ett flertal TV-bolag, tänker inte nämna några specifika) skulle vara tvungna att betala ut svensk moms i vilket fall, samt svenska arbetsgivaravgifter. Förutom det borde man inte skita i svartjobb. Om du inte vill anmäla din kompis för att vara juste, fine, men din kompis är inte juste mot dig.
Framförallt så är inte arbetsgivaren juste, och det borde kanske införas en slags skydd mot den anställda här så att man kunde få fast företagarna som ägnade sig åt det här lättare. Eller det kanske redan finns? Inte klar på den punkten. I övrigt är det inte att argument att det är dåligt att anmäla för att den anställda förlorar jobbet och då måste gå på socialbidrag, då de flesta som arbetar svart även plockar in socialbidrag.
I vilket fall så anser jag att man kan både prioritera och effektivisera i dagsläget innan man börjar överväga skattehöjningar. Precis som smuggling av tobak och alkohol ökar när man höjer priserna så ser det inte direkt annorlunda ut inom andra sektorer heller.
Mina förslag är kanske inte rätt, kanske inte fel heller. Men i vilket fall så finns det utrymme för förbättring.
När jag var 12 hade jag anorexi
Klicka här om du har problem med att se videon.
Det här är nog det jobbigaste jag gjort. Sitta fem minuter i sträck och berätta om ätstörningarna jag hade när jag var yngre. Det började runt 11-12. Jag fick mens och former först av alla. Växte mycket. Hade haft ganska mycket förpubertetshull tidigare. Kommer ihåg hur jag fick de överflödiga kilona anmärkta på av skolsystern (när jag var underviktig så sket de dock i det, vilket jag alltid varit tidigare och garanterat blev efteråt) och hur konstig jag kände mig. Började med att träna väldigt mycket. Gick upp 6 på morgonen, ofta tidigare, för att springa innan skolan. Sprang på varje rast. Tränade efter skolan. Åt aldrig. Om jag åt så kräktes jag upp det. När jag kom hem och det var middag så hävdade jag att jag redan ätit hos en polare eller att jag ätit sjukt mycket lunch och fortfarande mådde illa som det. Jag, som alltid varit smal innan man ändå åt som en häst, åt helt plötsligt inget alls. Och tränade livet ur mig.
Jag sabbade mina fotleder och knän under de här åren, det tog flera år innan jag kunde gå ordentligt igen. Jag skaffade mig en konstant huvudvärk som höll i sig i flera år innan den försvann. När det tillslut blev påkommet så sattes jag på tvångsvägning. Slutade gå till skolan. Fick tillslut en diagnos på tung depression. Medicinerades. Gick upp mycket i vikt. Fick ångest av det och utvecklade en kraftig bullimi.
Vid 18, ungefär, kan man påstå att jag blev frisk. Eller kanske 19. 8 år. Jag tillfrisknade efter att jag avbrutit min sjukskrivning som de sagt förmodligen skulle pågå hela mitt liv. De påstod att medicineringen skulle hänga med mig i hela mitt liv. Men jag slutade ta medicinerna. Började jobba i smyg. Tog mig ur det ändå.
Ett tillfälle som jag alltid kommer att komma ihåg från när jag var yngre var från ombytningsrummet till gymnastiksalen. De andra tjejerna hade också fått hår på könet vid det här laget, inte så mycket, men ändå. De liksom tävlade med varandra om vem som hade mest. Jag förstod det inte riktigt, eftersom att jag haft hår länge vid det laget. Men jag berättade i alla fall att jag var tvungen att klippa mitt, annars blev det jättemycket. En stor boll av hår, som det blir när man inte klipper konshåret.
Och jag kommer ihåg den där frasen så väl. så väl.
"Men det är ju onaturligt!"
Onaturligt. Jag kände mig så fel. Så off. Så annorlunda. Som ett jävla freak. Det håriga jävla freaket med onaturligt mycket hår som var tvungen att klippa det. Inte som de andra. Inte normal. Äcklig.
Det utvecklades ju också till en väldigt flådig hårfobi, ska sägas. Men det är väl en helt annan historia. En som också är passerad, tack och lov.
Men jag var monstret. Och jag klarade inte av det. Försökte så hårt att inte ha några former. Att vara normal. Utrota min mens. Mina former. Mitt hår. Bara vara normal. Det är som så många av det ni andra säger. Vi är skolboksexempel av tjejer som får problem när vi är unga. Vi som var tidiga. Vi som var konstiga jämfört med de andra. Jag tror inte att all skuld till anorexi ligger hos mode och media, en stor del, ja, men mycket ligger på samhället. Att få folk att förstå att de inte är sjuka för att de förändras. Solidaritet och stolthet är något som behövs.
Ibland tittar jag på bilder av mig själv precis innan det här. Det finns inga bilder på mig från anorexiaperioden. Hatade kameror och speglar. Kände mig alltid så fet och gigantisk. Men ibland tittar jag på bilderna innan. Jag mår så dåligt på dem. Känner mig så stor. Alla kläder är för korta och sitter lite fel. Jag håller mina armar runt magen. Försöker dölja mig själv. Ser ut att vilja dö i ansiktet. Känner mig så fet. Men är faktiskt jävligt smal. Jag kan se det nu. Att jag var jävligt smal. Kunde inte se det då.
Och brevid mig står alltid någon kompis som var hälften av min längd. Jävla skit.
Undersökning - Har du någonsin velat gå ner i vikt?
Rösta till vänster under min personliga info.
Lite statistisk till mitt idealprogram imorgon. Det kommer inte att framföras som representativt för hela Sverige, däremot kommer det nämnas i programmet att jag valde att göra den här undersökningen i min blogg. Jag uppskattar om så många som möjligt deltar!
Om du vill utveckla med en historia så får du hemskt gärna göra det i kommentarsfältet här.
Ideal i nästa program
Nästa vecka så kommer mitt program i ZTV att handla om ideal, vilka effekter dagens ideal har i samhället och vad man eventuellt kan göra för att motverka dagens ideal. Vi kommer bland annat att ta upp Folkhälsoinstitutets rapport som visar att unga tjejer i större grad är underviktiga än lider av övervikt (vilket jag hävdat mycket länge, och det är skönt att det äntligen kommer bevis som man kan peka på) sedan kommer vi ha en tjej i studion som lidit av både anorexia och bullimi själv och gjort en dokumentärfilm om det som hon visar och pratar om för unga tjejer.
Det kommer att bli ett bra program. Det känns fantastiskt att få göra något man verkligen brinner för. Att försöka motverka dagens ideal och hjälpa tjejer är det viktigaste som finns för mig.
Om vikt i Aftonbladet - igen
Tjonka! I Aftonbladet idag igen, nu den tryckta versionen. Jag diskuterades i radio i morse också, Metropol, angående min viktuppgång. Melinda Wrede jobbar där (kollega på ZTV, också programledare) och berättade det hela. Kommer inte riktigt ihåg vilka som var med, men de hade tydligen varit positivt inställda. Ja, förutom EN kvinna som kom med väldigt skumma argument.
Hon sa att det inte kan vara hälsosamt att gå upp en tredjedel av sin vikt. Och att fetman faktiskt ökar i Sverige.
För det första skulle jag vilja påstå att det är väldigt konstigt att tro att folk blir uppmuntrade till fetma av att man går upp till en hälsosam vikt. Det är ett extremt konstigt argument.
För det andra är det väldigt intressant att man som underviktig kan kritiseras för att gå upp i vikt. Vi är alla olika, och vissa är, som ni kanske vet, väldigt stora av naturen utan att lida av några som helst hälsobesvär förutom att de möjligen har svårare att röra på sig och därav kan få följdproblem på grund av det. Men sådanna problem har underviktiga också. Folk som är väldigt underviktiga av naturen löper större risk att få köldskador, permanenta blåmärken och en naturlig fallenhet för näringsbrist betyder även att musklerna är speciellt utsatta. Så det är knappast som så att enbart naturlig övervikt kan orsaka problem. Däremot så blir inte någon som har en naturlig och ofarlig övervikt någonsin kritiserad för att denne går ner, för allt i vårat samhälle säger att man absolut inte får vara överviktig. Men som smal, ja då jävlar, då kan det kritiseras med viktuppgång. Ännu ett exempel på hur sjukt hjärntvättade vi är. Är smal alltid bättre? Nej, det är det inte.
För det tredje. Ja, fetman ökar i Sverige. Men det gör också undervikten. Det är beräknat att anorexi och andra former av svältsjukdomar ökar med 15% varje år, och det är främst tjejer i en påverkbar ålder som får det. Medianvikten har alltså inte skiftat, däremot har det blivit större extremer. Självfallet ska man uppmuntra att alla ska vara friska, men det finns absolut inget ideal i dagens samhälle som uppmuntrar folk till att bli överviktiga. Det är andra problem som orsakar det.
Så alla som kritiserar viktuppgången med argumentet att fetman ökar i Sverige borde nog tänka till en gång till, eller tror de på allvar att folk sitter och tänker: "Åh, den här tjejen som var sjukligt underviktig går upp till normalvikt, åh, jag måste nog bli sjukligt överviktig tror jag annars är jag ful och passar inte in!"
Nä. Tror inte det.
Synd bara att bilden på mig i Aftonbladet är så ful. Jag ser ut som en äggskalle. Och det är synd. Jag vill fånga en ung målgrupp med det här. Målgruppen som tittar i modemagasin, känner att de måste vara så himla piffiga hela tiden och lider av en stor stress vad gäller deras utseende. Man fångar inte upp dem om man har en ful bild. Inte till en början. Man leder in med något snyggt och läckert, visar åsikterna, försöker förändra. En tjej som känner att hon måste vara döläcker hela tiden och därav skadar sig själv genom svält kommer inte att se på den där bilden och säga: "Fett! Jag kan gå upp i vikt och fortfarande duga som jag är! Fortfarande känna mig snygg". Så det är väldigt synd.
Hon sa att det inte kan vara hälsosamt att gå upp en tredjedel av sin vikt. Och att fetman faktiskt ökar i Sverige.
För det första skulle jag vilja påstå att det är väldigt konstigt att tro att folk blir uppmuntrade till fetma av att man går upp till en hälsosam vikt. Det är ett extremt konstigt argument.
För det andra är det väldigt intressant att man som underviktig kan kritiseras för att gå upp i vikt. Vi är alla olika, och vissa är, som ni kanske vet, väldigt stora av naturen utan att lida av några som helst hälsobesvär förutom att de möjligen har svårare att röra på sig och därav kan få följdproblem på grund av det. Men sådanna problem har underviktiga också. Folk som är väldigt underviktiga av naturen löper större risk att få köldskador, permanenta blåmärken och en naturlig fallenhet för näringsbrist betyder även att musklerna är speciellt utsatta. Så det är knappast som så att enbart naturlig övervikt kan orsaka problem. Däremot så blir inte någon som har en naturlig och ofarlig övervikt någonsin kritiserad för att denne går ner, för allt i vårat samhälle säger att man absolut inte får vara överviktig. Men som smal, ja då jävlar, då kan det kritiseras med viktuppgång. Ännu ett exempel på hur sjukt hjärntvättade vi är. Är smal alltid bättre? Nej, det är det inte.
För det tredje. Ja, fetman ökar i Sverige. Men det gör också undervikten. Det är beräknat att anorexi och andra former av svältsjukdomar ökar med 15% varje år, och det är främst tjejer i en påverkbar ålder som får det. Medianvikten har alltså inte skiftat, däremot har det blivit större extremer. Självfallet ska man uppmuntra att alla ska vara friska, men det finns absolut inget ideal i dagens samhälle som uppmuntrar folk till att bli överviktiga. Det är andra problem som orsakar det.
Så alla som kritiserar viktuppgången med argumentet att fetman ökar i Sverige borde nog tänka till en gång till, eller tror de på allvar att folk sitter och tänker: "Åh, den här tjejen som var sjukligt underviktig går upp till normalvikt, åh, jag måste nog bli sjukligt överviktig tror jag annars är jag ful och passar inte in!"
Nä. Tror inte det.
Synd bara att bilden på mig i Aftonbladet är så ful. Jag ser ut som en äggskalle. Och det är synd. Jag vill fånga en ung målgrupp med det här. Målgruppen som tittar i modemagasin, känner att de måste vara så himla piffiga hela tiden och lider av en stor stress vad gäller deras utseende. Man fångar inte upp dem om man har en ful bild. Inte till en början. Man leder in med något snyggt och läckert, visar åsikterna, försöker förändra. En tjej som känner att hon måste vara döläcker hela tiden och därav skadar sig själv genom svält kommer inte att se på den där bilden och säga: "Fett! Jag kan gå upp i vikt och fortfarande duga som jag är! Fortfarande känna mig snygg". Så det är väldigt synd.
En rättighet för killar men ett förtryck för tjejer?
www.viewimages.com
Nu bråkas det om byxhäng igen. Som vanligt. En gång i halvåret minst. Unga killar i skolan som har byxorna långt, långt ner så att nästan hela kalsongen syns och i många fall även den begynnande skåran mellan skinkorna. Sedan pratas det om hur onda rektorerna och lärarna är som inte respekterar barnens frihet. Det är de här killarnas stil. Låt dem visa sina kalsonger. Man ska respektera varandras klädval. Yaddayadda. Tjohej.
"Jag satte mig ner och då åkte mina byxor ner kanske fem centimeter. Då kom läraren och sa till mig "dra upp byxorna". Jag svarade "de är redan uppe". "Jaså, då ringer jag hem till dina föräldrar", sa hon då. "Okej" sa jag."
"Det är lite komiskt allihopa. Det här med modet skiftar ju från månad till månad. Det här är en grej som går nu, att man har byxorna en bit nere. Det viktiga är att man är proper, ren och snygg, säger Magnus Quint."
Källa: Aftonbladet.
Och ja, det kan man väl tycka?
Men jag kan inte låta bli att tänka på den uppmärksammade artikeln för ett tag sedan som handlade om unga tjejer som dansade i BH eller Hotpants på fester. Det var ju fruktansvärt. Det sas så mycket om om det här. Hur tjejerna gjorde det för att få uppmärksamhet på grund av deras dåliga självkänsla. Hur de i princip bjöd ut sig själva.
Och vad skulle hända en om en tjej ammade det här byxmodet? Så att byxorna hängde så långt ner så att hela trosan syntes? Skulle inte hon, närmast, skickas till kuratorn? Alla skulle undra vad som var fel med henne.
Äh. Blir så trött på det här. Män kan gå med bar överkropp, kvinnor kan inte ens gå runt i BH. Killar kan visa hela kalsongen, medan en tjej med string som är uppdraget ovanför byxkanten blir stämplad som en billig liten slampa. Alla snackar skit om vilken hora och idiot hon är, minsan.
Nu ska vi säga, att jag när jag gick i skolan tyckte att det var ganska jobbigt när man hamnade bakom någon med hela byxan nere. Speciellt om det var trångt. Typ på en buss eller dylikt. Det är inte trevligt att få ens kropp ihopföst med en främlings underkläder. Speciellt då jag anser att i princip alla har en bristande hygien efter toabesök, vilket mitt väldigt känsliga luktsinne gör mig påmind om konstant.
Men det är inte den stora saken. Varför ska vi spö att det i killars fall bara handlar om rätten till deras egen stil, medan man måste skydda en tjej som dansar i BH? Fan. Jag var på en fest en gång där det var asvettigt och asbra dansgolv. Jag höll på att dö av värmeslag. Jag tog av mig tröjan och dansade i BH. Våpigt? Utbjudande? Nej. Men JÄVLIGT VARMT. Tittade folk på mig? Ingen aning. Jag kollade inte och brydde mig inte.
Är så trött på hur kvinnor ska sexualiseras och göras till offer in i det sista, medan det i killars fall bara handlar om deras frihet och rätt till en egen stil. Vad fan skulle folk säga om en tjej, en varm sommardag, satt och åt i skolmatsalen med BH?
Är det rimligt att det ser ut så här?
Banta och tuscha
Äh. Jag vet inte hur många av er det är som vet som jag jobbat med retusch, bland annat. Då jag varit både orginalare och grafisk formgivare. Nåja, jobbade med det i flera år. Främst med böcker, eftersom att jag fick stark avsmak med modejobben där det alltid krävdes att man skulle göra alla så smala, så smala. Så släta, så släta.
Jag har inte köpt Sofis mode förut. Gjorde det första gången idag, faktiskt. Bara för att jag blev provocerad, för annars kan jag inte påstå att tidningen riktar sig till min målgrupp. Jag blev provocerad av hur J Lo tydligen ska få tillbaka sin "drömkropp" och hur hon anlitat ett superteam för att gå ner 19 kg efter graviditeten, och jag blir trött. Bantning. Bantning. Smalfixering.
Sedan ser jag bilden på Sofi, och där ligger en av de sämsta smalretuscherna jag sett i hela mitt liv. Visserligen tröstar jag mig med att hela bildredigeringen verkar vara gjord av någon som just blivit introducerad för fenomenet Photoshop och inte har en gedigen kunskap i hur man går till väga eller hur man gör för att kroppen fortfarande ska se proportionerlig och naturlig ut. Jag är glad att det är så uppenbart fejk. Fast inte helt glad, för jag tänker att det kanske bara är jag som ser det ändå, jag med min långa erfarenhet i branschen.
Men Sofi! Hon är ju redan så smal. Jag förstår inte varför de klippt bort så mycket av armen (men tackar för att personen i fråga inte tänkt på att vecken vid armbågen är anpassade efter en bredare arm) eller varför de tagit bort så mycket av blusen på höger sida (men tacksam för att de inte tänkt på att de skulle behövt såga bort typ hälften av hennes benstomme för att få DEN sjuka kurvan på ryggen).
Det här är ingen diss mot Sofi. Det här är en diss mot de som jobbar på tidningen som uppenbarligen anser att Sofi, som redan är så smal, behöver tunnas ut än mer. Det är väl tillräkligt illa att alla redan asmala modeller på alla bilder överallt tuschas smalare. Men Sofi, hon är ju personen i fråga som läsaren ska relatera till. Lyssna på. Känna gemenskap med. Ge i alla fall fan i hennes kropp, hon är väl jävligt fin som det är? Eller?
Vad är nästa steg, bloggare som plockar bort sin buk från bilder och som tuschar mellanrum mellan sina lår? Drar in midjan med klonstämpeln? Vi har redan sett en del som drar ut bilderna på höjden för att se smalare ut, visserligen, men det är ju mer skrattretande än något annat. I ärlighetens namn.
Men fan. Ge fan i kropparna. Ni är redan fina.
Jag har inte köpt Sofis mode förut. Gjorde det första gången idag, faktiskt. Bara för att jag blev provocerad, för annars kan jag inte påstå att tidningen riktar sig till min målgrupp. Jag blev provocerad av hur J Lo tydligen ska få tillbaka sin "drömkropp" och hur hon anlitat ett superteam för att gå ner 19 kg efter graviditeten, och jag blir trött. Bantning. Bantning. Smalfixering.
Sedan ser jag bilden på Sofi, och där ligger en av de sämsta smalretuscherna jag sett i hela mitt liv. Visserligen tröstar jag mig med att hela bildredigeringen verkar vara gjord av någon som just blivit introducerad för fenomenet Photoshop och inte har en gedigen kunskap i hur man går till väga eller hur man gör för att kroppen fortfarande ska se proportionerlig och naturlig ut. Jag är glad att det är så uppenbart fejk. Fast inte helt glad, för jag tänker att det kanske bara är jag som ser det ändå, jag med min långa erfarenhet i branschen.
Men Sofi! Hon är ju redan så smal. Jag förstår inte varför de klippt bort så mycket av armen (men tackar för att personen i fråga inte tänkt på att vecken vid armbågen är anpassade efter en bredare arm) eller varför de tagit bort så mycket av blusen på höger sida (men tacksam för att de inte tänkt på att de skulle behövt såga bort typ hälften av hennes benstomme för att få DEN sjuka kurvan på ryggen).
Det här är ingen diss mot Sofi. Det här är en diss mot de som jobbar på tidningen som uppenbarligen anser att Sofi, som redan är så smal, behöver tunnas ut än mer. Det är väl tillräkligt illa att alla redan asmala modeller på alla bilder överallt tuschas smalare. Men Sofi, hon är ju personen i fråga som läsaren ska relatera till. Lyssna på. Känna gemenskap med. Ge i alla fall fan i hennes kropp, hon är väl jävligt fin som det är? Eller?
Vad är nästa steg, bloggare som plockar bort sin buk från bilder och som tuschar mellanrum mellan sina lår? Drar in midjan med klonstämpeln? Vi har redan sett en del som drar ut bilderna på höjden för att se smalare ut, visserligen, men det är ju mer skrattretande än något annat. I ärlighetens namn.
Men fan. Ge fan i kropparna. Ni är redan fina.
Blogga för pengar, oetiskt eller ej?
Okej. Jag har fått en del förfrågningar att lämna min åsikt gällande Blondinbella, Ebba von Sydow och debatt. Jag kan börja med att säga att jag inte såg programmet. Så det blir omöjligt att kommentera vad som sades.
Men jag gissar på det här:
Få betalt för att nämna företag och produkter i bloggen, oetiskt eller ej?
Det är oetiskt om man inte nämner att man får betalt för det, precis som det är felaktigt att skriva om produkter man får utan att nämna att man fått dem gratis. Det här är en förtroendefråga. Om man däremot, som jag, skriver ut när det är ett betalt uppdrag så anser jag att det är helt okej, precis som det står "det här är en annons" i tryckta medier.
Smygmarknadsföring är oetisk.
Och bör, i min åsikt, straffas med små stämningar.
Media är nämligen redan tillräkligt smutsigt som det är, men det finns lagar inom marknadsföring som i alla fall reglerar en bit av det hela. Tryckta medier går ut ännu hårdare. Där ska man överhuvudtaget inte skriva om något man får gratis. Men det är vinstdrivande projekt, och ett visst överseende kan man självfallet ha med bloggare som inte tjänar pengar. Men skriv för all del ut att det är presenter.
Men jag gissar på det här:
Få betalt för att nämna företag och produkter i bloggen, oetiskt eller ej?
Det är oetiskt om man inte nämner att man får betalt för det, precis som det är felaktigt att skriva om produkter man får utan att nämna att man fått dem gratis. Det här är en förtroendefråga. Om man däremot, som jag, skriver ut när det är ett betalt uppdrag så anser jag att det är helt okej, precis som det står "det här är en annons" i tryckta medier.
Smygmarknadsföring är oetisk.
Och bör, i min åsikt, straffas med små stämningar.
Media är nämligen redan tillräkligt smutsigt som det är, men det finns lagar inom marknadsföring som i alla fall reglerar en bit av det hela. Tryckta medier går ut ännu hårdare. Där ska man överhuvudtaget inte skriva om något man får gratis. Men det är vinstdrivande projekt, och ett visst överseende kan man självfallet ha med bloggare som inte tjänar pengar. Men skriv för all del ut att det är presenter.
SMAL
Vilken otrolig respons jag fått på artikeln! Det är fantastiskt, och jag är så glad att se att så många av er bryr er.
Jag tycker att ni ska göra ett besök hos SMAL - Start Marketing All Looks, Stop Marketing Anorectic Looks och fylla i deras namninsamling. Protestlistan skickas till den svenska staten och visar upp att vi inte är nöjda och glada över att regelbundet bli exponerade för samma ideal. SMAL försöker få staten att säga till mot media och modebranschen och få dem att uppmuntra fler kroppstyper. Inte bara en och samma.
Vi ser alla annorlunda ut, och vi är fina som vi är! En är underviktig, en är medelviktig och en är överviktig. Det betyder inte att vi är fula eller sämre än någon annan. Så länge vi har hälsan i behåll och inte tvingar oss till saker som får oss att må dåligt så borde vi få se ut som vi är skapta.
Eller varför ska vi stå och vända och vrida oss framför varje spegel vi går förbi? Skita i att äta middag innan vi går ut för att de där midjehöga byxorna ska sitta bra utan att det blir en bulle? Ha komplex för att våra armar blir bredare när vi sitter ner? Noja över den goda maten man måste få unna sig? Hur mycket tid och energi tar det här upp? Hur mycket ångest orsakar det?
Jag tror knappt att jag träffat någon tjej som inte haft någon form av ätstörning. Det vill vi motverka.
Jag tycker att ni ska göra ett besök hos SMAL - Start Marketing All Looks, Stop Marketing Anorectic Looks och fylla i deras namninsamling. Protestlistan skickas till den svenska staten och visar upp att vi inte är nöjda och glada över att regelbundet bli exponerade för samma ideal. SMAL försöker få staten att säga till mot media och modebranschen och få dem att uppmuntra fler kroppstyper. Inte bara en och samma.
Vi ser alla annorlunda ut, och vi är fina som vi är! En är underviktig, en är medelviktig och en är överviktig. Det betyder inte att vi är fula eller sämre än någon annan. Så länge vi har hälsan i behåll och inte tvingar oss till saker som får oss att må dåligt så borde vi få se ut som vi är skapta.
Eller varför ska vi stå och vända och vrida oss framför varje spegel vi går förbi? Skita i att äta middag innan vi går ut för att de där midjehöga byxorna ska sitta bra utan att det blir en bulle? Ha komplex för att våra armar blir bredare när vi sitter ner? Noja över den goda maten man måste få unna sig? Hur mycket tid och energi tar det här upp? Hur mycket ångest orsakar det?
Jag tror knappt att jag träffat någon tjej som inte haft någon form av ätstörning. Det vill vi motverka.
Dagens syn på smalt och tjockt
Lås oss prata lite mer om vikt.
Jag skulle vilja påstå att jag har en ganska bra erfarenhet av det hela. Jag har nämligen vägt på många olika sätt. När jag växte upp var jag ett skraltigt litet benrangel, sedan fick jag förpubertetshull, och efter det växte jag som ett spjut på längden och blev därefter mitt vanliga, väldigt smala jag. I tonåren började jag sedan må väldigt dåligt. Inte helt ovanligt, direkt. Men jag mådde verkligen sanslöst dåligt. Fick tunga antideppressiva mediciner i flera år vilket resulterade i en väldigt, väldigt stor viktuppgång. Jag tror att jag som mest vägde 85 kg. Sedan slutade jag äta dem och tappade allt väldigt, väldigt snabbt. På lite mer än ett halvår låg jag på 50 kg. Och sedan fortsatte det tappas helt okontrollerat tills jag hamnade på 43 kg. Och därefter, den stora kampen för att gå upp till mina nuvarande 60 kg.
Jag har varit underviktig. Jag har varit överviktig. Jag har varit, och är idag, normalviktig.
Och alla olika bemötanden man får i samhället är i ärlighetens namn väldigt skräckinjagande. När jag var överviktig var folks bemötande hemskt. Väldigt få sa visserligen rakt till mitt ansikte att jag var det, men de var mycket mindre måna om att vara min vän. Man var inte lika attraktiv i relationer. Varken vänskapliga eller romantiska. Sjukt nog. När jag slutade på medicineringen och raskt tappade och blev underviktig var det visserligen vissa som behandlade det hela med oro, men bekantskaper från förr som man sprang på ute hyllade det hela.
Och jag fann det obehagligt. Väldigt obehagligt. När vissa kom fram och sa: "Vad snygg du blivit! Du har verkligen blommat ut!" så kände jag mig nedstämd och tänkte på hur förjävla vidrigt vårat samhälle är. Där överviktig verkar vara synonymt med en massa hemska ting. Man ses som dum. Man ses som lat. Man ses som oansvarig. Och det är förjävligt. Efter ett tag började jag ryta till ordentligt på det här, fnös till och gav ett bitskt: "Det säger du bara för att jag gått ner i vikt. Men vet du? Det är inte synonymt med skönhet. Och vet du hur min hud ser ut? Under de här kläderna, vid min buk, är det hud som heter duga. Jag må ha varit överviktig förut, men då var jag i alla fall fast och fin. Nu är jag skrynklig som en gammal gymhandduk, så håll käften."
Jag blev bara så trött på det. Ingen, absolut ingen. Borde hypa en så snabb viktnedgång. Det är inte hälsosamt. Ingen som går ner så snabbt gör det av naturliga skäl. Min var visserligen på grund av att jag slutat med medicineringen, men med alla andra kan en sådan sak inte ha med annat än ätstörningar eller annan sjukdom att göra.
Och det här samhället är hemskt, som verkar vilja hypa ätstörningar och lovorda hela grejen. Det enda ljuset i det hela var de som kom fram och frågade om jag hade anorexi. Självfallet var det inte roligt att det antogs att jag var sjuk, men de här människorna visade i alla fall upp en mycket sundare bild. De rörde sig med ett bättre ideal. Och det var upplyftande.
Nu väger jag mina 60 kg. Ingen säger något om det alls. Det är smalt, men normalt. Vissa sjuka jävlar påstår dock att det är kurvigt. Att det innebär en massa kvinnliga former. Men det är också vrickat. Det är i den lägre delen av normalvikt, och att det ska stämplas som något meddelting tyder också på sjuk smalfixering.
Jag skulle fanimej vilja gå upp till 70 kg. Det är också inom sfären för normalvikt. Men ändock, ändock, mina tjejkompisar som väger det här. De ser sig själva som tjocka. Tjocka! En fullkomligt normal vikt. Och när folk beskriver de så beskrivs de som lite tjock, eller till gränsen på. Det hela är vidrigt. Och jag hatar vårat ideal och vårat samhälle som nitiskt fortsätter pusha på det här.
Men jag hoppas att ni, precis som jag, vet att det är fel. Och att vi tillsammans kan gå emot det här. För det måste vi, om vi inte vill se generation efter generation av tjejer banta ner sig, fördumma sig, förstöra sina hjärnor och kroppar med svält. Den mentala korsetten, som jag påpekar i Aftonbladets artikel är påtaglig. Vi blir dummare av det. Vi blir svagare av det. Och hur ska vi kunna ta plats, vara starka och må bra när våra hjärnor går på halv glöd av näringsbrist?
Nej. Det är viktigare att må bra än att kunna se smal ut när man sitter ner i midjehöga jeans. Det vet jag. det vet ni. Vi gör något åt det. Alla tillsammans!
Jag skulle vilja påstå att jag har en ganska bra erfarenhet av det hela. Jag har nämligen vägt på många olika sätt. När jag växte upp var jag ett skraltigt litet benrangel, sedan fick jag förpubertetshull, och efter det växte jag som ett spjut på längden och blev därefter mitt vanliga, väldigt smala jag. I tonåren började jag sedan må väldigt dåligt. Inte helt ovanligt, direkt. Men jag mådde verkligen sanslöst dåligt. Fick tunga antideppressiva mediciner i flera år vilket resulterade i en väldigt, väldigt stor viktuppgång. Jag tror att jag som mest vägde 85 kg. Sedan slutade jag äta dem och tappade allt väldigt, väldigt snabbt. På lite mer än ett halvår låg jag på 50 kg. Och sedan fortsatte det tappas helt okontrollerat tills jag hamnade på 43 kg. Och därefter, den stora kampen för att gå upp till mina nuvarande 60 kg.
Jag har varit underviktig. Jag har varit överviktig. Jag har varit, och är idag, normalviktig.
Och alla olika bemötanden man får i samhället är i ärlighetens namn väldigt skräckinjagande. När jag var överviktig var folks bemötande hemskt. Väldigt få sa visserligen rakt till mitt ansikte att jag var det, men de var mycket mindre måna om att vara min vän. Man var inte lika attraktiv i relationer. Varken vänskapliga eller romantiska. Sjukt nog. När jag slutade på medicineringen och raskt tappade och blev underviktig var det visserligen vissa som behandlade det hela med oro, men bekantskaper från förr som man sprang på ute hyllade det hela.
Och jag fann det obehagligt. Väldigt obehagligt. När vissa kom fram och sa: "Vad snygg du blivit! Du har verkligen blommat ut!" så kände jag mig nedstämd och tänkte på hur förjävla vidrigt vårat samhälle är. Där överviktig verkar vara synonymt med en massa hemska ting. Man ses som dum. Man ses som lat. Man ses som oansvarig. Och det är förjävligt. Efter ett tag började jag ryta till ordentligt på det här, fnös till och gav ett bitskt: "Det säger du bara för att jag gått ner i vikt. Men vet du? Det är inte synonymt med skönhet. Och vet du hur min hud ser ut? Under de här kläderna, vid min buk, är det hud som heter duga. Jag må ha varit överviktig förut, men då var jag i alla fall fast och fin. Nu är jag skrynklig som en gammal gymhandduk, så håll käften."
Jag blev bara så trött på det. Ingen, absolut ingen. Borde hypa en så snabb viktnedgång. Det är inte hälsosamt. Ingen som går ner så snabbt gör det av naturliga skäl. Min var visserligen på grund av att jag slutat med medicineringen, men med alla andra kan en sådan sak inte ha med annat än ätstörningar eller annan sjukdom att göra.
Och det här samhället är hemskt, som verkar vilja hypa ätstörningar och lovorda hela grejen. Det enda ljuset i det hela var de som kom fram och frågade om jag hade anorexi. Självfallet var det inte roligt att det antogs att jag var sjuk, men de här människorna visade i alla fall upp en mycket sundare bild. De rörde sig med ett bättre ideal. Och det var upplyftande.
Nu väger jag mina 60 kg. Ingen säger något om det alls. Det är smalt, men normalt. Vissa sjuka jävlar påstår dock att det är kurvigt. Att det innebär en massa kvinnliga former. Men det är också vrickat. Det är i den lägre delen av normalvikt, och att det ska stämplas som något meddelting tyder också på sjuk smalfixering.
Jag skulle fanimej vilja gå upp till 70 kg. Det är också inom sfären för normalvikt. Men ändock, ändock, mina tjejkompisar som väger det här. De ser sig själva som tjocka. Tjocka! En fullkomligt normal vikt. Och när folk beskriver de så beskrivs de som lite tjock, eller till gränsen på. Det hela är vidrigt. Och jag hatar vårat ideal och vårat samhälle som nitiskt fortsätter pusha på det här.
Men jag hoppas att ni, precis som jag, vet att det är fel. Och att vi tillsammans kan gå emot det här. För det måste vi, om vi inte vill se generation efter generation av tjejer banta ner sig, fördumma sig, förstöra sina hjärnor och kroppar med svält. Den mentala korsetten, som jag påpekar i Aftonbladets artikel är påtaglig. Vi blir dummare av det. Vi blir svagare av det. Och hur ska vi kunna ta plats, vara starka och må bra när våra hjärnor går på halv glöd av näringsbrist?
Nej. Det är viktigare att må bra än att kunna se smal ut när man sitter ner i midjehöga jeans. Det vet jag. det vet ni. Vi gör något åt det. Alla tillsammans!
Lisa Magnusson kanske inte gillar sin valda image
Det var ganska roande med Lisa Magnussons svar här till mig, i min blogg. Lisa försöker påpeka att hennes krönikör fyllda med slagord och påhopp i själva verket är analyser om fördomar samt utvärderingar av feminismen idag. Jag tycker att det är lite konstigt att Lisa inte kan stå för den linje hon valt, när hon nu uppenbarligen önskat den eftersom att det är den linje som följer samtliga av hennes skriverier, och försöker bortförklara det vid händelse att hon får bitterheten påpekad, och får samma typ av bemötande tillbaks. Smärtsamt.
Det vore som om jag skulle hävda att min text om henne var en djupgående analys av hennes person, när det, som jag hoppas är uppenbart för alla, är en text där jag helt enkelt visar upp mitt hat för någon jag finner vara en sanlös dålig skribent och även en idiot.
Lisa. Du vill ha en hatfull image. Jag må tycka att den är fånig, men om det är den linje du valt och önskar så är det kanske lite fjolligt att bortförklara sig. Visa lite stake och stå för din bitterhet istället för att hävda att det är seriösa texter och analyser.
Eller, än bättre kanske: Skippa den linjen, det är ganska fjantigt. Och mothugg kommer du få, i samma språk. Och när det inte är önskvärt från din sida är det kanske dags på att fundera på om det var den typen av respons du ville ha? För skriker man om idioter hit och dit så får gemena man inte höra att de är häftiga och tuffa. De får höra att de är fjantar. Att förvänta sig att dina läsare ska censurera ut alla påhopp, alla skällsord och alla fördomar och bara se till de få orden därimellan är inte särskilt rimligt. Om det är ett seriöst bemötande du vill ha: prova en seriös ton. Det går liksom inte att hävda att skriverierna du gjort är vad du vill hävda i min blogg.
Beskyll inte dina läsare för att de är idioter för att de tolkar dina texter synnerligen normalt och mänskligt. Det är inte deras läsande det är fel på, utan det är i så fall ditt eget språk du ska kritisera.
Fast, vad vet jag? Jag kan ju testa med att börja min nästa debatt med att kalla alla runt om mig för idioter. Och sedan hävda att det är en seriös analys av samhället. Vi kan ju se hur bra det funkar. Eller äh. Nä. Tror inte det.
Lustigt nog så skulle dock en av hennes läsare kommentera på det förra inlägget och påpeka att det var bittert och hatisk. Nähä? Oj? Vilken slående analys? Jag är chockad! Så om alla hennes läsare briljerar med en sådan fantastisk analyktiskt förmåga så kan väl Lisa klara sig ändå. Grattis!
Det vore som om jag skulle hävda att min text om henne var en djupgående analys av hennes person, när det, som jag hoppas är uppenbart för alla, är en text där jag helt enkelt visar upp mitt hat för någon jag finner vara en sanlös dålig skribent och även en idiot.
Lisa. Du vill ha en hatfull image. Jag må tycka att den är fånig, men om det är den linje du valt och önskar så är det kanske lite fjolligt att bortförklara sig. Visa lite stake och stå för din bitterhet istället för att hävda att det är seriösa texter och analyser.
Eller, än bättre kanske: Skippa den linjen, det är ganska fjantigt. Och mothugg kommer du få, i samma språk. Och när det inte är önskvärt från din sida är det kanske dags på att fundera på om det var den typen av respons du ville ha? För skriker man om idioter hit och dit så får gemena man inte höra att de är häftiga och tuffa. De får höra att de är fjantar. Att förvänta sig att dina läsare ska censurera ut alla påhopp, alla skällsord och alla fördomar och bara se till de få orden därimellan är inte särskilt rimligt. Om det är ett seriöst bemötande du vill ha: prova en seriös ton. Det går liksom inte att hävda att skriverierna du gjort är vad du vill hävda i min blogg.
Beskyll inte dina läsare för att de är idioter för att de tolkar dina texter synnerligen normalt och mänskligt. Det är inte deras läsande det är fel på, utan det är i så fall ditt eget språk du ska kritisera.
Fast, vad vet jag? Jag kan ju testa med att börja min nästa debatt med att kalla alla runt om mig för idioter. Och sedan hävda att det är en seriös analys av samhället. Vi kan ju se hur bra det funkar. Eller äh. Nä. Tror inte det.
Lustigt nog så skulle dock en av hennes läsare kommentera på det förra inlägget och påpeka att det var bittert och hatisk. Nähä? Oj? Vilken slående analys? Jag är chockad! Så om alla hennes läsare briljerar med en sådan fantastisk analyktiskt förmåga så kan väl Lisa klara sig ändå. Grattis!
Tack, Lisa Magnusson!
Jag har verkligen tyckt illa om Lisa Magnusson sedan hon började som krönikör på Aftonbladet. Varenda en av hennes krönikor har varit gnälliga skrifter utan någon slags poäng. Men det är väl egentligen skitsamma, gnällig kan man väl få vara, och tråkig kan väl vem som helst få vara utan problem.
Det som dock stört mig något otroligt är att hon gett intrycket av att vara en sådan där dålig feminist. En hatare som ska dra folk över en kam. En person som snackar skit om andra tjejer på grund av deras utseende och bittert slänger ur sig att hon bestämmer sig för att hata Heath Ledger (som hon tyckte var snygg och en underbar skådis) för att han dejtat en av Olsensystrarna, som hon då hävdat är spån (för att de gillar kläder, får uppmärksamhet, är söta?) och att hon bestämmer sig för att dra alla killar över en kam och bedyra hur hemska de är för att de är så rädda för mens.
Så jag har tagit mig för pannan och suckat för att media gett utrymme till ännu en hatisk idiot, istället för någon med vettiga budskap. En normal feminist som inte verkar leva i ett konstant regn av PMS och fördomar.
Och sedan idag så läser jag en till av hennes idiotiska krönikor och börjar skratta så att jag nästan dör. Jag fnissar så att det kittlas i magen och jag blir en smula kissnödig. Sedan sätter jag mig och smilar och börjar dundra med tangentbordet.
Varför?
Hennes senaste krönika handlar om hur mycket hon avskyr feminister. Att de är bittra. Rabiata. Hatiska. Och det är lustigt, med tanke på att Lisa själv förmedlar den bild hon själv säger sig hata. Och jag blir extremt lättad, eftersom att det här, tack och lov, inte innebär att feminismen på grund av medias kåthet på uppmärksamhet får ännu en hatisk och bitter galjonsfigur.
Tack Lisa! Tack för att du hatar feminister. Vi tycker inte om folk som dig, ni ger oss dåligt rykte. Så tack som fan att du ställer dig bort från oss. I flera debatter med folk som hatat feminister den senaste tiden så har de refererat just till dig som beviset för att vi drar alla över en kam, är bittra och hatar. Men nu när de gör det behöver jag inte längre säga: "Ja, vissa är självfallet idioter, det finns idioter överallt, och det är synd att media väljer att upplyfta dem, som Lisa Magnusson exempelvis som jag själv inte alls gillar."
Nu kan jag istället säga:
"Lisa Magnusson är inte feminist, hon hatar feminister precis som du. Din poäng?"
Tack! Jag är tacksam. Vi vill inte kopplas till förbittrade fjantar som du.
Det som dock stört mig något otroligt är att hon gett intrycket av att vara en sådan där dålig feminist. En hatare som ska dra folk över en kam. En person som snackar skit om andra tjejer på grund av deras utseende och bittert slänger ur sig att hon bestämmer sig för att hata Heath Ledger (som hon tyckte var snygg och en underbar skådis) för att han dejtat en av Olsensystrarna, som hon då hävdat är spån (för att de gillar kläder, får uppmärksamhet, är söta?) och att hon bestämmer sig för att dra alla killar över en kam och bedyra hur hemska de är för att de är så rädda för mens.
Så jag har tagit mig för pannan och suckat för att media gett utrymme till ännu en hatisk idiot, istället för någon med vettiga budskap. En normal feminist som inte verkar leva i ett konstant regn av PMS och fördomar.
Och sedan idag så läser jag en till av hennes idiotiska krönikor och börjar skratta så att jag nästan dör. Jag fnissar så att det kittlas i magen och jag blir en smula kissnödig. Sedan sätter jag mig och smilar och börjar dundra med tangentbordet.
Varför?
Hennes senaste krönika handlar om hur mycket hon avskyr feminister. Att de är bittra. Rabiata. Hatiska. Och det är lustigt, med tanke på att Lisa själv förmedlar den bild hon själv säger sig hata. Och jag blir extremt lättad, eftersom att det här, tack och lov, inte innebär att feminismen på grund av medias kåthet på uppmärksamhet får ännu en hatisk och bitter galjonsfigur.
Tack Lisa! Tack för att du hatar feminister. Vi tycker inte om folk som dig, ni ger oss dåligt rykte. Så tack som fan att du ställer dig bort från oss. I flera debatter med folk som hatat feminister den senaste tiden så har de refererat just till dig som beviset för att vi drar alla över en kam, är bittra och hatar. Men nu när de gör det behöver jag inte längre säga: "Ja, vissa är självfallet idioter, det finns idioter överallt, och det är synd att media väljer att upplyfta dem, som Lisa Magnusson exempelvis som jag själv inte alls gillar."
Nu kan jag istället säga:
"Lisa Magnusson är inte feminist, hon hatar feminister precis som du. Din poäng?"
Tack! Jag är tacksam. Vi vill inte kopplas till förbittrade fjantar som du.
Läs på
Vad sur jag blir. En kille har skrivit om min intervju i förra DN söndag. Den där jag uttalade mig om mina feministiska ståndpunkter. Sedan kritiserar han mig, och det får man väl göra, men för det första så omformulerar han saker jag sagt vilket orsakar en liten, men väldigt relevant skillnad, dessutom så beskyller han mig för att sakna fakta när han själv tydligen inte verkar veta om hur lagen angående sexköp sett ut fören 1999 och tar för givet att hans egna åsikter stämmer utan att till exempel, ja, bara försöka googla lite. Vilket torde vara väldigt simpelt, och något som de flesta med datorer och internet i Sverige vet hur man gör. Men icke!
Låt oss citera det han säger om mig:
"En sista notering: Hanna Fridéns argument för sexköpslagen är lite underhållande. Dels tror hon att den minskar trafficking (vilket det inte finns några empiriska bevis för, det finns inte ens några klara kausala samband mellan sexköpslagen och minskad prostitution om man får tro Socialstyrelsen), dels säger hon att hon inte skulle vilja bli föreslagen att prostituera sig om hon någon gång blev arbetslös. Hur var det nu med den sakliga argumentationen? Sexköpslagen är bara nio år gammal. Menar Fridén att sexarbete fanns på Arbetsförmedlingens platsbank före 1999? Om man sitter på fakta måste man nog göra lite bättre ifrån sig än så här..."
För det första har jag sagt att fullt legaliserad prostitution ökar trafficking. Inget annat. Tillgänglighet ökar efterfrågan, och därav behövs det fler sexarbetare. Ett tydligt exempel är fotbolls VM i Tyskland där de fick bygga ofantligt många nya bordeller för att kunna möta efterfrågan på prostituerade kvinnor, och människohandeln ökade markant. Men det är klart, man kan självfallet hävda att det inte finns fakta och undersökningar i det hela om man inte söker att lära sig något utan bara vid hålla fast vid sin åsikt oavsett om den baserar sig på fakta eller ej. Men i ärlighetens namn anser jag inte att det är särskilt klokt. En gång i tiden så tyckte exempelvis jag att legaliserad prostitution kontrollerad av staten kunde vara vettigt, sedan läste jag på inom ämnet, och ändrade väldigt kvickt åsikt. Det är synd att vissa bara verkar söka saker för att bekräfta sina redan befintliga åsikter, istället för att använda hjärnans kapacitet till att lära sig nya saker och faktiskt överväga om ens första åsikt kan vara felaktig.
Eller är det verkligen så förnedrande att inte ha rätt? Att man måste sluta sig vid samma gamla vanliga slutsatser man alltid haft? Vilken tur att inte alla är så, då skulle vi se mänsklighetens utveckling komma till ett väldigt abrubt slut.
För det andra borde han kanske kolla upp det där angående lagstiftning kring prostitution innan han uttalar sig så säkert om det. I Sverige har det alltid varit olagligt att tillhandhålla lokaler för sexköp och driva bordellverksamhet. All form av hallickverksamhet har även det även varit olagligt (exempel, de äldre kvinnorna som jobbade på samma ställe och sålde sex, de blev dömda för hallickverksamhet för att rätten ansåg att de sålde varandra) samt att all form av profit gjort på sexköp alltid varit svart, och inte gått att skatta. Anser han att det är vad som kallas fullt legalt? Jag vet inte det jag. Kanske gör han det, vilket jag tycker är konstigt. Eller så har han bara inte kollat upp sina fakta utan kommer enbart ihåg att någon nämt att det blev olagligt att köpa sex 1999 och baserar sina argument efter det.
Trist, som sagt, med den här typen av attityd. Kolla upp saker? Lära sig saker?
Jag hävdar inte att man måste komma fram till samma åsikt som jag. Absolut inte. Däremot så hävdar jag att det är ganska pinsamt att sitta och tramsa om brist på fakta när man, tja, inte verkar ha någon som helst koll själv.
Låt oss citera det han säger om mig:
"En sista notering: Hanna Fridéns argument för sexköpslagen är lite underhållande. Dels tror hon att den minskar trafficking (vilket det inte finns några empiriska bevis för, det finns inte ens några klara kausala samband mellan sexköpslagen och minskad prostitution om man får tro Socialstyrelsen), dels säger hon att hon inte skulle vilja bli föreslagen att prostituera sig om hon någon gång blev arbetslös. Hur var det nu med den sakliga argumentationen? Sexköpslagen är bara nio år gammal. Menar Fridén att sexarbete fanns på Arbetsförmedlingens platsbank före 1999? Om man sitter på fakta måste man nog göra lite bättre ifrån sig än så här..."
För det första har jag sagt att fullt legaliserad prostitution ökar trafficking. Inget annat. Tillgänglighet ökar efterfrågan, och därav behövs det fler sexarbetare. Ett tydligt exempel är fotbolls VM i Tyskland där de fick bygga ofantligt många nya bordeller för att kunna möta efterfrågan på prostituerade kvinnor, och människohandeln ökade markant. Men det är klart, man kan självfallet hävda att det inte finns fakta och undersökningar i det hela om man inte söker att lära sig något utan bara vid hålla fast vid sin åsikt oavsett om den baserar sig på fakta eller ej. Men i ärlighetens namn anser jag inte att det är särskilt klokt. En gång i tiden så tyckte exempelvis jag att legaliserad prostitution kontrollerad av staten kunde vara vettigt, sedan läste jag på inom ämnet, och ändrade väldigt kvickt åsikt. Det är synd att vissa bara verkar söka saker för att bekräfta sina redan befintliga åsikter, istället för att använda hjärnans kapacitet till att lära sig nya saker och faktiskt överväga om ens första åsikt kan vara felaktig.
Eller är det verkligen så förnedrande att inte ha rätt? Att man måste sluta sig vid samma gamla vanliga slutsatser man alltid haft? Vilken tur att inte alla är så, då skulle vi se mänsklighetens utveckling komma till ett väldigt abrubt slut.
För det andra borde han kanske kolla upp det där angående lagstiftning kring prostitution innan han uttalar sig så säkert om det. I Sverige har det alltid varit olagligt att tillhandhålla lokaler för sexköp och driva bordellverksamhet. All form av hallickverksamhet har även det även varit olagligt (exempel, de äldre kvinnorna som jobbade på samma ställe och sålde sex, de blev dömda för hallickverksamhet för att rätten ansåg att de sålde varandra) samt att all form av profit gjort på sexköp alltid varit svart, och inte gått att skatta. Anser han att det är vad som kallas fullt legalt? Jag vet inte det jag. Kanske gör han det, vilket jag tycker är konstigt. Eller så har han bara inte kollat upp sina fakta utan kommer enbart ihåg att någon nämt att det blev olagligt att köpa sex 1999 och baserar sina argument efter det.
Trist, som sagt, med den här typen av attityd. Kolla upp saker? Lära sig saker?
Jag hävdar inte att man måste komma fram till samma åsikt som jag. Absolut inte. Däremot så hävdar jag att det är ganska pinsamt att sitta och tramsa om brist på fakta när man, tja, inte verkar ha någon som helst koll själv.
Könsneutral värnplikt?
Pliktverkets avgående generaldirektör Björn Körlof kräver att mönstringen ska bli könsneutral, och det är grymt att det tillslut kommer ett sådant krav från rätt håll! Än bättre om han inte varit avgående visserligen, men ändock.
Källa: Aftonbladet. DN.
Jag förstår i ärlighetens namn inte varför mönstringen varit könsneutral tidigare. Det har tagits upp hundratals gånger känns det som, främst från feministiskt håll, och ändå så händer inget! Det görs bara lite peppiga reklamfilmer och bara "Hihi, kolla, tjejer kan också göra lumpen!" men nä, inte gör man det obligatoriskt för tjejer att mönstra. Visserligen är jag av den enkla åsikt att mönstring ska vara frivilligt överhuvudtaget, men antingen gör vi så att det blir obligatoriskt för både flickor och pojkar eller så måste ingen.
Så kommer vissa in och bara: "Men tjejer har mycket sämre fysik än killar, blahblah, de passar inte i militären tjohej". Jaha? Och? Bara för att man går på mönstringen så betyder det inte att man blir antagen. Man går ändå på lämplighet, och den typiska tjejen kanske inte passar för att gå med astung packning i skogen hur länge som helst, men kanske som något annat? Jag vet inte? Jag kan inte millitären!
Sedan finns det väl en ekonomisk aspekt också, det vill säga att om man kallar lika många tjejer som killar till mönstring så är folk rädda för att det inte skulle gå att hitta tillräkligt många lämpliga och att man då skulle behöva öka den totala mängden folk som måste mönstra. Men det tycker jag är bullshit det med. Det är hur många lämpliga som helst som mönstrar som är fullkomligt lämpliga som ändå inte kallas in till att göra lumpen! Återigen, på grund av ekonomi.
Det kanske finns andra skäl också, vad vet jag. Lumpen och militären är inget jag kan något om. Jag skulle inte vilja göra lumpen själv heller, i övrigt, och är väldigt mycket emot att det överhuvudtaget ska vara obligatoriskt att göra lumpen om man inte vill, precis som med allt annat egentligen. Men däremot så känns det än viktigare att det är könsneutralt oavsett vad. Det är liksom en av de största stenarna som sticker i sidan i hela jämställdhetsdebatten. Från ett håll är det orättvist för tjejer. Från ett annat är det orättvist för killar. Orättvist. Orättvist. Orättvist. Gör det könsneutralt och få hela skiten ur vägen, säger jag!
Källa: Aftonbladet. DN.
Jag förstår i ärlighetens namn inte varför mönstringen varit könsneutral tidigare. Det har tagits upp hundratals gånger känns det som, främst från feministiskt håll, och ändå så händer inget! Det görs bara lite peppiga reklamfilmer och bara "Hihi, kolla, tjejer kan också göra lumpen!" men nä, inte gör man det obligatoriskt för tjejer att mönstra. Visserligen är jag av den enkla åsikt att mönstring ska vara frivilligt överhuvudtaget, men antingen gör vi så att det blir obligatoriskt för både flickor och pojkar eller så måste ingen.
Så kommer vissa in och bara: "Men tjejer har mycket sämre fysik än killar, blahblah, de passar inte i militären tjohej". Jaha? Och? Bara för att man går på mönstringen så betyder det inte att man blir antagen. Man går ändå på lämplighet, och den typiska tjejen kanske inte passar för att gå med astung packning i skogen hur länge som helst, men kanske som något annat? Jag vet inte? Jag kan inte millitären!
Sedan finns det väl en ekonomisk aspekt också, det vill säga att om man kallar lika många tjejer som killar till mönstring så är folk rädda för att det inte skulle gå att hitta tillräkligt många lämpliga och att man då skulle behöva öka den totala mängden folk som måste mönstra. Men det tycker jag är bullshit det med. Det är hur många lämpliga som helst som mönstrar som är fullkomligt lämpliga som ändå inte kallas in till att göra lumpen! Återigen, på grund av ekonomi.
Det kanske finns andra skäl också, vad vet jag. Lumpen och militären är inget jag kan något om. Jag skulle inte vilja göra lumpen själv heller, i övrigt, och är väldigt mycket emot att det överhuvudtaget ska vara obligatoriskt att göra lumpen om man inte vill, precis som med allt annat egentligen. Men däremot så känns det än viktigare att det är könsneutralt oavsett vad. Det är liksom en av de största stenarna som sticker i sidan i hela jämställdhetsdebatten. Från ett håll är det orättvist för tjejer. Från ett annat är det orättvist för killar. Orättvist. Orättvist. Orättvist. Gör det könsneutralt och få hela skiten ur vägen, säger jag!
Vadå Blondinbella vs Kenza?
Jag är lite förvirrad över Metros artikel om Blondinbella och Kenza. Kenza har för tillfället Sveriges största blogg, förut var det Blondinbella. Och i egenskap av att de både är bloggare så ja, som så kan man se dem kon konkurrenter, men däremot har jag inte sett samma jämförelse någonsin mellan två manliga bloggare, eller för den skull, en manlig och en kvinnlig bloggare. I Metros artikel kan kan dock rösta på vem man gillar mest av de båda tjejerna, och det är just det tror jag. Att de båda är tjejer som gör att folk ställer dem emot varandra som konkurrenter.
För i ärlighetens namn, finns det någon likhet mellan de båda förutom att de är tjejer? Nej. Det skulle jag inte påstå. De skriver om helt olika saker och verkar ha helt olika personligheter. Varför detta behov av att sätta likhetstecken bara för att båda är tjejer? Det stör mig. Gör mig förbannad.
Är så trött på att man inbitet ska sortera in folk efter kön, ras eller sexuall läggning. Vem fan bryr sig egentligen? Låt folk vara individer och skit i resten!
För i ärlighetens namn, finns det någon likhet mellan de båda förutom att de är tjejer? Nej. Det skulle jag inte påstå. De skriver om helt olika saker och verkar ha helt olika personligheter. Varför detta behov av att sätta likhetstecken bara för att båda är tjejer? Det stör mig. Gör mig förbannad.
Är så trött på att man inbitet ska sortera in folk efter kön, ras eller sexuall läggning. Vem fan bryr sig egentligen? Låt folk vara individer och skit i resten!
Hej igen, Pär Ström
Jahaja. Återigen så skriver Pär Ström en artikel som går ut på att det är orättvist att belysa kvinnors problem. Jag förstår inte hans poäng. Självfallet ska orättvisorna mot män behandlas, precis som orättvisorna mot kvinnor, men enligt Pär Ströms resonemang är det alltid fel att belysa kvinnoproblem om man inte samtidigt tar upp problem för män.
Läs den här, på SVD Brännpunkt.
Och det här tycker jag är väldigt konstigt. Feministdebatten, speciellt den som inriktar sig på genus, är den jämställdhetskamp som flyter mest ifrån sitt grundmål. Det är inte heller enbart på grund av att den ska accepteras, utan att genus är något vidspännande där man måste behandla hela samhället, och inte bara en specifik grupp.
Men annars är det konstigt. Jag vet inte om en enda barnrättsorganisation som tar itu med vuxnas problem. Jag vet inte om en enda organisation för invandrare som tar tag i svenskars problem. Varför ska just feminismen hålla ansvar för alla kvinnor och män i Sverige? Varför får man inte slåss för att uppmärksamma typiska kvinnoproblem och orättvisor riktade mot kvinnor utan att samtidigt ta tag i andra problem?
Varför ska feminismen hållas ansvarig för att ta hand om allt ont i samhället? Är det på grund av att vissa är skrämda för feminismen, eller är det på grund av stenåldersartade åsiktet där kvinnor ska värna om allt? Jag vet inte, men jag vet vad Pär Ström gör för fel.
Feministisk vinklad media
Sedan, att han påstår att media är feministiskt vinklat är bara konstigt. Rubriker är anpassade för att sälja så många nummer som möjligt. De är inte feministska, de är dock stereotypiska och sexistiska. Att man ska måla ut alla kvinnor som offer är sexistiskt. Att man ska måla ut alla män som förövare är sexistiskt.
Det är däremot inte feministiskt, och jag skulle vilja be Pär Ström kolla upp meningen av ordet i en ordbok, för sexism och feminsm är verkligen inte synonymt med varandra. Femenism betyder en enda sak. Jag citerar: "Jämställdhetskamp i kvinnosaksfrågor."
Och nu skulle jag väldigt gärna vilja veta på vilket sätt det skulle gagna kvinnan att hela tiden måla ut henne som ett offer. Ingen arbetsgivare vill ha ett offer. Ingen vill ha ett offer som en ledare. Inget offer får en bra position på ett jobb.
I övrigt har Pär Ström helt ignorerat fenomenet "sensationsjournalistik". Man sätter en speciell rubrik som man vet antingen skrämmer eller provocerar för att sälja fler lösnummer, och om Pär Ström tittade på fler huvudrubriker förutom de som handlar om kvinnor så skulle han se samma mönster upprepas.
Försäkringar
Sedan tar han upp att det är knasigt att man säger att bilförsäkringar är dyrare för kvinnor. Och poängterar att män betalar mest för sina bilförsäkringar. Och ja, det stämmer. De som betalar allra mest för sina bilförsäkringar är yngre män, eftersom att flest bilolyckor sker i deras åldersgrupp. Det är precis som kvinnor betalar högre pensionsförsäkring, eftersom att de i genomsnitt lever längre än män. Nu, jag kan inte se någon orättvisa i det här överhuvudtaget. Däremot togs det upp för ett tag sedan att man skulle höja kostnaderna för kvinnors bilförsäkringar för att hjälpa upp på männens sida för att det inte skulle bli för dyrt för dem, och på så vis så blev kvinnors bilförsäkringar dyrare än mäns. För jag vet inte hur ni definierar ordet dyrt, men jag definierar det så här: Ett Hubbabubba för 15 kronor är dyrt, medan en stor chokladkaka för 15 kronor är billigt. Att något kostar mer pengar betyder inte rimligtvis att det är dyrt, utan om man betalar mycket pengar för något som inte levererar samma värde som kostnaden borde motsvara - Då är det dyrt.
Vem är det mest synd om?
Nåja, innan jag blir provocerad av Pär Ström till en sådan grad att jag på samma vis som han börjar tjata om vem det är mest synd om så vill jag förtydliga vad jag tycker är fel i Pär Ströms texter. Pär Ström upplyser inte svårigheter för män i samhället, han skriver inte om möjliga förbättringar. Han ställer män emot kvinnor och vice versa, vilket bidrar till att öka klyfor och minska möjligheten för jämställdhet. Det är viktigt att ta upp saker som är dåliga både för kvinnor och män, och jag skulle gärna se att Pär Ström ägnade sig åt detta. Att han ägnade sig åt att, precis som jag tidigare gjort, undersöka varför det är fler män som dör i självmord än kvinnor. För att säga "Buuuh! Fyyy! Sluta uppmärksamma kvinnorna det är inte lika synd om dem som oss så därför borde media skita i när självmord ökar bland unga kvinnor HALLÅ!" istället för att se till varför män tar livet av sig, är bara konstigt.
Om Pär Ström skrev en text om hur svårt det är för män att yttra sina känslor och vad de har för svårigheter för att samhället uppfostrar män till att vara starka, tysta och ta hand om sig själva så skulle jag kunna respektera Pär Ström. Om han utgick ifrån vad problemet var istället för att peka finger och inte unna en grupp hjälp.
För jag förstår faktiskt inte.
Ska jag bli förbannad för att uteliggare som varit narkomaner som blivit rena får förtur i bostadskön framför mig? Jag vill också ha en bostad, men ska jag missunna någon annan som behöver det bara för det? Kan man inte jobba med problemen och bygga fler bostäder istället?
Läs den här, på SVD Brännpunkt.
Och det här tycker jag är väldigt konstigt. Feministdebatten, speciellt den som inriktar sig på genus, är den jämställdhetskamp som flyter mest ifrån sitt grundmål. Det är inte heller enbart på grund av att den ska accepteras, utan att genus är något vidspännande där man måste behandla hela samhället, och inte bara en specifik grupp.
Men annars är det konstigt. Jag vet inte om en enda barnrättsorganisation som tar itu med vuxnas problem. Jag vet inte om en enda organisation för invandrare som tar tag i svenskars problem. Varför ska just feminismen hålla ansvar för alla kvinnor och män i Sverige? Varför får man inte slåss för att uppmärksamma typiska kvinnoproblem och orättvisor riktade mot kvinnor utan att samtidigt ta tag i andra problem?
Varför ska feminismen hållas ansvarig för att ta hand om allt ont i samhället? Är det på grund av att vissa är skrämda för feminismen, eller är det på grund av stenåldersartade åsiktet där kvinnor ska värna om allt? Jag vet inte, men jag vet vad Pär Ström gör för fel.
Feministisk vinklad media
Sedan, att han påstår att media är feministiskt vinklat är bara konstigt. Rubriker är anpassade för att sälja så många nummer som möjligt. De är inte feministska, de är dock stereotypiska och sexistiska. Att man ska måla ut alla kvinnor som offer är sexistiskt. Att man ska måla ut alla män som förövare är sexistiskt.
Det är däremot inte feministiskt, och jag skulle vilja be Pär Ström kolla upp meningen av ordet i en ordbok, för sexism och feminsm är verkligen inte synonymt med varandra. Femenism betyder en enda sak. Jag citerar: "Jämställdhetskamp i kvinnosaksfrågor."
Och nu skulle jag väldigt gärna vilja veta på vilket sätt det skulle gagna kvinnan att hela tiden måla ut henne som ett offer. Ingen arbetsgivare vill ha ett offer. Ingen vill ha ett offer som en ledare. Inget offer får en bra position på ett jobb.
I övrigt har Pär Ström helt ignorerat fenomenet "sensationsjournalistik". Man sätter en speciell rubrik som man vet antingen skrämmer eller provocerar för att sälja fler lösnummer, och om Pär Ström tittade på fler huvudrubriker förutom de som handlar om kvinnor så skulle han se samma mönster upprepas.
Försäkringar
Sedan tar han upp att det är knasigt att man säger att bilförsäkringar är dyrare för kvinnor. Och poängterar att män betalar mest för sina bilförsäkringar. Och ja, det stämmer. De som betalar allra mest för sina bilförsäkringar är yngre män, eftersom att flest bilolyckor sker i deras åldersgrupp. Det är precis som kvinnor betalar högre pensionsförsäkring, eftersom att de i genomsnitt lever längre än män. Nu, jag kan inte se någon orättvisa i det här överhuvudtaget. Däremot togs det upp för ett tag sedan att man skulle höja kostnaderna för kvinnors bilförsäkringar för att hjälpa upp på männens sida för att det inte skulle bli för dyrt för dem, och på så vis så blev kvinnors bilförsäkringar dyrare än mäns. För jag vet inte hur ni definierar ordet dyrt, men jag definierar det så här: Ett Hubbabubba för 15 kronor är dyrt, medan en stor chokladkaka för 15 kronor är billigt. Att något kostar mer pengar betyder inte rimligtvis att det är dyrt, utan om man betalar mycket pengar för något som inte levererar samma värde som kostnaden borde motsvara - Då är det dyrt.
Vem är det mest synd om?
Nåja, innan jag blir provocerad av Pär Ström till en sådan grad att jag på samma vis som han börjar tjata om vem det är mest synd om så vill jag förtydliga vad jag tycker är fel i Pär Ströms texter. Pär Ström upplyser inte svårigheter för män i samhället, han skriver inte om möjliga förbättringar. Han ställer män emot kvinnor och vice versa, vilket bidrar till att öka klyfor och minska möjligheten för jämställdhet. Det är viktigt att ta upp saker som är dåliga både för kvinnor och män, och jag skulle gärna se att Pär Ström ägnade sig åt detta. Att han ägnade sig åt att, precis som jag tidigare gjort, undersöka varför det är fler män som dör i självmord än kvinnor. För att säga "Buuuh! Fyyy! Sluta uppmärksamma kvinnorna det är inte lika synd om dem som oss så därför borde media skita i när självmord ökar bland unga kvinnor HALLÅ!" istället för att se till varför män tar livet av sig, är bara konstigt.
Om Pär Ström skrev en text om hur svårt det är för män att yttra sina känslor och vad de har för svårigheter för att samhället uppfostrar män till att vara starka, tysta och ta hand om sig själva så skulle jag kunna respektera Pär Ström. Om han utgick ifrån vad problemet var istället för att peka finger och inte unna en grupp hjälp.
För jag förstår faktiskt inte.
Ska jag bli förbannad för att uteliggare som varit narkomaner som blivit rena får förtur i bostadskön framför mig? Jag vill också ha en bostad, men ska jag missunna någon annan som behöver det bara för det? Kan man inte jobba med problemen och bygga fler bostäder istället?
Först kränkt vinner - Maciej Zaremba
Jag gillar verkligen Maciej Zaremba. Han är en journalist. Han är väldigt bra på att ta något som för tillfället anses PK, gå till botten med det, och höra om det verkligen är som gemene man utan insyn verkligen tror. Han skriver inte artiklar för att bekräfta de åsikter som folk redan har per automatik, utan han dissikerar dem och presenterar ett annat synsett. Till skillnad från många som rider vidare på deras ogrundade antaganden och gör artiklar utav det.
Förutom det har han ett språk som jag uppskattar något otroligt. Oavsett hur långa hans texter är eller hur många artiklar som en artikelserie är uppdelad i så blir det aldrig tråkigt.
Nu har han skrivit en artikel om kränkning och diskriminering på lärarhögskolan. På DN kultur. Väldigt bra. Jag tycker att ni alla ska ta och läsa den. Här: "Först kränkt vinner".
Förutom det har han ett språk som jag uppskattar något otroligt. Oavsett hur långa hans texter är eller hur många artiklar som en artikelserie är uppdelad i så blir det aldrig tråkigt.
Nu har han skrivit en artikel om kränkning och diskriminering på lärarhögskolan. På DN kultur. Väldigt bra. Jag tycker att ni alla ska ta och läsa den. Här: "Först kränkt vinner".
Invånarantal och våldsamma demonstrationer mot Danmark
Ett litet tilägg angående Muhammedbilderna och de "RASANDE MUSLIMERNA".
Det har beskrivits i media att flera hundra demonstrerat utanför Danmarks ambassad. Att de bränt flaggor osv.
Flera hundra?
År 2006 hade Teheran en befolkning på 7,8 (7 797 520) miljoner människor.
Stockholms län har en befolkning på 1,9 (1 942 233) miljoner människor.
När det är en allvarlig demonstration i Stockholm samlas det flera tusen människor. Demonstrationen mot Irakkriget samlade bland annat mellan 50.000 - 100.000 människor.
Umeå - Invånarantal 75.000 personer.
Protesterade mot Irakkriget - 4000 personer.
Och det samlas flera hundra för att demonstrera våldsamt mot Danmark? Och det är en stor katastrof? Det innefattar alla muslimer? Gör det det? Nej, det är knappt några alls jämförelsevis. En stad som Umeå med 75.000 personer samlade många fler i en demonstration som många brann för. Och något man måste inse är att det finns nazister även inom Islam. Det är inte bara i västvärlden som det här fenomenet existerar, och tänk om vi i väst bedömdes enbart efter vad nazisterna som bor här gör?
Nej. Det skulle vi nog inte gilla.
Flera hundra är knappt någonting alls. Och jag tycker att det är synd att så många låter sig skrämmas och luras av medias kåthet på stora, skrämmande rubriker som lockar köpare av deras tidskrifter. Man måste tänka på sånt här när man läser tidningarna. Man måste använda sin hjärna och tänka efter litegranna. Speciellt när det är så otroligt tydligt som i det här fallet. Om vi ska kalla oss för så himla bra, smarta och upplysta i väst så ska vi bannemig kunna bevisa det också. För i många fall så tycker jag att det handlar om tomma ord och att vi är precis lika lättstyrda som vilket folk i vilken regim som helst. Vi är bara dumma nog att tro att vi inte blir påverkade.
Det har beskrivits i media att flera hundra demonstrerat utanför Danmarks ambassad. Att de bränt flaggor osv.
Flera hundra?
År 2006 hade Teheran en befolkning på 7,8 (7 797 520) miljoner människor.
Stockholms län har en befolkning på 1,9 (1 942 233) miljoner människor.
När det är en allvarlig demonstration i Stockholm samlas det flera tusen människor. Demonstrationen mot Irakkriget samlade bland annat mellan 50.000 - 100.000 människor.
Umeå - Invånarantal 75.000 personer.
Protesterade mot Irakkriget - 4000 personer.
Och det samlas flera hundra för att demonstrera våldsamt mot Danmark? Och det är en stor katastrof? Det innefattar alla muslimer? Gör det det? Nej, det är knappt några alls jämförelsevis. En stad som Umeå med 75.000 personer samlade många fler i en demonstration som många brann för. Och något man måste inse är att det finns nazister även inom Islam. Det är inte bara i västvärlden som det här fenomenet existerar, och tänk om vi i väst bedömdes enbart efter vad nazisterna som bor här gör?
Nej. Det skulle vi nog inte gilla.
Flera hundra är knappt någonting alls. Och jag tycker att det är synd att så många låter sig skrämmas och luras av medias kåthet på stora, skrämmande rubriker som lockar köpare av deras tidskrifter. Man måste tänka på sånt här när man läser tidningarna. Man måste använda sin hjärna och tänka efter litegranna. Speciellt när det är så otroligt tydligt som i det här fallet. Om vi ska kalla oss för så himla bra, smarta och upplysta i väst så ska vi bannemig kunna bevisa det också. För i många fall så tycker jag att det handlar om tomma ord och att vi är precis lika lättstyrda som vilket folk i vilken regim som helst. Vi är bara dumma nog att tro att vi inte blir påverkade.
De amerikanska primärvalen
Angående presidentvalet.
Det känns som om många ignorerar ett väldigt tragiskt faktum. Jag antar att många med mig tycker att det är fantastiskt med både Obama och Clinton. Två ledande presidentkanditater på den demokratiska sidan.
Men det är just det. Den demokratiska sidan. Det här är inte presidentvalet. Det är primärvalet. Oavsett hur populär Obama är på den demokratiska sidan så innebär det inte att han blir president. Oavsett hur populär Clinton blir så innebär det inte att hon blir president.
De kommer nämligen att ställas mot den republikanska sidan i slutändan. Och det känns som om folk bara glömmer bort det här. Ignorerar det här.
Och i ärlighetens namn så måste jag säga att jag inte tror att en kvinna eller en svart man kommer att vinna det valet i USA. Nej, jag tror tyvärr att vi kommer att se en republikansk president. Det tror jag. Och även om jag älskar att en kvinna och en svart man, två parter som garanterat inte har lika mycket stor politisk makt som den vita mannen, så kan jag inte undgå att tänka att det vore bra om en av toppkandidaterna hade varit en vit man. Just för att jag hellre vill se en demokrat vinna än en republikan, för jag anser demokraternas politik långt mycket bättre.
Och det känns liksom hemskt att skriva det, på något vis. Eftersom att drömmen vore att se antingen Obama eller Clinton som president. Det vore det allra mest önskvärda från min sida. Men jag tror faktiskt inte att USA:s befolkning kommer att välja en svart man eller en kvinna som president.
Kalla mig pessimistisk om ni så vill.
Jag önskar att jag bara är en president.
Inatt vann Obama och McCain primärvalen i delstaterna Virginia, Maryland samt i USA:s huvudstad Washington DC: DN.
Ps. Det enda som tröstar mig med det hela är att jag starkt ogillar Clintons politik. Hennes deltagande ser jag enbart som intressant rent förebildsmässigt för kvinnor. Men jag skulle absolut inte vilja se henne, med hennes politik, som president. Obama skulle ha varit mitt val om jag fick rösta. I bägge valen.
Det känns som om många ignorerar ett väldigt tragiskt faktum. Jag antar att många med mig tycker att det är fantastiskt med både Obama och Clinton. Två ledande presidentkanditater på den demokratiska sidan.
Men det är just det. Den demokratiska sidan. Det här är inte presidentvalet. Det är primärvalet. Oavsett hur populär Obama är på den demokratiska sidan så innebär det inte att han blir president. Oavsett hur populär Clinton blir så innebär det inte att hon blir president.
De kommer nämligen att ställas mot den republikanska sidan i slutändan. Och det känns som om folk bara glömmer bort det här. Ignorerar det här.
Och i ärlighetens namn så måste jag säga att jag inte tror att en kvinna eller en svart man kommer att vinna det valet i USA. Nej, jag tror tyvärr att vi kommer att se en republikansk president. Det tror jag. Och även om jag älskar att en kvinna och en svart man, två parter som garanterat inte har lika mycket stor politisk makt som den vita mannen, så kan jag inte undgå att tänka att det vore bra om en av toppkandidaterna hade varit en vit man. Just för att jag hellre vill se en demokrat vinna än en republikan, för jag anser demokraternas politik långt mycket bättre.
Och det känns liksom hemskt att skriva det, på något vis. Eftersom att drömmen vore att se antingen Obama eller Clinton som president. Det vore det allra mest önskvärda från min sida. Men jag tror faktiskt inte att USA:s befolkning kommer att välja en svart man eller en kvinna som president.
Kalla mig pessimistisk om ni så vill.
Jag önskar att jag bara är en president.
Inatt vann Obama och McCain primärvalen i delstaterna Virginia, Maryland samt i USA:s huvudstad Washington DC: DN.
Ps. Det enda som tröstar mig med det hela är att jag starkt ogillar Clintons politik. Hennes deltagande ser jag enbart som intressant rent förebildsmässigt för kvinnor. Men jag skulle absolut inte vilja se henne, med hennes politik, som president. Obama skulle ha varit mitt val om jag fick rösta. I bägge valen.
Jyllandsposten och Muhammedteckningarna
Jag blir otroligt upprörd över Jyllandspostens upprepade publicering av Muhammedteckningarna. De kan argumentera för att det handlar om yttrandefrihet hur mycket de vill, men jag kan inte se det som annat än att de bara öppet vill provocera islam. Och provokation är inte nödvändigtvis detsamma som god yttrandefrihet.
Jag förstår inte varför man ska söka ytterligare provokation enbart på grund av att några extremister möjligen planerat ett mord på en tecknare? Jag förstår inte varför hela Islam måste straffas på grund av några extremister?
Nu menar jag inte ens att alla muslimer blir provocerade av publicerandet. Det tror jag faktiskt inte. För då skulle vi ligga ganska djupt ner i skiten, ska jag säga er. Om alla muslimer stod bakom beslutet att förinta Danmark så kan vi nog ganska säkert säga att vi skulle sett ett krig utbryta för rätt så länge sedan.
Däremot så drabbas folk som tror på Islam och som kommer från länder närliggande länder där Islam är utbrett att bli straffade av den bild som sedan förmedlas av västerländska medier. Vi får se hundratals bilder av muslimer som attackerar den danska ambassaden och bränner den danska flaggan. Vi bler matade dag efter dag av hatet som skildras. Inom den västerländska median får vi inte se ett dyft av, de förmodligen stora folkmassor, som egentligen inte bryr sig nämnvärt. Vi får knappt ens se de muslimer som anser det förskastligt att publicera bilderna men som manar för att man ska undvika våld! Knappt!
Därför straffas hela Islam av den här publiceringen. Alla muslimer straffas på grund av några extrema och våldsamma fundamentalister. För vad media sedan väljer att visa för oss ökar våra fördomar mot Islam, vår rädsla, och vårat hat gentemot deras religion.
Och om det är något som muslimer inte behöver är mer hat riktat gentemot dem. För ärligt talat, kan ni komma på en enda religion som är så utbredd som Islam i Sverige som folk också hyser lika mycket fördomar, räsla och hat mot som Islam? Det kan inte jag.
Och det här förbättrar inte saken.
Jyllandsposten borde bli polisanmälda för uppvigling. Jag tycker inte att de är en brinnande fana för yttrandefriheten. Inte alls. Jag tycker att de är fördomsfyllda våldsuppviglare, och dessutom så skulle jag inte bli förvånad om de var rasister. Ärligt talat. Jag menar, var ligger den fantastiska yttrandefrihetsgärningen i att publicera en bild på Muhammed i ett land där det inte finns någon slags förbud mot det där Islam redan är en religion som folk är rädda för och hyser hat gentemot? Var? I ett land där majoriteten av befolkningen faktiskt är muslimer, så javisst, men inte i Danmark.
Jag tror faktiskt inte att majoriteten av alla danskar tycker att den här historien är så himla kul, heller.
Jag förstår inte varför man ska söka ytterligare provokation enbart på grund av att några extremister möjligen planerat ett mord på en tecknare? Jag förstår inte varför hela Islam måste straffas på grund av några extremister?
Nu menar jag inte ens att alla muslimer blir provocerade av publicerandet. Det tror jag faktiskt inte. För då skulle vi ligga ganska djupt ner i skiten, ska jag säga er. Om alla muslimer stod bakom beslutet att förinta Danmark så kan vi nog ganska säkert säga att vi skulle sett ett krig utbryta för rätt så länge sedan.
Däremot så drabbas folk som tror på Islam och som kommer från länder närliggande länder där Islam är utbrett att bli straffade av den bild som sedan förmedlas av västerländska medier. Vi får se hundratals bilder av muslimer som attackerar den danska ambassaden och bränner den danska flaggan. Vi bler matade dag efter dag av hatet som skildras. Inom den västerländska median får vi inte se ett dyft av, de förmodligen stora folkmassor, som egentligen inte bryr sig nämnvärt. Vi får knappt ens se de muslimer som anser det förskastligt att publicera bilderna men som manar för att man ska undvika våld! Knappt!
Därför straffas hela Islam av den här publiceringen. Alla muslimer straffas på grund av några extrema och våldsamma fundamentalister. För vad media sedan väljer att visa för oss ökar våra fördomar mot Islam, vår rädsla, och vårat hat gentemot deras religion.
Och om det är något som muslimer inte behöver är mer hat riktat gentemot dem. För ärligt talat, kan ni komma på en enda religion som är så utbredd som Islam i Sverige som folk också hyser lika mycket fördomar, räsla och hat mot som Islam? Det kan inte jag.
Och det här förbättrar inte saken.
Jyllandsposten borde bli polisanmälda för uppvigling. Jag tycker inte att de är en brinnande fana för yttrandefriheten. Inte alls. Jag tycker att de är fördomsfyllda våldsuppviglare, och dessutom så skulle jag inte bli förvånad om de var rasister. Ärligt talat. Jag menar, var ligger den fantastiska yttrandefrihetsgärningen i att publicera en bild på Muhammed i ett land där det inte finns någon slags förbud mot det där Islam redan är en religion som folk är rädda för och hyser hat gentemot? Var? I ett land där majoriteten av befolkningen faktiskt är muslimer, så javisst, men inte i Danmark.
Jag tror faktiskt inte att majoriteten av alla danskar tycker att den här historien är så himla kul, heller.
Det otänkbara
Något som är ganska intressant är att skitmånga av mina killkompisar hängt upp sig på det faktum att Leo jobbar som diskplockare. De fattar liksom inte. De undrar hur jag tänker. Var jag ämnar att hamna i den "sociala stegen" och annat sånt skitsnack.
Jag har inte förstått det alls. Jag har bara tänkt: "Men vaddå? Ni dejtar ju tjejer som jobbar på café, i butik, som nissar, brevbärare och allt möjligt. Vad är grejen? Är det hemskt när en kille gör det men inte en tjej? Varför spelar yrket någon roll alls? Är det inte människan man vill åt, inte deras yrke eller någon töntig jävla social status?"
Sedan slog jag mig för pannan. Satan vad korkat av mig. Det är självklart.
Precis som många tjejer tappar hakan och inte alls kan förstå när en snygg kille dejtar en ful tjej, så kan inte killar förstå när en tjej med karriär dejtar en kille utan en strålande karriär. Tjejer uppfostras till att tjejer ska bry sig om utseendet, killar uppfostras till att de ska ha fett med pengar och ha makt. Att jag inte såg det på en gång kan inte varit på grund av något annat än brutal fylla.
Men ärligt. Vem fan orkar bry sig om sånt idag? Vad är grejen egentligen? Varför ska man hänga upp sig på något? Nu låter jag väldigt bajsnödig här och vissa kommer säkert störa sig som fan på det, men skitsamma. Kan vi inte bara vara glada och få gilla folk oavsett vad någon tycker om utseendet eller karriären? Varför ska det hålla på att snackas och tjabblas om?
Blä. Kommer ihåg en gång när jag var intresserad av en kille men han hade en crush på en tjej som jag tyckte såg ut som en vandrande spya. Pratade mycket om det. Hur ful hon var och så vidare. Fyfan för mig. Så jävla pissonödigt och korkat.
Jag har i övrigt alltid avskytt att dejta killar med mer pengar eller bättre jobb än jag. Jag klarar inte riktigt av det. Jag får problem. Känner mig dålig. Som en gubbe som inte klarar av att hennes kvinna har bättre karriär. Det är också ett sånt där brutalt osympatiskt drag som jag måste lära mig av med.
Kanske.
Någon gång.
Eller eh.
Jag har inte förstått det alls. Jag har bara tänkt: "Men vaddå? Ni dejtar ju tjejer som jobbar på café, i butik, som nissar, brevbärare och allt möjligt. Vad är grejen? Är det hemskt när en kille gör det men inte en tjej? Varför spelar yrket någon roll alls? Är det inte människan man vill åt, inte deras yrke eller någon töntig jävla social status?"
Sedan slog jag mig för pannan. Satan vad korkat av mig. Det är självklart.
Precis som många tjejer tappar hakan och inte alls kan förstå när en snygg kille dejtar en ful tjej, så kan inte killar förstå när en tjej med karriär dejtar en kille utan en strålande karriär. Tjejer uppfostras till att tjejer ska bry sig om utseendet, killar uppfostras till att de ska ha fett med pengar och ha makt. Att jag inte såg det på en gång kan inte varit på grund av något annat än brutal fylla.
Men ärligt. Vem fan orkar bry sig om sånt idag? Vad är grejen egentligen? Varför ska man hänga upp sig på något? Nu låter jag väldigt bajsnödig här och vissa kommer säkert störa sig som fan på det, men skitsamma. Kan vi inte bara vara glada och få gilla folk oavsett vad någon tycker om utseendet eller karriären? Varför ska det hålla på att snackas och tjabblas om?
Blä. Kommer ihåg en gång när jag var intresserad av en kille men han hade en crush på en tjej som jag tyckte såg ut som en vandrande spya. Pratade mycket om det. Hur ful hon var och så vidare. Fyfan för mig. Så jävla pissonödigt och korkat.
Jag har i övrigt alltid avskytt att dejta killar med mer pengar eller bättre jobb än jag. Jag klarar inte riktigt av det. Jag får problem. Känner mig dålig. Som en gubbe som inte klarar av att hennes kvinna har bättre karriär. Det är också ett sånt där brutalt osympatiskt drag som jag måste lära mig av med.
Kanske.
Någon gång.
Eller eh.
Imamutbildning i Sverige
Jag tyckte att det var asbra först när jag läste artikeln på DN om att det kan bli möjligt med statlig imamutbildning i Sverige. Både vad gäller integrationsfrågor och att ha en bättre kontroll över fundamentalism (kan man inbilla sig, hur stor koll har vi på kristen fundamentalism i Sverige?)
Men sedan blev jag så avtänd när jag läste slutcitatet.
"Vi vill att staten legitimerar en imamutbildning, men vi vill själva vara med och utforma den. Det är inte statens sak att definiera vad som är radikal islam" - Omar Mustafa.
Jo. Staten ska vara med och bestämma vad som är radikal islam. Självfallet. Vi behandlar inte kristendomen annorlunda i Sverige heller, vilket man märker om ser på debatten kring homosexuellt äktenskap. Staten erbjuder statligt utbildning inom det kristna prästerskapet, och därför har staten och det svenska folket, oavsett om de är registrerade inom den Svenska kyrkan eller ej, rätt att förändra kristendomen i Sverige.
Och det ska vara samma utgångspunkt inom allt det staliga. Antingen det, eller så separerar vi all religion från staten. Det skulle jag visserligen se som gott på ett plan, även om religion skrämmer mig överlag (trots att jag själv är kristen, protestant, medlem i Svenska kyrkan) och jag tycker om tanken på att staten och folket kan påverka.
Men sedan blev jag så avtänd när jag läste slutcitatet.
"Vi vill att staten legitimerar en imamutbildning, men vi vill själva vara med och utforma den. Det är inte statens sak att definiera vad som är radikal islam" - Omar Mustafa.
Jo. Staten ska vara med och bestämma vad som är radikal islam. Självfallet. Vi behandlar inte kristendomen annorlunda i Sverige heller, vilket man märker om ser på debatten kring homosexuellt äktenskap. Staten erbjuder statligt utbildning inom det kristna prästerskapet, och därför har staten och det svenska folket, oavsett om de är registrerade inom den Svenska kyrkan eller ej, rätt att förändra kristendomen i Sverige.
Och det ska vara samma utgångspunkt inom allt det staliga. Antingen det, eller så separerar vi all religion från staten. Det skulle jag visserligen se som gott på ett plan, även om religion skrämmer mig överlag (trots att jag själv är kristen, protestant, medlem i Svenska kyrkan) och jag tycker om tanken på att staten och folket kan påverka.
Tjejer som tar plats
Jag tycker att det är så roligt att de jämför Kenza med Carl Bildt i den här artikeln i Metros webbupplaga. Och jag tycker att det är underbart att en sextonårig tjej är Sveriges största bloggare. Jag går in på Kenzas blogg lite då och då, vi har inte så jättemycket gemensamt, men jag tycker att hon verkar vara en bra tjej och jag som gillar bilder en hel del tycker också att det är fint att spana in bilderna som verkligen har ökat i kvalitet sedan första gången jag besökte.
Men det är faktiskt fantastiskt.
Jag gillar när tjejer tar plats. När de märker att det inte är fruktansvärt att synas. Jag gillar det verkligen. Sedan är vi alla olika. Har olika värderingar, olika stilar och allt möjligt. Men som hängiven feminist så kan jag inte annat än le och skratta i glädje för att tjejer idag tar mer plats än någonsin förut.
Way to go, Kenza, och alla andra duktiga tjejer!
Se till att tjäna lite pengar nu också, om ni inte redan gör det. Det har ni sannerligen rätt till.
Men det är faktiskt fantastiskt.
Jag gillar när tjejer tar plats. När de märker att det inte är fruktansvärt att synas. Jag gillar det verkligen. Sedan är vi alla olika. Har olika värderingar, olika stilar och allt möjligt. Men som hängiven feminist så kan jag inte annat än le och skratta i glädje för att tjejer idag tar mer plats än någonsin förut.
Way to go, Kenza, och alla andra duktiga tjejer!
Se till att tjäna lite pengar nu också, om ni inte redan gör det. Det har ni sannerligen rätt till.
Fildelning
Det har varit en intensiv fildelningsdebatt den senaste tiden. Jag har velat delta, men har dessvärre inte haft tid. Liza Marklund har bland annat skrivit två krönikor i ämnet som hon blivit ordentligt bashad för. Hon har kallast för diverse olika glåpord hit och dit för att hon inte är för fri fildelning.
Jag är inte för fri fildelning. Kan vi börja med att säga.
Nu, jag anser att det ska vara upp till vardera artist att välja själva om deras material ska vara fritt eller inte. I dagens läge så tror jag, om jag började göra musik, att jag förmodligen skulle sprida den fritt på nätet för att folk skulle hitta mig som artist, men jag anser inte att alla artister ska bli tvingade till samma val. Något man skapar, det äger man, och det ska vara upp till vardera ägare att välja själva.
Nu, argumenten för fri fildelning lyder ungefär så här:
Skivbolagen har inte hunnit med i utvecklingen.
Skivbolagen tar stora profiter från artisten, så man skadar inte artisten av att ladda ner utan däremot så skadar man skivbolagen (och det anses överlag inte dåligt att skada ett stort, profiterande bolag).
Artisterna ska kunna jobba utan att tjäna pengar, då man skapar för konstens värde och inte för profiter.
Det finns självfallet fler argument, och ni är fria att lägga de i kommentarerna till inlägget om ni så vill.
Nu, jag undrar här, varför blir artistens egna val hel nonchalerat i frågan? Om denne väljer att gå igenom ett skivbolag som kan erbjuda en marknadsföringsbudget, kan betala musikvideos och så vidare, varför ska inte då artisten få välja det här? Bolagen tjänar självklart pengar, och det finns ingen ondska i det. Jag vill också tjäna pengar när jag jobbar, om vi ska säga så.
Sedan, att ta ifrån någon möjligheten att tjäna pengar för att man ska vara så himla lycklig över att få jobba med något kul är också absurt. Om någon skapar något du uppskattar, varför kan du då inte ge något tillbaka? Om vi kräver att alla artister ska leva enbart på konsten så kommer vi förlora vår musikkultur. Det är krävande att göra musik, det kräver många timmar och mycket folk för att få ett välproducerat album. Det är inget man gör enbart på helgerna eller varje dag efter jobbet. Inte i en längre period, ingen orkar jobba precis hela tiden, speciellt inte när de inte får någon slags uppskattning för det de skapar.
Däremot finns det här som åsikt i Sverige, och jag tror att det hänger samman med jantelagen. Man ska vara glad över det man har och hålla käft och aldrig vilja något mer. Och jag tycker att det är synd.
Dessutom är det intressant i den bemärkelse att det finns en hel del folk, uppenbarligen, som sitter och förväntar sig att få en himla massa grejer gratis för att förgylla deras vardag. De vill kunna ta del av andras arbete helt fritt, och argumenterar hetsigt med glåpord och dravel om det konstnärliga skapandet hit och dit.
Jaha. Jag är skapare själv och har haft flera konstutställningar, däremot kan jag inte säga att jag uppskattar användande av mitt material. Man får självfallet ta bilder jag ritat och referera hit, det är reklam för min del. Men man får absolut aldrig trycka upp en teckning på en T-shirt eller skriva ut det på papper och sätta på sin vägg eller ge bort till någon. Det är mitt arbete det handlar om, och jag förväntar mig att få betalt om det används, precis som man betalar en städare som städar ens hem eller som att man betalar för en öl på krogen. Det är arbete det handlar om, och om mitt arbete uppskattas så vill jag kunna vinna något på det. Uppskattning och goda ord lägger inte mat på bordet. Det är inget jag kan leva av. Även om det är trevligt. Men trevligt räcker inte hela vägen.
Att ta någons arbete på det sättet är att utnyttja. Utnyttja någon för deras slit. Och fullständigt skita i skaparen och bara tänka på sig själv, när man snor något gratis och sitter där och njuter av vad som skapats utan att ge något tillbaka. För hur många som laddar ner musik ger ens ett tack till artisten? Inte nog med att man inte kan tänka sig att betala tillbaka för att ens vardag blir förgylld md musik, utan man kan inte ens idas att skicka iväg ett brev där man skriver att man uppskattar dem och får glädje av deras arbete. Man prioriterar enbart sin egen bekvämlighet och sin plånbok, och artisten, skaparen, blir snarare till ett "det" än en faktiskt levande person.
Jag anser inte att man är ond om man laddar ner. Det har vi väl alla gjort. Däremot så anser jag att man ska kompensera de artister man gillar. Om jag laddar ner musik från en artist och gillar den så ser jag till att köpa skivorna också. Det är inte mer än rätt. Att däremot, så att säga, låna en låt innan ett köp kan jag inte se som fel. Bytesrätt finns ändå inom alla andra medium. Så jag kan inte se något fel i att ladda ner för att testa och se om man gillar musiken, som att prova en tröja innan man bestämmer sig för om man vill ha den eller inte.
Men att tanka album efter album och digga musiken och vägra kompensera artisten. Det är så jävla egocentriskt, fjärtigt och vidrigt. Alla som i ärlighetens argumenterar för att det är deras rätt att utnyttja andra gratis: Jag hoppas att ni skickas till en kolgruva och får jobba för ingenting resten av era liv. Inspärrade. Levandes på mögligt vatten och bröd.
Eller typ att någon, eller flera, har asmycket sex med eran respektive! Och ni får inte bli arga. Eran pojk/flickvän ska gå runt och bara: "Tjena, knulla?" till varje person som tycker att de är attraktiva. Och du ska stå bredvid och inte få agera en sekund på det. Och inte få bli arg. Då tar man ju ändå inget, utan man delar bara med sig? Och det är ju fult att inte dela med sig och allt ska vara fritt, eller? Inget är ditt längre. Överhuvudtaget. Allt som är ditt, är också andras. Eller vad?
Jag är inte för fri fildelning. Kan vi börja med att säga.
Nu, jag anser att det ska vara upp till vardera artist att välja själva om deras material ska vara fritt eller inte. I dagens läge så tror jag, om jag började göra musik, att jag förmodligen skulle sprida den fritt på nätet för att folk skulle hitta mig som artist, men jag anser inte att alla artister ska bli tvingade till samma val. Något man skapar, det äger man, och det ska vara upp till vardera ägare att välja själva.
Nu, argumenten för fri fildelning lyder ungefär så här:
Skivbolagen har inte hunnit med i utvecklingen.
Skivbolagen tar stora profiter från artisten, så man skadar inte artisten av att ladda ner utan däremot så skadar man skivbolagen (och det anses överlag inte dåligt att skada ett stort, profiterande bolag).
Artisterna ska kunna jobba utan att tjäna pengar, då man skapar för konstens värde och inte för profiter.
Det finns självfallet fler argument, och ni är fria att lägga de i kommentarerna till inlägget om ni så vill.
Nu, jag undrar här, varför blir artistens egna val hel nonchalerat i frågan? Om denne väljer att gå igenom ett skivbolag som kan erbjuda en marknadsföringsbudget, kan betala musikvideos och så vidare, varför ska inte då artisten få välja det här? Bolagen tjänar självklart pengar, och det finns ingen ondska i det. Jag vill också tjäna pengar när jag jobbar, om vi ska säga så.
Sedan, att ta ifrån någon möjligheten att tjäna pengar för att man ska vara så himla lycklig över att få jobba med något kul är också absurt. Om någon skapar något du uppskattar, varför kan du då inte ge något tillbaka? Om vi kräver att alla artister ska leva enbart på konsten så kommer vi förlora vår musikkultur. Det är krävande att göra musik, det kräver många timmar och mycket folk för att få ett välproducerat album. Det är inget man gör enbart på helgerna eller varje dag efter jobbet. Inte i en längre period, ingen orkar jobba precis hela tiden, speciellt inte när de inte får någon slags uppskattning för det de skapar.
Däremot finns det här som åsikt i Sverige, och jag tror att det hänger samman med jantelagen. Man ska vara glad över det man har och hålla käft och aldrig vilja något mer. Och jag tycker att det är synd.
Dessutom är det intressant i den bemärkelse att det finns en hel del folk, uppenbarligen, som sitter och förväntar sig att få en himla massa grejer gratis för att förgylla deras vardag. De vill kunna ta del av andras arbete helt fritt, och argumenterar hetsigt med glåpord och dravel om det konstnärliga skapandet hit och dit.
Jaha. Jag är skapare själv och har haft flera konstutställningar, däremot kan jag inte säga att jag uppskattar användande av mitt material. Man får självfallet ta bilder jag ritat och referera hit, det är reklam för min del. Men man får absolut aldrig trycka upp en teckning på en T-shirt eller skriva ut det på papper och sätta på sin vägg eller ge bort till någon. Det är mitt arbete det handlar om, och jag förväntar mig att få betalt om det används, precis som man betalar en städare som städar ens hem eller som att man betalar för en öl på krogen. Det är arbete det handlar om, och om mitt arbete uppskattas så vill jag kunna vinna något på det. Uppskattning och goda ord lägger inte mat på bordet. Det är inget jag kan leva av. Även om det är trevligt. Men trevligt räcker inte hela vägen.
Att ta någons arbete på det sättet är att utnyttja. Utnyttja någon för deras slit. Och fullständigt skita i skaparen och bara tänka på sig själv, när man snor något gratis och sitter där och njuter av vad som skapats utan att ge något tillbaka. För hur många som laddar ner musik ger ens ett tack till artisten? Inte nog med att man inte kan tänka sig att betala tillbaka för att ens vardag blir förgylld md musik, utan man kan inte ens idas att skicka iväg ett brev där man skriver att man uppskattar dem och får glädje av deras arbete. Man prioriterar enbart sin egen bekvämlighet och sin plånbok, och artisten, skaparen, blir snarare till ett "det" än en faktiskt levande person.
Jag anser inte att man är ond om man laddar ner. Det har vi väl alla gjort. Däremot så anser jag att man ska kompensera de artister man gillar. Om jag laddar ner musik från en artist och gillar den så ser jag till att köpa skivorna också. Det är inte mer än rätt. Att däremot, så att säga, låna en låt innan ett köp kan jag inte se som fel. Bytesrätt finns ändå inom alla andra medium. Så jag kan inte se något fel i att ladda ner för att testa och se om man gillar musiken, som att prova en tröja innan man bestämmer sig för om man vill ha den eller inte.
Men att tanka album efter album och digga musiken och vägra kompensera artisten. Det är så jävla egocentriskt, fjärtigt och vidrigt. Alla som i ärlighetens argumenterar för att det är deras rätt att utnyttja andra gratis: Jag hoppas att ni skickas till en kolgruva och får jobba för ingenting resten av era liv. Inspärrade. Levandes på mögligt vatten och bröd.
Eller typ att någon, eller flera, har asmycket sex med eran respektive! Och ni får inte bli arga. Eran pojk/flickvän ska gå runt och bara: "Tjena, knulla?" till varje person som tycker att de är attraktiva. Och du ska stå bredvid och inte få agera en sekund på det. Och inte få bli arg. Då tar man ju ändå inget, utan man delar bara med sig? Och det är ju fult att inte dela med sig och allt ska vara fritt, eller? Inget är ditt längre. Överhuvudtaget. Allt som är ditt, är också andras. Eller vad?
Prostitution, trafficking och kvinnosyn
SVD Brännpunkt: Sexköpslagen är en flopp
Jag blir extremt förvirrad av den här artikeln angående sexköpslagen. Ni ser, de nämner att man inte kunnat minska trafficking, utan att man bara gjort problemen mer omärkbara, men det stämmer inte alls ihop med alla reporter jag läst sedan den blev införd.
Nu, nu kan jag inte hitta källor. Så ni får ta mig på ordet eller tro att jag fabulerar. Upp till er. Men allt jag har läst angående det hela har sagt att trafficking minskat i sverige med över 90% sedan det blev olagligt att köpa sex, då det blev svårare att komma åt kryphål i lagen, samt att efterfrågan på sexköp minskade när det blev olagligt att köpa sex.
Precis som trafficking ökat med våldsartade siffror sedan sexköp blev lagligt i Tyskland, och alla andra länder som legaliserat sexköp visar på samma mönster. Trafficking ökar då det blir lättare att komma undan.
Sedan, nästa grej. Har verkligen gatuprostitutionen försvunnit? Jag är skeptisk. Varje gång jag tagit tunnelbanan till Hötorget och gått upp uppgången mot Malmskillnadsgatan har där funnits minst två stycken prostituerade kvinnor, samt att det inte direkt är tunt med bilar som åker förbi långsamt, långsamt och följer efter en (grymt obehagligt, by the way) om man går sträckan. Jag misstror inte att det minskat, men gatuprostitution är verkligen inget minne blott.
Den enda kvinnan jag också känner, ytligt, som ägnade sig åt gatuprostitution förut ägnar sig också förtfarande åt det (jag bildade kontakt med henne när jag var ungefär 12, av vid den tiden ett psykologiskt intresse) och har knappast minskat sitt sexsäljande, så vitt jag vet.
Att det ökat på internet är dock ingen förvåning. Internet är mer lättanvänligt för de flesta idag, än för säg, tio år sedan. I princip alla kan skapa en hemsida idag, och när det är lagligt att sälja sex är det inte längre samma risk att utannonsera det på nätet. Jag vet inte hur säkert det här är, jag är säker på att det fungerar bra för vissa, men jag är övertygad om att det är en livsstil som de flesta faktiskt inte mår bra av.
Helst av allt skulle jag vilja se att det blev olagligt från båda håll. Jag vill absolut inte se en legalisering. Alla studier visar på att en fullständig legalisering ökar trafficking, övergrepp, drogmissbruk och efterfrågan. I alla länder där det blir en fullständig legalisering av prostitution har den allmänna behandlingen av kvinnor ute på stan försämrats markant eftersom att det flyttat gränserna på vad som är ett acceptabelt vis att behandla en kvinna på.
Prostitution kommer alltid att finnas. Det är en av, vad jag i alla fall antar, historiens äldsta yrken. Jag vet dock inte hur man gör det bättre. Det har jag inte den blekaste aning om. Men jag tror inte på legalisering i dagsläget när kvinnan fortfarande sexualiseras mer än mannen och fortfarande ligger i ett underläge både vad gäller sexuellt umgänge och status. Att legalisera prostitution i ett land där till och med polisen måste fråga ett våldtäksoffer vilka kläder de bar när ett sexuellt övergrepp skedde är inte ett land där vi kan uppmuntra sexköp.
Möjligtvis i ett land där både man och kvinna sexualiseras likvärdigt och har samma sexuella status. Då, möjligtvis. Men det vet jag inte. Men inte idag.
Jag blir extremt förvirrad av den här artikeln angående sexköpslagen. Ni ser, de nämner att man inte kunnat minska trafficking, utan att man bara gjort problemen mer omärkbara, men det stämmer inte alls ihop med alla reporter jag läst sedan den blev införd.
Nu, nu kan jag inte hitta källor. Så ni får ta mig på ordet eller tro att jag fabulerar. Upp till er. Men allt jag har läst angående det hela har sagt att trafficking minskat i sverige med över 90% sedan det blev olagligt att köpa sex, då det blev svårare att komma åt kryphål i lagen, samt att efterfrågan på sexköp minskade när det blev olagligt att köpa sex.
Precis som trafficking ökat med våldsartade siffror sedan sexköp blev lagligt i Tyskland, och alla andra länder som legaliserat sexköp visar på samma mönster. Trafficking ökar då det blir lättare att komma undan.
Sedan, nästa grej. Har verkligen gatuprostitutionen försvunnit? Jag är skeptisk. Varje gång jag tagit tunnelbanan till Hötorget och gått upp uppgången mot Malmskillnadsgatan har där funnits minst två stycken prostituerade kvinnor, samt att det inte direkt är tunt med bilar som åker förbi långsamt, långsamt och följer efter en (grymt obehagligt, by the way) om man går sträckan. Jag misstror inte att det minskat, men gatuprostitution är verkligen inget minne blott.
Den enda kvinnan jag också känner, ytligt, som ägnade sig åt gatuprostitution förut ägnar sig också förtfarande åt det (jag bildade kontakt med henne när jag var ungefär 12, av vid den tiden ett psykologiskt intresse) och har knappast minskat sitt sexsäljande, så vitt jag vet.
Att det ökat på internet är dock ingen förvåning. Internet är mer lättanvänligt för de flesta idag, än för säg, tio år sedan. I princip alla kan skapa en hemsida idag, och när det är lagligt att sälja sex är det inte längre samma risk att utannonsera det på nätet. Jag vet inte hur säkert det här är, jag är säker på att det fungerar bra för vissa, men jag är övertygad om att det är en livsstil som de flesta faktiskt inte mår bra av.
Helst av allt skulle jag vilja se att det blev olagligt från båda håll. Jag vill absolut inte se en legalisering. Alla studier visar på att en fullständig legalisering ökar trafficking, övergrepp, drogmissbruk och efterfrågan. I alla länder där det blir en fullständig legalisering av prostitution har den allmänna behandlingen av kvinnor ute på stan försämrats markant eftersom att det flyttat gränserna på vad som är ett acceptabelt vis att behandla en kvinna på.
Prostitution kommer alltid att finnas. Det är en av, vad jag i alla fall antar, historiens äldsta yrken. Jag vet dock inte hur man gör det bättre. Det har jag inte den blekaste aning om. Men jag tror inte på legalisering i dagsläget när kvinnan fortfarande sexualiseras mer än mannen och fortfarande ligger i ett underläge både vad gäller sexuellt umgänge och status. Att legalisera prostitution i ett land där till och med polisen måste fråga ett våldtäksoffer vilka kläder de bar när ett sexuellt övergrepp skedde är inte ett land där vi kan uppmuntra sexköp.
Möjligtvis i ett land där både man och kvinna sexualiseras likvärdigt och har samma sexuella status. Då, möjligtvis. Men det vet jag inte. Men inte idag.
De förbannade bantingsprodukterna
Fyfan vad mycket crap företag vill att jag ska recensera. Och gratis! Det är fullkomligt skamligt. De vill skicka mig äckligt plast och gelatingodis, bantningsprodukter och tandblekning, och jag blir så jävla förbannad. Eller, godiset må väl hända, tandgrejen är väl... ja, jag ställer mig frågande till om man verkligen ska göra sådant utan en tandläkares rekommendation, men bantningsprodukterna för mig så fly förbannad att det inte är klokt.
Att skicka bantningsprodukter till en blogg som mestadels läses av unga kvinnor är självfallet smart. Att rida på tjejers dåliga självkänsla och den konstanta terrorn med att vara smal, banta, banta, banta, smal är lika med snygg, tjo, modeller, tjo, smal, tjo tjo tjo.
Skitsmart, verkligen. Och så otroligt bedrövligt att det inte är klokt.
De får alltid långa mail tillbaks. Extremt arga mail. Jag brukar förklara för dem att det är vidrigt att de vill komma åt en målgrupp som redan har så mycket utseendepress på sig att så många gör sig sjuka eller låter bli att njuta av vardagen. Att jag blir arg över att de ens kan överväga att jag skulle vilja testa det som är helt hälsosamt normalsmal och verkligen inte ska gå ner i vikt (om jag går ner 5 kg hamnar jag på undervikt, liksom) och att det är fruktansvärt att de kan se det som en bra reklam att skicka bantningsprodukter till en person som, ja, möjligtvis skulle gå ner i vikt - men bli en underviktig förebild.
Vill ni visa hur bra era produkter är genom att stegvis demonstrera hur någon går från hälsosam vikt till sjuklig undervikt? Varför?
Det är vidrigt. Det är hemskt vidrigt. Precis som de där företagen där man kan testa sin BMI, hamna på typ 16, och de fortsätter rekommendera en bantningsplan trots att man redan ligger på en undervikt som är skadlig för de allra flesta individer.
Sjukt.
Jag förbannar alla bantingsprodukter. Jag förbannar alla smalideal. Jag förbannar det.
Att skicka bantningsprodukter till en blogg som mestadels läses av unga kvinnor är självfallet smart. Att rida på tjejers dåliga självkänsla och den konstanta terrorn med att vara smal, banta, banta, banta, smal är lika med snygg, tjo, modeller, tjo, smal, tjo tjo tjo.
Skitsmart, verkligen. Och så otroligt bedrövligt att det inte är klokt.
De får alltid långa mail tillbaks. Extremt arga mail. Jag brukar förklara för dem att det är vidrigt att de vill komma åt en målgrupp som redan har så mycket utseendepress på sig att så många gör sig sjuka eller låter bli att njuta av vardagen. Att jag blir arg över att de ens kan överväga att jag skulle vilja testa det som är helt hälsosamt normalsmal och verkligen inte ska gå ner i vikt (om jag går ner 5 kg hamnar jag på undervikt, liksom) och att det är fruktansvärt att de kan se det som en bra reklam att skicka bantningsprodukter till en person som, ja, möjligtvis skulle gå ner i vikt - men bli en underviktig förebild.
Vill ni visa hur bra era produkter är genom att stegvis demonstrera hur någon går från hälsosam vikt till sjuklig undervikt? Varför?
Det är vidrigt. Det är hemskt vidrigt. Precis som de där företagen där man kan testa sin BMI, hamna på typ 16, och de fortsätter rekommendera en bantningsplan trots att man redan ligger på en undervikt som är skadlig för de allra flesta individer.
Sjukt.
Jag förbannar alla bantingsprodukter. Jag förbannar alla smalideal. Jag förbannar det.
Stepford wives + Marianova. se = SANT
Jag tittade på Stepford Wives på fyran tidigare. Ni vet. Staden där de gör om kvinnor till robotar så att de ska bli ÄKTA kvinnor. Inte sådanna här kvinnor som gör saker. Ägnar sig åt karriären. Utan äkta kvinnor som enbart bryr sig om att städa, tillfredställa sin make och så vidare.
Och vilket företag gick i reklampausen?
Marionova.se
Den nya ÄKTA kvinnositen. Den som INTE ät utformad för män, som tydligen resten av hela nätet ska vara. Den ÄKTA kvinnosajten med smink, skönhet och recept. Där man kan byta ett recept på äppelpaj mot ett annat smaskigt recept. Och kolla upp de senaste skönhetstipsen. Den ÄKTA kvinnositen för ÄKTA kvinnor.
Är det inte roligt, så säg?
Det måste vara en grym genusvetare på TV4 som arrangerat det hela. Nu vore det väl fint om Marianova konkade, jag tycker att det är så snuskigt att fördela in saker som äkta kvinnligt eller manligt. Idag. Precis som i Stepford Wives. Det hela gör det så... tydligt. Svart på vitt, att deras reklam sändes ihop med den filmen.
Och vilket företag gick i reklampausen?
Marionova.se
Den nya ÄKTA kvinnositen. Den som INTE ät utformad för män, som tydligen resten av hela nätet ska vara. Den ÄKTA kvinnosajten med smink, skönhet och recept. Där man kan byta ett recept på äppelpaj mot ett annat smaskigt recept. Och kolla upp de senaste skönhetstipsen. Den ÄKTA kvinnositen för ÄKTA kvinnor.
Är det inte roligt, så säg?
Det måste vara en grym genusvetare på TV4 som arrangerat det hela. Nu vore det väl fint om Marianova konkade, jag tycker att det är så snuskigt att fördela in saker som äkta kvinnligt eller manligt. Idag. Precis som i Stepford Wives. Det hela gör det så... tydligt. Svart på vitt, att deras reklam sändes ihop med den filmen.
Hurra för betygsliknande omdömen från lågstadiet!
Jag är inte moderat. Jag är socialdemokrat. Men det finns vissa saker jag gillar med högerstyret, även om det mesta är saker jag vill kräkas av. En av sakerna är de skriftliga omdömena som ska införas sedan förstaklass.
Läs: DN,
Nu. Jag är inte lärare. Jag utgår enbart från mig själv. Men jag kan utifrån mig själv säga att jag alltid varit väldigt mån om att veta hur pass bra min prestation är och hur jag kan förbättra det hela. Jag har alltid haft en kraftigt vilja att lära mig, att utvecklas. Jag har alltid föredragit konstruktiv kritik framför lösa komplimanger i mitt jobb. Om en chef har sagt att något varit bra har jag alltid ställt följdfrågan: "Tack, men hur kan det bli bättre? Jag vill att det ska vara perfekt."
Nu vet jag att många är emot det här pga. att det befaras att det blir för hård press på barnen. Men ärligt? Jag, personligen, tror faktiskt inte det. Barn är inte dumma i huvudet. Barn är smarta jävlar som utvecklas och lär sig mångt mycket snabbare än vuxna. Barn är inte små ömtåliga glasdockor som det krävs att man måste dadda med konstant.
Jag önskar bland annat att jag var lika driven som jag var i lågstadieåldern. Man pressade, pressade och pressade och det var underbart. Dagen man lärde sig läsa var fantastisk. När man upptäckte att man kunde matte så var det fantastiskt. När man lärde sig kommunicera på engelska så var det fantastiskt (vi hade engelska från förstaklass i min grundskola).
Jag tror, i ärlighetens namn, att det här kommer bi grymt.
Läs: DN,
Nu. Jag är inte lärare. Jag utgår enbart från mig själv. Men jag kan utifrån mig själv säga att jag alltid varit väldigt mån om att veta hur pass bra min prestation är och hur jag kan förbättra det hela. Jag har alltid haft en kraftigt vilja att lära mig, att utvecklas. Jag har alltid föredragit konstruktiv kritik framför lösa komplimanger i mitt jobb. Om en chef har sagt att något varit bra har jag alltid ställt följdfrågan: "Tack, men hur kan det bli bättre? Jag vill att det ska vara perfekt."
Nu vet jag att många är emot det här pga. att det befaras att det blir för hård press på barnen. Men ärligt? Jag, personligen, tror faktiskt inte det. Barn är inte dumma i huvudet. Barn är smarta jävlar som utvecklas och lär sig mångt mycket snabbare än vuxna. Barn är inte små ömtåliga glasdockor som det krävs att man måste dadda med konstant.
Jag önskar bland annat att jag var lika driven som jag var i lågstadieåldern. Man pressade, pressade och pressade och det var underbart. Dagen man lärde sig läsa var fantastisk. När man upptäckte att man kunde matte så var det fantastiskt. När man lärde sig kommunicera på engelska så var det fantastiskt (vi hade engelska från förstaklass i min grundskola).
Jag tror, i ärlighetens namn, att det här kommer bi grymt.
Pete vs Moss?
Hörni, angående inlägget med Kate Moss.
Något som stör mig hemskt, hemskt mycket med svaren är hur Pete Dohertys nedgångna leverna stämplas som okej på grund av att han ska vara ett påstått geni, medan folk håller med om att Kate Moss är dålig.
Men vaddå, om kompetens rättfärdigar ett taskigt leverne, varför räknas då inte Kate Moss kompetens som modell in? Hon är en duktig modell, det kan jag inte säga något emot. Jag har stora problem med att hon och Pete ses som stora förebilder för många, dock.
Jag personligen finner inget kul med Babyshambles, och även om jag hört hinkvis av deras låtar så är det, som sagt, inte en enda melodi som spelas upp i huvudet när jag hör namnet (har ni tänkt på att det inte behöver handla om min bristande kompetens inom musik utan snarare om smak? Det är precis som att jag inte gillar techno)
Men kan någon förklara för mig varför Petes leverna rättfärdigas för att han är duktig på det han gör, men varför Kates inte gör det?
Personligen anser jag inte att någons leverne är okej, och jag anser att det är fruktansvärt att de ses som förebilder, men jag vill verkligen ställa den här frågan. För mig blir det nämligen ganska tydligt att yrket som modell liknas med tjaffs jämfört med några rader av poesi. Och jag, jag gillar inte ens poesi. Men jag gillar snyggt stylade modebilder.
Vad säger ni om det hela?
Mina fördomar om Pär Ström blir besannade
Jag visste inte att Pär Ström hade en blogg. Men det har han. Här: parstrom.wordpress.com
När jag läste den blev jag än mer övertygad om att Pär baserar sin åsikt om feminismen på populärmedia och enbart en enda grupp, det vill säga FI.
I det här inlägget skriver han exempelvis om att enbart 0,68% röstade på FI, och framför det som ett argument att restrerande procent av Sveriges befolkning är emot feminismen. Nu, jag är uttalad feminist, jag har aldrig röstat på FI. Inte kan jag komma på en enda av mina vänner som gjort det heller, och många av dem är uttalade feminister.
Nu, FI handlade i övrigt inte enbart om Gudrun Schymans provokativa uttalanden. Däremot baserar Pär Ström alla sina argument mot feminismen på just de få, taskiga uttalandena som gjorts. Det finns bra saker med FI, det finns dåliga. Jag undrar, läste han någonsin igenom deras valmanifest alls, eller reagerade han på kortfattade tidningsartiklar i säg, Aftonbladet?
Man kan inte förkasta en hel ideologi på grund av några få, provokativa fraser som blivit haussade av populärmedia på löpsedlar. Själv är jag socialdemokrat och feminist. Det finns förbannat många socialdemokrater som sagt förbannat dumma saker, men det får mig inte att vända på klacken och bli moderat. Det är minst sagt konstigt av Pär Ström att inte undersöka en ideologi innan han kritiserar den.
Det påminner mig om många av min lillebrors klasskamrater. Deras bild av feminism är också bara vad de sett på löpsedlar. Jag blir faktiskt skrämd, riktigt skrämd, av att folk är så okunniga inom mediakritik att de köper saker rakt av när de ändå borde förstå att en artikel i en välsäljande tidning inte skrivs för att informera, utan snarare för att provocera och alltså, sälja lösnummer.
Folk läser hellre det de blir förbannade av en något som "känns helt okej". Det har en lockelse, och att vända manligt mot kvinnligt istället för att se till bådas rättigheter i samhället har alltid varit ett mycket populärt sätt att göra det på.
Jag jobbar ju med det här själv, vet ni.
När jag läste den blev jag än mer övertygad om att Pär baserar sin åsikt om feminismen på populärmedia och enbart en enda grupp, det vill säga FI.
I det här inlägget skriver han exempelvis om att enbart 0,68% röstade på FI, och framför det som ett argument att restrerande procent av Sveriges befolkning är emot feminismen. Nu, jag är uttalad feminist, jag har aldrig röstat på FI. Inte kan jag komma på en enda av mina vänner som gjort det heller, och många av dem är uttalade feminister.
Nu, FI handlade i övrigt inte enbart om Gudrun Schymans provokativa uttalanden. Däremot baserar Pär Ström alla sina argument mot feminismen på just de få, taskiga uttalandena som gjorts. Det finns bra saker med FI, det finns dåliga. Jag undrar, läste han någonsin igenom deras valmanifest alls, eller reagerade han på kortfattade tidningsartiklar i säg, Aftonbladet?
Man kan inte förkasta en hel ideologi på grund av några få, provokativa fraser som blivit haussade av populärmedia på löpsedlar. Själv är jag socialdemokrat och feminist. Det finns förbannat många socialdemokrater som sagt förbannat dumma saker, men det får mig inte att vända på klacken och bli moderat. Det är minst sagt konstigt av Pär Ström att inte undersöka en ideologi innan han kritiserar den.
Det påminner mig om många av min lillebrors klasskamrater. Deras bild av feminism är också bara vad de sett på löpsedlar. Jag blir faktiskt skrämd, riktigt skrämd, av att folk är så okunniga inom mediakritik att de köper saker rakt av när de ändå borde förstå att en artikel i en välsäljande tidning inte skrivs för att informera, utan snarare för att provocera och alltså, sälja lösnummer.
Folk läser hellre det de blir förbannade av en något som "känns helt okej". Det har en lockelse, och att vända manligt mot kvinnligt istället för att se till bådas rättigheter i samhället har alltid varit ett mycket populärt sätt att göra det på.
Jag jobbar ju med det här själv, vet ni.
"Mansförtryck och kvinnovälde?"
När jag läser krönikan av Per Ström kan jag inte undgå att bli irriterad. Jag blir inte inte irriterad för att han säger att det finns orättvisor gentemot män, det är klart att det finns, och det är självklart att man ska göra något åt det.
Per Ström går dock inte i linjen för att upplysa om orättvisorna gentemot män, igenom hela hans krönika tar han upp feministiska klyschor som blivit haussade av populärmedia för att sälja lösnummer. Jag kan inte för mitt liv se att Per Ström faktiskt engagerat sig i en feministiskt debatt, som exempelvis jag och andra aktiva feminister gjort dagligen i flera års tid. Jag började så tidigt som vid 11-årsålder, då jag skickade in min första krönika till Expressens ungdomsdel som handlade om upplysning angående den skeva sexualundervisningen i skolan.
Hade han någonsin medverkat i en feministisk debatt hade det blivit uppenbart för honom att så fort man presenterar ett problem som finns för kvinnor i samhället så kommer det alltid in någon och säger: "Men männen då? Hallå?" i varje fråga. Det är bara att söka på "feminism" och "forum" på nätet och man får det bekräftat väldigt kvickt.
Jag har aldrig riktigt förstått det här. Feminismen måste vara den enda politiska ideologi (och jag använder benämningen ideologi slarvigt, då feminismen är för bred för att definieras som EN enda ideologi) där man helt, utan problem, kan gå in och beskylla de kämpande parterna för att vara själviska. Handlar debatten om att kvotera in invandrare, exempelvis, så blir de som gnäller över utkvoterade svenskar definierade som extremhöger med rasistiska inslag.
Vad jag inte förstår är varför det är upp till en person som strider i en fråga att dessutom ta upp en liknande fråga för det andra könet och strida för den också? Varför måste en person som redan aktivt försöker förändra få krav på sig att ta an ett större lass? Handlar det inte om att jobba tillsammans? Dela bördan? Är inte jämställdheten något som hela folket ska ägna sig åt, och inte bara uttalade feminister?
Vi kan ta ett väldigt simpelt exempel som ingen borde ha problem med att relatera till Per Ströms uttalanden.
Vi har två barn som fått i uppgift att städa ett klassrum. Det ena barnet tar sin uppgift på allvar och sätter igång och städar, medan det andra barnet latar sig och inte gör något alls. När tiden är slut och de måste gå hem så är dock inte klassrummet färdigstädat, utan hälften är fortfarande stökig. Är det då barnet som städade som är skyldigt, eller är det barnet som inte gjorde någonting alls? Enligt Per Ströms resonemang är det barnet som valde att städa som gjort fel för att han eller hon inte han med allting själv, och det lata barnet går utan skuld.
Att fokusera på orättvisor gentemot alla, och jag menar alla, är självfallet viktig. Men vi måste jobba tillsammans för att få ett samhälle som är så bra som möjligt för så många som bara möjligt. Vi kan inte lägga allt ansvar på en specifik grupp.
Genom att attackera frågor som, i faktum är väldigt viktiga (som hur vården ser ut för kvinnor) genom att skrika ut att det minsann är orättvist för män också skapar större klyftor mellan könen. Varför måste man presentera det som en kamp mellan könen? Varför kan man inte jobba tillsammans istället? Varför kan man aldrig få fokusera på en fråga om orättvisa utan att den blir motarbetad med orden "Men vi då?" Kan man inte fokusera på båda frågor utan att attackera varandra? Varför ska allting göras till en större kamp mellan könen när vi alla är människor och olika individer?
Genom att attackera feminismen i sin helhet med klyschiga fördomar skapade av populärmedia gör Per Ström det väldigt uppenbart att han är arg, eller för den delen, besviken på feminismen för att de inte tar hela världens sorger under sina vingar. Ska feministerna bli ålagda ansvaret att dessutom ta hand om alla mansfrågor, rasjämställdheten, världssvälten, utrotandet av AIDS och Malaria och kanske, tja, klottersaneringen när vi ändå är igång?
Är det vad vi måste göra för att få föra en talan om kvinnors rätt i samhället? Vi måste vara mödrar åt allt, ta ansvar för precis alla orättvisor i samhället, i världen och i vården för att få yttra vårat missnöje? Är det enbart kvinnans ansvar?
Det finns skäl till varför vi har olika ministrar som fokuserar på olika frågor. Det finns skäl till varför vi har olika jobb i samhället. Det här är på grund av det självklara att alla inte kan göra allt, utan vi tar en del var, vi fokuserar på det vi brinner för, det vi är duktiga på och tillsammans skapar vi en helhet. Men en enda individ kan inte göra allt.
Jag vill se ett samhälle där vi utan problem kan ta upp problem vad gäller alla grupper utan att det för den skull utmålas som en kamp mellan kön eller ras. Jag vill se ett samhälle där man, istället för att positionera sig, sätta sig och skrika "vi då!" arbetar fram möjligheter till ett bättre samhälle för alla individer. Tillsammans. Bit för bit.
Bara genom den blotta titeln på din bok, Mansförtryck och kvinnovälde, gör du dig skyldig för vad du anser är dåligt med feminismen. Varför attackera och skapa större klyftor? Det finns absolut den typen av feminister som Per Ström talar om, det finns ruttna ägg i alla grupper, men ett ont berättigar inte ett annat ont. Man ska förbättra, inte attackera med samma, dåliga mynt. Om vi inte bortser från de som skrikit högst och som tidigare skapat aggressioner och klyftor mellan könen så kommer vi aldrig få jämställdhet i samhället, utan då gör vi hela debatten till ett meningslöst käbbel om vem som får den sista bullen vid fikabordet.
Vad sägs om att, istället, köpa fler bullar?
Debattartikel med fokus på feminism och klyftor mellan könen
Nu har jag skickat in en debattartikel till Svenska Dagbladet som svar till Per Ströms artikel i Brännpunkt angående feminism och orättvisan riktad mot män i samhället. Länk.
Jag hoppas den blir publicerad, annars får vi väl se den här. Men poängerna jag tar upp är väldigt, väldigt viktiga och det är väldigt angeläget för mig att så många får ta del av de här vinklingarna som bara möjligt.
Håll tummarna för mig, nu!
Jag hoppas den blir publicerad, annars får vi väl se den här. Men poängerna jag tar upp är väldigt, väldigt viktiga och det är väldigt angeläget för mig att så många får ta del av de här vinklingarna som bara möjligt.
Håll tummarna för mig, nu!
Vad anser killarna om kvinnors kroppsbehåring?
Efter att jag publicerat inlägget om att alla killar faktiskt inte hyser aversioner mot håriga kvinnokroppar så fick jag bland annat mothugg från en person som ville hävda att alla hans/hennes manliga vänner hatade hår. Så kan det väl visserligen ha varit, jag vet inte hur sexistisk och likartad just hans/hennes krets var. Men jag vet att det inte stämmer överrens med männen jag känner.
Jag har därför plockat olika manliga bekantskaper, i olika åldrar och helt olika kretsar och ställt samma fråga. Svaren varierar också, precis som jag tidigare hävdade. Vi är alla olika, även män. Tro det eller ej!
Frågan lyder: Vad anser du om kvinnlig kroppsbehåring?
Calle Schulman
Frilansskribent och delägare i Schulmangruppen
"Kroppshår är bra. Kan bli jävligt illa berörd av tjejer utan ett
enda hårstrå på kroppen.För det första för att det ger
pedofilkänsla som gör mig illa till mods. För det andra för att
det visar en ängslighet som är sjukt osexig och oattraktiv."
Carl M Sundevall
Nattklubbschef för Spy Bar och Chefredaktör på Stureplan
Och självklart även Herrbloggare på Stureplan - blogg.stureplan.se/herrbloggen
Stefan
Frilansare inom 3D-grafik och professionell Pokerspelare i Las Vegas
"Lagom är bäst. Man behöver inte se ut som en regnskog, men jag gillar inte kalt heller."
Mikael Erhlington
Modell på Mikas, Stockholm
"Det spelar ingen stor roll, bara det inte är en regnskog.
Däremot så gillar jag verkligen inte håriga armhålor, det går fetbort."
Ola Bini
Programmerare på ThoughtWorks Studios i London,
har gett ut boken "Practical JRuby on Rails". Har även en blogg - ola-bini.blogspot.com
"Jag gillar inte kroppsbehåring på mig själv, men har ingen åsikt om min
partners behåring. Däremot så hatar jag stubb. Det gör alla. Även tjejer."
Martin Kallisti
Creative Director. Blogg: uppland.blogspot.com
"Om man hittar en kvinna man anser för hårig får man
väl raka henne om det upplevs som störande."
Jag har därför plockat olika manliga bekantskaper, i olika åldrar och helt olika kretsar och ställt samma fråga. Svaren varierar också, precis som jag tidigare hävdade. Vi är alla olika, även män. Tro det eller ej!
Frågan lyder: Vad anser du om kvinnlig kroppsbehåring?
Calle Schulman
Frilansskribent och delägare i Schulmangruppen
"Kroppshår är bra. Kan bli jävligt illa berörd av tjejer utan ett
enda hårstrå på kroppen.För det första för att det ger
pedofilkänsla som gör mig illa till mods. För det andra för att
det visar en ängslighet som är sjukt osexig och oattraktiv."
Carl M Sundevall
Nattklubbschef för Spy Bar och Chefredaktör på Stureplan
Och självklart även Herrbloggare på Stureplan - blogg.stureplan.se/herrbloggen
"Jag är den sista generationen där folk inte rakade sig mellan benen, så buske är helt okej. Likaså håriga armhålor. Detta dock till pris för benen. Jag är vadfetiscist och klarar inte av håriga vader."
Stefan
Frilansare inom 3D-grafik och professionell Pokerspelare i Las Vegas
"Lagom är bäst. Man behöver inte se ut som en regnskog, men jag gillar inte kalt heller."
Mikael Erhlington
Modell på Mikas, Stockholm
"Det spelar ingen stor roll, bara det inte är en regnskog.
Däremot så gillar jag verkligen inte håriga armhålor, det går fetbort."
Ola Bini
Programmerare på ThoughtWorks Studios i London,
har gett ut boken "Practical JRuby on Rails". Har även en blogg - ola-bini.blogspot.com
"Jag gillar inte kroppsbehåring på mig själv, men har ingen åsikt om min
partners behåring. Däremot så hatar jag stubb. Det gör alla. Även tjejer."
Martin Kallisti
Creative Director. Blogg: uppland.blogspot.com
"Om man hittar en kvinna man anser för hårig får man
väl raka henne om det upplevs som störande."
Onani och stolthet
Queerdiktatorn kom just in och ifrågasatte en tråd här på bloggen. Queerdikatorn hävdade väl mer eller mindre att det var löjligt att tävla om vem som började onanera tidigast, och hävdade att uppmuntring till onani var lika skadligt som förbud.
Helt citat:
"När folk började onanera är ganska ointressant i mina ögon. Folk börjar onanera i olika åldrar av olika anledningar. För mig låter det som vissa som kommenterar tävlar om vem som har längst kuk typ. Jag har heller inte hört några moralgrejer på de närmsta 100 åren om när folk ska börja onanera. Ingen går och frågar föräldrarna om de får onanera så alla börjar när de själva är redo. Att uppmuntra barnet att onanera tror jag är lika skadligt som att förbjuda det."
Jag håller verkligen, verkligen inte med. Att se tjejer tävla om hur tidigt de onanerade, ja, precis som man jämför vem som har störst penis - ser jag som extremt befriande. Hur många tjejer är det som faktiskt är stolta över sin onani? Vissa, ja. Och de ses som skräniga. Är det något som folk gör i allmänhet? Nej. Onani talas mindre om än vad sex gör. Det är mer tabubelagt att tala om onani än sex. Ja, man kan säga "klart att det är okej att onanera.", men hur många säger egentligen "jävlar vilken bra onanisession jag hade igår!" jämfört med "åh, vilket bra sex jag hade igår!"
Hur många?
HUR MÅNGA?
Och hur vanliga, vettiga och sansade anses dessa vara? Inte särskilt.
Jag har flera tjejkompisar som aldrig onanerar överhuvudtaget. Visst, de vet att det är okej att onanera, men de känner sig fortfarande dumma när de gör det. Visst, de har läst i hundra olika KP-liknandegrejer att det är helt "normalt", men talas det om i normal samtalston? Eh, nej. Det låter så här.
"Det är helt normalt att onanera och när man börjar är helt upp till en själv. Det är alldeles normalt och man ska inte känna sig konstig för det. Det är heeeeelt natuuuuuuurligt och heeeeelt noooormaaaalt och iiiiiinte feeeeeel. Bååååde tjejer och kiiiilllar gör det och det är heeeeelt natuuuurligt och nåååårmaaaalt."
Ja. Okej. Tack för att ni upprepar hundra gånger att det är normalt i en väldigt skrämmande och psykotisk röst. Uppmuntrar säkert flera. Säkert. Tror jag nog. Folk blir säkert uppmuntrade. Eller, eh, inte.
Jag har också flera, flera tjejkompisar som aldrig upplevt en enda orgasm i hela sitt liv. Det är i princip samma tjejer som aldrig onanerat. De flesta av de här tjejerna blir också stela när de väl har sex. De känner inte sin egen kropp. De vet inte vad de gillar förutom ren mental stimulation. De vet inte vad det är som får deras upphetsning att rinna över koppen och leda till en, ja, en jävla orgasm!
Jag ser gärna att tjejer tävlar om vem som började onanera först eller vem som gör det mest. Det är fantastiskt att se folk vara stolta och skryta om det här. Så länge man bara viskar och säger "Det är naturligt, det är okej" så är det inte en enda jävel som har rädsla inför det hela tro att det är naturligt eller okej.
Det krävs stolthet. Det krävs skryt.
Jag är så stolta över er för att ni skryter om det. Ni är framtiden. Ni är vägledningen för unga tjejer. Ni är de som håller i den jävla fanan för en ny generation kvinnor som kommer att ha precis lika lätt för att få orgasmer som killar. För tjejer som utan besvär kan hänge sig åt sig själva i flera timmar i sträck om de så önskar. För tjejer som vågar lära känna sina egna kroppar. För tjejer som vågar ta för sig i sängen och minsan inte nöjer sig med "lite närhet" eller "intimitet", utan som förihelvete vill få en jävla orgasm också!
YOU GO GIRLS!
Idag onanerade jag tyvärr bara två gånger, hur många gånger har ni onanerat idag? Kom igen, nu tävlar vi, nu SKRYTER vi bannemig för i helvetet! Den som onanerat mest vinner!
Mord vs Mens
Ps.
När jag försöker hitta bilder på mensfläckar på kläder på Google så hittar jag en massa reklam för tvättmedel och typ Vanish och sånt som ska ta bort blodfläckar.
Men på alla exempelbilder så är det blodfläckar på skjortor. Vid knappslån ungefär. Skjortor.
Det får mig att tänka på MORD. Hur man tvättar bort blod från MORD. Och det har de på sina reklambilder minsan, när det handlar om grejer som är grymt för att få bort blodfläckar, som då alltså borde vara en produkt som främst riktas till kvinnor i fertil ålder.
Men nej, det är ju mycket mysigare med MORD än mens. Det förstår jag väl. Mensfläck vore ju sjukt äckligt. Buuueeeh hallåå meeens äääääckligt ysch ysch!
Ge mig förfan en bindreklam med blodfläckar i stjärten nu, annars sprängs jag.
När jag försöker hitta bilder på mensfläckar på kläder på Google så hittar jag en massa reklam för tvättmedel och typ Vanish och sånt som ska ta bort blodfläckar.
Men på alla exempelbilder så är det blodfläckar på skjortor. Vid knappslån ungefär. Skjortor.
Det får mig att tänka på MORD. Hur man tvättar bort blod från MORD. Och det har de på sina reklambilder minsan, när det handlar om grejer som är grymt för att få bort blodfläckar, som då alltså borde vara en produkt som främst riktas till kvinnor i fertil ålder.
Men nej, det är ju mycket mysigare med MORD än mens. Det förstår jag väl. Mensfläck vore ju sjukt äckligt. Buuueeeh hallåå meeens äääääckligt ysch ysch!
Ge mig förfan en bindreklam med blodfläckar i stjärten nu, annars sprängs jag.
Min första mens och stoltheten runtomkring
Min första mens.
Jag vill berätta lite om min första mens!
I ärlighetens namn kan jag inte riktigt komma ihåg den. En dag hade jag blod i trosan. Väldigt litet dock, inget som direkt innebar behov av varken binda eller tampong. Jag sket i det. Jag brydde mig inte just. Sedan hade jag mens lite då och då i ett halvårs tid eller mer.
Sedan, när jag egentligen började bry mig om det var en dag på gympan då jag inte ville vara med. Då hade jag den där minimala mensen igen, som ändå växt sig starkare eftersom. Jag brydde mig inte då heller. Men jag ville inte vara med på gympan. Så jag satte mig ner och bara: "Buuhu nej något konstigt har hänt bläää jag tror att jag fått mens?" Buhuhu.
Så jag slapp vara med på gympan, men fick mig dock ett straff pga. det här. I en halvtimma efteråt satt den kvinnliga gympaläraren och plockade fram bindor och tamponger och förklarade hur det hela fungerade. Jag fick ett straff för mitt mycket vältänkta skolk. Skit. Men struntsamma.
I övrigt generade inte mensen mig senare heller. Jag var långt före de andra tjejerna i utvcklingen. Fick mens och hår ungefär två-tre år innan alla andra. Jag var stolt över det, så jävla stolt. Jag såg mig själv som en bättre individ rent genetiskt och ansåg att min tidiga utveckling berodde på att jag helt enkelt var bättre. I duschrummet brukade jag alltså stolt gå runt och blöda lite på golvet. Om någon kommenterade det så log jag lite snett och sa: "Du kommer nog också dit ska du se, lilla gumman. Det är naturligt."
Sedan var jag nöjd och glad. Fortsatte stoltsera med min tidiga utveckling. Gladdes åt min styrka, längd och pondus. Brydde mig inte ens nämnvärt dagen jag fick en blodfläck i stjärten på mina gula jeans och någon kille kommenterade det. Jag slog helt enkelt bara ner honom. Som den outvecklade lilla förpubertalsplutt han var.
Jag har förstått att detta är en mycket ovanlig reaktion på det hela. Man ska tydligen skämmas för sin utveckling, mens, hår och all sånt crap. Vad jag säger om det? Låt oss citerade det feministiska punkbandet X-ray Spex:
"Some people think little girls should be seen and not heard, but I say: OH BOOONDAGE UP YOUUURS!"
Nu är vi alla, tyvärr, alldeles jämställda.
Jag försöker vara häftig genom min blogg istället. Hoppas det funkar.
Jag vill berätta lite om min första mens!
I ärlighetens namn kan jag inte riktigt komma ihåg den. En dag hade jag blod i trosan. Väldigt litet dock, inget som direkt innebar behov av varken binda eller tampong. Jag sket i det. Jag brydde mig inte just. Sedan hade jag mens lite då och då i ett halvårs tid eller mer.
Sedan, när jag egentligen började bry mig om det var en dag på gympan då jag inte ville vara med. Då hade jag den där minimala mensen igen, som ändå växt sig starkare eftersom. Jag brydde mig inte då heller. Men jag ville inte vara med på gympan. Så jag satte mig ner och bara: "Buuhu nej något konstigt har hänt bläää jag tror att jag fått mens?" Buhuhu.
Så jag slapp vara med på gympan, men fick mig dock ett straff pga. det här. I en halvtimma efteråt satt den kvinnliga gympaläraren och plockade fram bindor och tamponger och förklarade hur det hela fungerade. Jag fick ett straff för mitt mycket vältänkta skolk. Skit. Men struntsamma.
I övrigt generade inte mensen mig senare heller. Jag var långt före de andra tjejerna i utvcklingen. Fick mens och hår ungefär två-tre år innan alla andra. Jag var stolt över det, så jävla stolt. Jag såg mig själv som en bättre individ rent genetiskt och ansåg att min tidiga utveckling berodde på att jag helt enkelt var bättre. I duschrummet brukade jag alltså stolt gå runt och blöda lite på golvet. Om någon kommenterade det så log jag lite snett och sa: "Du kommer nog också dit ska du se, lilla gumman. Det är naturligt."
Sedan var jag nöjd och glad. Fortsatte stoltsera med min tidiga utveckling. Gladdes åt min styrka, längd och pondus. Brydde mig inte ens nämnvärt dagen jag fick en blodfläck i stjärten på mina gula jeans och någon kille kommenterade det. Jag slog helt enkelt bara ner honom. Som den outvecklade lilla förpubertalsplutt han var.
Jag har förstått att detta är en mycket ovanlig reaktion på det hela. Man ska tydligen skämmas för sin utveckling, mens, hår och all sånt crap. Vad jag säger om det? Låt oss citerade det feministiska punkbandet X-ray Spex:
"Some people think little girls should be seen and not heard, but I say: OH BOOONDAGE UP YOUUURS!"
Nu är vi alla, tyvärr, alldeles jämställda.
Jag försöker vara häftig genom min blogg istället. Hoppas det funkar.
Killar hatar dig inte för ditt hår eller din mens
Det här med hår, mens och alla män som tydligen ska hata det?
Det är inte sant.
Det finns en viss skara killar, ja, som hatar det över allt annat. Antingen kulturellt, eller för att de kommer från typ Danderyd eller Östermalm, höh. Jag vet inte exakt hur det ser ut i andra delar av Sverige, men i Stockholm har jag enbart stött på denna hysteriska hårfobi hos 20-nånting brats.
Men jag har aldrig varit tillsammans, dejtat eller hånglat med någon kille som tyckt dylikt. Ja, någon har sagt att de föredragit rakade ben framför håriga ben (men erbjöd sig att raka hela sin kropp som kompensation om jag eventuellt skulle vilja raka mina ben, vilket ändå får ses som en fair deal) och en kille gillade inte mens på grund av det faktum att han helt enkelt led av en allvarlig blodfobi (svimmade om han får ett sår, etc) och då kunde man knappast beskylla honom för någon slags mensblodskräck.
Män som hatar naturlig hårväxt och som är fullkomligt fobiska mot mens tillhör stenåldern. De flesta killar jag dejtat har till och med funnit det intressant att jag inte rakar benen. Det har varit ovanligt, lite unikt, och därför även attraktivt.
Däremot har varenda jävel jag dejtat haft stora aversioner mott stubb. De flesta har uttalat att de föredrar att deras tjejer inte rakar benen för att de gärna slipper denna obehagliga stubb.
Jotack, det kan jag sannerligen hålla med om.
Jag säger inte att alla killar tycker så här, vi är alla olika. Men jag tycker att det är synd att:
1. Tjejer går omkring och tror att man måste se ut så för att killar ska gilla en: Det stämmer inte.
2. Att killar alltid förväntas gilla det här.
3. Att de killar som faktiskt har den här åsikten, att tjejer måste vara rakade och att mens är Hitler, någonstans blir uppmuntrade till att tro att de har rätt, när de i faktum lever i en värld som är så sjukt utdaterad och stenhåldersartad att det inte är klokt.
4. Bara för att någon föredrar något så innebär det inte heller att det är ett krav. Ni bestämmer tillsammans vilka kompromisser och deals ni gör. Jag föredrar exempelvis att män rakar sig under armarna och i ansiktet, och om de rakar sig där kan väl jag, för all del, även raka mina armhålor och typ ta hand om min mustasch. Eller så kan man säga att det går på ett ut i vilket fall, då jag med högsta sannolikhet ändå lägger mycket mer tid på mitt utseende än vad de gör.
Shave it? Du behöver inte. Du ska göra precis som du vill i frågan. Och tro mig, om killarna gillar dig sämre för det är de dumma i huvudet och bör dumpas pronto. Om de ställer sådanna knasiga krav, hur tror du då att de är i ett förhållande?
Men förvänta er inte rakt av att ni blir utbuade på grund av det. Det är en dum, modern myt som borde ha bränts på tippen för jävligt länge sedan.
Det är inte sant.
Det finns en viss skara killar, ja, som hatar det över allt annat. Antingen kulturellt, eller för att de kommer från typ Danderyd eller Östermalm, höh. Jag vet inte exakt hur det ser ut i andra delar av Sverige, men i Stockholm har jag enbart stött på denna hysteriska hårfobi hos 20-nånting brats.
Men jag har aldrig varit tillsammans, dejtat eller hånglat med någon kille som tyckt dylikt. Ja, någon har sagt att de föredragit rakade ben framför håriga ben (men erbjöd sig att raka hela sin kropp som kompensation om jag eventuellt skulle vilja raka mina ben, vilket ändå får ses som en fair deal) och en kille gillade inte mens på grund av det faktum att han helt enkelt led av en allvarlig blodfobi (svimmade om han får ett sår, etc) och då kunde man knappast beskylla honom för någon slags mensblodskräck.
Män som hatar naturlig hårväxt och som är fullkomligt fobiska mot mens tillhör stenåldern. De flesta killar jag dejtat har till och med funnit det intressant att jag inte rakar benen. Det har varit ovanligt, lite unikt, och därför även attraktivt.
Däremot har varenda jävel jag dejtat haft stora aversioner mott stubb. De flesta har uttalat att de föredrar att deras tjejer inte rakar benen för att de gärna slipper denna obehagliga stubb.
Jotack, det kan jag sannerligen hålla med om.
Jag säger inte att alla killar tycker så här, vi är alla olika. Men jag tycker att det är synd att:
1. Tjejer går omkring och tror att man måste se ut så för att killar ska gilla en: Det stämmer inte.
2. Att killar alltid förväntas gilla det här.
3. Att de killar som faktiskt har den här åsikten, att tjejer måste vara rakade och att mens är Hitler, någonstans blir uppmuntrade till att tro att de har rätt, när de i faktum lever i en värld som är så sjukt utdaterad och stenhåldersartad att det inte är klokt.
4. Bara för att någon föredrar något så innebär det inte heller att det är ett krav. Ni bestämmer tillsammans vilka kompromisser och deals ni gör. Jag föredrar exempelvis att män rakar sig under armarna och i ansiktet, och om de rakar sig där kan väl jag, för all del, även raka mina armhålor och typ ta hand om min mustasch. Eller så kan man säga att det går på ett ut i vilket fall, då jag med högsta sannolikhet ändå lägger mycket mer tid på mitt utseende än vad de gör.
Shave it? Du behöver inte. Du ska göra precis som du vill i frågan. Och tro mig, om killarna gillar dig sämre för det är de dumma i huvudet och bör dumpas pronto. Om de ställer sådanna knasiga krav, hur tror du då att de är i ett förhållande?
Men förvänta er inte rakt av att ni blir utbuade på grund av det. Det är en dum, modern myt som borde ha bränts på tippen för jävligt länge sedan.
Moraliskt dilemma angående barnpornografi
Johanna Sjödin är en bloggare som blev tillfälligt avstängd på grund av att hon, enligt ord, ska ha lagt ut barnpornografiskt material på sig själv. Nu, detta åsyftar hennes banner som jag själv skulle vilja påstå inte är av pornografisk natur. Det är en nakenbild, ja, hon är sexton, ja. Det är ett moraliskt dilemma som man egentligen kan diskutera utan ände.
Vi kan exempelvis säga att det är fel att låta det ligga kvar av det skäl att det skulle kunna göra det lättare för vuxna att unyttja barns bilder med orden: "Men det var barnet som ville" och man kan även yrka på att det inte är barnpornografiskt någonstans, då Johanna till synes har en välutvecklad kropp och exempelvis har större bröst än, säg, jag som snart är 22 år.
Hennes blogg är i övrigt av feministisk natur.
Men i alla fall, det är egentligen inte riktigt det jag vill diskutera. Jag vill diskutera en fråga som ploppade ur mitt huvud för ett väldigt bra tag sedan, som enligt mig är ett mycket knivigt och moraliskt dilemma.
Vi kan alla komma överens om att barnpornografi är förbjudet för barnens skull. Att barn inte ska fara illa. Inte bli utsatta för lidande eller bli utnyttjade. Det kan vi.
Men, om fallet är som så att vi säger att en sextonåring har tagit pornografiska bilder på sig själv, men inte släpper dessa förens barnet i fråga är 18 och det är på fullt eget bevåg, har ett barn då farit illa? Det är knappast det sextonåriga barnet som kan lida för att bilderna blir exponerade, då 18:åringen är samma person, dock senare, och om vi inte börjar tala om tidsmaskiner och rubbningar i tidens skal som orsakar sjuka tidsparadoxer (science ficition!) så kan man ändå inte, någonstans, hävda att den sextonåriga upplagan av samma person kan fara illa av att bilderna publiceras.
Jag är dock fortarande emot det. Jag är emot det av det enkla skäl att barnpornografi skulle kunna produceras vid tidigare tillfälle för att en part som utnyttjar barnet sedan publicerar bilderna när barnet är 18 och ger sken av att det, i faktum, är barnet önskan när det fortfarande är möjligt att det handlar om tvång.
Men, om vi säger att det är en tjej i typ 16-årsåldern som onanerar på bild (snälla, jag började onanera vid 9-10, så inga moralpredikningar runt det tack) och den tjejen väljer att publicera bilderna efter fyllda 18, vem begår då lagbrottet? Är det tjejen som utnyttjar sin tidigare själv? Är det de som köper bilderna? Är det den potentiella servern som bilderna ligger uppe på som begår lagbrottet? Jag vet inte. Vem utnyttjas, är det någon som gör det, och hur behandlar man något sådant?
Jag vill återigen säga att jag är emot det på grund av tidigare sagda skäl, men vem det är som begår ett lagbrott vet jag inte riktigt. Och det här sätter spinn spå min hjärna och gör mig förvirrad, och jag vet inte vad jag ska tänka. Jag blir förvirrad och får inget slut på det.
Hjälp mig.
Åsikt?
Vi kan exempelvis säga att det är fel att låta det ligga kvar av det skäl att det skulle kunna göra det lättare för vuxna att unyttja barns bilder med orden: "Men det var barnet som ville" och man kan även yrka på att det inte är barnpornografiskt någonstans, då Johanna till synes har en välutvecklad kropp och exempelvis har större bröst än, säg, jag som snart är 22 år.
Hennes blogg är i övrigt av feministisk natur.
Men i alla fall, det är egentligen inte riktigt det jag vill diskutera. Jag vill diskutera en fråga som ploppade ur mitt huvud för ett väldigt bra tag sedan, som enligt mig är ett mycket knivigt och moraliskt dilemma.
Vi kan alla komma överens om att barnpornografi är förbjudet för barnens skull. Att barn inte ska fara illa. Inte bli utsatta för lidande eller bli utnyttjade. Det kan vi.
Men, om fallet är som så att vi säger att en sextonåring har tagit pornografiska bilder på sig själv, men inte släpper dessa förens barnet i fråga är 18 och det är på fullt eget bevåg, har ett barn då farit illa? Det är knappast det sextonåriga barnet som kan lida för att bilderna blir exponerade, då 18:åringen är samma person, dock senare, och om vi inte börjar tala om tidsmaskiner och rubbningar i tidens skal som orsakar sjuka tidsparadoxer (science ficition!) så kan man ändå inte, någonstans, hävda att den sextonåriga upplagan av samma person kan fara illa av att bilderna publiceras.
Jag är dock fortarande emot det. Jag är emot det av det enkla skäl att barnpornografi skulle kunna produceras vid tidigare tillfälle för att en part som utnyttjar barnet sedan publicerar bilderna när barnet är 18 och ger sken av att det, i faktum, är barnet önskan när det fortfarande är möjligt att det handlar om tvång.
Men, om vi säger att det är en tjej i typ 16-årsåldern som onanerar på bild (snälla, jag började onanera vid 9-10, så inga moralpredikningar runt det tack) och den tjejen väljer att publicera bilderna efter fyllda 18, vem begår då lagbrottet? Är det tjejen som utnyttjar sin tidigare själv? Är det de som köper bilderna? Är det den potentiella servern som bilderna ligger uppe på som begår lagbrottet? Jag vet inte. Vem utnyttjas, är det någon som gör det, och hur behandlar man något sådant?
Jag vill återigen säga att jag är emot det på grund av tidigare sagda skäl, men vem det är som begår ett lagbrott vet jag inte riktigt. Och det här sätter spinn spå min hjärna och gör mig förvirrad, och jag vet inte vad jag ska tänka. Jag blir förvirrad och får inget slut på det.
Hjälp mig.
Åsikt?
Angående bensinskatten, igen
Vi kör mer med bilskatten nu! Svarar på frågor.
"Men tänk på oss som inte bor i Stockholm och inte har den typen av kollektivtrafik, hur ska vi ta oss fram?"
Jag skrev att det finns folk som har behov av att använda bilen och andra som egentligen inte har det. Därav kupongförslaget, som ungefär hälften av alla kommentatörer censurerade bort ur skallen att jag skrivit. Jag skrev, klart och tydligt, att de som har behov att ta sig fram med bil, självfallet ska få göra det.
"Men du badar ju varmt och mycket? Hur försvarar du det?"
Jag försvarar det inte, men jag har aldrig varit av åsikten att ett ont gör det okej för ett annat ont. Bara för att en dum jäkel skjutit någon i huvudet så innebär det inte att det är okej att någon annan skjuter någon med orden: "Men HAN då! HAN gjorde ju det! BUHU!" Snälla någon, var inte det här något som vi fick veta redan på dagis..?
"Men i princip alla transporter görs ju med lastbil? Hur löser man det?"
Ja, om man läser nyheterna så vet man att det här just nu är en stor fråga i miljödebatten och att det utvecklats ett förslag på att bygga ut tågtrafiken då alla redan har konstaterat att vi fraktar för mycket med lastbilar: och det ökar hela tiden. Den totala kostnaden med nya tåg och nya banor beräknas bli cirka 130 miljarder kronor. Googla det, om ni inte sysslar med den kuriosa och galna sysslan kallad för att: läsa nyheterna.
"Men om man höjer priset på transport så kommer ju även dina kläder kosta mer?"
Ja, och min shopping är heller ingen rättighet. Det är ett val, precis som bilåkande. Ett val som jag oavsett ökad kostnad eller inte måste skära ner på, och redan har gjort. Jag shoppar kanske för en fjärde eller femtedel nu än vad jag gjorde förra året vid samma tid. Ungefär samma summa med pengar, men i mindre kvantitet. Mer kvalitet.
"För oss är det billigare att bila än att åka kollektivt."
Ja, man väljer oftast det billigare alternativet. Den vanliga mjölken kostar en spänn mer än den ekologiska osv. Här är det upp till var och en vilka uppoffringar man vill göra och om man överhuvudtaget har råd med det. Alla har inte råd. Men i vilket fall borde staten gå in och göra något åt det faktum att miljörätta alternativ kostar mer. Min önskan är att det bästa alternativet för miljön ska kosta mindre än det dåliga.
"Men du åker ju taxi efter en viss tid? Jag har minsan läst för flera månader sedan att du åkte mycket taxi?"
Yes, I did. Men nej, jag gör det inte längre. jag tar LE NATTBUSS eller PROMENERAR. Och i övrigt skulle kollektivtrafiken självklart behövas förbättras och utökas om man tar bort biltrafiken, men det tog jag för givet var underförstått. Bad me, bad me.
"Men tänk på oss som inte bor i Stockholm och inte har den typen av kollektivtrafik, hur ska vi ta oss fram?"
Jag skrev att det finns folk som har behov av att använda bilen och andra som egentligen inte har det. Därav kupongförslaget, som ungefär hälften av alla kommentatörer censurerade bort ur skallen att jag skrivit. Jag skrev, klart och tydligt, att de som har behov att ta sig fram med bil, självfallet ska få göra det.
"Men du badar ju varmt och mycket? Hur försvarar du det?"
Jag försvarar det inte, men jag har aldrig varit av åsikten att ett ont gör det okej för ett annat ont. Bara för att en dum jäkel skjutit någon i huvudet så innebär det inte att det är okej att någon annan skjuter någon med orden: "Men HAN då! HAN gjorde ju det! BUHU!" Snälla någon, var inte det här något som vi fick veta redan på dagis..?
"Men i princip alla transporter görs ju med lastbil? Hur löser man det?"
Ja, om man läser nyheterna så vet man att det här just nu är en stor fråga i miljödebatten och att det utvecklats ett förslag på att bygga ut tågtrafiken då alla redan har konstaterat att vi fraktar för mycket med lastbilar: och det ökar hela tiden. Den totala kostnaden med nya tåg och nya banor beräknas bli cirka 130 miljarder kronor. Googla det, om ni inte sysslar med den kuriosa och galna sysslan kallad för att: läsa nyheterna.
"Men om man höjer priset på transport så kommer ju även dina kläder kosta mer?"
Ja, och min shopping är heller ingen rättighet. Det är ett val, precis som bilåkande. Ett val som jag oavsett ökad kostnad eller inte måste skära ner på, och redan har gjort. Jag shoppar kanske för en fjärde eller femtedel nu än vad jag gjorde förra året vid samma tid. Ungefär samma summa med pengar, men i mindre kvantitet. Mer kvalitet.
"För oss är det billigare att bila än att åka kollektivt."
Ja, man väljer oftast det billigare alternativet. Den vanliga mjölken kostar en spänn mer än den ekologiska osv. Här är det upp till var och en vilka uppoffringar man vill göra och om man överhuvudtaget har råd med det. Alla har inte råd. Men i vilket fall borde staten gå in och göra något åt det faktum att miljörätta alternativ kostar mer. Min önskan är att det bästa alternativet för miljön ska kosta mindre än det dåliga.
"Men du åker ju taxi efter en viss tid? Jag har minsan läst för flera månader sedan att du åkte mycket taxi?"
Yes, I did. Men nej, jag gör det inte längre. jag tar LE NATTBUSS eller PROMENERAR. Och i övrigt skulle kollektivtrafiken självklart behövas förbättras och utökas om man tar bort biltrafiken, men det tog jag för givet var underförstått. Bad me, bad me.
Bensinskatten..?
Jag fick ett sånt här fånigt kedjebrev. ETT KEDJEBREV. Jag kan inte ens komma ihåg senaste gången jag fick någon sådant crap i min inbox, men i alla fall.
Det här handlade om bilskatten! Missnöjda bilägare som är så sura över att den höjs! Läs!
> >>> Hej!
> >>>
> >>>
> >>> Någon hörde en intervju med vår 'kära' statsminister. I intervjun sade
> >>> han
> >>> att det svenska folket INTE är missnöjt med bensinpriset! Reportern
> >>> frågade
> >>> hur han motiverar detta uttalande.
> >>> - Jo, sa han. Det finns ju inga samlade organisationer mot
> >>> bensinpriset.
> >>> Nu får det vara nog!
> >>> Dags att protestera. Skicka vidare till vänner och bekanta.
> >>> Bensinskatteuppror!!!
> >>> 8 av 10 resor görs med bil.
> >>> Av ett literpris på bensin på 11.05 är 7.15 kr skatt.
> >>> När bensinskatten infördes 1924 var skatten på 4 öre.
> >>> Skatten höjdes vid årsskiftet med 21 öre.
> >>> Bilisterna betalar in 8 miljoner kronor i bilskatter varje timme,
> >>> totalt
> >>> 74 miljarder om året.
> >>> När man tankar går 70 kr på varje hundralapp i skatt.
> >>> En genomsnittsbilist kör 1500 mil / år och betalar över 9000 kr bara i
> >>> bensinskatt. Det motsvarar pålägg på 200 procent.
> >>> Listan fyl ls på riktigt fort!
> >>> Klicka på länken nedan och fyll på med ditt namn och vidarebefordra
> >>> detta
> >>> mail!
> >>> http://www.bensinskatteuppror.se
Ja! Uppror! Jag ÄR missnöjd över bensinpriset. Det är för jävla lågt. Jag tycker att bensinen ska kosta ungefär 100 kr litern, så kan alla som känner sig så jävla tvungna att åka bil och förstöra miljön (och orsaka olyckor...) bli riktigt straffade för att de inte pallar kollektivtrafiken. Fram för kollektivtrafiken, ner med bilarna!
Det finns de som behöver bilar, ja. Låt dem använda det, men alla dessa nöjesåkare och deras gnäll går mig på nerverna.
Att köra bil är ingen rättighet. Att köra bil är inget måste. Det är ett val. Ett medvetet jäkla val. Det är inte som med mat eller vatten eller bostad. Det är ett medvetet val och det är inte synd om de som väljer bil framför kollektivtrafik när det egentligen inte finns något annat skäl än ren lust. Låt det kosta pengar, säger jag! Vi har för mycket biltrafik. Det förstör miljön och är obehagligt för samhället.
HÖJ BENSINPRISET TILL 100KR LITERN! Eller bestäm vilka som får åka bil, vilka som har behov för det, och ge sedan ut kuponger baserat på ett faktiskt behov (finns inget rimligt skäl så kan de väl få nöjesåka någon gång på semestern). Låter kanske fascistiskt, men vi har, som sagt, för många bilar.
Min ringa åsikt.
Det här handlade om bilskatten! Missnöjda bilägare som är så sura över att den höjs! Läs!
> >>> Hej!
> >>>
> >>>
> >>> Någon hörde en intervju med vår 'kära' statsminister. I intervjun sade
> >>> han
> >>> att det svenska folket INTE är missnöjt med bensinpriset! Reportern
> >>> frågade
> >>> hur han motiverar detta uttalande.
> >>> - Jo, sa han. Det finns ju inga samlade organisationer mot
> >>> bensinpriset.
> >>> Nu får det vara nog!
> >>> Dags att protestera. Skicka vidare till vänner och bekanta.
> >>> Bensinskatteuppror!!!
> >>> 8 av 10 resor görs med bil.
> >>> Av ett literpris på bensin på 11.05 är 7.15 kr skatt.
> >>> När bensinskatten infördes 1924 var skatten på 4 öre.
> >>> Skatten höjdes vid årsskiftet med 21 öre.
> >>> Bilisterna betalar in 8 miljoner kronor i bilskatter varje timme,
> >>> totalt
> >>> 74 miljarder om året.
> >>> När man tankar går 70 kr på varje hundralapp i skatt.
> >>> En genomsnittsbilist kör 1500 mil / år och betalar över 9000 kr bara i
> >>> bensinskatt. Det motsvarar pålägg på 200 procent.
> >>> Listan fyl ls på riktigt fort!
> >>> Klicka på länken nedan och fyll på med ditt namn och vidarebefordra
> >>> detta
> >>> mail!
> >>> http://www.bensinskatteuppror.se
Ja! Uppror! Jag ÄR missnöjd över bensinpriset. Det är för jävla lågt. Jag tycker att bensinen ska kosta ungefär 100 kr litern, så kan alla som känner sig så jävla tvungna att åka bil och förstöra miljön (och orsaka olyckor...) bli riktigt straffade för att de inte pallar kollektivtrafiken. Fram för kollektivtrafiken, ner med bilarna!
Det finns de som behöver bilar, ja. Låt dem använda det, men alla dessa nöjesåkare och deras gnäll går mig på nerverna.
Att köra bil är ingen rättighet. Att köra bil är inget måste. Det är ett val. Ett medvetet jäkla val. Det är inte som med mat eller vatten eller bostad. Det är ett medvetet val och det är inte synd om de som väljer bil framför kollektivtrafik när det egentligen inte finns något annat skäl än ren lust. Låt det kosta pengar, säger jag! Vi har för mycket biltrafik. Det förstör miljön och är obehagligt för samhället.
HÖJ BENSINPRISET TILL 100KR LITERN! Eller bestäm vilka som får åka bil, vilka som har behov för det, och ge sedan ut kuponger baserat på ett faktiskt behov (finns inget rimligt skäl så kan de väl få nöjesåka någon gång på semestern). Låter kanske fascistiskt, men vi har, som sagt, för många bilar.
Min ringa åsikt.
Lärarens roll i samhället
Jag blev just väldigt upprörd. Nanó, som är en fantastisk tjej, hade länkat till mig vilket jag såg i Knuff-grejen till vänster. Om någon länkar så är jag självfallet nyfiken på varför, såg jag läste, och jag blev väldigt arg på hennes lärare.
Läs här: http://getnanoismed.blogspot.com/2007/12/feminist-radikal-bitter-krring.html
Hennes hemspråkslärare (finlandssvenska, finska?) hade bett klassen läsa en bok av en feminist. Nu, jag vill börja med att säga att det är väldigt svårt att dra alla feminister över en kam. Det finns en grund, som lyder enligt följande: "Jämställdhetskamp i kvinnosakfrågor".
För vissa handlar det om lika löner. För andra handlar det om lika skönhetsideal. För... ja. Det skiljer sig helt enkelt något extremt. Feminismen är egentligen inte en politisk ideologi. Feminismen är en kamp för ett och samma mål: Jämställdhet mellan kvinnor och män. Hur man ska göra för att uppnå detta skiljer sig markant. Vad jämställdhet är är också en åsikt som skiljer sig lavinartat. Lika mycket som kapitalism skiljer sig från kommunism.
Men det här vet inte alla. Och skolan ger ingen utbildning i det hela, tyvärr. I alla fall inte någon jag talat med. Förhoppningsvis finns det skolor som föregår med gott exempel, men jag vet inte. En person som inte aktivt intresserar sig för att ta reda på det av sig själv blir bara färgad av media, och media väljer oftast av allt att ta upp extremfall då det är vad som drar läsare.
Och Nanós lärare gjorde det ännu värre.
Hennes lärare gav eleverna en bok att läsa. En bok som egentligen uppfyller klyschan vi ser uppmålas i media. Den är rå, den innehåller en hel del tramp på män, den är väldigt hatisk. Ja, den har vissa poänger som absolut är värda att tänka på, men de flesta får bara intryck av att boken präglas av bitterhet.
Efter att eleverna läst boken frågade läraren vilka i klassen det var som var feminister. De skulle räcka upp handen om så var fallet. Nästan ingen räckte upp handen, vilket knappast förvånar i det läget. Enbart de som tagit eget intiativ till att lära sig mer kunde, i det fallet, känna sig trygga med att räcka upp handen. Ingen annan.
Personligen likställer jag det här med att ge ut en bok om Hitler till eleverna för att sedan fråga vilka som är vänster. Vilka som har kommunistiska värderingar, alltså. Förutsatt att media även, på samma gång, framställde vänsterrörelsen som kommunismens Tyskland utan att ta med annan typ av info om vänsterrörelsen. Någonsin.
Om en lärare gjorde det skulle vi säkerligen se en polisanmälan. Och då har vi ändå så pass mycket information om vänsterrörelsen att risken för att en enda unge skulle färgas av detta, och av ren rädsla bli höger, är minimal!
Framställningen av feminismen i det här fallet är extremt likriktad, och väldigt färgande. Enligt svensk lag får inte lärare färga elever med varken politiska eller religiösa värderingar. En lärare ska vara objektiv.
Om jag vore Nanós förälder skulle jag anmäla hennes lärare.
Vad den här läraren nu ska göra är att bistå med annan litteratur som speglar andra tillvägagångssätt och andra åsikter. Vad den här läraren måste göra är att utbilda ungdomarna om vad feminismen egentligen står för. Vad den här läraren måste göra är att be om ursäkt, säga att det var tanklöst, och lova att aldrig mer presentera en likriktad bild av en religion, politiskt ideologi och så vidare.
Annars ska hon ha sparken.
Läs här: http://getnanoismed.blogspot.com/2007/12/feminist-radikal-bitter-krring.html
Hennes hemspråkslärare (finlandssvenska, finska?) hade bett klassen läsa en bok av en feminist. Nu, jag vill börja med att säga att det är väldigt svårt att dra alla feminister över en kam. Det finns en grund, som lyder enligt följande: "Jämställdhetskamp i kvinnosakfrågor".
För vissa handlar det om lika löner. För andra handlar det om lika skönhetsideal. För... ja. Det skiljer sig helt enkelt något extremt. Feminismen är egentligen inte en politisk ideologi. Feminismen är en kamp för ett och samma mål: Jämställdhet mellan kvinnor och män. Hur man ska göra för att uppnå detta skiljer sig markant. Vad jämställdhet är är också en åsikt som skiljer sig lavinartat. Lika mycket som kapitalism skiljer sig från kommunism.
Men det här vet inte alla. Och skolan ger ingen utbildning i det hela, tyvärr. I alla fall inte någon jag talat med. Förhoppningsvis finns det skolor som föregår med gott exempel, men jag vet inte. En person som inte aktivt intresserar sig för att ta reda på det av sig själv blir bara färgad av media, och media väljer oftast av allt att ta upp extremfall då det är vad som drar läsare.
Och Nanós lärare gjorde det ännu värre.
Hennes lärare gav eleverna en bok att läsa. En bok som egentligen uppfyller klyschan vi ser uppmålas i media. Den är rå, den innehåller en hel del tramp på män, den är väldigt hatisk. Ja, den har vissa poänger som absolut är värda att tänka på, men de flesta får bara intryck av att boken präglas av bitterhet.
Efter att eleverna läst boken frågade läraren vilka i klassen det var som var feminister. De skulle räcka upp handen om så var fallet. Nästan ingen räckte upp handen, vilket knappast förvånar i det läget. Enbart de som tagit eget intiativ till att lära sig mer kunde, i det fallet, känna sig trygga med att räcka upp handen. Ingen annan.
Personligen likställer jag det här med att ge ut en bok om Hitler till eleverna för att sedan fråga vilka som är vänster. Vilka som har kommunistiska värderingar, alltså. Förutsatt att media även, på samma gång, framställde vänsterrörelsen som kommunismens Tyskland utan att ta med annan typ av info om vänsterrörelsen. Någonsin.
Om en lärare gjorde det skulle vi säkerligen se en polisanmälan. Och då har vi ändå så pass mycket information om vänsterrörelsen att risken för att en enda unge skulle färgas av detta, och av ren rädsla bli höger, är minimal!
Framställningen av feminismen i det här fallet är extremt likriktad, och väldigt färgande. Enligt svensk lag får inte lärare färga elever med varken politiska eller religiösa värderingar. En lärare ska vara objektiv.
Om jag vore Nanós förälder skulle jag anmäla hennes lärare.
Vad den här läraren nu ska göra är att bistå med annan litteratur som speglar andra tillvägagångssätt och andra åsikter. Vad den här läraren måste göra är att utbilda ungdomarna om vad feminismen egentligen står för. Vad den här läraren måste göra är att be om ursäkt, säga att det var tanklöst, och lova att aldrig mer presentera en likriktad bild av en religion, politiskt ideologi och så vidare.
Annars ska hon ha sparken.
Jag och mina varma bad
Ehhh... angående det här med energisparande. Jag gör något helt fruktansvärt som jag måste erkänna.
Jag badar varje dag. Minst en timma. Der är min privata tid där jag stänger ute allt och slappnar av. För att stänga ute precis allt så sätter jag dock i proppen till hälften och låter varmvattnet rinna konstant. Jag gillar dånet från kranen. Det är lugnande. I minst en timma står alltså ett badkar helt fullt med vatten, VARMVATTEN, som byts ut konstant. Det här gör jag varje dag. 365 dagar om året.
Sedan så lång tid tillbaka jag kan minnas.
Så får man inte göra.
Jag vill göra det nu, men vet inte om jag borde. JAG VILL JU INTE SLUTA!
Jag blir hellre vegetarian.
Jag badar varje dag. Minst en timma. Der är min privata tid där jag stänger ute allt och slappnar av. För att stänga ute precis allt så sätter jag dock i proppen till hälften och låter varmvattnet rinna konstant. Jag gillar dånet från kranen. Det är lugnande. I minst en timma står alltså ett badkar helt fullt med vatten, VARMVATTEN, som byts ut konstant. Det här gör jag varje dag. 365 dagar om året.
Sedan så lång tid tillbaka jag kan minnas.
Så får man inte göra.
Jag vill göra det nu, men vet inte om jag borde. JAG VILL JU INTE SLUTA!
Jag blir hellre vegetarian.
ICA-färsen
Okej. Jag har inte skrivit om ICA och köttfärsgrejen. Jag har känt mig lat.
Men ja, hela historien chockar mig. Inte för att det händer. Herregud, jag har ju flera kompisar som jobbat i charken på matbutiker. På alla möjliga. Mariahallen, ICA osv. Alla har sagt att den här typen av ompackettering förekommer. Alla. Jag trodde att det var allmänt känt. Jag trodde att jag inte var den enda i Sverige som kände folk som jobbat i matbutik, men där ser man. Angående att man använder sämre kött för att mala ner till köttfärs trodde jag också var allmänt känt. När det inte går att sälja som köttbit, gör färs av det.
Självfallet är det fel att detta görs. Det är förjävligt. Men det är också förjävligt att slänga saker som fortfarande går att äta. Hur många av oss tillagar verkligen köttfärsen samma dag som man köper den? Och blir man verkligen sjuk? Jag är skeptisk till om hållbarhetsdatumet är helt vettigt. Kanske bör det undersökas på nytt, kanske har vi för stränga regler. Regler som innebär att man slänger fullkomligt ätbar mat.
Och sånt har vi inte råd med om vi ska börja spara resurser för världsekologins skull.
Sedan anser jag inte heller att det enbart är butiksägarna som gjort fel. Även de anställda som gått med på det hela har utfört en olaglig handling. Fullt tänkande individer som vet om att det är fel. Och även om det står i kontraktet att man inte får lämna ut information så får man lämna ut info om lagbrott. Det är grundlagsskyddat, det kan inte en jävel gå emot någon för. Därför bör även de anställda ha polisanmält, om ICA då skulle ha gett den anställda sparken så skulle det se jävligt illa ut.
Precis som man inte håller en pistol mot någons skalle och avfyrar på grund av att någon sagt att man ska göra det så ska man heller inte begå mindre lagbrott på uppmaning. Vi är alla tänkande individer med ansvar. Tänkande individer som vet att ommärkning är olagligt.
Så, jag skulle vilja se att folk vågade polisnmäla mer, och en debatt om huruvida det är vettigt eller ej att ha så korta hållbarhetstider. Det är fanimej vidrigt hur mycket mat det är som slängs här i västvärlden när det finns så många som svälter i andra delar av världen.
Men ja, hela historien chockar mig. Inte för att det händer. Herregud, jag har ju flera kompisar som jobbat i charken på matbutiker. På alla möjliga. Mariahallen, ICA osv. Alla har sagt att den här typen av ompackettering förekommer. Alla. Jag trodde att det var allmänt känt. Jag trodde att jag inte var den enda i Sverige som kände folk som jobbat i matbutik, men där ser man. Angående att man använder sämre kött för att mala ner till köttfärs trodde jag också var allmänt känt. När det inte går att sälja som köttbit, gör färs av det.
Självfallet är det fel att detta görs. Det är förjävligt. Men det är också förjävligt att slänga saker som fortfarande går att äta. Hur många av oss tillagar verkligen köttfärsen samma dag som man köper den? Och blir man verkligen sjuk? Jag är skeptisk till om hållbarhetsdatumet är helt vettigt. Kanske bör det undersökas på nytt, kanske har vi för stränga regler. Regler som innebär att man slänger fullkomligt ätbar mat.
Och sånt har vi inte råd med om vi ska börja spara resurser för världsekologins skull.
Sedan anser jag inte heller att det enbart är butiksägarna som gjort fel. Även de anställda som gått med på det hela har utfört en olaglig handling. Fullt tänkande individer som vet om att det är fel. Och även om det står i kontraktet att man inte får lämna ut information så får man lämna ut info om lagbrott. Det är grundlagsskyddat, det kan inte en jävel gå emot någon för. Därför bör även de anställda ha polisanmält, om ICA då skulle ha gett den anställda sparken så skulle det se jävligt illa ut.
Precis som man inte håller en pistol mot någons skalle och avfyrar på grund av att någon sagt att man ska göra det så ska man heller inte begå mindre lagbrott på uppmaning. Vi är alla tänkande individer med ansvar. Tänkande individer som vet att ommärkning är olagligt.
Så, jag skulle vilja se att folk vågade polisnmäla mer, och en debatt om huruvida det är vettigt eller ej att ha så korta hållbarhetstider. Det är fanimej vidrigt hur mycket mat det är som slängs här i västvärlden när det finns så många som svälter i andra delar av världen.
Förbannade taffs
Men böh! Igår råkade jag ut för det första taffset på Spy Bar någonsin. Det har aldrig hänt mig att någon taffsat på mig på Stureplan, bara på Söder. Jag blev tokigt arg.
Jag vände mig om på direkten, killen såg sjukt glad ut över att ha fått uppmärksamhet, men det ändrade sig självfallet illa kvickt.
Jag: Du! Vafan tror du att du håller på med? Vill du bli utslängd eller?
Kille: Men vaddå! Tagga ner.
Jag: Du får förihelvete inte taffsa. Nu blir du utslängd. Det är fanimej olagligt att taffsa, din jävel!
Jag påkallar en vakts uppmärksamhet som står i närheten, och han gå kvickt fram för att reda ut situationen. Eftersom att jag hade vittnen så var det knappast svårt heller.
Kille: Men öh! Varför tror du på dem för!
Vakt: För att det är flera som såg dig göra det. Du åker ut. Man får inte taffsa.
Kille: Men fyfan vad analt! Det spelar väl ingen roll!
Jag: Du ska vara jävligt glad över att jag inte ringer polisen, din jävel. Att taffsa räknas som sexuellt ofredande och är olagligt. Antingen går du nu eller så polisanmäler jag dig.
Vakt: Killen, du ska ut. Du får inte göra så.
Massa tjaffs och bråk och tjohej, men killen åkte självklart ut.
För man får inte taffsa. Fyfan. Vad gäller lagstiftning så måste den om sexullt ofredande vara den allra minst respekterade. Det kryllar verkligen av människor som tror att andras kroppar är deras egen egendom. Och det är inte bara killar som gör det här, utan även tjejer, och det är inte okej när tjejer gör det heller.
Jag tycker att det är jobbigt när tjejkompisar till mig ska nypa mig i rumpan på skoj också. Bara för att vi är av samma kön och råkar vara polare eller bekanta så innebär det inte att jag vill ha andras händer på min kropp. Jag kan krama folk och hälsa på folk, men en beröring som inte är fullt accepterad från båda hållen finner jag enbart obehaglig. Då brukar jag dock bara säga till, och förklara hur jag känner inför det hela. Då ber folk om ursäkt.
Jag tycker inte om när pojkvänner eller folk man dejtar gör så heller, förövrigt. Min kropp är alltid min och jag ska aldrig behöva vara med om att någon, oavsett vem, gör så. Speciellt inte på offentliga platser. Min kropp ska aldrig märkas som någon annans.
Den är min. Har alltid varit. Ska så alltid förbli.
Jag vände mig om på direkten, killen såg sjukt glad ut över att ha fått uppmärksamhet, men det ändrade sig självfallet illa kvickt.
Jag: Du! Vafan tror du att du håller på med? Vill du bli utslängd eller?
Kille: Men vaddå! Tagga ner.
Jag: Du får förihelvete inte taffsa. Nu blir du utslängd. Det är fanimej olagligt att taffsa, din jävel!
Jag påkallar en vakts uppmärksamhet som står i närheten, och han gå kvickt fram för att reda ut situationen. Eftersom att jag hade vittnen så var det knappast svårt heller.
Kille: Men öh! Varför tror du på dem för!
Vakt: För att det är flera som såg dig göra det. Du åker ut. Man får inte taffsa.
Kille: Men fyfan vad analt! Det spelar väl ingen roll!
Jag: Du ska vara jävligt glad över att jag inte ringer polisen, din jävel. Att taffsa räknas som sexuellt ofredande och är olagligt. Antingen går du nu eller så polisanmäler jag dig.
Vakt: Killen, du ska ut. Du får inte göra så.
Massa tjaffs och bråk och tjohej, men killen åkte självklart ut.
För man får inte taffsa. Fyfan. Vad gäller lagstiftning så måste den om sexullt ofredande vara den allra minst respekterade. Det kryllar verkligen av människor som tror att andras kroppar är deras egen egendom. Och det är inte bara killar som gör det här, utan även tjejer, och det är inte okej när tjejer gör det heller.
Jag tycker att det är jobbigt när tjejkompisar till mig ska nypa mig i rumpan på skoj också. Bara för att vi är av samma kön och råkar vara polare eller bekanta så innebär det inte att jag vill ha andras händer på min kropp. Jag kan krama folk och hälsa på folk, men en beröring som inte är fullt accepterad från båda hållen finner jag enbart obehaglig. Då brukar jag dock bara säga till, och förklara hur jag känner inför det hela. Då ber folk om ursäkt.
Jag tycker inte om när pojkvänner eller folk man dejtar gör så heller, förövrigt. Min kropp är alltid min och jag ska aldrig behöva vara med om att någon, oavsett vem, gör så. Speciellt inte på offentliga platser. Min kropp ska aldrig märkas som någon annans.
Den är min. Har alltid varit. Ska så alltid förbli.
Miss world 2007
Skönhetstävlingar av stilen Miss World och Fröken Sverige är något som alltid gett mig avsmak. Men det förvånas ni inte av att höra mig säga. Det är givet. Annat vore konstigt.
Nu, Lin Zhang som vann i år ser självfallet jättebra ut. Självklart. Vinnaren är alltid vacker. Det är liksom hela poängen.
Men vet ni, jag önskar nästan att tävlingen aldrig slutat ge sken av någon form av djup. Tävlingen är platt. Tävlingen är ytlig. Det är vad tävlingen går ut på. Rakt av. Att den får någon annan fokus är muppigt, som att bodybuilders helt plötsligt skulle börja läsa Shakespeare högt medan de flexade sina inoljade biceps. Och vilket djup de vill lägga till, sedan!
Vad är ditt livsmål?
JAG VILL HA FRED PÅ JORDEN OCH INGA SVÄLTANDE BARN OCH JAG VILL BOTA AIDS OCH UTROTA MALARIA.
Jag skulle vilja höra en vinnare säga: "Jag vill förändra idealet! Jag ska bli så otroligt fet nu efter att jag vunnit! Jag ska sluta sminka mig och sluta noppa muschen, jag ska bli den hårigaste, fetaste kvinnan på jorden och jag ska gå runt med mitt band, flexa och hävda min sexighet i min pojkväns gamla avlagda kalsingar med bromsränder! Jag ska komponera en låt av mina fjärtar! Jag ska bygga en skolla där unga kvinnor ska lära sig hur man rapar i mäktiga symfoniers anda! KROSSA IDEALET!"
Det skulle vara roligt, men det händer ju aldrig. Alla ska bara bota AIDS. Lycka till med att bota AIDS då, i år igen, antar jag. Grattis Lin Zhang.
Bild snodd från gettyimages.com, uppenbarligen.
Nu, Lin Zhang som vann i år ser självfallet jättebra ut. Självklart. Vinnaren är alltid vacker. Det är liksom hela poängen.
Men vet ni, jag önskar nästan att tävlingen aldrig slutat ge sken av någon form av djup. Tävlingen är platt. Tävlingen är ytlig. Det är vad tävlingen går ut på. Rakt av. Att den får någon annan fokus är muppigt, som att bodybuilders helt plötsligt skulle börja läsa Shakespeare högt medan de flexade sina inoljade biceps. Och vilket djup de vill lägga till, sedan!
Vad är ditt livsmål?
JAG VILL HA FRED PÅ JORDEN OCH INGA SVÄLTANDE BARN OCH JAG VILL BOTA AIDS OCH UTROTA MALARIA.
Jag skulle vilja höra en vinnare säga: "Jag vill förändra idealet! Jag ska bli så otroligt fet nu efter att jag vunnit! Jag ska sluta sminka mig och sluta noppa muschen, jag ska bli den hårigaste, fetaste kvinnan på jorden och jag ska gå runt med mitt band, flexa och hävda min sexighet i min pojkväns gamla avlagda kalsingar med bromsränder! Jag ska komponera en låt av mina fjärtar! Jag ska bygga en skolla där unga kvinnor ska lära sig hur man rapar i mäktiga symfoniers anda! KROSSA IDEALET!"
Det skulle vara roligt, men det händer ju aldrig. Alla ska bara bota AIDS. Lycka till med att bota AIDS då, i år igen, antar jag. Grattis Lin Zhang.
Uzbekistan, barnarbete och H&M
I SVTs Agenda som jag tittade på igår så tog de upp barnarbete. Specifikt: HM:s underleverntörer vars underleverntörer köper bomull från Uzbekistan framställt med hjälp av barnarbete.
Nu, H&M har försökt komma bort från all dålig publicitet de fick för många år sedan när de använde sig av både barnarbete och väldigt underbetalda arbetare. Nu försöker de fokusera mer och mer på miljövänlig produktion, samt det faktum att de bestämt med underleverantörerna de har direkt att dra upp minimumlönerna för deras arbetare i andra länder där de var underbetalda. H&M har egna kontrollanter som åker runt i världen för att säkerställa detta faktum. Ett ansvar som jag anser att ett stort företag SKA ta när de har makt att göra så.
Men hur gör man i ett fall där det handlar om barnarbete? Som dessutom handlar om en underleverantörs underleverantör? Det är svårt, men det måste göras något åt det. Man kan inte bara avbryta affärsavtalet, då det kan leda till att barnen blir utan inkomst och svälter istället. Och jag ser hellre att ett barn arbetar än att det dör, såklart.
I Sverige har vi den ekonomiska möjligheten att undvika barnarbete, men den finns inte i alla länder, och vi måste tänka på att vi, i Sverige, hade barnarbete tills för inte alls så lång tid tillbaka. Att ta för givet att fattiga länder ska följa exakt samma etiska regler som ett rikt land är naivt, och faktiskt, egocentriskt och snobbigt.
Vad man istället måste göra är att gå in och hjälpa till ekonomiskt.
Henrik Lampa, Miljösamordnare på H&M, säger att man inte tänker avbryta samarbetet, utan att man hellre vill arbeta proaktivt. Det är ett val som är mer vettigt än säg Borås Wäfveri, som istället valt att avbryta allt samarbete med Uzbekistan (vilket jag får lite kalla kårar av, använda barnarbete trots etiska fel men avbryta samarbetet när det uppkommer i media för att ge en god bild utåt?) utan att veta vilka ekonomiska besvär detta ger barnen och dess familjer.
Nej, precis som Henrik Lampa säger så måste man arbeta proaktivt. Man ska inte avbryta samarbetet, istället bör alla rika länder som använder sig av den Uzbekistanska bomullen gå ihop för att försöka förbättra förhållandena för barnen.
För precis som Bamse säger: "Är man mycket stark så måste man även vara mycket snäll."
Att avbryta samarbetet vore snarare som att skjuta barnen rakt av, istället för att hjälpa dem. Och det borde vi, trots vår västerländska snobbism, kunna förstå oss på.
Om du missade Agenda så kan du läsa en sammanfattning på Aftonbladet:
http://aftonbladet.se/nyheter/article1328414.ab
Nu, H&M har försökt komma bort från all dålig publicitet de fick för många år sedan när de använde sig av både barnarbete och väldigt underbetalda arbetare. Nu försöker de fokusera mer och mer på miljövänlig produktion, samt det faktum att de bestämt med underleverantörerna de har direkt att dra upp minimumlönerna för deras arbetare i andra länder där de var underbetalda. H&M har egna kontrollanter som åker runt i världen för att säkerställa detta faktum. Ett ansvar som jag anser att ett stort företag SKA ta när de har makt att göra så.
Men hur gör man i ett fall där det handlar om barnarbete? Som dessutom handlar om en underleverantörs underleverantör? Det är svårt, men det måste göras något åt det. Man kan inte bara avbryta affärsavtalet, då det kan leda till att barnen blir utan inkomst och svälter istället. Och jag ser hellre att ett barn arbetar än att det dör, såklart.
I Sverige har vi den ekonomiska möjligheten att undvika barnarbete, men den finns inte i alla länder, och vi måste tänka på att vi, i Sverige, hade barnarbete tills för inte alls så lång tid tillbaka. Att ta för givet att fattiga länder ska följa exakt samma etiska regler som ett rikt land är naivt, och faktiskt, egocentriskt och snobbigt.
Vad man istället måste göra är att gå in och hjälpa till ekonomiskt.
Henrik Lampa, Miljösamordnare på H&M, säger att man inte tänker avbryta samarbetet, utan att man hellre vill arbeta proaktivt. Det är ett val som är mer vettigt än säg Borås Wäfveri, som istället valt att avbryta allt samarbete med Uzbekistan (vilket jag får lite kalla kårar av, använda barnarbete trots etiska fel men avbryta samarbetet när det uppkommer i media för att ge en god bild utåt?) utan att veta vilka ekonomiska besvär detta ger barnen och dess familjer.
Nej, precis som Henrik Lampa säger så måste man arbeta proaktivt. Man ska inte avbryta samarbetet, istället bör alla rika länder som använder sig av den Uzbekistanska bomullen gå ihop för att försöka förbättra förhållandena för barnen.
För precis som Bamse säger: "Är man mycket stark så måste man även vara mycket snäll."
Att avbryta samarbetet vore snarare som att skjuta barnen rakt av, istället för att hjälpa dem. Och det borde vi, trots vår västerländska snobbism, kunna förstå oss på.
Om du missade Agenda så kan du läsa en sammanfattning på Aftonbladet:
http://aftonbladet.se/nyheter/article1328414.ab
Stamcellsforskningen är äntligen på tapeten igen
Den kristna högern fick igenom sina önskningar att förbjuda stamcellsforskningar för många år sedan nu (tack för det, jävla fuckup-Bush). Skälet till varför de var emot det hela var att man var tvungen att använda cellerna från aborterade foster, vilket sågs som ett stort etiskt dilemma.
Detta avbromsade forskningen något otroligt, och helt plötsligt var inte skapandet av nya organ inom räckvidd. Stamcellsforskningen hade kommit så långt att de kunde skapa nya, helt funktionella urinblåsor exempelvis. Vad gäller bemärgen och hjärtat hade man kommit så långt att man kunde ge förlamade möss möjligheten att röra på sig igen (även om man inte kunde kontrollera exakt hur det växte, utan resultatet blev mer grötigt, men i 60% av fallen innebar det ändå att det var fullkomligt funktionellt) och man hade kunnat skapa nya hjärtceller som imiterade hjärtat exakt (tänk er bultande celler!) även om man inte kunnat återskapa ett helt hjärta.
Förutom det hade man lyckats med att bota vissa hjärnskador helt genom att tillföra stamceller till de skadade områdena. Det var tydligen en relativt enkel process inom det här området, och hjärnan producerade snabbt nya, vita hjärnceller.
Sedan kom den kristna högern och sa: "Det är oetiskt och mot gud. Låt fostrena vila i frid. Bajs bajs bajs Hitler."
Men nu har ett amerikansk forskarlag tillsammans med ett japansk utvecklat en metod för att kunna göra om vuxnas celler till just stamceller, vilket är de celler man måste använda sig av för att reproducera organ. Det här är helt fantastiskt!
Källa: SVD
Även om jag önskar att förbudet mot stamcellsforskning med foster kommer att lyftas i och med nästa amerikanska president så är jag ändå lättad. Det här betyder att forskningen kan fortgå i vilket fall, och det innebär att hoppet om att skapa nya organ och ny ryggrad inte är utom räckhåll längre.
Det här är fantastiskt. Det innebär att man inte längre kommer att vara beroende av donatorer för folk i behov av nya organ. Det innebär också att man kommer att kunna skapa organ som passar varje individ bättre, vilket innebär att risken för bortstötning från kroppens sida minskar. Om man kan skapa ett nytt hjärta utifrån en persons egna hjärtceller så kommer inte kroppen att se det nya hjärtat som ett främmande hot.
Tänk alla de som får sina organ uppätna av cancer. Tänk på alla de som antingen kom till jorden med en förlamning eller som fått en senare i livet. Tänk på alla de som har dåliga organ. Tänk på dem som råkar ut för olyckor. Tänk på hjärnskador!
Jag blev intresserad av stamcellsforksning när min mormor var döende i cancer. I urinblåsdan. Jag var ganska ung. Jag såg ett program om det hela på Discovery, faktiskt, där de visade upp urinblåsor som var fullkomligt likvärdiga med människans egna. De sökte tillstånd för att få operera in det i någon som var döende, som min mormor, i just urinblåsecancer.
Sedan kom den amerikanska, kristna högern och fick igenom sina önskningar. Allt blev förbjudet. Allt gick i graven. Allt gick åt helvete.
Om det är en grupp av människor som verkligen skrämmer mig så är det den amerikanska kristna högern. De är många, de är starka, och de är de mest fruktade fundamentalister som överhuvudtaget finns på vår planet just nu. Och Bush är en av dem. Världens mäktigaste man tillhör en fundamentalistisk grupp som står för stenåldersideal.
Bush borde kanske ta och bomba sig själv lite, terrorist och fundamentalist som han är.
Heja stamcellsforskningen!
Detta avbromsade forskningen något otroligt, och helt plötsligt var inte skapandet av nya organ inom räckvidd. Stamcellsforskningen hade kommit så långt att de kunde skapa nya, helt funktionella urinblåsor exempelvis. Vad gäller bemärgen och hjärtat hade man kommit så långt att man kunde ge förlamade möss möjligheten att röra på sig igen (även om man inte kunde kontrollera exakt hur det växte, utan resultatet blev mer grötigt, men i 60% av fallen innebar det ändå att det var fullkomligt funktionellt) och man hade kunnat skapa nya hjärtceller som imiterade hjärtat exakt (tänk er bultande celler!) även om man inte kunnat återskapa ett helt hjärta.
Förutom det hade man lyckats med att bota vissa hjärnskador helt genom att tillföra stamceller till de skadade områdena. Det var tydligen en relativt enkel process inom det här området, och hjärnan producerade snabbt nya, vita hjärnceller.
Sedan kom den kristna högern och sa: "Det är oetiskt och mot gud. Låt fostrena vila i frid. Bajs bajs bajs Hitler."
Men nu har ett amerikansk forskarlag tillsammans med ett japansk utvecklat en metod för att kunna göra om vuxnas celler till just stamceller, vilket är de celler man måste använda sig av för att reproducera organ. Det här är helt fantastiskt!
Källa: SVD
Även om jag önskar att förbudet mot stamcellsforskning med foster kommer att lyftas i och med nästa amerikanska president så är jag ändå lättad. Det här betyder att forskningen kan fortgå i vilket fall, och det innebär att hoppet om att skapa nya organ och ny ryggrad inte är utom räckhåll längre.
Det här är fantastiskt. Det innebär att man inte längre kommer att vara beroende av donatorer för folk i behov av nya organ. Det innebär också att man kommer att kunna skapa organ som passar varje individ bättre, vilket innebär att risken för bortstötning från kroppens sida minskar. Om man kan skapa ett nytt hjärta utifrån en persons egna hjärtceller så kommer inte kroppen att se det nya hjärtat som ett främmande hot.
Tänk alla de som får sina organ uppätna av cancer. Tänk på alla de som antingen kom till jorden med en förlamning eller som fått en senare i livet. Tänk på alla de som har dåliga organ. Tänk på dem som råkar ut för olyckor. Tänk på hjärnskador!
Jag blev intresserad av stamcellsforksning när min mormor var döende i cancer. I urinblåsdan. Jag var ganska ung. Jag såg ett program om det hela på Discovery, faktiskt, där de visade upp urinblåsor som var fullkomligt likvärdiga med människans egna. De sökte tillstånd för att få operera in det i någon som var döende, som min mormor, i just urinblåsecancer.
Sedan kom den amerikanska, kristna högern och fick igenom sina önskningar. Allt blev förbjudet. Allt gick i graven. Allt gick åt helvete.
Om det är en grupp av människor som verkligen skrämmer mig så är det den amerikanska kristna högern. De är många, de är starka, och de är de mest fruktade fundamentalister som överhuvudtaget finns på vår planet just nu. Och Bush är en av dem. Världens mäktigaste man tillhör en fundamentalistisk grupp som står för stenåldersideal.
Bush borde kanske ta och bomba sig själv lite, terrorist och fundamentalist som han är.
Heja stamcellsforskningen!
Starka kvinnor vinner
Kommentar av apan till "Alla dessa nerlagda fall".
"Det var en man som taffsade på en kvinna jag känner.
Följande skedde: en man kom fram, och tog henne på fittan. Detta var vid fridhemsplan, långa korridorer under marken.
Hon blev först sådär paff och slak som man bli när sånt händer, men sen blev hon arg.
Hon gick efter honon och skrek "VARFÖR TAR DU PÅ MIG, STANNA" och mannen blev väl så chockad att han stannade. Hon gick fram till honom och skrek "GE MIG DIN LEGITIMATION" och hon fick den, memorerade hans personnummer och polisanmälde händelsen. Hennes skrikade gjorde ju att folk såg vad som skett. Jag blir så glad när jag läser att du polisanmäler. Det är bra! Fortsätt!!"
Det här är en grym tjej, så ska man göra!
"Det var en man som taffsade på en kvinna jag känner.
Följande skedde: en man kom fram, och tog henne på fittan. Detta var vid fridhemsplan, långa korridorer under marken.
Hon blev först sådär paff och slak som man bli när sånt händer, men sen blev hon arg.
Hon gick efter honon och skrek "VARFÖR TAR DU PÅ MIG, STANNA" och mannen blev väl så chockad att han stannade. Hon gick fram till honom och skrek "GE MIG DIN LEGITIMATION" och hon fick den, memorerade hans personnummer och polisanmälde händelsen. Hennes skrikade gjorde ju att folk såg vad som skett. Jag blir så glad när jag läser att du polisanmäler. Det är bra! Fortsätt!!"
Det här är en grym tjej, så ska man göra!
Alla dessa nerlagda fall
Jag har en massa brev här hemma från polismyndigheten. I alla står det att "utredningen läggs ner".
Samtliga av dessa fall handlar om att jag polisanmält killar på Götgatsbacken när de taffsat på mig. Det gör jag nämligen alltid nuförtiden. Polisanmäler folk som gör sånt, alltså. Jag tycker att det är viktigt. Jag skriker efter dem att jag polisanmäler dem också. Och att jag, om jag ser dem någonsin igen, tänker fota dem och skicka bilden till polisen och yaddayadda.
Jag ser dem aldrig igen.
Antingen vågar de sig inte tillbaka till där jag bor, eller så glömmer jag bort hur de ser ut. Alla dessa taffsande arsel flyter ihop till ett enda stort, vidrigt monster i min skalle. En stor dräglande, intelligensbefriad penis med ben. Och så är den hårig, stora grova hårstrån med konkelbär.
Eller, det gör de inte alls, men det är ungefär så jag känner inför de här människorna.
Och någon gång ska jag få fast någon, eller flera, som taffsar. Var så säker på det. Det är inte okej att behandla hela världen och dess befolkning som sin egen egendom som man tror att man har rätt att göra vad man vill med. Och jag tror att det är farligt att tillåta den här typen av beteende i samhället. Det uppmuntrar folk till att tro att de kan göra vad de vill bara för att det är "en liten försvarslös tjej".
Jag ska kanske skaffa en spionkamera? De är inte så dyra nuförtiden. Man spänner fast dem på kläderna. Jag kan ha en vid ryggen, en framtill och en i nivå med stjärten. Sedan får jag allt på film. De är jättebilliga! Jag kan kroka fast dem under taxi eller bussresan hem från krogen och sedan är hela läget kirrat.
Eller är det sjukt i huvudet? Får man göra så?
Samtliga av dessa fall handlar om att jag polisanmält killar på Götgatsbacken när de taffsat på mig. Det gör jag nämligen alltid nuförtiden. Polisanmäler folk som gör sånt, alltså. Jag tycker att det är viktigt. Jag skriker efter dem att jag polisanmäler dem också. Och att jag, om jag ser dem någonsin igen, tänker fota dem och skicka bilden till polisen och yaddayadda.
Jag ser dem aldrig igen.
Antingen vågar de sig inte tillbaka till där jag bor, eller så glömmer jag bort hur de ser ut. Alla dessa taffsande arsel flyter ihop till ett enda stort, vidrigt monster i min skalle. En stor dräglande, intelligensbefriad penis med ben. Och så är den hårig, stora grova hårstrån med konkelbär.
Eller, det gör de inte alls, men det är ungefär så jag känner inför de här människorna.
Och någon gång ska jag få fast någon, eller flera, som taffsar. Var så säker på det. Det är inte okej att behandla hela världen och dess befolkning som sin egen egendom som man tror att man har rätt att göra vad man vill med. Och jag tror att det är farligt att tillåta den här typen av beteende i samhället. Det uppmuntrar folk till att tro att de kan göra vad de vill bara för att det är "en liten försvarslös tjej".
Jag ska kanske skaffa en spionkamera? De är inte så dyra nuförtiden. Man spänner fast dem på kläderna. Jag kan ha en vid ryggen, en framtill och en i nivå med stjärten. Sedan får jag allt på film. De är jättebilliga! Jag kan kroka fast dem under taxi eller bussresan hem från krogen och sedan är hela läget kirrat.
Eller är det sjukt i huvudet? Får man göra så?
Bergström vs Borgström?
Jag är feminist, som ni vet, och hoppar på varenda orättvisa jag ser. Jag är hård som sten och vill inte låta den minsta lilla orättvisa smita förbi obemärkt.
Men det här med Anne-Marie Bergström, ny JämO och hennes företrädare Claes Borgström och deras löneskillnad förvirrar mig.
Så vitt jag förstått det hela jämför folk Bergströms ingångslön som vikarie på JämO-posten med den lön som Borgström hade när han avslutade sin tjänst. Bergström får 62 000 kronor i månaden, Borgström fick 74 900 kronor i månaden. Förutom det ska myndigheten läggas ner och en ny ombudsmannamyndighet ska skapas.
Nu, jag vet inte säkert om det är så att Borgström hade 74 900 i ingångslön eller om det handlar om löneutveckling under hans tjänst. Jag känner inte till detaljerna. Vad jag läst är att de värderas utifrån deras meriter. Deras exakta meriter har jag heller inte koll på. Jag vet att Begrström har ett vikariat, och jag vet att Borgström hade en fast tjänst.
Jag skulle vilja påstå att det i dagsläget, utifrån alla undersökningar som gjorts de senaste åren, i faktum knappt finns någon orättvisa mellan könen vad gäller lönesättningen utifrån samma samma arbete (också baserat på meriter och arbetslivserfarenhet).
Det handlar bara om att det är lätt att ta upp ett sådant här fall och peka "ÖH KVINNA" "ÖH MAN" "ÖHEHEHE OLIKA LÖN!" istället för att lägga fokus på de faktiska orättvisorna inom män och kvinnors karriärer. Och det är synd, för det finns så otroligt många orättvisor som är viktiga att ta upp istället för att skrika varg när det i faktum inte är någon varg närvarande.
Som exempelvis det faktum att män idag har lättare att få högt betalda tjänster än vad kvinnor har. Som det faktum att en mans ord respekteras mer än en kvinnas. Som det faktum att kvinnor ofta bortprioriteras på grund av att de kanske väljer att skaffa barn en dag. Som det faktum att kvinnor över en viss ålder ses som gnällkärringar som inte kan ett skit oavsett deras tidigare meriter.
Det här är vad vi ska fokusera på, men när vi väljer att ta den lätta vägen och peka på fall som till och med en unge i sandlådan kan skrika "orättvist!" om baserat på konstiga grunder så tar vi bort uppmärksamheten från de frågor som spelar roll, och jag tycker att det är hemskt, hemskt synd.
Om det är något man ska fundera över i den här frågan så är det varför Begrström fick ett vikariat och inte ens fast tjänst. Man ska fundera på om det var vettigt oavsett om myndigheten ska läggas ner eller ej. När ska myndigheten läggas ner, hur lång tid kommer hon att sitta, är det rimligt att hon istället tilldelas en riktig tjänst under den perioden som nuvarande myndighet fortfarande existerar? Ska man se över om hon kommer att ha en riktig tjänst på den nya myndigheten?
"Vi har för närvarande tio tolv vikarierande myndighetschefer" - Säger Claes Lindgren till DN.
Något annat som är intressant vore att veta hur uppdelningen mellan kvinnor är män inom de här 10-12 vikarieposterna.
Det är frågorna jag anser att folk ska diskutera.
Källa: DN och TV4-nyheterna.
Men det här med Anne-Marie Bergström, ny JämO och hennes företrädare Claes Borgström och deras löneskillnad förvirrar mig.
Så vitt jag förstått det hela jämför folk Bergströms ingångslön som vikarie på JämO-posten med den lön som Borgström hade när han avslutade sin tjänst. Bergström får 62 000 kronor i månaden, Borgström fick 74 900 kronor i månaden. Förutom det ska myndigheten läggas ner och en ny ombudsmannamyndighet ska skapas.
Nu, jag vet inte säkert om det är så att Borgström hade 74 900 i ingångslön eller om det handlar om löneutveckling under hans tjänst. Jag känner inte till detaljerna. Vad jag läst är att de värderas utifrån deras meriter. Deras exakta meriter har jag heller inte koll på. Jag vet att Begrström har ett vikariat, och jag vet att Borgström hade en fast tjänst.
Jag skulle vilja påstå att det i dagsläget, utifrån alla undersökningar som gjorts de senaste åren, i faktum knappt finns någon orättvisa mellan könen vad gäller lönesättningen utifrån samma samma arbete (också baserat på meriter och arbetslivserfarenhet).
Det handlar bara om att det är lätt att ta upp ett sådant här fall och peka "ÖH KVINNA" "ÖH MAN" "ÖHEHEHE OLIKA LÖN!" istället för att lägga fokus på de faktiska orättvisorna inom män och kvinnors karriärer. Och det är synd, för det finns så otroligt många orättvisor som är viktiga att ta upp istället för att skrika varg när det i faktum inte är någon varg närvarande.
Som exempelvis det faktum att män idag har lättare att få högt betalda tjänster än vad kvinnor har. Som det faktum att en mans ord respekteras mer än en kvinnas. Som det faktum att kvinnor ofta bortprioriteras på grund av att de kanske väljer att skaffa barn en dag. Som det faktum att kvinnor över en viss ålder ses som gnällkärringar som inte kan ett skit oavsett deras tidigare meriter.
Det här är vad vi ska fokusera på, men när vi väljer att ta den lätta vägen och peka på fall som till och med en unge i sandlådan kan skrika "orättvist!" om baserat på konstiga grunder så tar vi bort uppmärksamheten från de frågor som spelar roll, och jag tycker att det är hemskt, hemskt synd.
Om det är något man ska fundera över i den här frågan så är det varför Begrström fick ett vikariat och inte ens fast tjänst. Man ska fundera på om det var vettigt oavsett om myndigheten ska läggas ner eller ej. När ska myndigheten läggas ner, hur lång tid kommer hon att sitta, är det rimligt att hon istället tilldelas en riktig tjänst under den perioden som nuvarande myndighet fortfarande existerar? Ska man se över om hon kommer att ha en riktig tjänst på den nya myndigheten?
"Vi har för närvarande tio tolv vikarierande myndighetschefer" - Säger Claes Lindgren till DN.
Något annat som är intressant vore att veta hur uppdelningen mellan kvinnor är män inom de här 10-12 vikarieposterna.
Det är frågorna jag anser att folk ska diskutera.
Källa: DN och TV4-nyheterna.
SAS inrikesflyg
SAS har den senaste tiden haft reklam för inrikesflyg på TV. För det första är det ganska så förbannat korkat att göra reklam för inrikesflyg rent imagemässigt under en period då i princip alla är medvetna om hur otroligt dåligt det är för miljön, och för det andra så är det... ja, man kan tro att det är ett skämt, när man ser hur reklamen är utformad.
Det är en karta över Sverige, och sedan går det linjer mellan de olika flyplatserna. Linjerna ser ut som avgaserna som flygplanen spyr ut sig, mind you.
Nu, jag vet inte vem det är som suttit och utformat den här reklamen, men min spontana känsla är att det är någon som hatar SAS och tycker att de är pundhuvuden som vill pusha på sitt inrikesflyg under en tidsperiod då miljö och klimat ligger i störst fokus. Mig ger det intrycket att PR-firman hatar SAS och anser att de är grisar som skitar i allt förutom profit.
Men så är det väl inte. Det är väl bara någon som inte riktigt tänkt så långt som man kanske borde. Som bara tänkt på "estetiken" med rökmolnen, och tyckt att det verkar lite "soft".
Men det är väl en himla tur, ju färre människor som blir sugna på att åka inrikesflyg, desto bättre.
Så ibland är det en himla tur att folk inte tänker särskilt långt.
Det är en karta över Sverige, och sedan går det linjer mellan de olika flyplatserna. Linjerna ser ut som avgaserna som flygplanen spyr ut sig, mind you.
Nu, jag vet inte vem det är som suttit och utformat den här reklamen, men min spontana känsla är att det är någon som hatar SAS och tycker att de är pundhuvuden som vill pusha på sitt inrikesflyg under en tidsperiod då miljö och klimat ligger i störst fokus. Mig ger det intrycket att PR-firman hatar SAS och anser att de är grisar som skitar i allt förutom profit.
Men så är det väl inte. Det är väl bara någon som inte riktigt tänkt så långt som man kanske borde. Som bara tänkt på "estetiken" med rökmolnen, och tyckt att det verkar lite "soft".
Men det är väl en himla tur, ju färre människor som blir sugna på att åka inrikesflyg, desto bättre.
Så ibland är det en himla tur att folk inte tänker särskilt långt.
Itrim - när det inte duger att NÄSTAN vara underviktig
Ni vet all den här bantningsreklamen som finns precis överallt? Olika bantingsföretag som har reklambanners där man kan testa sin BMI och se om man är normalviktig eller ej? Ja, dem, ni har sett dem, överallt på nätet.
Jag brukar alltid skriva in en vikt som jag vet är på gränsen till undervikt för att se hur de förhåller sig till det hela. Man får alltid upp ett resultat i stil med: "Du är på gränsen till undervikt och ska absolut inte gå ner i vikt". Det tycker jag är vettigt, att de inte propsar folk att gå ner för mycket. Bantingsreklam är tillräkligt provocerande som den är.
Men idag stötte jag på en sådan här reklam på en sida och körde samma grej, och vad får jag upp för något? Jag visar i bilder.
Jag brukar alltid skriva in en vikt som jag vet är på gränsen till undervikt för att se hur de förhåller sig till det hela. Man får alltid upp ett resultat i stil med: "Du är på gränsen till undervikt och ska absolut inte gå ner i vikt". Det tycker jag är vettigt, att de inte propsar folk att gå ner för mycket. Bantingsreklam är tillräkligt provocerande som den är.
Men idag stötte jag på en sådan här reklam på en sida och körde samma grej, och vad får jag upp för något? Jag visar i bilder.
Okej, det skiljer sig alltså 0,2 från undervikt, och ITRIM vill fortfarande propsa för att man ska gå ner i vikt. Sunt? Knappast. Varför ska man överhuvudtaget gå ner i vikt om man är inom fältet för normalvikt? Man kanske ligger på normalvikt för att ens kropp, i faktum, mår bra vid den vikten?
Sånt här gör mig förbannad. Sånt här är inte okej. All jävla press som kommer överalltifrån om att man ska vara SMAL, SMAL, SMAL tappa kilon hit och dit alltid GÅ NER I VIKT. Sundheten? Sundheten kommer alltid efter. Att gå ner i vikt har alltid störst fokus. Oavsett hur sunt det är eller ej.
Det gör mig förbannad. Itrim, ni bör se över det här, snarast. För det är högst oseriöst. Och jag hoppas att ni är medvetna om att det är flera som ligger på gränsen till undervikt som i faktum VILL bli underviktiga. Och sånt här hjälper inte. Utarbeta ert lilla test lite bättre, tack, som alla andra redan gjort.
Bert Karlsson, anorexins och den dåliga självbildens förkämpe
Artikel från Aftonbladet: http://www.aftonbladet.se/nojesliv/article1163506.ab
Okej. Idoljuryn älskar Marie Picasso. Det gör folket också. Hon har en strålande bra röst, hon har kvinnliga former och i alla fall jag ser det som ohyggligt positivt att hon inte är en nerbantad pinne.
Hitills har ingen haft problem med att hon inte är så smal som vårat sjuka ideal i dagsläget kräver av artister och gemene man, men då måste någon gå in och gnälla, nämligen Bert Karlsson.
Jag gillar verkligen inte Bert. Jag anser att han är sexistisk, vidrig och en av dem i vårat samhälle som jobbar hårdast för att bibehålla vårat sjuka, slätstrukna ideal och som aktivt bidrar till att producera artister som slår dåligt mot andras självkänsla. Jag tycker inte att Bert har en plats i ett jämlikt samhälle, och att han snarast borde flytta utomlands eller helt enkelt lära sig hur sjukt det han säger är och bättra på sig.
Som tur är så gillar väl knappt någon Bert överhuvudtaget.
Och Bert, om ingen bryr sig bland tittarna, har du då inte jävligt fel? Att producera en artist handlar om att ge folk vad de vill ha. De gillar Marie. Det gör de, så vad fan kommer dina kommentarer ifrån egentligen?
Men jag gillar Maries svar. Att hon är tusen gånger snyggare än Bert. Att Bert inte ska säga något. Och det, det är väldigt sant. Bert ser förjävlig ut. Lika full på utsidan som på insidan. Synd att han har makt och pengar, jävligt synd.
Okej. Idoljuryn älskar Marie Picasso. Det gör folket också. Hon har en strålande bra röst, hon har kvinnliga former och i alla fall jag ser det som ohyggligt positivt att hon inte är en nerbantad pinne.
Hitills har ingen haft problem med att hon inte är så smal som vårat sjuka ideal i dagsläget kräver av artister och gemene man, men då måste någon gå in och gnälla, nämligen Bert Karlsson.
Jag gillar verkligen inte Bert. Jag anser att han är sexistisk, vidrig och en av dem i vårat samhälle som jobbar hårdast för att bibehålla vårat sjuka, slätstrukna ideal och som aktivt bidrar till att producera artister som slår dåligt mot andras självkänsla. Jag tycker inte att Bert har en plats i ett jämlikt samhälle, och att han snarast borde flytta utomlands eller helt enkelt lära sig hur sjukt det han säger är och bättra på sig.
Som tur är så gillar väl knappt någon Bert överhuvudtaget.
Och Bert, om ingen bryr sig bland tittarna, har du då inte jävligt fel? Att producera en artist handlar om att ge folk vad de vill ha. De gillar Marie. Det gör de, så vad fan kommer dina kommentarer ifrån egentligen?
Men jag gillar Maries svar. Att hon är tusen gånger snyggare än Bert. Att Bert inte ska säga något. Och det, det är väldigt sant. Bert ser förjävlig ut. Lika full på utsidan som på insidan. Synd att han har makt och pengar, jävligt synd.
Politiska bloggar en flopp?
DN: "Politiska bloggare en flopp".
Det första som får mig att tänka att skribenten överhuvudtaget inte läser bloggar är det faktum att det står att politiska bloggar ligger i toppen av de mest lästa. Det stämmer inte. Bloggar med lättkonsumerat nöje ligger i toppen, precis som i allt annat.
Nästa, att det skulle vara onödigt med politiska bloggar får mig att höja på ögonbrynen. Förut hade allmänheten inte möjlighet att komma ut med sina åsikter om de inte fick sina insändarbrev publicerade i tidningar, insändarbrev som tidningarna själv valde ut, som oftast var väldigt provokativa och som sällan innehöll källhänvisning. Förutom det fanns första maj-demonstrationen, några "fria" politiska tidskrifter och en och annan hemsida.
Nu är ordet friare. Nu kan vem som helst skriva ner sina politiska åsikter, och det har tagit effekt. Effekten är möjligen svår att märka, men jag själv märker det bara i och med min egen blogg.
Vad gäller min egna politiska inriktning så är det ganska klart. Jag är inriktad på jämställdhet, specifikt: feminism. Jämställdhetskamp i kvinnosaksfrågor, alltså.
Utifrån vad jag hört från mina bloggläsare så är det många som tagit till sig vad gäller att reagera kraftigt och stå upp för sig själv. Folk har blivit medvetna om att saker som tidigare setts som förbjudet för en kvinna inte är lika ovanligt eller tabu som man tidigare trott. Våra privata pinsamheter har, genom bloggandet, visats sig vara något som många, kanske till och med de flesta, upplever.
Sedan, i en del av artikeln, hävdas det att bloggarna tar till i efterhand, efter att de läst och länkat artiklarna. Det här är inte sant. Möjligen kommer många nyheter först upp i tidningen (dock inte alla, tidningar surfar ändå bloggar hela tiden, jag blir uppringd fasligt ofta från tidningar på grund av saker jag skrivit för dagar, veckor, ibland månader sedan) men debatten väcks i efterhand. En nyhet är bara en nyhet, men sedan måste den isärplockas, granskas och dömas. Och det är bloggarna överlag snabbast med.
Det enda som egentligen är floppigt med de politiska bloggarna är länkarna man får via tidningarna, Twingly och Bloggportalen. Media styr till stor del vad vi ska skriva om, eftersom att vi är sugna på uppmärksamheten, lite som i det här inlägget, vill säga. Och det, det kan vara farligt.
En annan fördel med bloggarna är att de oftast är ärliga i sin vinkling, till skillnad från många politiska skribenter i tidningar. Mark Comerford tog upp det här i vår radiodebatt angående bloggetik i Studio 1 i P1. Jag vet vilka som är fientligt inställda till kvinnor, jag vet vilka som får grejer av företag, jag vet vilka det är som är kraftigt höger eller vänstervridna.
Till skillnad från exempelvis journalister inom politik som får hotellrum av de partier de dokumenterar under Almedalsveckan, till skillnad från de journalister som hånglar med medlemmar ur partiet, till skillnad från de som hävdar att de gör en objektiv skildring när de ändå, trots allt, är människor med åsikter: som dessutom drar fördel och profit från de respektiva partien.
Nej, jag gillar bloggar. Jag gillar politiska bloggar också. Jag tycker att ett flertal är dumma i huvudet, ja. Vissa hävdar att de är objektiva, och de läser jag inte alls (jag tror inte på det) och vissa är helt enkelt briljanta i sin förmåga att ändra åsikt efter ny kunskap: Vilket är beundransvärt och sunt.
Heja bloggarna!
Bloggarna är briljanta. Och ja, bloggarna är en fara för etablerade tidningar, men jag önskar i ärlighetens namn att vi någon dag kommer ifrån tryckt media. Tryckt media har ingen plats i det moderna samhället, och det är ett otroligt slöseri på resurser. Satsa mer på nätmedia, det är framtiden, och så länge tidningarna väljer att ha allt välutvecklat och relevant material i deras tryckta upplagor istället för på nätet så kommer bloggarna fortsätta att vara ett konkret hot.
Men ni får inte bort oss genom att försöka säga till oss att vi är onödiga.
Det förlorar ni på.
Som att hävda att internet bara är en fluga. Utvecklas med tiden, försök inte ordbajsa ner allt till stenåldern.
Det första som får mig att tänka att skribenten överhuvudtaget inte läser bloggar är det faktum att det står att politiska bloggar ligger i toppen av de mest lästa. Det stämmer inte. Bloggar med lättkonsumerat nöje ligger i toppen, precis som i allt annat.
Nästa, att det skulle vara onödigt med politiska bloggar får mig att höja på ögonbrynen. Förut hade allmänheten inte möjlighet att komma ut med sina åsikter om de inte fick sina insändarbrev publicerade i tidningar, insändarbrev som tidningarna själv valde ut, som oftast var väldigt provokativa och som sällan innehöll källhänvisning. Förutom det fanns första maj-demonstrationen, några "fria" politiska tidskrifter och en och annan hemsida.
Nu är ordet friare. Nu kan vem som helst skriva ner sina politiska åsikter, och det har tagit effekt. Effekten är möjligen svår att märka, men jag själv märker det bara i och med min egen blogg.
Vad gäller min egna politiska inriktning så är det ganska klart. Jag är inriktad på jämställdhet, specifikt: feminism. Jämställdhetskamp i kvinnosaksfrågor, alltså.
Utifrån vad jag hört från mina bloggläsare så är det många som tagit till sig vad gäller att reagera kraftigt och stå upp för sig själv. Folk har blivit medvetna om att saker som tidigare setts som förbjudet för en kvinna inte är lika ovanligt eller tabu som man tidigare trott. Våra privata pinsamheter har, genom bloggandet, visats sig vara något som många, kanske till och med de flesta, upplever.
Sedan, i en del av artikeln, hävdas det att bloggarna tar till i efterhand, efter att de läst och länkat artiklarna. Det här är inte sant. Möjligen kommer många nyheter först upp i tidningen (dock inte alla, tidningar surfar ändå bloggar hela tiden, jag blir uppringd fasligt ofta från tidningar på grund av saker jag skrivit för dagar, veckor, ibland månader sedan) men debatten väcks i efterhand. En nyhet är bara en nyhet, men sedan måste den isärplockas, granskas och dömas. Och det är bloggarna överlag snabbast med.
Det enda som egentligen är floppigt med de politiska bloggarna är länkarna man får via tidningarna, Twingly och Bloggportalen. Media styr till stor del vad vi ska skriva om, eftersom att vi är sugna på uppmärksamheten, lite som i det här inlägget, vill säga. Och det, det kan vara farligt.
En annan fördel med bloggarna är att de oftast är ärliga i sin vinkling, till skillnad från många politiska skribenter i tidningar. Mark Comerford tog upp det här i vår radiodebatt angående bloggetik i Studio 1 i P1. Jag vet vilka som är fientligt inställda till kvinnor, jag vet vilka som får grejer av företag, jag vet vilka det är som är kraftigt höger eller vänstervridna.
Till skillnad från exempelvis journalister inom politik som får hotellrum av de partier de dokumenterar under Almedalsveckan, till skillnad från de journalister som hånglar med medlemmar ur partiet, till skillnad från de som hävdar att de gör en objektiv skildring när de ändå, trots allt, är människor med åsikter: som dessutom drar fördel och profit från de respektiva partien.
Nej, jag gillar bloggar. Jag gillar politiska bloggar också. Jag tycker att ett flertal är dumma i huvudet, ja. Vissa hävdar att de är objektiva, och de läser jag inte alls (jag tror inte på det) och vissa är helt enkelt briljanta i sin förmåga att ändra åsikt efter ny kunskap: Vilket är beundransvärt och sunt.
Heja bloggarna!
Bloggarna är briljanta. Och ja, bloggarna är en fara för etablerade tidningar, men jag önskar i ärlighetens namn att vi någon dag kommer ifrån tryckt media. Tryckt media har ingen plats i det moderna samhället, och det är ett otroligt slöseri på resurser. Satsa mer på nätmedia, det är framtiden, och så länge tidningarna väljer att ha allt välutvecklat och relevant material i deras tryckta upplagor istället för på nätet så kommer bloggarna fortsätta att vara ett konkret hot.
Men ni får inte bort oss genom att försöka säga till oss att vi är onödiga.
Det förlorar ni på.
Som att hävda att internet bara är en fluga. Utvecklas med tiden, försök inte ordbajsa ner allt till stenåldern.
Är brösts sexuella laddning en genetisk fråga?
Ni vet inlägget jag skrev om att flasha bröst, sexualiseringen av bröst och det faktum att jag anser att det är orättvist att män kan men inte kvinnor? Här: Är bröst porr?
Ja, det har blivit mycket delade reaktioner. Bland annat har många gått in och hävdat att bröst av naturen är sexuellt. Det håller jag inte alls med om. Jag anser att det är en strikt kulturell fråga, precis som fotlederna ansågs extremt erotiskt laddade på 1700 eller 1800-talet (inte helt bergis på tidsperioden).
Sedan har vi faktiskt en hel del andra kulturer, bland annat i Afrika, där kvinnorna går omkring barbröstade. Jag har väldigt svårt att tänka mig att det skulle resultera i konstant bonge hos de manliga individerna. Det låter, helt ärligt, jävligt opraktiskt.
En teori som jag tror på starkt är att det antas att vi, en gång i tiden, hade sex bakifrån. Därav hade vi samma attraktionsfokus som andra apdjur: det vill säga stjärten. När vi däremot började gå upprätt och ha sex framifrån så försvann stjärten ur det direkta synfältet. Det i kombination med att vi flyttade till kallare länder där man behövde mer klädsel, vilket gjorde hela bystfaktorn lite mer mystisk, kan ha triggat den erotiska symbolen hos bröst.
Men det är klart, jag är ingen forskare, och det är svårt att bevisa något överhuvudtaget.
I vilket fall håller jag inte alls med om att bröst, enligt våran genetik, skulle vara något som orsakar bånge hos det motsatta könet. Jag tror enbart att det är en kulturell fråga. Jag har nämligen svårt att tänka mig att våran genetik skulle skilja sig så markant från våra fränder i varmare länder och andra kulturer.
Sedan kommer nästa fråga, vill vi ha mystik kring något sådant? Det tycker jag är lite orättvist. I så fall kan vi väl ha det på killar med, tycker jag. Maktmagen som jag och Carl diskuterade, kanske? Vi gör om killars buk till en erotisk laddad förbjuden grej. Buken ska pushas in från sidorna och så ska det bildas en liten klyfta under naveln, extra poäng om det sticker fram lite raggasträng! Åh, vilken grej va? Jag rekommenderar lågställda, alldeles för tajta kallingar, samt att man går upp asmycket i vikt först och sedan ner jättesnabbt. Det borde skapa ett häng som kan klämmas ihop till en riktigt, riktigt imponerande klyfta!
Ja, det har blivit mycket delade reaktioner. Bland annat har många gått in och hävdat att bröst av naturen är sexuellt. Det håller jag inte alls med om. Jag anser att det är en strikt kulturell fråga, precis som fotlederna ansågs extremt erotiskt laddade på 1700 eller 1800-talet (inte helt bergis på tidsperioden).
Sedan har vi faktiskt en hel del andra kulturer, bland annat i Afrika, där kvinnorna går omkring barbröstade. Jag har väldigt svårt att tänka mig att det skulle resultera i konstant bonge hos de manliga individerna. Det låter, helt ärligt, jävligt opraktiskt.
En teori som jag tror på starkt är att det antas att vi, en gång i tiden, hade sex bakifrån. Därav hade vi samma attraktionsfokus som andra apdjur: det vill säga stjärten. När vi däremot började gå upprätt och ha sex framifrån så försvann stjärten ur det direkta synfältet. Det i kombination med att vi flyttade till kallare länder där man behövde mer klädsel, vilket gjorde hela bystfaktorn lite mer mystisk, kan ha triggat den erotiska symbolen hos bröst.
Men det är klart, jag är ingen forskare, och det är svårt att bevisa något överhuvudtaget.
I vilket fall håller jag inte alls med om att bröst, enligt våran genetik, skulle vara något som orsakar bånge hos det motsatta könet. Jag tror enbart att det är en kulturell fråga. Jag har nämligen svårt att tänka mig att våran genetik skulle skilja sig så markant från våra fränder i varmare länder och andra kulturer.
Sedan kommer nästa fråga, vill vi ha mystik kring något sådant? Det tycker jag är lite orättvist. I så fall kan vi väl ha det på killar med, tycker jag. Maktmagen som jag och Carl diskuterade, kanske? Vi gör om killars buk till en erotisk laddad förbjuden grej. Buken ska pushas in från sidorna och så ska det bildas en liten klyfta under naveln, extra poäng om det sticker fram lite raggasträng! Åh, vilken grej va? Jag rekommenderar lågställda, alldeles för tajta kallingar, samt att man går upp asmycket i vikt först och sedan ner jättesnabbt. Det borde skapa ett häng som kan klämmas ihop till en riktigt, riktigt imponerande klyfta!
Är bröst porr?
Ett humorprogram där kvinnor går emot förlegade normer är något jag kan uppskatta, men när man rakt av beter sig taskigt mot folk så ser jag inte var den humoristiska frigörelsen ligger.
Källa: SVD
Att blotta brösten för en förbipasserande är inte juste - Och vi kan garantera att en man skulle bli precis lika polisanmäld om han blottade sin pen000orzz.
Sedan kan man se det så här, varför ska bröst vara så erotisk eggande? Män springer trots allt omkring barbröstade hela sommaren utan problem. Nu kan ingen ta formen på brösten som försvar, då de flersta barbröstade män jag ser oftast är ganska gamla och stora och sportar små härliga bitch tits. Med andra ord, det är enbart den erotiska framställningen av bröst i våran kultur som ligger i grund till det hela.
Och det tycker jag, helt ärligt, är jävligt fel. Jag anser att tjejer ska kunna springa omkring och flänga med sina bitchisar i vinden precis lika mycket som män. När det är svinvarmt på sommaren och man bara svettas, svettas och svettas så skulle det vara grymt skönt att låta tröjan flyga vind för våg - men det får jag inte, för jag är kvinna, och min överkropp är alltså automatiskt för erotisk för att jag ska kunna gå med fri överkropp, typ.
Men okej, hur ska vi se det här? Det handlar om erotik, right? Så, om en kvinna och en man, båda i 70-årsåldern, går omrking med naken överkropp och har ungefär samma kroppsform, då är det alltså kvinnan som blottar sig. Men inte mannen. Det spelar ingen roll om deras kroppar ser exakt likadana ut, då är det bara den faktor om hur olika de är mellan benen som spelar roll.
Vilket är väldigt mystiskt, då det ändå inte är könet som flashas. Utan de där fettgrejerna ovanför revbenen. Fettpåsarna. De där som innehåller mat till bäbisar om kvinnan blir gravid.
Jag är alltså delad. Jag förstår den gamla mannen som polisanmälde, samtidigt är jag förbannat på vårat samhälle. Kvinnor ska vara så himla erotiska, och erotik är samtidigt väldigt farligt. Farligt!
Samtidigt gillar jag inte tävlingar som går ut på att flasha brösten. Det är inte frigörande, det är objektifierande. Det gör det till en häftig, spännande och förbjuden grej att flasha brösten, vilket jag anser är helt kockolocobongo. Gör det till en rättighet istället, och inte till något som så nödvändigtvis ska handla om det förbjudna eller erotiska. Låt det vara upp till var och en istället vad som är erotiskt, istället för att vi alla nödvändigtvis ska ha exakt likadana sexuella preferenser, samma sexuella moral och gränser för frigörelse.
Källa: SVD
Att blotta brösten för en förbipasserande är inte juste - Och vi kan garantera att en man skulle bli precis lika polisanmäld om han blottade sin pen000orzz.
Sedan kan man se det så här, varför ska bröst vara så erotisk eggande? Män springer trots allt omkring barbröstade hela sommaren utan problem. Nu kan ingen ta formen på brösten som försvar, då de flersta barbröstade män jag ser oftast är ganska gamla och stora och sportar små härliga bitch tits. Med andra ord, det är enbart den erotiska framställningen av bröst i våran kultur som ligger i grund till det hela.
Och det tycker jag, helt ärligt, är jävligt fel. Jag anser att tjejer ska kunna springa omkring och flänga med sina bitchisar i vinden precis lika mycket som män. När det är svinvarmt på sommaren och man bara svettas, svettas och svettas så skulle det vara grymt skönt att låta tröjan flyga vind för våg - men det får jag inte, för jag är kvinna, och min överkropp är alltså automatiskt för erotisk för att jag ska kunna gå med fri överkropp, typ.
Men okej, hur ska vi se det här? Det handlar om erotik, right? Så, om en kvinna och en man, båda i 70-årsåldern, går omrking med naken överkropp och har ungefär samma kroppsform, då är det alltså kvinnan som blottar sig. Men inte mannen. Det spelar ingen roll om deras kroppar ser exakt likadana ut, då är det bara den faktor om hur olika de är mellan benen som spelar roll.
Vilket är väldigt mystiskt, då det ändå inte är könet som flashas. Utan de där fettgrejerna ovanför revbenen. Fettpåsarna. De där som innehåller mat till bäbisar om kvinnan blir gravid.
Jag är alltså delad. Jag förstår den gamla mannen som polisanmälde, samtidigt är jag förbannat på vårat samhälle. Kvinnor ska vara så himla erotiska, och erotik är samtidigt väldigt farligt. Farligt!
Samtidigt gillar jag inte tävlingar som går ut på att flasha brösten. Det är inte frigörande, det är objektifierande. Det gör det till en häftig, spännande och förbjuden grej att flasha brösten, vilket jag anser är helt kockolocobongo. Gör det till en rättighet istället, och inte till något som så nödvändigtvis ska handla om det förbjudna eller erotiska. Låt det vara upp till var och en istället vad som är erotiskt, istället för att vi alla nödvändigtvis ska ha exakt likadana sexuella preferenser, samma sexuella moral och gränser för frigörelse.
Mörkhårig vid Hötorget och blond vid Stureplan?
Något som gör mig lite, eller snarare mycket upprörd, är hur folk kan reagera när jag lägger upp en bild på ett klubbkid med mörkt hår jämfört med hur folk kan reagera om jag lägger upp bilder på tjejer men blont hår. Platsen spelar också roll, om det kommer från säg, Ace, så blir det automatiskt mer accepterat än om det kommer från Laroy.
Mörkhårig, fin klänning - Fullkomligt accepterat. Hype hype hype.
Blond, fin klänning, samma typ oftast - Stureplansbimbo, äcklig konsumtionsmani och förtryck.
Jag har väldigt, väldigt svårt att förstå hur skillnaden på deras hårfärg automatiskt skulle innebära en så stor skillnad i personlighet, politiskt ställning osv. Väldigt svårt.
Jag la exempelvis upp en bild på Natalie Carler och Stephanie Strauch för ett tag sedan. De är båda två helt underbara, kaxiga och smarta brudar. De låter inte folk köra med dem överhuvudtaget och de är drivna, roliga och fantastiska. Underbara tjejer. Bilden kom dock från Laroy, och ja, så därför började det hagla in kommentarer om kapitalism och blonderade bimbos.
Tjejer, jag trodde att vi var vuxnare än så här. Att stämpla folk efter deras utseende är något som exakt samma kommentatörer hävdat är fel och ytligt, men ändå gör de det själva?
Vad är det som är okej med att stämpla någon som dum bara för att de är blonda? Skulle jag vara bättre bara för att jag är väldigt mörkhårig? Tänk om jag är blond egentligen med färgar det mörkt? Innebär det att jag innehar samma påstådda bimboism som andra blondiner eller går ångorna från hårfärgen in i min hjärna och orsakar någon slags neurologisk omvanling?
Nej, det tror jag inte.
Det finns absolut mycket som handlar om konformism och idealtryck, ja, men det här är inte en av dessa saker. Och diskussioner om överkonsumtion och dåliga ideal ska absolut tas upp. Däremot är det inte som så att någon är mer påverkad av det hela, eller pushar mer för det - Bara för att de är blonda. Jag skriver om mode på en av Sveriges största siter och vad jag säger går direkt ut till en stor massa, och jag är samtidigt mörkhårig.
I det här fallet torde jag vara boven, inte någon som råkar födas med ljus pigmentering. Eller väljer att bleka det ljust, för den delen.
Mörkhårig, fin klänning - Fullkomligt accepterat. Hype hype hype.
Blond, fin klänning, samma typ oftast - Stureplansbimbo, äcklig konsumtionsmani och förtryck.
Jag har väldigt, väldigt svårt att förstå hur skillnaden på deras hårfärg automatiskt skulle innebära en så stor skillnad i personlighet, politiskt ställning osv. Väldigt svårt.
Jag la exempelvis upp en bild på Natalie Carler och Stephanie Strauch för ett tag sedan. De är båda två helt underbara, kaxiga och smarta brudar. De låter inte folk köra med dem överhuvudtaget och de är drivna, roliga och fantastiska. Underbara tjejer. Bilden kom dock från Laroy, och ja, så därför började det hagla in kommentarer om kapitalism och blonderade bimbos.
Tjejer, jag trodde att vi var vuxnare än så här. Att stämpla folk efter deras utseende är något som exakt samma kommentatörer hävdat är fel och ytligt, men ändå gör de det själva?
Vad är det som är okej med att stämpla någon som dum bara för att de är blonda? Skulle jag vara bättre bara för att jag är väldigt mörkhårig? Tänk om jag är blond egentligen med färgar det mörkt? Innebär det att jag innehar samma påstådda bimboism som andra blondiner eller går ångorna från hårfärgen in i min hjärna och orsakar någon slags neurologisk omvanling?
Nej, det tror jag inte.
Det finns absolut mycket som handlar om konformism och idealtryck, ja, men det här är inte en av dessa saker. Och diskussioner om överkonsumtion och dåliga ideal ska absolut tas upp. Däremot är det inte som så att någon är mer påverkad av det hela, eller pushar mer för det - Bara för att de är blonda. Jag skriver om mode på en av Sveriges största siter och vad jag säger går direkt ut till en stor massa, och jag är samtidigt mörkhårig.
I det här fallet torde jag vara boven, inte någon som råkar födas med ljus pigmentering. Eller väljer att bleka det ljust, för den delen.
Säg nej till KNARK
Jag vet inte om jag ska vara upprörd eller glad.
Häromdagen ölade jag med en tjejkompis som är en klassisk partyknarkare (går bara ut på Söder, inget Sturerplan inblandat) som också är på sluttamparna av sin journalistutbildning. Hennes slutprojekt är att prata om sunt knarkande, partyknarket, som då inte ska göra någon något fel.
Och ena handen håller jag med. Jag tror inte att någon fuckar sitt sitt liv för att de rökt hasch lite då och då. Om inte annat så tycker jag att det är fel att utmärka dem som brottslingar.
Och andra sidan är jag extremt rädd för droger och allt vad det innebär. Jag har så många kompisar som sagt att de kan hantera partyknarket, och att det varit ett bättre alternativ till den aggressiva alkoholen - Men som sedan blivit helt fuckade. Blivit knäppa, förlorat läsarförmågan, gått på avgiftning och så vidare.
För att inte nämna ett ex. En kille jag var tillsammans med väldigt länge, som jag gjorde slut med när han började knarka. Jag kunde inte hantera hans knark, och såssmåningom blev han mycket riktigt dum i huvudet och fuckad beyond reason. Jag kunde inte tala med honom, för att han var sinnessjukt puckad och knäpp varje gång han gick ut. Värre än den värsta alkisen, helt enkelt.
Och jag är rädd för knark. Jag har aldrig gjort det själv, men... Ja, när jag gick ut när jag var mycket ung så var det helt enkelt för många som åkte dit på det. Vi ritade av stämplarna till Tech Noir, plankade in på alla alternativa Söderklubar som finns och så vidare.
Och så träffade de någon som hade något och de åkte dit så jävla rejält, trots att de envetet insisterade på att det var bättre än alkohol.
Men alltså. Jag vet inte. Jag har sett så många bli pajjade av partyknarket, jag har sett så många bli dumma i huvudet av det. Och för att inte nämna hur de blir när de knarkar! Alkhohol må vara en aggressiv drog för många, men du blir inte så jävla inne i din egen värld och full av oförståelse som med knark. Vilket leder till händelser som är så ofantligt destruktiva att det inte är klolkt.
Jag hatar knark. Har alltid gjort. Kommer aldrig någonsin ta det själv. Aldrig.
Jag har pratat om det här i min blogg förut och fått så myckert bashing.
Men nej, jag tycker verkligen att det är fel. På riktigt. Ni sabbar bara er själva.
Och jag har sett det hända för många vänner. Faktiskt så har jag sett det hända samtliga som sagt att de kan hantera det. Jag tror inte på droger, alls. Jag tror att det är skit.
Det gjorde mig bara ledsen ikväll. Ingen orsak. Bara, jag kom och tänka på saker, vad folk gjort. Hur de pajjat sig. Och jag blir ledsen.
Säg fanimej nej, allt skitsnack om hantering är bara lögner. Jag har sett så många vänners liv raseras, och en pojkväns. Säg för i helvete bara nej, skiten gör er dum i hvududet. Punkt.
PS. URSÄKTA EVENTUELLA STAVFEL. TRÖTT OCH LITE FULL. NEJJUSTDETJA, INGEN URSÄKT. RÖVEN.
Gert Fylking och brösten
Jag skulle skriva något bitsk och vitsigt om Gert Fylking och hans idé om att folk ska visa brösten på Medborgarplatsen, vilket ska generera 10 kronor per bröstvisare till Bröstcancerfonden.
Dagens Media: http://www.dagensmedia.se/mallar/dagensmedia_mall.asp?version=129468
Men Ellie gjorde det fantastiskt bra i kommentarerna, så jag citerar:
"Bra idé Gert. Nästa gång det är Världens barn insamling så kan ju alla som visar upp ett fattigt barn på medborgarplatsen generera 10 kr. Eller, alla män får visa upp sin petterniklas i förmån för Prostatacancer-galan. Eller ännu bättre, när det är insamling för att stoppa urkorkade, sexistiska män, ja då kan ju Gert visa upp sig på Medborgarplatsen!"
Annars verkar det väl roligt med alla om kommer stå där och fota alla som visar upp brösten för att sedan lägga upp det på internet? Jättekul, verkligen. Då tycker jag att alla som tänkt medverka kan SKÄNKA TIO KRONOR VAR ISTÄLLET. Vore mycket bättre, samt att man slipper ha sin bröstbild flygandes runt på nätet föralltid och skickas till alla framtida chefer och dylikt. ELLER?
Dagens Media: http://www.dagensmedia.se/mallar/dagensmedia_mall.asp?version=129468
Men Ellie gjorde det fantastiskt bra i kommentarerna, så jag citerar:
"Bra idé Gert. Nästa gång det är Världens barn insamling så kan ju alla som visar upp ett fattigt barn på medborgarplatsen generera 10 kr. Eller, alla män får visa upp sin petterniklas i förmån för Prostatacancer-galan. Eller ännu bättre, när det är insamling för att stoppa urkorkade, sexistiska män, ja då kan ju Gert visa upp sig på Medborgarplatsen!"
Annars verkar det väl roligt med alla om kommer stå där och fota alla som visar upp brösten för att sedan lägga upp det på internet? Jättekul, verkligen. Då tycker jag att alla som tänkt medverka kan SKÄNKA TIO KRONOR VAR ISTÄLLET. Vore mycket bättre, samt att man slipper ha sin bröstbild flygandes runt på nätet föralltid och skickas till alla framtida chefer och dylikt. ELLER?
Intervjun i DN
Intervjun i DN: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=678&a=706344
Jag har fått en hel hög grymma hatmail efter intervjun i DN! Sedan har många skrivit blogginlägg om det, de har jag inte läst ännu, men jag tror att en del tycker att jag är dum i huvudet och en del håller med mig.
Artikeln är dock kort. Och avklippt. Därför utvecklar jag det hela i min blogg.
"Hanna Fridén är en av modebloggarna som får betalt för att nämna olika produkter. " - DN
För det första kan jag nämna att jag bara haft ett enda betalt uppdrag, och det gällde en grej jag redan gillade. För det andra är jag inte modebloggare. Jag skriver i stort om mitt vardagsliv.
Bloggvertiser bestämmer aldrig vad man ska skriva om produkten eller vilken produkt man skriver om
Bloggvertiser fungerar på det vis att man själv väljer vilka uppdrag man tar - och hur man skriver dem. Företagen har inte någon som helst makt att styra om bloggaren skriver positivt, negativt eller bara informativt.
Källkritisk
Det viktigt att vara källkritisk oavsett vad man läser. Tidning, bok, blogg - oavsett.
Oetiskt att skriva om en vara?
Varför är det oetiskt att skriva om en vara? Bara för att jag skriver om en vara så innebär det inte att folk blir maniskt drivna till att konsumera den. Det innebär dock att de blir informerade om att varan finns, och sedan är det upp till var och en att bestämma om de gillar den eller inte.
Oetiskt att länka till en vara för bloggträffar?
Borde det inte i så fall vara precis like oetiskt att länka till en vara på exempelvis Net-a-porter för att synas på Bloggportalen? Jo, det tycker jag. I faktum tycker jag att det är sämre, av den enkla anledningen att vi genast får stora företag som redan tjänar multum med pengar fritt spelrum att utnyttja bloggare helt gratis. Jag tänker alltid föredra att den lilla människan tjänar pengar framför att de stora företagen tjänar pengar på andra. Jag säger, ska ni göra reklam: gör det fanimej inte gratis.
Förstör det konstnärligheten?
Får man tjäna pengar på sin hobby? Ja, det får man. Om man gillar att göra något så är det fantastiskt om man också kan tjäna pengar på det. Jag lever i en bra situation, jag jobbar i princip bara med saker jag tycker är roliga. Jag har inget trist jobb, och jag missunnar ingen för att de också vill tjäna pengar på något de tycker är kul. Varför ska man förbjuda folk att göra det? Måste ett jobb vara trist, slitigt och in åt helvete jobbigt för att det ska vara okej? Jag anser att det är jävligt snålt av samtliga som tycker det.
Varför är det hemskt när en bloggare gör det, men inte när en person anställd inom media gör det?
I prylreportage ni ser i modetidningar och så vidare är det flera produkter som är inplacerade på grund av den anledning att tidningen för betalt för det, en inte så ovanlig form av reklam är exempelvis att en tidning får en viss summa betalt för varje gång de nämner ett specifikt märke. Det är därför man, exempelvis, i en och samma tidning helt plötsligt kan se ett specifikt märke nämnas ovanligt många gånger i helt olika format.
Presentprodukter
Bloggare och folk inom media får regelbundet produkter gratis. Om man skriver om varorna så vet man att man får fler, vilket driver folk till att göra det. I det här fallet byts alltså pengarna ut mot fysiska produkter. Det är en väldigt billig form av marknadsföring för företagen, och jag tycker att det är synd att det är så många som hakar på allt skräp de får: Bara för att få mer skräp. Det är en drömsituation för de stora företagen, återigen, som utnyttjar den lilla människan för deras profit.
Men kort och gott:
Det är inte fel att tjäna pengar på sin hobby. Det är inte fel att informera om en produkt mot betalning. Det är viktigt att vara källkritisk. Det är viktigt att inte låta de stora företagen utnyttja folk gratis. Media gör samma sak. Politiskt media gör tyvär också samma sak (förhoppningsvis bara ett fåtal, men jag tvivlar).
Jag har fått en hel hög grymma hatmail efter intervjun i DN! Sedan har många skrivit blogginlägg om det, de har jag inte läst ännu, men jag tror att en del tycker att jag är dum i huvudet och en del håller med mig.
Artikeln är dock kort. Och avklippt. Därför utvecklar jag det hela i min blogg.
"Hanna Fridén är en av modebloggarna som får betalt för att nämna olika produkter. " - DN
För det första kan jag nämna att jag bara haft ett enda betalt uppdrag, och det gällde en grej jag redan gillade. För det andra är jag inte modebloggare. Jag skriver i stort om mitt vardagsliv.
Bloggvertiser bestämmer aldrig vad man ska skriva om produkten eller vilken produkt man skriver om
Bloggvertiser fungerar på det vis att man själv väljer vilka uppdrag man tar - och hur man skriver dem. Företagen har inte någon som helst makt att styra om bloggaren skriver positivt, negativt eller bara informativt.
Källkritisk
Det viktigt att vara källkritisk oavsett vad man läser. Tidning, bok, blogg - oavsett.
Oetiskt att skriva om en vara?
Varför är det oetiskt att skriva om en vara? Bara för att jag skriver om en vara så innebär det inte att folk blir maniskt drivna till att konsumera den. Det innebär dock att de blir informerade om att varan finns, och sedan är det upp till var och en att bestämma om de gillar den eller inte.
Oetiskt att länka till en vara för bloggträffar?
Borde det inte i så fall vara precis like oetiskt att länka till en vara på exempelvis Net-a-porter för att synas på Bloggportalen? Jo, det tycker jag. I faktum tycker jag att det är sämre, av den enkla anledningen att vi genast får stora företag som redan tjänar multum med pengar fritt spelrum att utnyttja bloggare helt gratis. Jag tänker alltid föredra att den lilla människan tjänar pengar framför att de stora företagen tjänar pengar på andra. Jag säger, ska ni göra reklam: gör det fanimej inte gratis.
Förstör det konstnärligheten?
Får man tjäna pengar på sin hobby? Ja, det får man. Om man gillar att göra något så är det fantastiskt om man också kan tjäna pengar på det. Jag lever i en bra situation, jag jobbar i princip bara med saker jag tycker är roliga. Jag har inget trist jobb, och jag missunnar ingen för att de också vill tjäna pengar på något de tycker är kul. Varför ska man förbjuda folk att göra det? Måste ett jobb vara trist, slitigt och in åt helvete jobbigt för att det ska vara okej? Jag anser att det är jävligt snålt av samtliga som tycker det.
Varför är det hemskt när en bloggare gör det, men inte när en person anställd inom media gör det?
I prylreportage ni ser i modetidningar och så vidare är det flera produkter som är inplacerade på grund av den anledning att tidningen för betalt för det, en inte så ovanlig form av reklam är exempelvis att en tidning får en viss summa betalt för varje gång de nämner ett specifikt märke. Det är därför man, exempelvis, i en och samma tidning helt plötsligt kan se ett specifikt märke nämnas ovanligt många gånger i helt olika format.
Presentprodukter
Bloggare och folk inom media får regelbundet produkter gratis. Om man skriver om varorna så vet man att man får fler, vilket driver folk till att göra det. I det här fallet byts alltså pengarna ut mot fysiska produkter. Det är en väldigt billig form av marknadsföring för företagen, och jag tycker att det är synd att det är så många som hakar på allt skräp de får: Bara för att få mer skräp. Det är en drömsituation för de stora företagen, återigen, som utnyttjar den lilla människan för deras profit.
Men kort och gott:
Det är inte fel att tjäna pengar på sin hobby. Det är inte fel att informera om en produkt mot betalning. Det är viktigt att vara källkritisk. Det är viktigt att inte låta de stora företagen utnyttja folk gratis. Media gör samma sak. Politiskt media gör tyvär också samma sak (förhoppningsvis bara ett fåtal, men jag tvivlar).
Guilty as fucking charged
Tidigare idag fick vi veta att de så kallade Stureplansprofilerna är dömda.
Ni har gnällt, skrikit och tjatat om att jag ska säga något om det här hur länge som helst.
Nu säger jag något.
De är dömda.
Bra.
All form av utveckling skulle innebära samma sak, möjligen med smutsigare ordval.
Läs om domen här: Aftonbladet, DN
Blogvertiser
Jahaja. Ett företag som heter Blogvertiser startar igång och bloggsfären blir helt nipprig. Så himla himla arg. Det är så fruktasvärt, så himla fruktansvärt, att folk kommer få betalt för deras texter om produkter och företag! Ja, hör ni det? Gud vad fruktansvärt att folk får betalt för utfört arbete!
Jag tittade igenom deras FAQ för både bloggare och annonsörer, jag kunde inte hitta något oetiskt någonstans.
Företaget erbjuder en blogg att skriva om en produkt.
Bloggen tackar ja eller nej och får en viss tidsperiod att utföra det på.
Man får skriva positivt eller negativt om produkten, företaget har inte rätt att dra tillbaka sin betalning om bloggaren så skulle hata produkten.
Tackar man nej till väldigt många uppdrag eller tappar man i sin ranking.
Rakning baserar sig främst på bloggens popularitet.
Jag kan inte se något oetiskt någonstans. Det här är exakt samma villkor som erbjuds tidningar och annan media för deras recensioner. När jag satt på ett bokförlag och skickade ut recensionsex gjorde vi det visserligen gratis, eftersom att recensenterna hade lön och alltså inte behövde betalning. Det är deras jobb. Men nej, vi hade inte heller kontroll över om folk skrev negativt eller positivt.
Men bara för att det är en privatperson som sitter bakom bloggen och inte ett företag så blir det hemskt. Jag kan inte se det hela som annat än absurt och extremt... ja, ja, lyssna.
Tryckt media inger ett mycket större förtroende än en personlig blogg. Mina texter inger mer förtroende nu bara för att jag har titeln "journalist". När jag skriver i min personliga blogg har inte det samma tyngd som när jag exempelvis skriver en debattartikel i en tidning eller skriver på Stureplan, och så är det. Och allt handlar om betalning och en jävla titel. Absolut ingenting annat. Därför torde det någonstans vara sämre att tryckt media får betalt eller överhuvudtaget skriver något alls, eller? Gud vad missledande det kan vara!
En frilansande bloggare, som det hela blir, blir däremot hemskt? Oavlönat arbete som ibland betalas med någon hundring för en text här och var? Oetiskt? Nej, det kan jag inte påstå.
Om ett företag faktiskt får betalt för en text om en produkt är det dock ett krav att det ska vara positivt. Bloggaren har en större valmöjlighet. Vilket är vettigt, med tanke på att bloggaren inte är avlönad för sitt journalistiska arbete. Men det är egentligen sjukt. Jag skulle inte vilja betala någon för att säga att min produkt är crappy, så ärligt, det är en ganska fantastisk möjlighet.
Sedan börjar folk rabbla om hur himla svårt det kommer att vara att skilja folks riktiga åsikter från deras "köpta" åsikter. Jahaja. Men bloggaren får skriva hur negativt den vill? Och javisst, javisst att det är större chans att någon skriver något positivt om de får betalt för att skriva något, men varför skulle det vara svårare att ta distans till en bloggares text? När bloggaren till och med inger mindre förtroende för att de saknar en liten titel?
Nej, det är det här personliga. Det är så fel för folk att tjäna pengar på sina hobbies, sitt tidsfördriv. Eller för den delen: Deras passion, det de strävar efter. Det de verkligen vill göra. Det de vill visa upp i och med sin blogg.
Jag är så himla trött på den ekonomiska missunsamheten i bloggsfären! Jag ska bannemig regga mig på Bloggvertiser, sätta in annonser på sajten, börja köra in hundra Tradedoubler-länkar, sätta upp ett Payson-konto eller dylikt och lägga upp önskelistor på vänsterspalten. Sedan ska jag sälja Fridén Merchandise, eller något. Och vet ni, det skulle inte ändra ett skvatt, ärligt talat inte ett enda skvatt. Jag skulle bara... tjäna pengar. Det är den enda jäkla skillnaden.
Jag vill att ni ska kunna göra det också.
Idag ska jag lägga ut lite utmaningar i bloggen. Vi ska tjäna pengar, mina damer och herrar. Vi ska göra bloggsfären till hur den ser ut i andra länder. Och vi ska sluta vara så jantelagsstörda och hiskeligt missunsamma.
Jag visar er hur.
Får tjejer tjäna pengar på sina hobbies?
Jag har skrivit ett väldigt långt inlägg där jag ifrågasätter varför det är fult för tjejer att tjäna pengar på sina hobbies i Sverige, och varför tjejer ska vara nöjda med tacksamhet - om ens det.
I Sverige ser bloggkulturen annorlunda ut än internationellt. Här är det fult att ha en Paypal-länk uppe. Det är fult med Tradedoubler-annonser och det är fult med... ja. Alla typer av annonser eller annat som drar in pengar. Varför är det så?
Var delaktig i diskussionen här!
http://www.fatale.se/samhalle/far-tjejer-tjana-pengar/
I Sverige ser bloggkulturen annorlunda ut än internationellt. Här är det fult att ha en Paypal-länk uppe. Det är fult med Tradedoubler-annonser och det är fult med... ja. Alla typer av annonser eller annat som drar in pengar. Varför är det så?
Var delaktig i diskussionen här!
http://www.fatale.se/samhalle/far-tjejer-tjana-pengar/
Vem har rätten att bestämma vad en riktig vän är?
Jag kan inte uttrycka nog hur idiotiska forskarna som arbetat fram det här är. Att internetkompisar inte skulle vara riktiga vänner, och så vidare. Vaddå vara tvungen att träffa folk i verkligheten, för att läsa av "ärlighetssignaler"? Jävla bullshit. Det där torde vara upp till var och en. Läs allt här, och se varför jag morrar: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=691132
Ja, det är på internet, men på vilket sätt skulle detta innebära att det inte var riktiga vänner? Måste man ha setts fysiskt för att det på något vis ska vara en äkta vänskap?
Allt jag tänker på är de vars sociala liv verkligen räddats av internet, med dess communities och så vidare. Allt från människor med sociala problem, socialfobi och folk som bor i små orter där de helt enkelt inte känner att de passar in.
Hell. Jag hängde verkligen mycket på communities en gång i tiden. Chattade mycket också. Umgicks inte mycket förövrigt. Jag blev ju gravt sjuk runt 14 och fick en sjukskrivning på 3 år (som jag kunde avbryta tidigare, hurra! Feldiagnos och felbehandling, det visade sig att jag var glutenintolerant och inte det som troddes först) som läkarna trodde skulle behöva förlängas livet ut.
Att internet fanns var en stor räddning.
Jag har kommunicerat med så otroligt mycket olika människor via internet. Amerikaner, engelskmän, etioper, italienare, fransyskor och muslimer. Och många, många fler. Speciellt bra har jag kommit överrens med folk från Brasilien och Spanien. Tecknade serier tillsammans med en tjej som bodde i Mexico City, och blev erbjuden att jobba med henne där vid åldern 15. Blev inte av, dock. Men i alla fall, min syn på andra kulturer och olika människor har verkligen berikats tack vare internet, något som annars skulle vara nästintill omöjligt.
Men jag blir så förbannad på de här forskarna. "Riktiga vänner". "Verkliga vänner". Vem har rätt att bedömma vad som innebär riktig vänskap? Är inte det högst individuellt? Upp till var och en?
Jag kan verkligen se att jag haft en bättre vänskap med många jag träffat online än folk jag träffat i verkliga livet. Ibland är det också som så att man har en briljant vänskap med någon via internet, men inte alls fungerar ihop i verkligheten. Precis som jag oftast inte vill hålla på och chatta och greja med vänner från... Ja, det "verkliga" livet.
Vet ni vad?
Jag tror bara att de är avundsjuka.
De är fett avis för att de bara har typ 5 polare på Facebook.
Vilka jävla töntar.
Miss Sixty
Att skriva ett modereportage om Miss Sixty är som att göra en kladdkaka av bajs - Inte bra.
För det första är deras kollektioner alltid 1-2 säsonger efter alla andra. För det andra är de världens värsta smalhetsare. Värre än de flesta andra märken. Bilden ovanför är från deras hemsida, det är en print screen. #8/26 där man kan se rörlig bild från deras catwalk. Gå in och titta själva www.misssixty.com Den är, som ni ser, helt oredigerad.
Att bära Miss sixty är som att förespråka folkmord genom anorexi hos kvinnor.
Tänk på det.
Och bojkotta. Som fan.
Frihet, fildelning och feminism
Johanna driver Frihet, fildening och feminism - en mycket läsvärd blogg. Hon skrev ett inlägg jag anser är väldigt intressant i dagens debatt om folkpartiet och den gamla tidens liberalism och den nya tidens, eller, den kontrollerande och kapitalistiska "liberlalismen" som debutterade under 80-talet.
Johanna gick med i Liberala ungdomsförbundet för ett bra tag sedan, men har nu valt att gå ut. Johanna är i grund och botten för individens frihet, som ändå liberalismen i grund och botten står för. Dock så har både det Liberala ungdomsförbundet och Folkpartiet gått ifrån sina ursprungliga hjärtefrågor och satsar nu mer och mer på ett kontrollerande samhälle med strikta lagar (vilket ingen kan undgått att se) och nu väljer hon att lämna LUF.
Det är klokt.
Det har nämligen inget med liberalismen att göra alls.
Men det är inte det enda som står. Och det är intressant ur väldigt många aspekter. Hon berättar bland annat hur det ser ut inom partipolitiken, att man måste hålla käft eller hålla med. Det här är inte unikt för FP eller LUF, utan är något som försigår bland varje parti jag har vänner som engagerar sig inom/har engagerat sig inom. Det är jävligt hårt, och är man inte partiet 100% lojalt kan man finna sig utstött och få en hel jävla massa skit på sig.
Vilket kanske varför de flesta politiker inom ett och samma parti snackar så mycket likartad skit.
Jag är inte mycket för partipolitik heller. Sakfrågor, däremot, är jag mycket engarerad inom. Men bannemig, inte finns det ett enda parti som faller mig i smaken. Alla har något bra, och alla har en hel jävla massa skit.
Johanna gick med i Liberala ungdomsförbundet för ett bra tag sedan, men har nu valt att gå ut. Johanna är i grund och botten för individens frihet, som ändå liberalismen i grund och botten står för. Dock så har både det Liberala ungdomsförbundet och Folkpartiet gått ifrån sina ursprungliga hjärtefrågor och satsar nu mer och mer på ett kontrollerande samhälle med strikta lagar (vilket ingen kan undgått att se) och nu väljer hon att lämna LUF.
Det är klokt.
Det har nämligen inget med liberalismen att göra alls.
Men det är inte det enda som står. Och det är intressant ur väldigt många aspekter. Hon berättar bland annat hur det ser ut inom partipolitiken, att man måste hålla käft eller hålla med. Det här är inte unikt för FP eller LUF, utan är något som försigår bland varje parti jag har vänner som engagerar sig inom/har engagerat sig inom. Det är jävligt hårt, och är man inte partiet 100% lojalt kan man finna sig utstött och få en hel jävla massa skit på sig.
Vilket kanske varför de flesta politiker inom ett och samma parti snackar så mycket likartad skit.
Jag är inte mycket för partipolitik heller. Sakfrågor, däremot, är jag mycket engarerad inom. Men bannemig, inte finns det ett enda parti som faller mig i smaken. Alla har något bra, och alla har en hel jävla massa skit.
Ändrad våldtäktslagstiftning?
SVD skriver om att det talas om ändrad våldtäkslagstiftning. Och ja, jag håller med, men en ändrad lagstiftning är inte nog. Vi måste jobba på hela vår samhällsattityd för att uppnå förändring, och där är alla delaktiga. Man som kvinna.
Jag vill:
1. Att våldsamt sex ska förbjudas när en eller flera parter i sammanhanget är våldsamt berusade. När en eller flera parter är våldsamt berusade är det för det första svårt att kontrollera andelen i våld, och som i målet med Stureplansprofilerna skulle det ha ledit till en fällande dom. Eftersom att deras argument om att båda kvinnorna ska ha uppskattat våldsamt sex har fungerat i båda fallen, men att vi inom en kort tid sett samma sak ske, har jag svårt att tänka mig att de talar sanning.
2. Att folk ska respektera innebörden av ringa sexualbrott. Ett av skälen till att jag började gå ut mer på Stureplan och mindre på Söder är det faktum att jag aldrig någonsin blivit taffsad på när jag varit på en Stureplansklubb. Aldrig. Det hände dock i princip varje kväll när jag var ute på Söder. Skälet till detta är för att vakterna på Stureplan tar det hela allvarligt. Taffsar man, då åker man ut. Taffs är nämligen ett ringa sexualbrott. Det går under benämningen "Sexuellt ofredande". Och brottslingar vill man, självfallet, inte ha på en tillställning.
3. Att alla tjejer (och killar!) ska anmäla alla former av sexualbrott. Taffs, trakasserier, allt! Tjejer anmäler nästan aldrig. Mycket för att de inte tror att de kan. Men det kan ni, det har jag börjat göra varenda gång något sådant händer. Efter att ni ringt och anmält får ni antingen komma till stationen eller så kommer polisen till er. Då får ni beskriva vad som hände, lämna signalement samt lägga en anmälan. Det tar inte lång tid och är inte det minsta läskigt.
Även om fallet läggs ner av åklagaren har du då lämnat ett signalement och värdefull information till statistiken (Brottsförebyggande rådet, BRÅ - www.bra.se). Genom att anmäla kan vi signalera tydligt att det här händer, och vi gillar det inte. Och det händer i en jäkligt stor utsträckning.
Genom att acceptera ringa sexualbrott uppmuntrar vi samma sexuella förbytare att begå tyngre sexuella brott. Och vi har ett ansvar, precis som resten av samhället, att motverka våldtäkter så gott vi bara kan. Det här handlar om vilken kultur och respekt vi har i Sverige, och det är inte specifikt männens eller kvinnors ansvar. Det är en stor samhällsfråga, en samlad attityd, som vi alla måste jobba tillsammans för att ändra.
Jag vill:
1. Att våldsamt sex ska förbjudas när en eller flera parter i sammanhanget är våldsamt berusade. När en eller flera parter är våldsamt berusade är det för det första svårt att kontrollera andelen i våld, och som i målet med Stureplansprofilerna skulle det ha ledit till en fällande dom. Eftersom att deras argument om att båda kvinnorna ska ha uppskattat våldsamt sex har fungerat i båda fallen, men att vi inom en kort tid sett samma sak ske, har jag svårt att tänka mig att de talar sanning.
2. Att folk ska respektera innebörden av ringa sexualbrott. Ett av skälen till att jag började gå ut mer på Stureplan och mindre på Söder är det faktum att jag aldrig någonsin blivit taffsad på när jag varit på en Stureplansklubb. Aldrig. Det hände dock i princip varje kväll när jag var ute på Söder. Skälet till detta är för att vakterna på Stureplan tar det hela allvarligt. Taffsar man, då åker man ut. Taffs är nämligen ett ringa sexualbrott. Det går under benämningen "Sexuellt ofredande". Och brottslingar vill man, självfallet, inte ha på en tillställning.
3. Att alla tjejer (och killar!) ska anmäla alla former av sexualbrott. Taffs, trakasserier, allt! Tjejer anmäler nästan aldrig. Mycket för att de inte tror att de kan. Men det kan ni, det har jag börjat göra varenda gång något sådant händer. Efter att ni ringt och anmält får ni antingen komma till stationen eller så kommer polisen till er. Då får ni beskriva vad som hände, lämna signalement samt lägga en anmälan. Det tar inte lång tid och är inte det minsta läskigt.
Även om fallet läggs ner av åklagaren har du då lämnat ett signalement och värdefull information till statistiken (Brottsförebyggande rådet, BRÅ - www.bra.se). Genom att anmäla kan vi signalera tydligt att det här händer, och vi gillar det inte. Och det händer i en jäkligt stor utsträckning.
Genom att acceptera ringa sexualbrott uppmuntrar vi samma sexuella förbytare att begå tyngre sexuella brott. Och vi har ett ansvar, precis som resten av samhället, att motverka våldtäkter så gott vi bara kan. Det här handlar om vilken kultur och respekt vi har i Sverige, och det är inte specifikt männens eller kvinnors ansvar. Det är en stor samhällsfråga, en samlad attityd, som vi alla måste jobba tillsammans för att ändra.
En suck av lycka för den fria individen
Det är väldigt, väldigt bra att stora delar av regeringen inte vill att man ska införa något som i princip skulle vara synonymt med att man satte övervakning på allas telefoner eller för den delen, hem i allmänhet. Förslaget är absurt till att börja med, och inskränker på friheten hos individen.
Om fildelning och leverantörernas ansvar att ange fildelare: DN.
Jag är också förvånad över Folkpartiets negativa inställning till övervakningen, då Folkpartiets politik idag baseras på den strängt kapitalistiska och kontrollerande liberalismen som uppkom i början av åttiotalet - Som inte har något med grundideologin att göra överhuvudtaget* Men sedan tycker jag också att Folkpartiet, med Jan Björklund, bättrat sig sedan valet. Bland annat med skolpolitiken, som jag mestadels uppskattar (även om inte heller den har något med liberalismen att göra).
*Liberalismen är bland annat det som stod bakom yttrandefriheten och tryckpressfriheten. Friheten hos individen. Liberalismen har gett oss mycket bra, men grundideologin fungerar inte bra som en helhet, då det förutsätter att alla individer har ett väldigt stort eget ansvar. Grundideologin utnyttjades därför i åttiotalet och omformades till något helt annat, under vrål av frihet ändrades den till en kontrollpolitik. Från att ha respekterat individens egna åsikter och val så omvandlades det snarare till citatet av Katten Gustav: "Alla har rätt till en åsikt, min åsikt". Som jag noterat förut.
Muhammedteckningarna - Vi för debatten vidare
Vilka reaktioner det blev om inlägget om Muhammedteckningarna!
Kul att så många vill vara med och diskutera. Mindre roligt med de som inte vill diskutera och bara vill slänga ur sig förolämpningar. Jag velar om vilket jag tycker bäst om, det om att jag inte ska uttrycka mig för att jag var en hora eller killen som tyckte att jag kritiserade folks poänger enbart för att hamna högre upp på Bloggtoppen.
De både som ville hävda att jag var en rasist för att jag använde ordet "de" en gång i min text: Skärp er, det är väldigt uppenbart att ni bara ville hitta ett mer "intelligent" sätt att lämna fram en förolämpning på. Att hävda att jag är rasist för att jag anser att man ska se till kulturella olikheter är väldigt, väldigt orimligt.
Hur klimatet ser ut i islamska länder och hur deras politik sköts där anser inte jag hör till ämnet, däremot är det något som ska diskuteras. Men vi fokuserar på Muhammedteckningarna nu. Om det handlar om yttrandefrihet eller kränkning.
Det var väldigt många svar, vi försöker svara i ett nytt inlägg.
Vi börjar med GHAZ och Jonna, Ghaz kommer från en muslimsk familj och Jonna bor för tillfället i ett islamskt land.
http://fashionmuslimetterna.blogg.se/
Ghaz
"instinktsfullt sagt. pallar inte läsa de andras kommentarer - men have in mind (som "muslim" uppvuxen i sverige och med en morsa som spottar ut sig konspirationsteorier fortare än pakistan hinner bränna en felmålad sverigeflagga så är jag liite insikt) att de som går bananaz över karikatyrbilderna är en promille av alla muslimerna. inte en kotte som jag känner i iran (en hel jävla del fyi) bryr sig ett skit om några karikatyrer i sverige och de har knappt hört nån annan bry sig heller.
men i sverige målas det upp som om ALLA sprang runt på gatorna och hatade närkes allehanda. bull to the shiat!
och här kommer konspirationen in; varför framställer västlig media den lilla promillen upprörda mussar som om det vore ett helt land som reagerade?
och sen, varför bjuder denna promille med mussar på detta skådespeleri? vart leder allt detta till och vem gynnar det? jo usa. och vad har usa för intresse att några pakis går crazybanana över en ful karikatyr i närkes allehanda? jo, allt som rättfärdigar "kampen mot terrorism" som i sin tur möjliggör usa oljekrig.
kompisar, i slutändan is it all about the money. usa och the money."
Jonna
"det kanns som att manga har aldrig har varit i ett muslimskt land, och da ar det nog valdigt svart att forsta i hur stor utstrackning religion kan paverka manniskor. det finns de som lever och andas sin religion, de ber flera ganger om dagen, den paverkar vem de pratar med, vad de sager, vad de har pa sig, vad de ater, vem de gifter sig med osv osv osv. om folk skulle forsoka forsta det sa skulle det kanske vara lite lattare att forsta varfor man blir sa upprord av dessa teckningar."
space lounge
"Det här är inte menat som en förolämpning, men du verkar något historielös, både gällande skeenden och idéer.
Jag föreslår att du läser Vägen till träldom, 1984 och Den svenska liberalismens historia.
Efter det kommer du förstå varför varje fungerande stat har en grundlag eller konstitution och att frihet står i motsatsförhållande till alla typer av socialism, centralisering och och reglering.
Det är inte tack vare Socialdemokraterna eller facket som vi har yttrandefrihet och allmän rösträtt, det är tack vare 1800-talets och det tidiga 1900-talets klassiska liberaler, alltså inte social"liberaler".
Att säga att man är för yttrandefrihet samtidigt som man menar att man inte ska få säga sånt som upprör andra är precis som socialliberalismen en självmotsägelse.
Någonstans möts tanken om yttrandefrihet och tanken om "respekt" för minoriteter(i det här fallet en en miljard stor minoritet) och där får du problem.
Du kommer att bli tvungen att svara på vad man får säga och hur man avgör detta.
Svaret du kommer att komma fram till är naturligtvis att man måste få säga och tycka precis vad som helst, för vem ska bestämma vad DU får säga, och på vilka grunder?
En annan viktig sak i en rättsstat är att alla ska vara lika inför lagen. Det är därifrån "justice is blind" kommer ifrån och att ingen åsikt, oavsett vad eller vems den är, ska få avgöra någons öde.
Lagen ska vara objektiv.
Det är därför så kallad kränkthet aldrig kommer att påverka lagstiftningen i en utvecklad stat, per definition, oavsett vad den är grundad i.
Åsikter som grundar sig i tro är också bara åsikter.
Förutom det ovan har vi det absurda i att du och jag ska följa reglerna hos en religion vi inte tror på.
Då har religionen gått från att vara religion till en del av staten, och det är ju en ganska spridd tanke att stat och religion ej bör kopplas samman.
Läs böckerna jag rekommenderade, det var inte menat som något snobberi, så får du en helt annan syn på liberalismen och dig själv!"
För det första har jag läst Den svenska liberalismens historia, frågan är om du har läst Koranen? Det har jag. Du pratar om yttrandefrihet, men vi har redan något som heter HETS MOT FOLKGRUPP och sedan har vi en liten sak som kallas för FÖRTAL. Det är bara att kolla på Polisen.se (inte menat som en förolämpning, men du verkar obildad inom det svenska samhället och begränsningarna av våran yttrandefrihet) om du missat det. Dessa två ting styr vad vi får säga eller skriva, och de har tillkommit just för att yttrandefriheten inte ska utnyttjas på ett vis som enbart blir provokativt eller kort och gott: Elakt. Om avbildningen av Muhammedteckningarna inte kvalar in här anser jag kanske att man borde ta bort dessa två lagstiftningar över huvudtaget. Framförallt med tanke på att kränkande nidbilder av personer kan anmälas. Folk anmäler dock inte baserat på det här särskilt ofta, precis som de flesta muslimer inte heller bryr sig nämnvärt om Muhammedteckningarna. Men man ska kanske övervväga om samma skydd ska finnas att tillgå?
Vilket liv
"Jag tycker inte alls att Muhammed som rondellhund är kränkande! Tycker heller inte att bilder av Jesus som det ena än det andra är kränkande heller!
Jag tycker inte att man ska gå in på ett djupare filosofiskt plan när det gäller det här utan frågan är, enligt mig, väldigt enkel. Har man yttrandefrihet så kan man publicera en sån här bild! Vare sig det finns folk som gillar det eller inte!
En sån här bild skulle aldrig publiceras i ett muslimskt land - om det gjordes skulle alla inblandade troligtvis avrättas omgående. Vill vi ha det så? Att vissa grupper bestämmer vad som är lämpligt att tycka eller inte? Diktaturfasoner av högsta klass!
Tycker själv det är äckligt att se tjejer exponeras/utnyttjas halvnakna i t ex Slitz men det betyder inte att jag vill förbjuda det! Var och en har sitt tycke och smak!
Dialog är viktigt samtidigt som vi står upp för de grundlagar vi lyckligvis har i Sverige."
Nej, självfallet upplever du inte avbildningar av Jesus som kränkande. För det första är det inte felaktigt enligt kristendomen att avbilda i Jesus. Inom Islam får man dock inte avbilda någonting som gud skapat. Man får skapa abstrakta mönster, men inte rita vare sig blomma eller Muhammed, för den delen. För det andra är de flesta inom Sverige inte djupt definierade av religionen. Vi är det mest ateistiska landet i världen. Däremot är har vi lagstiftat HETS mot FOLKGRUPP och dessutom FÖRTAL. Det kvalar in i det du säger, att vissa grupper bestämmer vad som är lämpligt att tycka/säga. Detta är lagstiftat om för att folk inte ska behöva känna sig kränkta på grund av sexuell läggning, ras eller religiös tillhörighet. Och det är precis vad Muhammedteckningarna handlar om också.
markus
"du har helt missat syftet med teckningarna. De gjordes inte för att kränka, utan få tillstånd en debatt om muslimers syn på demokrati i samband med publikationen i jyllandsposten då muslimer mordhotade tecknarna. Muslimer har uppenbarligen problem med detta med yttrandefrihet vilket Lars ville visa. Och muslimerna bekräftade honom genom att mordhota honom (och den muslimska ledaren i Örebro gjorde flera hotfulla uttalanden mot NA redaktören)"
Debatt? Vilken typ av seriös debatt kommer upp i media av att man väljer att agera på ett sätt som alla vet är kränkande för en grupp? Att kränka, förolämpa, hota och så vidare är aldrig konstruktiva vis att föra en debatt på. Det bringar ingen förändring, utan snarare skapar det klyftor grupperna emellan och leder till våld och mer kränkning. Om du vill föras en diskussion med någon angående förändring, öppnar du då genom att säga: "Fyfan vad ful du är, jävla rugguggla!" Nej. Självfallet inte, för då vet du att den andra parten enbart kommer att se rött eller bli ledsen och inte ta till sig ett ord av vad du säger.
Space Lounge (igen)
"Jonna, det är nog ingen som har svårt att föreställa sig det. Däremot har du ett stort problem att lösa; hur motiverar du att någon annans religion ska styra mitt eller ditt liv?
Det går helt enkelt inte att göra på ett logiskt sätt."
Hur motiverar du att den Svenska staten ska få styra ditt liv eller det faktum att våra värderingar i Sverige är uppkomna från kristendomen? Vad du måste förstå är att det är exakt samma sak att leva efter en religionen som vilken politisk ideologi som helst och att kulturer formar vårat sätt att leva och tänka. Därför ska man dela med sig av sina olika synsett och lära från varandra istället för att fortsätta med en kränkning som skapar klyftor.
Linus
"ja, bland annat är det en del av vår yttrandefrihet att kunna kränka en miljard människors profet. varför skulle vi Inte ha rätten att göra det? Den är nödvändig om konstnären Lars Vilks anser att den är nödvändig. Vem är Jag att säga att hans konst inte borde få finnas? Han höll sig inom Sveriges lagar så..?!"
Isåfall är det väl helt okej att kränka Sverige genom att bränna våra flaggor eller bränna dockor av våra politiker också? Vad fan gnäller vi om då? Om du vore konsekvent borde du rycka på axlarna till det med.
Janne
"Det jag irriterar mig på hos vissa av dom rasande islamisterna är att dom inte verkar ha någon aning om hur Sveriges samhälle styrs. Dom kritiserar Reinfeldt för att skämtteckningarna publicerats. Varför i hela friden kritiserar man REINFELDT när yttrandefriheten bygger på att media inte ska granskas av regering innan den ges ut? Visst kan dom bränna dockor av Reinfeldt men vad fan får dom ut av det, ingenting, dom bränner helt fel saker... Det är snarare så att dessa personer bör försöka föra en sansad och vettig diskussion med ansvariga utgivare för teckningarna. Om inte utgivaren vill det är han en idiot som inte står för vad han ger ut."
Och vad är det vi får ut av att publicera kränkande bilder av Muhammed då? Vi har knappast föregott med ett gott exempel, så att säga. Vi har inte direkt fört en seriös dikussion, vi kastar bara hat och kränkningar fram och tillbaka.
Relaterade artiklar: DN. SVD. SVD.
Kul att så många vill vara med och diskutera. Mindre roligt med de som inte vill diskutera och bara vill slänga ur sig förolämpningar. Jag velar om vilket jag tycker bäst om, det om att jag inte ska uttrycka mig för att jag var en hora eller killen som tyckte att jag kritiserade folks poänger enbart för att hamna högre upp på Bloggtoppen.
De både som ville hävda att jag var en rasist för att jag använde ordet "de" en gång i min text: Skärp er, det är väldigt uppenbart att ni bara ville hitta ett mer "intelligent" sätt att lämna fram en förolämpning på. Att hävda att jag är rasist för att jag anser att man ska se till kulturella olikheter är väldigt, väldigt orimligt.
Hur klimatet ser ut i islamska länder och hur deras politik sköts där anser inte jag hör till ämnet, däremot är det något som ska diskuteras. Men vi fokuserar på Muhammedteckningarna nu. Om det handlar om yttrandefrihet eller kränkning.
Det var väldigt många svar, vi försöker svara i ett nytt inlägg.
Vi börjar med GHAZ och Jonna, Ghaz kommer från en muslimsk familj och Jonna bor för tillfället i ett islamskt land.
http://fashionmuslimetterna.blogg.se/
Ghaz
"instinktsfullt sagt. pallar inte läsa de andras kommentarer - men have in mind (som "muslim" uppvuxen i sverige och med en morsa som spottar ut sig konspirationsteorier fortare än pakistan hinner bränna en felmålad sverigeflagga så är jag liite insikt) att de som går bananaz över karikatyrbilderna är en promille av alla muslimerna. inte en kotte som jag känner i iran (en hel jävla del fyi) bryr sig ett skit om några karikatyrer i sverige och de har knappt hört nån annan bry sig heller.
men i sverige målas det upp som om ALLA sprang runt på gatorna och hatade närkes allehanda. bull to the shiat!
och här kommer konspirationen in; varför framställer västlig media den lilla promillen upprörda mussar som om det vore ett helt land som reagerade?
och sen, varför bjuder denna promille med mussar på detta skådespeleri? vart leder allt detta till och vem gynnar det? jo usa. och vad har usa för intresse att några pakis går crazybanana över en ful karikatyr i närkes allehanda? jo, allt som rättfärdigar "kampen mot terrorism" som i sin tur möjliggör usa oljekrig.
kompisar, i slutändan is it all about the money. usa och the money."
Jonna
"det kanns som att manga har aldrig har varit i ett muslimskt land, och da ar det nog valdigt svart att forsta i hur stor utstrackning religion kan paverka manniskor. det finns de som lever och andas sin religion, de ber flera ganger om dagen, den paverkar vem de pratar med, vad de sager, vad de har pa sig, vad de ater, vem de gifter sig med osv osv osv. om folk skulle forsoka forsta det sa skulle det kanske vara lite lattare att forsta varfor man blir sa upprord av dessa teckningar."
space lounge
"Det här är inte menat som en förolämpning, men du verkar något historielös, både gällande skeenden och idéer.
Jag föreslår att du läser Vägen till träldom, 1984 och Den svenska liberalismens historia.
Efter det kommer du förstå varför varje fungerande stat har en grundlag eller konstitution och att frihet står i motsatsförhållande till alla typer av socialism, centralisering och och reglering.
Det är inte tack vare Socialdemokraterna eller facket som vi har yttrandefrihet och allmän rösträtt, det är tack vare 1800-talets och det tidiga 1900-talets klassiska liberaler, alltså inte social"liberaler".
Att säga att man är för yttrandefrihet samtidigt som man menar att man inte ska få säga sånt som upprör andra är precis som socialliberalismen en självmotsägelse.
Någonstans möts tanken om yttrandefrihet och tanken om "respekt" för minoriteter(i det här fallet en en miljard stor minoritet) och där får du problem.
Du kommer att bli tvungen att svara på vad man får säga och hur man avgör detta.
Svaret du kommer att komma fram till är naturligtvis att man måste få säga och tycka precis vad som helst, för vem ska bestämma vad DU får säga, och på vilka grunder?
En annan viktig sak i en rättsstat är att alla ska vara lika inför lagen. Det är därifrån "justice is blind" kommer ifrån och att ingen åsikt, oavsett vad eller vems den är, ska få avgöra någons öde.
Lagen ska vara objektiv.
Det är därför så kallad kränkthet aldrig kommer att påverka lagstiftningen i en utvecklad stat, per definition, oavsett vad den är grundad i.
Åsikter som grundar sig i tro är också bara åsikter.
Förutom det ovan har vi det absurda i att du och jag ska följa reglerna hos en religion vi inte tror på.
Då har religionen gått från att vara religion till en del av staten, och det är ju en ganska spridd tanke att stat och religion ej bör kopplas samman.
Läs böckerna jag rekommenderade, det var inte menat som något snobberi, så får du en helt annan syn på liberalismen och dig själv!"
För det första har jag läst Den svenska liberalismens historia, frågan är om du har läst Koranen? Det har jag. Du pratar om yttrandefrihet, men vi har redan något som heter HETS MOT FOLKGRUPP och sedan har vi en liten sak som kallas för FÖRTAL. Det är bara att kolla på Polisen.se (inte menat som en förolämpning, men du verkar obildad inom det svenska samhället och begränsningarna av våran yttrandefrihet) om du missat det. Dessa två ting styr vad vi får säga eller skriva, och de har tillkommit just för att yttrandefriheten inte ska utnyttjas på ett vis som enbart blir provokativt eller kort och gott: Elakt. Om avbildningen av Muhammedteckningarna inte kvalar in här anser jag kanske att man borde ta bort dessa två lagstiftningar över huvudtaget. Framförallt med tanke på att kränkande nidbilder av personer kan anmälas. Folk anmäler dock inte baserat på det här särskilt ofta, precis som de flesta muslimer inte heller bryr sig nämnvärt om Muhammedteckningarna. Men man ska kanske övervväga om samma skydd ska finnas att tillgå?
Vilket liv
"Jag tycker inte alls att Muhammed som rondellhund är kränkande! Tycker heller inte att bilder av Jesus som det ena än det andra är kränkande heller!
Jag tycker inte att man ska gå in på ett djupare filosofiskt plan när det gäller det här utan frågan är, enligt mig, väldigt enkel. Har man yttrandefrihet så kan man publicera en sån här bild! Vare sig det finns folk som gillar det eller inte!
En sån här bild skulle aldrig publiceras i ett muslimskt land - om det gjordes skulle alla inblandade troligtvis avrättas omgående. Vill vi ha det så? Att vissa grupper bestämmer vad som är lämpligt att tycka eller inte? Diktaturfasoner av högsta klass!
Tycker själv det är äckligt att se tjejer exponeras/utnyttjas halvnakna i t ex Slitz men det betyder inte att jag vill förbjuda det! Var och en har sitt tycke och smak!
Dialog är viktigt samtidigt som vi står upp för de grundlagar vi lyckligvis har i Sverige."
Nej, självfallet upplever du inte avbildningar av Jesus som kränkande. För det första är det inte felaktigt enligt kristendomen att avbilda i Jesus. Inom Islam får man dock inte avbilda någonting som gud skapat. Man får skapa abstrakta mönster, men inte rita vare sig blomma eller Muhammed, för den delen. För det andra är de flesta inom Sverige inte djupt definierade av religionen. Vi är det mest ateistiska landet i världen. Däremot är har vi lagstiftat HETS mot FOLKGRUPP och dessutom FÖRTAL. Det kvalar in i det du säger, att vissa grupper bestämmer vad som är lämpligt att tycka/säga. Detta är lagstiftat om för att folk inte ska behöva känna sig kränkta på grund av sexuell läggning, ras eller religiös tillhörighet. Och det är precis vad Muhammedteckningarna handlar om också.
markus
"du har helt missat syftet med teckningarna. De gjordes inte för att kränka, utan få tillstånd en debatt om muslimers syn på demokrati i samband med publikationen i jyllandsposten då muslimer mordhotade tecknarna. Muslimer har uppenbarligen problem med detta med yttrandefrihet vilket Lars ville visa. Och muslimerna bekräftade honom genom att mordhota honom (och den muslimska ledaren i Örebro gjorde flera hotfulla uttalanden mot NA redaktören)"
Debatt? Vilken typ av seriös debatt kommer upp i media av att man väljer att agera på ett sätt som alla vet är kränkande för en grupp? Att kränka, förolämpa, hota och så vidare är aldrig konstruktiva vis att föra en debatt på. Det bringar ingen förändring, utan snarare skapar det klyftor grupperna emellan och leder till våld och mer kränkning. Om du vill föras en diskussion med någon angående förändring, öppnar du då genom att säga: "Fyfan vad ful du är, jävla rugguggla!" Nej. Självfallet inte, för då vet du att den andra parten enbart kommer att se rött eller bli ledsen och inte ta till sig ett ord av vad du säger.
Space Lounge (igen)
"Jonna, det är nog ingen som har svårt att föreställa sig det. Däremot har du ett stort problem att lösa; hur motiverar du att någon annans religion ska styra mitt eller ditt liv?
Det går helt enkelt inte att göra på ett logiskt sätt."
Hur motiverar du att den Svenska staten ska få styra ditt liv eller det faktum att våra värderingar i Sverige är uppkomna från kristendomen? Vad du måste förstå är att det är exakt samma sak att leva efter en religionen som vilken politisk ideologi som helst och att kulturer formar vårat sätt att leva och tänka. Därför ska man dela med sig av sina olika synsett och lära från varandra istället för att fortsätta med en kränkning som skapar klyftor.
Linus
"ja, bland annat är det en del av vår yttrandefrihet att kunna kränka en miljard människors profet. varför skulle vi Inte ha rätten att göra det? Den är nödvändig om konstnären Lars Vilks anser att den är nödvändig. Vem är Jag att säga att hans konst inte borde få finnas? Han höll sig inom Sveriges lagar så..?!"
Isåfall är det väl helt okej att kränka Sverige genom att bränna våra flaggor eller bränna dockor av våra politiker också? Vad fan gnäller vi om då? Om du vore konsekvent borde du rycka på axlarna till det med.
Janne
"Det jag irriterar mig på hos vissa av dom rasande islamisterna är att dom inte verkar ha någon aning om hur Sveriges samhälle styrs. Dom kritiserar Reinfeldt för att skämtteckningarna publicerats. Varför i hela friden kritiserar man REINFELDT när yttrandefriheten bygger på att media inte ska granskas av regering innan den ges ut? Visst kan dom bränna dockor av Reinfeldt men vad fan får dom ut av det, ingenting, dom bränner helt fel saker... Det är snarare så att dessa personer bör försöka föra en sansad och vettig diskussion med ansvariga utgivare för teckningarna. Om inte utgivaren vill det är han en idiot som inte står för vad han ger ut."
Och vad är det vi får ut av att publicera kränkande bilder av Muhammed då? Vi har knappast föregott med ett gott exempel, så att säga. Vi har inte direkt fört en seriös dikussion, vi kastar bara hat och kränkningar fram och tillbaka.
Relaterade artiklar: DN. SVD. SVD.
Ibland hatar jag att vara svensk, och dessutom en jävla bloggare
Det med intressanta i hela dealen med Muhammedteckningarna är inte hotet mot yttrandefriheten eller ambassadörernas listor med förslag på lagändringar. Nej, det är det svenska folkets, eller kanske bloggarnas, totala brist på självinsikt.
#1:
"Den egyptiske ambassadören har till och med haft med sig en kravlista på olika åtgärder som Egypten menar att den svenska regeringen ska vidta. Annars kan något hända är det förtäckta hotet!"
"Det enklaste är att låta Dumheten tala för sig själv i det här fallet!"
http://vilketliv.blogspot.com/2007/09/kravlista-och-med-hot.html
#2:
"Jaha. Är det så himla farligt, om någon publicerar en teckning på en gammal profet? Det här verkar ju vara något alldeles förskräckligt, om jag ser till liknande artiklar i ämnet. Danska statsministern vägrade först ett möte med danska muslimer. Gjorde han rätt i, tycker jag."
http://blogg.aftonbladet.se/313/perma/534777/
#3:
"Han vill utnyttja och förändra vår yttrandefrihet och vårt demokratiska samhälle, så att den islamistiska diktaturen skall få grepp om Sverige. Mitt besked till den egyptiske ambassadören och hans gelikar är: Over my dead body! Go home!"
http://imm7.blogg.se/1189160296_muslimska_ambassadrer.html
#4:
"Nu går har dom gått för långt, både dom muslimer och den socialdemokrat som vill nagga yttrandefriheten i kanten."
"I natt var det ett hiskla liv nere vid vätterstranden det visade sig vara den före detta Socialdemokraten och riksdagsmannen Bengt Silfverstrand som stod och skrek otidigheter mot min bloggpost som kritiserade att han vill avskaffa yttrandefriheten i bloggosfären, han skrek något om att han hade åkallat muhammed och pekade sedan ut mot vattnet där mycket riktigt muhammed kom gåendes på vattenytan, jag fram med kameran för att föreviga det hela på bild men tyvärr visade det sig att Bengt var en större **** än muhammed som blev dold bakom den lilla röda pricken."
http://bloggarna.se/webedit/ace/aa.asp?sidaid=335#7sep07a
#5:
"Dessutom så är min välvilja mot dessa länders representanter definitivt på upphällningen. Det skulle närmast glädja mig om samtliga fick en ordentlig reprimand från Reinfeldt."
http://www.jinge.se/index.php/allmnt/fresta-inte-mitt-talamod-snalla.htm
#6:
Här kan vi väl bara konstatera den stora bilden på "fuck you"-tecknet.
http://haggosyren.blogspot.com/2007/09/yttrande-om-yttrandeinskrnkningar.html
#7:
"Men de reaktionära regeringar som finns i många länder med muslimsk majoritetsbefolkning har faktiskt inget med svensk lagstiftning att göra. Lika lite som USA har det. USA har många gånger legat på för att ändra den svenska upphovsrättslagstiftningen. Nu är det muslimska länder som vill ändra den svenska yttrandefrihetslagstiftningen. Det finns ingen anledning att tillgodose USA eller de muslimska länderna i dessa frågor. Istället borde vi från Sverige ställa krav på att de istället ändrar sin lagstiftning mot ökad yttrandefrihet och mindre storföretagsmakt."
http://zaramis.nu/blog/2007/09/islam-och-sverige.html
Vi slutar med #8, eftersom att han påpekar precis det jag vill upplysa er om.
Vill konstatera mina åsikter i ämnet för att undvika missförstånd.
1. Det är viktigt att lagen om yttrandefrihet vidhålls.
2. Det är viktigt att beakta vad som kan anses vara hets mot folkgrupp.
3. Det är självfallet inte rätt att bränna svenska flaggor.
4. Jag anser inte att vi ska ändra våra lagar.
5. Jag är också rädd för vad som kan hända.
Vad de här människorna gör fel i är dock det faktum att de missar att vi, i väst, ställt krav på dessa länder i flera år. Krav på att deras lagar ska ändras. Motivationen till varför vi vill detta har inte varit klar, då vi har helt olika kulturer. Vi har istället kommit med hot om importförbud och ekonomisk fara.
Sverige och våra invånare formas av kultur på exakt samma vis som de i Egypten gör. Det går inte att bemöta en annorlunda kultur med en attityd som antyder: "Vi är bäst, ni är sämst. Vi har rätt, ni har fel." En människa som uppfostras enligt Islam finner Islam rätt och riktigt, precis som att vi finner yttrandefriheten viktig. Vi har uppfostrats med den.
Man ska genomföra förändring med kommunikation, inte med hot, inte med hån. Att kritisera Islam har tidigare stått fritt på samma vis som de kritiserar oss (förutom vissa extrema grupper, javisst). Att rita skämtteckningar på Muhammed är dock likställt, enligt deras kultur, som att bränna Sveriges flaggor och hota oss till döden.
Men det är vad dessa bloggare inte kan tänka sig, då de är lika fast i sin uppfostran och Sveriges kultur som religiösa fanatiker är i Islams lagar och regler. Många av dessa bloggare har dessutom en väldigt stor air av rasism i sina ord, som exempelvis Jinge som påpekar att han snart har tröttnat på dessa länder helt och hållet.
Jag kan absolut acceptera att en hånfull teckning av Muhammed är lika hemskt inom Islam som dessa är inom Sverige: "Alla bögar borde dö" eller "Alla kvinnor är horor som ska stå hemma vid spisen och hålla käft" eller "Barn är mindre värda för att de har en mindre hjärna."
Jag anser att det hela är upp till debatt, och vad vi bör göra, men sedan anser jag också att man bör beakta hur muslimerna som lever i Sverige känner för det här och inse att saker och ting skiljer sig från individ till individ och att just vår åsikt, i vårat samhälle, kanske inte alltid är den bästa. Vi måste lära oss att se bortom vår "fina" svenska kultur.
Kan det möjligen vara så att skämtteckningarna av Muhammed sårar på samma vis som: "DÖDA BÖGEN" gör? Hets mot folkgrupp är förbjuden, det kan inte ens vår yttrandefrihet rå på. Jag vill att folk tänker till i tre sekunder och överväger om det hela kanske inte kan vara likställt.
Det är inte säkert att jag har rätt heller, men jag vill att folk ska frångå deras svenska uppfostran en liten, liten stund och försöka tänka lite bredare än det första som dyker upp i skallen.
#1:
"Den egyptiske ambassadören har till och med haft med sig en kravlista på olika åtgärder som Egypten menar att den svenska regeringen ska vidta. Annars kan något hända är det förtäckta hotet!"
"Det enklaste är att låta Dumheten tala för sig själv i det här fallet!"
http://vilketliv.blogspot.com/2007/09/kravlista-och-med-hot.html
#2:
"Jaha. Är det så himla farligt, om någon publicerar en teckning på en gammal profet? Det här verkar ju vara något alldeles förskräckligt, om jag ser till liknande artiklar i ämnet. Danska statsministern vägrade först ett möte med danska muslimer. Gjorde han rätt i, tycker jag."
http://blogg.aftonbladet.se/313/perma/534777/
#3:
"Han vill utnyttja och förändra vår yttrandefrihet och vårt demokratiska samhälle, så att den islamistiska diktaturen skall få grepp om Sverige. Mitt besked till den egyptiske ambassadören och hans gelikar är: Over my dead body! Go home!"
http://imm7.blogg.se/1189160296_muslimska_ambassadrer.html
#4:
"Nu går har dom gått för långt, både dom muslimer och den socialdemokrat som vill nagga yttrandefriheten i kanten."
"I natt var det ett hiskla liv nere vid vätterstranden det visade sig vara den före detta Socialdemokraten och riksdagsmannen Bengt Silfverstrand som stod och skrek otidigheter mot min bloggpost som kritiserade att han vill avskaffa yttrandefriheten i bloggosfären, han skrek något om att han hade åkallat muhammed och pekade sedan ut mot vattnet där mycket riktigt muhammed kom gåendes på vattenytan, jag fram med kameran för att föreviga det hela på bild men tyvärr visade det sig att Bengt var en större **** än muhammed som blev dold bakom den lilla röda pricken."
http://bloggarna.se/webedit/ace/aa.asp?sidaid=335#7sep07a
#5:
"Dessutom så är min välvilja mot dessa länders representanter definitivt på upphällningen. Det skulle närmast glädja mig om samtliga fick en ordentlig reprimand från Reinfeldt."
http://www.jinge.se/index.php/allmnt/fresta-inte-mitt-talamod-snalla.htm
#6:
Här kan vi väl bara konstatera den stora bilden på "fuck you"-tecknet.
http://haggosyren.blogspot.com/2007/09/yttrande-om-yttrandeinskrnkningar.html
#7:
"Men de reaktionära regeringar som finns i många länder med muslimsk majoritetsbefolkning har faktiskt inget med svensk lagstiftning att göra. Lika lite som USA har det. USA har många gånger legat på för att ändra den svenska upphovsrättslagstiftningen. Nu är det muslimska länder som vill ändra den svenska yttrandefrihetslagstiftningen. Det finns ingen anledning att tillgodose USA eller de muslimska länderna i dessa frågor. Istället borde vi från Sverige ställa krav på att de istället ändrar sin lagstiftning mot ökad yttrandefrihet och mindre storföretagsmakt."
http://zaramis.nu/blog/2007/09/islam-och-sverige.html
Vi slutar med #8, eftersom att han påpekar precis det jag vill upplysa er om.
Vill konstatera mina åsikter i ämnet för att undvika missförstånd.
1. Det är viktigt att lagen om yttrandefrihet vidhålls.
2. Det är viktigt att beakta vad som kan anses vara hets mot folkgrupp.
3. Det är självfallet inte rätt att bränna svenska flaggor.
4. Jag anser inte att vi ska ändra våra lagar.
5. Jag är också rädd för vad som kan hända.
Vad de här människorna gör fel i är dock det faktum att de missar att vi, i väst, ställt krav på dessa länder i flera år. Krav på att deras lagar ska ändras. Motivationen till varför vi vill detta har inte varit klar, då vi har helt olika kulturer. Vi har istället kommit med hot om importförbud och ekonomisk fara.
Sverige och våra invånare formas av kultur på exakt samma vis som de i Egypten gör. Det går inte att bemöta en annorlunda kultur med en attityd som antyder: "Vi är bäst, ni är sämst. Vi har rätt, ni har fel." En människa som uppfostras enligt Islam finner Islam rätt och riktigt, precis som att vi finner yttrandefriheten viktig. Vi har uppfostrats med den.
Man ska genomföra förändring med kommunikation, inte med hot, inte med hån. Att kritisera Islam har tidigare stått fritt på samma vis som de kritiserar oss (förutom vissa extrema grupper, javisst). Att rita skämtteckningar på Muhammed är dock likställt, enligt deras kultur, som att bränna Sveriges flaggor och hota oss till döden.
Men det är vad dessa bloggare inte kan tänka sig, då de är lika fast i sin uppfostran och Sveriges kultur som religiösa fanatiker är i Islams lagar och regler. Många av dessa bloggare har dessutom en väldigt stor air av rasism i sina ord, som exempelvis Jinge som påpekar att han snart har tröttnat på dessa länder helt och hållet.
Jag kan absolut acceptera att en hånfull teckning av Muhammed är lika hemskt inom Islam som dessa är inom Sverige: "Alla bögar borde dö" eller "Alla kvinnor är horor som ska stå hemma vid spisen och hålla käft" eller "Barn är mindre värda för att de har en mindre hjärna."
Jag anser att det hela är upp till debatt, och vad vi bör göra, men sedan anser jag också att man bör beakta hur muslimerna som lever i Sverige känner för det här och inse att saker och ting skiljer sig från individ till individ och att just vår åsikt, i vårat samhälle, kanske inte alltid är den bästa. Vi måste lära oss att se bortom vår "fina" svenska kultur.
Kan det möjligen vara så att skämtteckningarna av Muhammed sårar på samma vis som: "DÖDA BÖGEN" gör? Hets mot folkgrupp är förbjuden, det kan inte ens vår yttrandefrihet rå på. Jag vill att folk tänker till i tre sekunder och överväger om det hela kanske inte kan vara likställt.
Det är inte säkert att jag har rätt heller, men jag vill att folk ska frångå deras svenska uppfostran en liten, liten stund och försöka tänka lite bredare än det första som dyker upp i skallen.
Vad hände med mediakritiken?
Ursäkta mig, men vad fan hände med mediakritiken i bloggarna?
För så kort tid som ett halvår sedan var det flera bloggar som glänste i sin mediakritik. Bland annat genom att ta upp ämnen som åsidosatts av media, samt att utforska källorna bakom artiklar och se förbi slutsatsen av skriven artikel och bilda sig sin egen uppfattning.
Kritik
Det sistnämnda finns fortfarande kvar hos vissa. Det enda som är jobbigt att notera i det här fallet är att folks ovilja att utforska källor när de redan är nöjda med en slutsats som tagits (oavsett om det finns fog för den eller inte, det här är kulturellt, eller känslomässigt om så vill) och därför köper medias slutsats rakt av. I mångt och mycket har det politiska klimatet inom media skiftat sedan valet, och främst det senaste halvåret, och nu passar det oppositionens smak än mer - Och som vi vet är det oppositionen som är mån att uttrycka sina åsikter. Jag är en del av oppositionen, men jag gillar inte förutfattade meningar eller idiotiska antaganden. Jag gillar inte beslut eller åsikter som anammas för bekvämlighets, nöjes eller skadeglädjens skull.
Slutsats: Folk känner bara ett behov av att sätta sig in i ett ämne och lära sig vad alla ståndpunkter baseras på när de är emot, inte för. Detta på grund av att de vill kunna dissekera oppositionen de möter.
Slutas nummer två: Detta är korkat.
Sidonot: En åsikt, i grund och botten, baseras inte på fakta. En åsikt baseras i mångt och mycket på vad en person känner är rätt. Vad en person utifrån sin uppfostran och kulturella tillhörighet anser är rätt. Det är, om det behövs en förklaring, exakt samma sak som att uppfostras i en kult eller ett strängt begränsat religiöst samhälle. Att fortsätta på denna linje är inte intelligent. En intelligent individ kan ifrågasätta sina egna åsikter likväl som andras.
Åsidosatta ämnen
Sedan saker som Twingly skapades eller Bloggportalens sätt att placera en blogg överst när den behandlar en artikel som många redan uppmärksammat har bloggarnas inriktning inom politiska sakfrågor börjat styras mer och mer. Folk har börjat styras av trendgraferna inom bloggosfären på samma sätt som en trend går inom exempelvis mode i verkligheten. Detta är farligt.
Meningen med det politiska i min blogg, i grund och botten, var inte att styra mitt material utifrån vad som bringar mest läsare. Men jag har också påverkats av det. Jag känner mig, rätt och slätt, som en idiot. Först påverkades jag av det i den mån att jag uppmärksammade samma saker som media. Sedan påverkades jag i den mån att jag kände mig som en idiot som gjorde just detta. Sedan påverkades jag i den mån att jag ville vänta med att skriva om saker inom vissa ämnen tills dess att de blev uppmärksammade av media.
Fullkomligt idiotiskt.
Att låta trender styra det politiska klimatet är knappast nytt, men inte sunt. Det är fördummande.
Nej, du har fel!
"Köper man bara kvalitet med starka sömmar och hållbara textilier håller plaggen halva livet, och man slipper bekymra sig om säsongvisa variationer i vad som anses modernt. Den som är otrygg i sig själv och räds andras spe på grund av daterade mönster och snitt kan antingen hålla sig till tidlösa plagg eller, genom att kultivera sig (skönlitteratur, konstmusik etc), utveckla en självkänsla som tränger undan den osäkerhet varpå såväl modekonfektionsindustrin som nämnda Stureplansanknutna företag, entreprenörer i osäkerhet som de är, kapitaliserar. Du bör mot bakgrund av detta snarare verka för att få in mindre mode på webbsidan i fråga, till förmån för information om viktigare saker. Förslag: situationen i Darfur, Dramatens höstrepertoar, eller Magnus Hedlunds nyöversättning av Samuel Becketts "Happy Days"."
Kommentar från en person som kallade sig N.C. tror jag.
Ja, och sedan skulle jag förslagsvis också bara kunna rita en enda teckning i hela mitt liv. Eller kanske aldrig mer låta mig influeras eller inspireras av andra. Samma satta stil. Högst en teckning om året.
Jag tror att jag skulle hänga mig, om så var fallet, med tanke på att jag målar varje dag.
Jag skulle vilja se att mina andra konstnärliga intressen blev bemötta med samma respekt, och inte den här slätstruktna konversatismen om att mode enbart skulle handla om ytlighet och dålig självkänsla.
Jag kommer aldrig sluta rita!
Och jag kommer aldrig sluta bära det jag finner fantastiskt.
Och jag kommer alltid bli intresserad av ny musik.
Nya författare.
Det kan du får stå för själv, i din otroligt gråa värld där man bara får köpa slitstarkt och diskutera jobbiga saker.
Kommentar från en person som kallade sig N.C. tror jag.
Ja, och sedan skulle jag förslagsvis också bara kunna rita en enda teckning i hela mitt liv. Eller kanske aldrig mer låta mig influeras eller inspireras av andra. Samma satta stil. Högst en teckning om året.
Jag tror att jag skulle hänga mig, om så var fallet, med tanke på att jag målar varje dag.
Jag skulle vilja se att mina andra konstnärliga intressen blev bemötta med samma respekt, och inte den här slätstruktna konversatismen om att mode enbart skulle handla om ytlighet och dålig självkänsla.
Jag kommer aldrig sluta rita!
Och jag kommer aldrig sluta bära det jag finner fantastiskt.
Och jag kommer alltid bli intresserad av ny musik.
Nya författare.
Det kan du får stå för själv, i din otroligt gråa värld där man bara får köpa slitstarkt och diskutera jobbiga saker.
Min debattartikel i veckorevyn
I senaste Veckorevyn har de en jävligt bra fokus på retusch. Bland annat så tar de tre helt vanliga tjejer och manipulerar dem fullständigt. De sätter dem i samma pose, ger samma sminkning och samma styling som en viss, känd bild, plåtar, och retuscherar ner den likadant.
Det är riktigt bra, tycker att alla borde köpa den.
Om inte annat för att min debattartikel mot hård retusch är med där. Jag debatterar mot chefredaktören för Macho, Anna Svensson. Ni vet väl redan, hårddragat, vad jag tycker i frågan. Jag anser att snäva idealbilder som uppmuntrar till dåligt självförtroende och ästörningar är bedrövligt. Hatade kampanjen med Scarlett Johansson för Louis Vutton. Hatade hur de utplånade varenda kurva på henne. Hur de gjorde henne tunn som Kate Moss. Hur de skickade ett budskap att det inte spelar någon roll hur vacker Scarlett i sig själv: Nej, för att vara snygg måste man vara pinnsmal.
Jag förstår inte det där.
Men jag vet hur man ryter till, så köp nu Veckorevyn och läs artikeln!
Jag är dock besvärad över min formulering på ett ställe.
Det ser ut som att jag påstår att jag känner Scarlett Johansson.
Det gör jag inte.
Det är riktigt bra, tycker att alla borde köpa den.
Om inte annat för att min debattartikel mot hård retusch är med där. Jag debatterar mot chefredaktören för Macho, Anna Svensson. Ni vet väl redan, hårddragat, vad jag tycker i frågan. Jag anser att snäva idealbilder som uppmuntrar till dåligt självförtroende och ästörningar är bedrövligt. Hatade kampanjen med Scarlett Johansson för Louis Vutton. Hatade hur de utplånade varenda kurva på henne. Hur de gjorde henne tunn som Kate Moss. Hur de skickade ett budskap att det inte spelar någon roll hur vacker Scarlett i sig själv: Nej, för att vara snygg måste man vara pinnsmal.
Jag förstår inte det där.
Men jag vet hur man ryter till, så köp nu Veckorevyn och läs artikeln!
Jag är dock besvärad över min formulering på ett ställe.
Det ser ut som att jag påstår att jag känner Scarlett Johansson.
Det gör jag inte.
Jinge: En manschauvinist
Jinge tog bort mitt senaste också! Sedan spärrade han mitt IP helt från att kommentera.
Han fortsätter med att komma med personliga påhopp mot mig i sin blogg, utan att ge mig möjlighet att försvara, samtidigt som han uppmuntrar de andra. Han hävdar att jag inte följt bloggreglerna, vilket jag gjort, vilket dock inte hans läsare som hoppat på mig gjort eller för den delen: Han själv. Han kallar mig sjuk, bland annat.
Men det är lugnt. Jag anser nämligen att Jinge är en mycket, mycket sjuk människa. Med hans påhopp. Hans sätt att uppmuntra folk till att mobba de som säger emot honom. Han kallar sig för en "snäll gammal herre som gillar att klappa sin katt."
I verkligheten är han en herre som har uppmuntrat till mobbning mot samtliga som någonsin sagt emot eller försökt rätta honom: Speciellt mot unga kvinnor. Han uppmuntrar att hans läsare ska kalla unga kvinnor för bimbos, han tillåter att han kallar dem för golddiggers. Han tillåter att folk antyder att de försöker knulla sig fram i livet.
En sådan man är Jinge.
En manschauvinist.
http://www.jinge.se
Gå nu och ge honom lite av hans egen medicin, han som uppmuntrar massmobbning. Och oroa er inte: Han modererar bara kommentarer från IP-nummer han satt under karantän. Så de kommer fram.
Han fortsätter med att komma med personliga påhopp mot mig i sin blogg, utan att ge mig möjlighet att försvara, samtidigt som han uppmuntrar de andra. Han hävdar att jag inte följt bloggreglerna, vilket jag gjort, vilket dock inte hans läsare som hoppat på mig gjort eller för den delen: Han själv. Han kallar mig sjuk, bland annat.
Men det är lugnt. Jag anser nämligen att Jinge är en mycket, mycket sjuk människa. Med hans påhopp. Hans sätt att uppmuntra folk till att mobba de som säger emot honom. Han kallar sig för en "snäll gammal herre som gillar att klappa sin katt."
I verkligheten är han en herre som har uppmuntrat till mobbning mot samtliga som någonsin sagt emot eller försökt rätta honom: Speciellt mot unga kvinnor. Han uppmuntrar att hans läsare ska kalla unga kvinnor för bimbos, han tillåter att han kallar dem för golddiggers. Han tillåter att folk antyder att de försöker knulla sig fram i livet.
En sådan man är Jinge.
En manschauvinist.
http://www.jinge.se
Gå nu och ge honom lite av hans egen medicin, han som uppmuntrar massmobbning. Och oroa er inte: Han modererar bara kommentarer från IP-nummer han satt under karantän. Så de kommer fram.
Sexuellt ofredad och misshandlad
Igår när jag gick hem längs Götgatan med Katta så kom det en jobbig kille. Han frågade om han fick följa med oss. Vi sa "nej". Han tog tag i Kattas axlar, han tog tag i mina händer, vi avlägsnade hans händer. Han följde med oss hela vägen upp. Varav han grabbar tag i min stjärt.
Inte okej.
Jag blir arg och börjar skrika på honom. "Så dä får man inte göra din jävla idiot!" och så vidare. Han slår till mig, han spottar mig i ansiktet. Jag spottar tillbaka. Han tar fram en mobilladdare med en sådan där tung kloss. Slår mig med den. Jag tar tag i den. Sliter. Han blir sur för att han vill ha tillbaka "sina prylar".
Men eh nej, det får han knappast. Så det blir dragkamp, och tvist. Och tillslut går den sönder. Killen är väldigt agressiv, men Katta ringer polisen! Så då springer killen upp för Klevgränd och ner för trapporna till Slussen. Borta.
Och sedan kommer polisen och vi gör en anmälan. Eller jag gör.
Inte för att jag är skadad, det är jag inte. Har lite ont i handen, men jag kan skriva utan problem. Men fan, fan vad jag är trött på att det där händer. Speciellt vid Götgatan händer det, när jag går hem, upp för Slussen. Då kommer det killar och taffsar och muckar.
Och polisen bekräftar det jag säger. Att det är mycket sånt på just Götgatan.
Men jag kommer i alla fall, i framtiden, anmäla det precis varje gång och lämna signalement.
För de här jävla grisarna, som tror att de kan bete sig hursomhelst mot tjejer och andra runtom, ja, de måste fanimej lära sig att nej, då får man skit. Tillslut ska varenda en av dem buras in eller få fett med böter. För vi tjejer ska visa att vi säger ifrån ordentligt, eller hur?
Så, polisanmäl, polisanmäl!
Pappa till din älskare?
Tänker lite på det här med ålderskillnader. Jag ska medge att det inte fungerat bra för mig att dejta folk i samma ålder som jag - De går oftast i skola eller så har de ingen arbetslivserfarenhet, har inte kommit särskilt långt, helt enkelt. Vi har inget att tala om, de har inga pengar och kan inte leva ett liv med mig om jag inte bjuder på saker hela tiden, och jag förstår inte deras sätt att resonera - Jag känner mig som en mamma. Jag menar inte att jag nödvändigtvis skulle vara mer mogen - Men vi har levt helt olika liv och jag finner inget nöje i att ta en mammaroll för någon jag ska ha en romantisk relation med.
Jag har helt enkelt ungefär samma arbetslivserfarenhet som en tjugosjuåring, och det är runt där jag brukar dejta. Sex år äldre har varit regelbundet förekommande för mig sedan jag fick fast anställning inom den grafiska branschen - vid sexton.
Och jag förstår då inte, inte alls, det här med stora ålderskillnader annars. Jag kan inte för mitt liv tänka mig att dejta någon mycket äldre på grund av den enkla praxis att jag inte kan finna mig fysiskt attraherad av dem - Vilket, jag vet, enbart är en smakfråga.
Men det här med delade erfarenheter, något att prata om, en god kontakt - det torde nästan vara obligatoriskt. Fattar inte att folk på allvar kan vilja inta någon slags mamma eller papparoll för en person man har en romantiskt relation med. Kan bara se det på ett sätt, att man vill hamna i någon slags maktposition över den andre, istället för att leva i en jämställd union där den ena parten inte blir beroende av den andra.
Jag tycker att det är jävligt äckligt.
Sedan tänker jag på min farfar och farmor. Farmor var sexton. Farfar var tjugosju. Farfar var alltså elva år äldre. Hon fick sedan sitt första barn vid sjutton - och jag tycker att det är förjävla äckligt.
*Vill understryka att jag inte anser att tidigt barnafödande är äckligt, utan att jag tycker att denna ständiga grej med stora åldersskillnader när det inte finns någon gemenskap, utan det heller baserar sig på skönhet, ungt läcker kött och pappa/mammaroller till den man har en romantiskt relation med. Som sagt.
Hej, Maud Olofsson!
Hej Maud Olofsson, svensk näringsminister!Jag tänker inte fråga var du har köpt ditt skärp - Det ser alla, men jag undrar, borde du showa med ett skärp som inte har någon signifikant värde förutom logotypen? Det är tillräkligt löjligt på gemene man, per praxis att skärpet enbart uttmärker att man har råd att köpa det och inte bär på någon design eller skönhet i sig, men om en näringsminister ska showa med samma ting så kan man väl iallafall välja ett svenskt märke?
J. Lindeberg har exempelvis skärp med stora, osmakliga logotyper, så väl som Tiger eller för all del, du kanske kan sporta ett par jeans från Cheap Monday? Cheap monday är visserligen billigt, men är priset på logotypen en viktig poäng?
Misstänker visserligen det.
Men Maud Olofsson, svensk näringsminister, kan du inte köpa ett dyrt men svenskt skärp?
Du kan för all del annars få mitt hemska, smaklösa skärp från J. Lindeberg. Ingen behöver veta att du fått det gratis. Alla kan få tro att du köpt det dyrt, det är helt okej med mig.
Foto: Jan Sulocki, Stureplan.se
Inte girlpower - TRANSEXUALISM!
Går in på QX en snabbis för att kolla om bilderna på mig från paraden är uppe. Ine uppe ännu, men märker dock den här bilden: http://www.qx.se/nyheter/bilder/200708/20070804182631.jpg
Under den står det "Girlpower". Fattar inte riktigt varför. Jag menar, det här var en av personerna som gick med i det transexuella gänget - from female to mad - vilket innebär från tjej till kille. Dvs, folk som är födda i en kvinnas kropp men är män.
Personen i fråga gick på hormoner men hade inte utfört sin operation ännu. Personen i fråga hade skägg. Skägg och bröst. Bröst visserligen - men det är inte girlpower, det är "I'll be rid of these soon but meanwhile I don't care because I'm so fucking happy"-power.
Blir nästan arg när det står girlpower. Har ju, som sagt, jävligt många polare som käkar hormoner och ska bli män snart. Vet inte varför det blivit så. Många av mina gamla polare har helt enkelt börjat göra det. För att de är män i knoppen.
Inte så himla kul om någon skriver girlpower då, ska sägas.
SE SKÄGGET, SHOW SOME DAMN RESPECT! Det syns ju till och med på den lilla bilden bara man tittar lite, och fotografen lär ju ha haft den högupplösta, så jag kan inte fatta det. Alls. Vet inte om det är fotografen som skrivit texten, så kan inte hoppa på fotografen. Inte.
Gör mig förbannad, det gör det.
Dessutom är det garanterat mer tufft med den här personen i fråga, i sin halvomvanling, än utjatat NAKED GIRLPOWER.
Minsan.
Sova nu.
Under den står det "Girlpower". Fattar inte riktigt varför. Jag menar, det här var en av personerna som gick med i det transexuella gänget - from female to mad - vilket innebär från tjej till kille. Dvs, folk som är födda i en kvinnas kropp men är män.
Personen i fråga gick på hormoner men hade inte utfört sin operation ännu. Personen i fråga hade skägg. Skägg och bröst. Bröst visserligen - men det är inte girlpower, det är "I'll be rid of these soon but meanwhile I don't care because I'm so fucking happy"-power.
Blir nästan arg när det står girlpower. Har ju, som sagt, jävligt många polare som käkar hormoner och ska bli män snart. Vet inte varför det blivit så. Många av mina gamla polare har helt enkelt börjat göra det. För att de är män i knoppen.
Inte så himla kul om någon skriver girlpower då, ska sägas.
SE SKÄGGET, SHOW SOME DAMN RESPECT! Det syns ju till och med på den lilla bilden bara man tittar lite, och fotografen lär ju ha haft den högupplösta, så jag kan inte fatta det. Alls. Vet inte om det är fotografen som skrivit texten, så kan inte hoppa på fotografen. Inte.
Gör mig förbannad, det gör det.
Dessutom är det garanterat mer tufft med den här personen i fråga, i sin halvomvanling, än utjatat NAKED GIRLPOWER.
Minsan.
Sova nu.
Om jag hatade mode
Jag kan, på intet vis, dölja mitt missnöje som uppkommer när det kommer hit folk och spyr galla över mig bara för att jag är modeintresserad och har med dagens outfit, som exempel, i min blogg. Det finns fler anledningar till detta:
1. Det är knappast det enda enda jag har i min blogg, och det är knappast en majoritet av inläggen heller.
2. Jag kan inte se det som värre att vara klädintresserad och vilja lägga upp foton på sig själv än att exempelvis gilla katter och lägga upp bilder. Jag kan se pararellen att vissa tycker att det är tråkigt, jag menar, jag blir gravt uttråkad av kattbilder exempelvis, men jag går inte till en kattblogg och bara: "Öhuuuhehehe du suger jävla äckelhora" eftersom att, tja, jag inser att det bara handlar om olika intressen. Och jag likställer inte heller kattintresse med typ, ja, HITLER.
3. DE FÖRSTÖR HELA JÄVLA IDEALDEBATEN MED SIN ÖNSKAN ATT BARA SPRIDA BAJS OMKRING SIG ISTÄLLET FÖR ATT TA UPP SERIÖS DISKUSSION. SOM DE SOM KALLAR SIG FEMINISTER OCH TYCKER ATT ALLA MÄN ÄR DJUR, TYP, DE FÖRSTÖR OCKSÅ. TACK SÅ JÄVLA MYCKET FÖR DEN LIKSOM!
Nu ska jag låtsas vara en person som hatar allt som har med mode att göra med som har vett att ställa seriösa frågor, istället för att bara bajsa sönder allt och göra sig själv till en osympatisk idiot.
Hej! Varför är du intresserad av kläder och mode?
Ja, förmodligen på grund av samma anledning som jag finner all form av estetik intressant. När jag var liten, gick på dagis, slogs jag av en ofantlig ångest för hur slätstruken, grå och trist världen var. Jag brukade sitta och böla flera timmar i sträck varje dag och intalade mig att saker och ting skulle bli annorlunda när jag växte upp, mer som en färggrann tecknad film, med karaktärer med personliga, varierade utseenden och överdrivna minspel och stora symfonier. I hela mitt liv har jag målat och tecknat, jag var ganska länge en typisk pojkflicka som sket i att borsta håret, sket i att sminka mig och hade polotröja och slappa brallor varje dag. Sedan kom jag till Lava, såg en got för första gången och en stor massa med människor som bar olika intressanta kreationer, som gjorde sig själva till ett slags konstverk. Då blev jag intresserad av utseende: Inte bara i "vacker" mån, så att säga, utan snarare i intressant mån. Och ska jag vara helt ärlig har jag aldrig klassifierat mig som ful, snygg, vacker eller något liknande, bara mer eller mindre intressant - Då det egentligen är där grundstenen för min fix vid yta ligger. Och självklart, i viss mån handlar det även om socialt samspel.
Jaha! Lustigt att du säger det där, om olika, individuellt och så alltså. Jag trodde nämligen att mode och trend handlade om att alla har press på sig att se likadana ut?
Jag kan inte påstå att du har fel, speciellt vad gäller trender. Jag har ingen stor förkärlek för just trender, när man fort som attan ska passa på att skaffa exakt samma grej som alla andra och sedan göra sig av med det illa kvickt precis innan det blir uttjatat, oavsett om man gillar det eller ej. Så, du har rätt - men det finns bara ett sätt att undvika det här, då samma sak fast inom striktare ramar med mindre skiftande mönster utspelar sig i alla subkulturer (got, punk, indie, brat, hårdrock osv) och det är att spåra totalt och ha kläder som absolut ingen annan har, och för min del är det uteslutet, både på grund av att jag inte riktigt skulle våga pga. det sociala samspelet (fan) och på grund av att jag måste medge att jag blir påverkad av mode så till den grad att jag oftast uppskattar det som är säsongsenligt eller det som kommer nästa säsong. Men, då försöker jag istället pusha för att man tar rådande mode och gör det personligt, för man kan vara helt moderiktig utan att se ut exakt som någon annan, och mode skiftar i alla fall mer än stilen jag hade förut: GOT! Så det blir mer härlig variation, även om tidigare nämnda stil alltid ligger nära i mitt hjärta.
Du erkänner alltså att du blir påverkad av mode och trender?
Ja, jag är ett flockdjur, ett hyggligt självständigt sådant: men inte helt. Vore jag helt fri från det skulle jag väl knappast vara mänsklig, jag bryter dock andra mönster som är svåra för folk att bryta. Bröt jag alla skulle det dessutom, tyvär, vara svårt att komma vidare i karriären som kvinna idag, jävla skit.
Jaha, vad skulle det vara för saker då? Och borde du inte försöka göra något åt det där sista?
Jag debaterar mot smaldebaten, gick i trots till den upp tio kg på ett år bara på grund av den anledning att det var så många tjejer som kom till min blogg och bara: "Åh!! Du är så snygg och smal, önskar jag vore så smal med, hur gör du? Så snyggt att vara jättesmal!" och jag har absolut ingen önskan att vara den typen av förebild. Jag hade anorexi i 7 år (eller, några av dem var hetsätning med kombon bulimi) och jag vill inte se samma, dumma jävla skit drabba andra, så jag började rabbla om följdsjukdomarna och hur ful min kropp blivit av allt: Sedan sökte jag vettiga dietister, hittade inget på ett bra tag, och hittade tillslut, alldeles själv, lite metoder som fungerade med speciella kostpreparat som bodybuilders använder (Whey-Q och Glutamin-O) och ökade både fett och kolhydratsintaget markant.
Angående det andra: Om jag ändrade på det skulle jag genast tappa förmågan att vara någon slags förebild överhuvudtaget hos tjejer som är intresserade av mode och trend. För varför skulle de vara intresserade om en person som snackade idealdebatt och kritiserade mode och mediapressen när den kom utifrån? Det är lättare att påverka folk om man gör det inifrån, så att säga. Precis som jag kan tala om de negativa effekterna med anorexia och prata om hur skadligt vårat idealsamhälle är när jag själv levt med det hela.
Men du är ju fortfarande smal? Är du verkligen frisk?
Jag väger 57 kg på 170 cm, det är inte underviktigt någonstans.
Jag tycker att du ska skita i mode och engagera dig inom politik exempelvis om du nu hävdar att det är så viktigt, visa att du står för det du säger!
Jag gör det också. Inte partipolitiskt, utan i sakfrågor. Jag hoppas kunna göra mer på det planet, få ut mer av de politiska skriverierna i media. Helst populärmedia och ungdomsmagasin (åldersgrupp 11-15) med tanke på att rätt målgrupp ligger där, det är då man blir som mest påverkad av samhällets idealtryck.
Men måste du lägga upp dagens outfit då?
Måste jag lägga upp mina teckningar då? Som sagt, det är mitt estetiska intresse, dessutom är jag en fotoapa och gillar att vara med på bild. Vilket jag inte kan se som något dåligt. Jag älskar foton på andra också, älskar bilder, så alla andra får jättegärna vara fotoapor de med för min del!
Men du vill ju ha så jävla mycket uppmärksamhet?
Inte så mycket som du tror, skulle jag tro. Däremot, även om det var så, så skulle jag inte kunna se det som fel. Vad är fel med att vilja ha uppmärksamhet och bekräftelse? Det är fel när det går till sjukliga nivåer, man shoppar ihjäl sig, svälter sig eller opererar sönder sig för de nya bekräftelsekickarna. Inte bra. Men jag har det till den nivån att jag visserligen uppskattar uppmärksamhet och blir jävligt glad av det, men jag är inte beroende, och det behov jag har har bara bringat mig goda ting, för utan den skulle jag inte vara lika driven och kommit så långt som jag gjort i min ringa ålder. Däremot hoppar jag inte på allt, utan är väldigt mån om att bara synas i samhang som jag anser rätt.
Hur tar du kritik egentligen? Du blir ju så jävla arg?
Om folk kommer med personliga påhopp ser jag ingen vits med att bemöta den snällt och gulligt. De vill bara göra mig förbannad, och jag har försökt debatera seriöst med de som väljer de personliga påhoppen: Till ingen nytta alls. De vill helt enkelt göra sig av med lite frustration, och det är så jävla tillåtet att hoppa på tjejer som gillar mode. Enligt större delen av samhället ses nämligen mode som något som "fullkomligt intelligensfria och ytliga individer" ägnar sig åt, precis siom många vill hävda att "alla feminister hatar män" eller "alla bögar är fjollor". Det är dock tillåtet att gå på just modeintresserade tjejer, för att vissa per praxis ser dem som uppblåsta, pompösa och elaka människar bara för att de råkar ha de senaste, häftigaste Acnebrallorna - Och det här är ju helt fel, med tanke på att de allra flesta tjejer som är djupt inrotade i mode och trend lider av många komplex och har fetstora problem med sin självkänsla, och inte sällan ätstörningar. Då finns det vettigare sätt att gå till väga, anser jag. TYP TERAPI. För det är bara, bara idiotiskt att gå på folk med påhopp, och man gör sig bara till en mindre människa när man gör det.
Jaha, men du håller inte med om det folk säger heller?
Att kunna ta kritik är inte samma sak som att gå med på allt som föreslås. Jag står för mina åsikter, vilket inte betyder att de inte kan ändras! Så fort jag hör något jag tycker är mer vettigt än det jag tidigare tänkt så tar jag åt mig av det. Jag måste dock säga att jag inte just varit med om så många som kommit med seriös kritik i bloggen - utan de hittar jag på de politiska forum jag hänger på, och där är jag vidhållen som en av de mer seriösa debatörerna som tar kritik -jävligt- bra.
En annan sak jag blir besvärad av med just den frågan är det faktum att jag är fullt medveten om att mitt bemötande av kritik inte skulle ses som dåligt utifall att jag varit man. Då förväntas man att stå för sina åsikter och vara säker på sin sak, men inte som tjej. Som tjej ska man lyssna, nicka och som högst säga: "Tack för din åsikt, jag ska verkligen tänka på det!" istället för att ge sig in i debaten. Hemskt, löjligt och rent av förjävligt, anser jag.
Men det är ju bara folk som slänger sig med personliga påhopp (utan att jag gjort något) som anser att jag inte kan ta kritik, och om en person oprovocerat slänger ur sig skit och sedan inte kan ta lite skit tillbaka, ja, då har jag jävligt svårt för att respektera dennes åsikt om min förmåga att ta kritik.
Vill någon tillföra något?
Om det finns något jag missat skulle jag gärna tillföra det. Om nu någon orkade läsa igenom det här inlägget. Blah.
Nu, i framtiden, ska jag fint och gott länka till det här inlägget varje gång det kommer in någon och börjar, så att säga, kasta bajs omkring sig.
1. Det är knappast det enda enda jag har i min blogg, och det är knappast en majoritet av inläggen heller.
2. Jag kan inte se det som värre att vara klädintresserad och vilja lägga upp foton på sig själv än att exempelvis gilla katter och lägga upp bilder. Jag kan se pararellen att vissa tycker att det är tråkigt, jag menar, jag blir gravt uttråkad av kattbilder exempelvis, men jag går inte till en kattblogg och bara: "Öhuuuhehehe du suger jävla äckelhora" eftersom att, tja, jag inser att det bara handlar om olika intressen. Och jag likställer inte heller kattintresse med typ, ja, HITLER.
3. DE FÖRSTÖR HELA JÄVLA IDEALDEBATEN MED SIN ÖNSKAN ATT BARA SPRIDA BAJS OMKRING SIG ISTÄLLET FÖR ATT TA UPP SERIÖS DISKUSSION. SOM DE SOM KALLAR SIG FEMINISTER OCH TYCKER ATT ALLA MÄN ÄR DJUR, TYP, DE FÖRSTÖR OCKSÅ. TACK SÅ JÄVLA MYCKET FÖR DEN LIKSOM!
Nu ska jag låtsas vara en person som hatar allt som har med mode att göra med som har vett att ställa seriösa frågor, istället för att bara bajsa sönder allt och göra sig själv till en osympatisk idiot.
Hej! Varför är du intresserad av kläder och mode?
Ja, förmodligen på grund av samma anledning som jag finner all form av estetik intressant. När jag var liten, gick på dagis, slogs jag av en ofantlig ångest för hur slätstruken, grå och trist världen var. Jag brukade sitta och böla flera timmar i sträck varje dag och intalade mig att saker och ting skulle bli annorlunda när jag växte upp, mer som en färggrann tecknad film, med karaktärer med personliga, varierade utseenden och överdrivna minspel och stora symfonier. I hela mitt liv har jag målat och tecknat, jag var ganska länge en typisk pojkflicka som sket i att borsta håret, sket i att sminka mig och hade polotröja och slappa brallor varje dag. Sedan kom jag till Lava, såg en got för första gången och en stor massa med människor som bar olika intressanta kreationer, som gjorde sig själva till ett slags konstverk. Då blev jag intresserad av utseende: Inte bara i "vacker" mån, så att säga, utan snarare i intressant mån. Och ska jag vara helt ärlig har jag aldrig klassifierat mig som ful, snygg, vacker eller något liknande, bara mer eller mindre intressant - Då det egentligen är där grundstenen för min fix vid yta ligger. Och självklart, i viss mån handlar det även om socialt samspel.
Jaha! Lustigt att du säger det där, om olika, individuellt och så alltså. Jag trodde nämligen att mode och trend handlade om att alla har press på sig att se likadana ut?
Jag kan inte påstå att du har fel, speciellt vad gäller trender. Jag har ingen stor förkärlek för just trender, när man fort som attan ska passa på att skaffa exakt samma grej som alla andra och sedan göra sig av med det illa kvickt precis innan det blir uttjatat, oavsett om man gillar det eller ej. Så, du har rätt - men det finns bara ett sätt att undvika det här, då samma sak fast inom striktare ramar med mindre skiftande mönster utspelar sig i alla subkulturer (got, punk, indie, brat, hårdrock osv) och det är att spåra totalt och ha kläder som absolut ingen annan har, och för min del är det uteslutet, både på grund av att jag inte riktigt skulle våga pga. det sociala samspelet (fan) och på grund av att jag måste medge att jag blir påverkad av mode så till den grad att jag oftast uppskattar det som är säsongsenligt eller det som kommer nästa säsong. Men, då försöker jag istället pusha för att man tar rådande mode och gör det personligt, för man kan vara helt moderiktig utan att se ut exakt som någon annan, och mode skiftar i alla fall mer än stilen jag hade förut: GOT! Så det blir mer härlig variation, även om tidigare nämnda stil alltid ligger nära i mitt hjärta.
Du erkänner alltså att du blir påverkad av mode och trender?
Ja, jag är ett flockdjur, ett hyggligt självständigt sådant: men inte helt. Vore jag helt fri från det skulle jag väl knappast vara mänsklig, jag bryter dock andra mönster som är svåra för folk att bryta. Bröt jag alla skulle det dessutom, tyvär, vara svårt att komma vidare i karriären som kvinna idag, jävla skit.
Jaha, vad skulle det vara för saker då? Och borde du inte försöka göra något åt det där sista?
Jag debaterar mot smaldebaten, gick i trots till den upp tio kg på ett år bara på grund av den anledning att det var så många tjejer som kom till min blogg och bara: "Åh!! Du är så snygg och smal, önskar jag vore så smal med, hur gör du? Så snyggt att vara jättesmal!" och jag har absolut ingen önskan att vara den typen av förebild. Jag hade anorexi i 7 år (eller, några av dem var hetsätning med kombon bulimi) och jag vill inte se samma, dumma jävla skit drabba andra, så jag började rabbla om följdsjukdomarna och hur ful min kropp blivit av allt: Sedan sökte jag vettiga dietister, hittade inget på ett bra tag, och hittade tillslut, alldeles själv, lite metoder som fungerade med speciella kostpreparat som bodybuilders använder (Whey-Q och Glutamin-O) och ökade både fett och kolhydratsintaget markant.
Angående det andra: Om jag ändrade på det skulle jag genast tappa förmågan att vara någon slags förebild överhuvudtaget hos tjejer som är intresserade av mode och trend. För varför skulle de vara intresserade om en person som snackade idealdebatt och kritiserade mode och mediapressen när den kom utifrån? Det är lättare att påverka folk om man gör det inifrån, så att säga. Precis som jag kan tala om de negativa effekterna med anorexia och prata om hur skadligt vårat idealsamhälle är när jag själv levt med det hela.
Men du är ju fortfarande smal? Är du verkligen frisk?
Jag väger 57 kg på 170 cm, det är inte underviktigt någonstans.
Jag tycker att du ska skita i mode och engagera dig inom politik exempelvis om du nu hävdar att det är så viktigt, visa att du står för det du säger!
Jag gör det också. Inte partipolitiskt, utan i sakfrågor. Jag hoppas kunna göra mer på det planet, få ut mer av de politiska skriverierna i media. Helst populärmedia och ungdomsmagasin (åldersgrupp 11-15) med tanke på att rätt målgrupp ligger där, det är då man blir som mest påverkad av samhällets idealtryck.
Men måste du lägga upp dagens outfit då?
Måste jag lägga upp mina teckningar då? Som sagt, det är mitt estetiska intresse, dessutom är jag en fotoapa och gillar att vara med på bild. Vilket jag inte kan se som något dåligt. Jag älskar foton på andra också, älskar bilder, så alla andra får jättegärna vara fotoapor de med för min del!
Men du vill ju ha så jävla mycket uppmärksamhet?
Inte så mycket som du tror, skulle jag tro. Däremot, även om det var så, så skulle jag inte kunna se det som fel. Vad är fel med att vilja ha uppmärksamhet och bekräftelse? Det är fel när det går till sjukliga nivåer, man shoppar ihjäl sig, svälter sig eller opererar sönder sig för de nya bekräftelsekickarna. Inte bra. Men jag har det till den nivån att jag visserligen uppskattar uppmärksamhet och blir jävligt glad av det, men jag är inte beroende, och det behov jag har har bara bringat mig goda ting, för utan den skulle jag inte vara lika driven och kommit så långt som jag gjort i min ringa ålder. Däremot hoppar jag inte på allt, utan är väldigt mån om att bara synas i samhang som jag anser rätt.
Hur tar du kritik egentligen? Du blir ju så jävla arg?
Om folk kommer med personliga påhopp ser jag ingen vits med att bemöta den snällt och gulligt. De vill bara göra mig förbannad, och jag har försökt debatera seriöst med de som väljer de personliga påhoppen: Till ingen nytta alls. De vill helt enkelt göra sig av med lite frustration, och det är så jävla tillåtet att hoppa på tjejer som gillar mode. Enligt större delen av samhället ses nämligen mode som något som "fullkomligt intelligensfria och ytliga individer" ägnar sig åt, precis siom många vill hävda att "alla feminister hatar män" eller "alla bögar är fjollor". Det är dock tillåtet att gå på just modeintresserade tjejer, för att vissa per praxis ser dem som uppblåsta, pompösa och elaka människar bara för att de råkar ha de senaste, häftigaste Acnebrallorna - Och det här är ju helt fel, med tanke på att de allra flesta tjejer som är djupt inrotade i mode och trend lider av många komplex och har fetstora problem med sin självkänsla, och inte sällan ätstörningar. Då finns det vettigare sätt att gå till väga, anser jag. TYP TERAPI. För det är bara, bara idiotiskt att gå på folk med påhopp, och man gör sig bara till en mindre människa när man gör det.
Jaha, men du håller inte med om det folk säger heller?
Att kunna ta kritik är inte samma sak som att gå med på allt som föreslås. Jag står för mina åsikter, vilket inte betyder att de inte kan ändras! Så fort jag hör något jag tycker är mer vettigt än det jag tidigare tänkt så tar jag åt mig av det. Jag måste dock säga att jag inte just varit med om så många som kommit med seriös kritik i bloggen - utan de hittar jag på de politiska forum jag hänger på, och där är jag vidhållen som en av de mer seriösa debatörerna som tar kritik -jävligt- bra.
En annan sak jag blir besvärad av med just den frågan är det faktum att jag är fullt medveten om att mitt bemötande av kritik inte skulle ses som dåligt utifall att jag varit man. Då förväntas man att stå för sina åsikter och vara säker på sin sak, men inte som tjej. Som tjej ska man lyssna, nicka och som högst säga: "Tack för din åsikt, jag ska verkligen tänka på det!" istället för att ge sig in i debaten. Hemskt, löjligt och rent av förjävligt, anser jag.
Men det är ju bara folk som slänger sig med personliga påhopp (utan att jag gjort något) som anser att jag inte kan ta kritik, och om en person oprovocerat slänger ur sig skit och sedan inte kan ta lite skit tillbaka, ja, då har jag jävligt svårt för att respektera dennes åsikt om min förmåga att ta kritik.
Vill någon tillföra något?
Om det finns något jag missat skulle jag gärna tillföra det. Om nu någon orkade läsa igenom det här inlägget. Blah.
Nu, i framtiden, ska jag fint och gott länka till det här inlägget varje gång det kommer in någon och börjar, så att säga, kasta bajs omkring sig.
Förlegad vett och etikett
Jag har en diskussion med min min mor angående vett och etikett. Nu, jag har en ganska normal kännedom inom vett och etikett och utvövar det högst normalt. Det vill säga, jag vet hur man ska hälsa, jag vet hur klädkoder ska följas och jag vet hur man ska föra sig vid ett matbord; som de allra flesta.
Däremot finner jag vett och etikett ganska intressant, inte tillräkligt för att studera gammalmodig och utdaterad etikett då den oftast baseras på att utesluta folk av lägre klass, som exempelvis "inga bruna skor efter 18.00", men när något jag inte visste om kommer min väg så snappar jag upp det, även om jag låter bli att utöva gamla seder (förutom att ha strumpor i öppna skor, den gillar jag skarpt per praxis att jag helt enkelt inte gillar att gå barbent).
Men nu hade jag och min mor en dikussion angående att stryka över efternamnet på vistkort när det lämnas till bekanta, samt att kyssa på hand.
Det är visserligen sant att frågan gällande visitkortet kom till för att man, när man kom på besök och tjänstefolket öppnade, skulle slippa yttra ett enda ord (folk av fin klass skulle inte behöva prata med hjälpen, så att säga) och därför tog man sitt visitkort och la på en bricka, som tjänstefolket lämnade över till värden. Om man kände värden privat strök man också över sitt efternamn med ett enkelt, snett sträck.
Vad gäller kyssande på hand så var det rätt och slätt en fråga om könsindelningar.
Nu, min mor tycker att det är väldigt fel att utöva någon av dessa två idag. Jag håller inte helt med, eftersom att vi överlag inte har tjänstefolk idag så är det ganska mycket skitsamma hur man väljer att göra, och eftersom att både män och kvinnor tar i hand idag kan en kyss på hand vara ganska charmigt, lite roligt och lekfullt, snarare än artigt. Förutsatt att det görs på kvällstid, givetvis.
Min mor anser att det är att göra sig förmer. Det tycker dock inte jag. Har man ett intresse av gammal vett och etikett, och väljer att utöva dessa små, oskyldiga gester så kan jag knappast se något fel i det, det är ett intresse som alla andra. Att däremot börja undervisa någon i vad det betyder utan att de begärt en önskad angående det hela skulle jag nog se som en smula löjligt, och även ganska tråkigt.
Lite som att helt spontant börja berätta om hur man dukar ett bort när man är ute och klubbar, helt irrelevant.
Men vad tycker ni, är det att göra sig förmer och är det illa att utöva dessa gester på grund av anledningen till varför de skapades, eller anser ni som jag, att eftersom att samhället förändrats och att de alltså inte kan förankras till dagens situation, att det är helt okej?
Eller så bryr ni er inte ett skvatt.
Däremot finner jag vett och etikett ganska intressant, inte tillräkligt för att studera gammalmodig och utdaterad etikett då den oftast baseras på att utesluta folk av lägre klass, som exempelvis "inga bruna skor efter 18.00", men när något jag inte visste om kommer min väg så snappar jag upp det, även om jag låter bli att utöva gamla seder (förutom att ha strumpor i öppna skor, den gillar jag skarpt per praxis att jag helt enkelt inte gillar att gå barbent).
Men nu hade jag och min mor en dikussion angående att stryka över efternamnet på vistkort när det lämnas till bekanta, samt att kyssa på hand.
Det är visserligen sant att frågan gällande visitkortet kom till för att man, när man kom på besök och tjänstefolket öppnade, skulle slippa yttra ett enda ord (folk av fin klass skulle inte behöva prata med hjälpen, så att säga) och därför tog man sitt visitkort och la på en bricka, som tjänstefolket lämnade över till värden. Om man kände värden privat strök man också över sitt efternamn med ett enkelt, snett sträck.
Vad gäller kyssande på hand så var det rätt och slätt en fråga om könsindelningar.
Nu, min mor tycker att det är väldigt fel att utöva någon av dessa två idag. Jag håller inte helt med, eftersom att vi överlag inte har tjänstefolk idag så är det ganska mycket skitsamma hur man väljer att göra, och eftersom att både män och kvinnor tar i hand idag kan en kyss på hand vara ganska charmigt, lite roligt och lekfullt, snarare än artigt. Förutsatt att det görs på kvällstid, givetvis.
Min mor anser att det är att göra sig förmer. Det tycker dock inte jag. Har man ett intresse av gammal vett och etikett, och väljer att utöva dessa små, oskyldiga gester så kan jag knappast se något fel i det, det är ett intresse som alla andra. Att däremot börja undervisa någon i vad det betyder utan att de begärt en önskad angående det hela skulle jag nog se som en smula löjligt, och även ganska tråkigt.
Lite som att helt spontant börja berätta om hur man dukar ett bort när man är ute och klubbar, helt irrelevant.
Men vad tycker ni, är det att göra sig förmer och är det illa att utöva dessa gester på grund av anledningen till varför de skapades, eller anser ni som jag, att eftersom att samhället förändrats och att de alltså inte kan förankras till dagens situation, att det är helt okej?
Eller så bryr ni er inte ett skvatt.
Simons pressmaterial
"Får ett mail av fotografen som fotade mig till Elle, Hon berättar glatt att Simon, skaparen av de färggranna, androgyna kläderna varit så nöjd med bilden att han tog med det i sitt pressmaterial. Jag är dock inte dum i huvudet. Jag tittar på resten av av hans pressbilder, noterar att de andra bilderna båda är smalare och mer tuschade än jag, och jag vet att han vill använda den för att skriva att hans kläder varit med i Svenska ELLE..."
Läs mer och se bilder på Fatale.se
Modetjejsbrigaden och superhjältekraften
Jag utanför en klubb. Igår. Det var ett slagsmål. Självklart stängde de insläppet efter det stora slagsmålet. Men fan.
Såhär va.
Så vitt jag kunde se var det 5-7 killar mot en vakt. Jag var dock ganska så dragen, så jag kan helt klart ha upplevt det lite skevt. Men i alla fall. Stort slagsmål, han mot de andra. En kille tar tag i vaktens hals, gräver in sina naglar i hans nacke. Han börjar vrida.
Jag tänker: "Herregud. Herregud. Herregud. Han tänker vrida nacken av honom."
Och alla chefer och allt står bara och kollar på. Men det tänker jag inte göra, såklart.
Så jag hoppar in i det hela full hals, grabbar tag i hans hand och vrider loss den med all min kraft. Jag lyckas, för att sedan få precis alla över mig. Jag hamnar längt under en hel hög med killar som slåss med varandra. Jag tänker: "Åh fan, osmidigt" och vrider mig loss. Blev inte skadad alls. Fick frisyren sabbad. Bröt inte ens en av mina långa, välmanikerade naglar.
Sedan rycker en av cheferna för klubben tag i mig och drar mig under räcket och börjar skrika åt mig. Att jag är en jävla idiot och allt. Jag tittar på hur det blir upplöst, hur de får bukt med precis allting. Men chefen skriker att jag är dum i huvudet och att jag inte, under några omständigheter, för göra så.
Börjar böla som en gris. Sticker därifrån. Stryk kan jag ta, en hel jävla massa faktiskt, men jag blir ledsen av att bli behandlad som en idiot för det. Ringer upp chefen i fråga. Hans förklaring är självklart "Men fan Hanna, du fattar väl att det bara är för att jag blir orolig? Du kan ju skadas! Det där är vakternas jobb! Du kan ju fanimej skada dig ordentligt, det fattar du väl!"
Nej, men. Han var själv, förihelvete. Och i den här situationen tror jag faktiskt att jag har större chans att gå därifrån oskadd än en vakt. Jag menar, vem tror ni får mest stryk?
1. Stor, stark vakt.
2. Liten söt tjej med höga klackar.
Jag är tyvär fullt medveten om att jag är den som löper minst risk för att skada mig. Och ändock är jag den som blir mest skyddad, av exakt samma princip.
Fan, jag säger då det, jag ska skaffa en brigad av små, söta modetjejer som ska ut på stan och vara superhjältar. Varje kväll. Vi ska ställa oss emellan i varje bråk. För vi är skyddade, jävligt skyddade, av våra fina små bräckliga fasader. Det är bättre än vilken superhjältekraft som helst.
Så, vem är med mig?
Och vad fan ska vi kalla oss?
Börjar skissa på våra tishor nu.
Jag och uteliggare
Var på Humlegården. Körde två låtar. För jag skulle ju inte vara DJ egentligen, som sagt. I alla fall, första låten jag kör kom Carl M Sundevall fram med ett lyrisk leende och säger "Pizzicato Five, den bästa typen av 90-tals revival man kan tänka sig. Jag gillar det, gillar det skarpt". Blir mycker smickrad, så klart. Sedan kör jag en låt at Nina Hagen och den bedöms tyvär som för konstig av den bestämmande DJ:n. Och det var ändå African Raggegagagagag eller hur fan det där ordet nu stavas. Men jag skulle ju inte DJ:a egentligen, så det var lugnt. Hon gav mig rådet att skaffa min egen klubb där jag kunde spela min typ av musik. Mycket bra råd, tyckte jag. SMS:ade Carl om det, han svarade tyvär inte. Blir korsförhör imorn på kontoret alltså.
Sedan blev det F12. Fick bara gratis öl där med. Betalade inte en spänn.
Sedan Spy Bar. Betalade inte en spänn.
Sedan tar jag en taxi hem. Kostar 100. Tycker det är jobbigt. Springer på två av mina katolikpolare på vägen upp, de pratar med en uteliggare. Jag ger uteliggaren alla mina kvarvarande kontanter (lite över hundra kronor) och ger honom alla cigg förutom en. Sitter sedan och pratar med honom om akoholism, hur det började och så vidare.
Han är från Kroatien. Snickare. Varit med i kriget. Blivit jävligt sabbad av det. Hatade att se folk dö. Han var pacifist själv. Hatar våld. Blev helt krossad mentalt av kriget. Började supa som bara fan. Ligger numer på gatan. Jag satt och pratade med honom länge.
Jag lever ett sånt jävla lyxliv.
Sedan blev det F12. Fick bara gratis öl där med. Betalade inte en spänn.
Sedan Spy Bar. Betalade inte en spänn.
Sedan tar jag en taxi hem. Kostar 100. Tycker det är jobbigt. Springer på två av mina katolikpolare på vägen upp, de pratar med en uteliggare. Jag ger uteliggaren alla mina kvarvarande kontanter (lite över hundra kronor) och ger honom alla cigg förutom en. Sitter sedan och pratar med honom om akoholism, hur det började och så vidare.
Han är från Kroatien. Snickare. Varit med i kriget. Blivit jävligt sabbad av det. Hatade att se folk dö. Han var pacifist själv. Hatar våld. Blev helt krossad mentalt av kriget. Började supa som bara fan. Ligger numer på gatan. Jag satt och pratade med honom länge.
Jag lever ett sånt jävla lyxliv.
Amnesty och pedofiler
Okej. Har läst en massa om Amnesty nu, i en massa bloggar. Om att den där pedofilsidan inte får ha en banner till deras kampanj tittulerad "Irrepressable".
Vilket jävla dilemma. Jag kan tänka mig att diskussionerna haglat på Amnestys kontor.
"Vi måste stödja yttrandefriheten, det är vårat mål. Det är vår ledstjärna."
"Javisst, men om vi låter pedofilsidor länka till oss kommer vi att förlora väldigt många av de som bidrar till våra kampanjer. De som skänker pengar. De som gör vårat arbete möjligt, vårat arbete att rädda andra och stärka yttrandefriheten i världen."
"Ja, det är sant, men vi måste stå för vad fan vi säger, fattar ni väl!"
"Ja, vi kan stå för det - och i samma veva förlora många medlemmar och samtidigt begränsa hur många vi kan hjälpa. Ska vi välja pedofilernas sida, eller alla andras sida? Måste man inskränka några för att hjälpa de flesta?"
Jag skulle ha krävt samma sak, faktiskt. Amnesty är ett företag. Det var rätt handlat. Synd, tycker ni kanske. Men det var fortfarande rätt. Med lite fel i, men det bästa valet. Fel men rätt, pest eller kolera. Ibland är det jobbigt att ta beslut. Om jag hade en banner till dem så skulle jag haft kvar den. Det har jag dock inte. Jag skänker däremot en massa pengar i månaden. En jävla massa. Men banners är skitfula så de kan dra åt helvete.
Vilket jävla dilemma. Jag kan tänka mig att diskussionerna haglat på Amnestys kontor.
"Vi måste stödja yttrandefriheten, det är vårat mål. Det är vår ledstjärna."
"Javisst, men om vi låter pedofilsidor länka till oss kommer vi att förlora väldigt många av de som bidrar till våra kampanjer. De som skänker pengar. De som gör vårat arbete möjligt, vårat arbete att rädda andra och stärka yttrandefriheten i världen."
"Ja, det är sant, men vi måste stå för vad fan vi säger, fattar ni väl!"
"Ja, vi kan stå för det - och i samma veva förlora många medlemmar och samtidigt begränsa hur många vi kan hjälpa. Ska vi välja pedofilernas sida, eller alla andras sida? Måste man inskränka några för att hjälpa de flesta?"
Jag skulle ha krävt samma sak, faktiskt. Amnesty är ett företag. Det var rätt handlat. Synd, tycker ni kanske. Men det var fortfarande rätt. Med lite fel i, men det bästa valet. Fel men rätt, pest eller kolera. Ibland är det jobbigt att ta beslut. Om jag hade en banner till dem så skulle jag haft kvar den. Det har jag dock inte. Jag skänker däremot en massa pengar i månaden. En jävla massa. Men banners är skitfula så de kan dra åt helvete.
IQ hit och dit
Jag har ingen direkt förkärlek för antingen Mensa eller IQ-test, och nu finns de överallt i hela bloggsfären, och allt är Alex Schulmans fel.
Först har folk gjort testet på Illustrerad vetenskaps hemsida, sedan har vissa rattat vidare till Mensas hemsida. Sedan har de lagt upp bilderna på bloggarna. Alla får goda resultat och alla passar på att skryta, som om att det vore något att skryta om.
Jag tycker att det är lite samma sak som att skryta om att man är vit, och inte svart. Eller kines, blatte, kvinna eller man, hetero eller homosexuell.
Det finns visserligen inga konkreta bevis på att IQ är ärftligt eller medfött, dock vill man hävda att det är det, och med tanke på att personen med hitills högst uppmätt IQ (150) kunde stava vid ett års ålder och föreläste på Harvard när han var elva år gammal, så kan man nog ta det för givet.
Jag tycker att det är elitiskt och fel att hävda något slags extra värde på grund av en medfödd fördel, värde borde förslagsvis baseras på prestationer, och inget annat. Nu, jag säger inte att en person som har sämre förutsättningar är mer värd om de lyckas åstakomma samma sak som en person med bättre, naturliga förutsättningar (möjligen mer beundransvärd, dock) utan jag menar på att endast slutresultatet räknas.
Därav borde alla som vill framföra att de på något sätt eller vis tillhör en bättre skara på grund av hög IQ skämmas.
Jag anser att det är synonymt med rasism. Dessutom borde man kanske skämmas, om man haft turen att födas med bättre förutsättningar, om man ändå inte kommit längre än gemene man. Detta gäller inte enbart IQ, utan alla som vill hävda ett bättre värde på grund av någon medfödd fördel.
Förra gången jag skrev om det här kom det typ hundra medlemmar i Mensa och kallade mig för avundsjuk idiot, och att jag bara gnällde för att jag själv säkerligen inte passerade något test. Himla konstigt, med tanke på att mina argument gällande jämlikhet mellan kvinnor och män är exakt likadana, och jag tror inte att jag lider av snoppkomplex, och det är bara i debatten om IQ och debatten om anorexi (där vissa vill hävda att man enbart vill ändra ideal för att man själv är avundsjuk på sjukligt smala modeller) som sådanna dagisargument förekommer.
Med risk för att verka motsägesefull kan jag därför bifoga en länk till mitt eget resultat, så kan alla bittra jävlar hålla käften på en gång och hålla sina påhopp för sig själva. Diskutera dock gärna, som den kloka skaran av Mensamedlemmarna valde att göra!
Först har folk gjort testet på Illustrerad vetenskaps hemsida, sedan har vissa rattat vidare till Mensas hemsida. Sedan har de lagt upp bilderna på bloggarna. Alla får goda resultat och alla passar på att skryta, som om att det vore något att skryta om.
Jag tycker att det är lite samma sak som att skryta om att man är vit, och inte svart. Eller kines, blatte, kvinna eller man, hetero eller homosexuell.
Det finns visserligen inga konkreta bevis på att IQ är ärftligt eller medfött, dock vill man hävda att det är det, och med tanke på att personen med hitills högst uppmätt IQ (150) kunde stava vid ett års ålder och föreläste på Harvard när han var elva år gammal, så kan man nog ta det för givet.
Jag tycker att det är elitiskt och fel att hävda något slags extra värde på grund av en medfödd fördel, värde borde förslagsvis baseras på prestationer, och inget annat. Nu, jag säger inte att en person som har sämre förutsättningar är mer värd om de lyckas åstakomma samma sak som en person med bättre, naturliga förutsättningar (möjligen mer beundransvärd, dock) utan jag menar på att endast slutresultatet räknas.
Därav borde alla som vill framföra att de på något sätt eller vis tillhör en bättre skara på grund av hög IQ skämmas.
Jag anser att det är synonymt med rasism. Dessutom borde man kanske skämmas, om man haft turen att födas med bättre förutsättningar, om man ändå inte kommit längre än gemene man. Detta gäller inte enbart IQ, utan alla som vill hävda ett bättre värde på grund av någon medfödd fördel.
Förra gången jag skrev om det här kom det typ hundra medlemmar i Mensa och kallade mig för avundsjuk idiot, och att jag bara gnällde för att jag själv säkerligen inte passerade något test. Himla konstigt, med tanke på att mina argument gällande jämlikhet mellan kvinnor och män är exakt likadana, och jag tror inte att jag lider av snoppkomplex, och det är bara i debatten om IQ och debatten om anorexi (där vissa vill hävda att man enbart vill ändra ideal för att man själv är avundsjuk på sjukligt smala modeller) som sådanna dagisargument förekommer.
Med risk för att verka motsägesefull kan jag därför bifoga en länk till mitt eget resultat, så kan alla bittra jävlar hålla käften på en gång och hålla sina påhopp för sig själva. Diskutera dock gärna, som den kloka skaran av Mensamedlemmarna valde att göra!
Politisk pilutta
Jag har ett brinnande behov av att skriva en lång och utstuderad politisk text. Brinnande. Enda problemet är att det inte finns någon uppmärksammad fråga nu jag är särskilt superintresserad av. Jag suger självfallet i mig alla nyheter från Almedalan, gör man inte det så kan man knappast påstå att man har någon koll, men hitills handlar det mestadels om att alla partier småretas med varandra.
Centern kallar sig det nya miljöpartiet, eller, i barnspråk, de säger "Pilutta" till Miljöpartiet. De äger just nu. PWND!!!111ett, som en MMORPGARE, skulle ha uttryckt sig. De PWNDar hela Almedalsveckan.
Birgitta Olsson, Folkpartiet förväntar sig att svenska sportjournalister ska bli politiska, och likt detektiver i amerikanska TV-serier börja gräva fram all skit som Kina väljer att dölja under OS 2008. Det är fint av dem, att lägga det här ansvaret på sportjournalister, bara för att det enda som råkar vara synonymt mellan sportjournalister och politiskt inriktade journalister är att bäggedera kan skriva. Rätt sak på rätt plats kanske istället, eller?
Broiler. Haha. Jag älskar det, "broiler" alltså, för många politiska broilers bland ungdomarna. Det här var det finaste, någonsin.
Göran Persson har köpt en miljöbil, men det duger inte. Han har tydligen att ansvar att köpa en bättre miljöbil, och svensktillverkad dessutom, för att ge stöd åt den svenska bilbranschen. Om jag vore han så skulle jag bli helt utled på vad människor som inte har ett piss med mitt privatliv att göra sa, och tillslut skita i att göra något bra överhuvudtaget, då inget någonsin duger.
Men så här fungerar det, vet ni, den som gör något bra får skit för att den inte presterar än bättre, de som bara häckar runt som vidriga soffpotatisar och inte gör ett smack, de går skuldlöst förbi. Dags att tracka lite hårdare på politiker, eller vem som helst som har råd men ändå låter bli att byta upp sig till ett miljövänligare alternativ?
Ja, det är inte särskilt mycket intressant som försigår, alltså. Uttjatat partipolitik och bajskastning. Inga monstruöst intressanta sakfrågor. Trist, trist och återigen trist.
Avskaffa CSN?
Centern vill lägga ner CSN, andra partier vill ha kvar CSN men skapa möjlighet för andra banker att erbjuda studielån. Detta med motivation om bättre service. Läs artikeln på DN här:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=664519
Min första tanke är att CSN verkar vara mycket problematiskt. Jag själv har inga studieskulder, jag har bara gått grundskolan och började jobba tidigt istället. Jag är uppväxt med mitt yrke, så att säga, och började extrajobba inom bild och repro i 12-årsåldern. När jag var 16 började jag jobba på min mors dåvarande företag vid namn Winset Prepress AB, och runt 17-18 gick jag vidare till det grafiska företag jag sitter med nu. Jag är med andra ord utbildad, men skuldlös. Det tackar jag för.
Däremot, trots problemen jag hört om vad gäller CSN, så anser jag inte att det bör tas bort - men att öppna upp möjligheten för andra banker känns däremot strålande, att sätta press på CSN för att få det hela bättre. Att stänga ner CSN och enbart ge möjligheten till banker skulle kunna innebära, som även Rossana Dinamarca poängterar i artikeln, att folk med utbildningar som anses ge mindre pengar i framtiden kunde få det sämre.
Så vitt jag förstått det hela är det dock inga problem för folk som går utbildningar som i princip garanterar mer högavlönade jobb i framtiden att ta lån hos vanliga banker. Jag har exempelvis en vän som går Handels just nu som valt att lösa det hela på det sättet istället för att käbbla med CSN, samt en annan vän som går juridik som planerar att göra samma sak.
Så, har du alltså en utbildning som i framtiden med hörsta sannolikhet kommer att innebära en högre lön än andra - Då kan du ta banklån.
Och jag är rädd att samma princip skulle kunna ligga kvar delvis, om ändock inte fullt ut, om man avskaffade CSN. Om jag hade en bank och erbjöd lån skulle även jag ge högre och mer föremånliga lån till en person som skulle ha lättare för att betala tillbaks det, självfallet, då annat vore ganska dumt affärsmässigt sett.
Men konkurans däremot är enbart sunt.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=664519
Min första tanke är att CSN verkar vara mycket problematiskt. Jag själv har inga studieskulder, jag har bara gått grundskolan och började jobba tidigt istället. Jag är uppväxt med mitt yrke, så att säga, och började extrajobba inom bild och repro i 12-årsåldern. När jag var 16 började jag jobba på min mors dåvarande företag vid namn Winset Prepress AB, och runt 17-18 gick jag vidare till det grafiska företag jag sitter med nu. Jag är med andra ord utbildad, men skuldlös. Det tackar jag för.
Däremot, trots problemen jag hört om vad gäller CSN, så anser jag inte att det bör tas bort - men att öppna upp möjligheten för andra banker känns däremot strålande, att sätta press på CSN för att få det hela bättre. Att stänga ner CSN och enbart ge möjligheten till banker skulle kunna innebära, som även Rossana Dinamarca poängterar i artikeln, att folk med utbildningar som anses ge mindre pengar i framtiden kunde få det sämre.
Så vitt jag förstått det hela är det dock inga problem för folk som går utbildningar som i princip garanterar mer högavlönade jobb i framtiden att ta lån hos vanliga banker. Jag har exempelvis en vän som går Handels just nu som valt att lösa det hela på det sättet istället för att käbbla med CSN, samt en annan vän som går juridik som planerar att göra samma sak.
Så, har du alltså en utbildning som i framtiden med hörsta sannolikhet kommer att innebära en högre lön än andra - Då kan du ta banklån.
Och jag är rädd att samma princip skulle kunna ligga kvar delvis, om ändock inte fullt ut, om man avskaffade CSN. Om jag hade en bank och erbjöd lån skulle även jag ge högre och mer föremånliga lån till en person som skulle ha lättare för att betala tillbaks det, självfallet, då annat vore ganska dumt affärsmässigt sett.
Men konkurans däremot är enbart sunt.
Carolina Gynning vs Linda Rosing?
Sjukt bra artikel om skilnaderna och likheterna mellan Carolina Gynning och Linda Rosing - och det olika bemötndet från medi och folkmun.
http://www.aftonbladet.se/vss/kultur/story/0,2789,1088954,00.html
Skrivet av Åsa Linderborg.
Jag tycker att ni ska läsa den även om ni varken vet vilk de är eller är särskilt intresserade, den är nämligen intressant utifrån andra perspektiv med.
http://www.aftonbladet.se/vss/kultur/story/0,2789,1088954,00.html
Skrivet av Åsa Linderborg.
Jag tycker att ni ska läsa den även om ni varken vet vilk de är eller är särskilt intresserade, den är nämligen intressant utifrån andra perspektiv med.
Jag vill inte retuschera Nicole Richie!
Jag sitter här och ska köra repron på Nicole Richies bok - Sanningen om Diamanter.
(Ges ut av Hotspot, som är Prismas nya linje för Chick litt. Prisma ägs av Norstedts)
Som bekant är jag inte räskilt förtjust i Nicole Richie.
På grund av yrkesstolthet kan jag dock inte göra ett dåligt jobb, det får man inte göra. Men jag sitter här, det rycker i mina fingrar och då och då rycker jag till och gör hela hennes yta påtaglig missbildad.
Sedan trycker jag på "undo".
Sedan får jag ett nytt ryck.
Får trycka "undo" igen.
Och så fortsätter det hela.
Det ser mer eller mindre ut som jag lider av någon slags sjukdom. Jag rycker. Kväker till. Zoomar in på hennes porer. Ja. Allt.
Hennes författarporträtt är taget med en ganska kackig digitalkamera. Hennes hud är gropig och korning från pormaskar och små finnar. Hon har rynkor under ögonen och en hel del påtagliga leverfläckar. Hon är flottig och hennes ögonbryn är okammade och står åt alla håll och kanter.
Med andra ord ser hon ut precis som alla andra.
Framsidebilden är dock förtuschad av formgivaren. det är en fruktansvärt dålig retusch. Det ser inte helt klokt ut. Men jag gillar att det är påtagligt uppenbart ATT det är en retusch, då förminskas förhoppningsvis folks komplex. Men om jag gör mitt jobb på förtfattarporträttet så kommer det inte synas att det är en retusch.
Jag jobbar verklige med fel sak.
Och varför avskyr jag Nicole? Ja, jag tycker helt enkelt bara illa om folk som tycker att de kan göra lite som de vill bara på grund av social status. Det äcklar mig. Sådärja.
Njursåpan - en bluff!
Ni vet den där dokusåpan som i princip alla bloggare raljerade om? Den i Holland? Med tjejen som var döende i en hjärntumör som skulle donera sina njurar till en av tre tjejer som var döende på grund av deras dåliga njurar?
Ja. Det var självfallet en bluff.
En jävligt bra sådan, dock.
Se själv:
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,1084059,00.html
Förmodligen det bästa som någonsin gjorts för att väcka engagemanget vad gäller organdonation.
Jag är självfallet med i organdonationsregistret, de får använda mina värdelösa kvarlevor till vad de vill. Donation, forskning, anything. Googla organdonation just nu, gör samma sak, speciellt om du skrev något om såpan, då är du bannemig tvungen att göra det. Tack.
Och om inte avslöjandet väcker samma uppmärksamhet som den totala dissen av såpan så blir jag bannemig arg.
Ja. Det var självfallet en bluff.
En jävligt bra sådan, dock.
Se själv:
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,1084059,00.html
Förmodligen det bästa som någonsin gjorts för att väcka engagemanget vad gäller organdonation.
Jag är självfallet med i organdonationsregistret, de får använda mina värdelösa kvarlevor till vad de vill. Donation, forskning, anything. Googla organdonation just nu, gör samma sak, speciellt om du skrev något om såpan, då är du bannemig tvungen att göra det. Tack.
Och om inte avslöjandet väcker samma uppmärksamhet som den totala dissen av såpan så blir jag bannemig arg.
Ratsit.se slutar vara anonymt
Förut, när man kollade upp personers ekonomi på Ratsit* var man garanterad 100% anonymitet, men inte längre. Jag vet inte från när det kommer att träda i kraft, så länge det står att man är garanterad 100% anonymitet på Ratsits hemsida så tar jag för givet att det fortfarande gäller, annars kan man nog slänga iväg en fin liten anmälan på dem.
http://www.e24.se/dynamiskt/nyheter/did_15628260.asp
Nu, de flesta är nog besvärade av detta och kommer i framtiden inte våga att använda Ratsit, jag är dock mycket road. Så fort det hela träder i kraft tänker jag köra en hårdrulle och kolla upp samtliga av mina ex, alla jag hyser tvivelaktigakänslor för och för den delen: Krograg som sket sig.
Det kommer bli mycket underhållande. Det enda som skulle vara bättre vore att drabbas av Klamydiaboomen som pågår i Sverige just nu och hävda att man haft sex med i princip alla man inte gillar, eller till och med hatar. Det vore strålande.
Nu är det bara att vänta alltså. But in the meantime, kan ni tipsa om någon som har Klamydia?
*Något som jag bland annat roat mig med ibland, men eftersom att Ratsit bara visar upp vanlig löng och inte exempelvis faktureringspengar så är det helt värdelöst. Det står exempelvis att jag tjänade lite över 17.000 i månaden är 2006, vilket inte stämmer överhuvudtaget.
Nicoles smaklösa skämt
Jag tycker sjukt illa om Nicole Richie. Eller faktiskt, jag tycker sjukt illa om Nicole Richie, Paris Hilton, Olsensystrarna och Lindsay Lohan.
Eller nej, det är inte dem jag tycker illa om, jag tycker illa om media som började hypa dem sjukt mycket när de blev jättesmala. Jättesmala jättesmala jättesmala. Det sänder ett fult budskap, Var smal, få uppmärksamhet, yadda yadda yadda. Jag tycker sjukt illa om media.
Men jag tycker sjukt illa om Nicole Richie när hon gör sånt här. Oavsett hur mycket skämt hon hävdar att det är så sänder det ändock ett väldigt dåligt budskap till alla tjejer som har henne som förebild, eller framförallt, alla andra tjejer som också vill ha uppmärksamhet, hamna i medialjuset och så vidare. Blä, jag mår illa.
Nu ska jag sova. Jag väger garanterat mer än 45 kg. Det är jag mycket glad över.
Eller nej, det är inte dem jag tycker illa om, jag tycker illa om media som började hypa dem sjukt mycket när de blev jättesmala. Jättesmala jättesmala jättesmala. Det sänder ett fult budskap, Var smal, få uppmärksamhet, yadda yadda yadda. Jag tycker sjukt illa om media.
Men jag tycker sjukt illa om Nicole Richie när hon gör sånt här. Oavsett hur mycket skämt hon hävdar att det är så sänder det ändock ett väldigt dåligt budskap till alla tjejer som har henne som förebild, eller framförallt, alla andra tjejer som också vill ha uppmärksamhet, hamna i medialjuset och så vidare. Blä, jag mår illa.
Nu ska jag sova. Jag väger garanterat mer än 45 kg. Det är jag mycket glad över.
Followup angående kvinnors klädsel
Tidigare idag skrev jag om sexualisering av kvinnor och vad de får ha och inte ha för att skicka, eller undvika att skicka, sexuella budskap. Här är en followup baserat på diverse av inläggen.
Mäns byst kontra kvinnors
Jag håller med om att en kvinnas bara byst sänder ett annat budskap än en mans. Men varför är det så? Är det biologiskt eller kulturellt? Kulturellt, skulle jag bestämt vilja hävda, då inget intresse för honornas bröst finns att finna i djurriket. De fysiska attiraljer som djur tänder på, för det allra mesta, är nämligen stjärtar. Speciellt apor har en stor faiblesse för stjärtar, aporna som vi härstammar ifrån.
Då kan man dra argumentet att människor och djur ändå inte är detsamma, till att börja med så flyger inte andra apartarter flyplan, exempelvis, och det är ju mycket sant, däremot är det inte inom alla kulturer som bysten anses vara sexuell. Titta på lite bilder från Afrika, exempelvis, där ser vi barbystade kvinnor gå runt med underbyxor eller kjolar dagen lång. Helt avsexualiserat.
Så, varför är det sexualiserat i västvärlden? Jag vet inte, men vi kan dra några teorier.
Eftersom att vi redan kommit fram till att det är stjärtar vi allra helst vill ha, och stjärten blev skyld i vårat kalla, kalla land, så kan vi ta för givet att stjärten blev en mycket saknad del i livet. I samma veva kan man fråga sig varför korsetter, pushup och silikon är en så populär femma? Är det för att bysten, och urringningen, i faktum ska lika en stjärt? Desto bolligare och mer ihopklämda bröst, desto mer liknar urringningen i faktum en stjärt.
Nej, alvarligt, det finns inget biologiskt som skulle innebära att en kvinnas byst är mer sexuell än mannens. Vi kan alltså sluta oss till att det är en kulturell fråga, precis som att det är en kulturell fråga huruvida en kvinna är en slampa eller inte baserat på vad hon har på sig. Se debatt i tidigare inlägg.
Då det är kvinnor som sexualiseras, och inte mannen beroende på klädsel så kan man konstatera vems sexualitet det är som ligger i fokus och vem det gynnar.
Jag håller med till 100%
Speciellt med tanke på det faktum att denna sexualisering finns på en plats, applicerad på män, och det är i gayvärlden.
Klär inte en kvinna upp sig för att dra till sig en sexuell partner och få uppmärksamhet?
Man kan väl sluta sig till att i princip allt vi gör i slutändand handlar om att para sig med en så bra partner som möjligt. Men det är just det, en så bra partner som bara möjligt, inte vem som helst och speciellt inte när som helst.
Jag, exempelvis, kan stolt säga att jag inte haft sexuellt umgänge sedan mycket länge, för att jag blir extremt satans jävla äcklad bara av tanken på att typ, ja, ens hångla med någon. Ändock klär jag upp mig, gör mig fin, har mycket gärna korta kjolar och så vidare. Jag vill inte dra till mig en man, men jag vill vara fin, men jag blir jävligt förbannad av folk som tar för givet att min korta kjol är synonymt med en stor skylt à la:
Det är faktiskt bara förbannat korkat att ta något sådant för givet. Jag hyser ett stort äckel inför folk som ar folk för givet. Jag är äcklad av att ens skriva det, jag känner för att kapa mina nu besudlade fingerspetsar och bränna stumparna. Så mycket äcklar det mig.
Jag bara hatar det, väldigt mycket.
Jag brukar förövrigt kallas för Frigida Fröken Fridén av många av mina vänner, det tycker jag är fint. Det får ni också använda om ni vill.
Mäns byst kontra kvinnors
Jag håller med om att en kvinnas bara byst sänder ett annat budskap än en mans. Men varför är det så? Är det biologiskt eller kulturellt? Kulturellt, skulle jag bestämt vilja hävda, då inget intresse för honornas bröst finns att finna i djurriket. De fysiska attiraljer som djur tänder på, för det allra mesta, är nämligen stjärtar. Speciellt apor har en stor faiblesse för stjärtar, aporna som vi härstammar ifrån.
Då kan man dra argumentet att människor och djur ändå inte är detsamma, till att börja med så flyger inte andra apartarter flyplan, exempelvis, och det är ju mycket sant, däremot är det inte inom alla kulturer som bysten anses vara sexuell. Titta på lite bilder från Afrika, exempelvis, där ser vi barbystade kvinnor gå runt med underbyxor eller kjolar dagen lång. Helt avsexualiserat.
Så, varför är det sexualiserat i västvärlden? Jag vet inte, men vi kan dra några teorier.
Eftersom att vi redan kommit fram till att det är stjärtar vi allra helst vill ha, och stjärten blev skyld i vårat kalla, kalla land, så kan vi ta för givet att stjärten blev en mycket saknad del i livet. I samma veva kan man fråga sig varför korsetter, pushup och silikon är en så populär femma? Är det för att bysten, och urringningen, i faktum ska lika en stjärt? Desto bolligare och mer ihopklämda bröst, desto mer liknar urringningen i faktum en stjärt.
Nej, alvarligt, det finns inget biologiskt som skulle innebära att en kvinnas byst är mer sexuell än mannens. Vi kan alltså sluta oss till att det är en kulturell fråga, precis som att det är en kulturell fråga huruvida en kvinna är en slampa eller inte baserat på vad hon har på sig. Se debatt i tidigare inlägg.
Då det är kvinnor som sexualiseras, och inte mannen beroende på klädsel så kan man konstatera vems sexualitet det är som ligger i fokus och vem det gynnar.
Jag håller med till 100%
Speciellt med tanke på det faktum att denna sexualisering finns på en plats, applicerad på män, och det är i gayvärlden.
Klär inte en kvinna upp sig för att dra till sig en sexuell partner och få uppmärksamhet?
Man kan väl sluta sig till att i princip allt vi gör i slutändand handlar om att para sig med en så bra partner som möjligt. Men det är just det, en så bra partner som bara möjligt, inte vem som helst och speciellt inte när som helst.
Jag, exempelvis, kan stolt säga att jag inte haft sexuellt umgänge sedan mycket länge, för att jag blir extremt satans jävla äcklad bara av tanken på att typ, ja, ens hångla med någon. Ändock klär jag upp mig, gör mig fin, har mycket gärna korta kjolar och så vidare. Jag vill inte dra till mig en man, men jag vill vara fin, men jag blir jävligt förbannad av folk som tar för givet att min korta kjol är synonymt med en stor skylt à la:
Det är faktiskt bara förbannat korkat att ta något sådant för givet. Jag hyser ett stort äckel inför folk som ar folk för givet. Jag är äcklad av att ens skriva det, jag känner för att kapa mina nu besudlade fingerspetsar och bränna stumparna. Så mycket äcklar det mig.Jag bara hatar det, väldigt mycket.
Jag brukar förövrigt kallas för Frigida Fröken Fridén av många av mina vänner, det tycker jag är fint. Det får ni också använda om ni vill.
Sarah Jessica Parker thinks dressing too provocative sends a bad message
English translation below in italics.
Jaha. Sarah Jessica Parker tycker att vi ska klä oss mer konservativt, att bart är provokativt på ett sätt hon inte gillar.
http://www.svd.se/dynamiskt/noje/did_15573725.asp
Snart kommer motreaktionen, då kommer en kändis och säger att man ska visa upp och vara stolt för sin kropp och att konservativa kläder skickar ut dåliga budskap när det kommer till jämställdhetsfrågor.
Och ja, det sistnämnda kan man ju tycka, så länge män går omkring män barbröstade utan problem. Och man kan också tycka att exempelvis bara magar och showande av mycket hud enbart är provokativt (på många sätt på ett dålig vis) på grund av en illasinnad bild vi har i samhället?
Det är inte kläderna som behöver ändras, det är våra dumma uppfattningar i samhället om kvinnokroppen, vad en kvinna skulle påstås "symbolisera" om hon har långbyxa kontra kortkjol. För är det verkligen vettigt att en urringning, eller uppvisande av ben, ska ses som någon slags parningsrop? Varför ses inte mäns barbrösthet eller använding av sommarshorts som ett parningsrop? Vilken mamma eller pappa säger till sin son att han borde täcka överkroppen för att inte ge ett för slampigt och avklätt intryck?
Nä, jag blir sur och arg. Igår var jag också sur, på vägen hem från jobbet. Jag hade kortkjol och heltäckande svarta strumpbyxor. Tre män ropade efter mig.
Och jag hyser ett intensivt hat mot dem alla tre. Jag äcklas.
Ok then, Sarah Jessica Parker wants to promote a more conservative way of dress among young woman. She says that a a lot of young women today dress way too provocative today, in a way that sends a bad message.
Soon we'll have a counter. Another celebrity will come out and say that a conservative way of dress encourages the old and obsolete way of viewing a woman's body. And you might just agree with that one, considering men can walk around with a bared chest without any problem at all.
It's not the clothes that need changing, it's our views in society. We need to step away from our hard boiled opinions that a woman is supposed to symbolize two different things whether she's wearing a pair of clothed trousers or a really, really short skirt in combination with a generous cleavage. I mean, what mother or father would tell their sons to cover their chest up in order not to give a too slutty impression? No one, I believe.
When I walked home from work yesterday I was wearing a short skirt. Three men were howling at me. And I hate all three of them. They fill me with an intense feeling of disgust.
Jaha. Sarah Jessica Parker tycker att vi ska klä oss mer konservativt, att bart är provokativt på ett sätt hon inte gillar.
http://www.svd.se/dynamiskt/noje/did_15573725.asp
Snart kommer motreaktionen, då kommer en kändis och säger att man ska visa upp och vara stolt för sin kropp och att konservativa kläder skickar ut dåliga budskap när det kommer till jämställdhetsfrågor.
Och ja, det sistnämnda kan man ju tycka, så länge män går omkring män barbröstade utan problem. Och man kan också tycka att exempelvis bara magar och showande av mycket hud enbart är provokativt (på många sätt på ett dålig vis) på grund av en illasinnad bild vi har i samhället?
Det är inte kläderna som behöver ändras, det är våra dumma uppfattningar i samhället om kvinnokroppen, vad en kvinna skulle påstås "symbolisera" om hon har långbyxa kontra kortkjol. För är det verkligen vettigt att en urringning, eller uppvisande av ben, ska ses som någon slags parningsrop? Varför ses inte mäns barbrösthet eller använding av sommarshorts som ett parningsrop? Vilken mamma eller pappa säger till sin son att han borde täcka överkroppen för att inte ge ett för slampigt och avklätt intryck?
Nä, jag blir sur och arg. Igår var jag också sur, på vägen hem från jobbet. Jag hade kortkjol och heltäckande svarta strumpbyxor. Tre män ropade efter mig.
Och jag hyser ett intensivt hat mot dem alla tre. Jag äcklas.
Ok then, Sarah Jessica Parker wants to promote a more conservative way of dress among young woman. She says that a a lot of young women today dress way too provocative today, in a way that sends a bad message.
Soon we'll have a counter. Another celebrity will come out and say that a conservative way of dress encourages the old and obsolete way of viewing a woman's body. And you might just agree with that one, considering men can walk around with a bared chest without any problem at all.
It's not the clothes that need changing, it's our views in society. We need to step away from our hard boiled opinions that a woman is supposed to symbolize two different things whether she's wearing a pair of clothed trousers or a really, really short skirt in combination with a generous cleavage. I mean, what mother or father would tell their sons to cover their chest up in order not to give a too slutty impression? No one, I believe.
When I walked home from work yesterday I was wearing a short skirt. Three men were howling at me. And I hate all three of them. They fill me with an intense feeling of disgust.
Misshandlad
Ikväll blev en av mina tjejkompisar misshandlad.
Först fick hon en drink slängd på sig, sedan läppen krossad och sedan fick hon ett antal stryptag på sig, så pass att det blev blödande sår på hennes hals från stryptagarens naglar. Förövaren hotade henne sedan till livet.
Vet ni vad folk gjorde?
Absolut ingenting.
Ibland vill jag spränga världen i småbitar.
Först fick hon en drink slängd på sig, sedan läppen krossad och sedan fick hon ett antal stryptag på sig, så pass att det blev blödande sår på hennes hals från stryptagarens naglar. Förövaren hotade henne sedan till livet.
Vet ni vad folk gjorde?
Absolut ingenting.
Ibland vill jag spränga världen i småbitar.
Metro snor bilder av bloggare!
Metro har snott fotografier från bloggaren och fotografen Citronmuffin.
Att det här händer ibland på internet med privatpersoner som inte är införstådda med reglerna, det må vara hänt, bara de inte gör om det när de blir tillsagda och ber om ursäkt, då är allt fine and dandy.
Men att en jävla tidning gör det, eller att en formgivare agerar så pass oprofsigt, det är helt oförlåtligt. Det här är inte okej någonstans, och jag anser egentligen att Citronmuffin borde lägga fram en stämning istället för att bara kräva sitt vanliga arvode. Det skulle jag ha gjort. Och har gjort det förut. Jag vet inte exakt hur det fungerar med omgjorda bilder, copyright och så vidare, men i alla fall.
Formgivaren Helena Schutrick borde skämmas ordentligt.
Att det här händer ibland på internet med privatpersoner som inte är införstådda med reglerna, det må vara hänt, bara de inte gör om det när de blir tillsagda och ber om ursäkt, då är allt fine and dandy.
Men att en jävla tidning gör det, eller att en formgivare agerar så pass oprofsigt, det är helt oförlåtligt. Det här är inte okej någonstans, och jag anser egentligen att Citronmuffin borde lägga fram en stämning istället för att bara kräva sitt vanliga arvode. Det skulle jag ha gjort. Och har gjort det förut. Jag vet inte exakt hur det fungerar med omgjorda bilder, copyright och så vidare, men i alla fall.
Formgivaren Helena Schutrick borde skämmas ordentligt.
Modebloggarna och företagen
Det finns mycket som är intressant med fenomenet modeblogg, den mest intressanta faktorn, enligt mig själv, är att det sitter hundratals om inte kanske till och med tusentals, unga tjejer och gör gratis PR för företag.
Bloggsfären kan man utan tvivel i mångt och mycket kalla för en slags community, att registrera en blogg idag är ungefär likställt med att skapa en användare på Lunarstorm, skriva lite inlägg till folk, få inlägg tillbaka, bilda en gemensamt, få uppmärksamhet. Lite så, inget som helst fel med det.
Det lustiga är hur folk väljer att göra det. Vi drar ett exempel.
Ung tjej, kanske runt 16-17, skapar en blogg. Hon gillar mode, stil och nöje precis som de flesta andra tjejer i hennes ålder, hon tycker om att läsa om det och vill därför också skriva om det, samt det faktum att hon läst många modebloggar innan, tänker att det kan hon minsan också göra, och sedan drar hon igång.
Hon skriver lite inlägg om vad hon gillar, hennes shopping och lägger ut bilder på hennes outfits. Hon går till andra bloggar, skriver lite och bifogar en länk till sin egen blogg och får på så vis besök, och förhoppningsvis även kommentarer tillbaka.
Efter ett tag börjar hon få besökare, det är trevligt. Uppmärksamhet och bekräftelse är trevligt, vilket ingen av oss kan neka till. Men nu börjar det bli en kamp om besökarna och CREDDVÄRDE, och hon noterar att de större modebloggarna utlyser tävlingar, ger ut rabatter på exempelvis Nelly och La Redoute samt att de berättar om diverse produkter de får i brevlådan.
Det vill den här tjejen också ha, för det har de stora modebloggarna. Får man erbjudanden, då vet man att man är stor. Hon fortsätter skriva om HMs lansering av Kylie Minogues kläder, om lite ditten och datten av det andra hon får reda på, inte sällan från andra modebloggar (hoppa trenden innan inflationen kommer!) och så vidare.
Och helt plötsligt, en dag, blir hon kontaktad av folk på de olika kedjornas PR-byråer, som skriver: "Här får du en kod för dig och dina läsare, den ger er 30% rabatt från blalbla till blabla" och hon blir helt lyrisk! Det här känns profsigt, tycker hon, och hon skriver mycket gärna ut koden i bloggen, recenserar godis som hamnar i brevlådan och skriver gärna om alla små skitbutiker som öppnar, för hon känner sig profsig och uppskattad.
Hon får en inbjudan till pressevenmang och känner sig profsig, som en riktig journalist! Tycker hon. Och ja, mycket riktigt är det riktiga pressevenemang, den enda skillnaden är att en journalist, frilans som fast anställd, får betalt för artikeln de skriver, då det är ett jobb.
Och helt plötsligt har vi en situation där hundratals, ja, kanske tusentals unga flickor sitter och gör gratis PR för en massa företag.
Det är en guldsituation för företagen, pengar de tidigare behövde spendera på annonsering är ett minne blott, eller i alla fall mycket mindre. Av någon anledning blir också alla dessa människor som sitter och skapar gratis PR flera timmar om dygnet glada när de läser att "modebloggarna har makt, företagen satsar på bloggarna!"
Och ja. Om jag hade den typen av företag skulle jag också bli jävligt glad om dussintals, hundratals, kanske tusentals människor satt och gjorde gratis PR för mig. Det skulle vara en riktigt fantastiskt situation, speciellt med tanke på att de flesta blir så smickrade av att få pressutskick och en rabattkod att de aldrig skulle få för sig att kritisera mitt företag i skräck för att sluta få det.
Jag skulle skratta hela vägen till banken.
Och inte nog med det, i många fall skulle det även innebära att folket betalade för att göra PR för mig, det är en riktig drömsituation.
Och jag tycker att det är förjävligt.
Men jag vet inte vems fel det är.
Bloggsfären kan man utan tvivel i mångt och mycket kalla för en slags community, att registrera en blogg idag är ungefär likställt med att skapa en användare på Lunarstorm, skriva lite inlägg till folk, få inlägg tillbaka, bilda en gemensamt, få uppmärksamhet. Lite så, inget som helst fel med det.
Det lustiga är hur folk väljer att göra det. Vi drar ett exempel.
Ung tjej, kanske runt 16-17, skapar en blogg. Hon gillar mode, stil och nöje precis som de flesta andra tjejer i hennes ålder, hon tycker om att läsa om det och vill därför också skriva om det, samt det faktum att hon läst många modebloggar innan, tänker att det kan hon minsan också göra, och sedan drar hon igång.
Hon skriver lite inlägg om vad hon gillar, hennes shopping och lägger ut bilder på hennes outfits. Hon går till andra bloggar, skriver lite och bifogar en länk till sin egen blogg och får på så vis besök, och förhoppningsvis även kommentarer tillbaka.
Efter ett tag börjar hon få besökare, det är trevligt. Uppmärksamhet och bekräftelse är trevligt, vilket ingen av oss kan neka till. Men nu börjar det bli en kamp om besökarna och CREDDVÄRDE, och hon noterar att de större modebloggarna utlyser tävlingar, ger ut rabatter på exempelvis Nelly och La Redoute samt att de berättar om diverse produkter de får i brevlådan.
Det vill den här tjejen också ha, för det har de stora modebloggarna. Får man erbjudanden, då vet man att man är stor. Hon fortsätter skriva om HMs lansering av Kylie Minogues kläder, om lite ditten och datten av det andra hon får reda på, inte sällan från andra modebloggar (hoppa trenden innan inflationen kommer!) och så vidare.
Och helt plötsligt, en dag, blir hon kontaktad av folk på de olika kedjornas PR-byråer, som skriver: "Här får du en kod för dig och dina läsare, den ger er 30% rabatt från blalbla till blabla" och hon blir helt lyrisk! Det här känns profsigt, tycker hon, och hon skriver mycket gärna ut koden i bloggen, recenserar godis som hamnar i brevlådan och skriver gärna om alla små skitbutiker som öppnar, för hon känner sig profsig och uppskattad.
Hon får en inbjudan till pressevenmang och känner sig profsig, som en riktig journalist! Tycker hon. Och ja, mycket riktigt är det riktiga pressevenemang, den enda skillnaden är att en journalist, frilans som fast anställd, får betalt för artikeln de skriver, då det är ett jobb.
Och helt plötsligt har vi en situation där hundratals, ja, kanske tusentals unga flickor sitter och gör gratis PR för en massa företag.
Det är en guldsituation för företagen, pengar de tidigare behövde spendera på annonsering är ett minne blott, eller i alla fall mycket mindre. Av någon anledning blir också alla dessa människor som sitter och skapar gratis PR flera timmar om dygnet glada när de läser att "modebloggarna har makt, företagen satsar på bloggarna!"
Och ja. Om jag hade den typen av företag skulle jag också bli jävligt glad om dussintals, hundratals, kanske tusentals människor satt och gjorde gratis PR för mig. Det skulle vara en riktigt fantastiskt situation, speciellt med tanke på att de flesta blir så smickrade av att få pressutskick och en rabattkod att de aldrig skulle få för sig att kritisera mitt företag i skräck för att sluta få det.
Jag skulle skratta hela vägen till banken.
Och inte nog med det, i många fall skulle det även innebära att folket betalade för att göra PR för mig, det är en riktig drömsituation.
Och jag tycker att det är förjävligt.
Men jag vet inte vems fel det är.
Tjejer är snuskiga jävlar som gillar att kissa tillsammans
http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_15484314.asp
Jävla löjligt, det här. Speciellt frasen om att "även män vill kissa ensamma".
Så vitt jag vet är en av de stora problemen med de långa köerna på damernas på grund av att kvinnor, i faktum, absolut inte verkar vilja kissa ensamma. De vill gärna gå in två eller tre åt gången, tjabbla, fnittra och ja... kissa tillsammans. Ändock finns denna tro i samhället att tjejer absolut vill kissa ensamma och måste ha låsbara bås.
Jag förstår inte, jag förstår inte alls! Alla pratar om tjejer som går in på toa tillsammans, men ändock är pissoarer för kvinnor helt tabu! Det skulle inte fungera, för även om tjejer går in på toa tillsammans... så vill de garanterat kissa ensamma. Nej, jag fattar inget. Det är för motsägelsefullt.
Jag hatar att kissa i sällskap. Jag tycker inte alls om när en tjejkompis vill följa med mig in på samma toa. Jag brukar säga att jag ska bajsa eller något för att slippa det. Ändock är jag en stor förespråkare av pissoarer anpassade för kvinnor, jag tror mestadels att det handlar om vana... och fylla, fylla givetvis.
I Frankrike fungerar det eminent med pissoarer anpassade för kvinnor, det är hål i marken som man hukar sig över. Och NEJ, man trillar inte ner i kiss, i så fall får man vara mycket smal, om man ska ner i hålet alltså, och sedan är det en ränna som kisset åker ner i och är man så kravallfull att man lyckas trilla i det så är det ungefär samma risk som att råka kliva ner i toaletten när man är full. Fungerar jättebra, det vill jag ha som alternativ i sverige.
Brudar är nämligen inte så superpryda som folk tror. De är snuskiga jävlar som gillar att kissa tillsammans, och jag vill att samhället ska acceptera detta faktum, bygga lite pissoarer anpassade för kvinnor, så att vi slipper de milslånga hemska toaköerna som orsakar bitterhet, bråk och kanske en och annan urinvägsinfektion.
ACCEPTERA ATT VI ÄR SNUSKIGA! VI ÄR INTE SUPERGULLIGA OCH SUPERPRYDA, VI VILL KISSA TILLSAMMANS! VI ÄR RÅBARKADE DJUR SOM INTE BRYR OSS DET MINSTA, BARA VI FÅR BEHÅLLA NÅGRA BÅS FÖR TYP MENSENS SKULL. FÖR MENSEN, DEN VILL MAN INTE ERFARA TILLSAMMANS. OFTAST.
Jävla löjligt, det här. Speciellt frasen om att "även män vill kissa ensamma".
Så vitt jag vet är en av de stora problemen med de långa köerna på damernas på grund av att kvinnor, i faktum, absolut inte verkar vilja kissa ensamma. De vill gärna gå in två eller tre åt gången, tjabbla, fnittra och ja... kissa tillsammans. Ändock finns denna tro i samhället att tjejer absolut vill kissa ensamma och måste ha låsbara bås.
Jag förstår inte, jag förstår inte alls! Alla pratar om tjejer som går in på toa tillsammans, men ändock är pissoarer för kvinnor helt tabu! Det skulle inte fungera, för även om tjejer går in på toa tillsammans... så vill de garanterat kissa ensamma. Nej, jag fattar inget. Det är för motsägelsefullt.
Jag hatar att kissa i sällskap. Jag tycker inte alls om när en tjejkompis vill följa med mig in på samma toa. Jag brukar säga att jag ska bajsa eller något för att slippa det. Ändock är jag en stor förespråkare av pissoarer anpassade för kvinnor, jag tror mestadels att det handlar om vana... och fylla, fylla givetvis.
I Frankrike fungerar det eminent med pissoarer anpassade för kvinnor, det är hål i marken som man hukar sig över. Och NEJ, man trillar inte ner i kiss, i så fall får man vara mycket smal, om man ska ner i hålet alltså, och sedan är det en ränna som kisset åker ner i och är man så kravallfull att man lyckas trilla i det så är det ungefär samma risk som att råka kliva ner i toaletten när man är full. Fungerar jättebra, det vill jag ha som alternativ i sverige.
Brudar är nämligen inte så superpryda som folk tror. De är snuskiga jävlar som gillar att kissa tillsammans, och jag vill att samhället ska acceptera detta faktum, bygga lite pissoarer anpassade för kvinnor, så att vi slipper de milslånga hemska toaköerna som orsakar bitterhet, bråk och kanske en och annan urinvägsinfektion.
ACCEPTERA ATT VI ÄR SNUSKIGA! VI ÄR INTE SUPERGULLIGA OCH SUPERPRYDA, VI VILL KISSA TILLSAMMANS! VI ÄR RÅBARKADE DJUR SOM INTE BRYR OSS DET MINSTA, BARA VI FÅR BEHÅLLA NÅGRA BÅS FÖR TYP MENSENS SKULL. FÖR MENSEN, DEN VILL MAN INTE ERFARA TILLSAMMANS. OFTAST.
Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin är medlem i en klubb som inte tillåter kvinnliga medlemmar
"Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin är medlem i en klubb som inte tillåter kvinnliga medlemmar. Det rimmar illa med Fredrik Reinfeldts regeringsförklaring när alliansen tog över i Rosenbad: ?När män och kvinnor delar makt och inflytande i alla delar av samhällslivet får vi ett bättre samhälle.?
"Sällskapet ingår i ett nätverk med tre samarbetande klubbar. Nya Sällskapet och Sällskapet har lokaler nära Kungsträdgården i Stockholm. Royal Bachelors Club, den tredje klubben i nätverket, har pampiga lokaler nära Götaplatsen i Göteborg. Företrädare för klubbarna medger att de är en stark maktfaktor i samhället - där kvinnor inte får vara med."
http://aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,1067203,00.html
"Vi älskar tjejer men gubbarna tycker att det är rätt skönt att slippa åla sig, flirta, dona och greja. Det blir mer avslappnat. Och tjejerna vill väl inte ha med nån kille på syjuntan? Vi håller på traditionerna."
Jag är av åsikten att klubbar som är till för ett specifikt kön eller för den delen ras, enbart ska få finnas i vårdaspekt. En supportklubb för folk som haft prostatacancer har exempelvis rimliga anledningar till varför kvinnor inte ska vara med, precis som självförsvarklubbar för kvinnor som blivit utsatta för våldtäkt och ska lära sig att försvara sig, och i samband får hjälp med att lära sig att lita på män igen, kanske inte ska innehålla män och vice versa.
Men att ha andra klubbar, till och med officiella klubbar för syjuntor som de så fint säger, ska aldrig få vara könsspecifierade. Klubbar som enbart tar in folk på erhållen kompetens kan jag förstå, men inte klubbar som utesluter folk baserat på deras födsellott.
Att deras enda argument mot att kvinnor skulle få vara med är att gubbarna ska få: "slippa åla sig, flirta, dona och greja" är dessutom löjeväckande komiskt. Jag vet inte varför Carl-Gustaf Mann, klubbdirektör för Royal Bachelors Club, valt att porträttera medlemmarna som individer som blir helt parninstokiga så fort de umgås med det motsatta könet, men en invidid som inte kan låta bli att åla sig, flörta, dona och greja i närhet av det motsatta könet borde kanske överhuvudtaget inte få sitta i någon maktposition då man måste ifrågasätta hur pass profsigt deras arbete blir?
Jag säger, förbjud alla ras och könsspecifierade klubbar som inte är relaterade till fysisk eller psykisk vård. Förbjud alla klubbar som på något vis baserar sig på genetik, då det inte är konstruktivt för ett framtida, jämställt samhälle.
Om inte jämställdhet räcker som ett argument kan gubbarna i de här föreningarna fundera på vad som händer om några år, när andelen högutbildade kvinnor är långt större än högutbildade män, och kvinnor i ren protest till dessa klubbar väljer att starta sina egna könsspecifiera klubbar, och därav petar männen från arbetslivet?
Jag gillar inte någotdera, men det kommer att ske om inte männen i dessa klubbar väljer att tänka efter. Be smart.
"Sällskapet ingår i ett nätverk med tre samarbetande klubbar. Nya Sällskapet och Sällskapet har lokaler nära Kungsträdgården i Stockholm. Royal Bachelors Club, den tredje klubben i nätverket, har pampiga lokaler nära Götaplatsen i Göteborg. Företrädare för klubbarna medger att de är en stark maktfaktor i samhället - där kvinnor inte får vara med."
http://aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,1067203,00.html
"Vi älskar tjejer men gubbarna tycker att det är rätt skönt att slippa åla sig, flirta, dona och greja. Det blir mer avslappnat. Och tjejerna vill väl inte ha med nån kille på syjuntan? Vi håller på traditionerna."
Jag är av åsikten att klubbar som är till för ett specifikt kön eller för den delen ras, enbart ska få finnas i vårdaspekt. En supportklubb för folk som haft prostatacancer har exempelvis rimliga anledningar till varför kvinnor inte ska vara med, precis som självförsvarklubbar för kvinnor som blivit utsatta för våldtäkt och ska lära sig att försvara sig, och i samband får hjälp med att lära sig att lita på män igen, kanske inte ska innehålla män och vice versa.
Men att ha andra klubbar, till och med officiella klubbar för syjuntor som de så fint säger, ska aldrig få vara könsspecifierade. Klubbar som enbart tar in folk på erhållen kompetens kan jag förstå, men inte klubbar som utesluter folk baserat på deras födsellott.
Att deras enda argument mot att kvinnor skulle få vara med är att gubbarna ska få: "slippa åla sig, flirta, dona och greja" är dessutom löjeväckande komiskt. Jag vet inte varför Carl-Gustaf Mann, klubbdirektör för Royal Bachelors Club, valt att porträttera medlemmarna som individer som blir helt parninstokiga så fort de umgås med det motsatta könet, men en invidid som inte kan låta bli att åla sig, flörta, dona och greja i närhet av det motsatta könet borde kanske överhuvudtaget inte få sitta i någon maktposition då man måste ifrågasätta hur pass profsigt deras arbete blir?
Jag säger, förbjud alla ras och könsspecifierade klubbar som inte är relaterade till fysisk eller psykisk vård. Förbjud alla klubbar som på något vis baserar sig på genetik, då det inte är konstruktivt för ett framtida, jämställt samhälle.
Om inte jämställdhet räcker som ett argument kan gubbarna i de här föreningarna fundera på vad som händer om några år, när andelen högutbildade kvinnor är långt större än högutbildade män, och kvinnor i ren protest till dessa klubbar väljer att starta sina egna könsspecifiera klubbar, och därav petar männen från arbetslivet?
Jag gillar inte någotdera, men det kommer att ske om inte männen i dessa klubbar väljer att tänka efter. Be smart.
Second Life
http://www.svd.se/dynamiskt/utrikes/did_15400011.asp
Second Life är en interaktiv, 3-dimensionell värld på nätet. Det har nu kommit fram att vissa "vuxna" avatarer har haft sex med "minderåriga" avatarer, det vill säga att en tecknad figur av vuxen skepnad har haft sex med en annan tecknad figur av barnskepnad. Nu vill tyska åklagare ha rätt på personerna i fråga som spelat de vuxna 3D-figurerna för att fälla dem för våldtäkt.
Man kan inte döma någon för fiktiva lekar, i så fall kan man likväl döma den dominanta parten i par där där den ena klär ut sig i... exempelvis blöjor och idkar den typ av lekar. Man kan inte heller fälla dem för våldtäkt, då det i faktum inte skett någon våldtäkt annat än fiktivt, vilket den "våldtagna" parten i det här fallet även måste ha gått med på.
Om en 3D-animerad personlighet har sex med en en annan 3D-animerad personlighet kan man inte hävda att någon av karaktärerna är minderåriga, den som spelar den ena parten kan tänkas vara minderårig, men det faller varken under kategorin sexuellt utnyttjande eller våldtäkt, då det i faktum aldrig händer något.
Om det är något som uppmuntrar pedofiler till att ta nästa steg och utföra samma handling i verkliga livet, det vet jag inte, jag är inte psykolog. Allt jag vet om det är att jag igår exempelvis spelade ett spel där jag gick omkring och dödade saker med en yxa, och så vitt jag vet känner jag inte den minsta lust att plocka ut vår yxa ur vår verktygskammare och gå ut på stan och hugga ner folk idag.
Jag kan, personligen, tänka mig att vissa individer mycket väl är mer lättpåverkade än andra, men att de förmodligen skulle ha trillat dit i alla fall. Men jag vet inte, för jag är inte psykolog.
Hursomhelst anser jag inte att en dom om våldtäkt kan utfärdas, i så fall kan vi likväl fälla alla skådisar som fått agera i våldtäker i film (ännu hellre dom, i så fall, när man tänker efter) eller för den delen alla författare som skrivit om det.
Men, däremot anser jag att Second Life mycket riktigt kan göra det omöjligt för vuxna avatarer och sk. "minderåriga" avatarer att ha sex med varandra. Ur mitt politiskt korrekta perspektiv sprängladdat med moral!
Second Life är en interaktiv, 3-dimensionell värld på nätet. Det har nu kommit fram att vissa "vuxna" avatarer har haft sex med "minderåriga" avatarer, det vill säga att en tecknad figur av vuxen skepnad har haft sex med en annan tecknad figur av barnskepnad. Nu vill tyska åklagare ha rätt på personerna i fråga som spelat de vuxna 3D-figurerna för att fälla dem för våldtäkt.
Man kan inte döma någon för fiktiva lekar, i så fall kan man likväl döma den dominanta parten i par där där den ena klär ut sig i... exempelvis blöjor och idkar den typ av lekar. Man kan inte heller fälla dem för våldtäkt, då det i faktum inte skett någon våldtäkt annat än fiktivt, vilket den "våldtagna" parten i det här fallet även måste ha gått med på.
Om en 3D-animerad personlighet har sex med en en annan 3D-animerad personlighet kan man inte hävda att någon av karaktärerna är minderåriga, den som spelar den ena parten kan tänkas vara minderårig, men det faller varken under kategorin sexuellt utnyttjande eller våldtäkt, då det i faktum aldrig händer något.
Om det är något som uppmuntrar pedofiler till att ta nästa steg och utföra samma handling i verkliga livet, det vet jag inte, jag är inte psykolog. Allt jag vet om det är att jag igår exempelvis spelade ett spel där jag gick omkring och dödade saker med en yxa, och så vitt jag vet känner jag inte den minsta lust att plocka ut vår yxa ur vår verktygskammare och gå ut på stan och hugga ner folk idag.
Jag kan, personligen, tänka mig att vissa individer mycket väl är mer lättpåverkade än andra, men att de förmodligen skulle ha trillat dit i alla fall. Men jag vet inte, för jag är inte psykolog.
Hursomhelst anser jag inte att en dom om våldtäkt kan utfärdas, i så fall kan vi likväl fälla alla skådisar som fått agera i våldtäker i film (ännu hellre dom, i så fall, när man tänker efter) eller för den delen alla författare som skrivit om det.
Men, däremot anser jag att Second Life mycket riktigt kan göra det omöjligt för vuxna avatarer och sk. "minderåriga" avatarer att ha sex med varandra. Ur mitt politiskt korrekta perspektiv sprängladdat med moral!
Låt allt fortsätta vara dåligt!
Först brydde jag mig inte det minsta lilla om att Paris hamnat i fängelse på grund av rattfylla. Jag finner det varken roligt eller störande.
Men när folk börjar göra små namninsamlingar för att få henne fri, ja,då jävlar blir jag irriterad.
Vi drar lite citat, hära.
"Paris Whitney Hilton is an American celebrity and socialite. She is an heiress to a share of the Hilton Hotel fortune, as well as to the real estate fortune of her father Richard Hilton. She provides hope for young people all over the U.S. and the world."
Ja, då borde hon kanske föregå med ett gott exempel. Många ser upp till henne, och om "coola" Paris Hilton kan köra bil berusad, vem säger att det inte kan bli en snuskigt dum och destruktiv trend? Var rebellisk, trotsa lagen för att du är fabulous. Nej tack, säger jag.
"As depicted on Friday night's episode "Nancy Grace" on Headline News (May 4, 2007), countless celebrities have been "slapped on the wrist" for similar incidents recently. Nick Nolte, Mel Gibson, Tracy Morgan, Wynonna Judd, to name a few, were arrested and never did a day in jail after their initial arrests for drunk driving /DUI /DWI charges. Rappers Busta Rhymes and Eve still walk free after both being arrested for the same charges as Ms. Hilton just this past week. Brandy's California Highway accident, although no proof of DUI was evidenced in her accident, resulting in the death of a young wife and mother in California, yet Brandy walks free as of today, never doing any time and A WOMAN HAS BEEN KILLED most likely due to her reckless driving!"
Det här är ett fult, och enligt mig mycket idiotiskt argument som används ofta. Argument som "det har alltid gjorts" eller "de fick" är absolut aldrig en orsak till varför dumheter får fortgå. I så fall kunde vi exempelvis skita i att förbjuda barnmisshandel, och kvinnlig rösträtt? Nej, skitsnack. Det hade alltid varit så, varför förändra något? Varför ändra på något somär dåligt, liksom?
Nej, bajs på det där.
"I'm Paris Hilton and I can do whatever I want!"
"Jag är Hanna Fridén, och jag bemöter folk som jag vill bli bemött, och bemöter folk som de bemöter mig."
Sören Olsson
Sören Olsson har bett om ursäkt, inga påhopp nu. Tack.
Och till er som kritiserar mig för att jag ska ha sagt att han uppmuntrar prostitution. Läs om, läs rätt. Jag förväntar mig även en ursäkt för att ni anklagat mig för att jag skulle ha gjort något som jag, i faktum, aldrig gjort. Jag blir besviken och trött på när folk inte orkar läsa vad jag skriver och tar för givet att något de antar från början är sant. När jag ger mig in i en debatt, eller tar mig tid att lämna kritik, tar jag mig även tid att visa personen respekt genom att lyssna på dem utan att dra förhastade slutsatser.
Förutom detta är det ganska pinsamt för er som inte läser när det visar sig att ni har fel. Kritsera gärna det jag säger, men hävda inte att jag är dum som säger att bananer är blå, när jag i faktum sagt att vissa äpplen är gröna.
Sören Olsson, som tidigare uttalade sig i den här artikeln, vilket triggade mig att behandla ämnet i det här blogginlägget, har skickat det här till min blogg. Hans skrift i kursiv text, min i normal but fat text.
"Hej.
Jag har läst en del av alla dessa inlägg på bloggarna och jag förstår verkligen inte att folk inte tar reda på mer info innan de kastar ur sig vad de "vet" om vad jag har sagt eller inte.
Tyvärr så tycks en hel del tro att jag förespråkar sexhandel - vilket inte alls är sant.
Men det tycks inte riktigt intressera alla.
Ja, det framgår ganska tydligt att du bara läst en del, då jag inte sagt ett knyst om något du sagt i mitt inlägg. Jag har konstaterat att det inte är ett obehandlat ämne inom media, sedan har jag uttryckt mina åsikter i frågan. Jag har aldrig ens nämnt ditt namn. Jag uppskattar därför inte att du tar ett meddelande som förefaller vara förskrivet av dig, publicerar det i min blogg, och får det att framgå som att jag gjort förstnämnda.
Jag har en fullt normal och fullt fungerande med alla mina tre barn - inklusive min son som råkar ha Downs syndrom.
Det är inte alla som förstår hur det är att leva med ett handikappat barn - och det är ju fullt förståeligt.
Vad som är mindre förståeligt är hur många som har åsikter om hur vi föräldrar ska sköta om våra handikappade barn eller ungdomar när de inte har ett dugg erfarenhet själva.
Man behöver inte ha erfarenhet av barn med Downs syndrom för att, om du tar och läser mitt inlägg den här gången, påpeka det faktum att positiv särbehandling frambringar ojämställdhet, bitterhet och avundsjuka i samhället.
Visst - jag var också enormt klok och förståndig när jag gick på gymnasium. Då trodde jag att jag hade alla svar på allting.
Men det viktiga är att det gick över..
Sören Olsson, att förringa folks åsikter enbart på grund av det faktum att de är yngre än du, det kan jag inte respektera. Kritisera folks åsikter om du vill, men ta inte till förnedrande argument baserat på folks ålder. Det är lika illa som att förringa folk på grund av deras kön, ras eller för delen, att förringa folks åsikter för att de är handikappade, som din son. Håll dig till vettiga argument, skippa det andra.
Varför är det så viktigt för folk att veta så precis hur allt ska vara?
Det tycks aktivera en djup rädsla i så många att inte veta.
Att inte ha ett klart och tydligt svar på allting.
Det är så oerhört provocerande att inte ha en färdig lösning på hela världens problematik.
Att tala om såna oerhört svåra saker som sex och samlevnad i samma mening som man nämner svårigheten att få tillgång till detta för funktionshindrade är så djävla obehagligt för en del människor.
Det är beklagligt.
För debatten är ju intressant och angelägen.
Redan i början av 1900-talet konstaterades att vi människor har några grundläggande basbehov.
Andning, törst, värme och sexualitet.
Det har vetenskapen accepterat.
Var det inte just du som sa att åsikten huruvida du hade svar på allting gick över med din ålder? Om du faktiskt har läst ett enda vetenskapligt dokument där det sexuella behovet likställs med de grundläggande behov av törst, hunger och syre så skulle jag väldigt gärna vilja se vilken kvacksalvare det är som skrivit det, då det står klart för alla att en människa i faktum dör om de inte får dessa tre behov tillfredställda. En människa dör inte på grund av bristen på sex, även om gemene man förmodligen mår bättre av att ha möjligheten till sex.
Dock skulle jag vilja se din åsikt om vetenskapen gällande kvinnans sexualitet, då det där är bevisat att en kvinna mår extremt dåligt om hon själv inte får välja sin sexuella partner. Det är därför det finns alfahanar i flockar och varför djur inte heller gillar att bli våldtagna (ta till exempel den rara lilla koalan som enbart förökar sig genom våldtäkt, och tänk på det faktum att koalahonan ofta väljer att ta sitt liv framför att bli våldtagen av koalahannen). Detta är på grund av det faktum att naturen vill att man ska välja den bästa partnern för att kunna skapa så god avkomma som bara möjligt.
Är alltså handikappade, som din son, mer berättigade till att må bra än den eventuellt prostituerade kvinnan? Borde inte kvinnan ha mer rätt i det hela, då det i faktum är hennes kropp som säljs?
Men att sexualitet är ett av människans grundläggande basbehov tycks ändå provocera vissa delar av mänskligheten till den milda grad att de istället ställer sig upp och börjar skrika om "Sören Olsson tycker att man ska köpa sex till handikappade!!"
Jaha?
Var det verkligen det jag sa?
Var det så?
Nä.
Ska man behöva bokstavera för att folk ska förstå?
Läs mitt inlägg Sören Olsson, läs och se att jag inte skrivit något om dig överhuvudtaget förutom det faktum att jag hänvisat till din artikel och inte hållit med om det faktum att det skulle ha varit odiskuterat i media. Jag har uttryckt min ståndpunkt i ämnet, som så många gånger förut, utan minsta lilla referens till dig överhuvudtaget. Jag ser det som otroligt respektlöst att du skickar detta som jag förmodar är ett förskrivet inlägg som du skickat till många bloggar, till mig, som inte gjort något av det du i faktum nu anklagar mig för.
Att gnälla över att folk inte lyssnar på dig, när du uppenbarligen inte lyssnar på andra är helt befängt.
Jag föreslår att de som vill ha en seriös och vettig debatt tar reda på lite mer info innan de börjar gapa och skrika.
Det är endast enfaldigt att läsa vad nån annan tror och därefter göra det till en sanning.
Kasta inte sten i glashus, Sören Olsson.
Vänliga hälsningar till er alla
/Sören"
Ja, tjena!
Fotvård och övervikt
Nu ligger det två nya inlägg på Fatale.se
Ett om fotvård inför sommaren.
Och ett om vikt, där jag bland annat avslöjar att jag varit överviktig med en vikt på 90 kg på 170 cm!
Det ni, gå och läs!
www.fatale.se
Ett om fotvård inför sommaren.
Och ett om vikt, där jag bland annat avslöjar att jag varit överviktig med en vikt på 90 kg på 170 cm!
Det ni, gå och läs!
www.fatale.se
Pedofiler #2
Vi fortsätter diskussionen!
Först ett svar till de som trodde att jag tyckte att dömda pedofiler ska få jobba med barn:
I inlägget om pedofiler har jag inte sagt att dömda pedofiler ska få jobba med barn, de som tolkat in det och kallar mig för dum i huvudet: Jag gillar inte er. Antingen kan man läsa inlägget ordagrant, eller så kan man tolka det på flera olika vis, att välja just det och forutsätta att den tolkningen är korrekt och gå på med påhopp mot mig är löjligt.
I inlägget säger jag däremot att min lärare var snäll, och jag beskriver vad som hände i skolan när de fick reda på det. Frasen: "JAG TYCKER ATT PEDOFILER ÄR SNÄLLA OCH SKA FÅ JOBBA MED BARN" finns inte. Så skärp er, dumma, respektlösa puckon.
Jag anser, om det måste förtydligas, att dömda pedofiler inte ska få jobba med barn.
Sedan ett svar till de seriösa debatörerna!
Anledning till varför jag inte gillar skyltarna är av det faktum att jag fått intrycket av att utanförskap i samhället skapar brottslingar. Ingen behöver hålla med mig där, här har vi en fin diskussion. Men om kemisk kastrering istället var ett alternativ, expempelvis, så tar man bort all vilja hos personen att utföra sexuella övergrepp samt att man får en chans att integrera dem i samhället utan risk för barnen, och samtidigt undviker man att skapa en situation där individen i fråga anser att den ändå kan göra vad fan som helst, då den ändå bara blir bemött som en förbrytare.
Jag menar, om jag blev kallad för dum, elak idiot oavsett om jag var snäll eller elak så skulle det inte finnas någon rimlig anledning för mig att vara snäll.
Det här är två sätt att skydda samhället och dess barn på, vilket man anser mest rimligt är högst subjektivt. Om jag hade barn, och de blev utsatta, så skulle jag nog vilja att förövaren deporterades till Sibirien efter att en lobotomi utförts. Så det är hemskt subjektivt.
Först ett svar till de som trodde att jag tyckte att dömda pedofiler ska få jobba med barn:
I inlägget om pedofiler har jag inte sagt att dömda pedofiler ska få jobba med barn, de som tolkat in det och kallar mig för dum i huvudet: Jag gillar inte er. Antingen kan man läsa inlägget ordagrant, eller så kan man tolka det på flera olika vis, att välja just det och forutsätta att den tolkningen är korrekt och gå på med påhopp mot mig är löjligt.
I inlägget säger jag däremot att min lärare var snäll, och jag beskriver vad som hände i skolan när de fick reda på det. Frasen: "JAG TYCKER ATT PEDOFILER ÄR SNÄLLA OCH SKA FÅ JOBBA MED BARN" finns inte. Så skärp er, dumma, respektlösa puckon.
Jag anser, om det måste förtydligas, att dömda pedofiler inte ska få jobba med barn.
Sedan ett svar till de seriösa debatörerna!
Anledning till varför jag inte gillar skyltarna är av det faktum att jag fått intrycket av att utanförskap i samhället skapar brottslingar. Ingen behöver hålla med mig där, här har vi en fin diskussion. Men om kemisk kastrering istället var ett alternativ, expempelvis, så tar man bort all vilja hos personen att utföra sexuella övergrepp samt att man får en chans att integrera dem i samhället utan risk för barnen, och samtidigt undviker man att skapa en situation där individen i fråga anser att den ändå kan göra vad fan som helst, då den ändå bara blir bemött som en förbrytare.
Jag menar, om jag blev kallad för dum, elak idiot oavsett om jag var snäll eller elak så skulle det inte finnas någon rimlig anledning för mig att vara snäll.
Det här är två sätt att skydda samhället och dess barn på, vilket man anser mest rimligt är högst subjektivt. Om jag hade barn, och de blev utsatta, så skulle jag nog vilja att förövaren deporterades till Sibirien efter att en lobotomi utförts. Så det är hemskt subjektivt.
Pedofiler!
http://aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,1037728,00.html
Jag hade en pedofil som lärare i min skola när jag gick i lågstadiet. Han hade blivit dömd många, många år tidigare. Sedan jobbade han med barn. Han var en väldigt snäll lärare, dessutom väldigt duktig. Hans lektioner var några av de bästa någonsin.
En dag kom det ut på skolan att han hade varit dömd för pedofili tidigare, jag tror inte att det var sexuellt övergrepp, utan snarare handlade det om pornografi. Men jag är inte helt säker.
I vilket fall så blev det ett jäkla liv i skolan. Polisen kom dit och allt möjligt, skolan stängdes ner några dagar och så vidare, sedan jobbade han inte kvar där. Han hade inte gjort något, det var bara någon som luskat ut detta faktum.
Jag anser inte att man ska vara dömd resten av livet för att man begått ett brott. Elektronisk fotbojja för folk som utfört sexuella övergrepp och andra våldshandlingar (så jag faktiskt inte kan se vad som är värre med ett sexuellt övergrepp än ett annat våldsbrott förutom vår kulturs syn på det hela som härstammar från kristendomen) ser jag som fullt acceptabelt, kemisk kastrering ser jag också som ett alternativ (kemisk kastrering är inte permanent).
Jag kan även se anledningen till varför man skulle vilja ha koll på deras dator, då konsumerandet av barnpornografi stödjer en bransch där det förekommer övergrepp och utnyttjande.
Men att sätta upp skyltar, ha speciella registreringsskyltar på bilar och så vidare, det ser jag som sjukt. I det läget handlar det inte längre om att skydda resten av samhället, utan då handlar det bara om att straffa en individ för resten av livet för ett brott de redan, officiellt sett, ska ha suttit av. Hur tänker man sig att dessa individer ska kunna ta sig tillbaks till samhället och leva ett relativt, om inte fullt, normalt liv om man väljer att behandla dem som monster? Är inte det väldigt destruktivt, uppmuntrar inte det dem till att bete sig än värre, då inget de gör någonsin ändå i vilket fall kommer att spela någon roll när de blir tvingade till dessa skyltar och så vidare?
Och varför är ett sexuellt övergrepp värre än mord?
Jag hade en pedofil som lärare i min skola när jag gick i lågstadiet. Han hade blivit dömd många, många år tidigare. Sedan jobbade han med barn. Han var en väldigt snäll lärare, dessutom väldigt duktig. Hans lektioner var några av de bästa någonsin.
En dag kom det ut på skolan att han hade varit dömd för pedofili tidigare, jag tror inte att det var sexuellt övergrepp, utan snarare handlade det om pornografi. Men jag är inte helt säker.
I vilket fall så blev det ett jäkla liv i skolan. Polisen kom dit och allt möjligt, skolan stängdes ner några dagar och så vidare, sedan jobbade han inte kvar där. Han hade inte gjort något, det var bara någon som luskat ut detta faktum.
Jag anser inte att man ska vara dömd resten av livet för att man begått ett brott. Elektronisk fotbojja för folk som utfört sexuella övergrepp och andra våldshandlingar (så jag faktiskt inte kan se vad som är värre med ett sexuellt övergrepp än ett annat våldsbrott förutom vår kulturs syn på det hela som härstammar från kristendomen) ser jag som fullt acceptabelt, kemisk kastrering ser jag också som ett alternativ (kemisk kastrering är inte permanent).
Jag kan även se anledningen till varför man skulle vilja ha koll på deras dator, då konsumerandet av barnpornografi stödjer en bransch där det förekommer övergrepp och utnyttjande.
Men att sätta upp skyltar, ha speciella registreringsskyltar på bilar och så vidare, det ser jag som sjukt. I det läget handlar det inte längre om att skydda resten av samhället, utan då handlar det bara om att straffa en individ för resten av livet för ett brott de redan, officiellt sett, ska ha suttit av. Hur tänker man sig att dessa individer ska kunna ta sig tillbaks till samhället och leva ett relativt, om inte fullt, normalt liv om man väljer att behandla dem som monster? Är inte det väldigt destruktivt, uppmuntrar inte det dem till att bete sig än värre, då inget de gör någonsin ändå i vilket fall kommer att spela någon roll när de blir tvingade till dessa skyltar och så vidare?
Och varför är ett sexuellt övergrepp värre än mord?
Ebba von Sydow
Bättre sent än aldrig, jag önskar att jag hade mer tid för tillfället.
http://resume.se/nyheter/2007/03/29/ebba-overger-tidningen-fly/index.xml
Väldigt mycket som står i Resumés artikel är väldigt, väldigt sant. Det vill säga att många har haft problem med att arbeta med Ebba på redaktionen. Men jag vet inte, jag gillar inte Ebbas åsikter när det kommer till mycket, exempelvis ville jag slå mig blå av många av etikettfrågorna mellan kvinnor och män i hennes bok, men jag kan inte neka till att Ebba är en väldigt kompetent kvinna. Och jag tror, helt ärligt, att det är grundstenen till altt möjligt tjafs om hennes "petning". Jag vet inte om hon blivit petad eller valt själv, bland högre orter så skojas det villt om hur hon blivit petad, skitsnacket går i hundrafemtio. Ungefär som när hon ville inkludera ett hjärta i veckorevyns logotyp. Kommer ni ihåg det? Jag vet inte om media uppmärksammade det hela, men fy satan vad branschfolk blev irriterade och snackade skit om det, "löjliga von Sydow", lät det. Detta var en av de otroligt provocerande reformer hon ville genomföra.
Ja, otroligt provocerande. Enligt mig inte alls, dock. Jag tycker att det tyder på en drift att vilja bli provocerad, dock, men det är min nätta åsikt.
Jag talar emot det, jag tror personligen inte att hon blev petad. Jag vet inte ett skit, men jag tror inte att hon blev det. Ni skulle se vilka otroligt, bistra miner det frambringar. Det är nämligen som så att ingen egentligen vet, det är skvaller, en jädra massa skvaller, som vanligt.
Om man ens använder sig av argumentet att det är uppenbart att något måste tyda på något, ja, då vet man. Då är det bara baserat på personliga åsikter. Det är det sämsta argument som finns. Att något är uppenbart.
Jaha, och om man frågar sig, varför är något uppenbart? kan vi få lite förklaringar till det, eller ska vi köpa det för att det är ett farligt ord som ska få oss att känna oss korkade utifall att vi inte fattar varför något är uppenbart?
I en seriös nätdiskus så skulle forumsmoderatorn säga till direkt. Det är inte ett accepterat argument där, och bör inte heller vara det i verkliga livet. Tack tack.
I så fall är det uppenbart för mig att Ebba, om hon blev petad, blev det för att hon är bestämd och vet vad hon vill. Jag känner ett flertal personer som arbetat med henne, ingen har ett ont ord att säga, och då virrar jag ändå runt i skitsnackets högborg. Senast ikväll så berättade Sebastian Suarez-Golborne att Ebba var fantastiskt duktig, driven och underbar att jobba med under tiden de körde Indieradio.
Sedan, ni som kommer dilla om att von Sydow enbart är en uppmärksamhetsökande liten bimbo, som jag vet är kommentarer som kommer att uppstå så kan jag i alla fall passa på att bidra med denna extremt oskyldiga information: Ebba vill exempelvis aldrig ställa upp på bilder för Stureplan, för hon gillar inte att vara allt för offentlig. Det har inget med frågan i sig att göra, men de ofrånkomliga kommentarena om henne som skulle hävda detta har heller ingen relevans i frågan, därför är det här lika irrelevant och relevant som det ofrånkomliga. Blajblajblaj.
Men som sagt, jag vet inte. Det enda jag vet är att ingenting är uppenbart.
Och att det egentligen är ganska meningslöst att spekulera i frågan.
Alla som spekulerar negativt i frågan tar jag för givet har något emot henne som person.
För mig är det helt enkelt uppenbart att det måste förefalla sig så.
Nu ska jag sova.
SkönHETSideal!
Jag blir väldigt glad över den positiva responsen på förra inlägget!
Alla ni som skrev och var positiva till den nya regeln, skriv jättegärna på skönHETSideals namninsamling så att vi kan få samma typ av effekt i Sverige!
Alla ni som skrev och var positiva till den nya regeln, skriv jättegärna på skönHETSideals namninsamling så att vi kan få samma typ av effekt i Sverige!
Jag har problem med Mensa
Många blev mycket upprörda över mitt inlägg om Mensa. Förutom kommentarerna, som visserligen inte är särskilt många, så har jag fått en god mängd mail om det. Allt mellan att jag är en korkad bimbo och därför är avundsjuk på Mensa till att jag är en elak elistist.
[edit]
Jag finner att hela konceptet med en förening som Mensa är extremt smaklöst. Det vore som att ha en nationell klubb för snygga människor. Folk som är snygga av naturen. En elitistklubb baserad enbart på gener, inte på åstakomanden. Att den här typen av klubbar, som baseras på en medfödd kompetens utan prestation, ser jag som exakt lika smaklöst som rasbiologi i dess värsta form.
Därför är Mensa i sig extremt hemskt och elitistiskt i dess blotta existens, oavsett om deras ledning uttalat att de ser sig som bättre eller ej. Jag anser att folk ska bli värderade efter deras prestationer, inte efter naturliga förutsättningar utifrån deras gener. Alla typer av klubbar som är för denna typ av exkludering anser jag vara farliga för samhället. Om den här typen av klubbar skulle få respekt så ser jag egentligen inte att steget från ett segregerat samhälle, där folk får jobb, möjligheter och status enbart utifrån deras genetik, är särskilt långt borta.
Som skräckexempel kan man ta filmen Gattaca.
Jag kan heller inte se det som en hemsk handling att citera vilken medlem som helst i en klubb där man utesluter människor baserat på deras genetik. De har själva valt att vara med i en elitistisk förening. De har förmodligen valt det för att känna sig stolta över sig själva, känna sig lite "över" andra, så att säga, för varför annars skulle man välja att vara med i en klubb där man utesluter folk beroende på deras genetik och sedan välja att lämna ut sin hemsida, och därav skylta med det, till Mensas hemsida?
Ja. Jag har problem med Mensa. Jag anser att den typen av föreningar borde förbjudas. Jag vet inte om ni ser min poäng, men jag ser min poäng, och jag tänker inte att ändra mig i denna synpunkt. Jag tänker heller inte ta till ett överdrivet "sympatiskt" beteende gentemot medlemmar i Mensa, då jag anser att folk som hänger sig åt detta, rätt och slätt, är svin.
Om de inte tänkt över svinigheten i det hela så måste jag dessutom påpeka att jag tycker att de är dumma i huvudet. Intelligens är visserligen inget krav i Mensa, så ingen är förvånad. Sympati riktas inte åt elitister.
[edit]
Jag finner att hela konceptet med en förening som Mensa är extremt smaklöst. Det vore som att ha en nationell klubb för snygga människor. Folk som är snygga av naturen. En elitistklubb baserad enbart på gener, inte på åstakomanden. Att den här typen av klubbar, som baseras på en medfödd kompetens utan prestation, ser jag som exakt lika smaklöst som rasbiologi i dess värsta form.
Därför är Mensa i sig extremt hemskt och elitistiskt i dess blotta existens, oavsett om deras ledning uttalat att de ser sig som bättre eller ej. Jag anser att folk ska bli värderade efter deras prestationer, inte efter naturliga förutsättningar utifrån deras gener. Alla typer av klubbar som är för denna typ av exkludering anser jag vara farliga för samhället. Om den här typen av klubbar skulle få respekt så ser jag egentligen inte att steget från ett segregerat samhälle, där folk får jobb, möjligheter och status enbart utifrån deras genetik, är särskilt långt borta.
Som skräckexempel kan man ta filmen Gattaca.
Jag kan heller inte se det som en hemsk handling att citera vilken medlem som helst i en klubb där man utesluter människor baserat på deras genetik. De har själva valt att vara med i en elitistisk förening. De har förmodligen valt det för att känna sig stolta över sig själva, känna sig lite "över" andra, så att säga, för varför annars skulle man välja att vara med i en klubb där man utesluter folk beroende på deras genetik och sedan välja att lämna ut sin hemsida, och därav skylta med det, till Mensas hemsida?
Ja. Jag har problem med Mensa. Jag anser att den typen av föreningar borde förbjudas. Jag vet inte om ni ser min poäng, men jag ser min poäng, och jag tänker inte att ändra mig i denna synpunkt. Jag tänker heller inte ta till ett överdrivet "sympatiskt" beteende gentemot medlemmar i Mensa, då jag anser att folk som hänger sig åt detta, rätt och slätt, är svin.
Om de inte tänkt över svinigheten i det hela så måste jag dessutom påpeka att jag tycker att de är dumma i huvudet. Intelligens är visserligen inget krav i Mensa, så ingen är förvånad. Sympati riktas inte åt elitister.
Det finns en bra grej med Mensa
Jag vill utveckla mitt förra inlägg och säga att det faktiskt finns en grej som jag gillar med Mensa, en grej. Det är deras program för "Begåvade barn". Eller rättare sagt, deras program för "särbegåvade barn".
Vi citerar Mensas hemsida.
http://www.mensa.se/
"Kännetecken på särbegåvning
Översatt från Mentiqas hemsida www.mentiqa.dk
Vi citerar Mensas hemsida.
http://www.mensa.se/
"Kännetecken på särbegåvning
Översatt från Mentiqas hemsida www.mentiqa.dk
- Negativa till skolan.
- Duktiga på att tala men dåliga på att skriva.
- Uttråkade.
- Rastlösa och ouppmärksamma.
- Uppslukade av sin egen värld.
- Kränkande och intoleranta(?) mot långsammare kamrater.
- Har ofta äldre vänner.
- Självkritiska.
- Dåliga relationer till kamrater och lärare.
- Känslomässigt instabila.
- Självgoda.
Dessutom kan de:
- Vara kreativa när de är motiverade.
- Lära snabbt.
- Vara bra på att lösa problem.
- Ställa provocerande frågor.
- Vara otåliga när de är motiverade.
- Tänka abstrakt.
- Vara uppfinningsrika när det gäller att hitta svar till obesvarade frågor.
Källa: "Teaching Bright Pupils", Nottingham University School of Education
Andra kännetecken på särbegåvning:
- Bra minne, bättre än jämnåriga.
- Speciell humor. Förstår ordspråk och ironi tidigare än jämnåriga. Skrattar ofta inte när andra skrattar och skrattar åt något som andra barn inte tycker är roligt.
- Extremt vetgiriga vilket kan leda till att deras frågor uppfattas som provocerande.
- Ser lösningar som ingen annan ser.
- Stor energi.
- Har större alllmänbildning.
- Har större ordförråd och högre grad av grammatik och syntaxförståelse.
- Är ofta intresserad av abstrakta begrepp tex tid rum mm.
- Vill förstå orsak-verkan.
- Stor koncentrationsförmåga inom självvalda aktiviteter.
- Är ofta mycket duktiga på pussel och labyrintspel.
- Ser oändligt många möjligheter i olika situationer och för hur saker kan användas.
- Mycket fantasifulla och dagdrömmande.
- Kan vara så uppslukade av tankar att man måste fysiskt röra vid dem för at få kontakt.
- Högt utvecklad känsla för rättvisa vilket kan ge problem i förhållandet med kamrater.
- Är ofta extremt motiverade av aktiviteter inom deras intresseområden men vägrar delta i annat.
- Kan ha mycket svårt att släppa en aktivitet för att gå vidare till nästa. Önskar gå till botten med allt. Avbrott kan orsaka stor frustration.
- Kan använda inlärt vetande i nya situationer.
- Har ofta stora luckor i kunskaperna som beror på intensivt intresse inom ett fåtal områden.
- Har svårt att arbeta med lätta ämnen men trivs med komplexitet.
- Har ofta vårt att skriva och har svårtydd handstil.
- Har ofta välutvecklad hand-öga-koordination.
- Är känsliga, känslor upplevs mer intensivt.
- Har ofta stor talförståelse.
- Samlar ofta på saker.
- Har ofta mer än en fantasivän som ofta kan beskrivas detaljerat.
Källa: The Gifted Children's Association of British Columbia.
En annan sammanfattning av beteendemönster
- Är för det mesta välartikulerade men kan inte göra en bra skriftlig uppgift som ser prydlig ut.
- Rastlösa, ouppmärksamma och dagdrömmande.
- Tysta och ovilliga att dela sina kunskaper med andra, låtsas som om de inte kan.
- Ovilliga att följa instruktioner som läraren givit, vill göra sakerna på sitt sätt.
- Generelt likgiltiga med avseende på skolarbetet, verka vara tvära, osamarbetsvilliga eller apatiska.
- Väldigt kritiska, ifrågasätter hela tiden de fakta som gives.
- Snabba att påpeka felaktigheter i fakta och logik.
- Obehagligt rättframma i sina omdömen i olika situationer och påpekar skillnader mellan vad folk säger och vad de gör.
- Tillbakadragna, ovilliga att delta i grupparbeten, ser ut att föredra sitt eget sällskap.
Källa: "Helping the Child of Exceptional Ability", Susan Leyden 1985
Kännetecken på den underpresterande särbegåvade eleven (pojkar dominerar kraftig) kan vara:
- Många uppfattas som dumma av både sig själva och lärarna.
- Många är självgoda och fungerar dåligt socialt.
- Har generellt dålig studieteknik.
- Många har svårt att koncentrera sig.
- De arbetar utan mål.
Källa: "Begavede børn i skolen - duelighedens dilemma?" s.49, Gunilla o. Wahlström 1998.
Exempel på problem som kan uppstå till följd av hög begåvning:
- Språk:Talar mycket och över huvudet på jämnåriga.
- Stor koncentrationsförmåga: Vill inte bli avbruten, vill inte utföra rutinarbete.
- Snabb uppfattningsförmåga: otålighet gentemot andra.
- Kreativ tankegång/innovativa: Flyr in i fantasin, vägrar att följa regler, kan uppfattas som distraherande.
- Oberoende, arbetar helst ensamma: ur stånd att ta emot hjälp från kamrater, ovilliga att anpassa sig, litar endast på sig själva.
- Kritisk tankegång: Mer kritisk än andra, utpräglad perfektionist, ställer för stora krav på sig själv vilket skadar självtilliten.
- Önskan om att arbeta med komplexa ting: Avvisar enkla lösningar, ställer upp komplicerade regler, dominerande.
- Allsidiga: jobbar oorganiserat (stökigt rum, skrivbord, kommer för sent mm) alltid frustrerad över att tiden inte räcker till.
- Extremt känslosamma, har medkänsla med alla: Har svårt att ta kritik och tillrättavisning av kamrater."
För att uttrycka sig mer koncist så kan vi säga att Mensa, baserat på deras kännetecken för särbegåvade barn, hjälper barn med Aspergers syndrom. Aspergers syndrom är en form av högfunktionell autism. Barn med Aspergers syndrom har oftast en stor potential, men samhället och dagens skolor har svårt för att behandla den här typen av neurologisk avvikelse och har en förkärlek för att exempelvis sätta dessa barn i sk. "särklasser", vilket är oändligt, oändligt fel då Aspergare är högfunktionella, men i många fall svårhanterade.
Sedan innebär heller inte listan att det uteslutande är barn med Aspergers syndrom som de hjälper, utan i stort barn som har potential, stor begåvning men problem i skolan av diverse olika anledningar.
Men annars gillar jag inte Mensa, som sagt.
Våt ängsmark
Anna och Sandra visste vad "fitta" betyder, nämligen våt ängsmark!
Nu, är inte det väldigt mycket finare än "penisfodral"? Från och med nu så ska jag alltid ta fitta som en komplimang, Saga förutsåg min önskan och sa att det var mycket fitta i mig, tack Saga!
Nu, är inte det väldigt mycket finare än "penisfodral"? Från och med nu så ska jag alltid ta fitta som en komplimang, Saga förutsåg min önskan och sa att det var mycket fitta i mig, tack Saga!
Positiv omvandling
Angående det möjliga förbudet av användet av ordet "nigger" i New York.
DN: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=622767
Att de svarta ungdomarna i USA vänder ett negativt, nedsättande ord till något posititvt kan jag enbart se som något gott, och även om man inte kan lagstifta mot ordets användning så ser jag det ändå som ett hot mot yttrandefriheten att officielt gå ut och "typ" förbjuda det.
Faktum är att det nästan klingar lite rasistiskt. Jag ser framför mig en typisk amerikan, med en rasism som yttrar sig genom rädsla. De är lite rädda för det okända, och hemskt rädda för att framstå som rasister. Precis som i Sverige, precis som i hela Nogger Black-debatten, där det till synes bara var en massa medelsvenssons som blev upprörda. Förmodligen för att de var livrädda för att framstå som rasister. När de var ute och gick på stan och såg en svart människa så spändes deras axlar, de började flacka med blicken och försökte anstränga sig så mycket som bara möjligt för att inte framstå som rasistiska framför den mötande, svarta individen. "Hur ska jag titta? Ska jag titta bort? Ska jag se honom i ögonen? Tänk om han tror att jag är rasist?! Jag är inte rasist!"
Att äldre svarta människor som var med när uttrycket enbart var negativt och därför tycker att det är besvärande, det kan jag förstå. Men att ett ord som förut var extremt nedsättande vänds till något ofarligt i den yngre generationen ser jag som viktigare än att låta bli att uppröra en äldre generation, och därav stävja utvecklingen.
Dessutom kan jag tillägga att jag i allmänhet tycker att sådanna förbud är farliga, som jag nämnt tidigare. Det är ett väldigt konstigt fall av positiv särbehandling, som kommer att väcka aggressioner hos många. Mycket hat som legat dolt kan frambringas av ett beslut som detta.
Fitta, käring, bög, flata - Vi tar tillbaka de här, i feministforum brukar inte ordet "fitta" förringas, man vill göra det till något positivt. Bland annat på grund av det faktum att det är en av de få orden för kvinnans könsorgan som har en smickrande innebörd, till skillnad från exempelvis "slida" som, i stort sett, betyder penisfodral. Kul!
Fitta däremot har en mycket fin innebörd, men har använts i negativa sammanhang. Faktum är att fitta stämplas som ett så fult ord att du inte ens kan hitta det på svenska Wikipedia exempelvis. Därför kan jag inte citera exakt vad det betyder. Men det är fint, något med blomma har jag för mig, vilket är hundra gånger finare än "penisfodral". Onödigt förbud, låt folk slå upp, förbjud det inte!
Förbjud inget ord alls i hela världen.
På outfits.se kan man mobba barn
Gå in på Juttas blogg och läs hennes inlägg om Outfits.se
Jag måste medge att jag inte varit inne på Outfits.se sedan starten, ungefär, eftersom att jag inte riktigt haft tid och engagemang för det och prioriterat annat, samt att jag egentligen har svårt för sidor där man betygsätter folk över huvudtaget (som snyggast.se exempelvis).
Jutta skriver att det tillåts att barn läggs upp på sidan som betygsätts för deras outfits.
Jag håller med Jutta, detta är fel. Om vuxna människor väljer att lägga ut sig själva för andras bedömning, fine, men här är det tydligen föräldrar som valt att lägga upp bilder på deras barn på internet och utsätta dem för andras bedömning.
Jag ska nog gå in och ta bort mina egna outfits också, de få jag har det vill säga. Från starten. Vilket förmodligen inte kommer att ge någon effekt.
Många tycker att outfits.se är en mycket härlig sida, men att det tillåts att det läggs ut barn kan jag inte tänka mig att många tycker är särskilt party. Själv skulle jag vilja ha en 18-årsgräns. Men det kommer många tycka är hårt, speciellt alla som är under 18, mogna och ansvarstagande. Men, om ni är emot att barnen läggs upp, framför protest och egna förslag!
Ska man utsättas för bedömning eller mobbning så bör man i alla fall få välja det själv.
Jag måste medge att jag inte varit inne på Outfits.se sedan starten, ungefär, eftersom att jag inte riktigt haft tid och engagemang för det och prioriterat annat, samt att jag egentligen har svårt för sidor där man betygsätter folk över huvudtaget (som snyggast.se exempelvis).
Jutta skriver att det tillåts att barn läggs upp på sidan som betygsätts för deras outfits.
Jag håller med Jutta, detta är fel. Om vuxna människor väljer att lägga ut sig själva för andras bedömning, fine, men här är det tydligen föräldrar som valt att lägga upp bilder på deras barn på internet och utsätta dem för andras bedömning.
Jag ska nog gå in och ta bort mina egna outfits också, de få jag har det vill säga. Från starten. Vilket förmodligen inte kommer att ge någon effekt.
Många tycker att outfits.se är en mycket härlig sida, men att det tillåts att det läggs ut barn kan jag inte tänka mig att många tycker är särskilt party. Själv skulle jag vilja ha en 18-årsgräns. Men det kommer många tycka är hårt, speciellt alla som är under 18, mogna och ansvarstagande. Men, om ni är emot att barnen läggs upp, framför protest och egna förslag!
Ska man utsättas för bedömning eller mobbning så bör man i alla fall få välja det själv.
Abort
Jag kan inte förtydliga nog hur otroligt, fasansfullt äcklad jag blir av den här artikeln.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=621551
Jag kan räkna till inte mindre än 7 "som kristna anser vi blabla" och en "vi kristna anser blabla". Tjatigt, måntro? Jag blir fylld av skam när jag läser artikeln, det känns som att de attackerar mig, mig som kristen individ som inte vill inskränka på folks rättigheter, mig som kristen individ som hellre prioriterar två liv än ett. Jag gillar inte att sammankopplas med deras inskränkta samhällsideal, att säga att man tycker något, som kristen, är lika illa som att säga att man som feminist hatar män. Man drar ner alla i skiten. Detta är anledningen till varför ingen tror mig när jag berättar att jag är kristen, och varför folk blir väldigt, tja, illa till mods om de får reda på det och tror på det, eller varför folk yttrar frasen: "Haha, men du kan ju inte vara kristen? Du verkar vettig?"
Herregud, jag känner en transexuell person, en man född i en kvinnas kropp som är väldigt engagerad i sitt abete inom kyrkan och djupt troende. Jag känner en annan som är utbildad präst, som oftast slänger sig med frisyrer som partiellt rakad skalle med neongrönt hår på vissa fläckar. Jag har många kristna vänner, och så vitt jag vet är inte en enda av dem varken inskränkt eller dum i huvudet.
Jag, som individ, även om jag också råkar vara kristen, anser förljande.
Man måste göra allt för att förhindra illegala aborter. I en abort finns det alltid en risk, men vid en laglig abort har individen alltid rätt för att komma tillbaka om det skulle bli problem. Även om det finns kompetenta, utbildade läkare som faktiskt utför illegala aborter i Polen så finns det ingen garanti för att de behandlar problemen efteråt.
Jag har inte minde än två tjejkompisar som behövt åka in på sjukhus efter aborter de gjort på grund av efterkomplikationer. Och även om Sverige inte tar på sig ansvaret gällande psykiskt stöd efter abort när det kommer till kvinnor utomlands ifrån så blir de fortfarande garanterade att få hjälp med fysiska komplikationer efteråt.
Om jag ska formulera mig lika fult och egocentriskt som biskopen i svenska katolska kyrkan Anders Arborelius och den svenska pingströrelsens föreståndare Sten-Gunnar Hedin, så säger jag; som kristen så kan jag inte låta två liv sättas i stor risk istället för bara ett. Om jag hade ett val mellan att rädda två människor, istället för en, så skulle jag självfallet välja två. Det spelar egentligen ingen roll om det vore rika kvinnor utomlands ifrån som väljer att göra en sen abort, hur rik än människa är så kan man knappast se en abort som något lättvindigt. En abort är traumatisk, oavsett om du vill ha kvar barnet eller ej. Det är ingen nöjestripp och jag anser att rika kvinnors liv är precis lika mycket värda som fattigas.
Även om bibeln inte anser det, som gärna vill upphöja de fattigas godhet för att hålla dem förtryckta. För att stötta dem i deras fattigdom så att de inte ska känna sig manade att ta makt för sig själva.
Men jag är inte katolik, jag är protestant. Jag är en individ. Jag förskastar bibeln, jag förkastar även katolicismen som jag anser är en gren av kristendomen som enbart är formad för att kontrollera och förtrycka folket.
Precis som alla andra gamla religioner, med andra ord.
Nya religioner idag skapas mer för att tjäna pengar.
Lustigt att jag blev kristen när hela min omgivning är ateister. När jag gick på dagis tvättade jag min lillebrors mun med tvål när han svor. "Hata" räknades förövrigt som en svärdom för min del. Haha. Vilka tider.
Är det därför han inte torkar upp skiten på golvet?
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=621551
Jag kan räkna till inte mindre än 7 "som kristna anser vi blabla" och en "vi kristna anser blabla". Tjatigt, måntro? Jag blir fylld av skam när jag läser artikeln, det känns som att de attackerar mig, mig som kristen individ som inte vill inskränka på folks rättigheter, mig som kristen individ som hellre prioriterar två liv än ett. Jag gillar inte att sammankopplas med deras inskränkta samhällsideal, att säga att man tycker något, som kristen, är lika illa som att säga att man som feminist hatar män. Man drar ner alla i skiten. Detta är anledningen till varför ingen tror mig när jag berättar att jag är kristen, och varför folk blir väldigt, tja, illa till mods om de får reda på det och tror på det, eller varför folk yttrar frasen: "Haha, men du kan ju inte vara kristen? Du verkar vettig?"
Herregud, jag känner en transexuell person, en man född i en kvinnas kropp som är väldigt engagerad i sitt abete inom kyrkan och djupt troende. Jag känner en annan som är utbildad präst, som oftast slänger sig med frisyrer som partiellt rakad skalle med neongrönt hår på vissa fläckar. Jag har många kristna vänner, och så vitt jag vet är inte en enda av dem varken inskränkt eller dum i huvudet.
Jag, som individ, även om jag också råkar vara kristen, anser förljande.
Man måste göra allt för att förhindra illegala aborter. I en abort finns det alltid en risk, men vid en laglig abort har individen alltid rätt för att komma tillbaka om det skulle bli problem. Även om det finns kompetenta, utbildade läkare som faktiskt utför illegala aborter i Polen så finns det ingen garanti för att de behandlar problemen efteråt.
Jag har inte minde än två tjejkompisar som behövt åka in på sjukhus efter aborter de gjort på grund av efterkomplikationer. Och även om Sverige inte tar på sig ansvaret gällande psykiskt stöd efter abort när det kommer till kvinnor utomlands ifrån så blir de fortfarande garanterade att få hjälp med fysiska komplikationer efteråt.
Om jag ska formulera mig lika fult och egocentriskt som biskopen i svenska katolska kyrkan Anders Arborelius och den svenska pingströrelsens föreståndare Sten-Gunnar Hedin, så säger jag; som kristen så kan jag inte låta två liv sättas i stor risk istället för bara ett. Om jag hade ett val mellan att rädda två människor, istället för en, så skulle jag självfallet välja två. Det spelar egentligen ingen roll om det vore rika kvinnor utomlands ifrån som väljer att göra en sen abort, hur rik än människa är så kan man knappast se en abort som något lättvindigt. En abort är traumatisk, oavsett om du vill ha kvar barnet eller ej. Det är ingen nöjestripp och jag anser att rika kvinnors liv är precis lika mycket värda som fattigas.
Även om bibeln inte anser det, som gärna vill upphöja de fattigas godhet för att hålla dem förtryckta. För att stötta dem i deras fattigdom så att de inte ska känna sig manade att ta makt för sig själva.
Men jag är inte katolik, jag är protestant. Jag är en individ. Jag förskastar bibeln, jag förkastar även katolicismen som jag anser är en gren av kristendomen som enbart är formad för att kontrollera och förtrycka folket.
Precis som alla andra gamla religioner, med andra ord.
Nya religioner idag skapas mer för att tjäna pengar.
Lustigt att jag blev kristen när hela min omgivning är ateister. När jag gick på dagis tvättade jag min lillebrors mun med tvål när han svor. "Hata" räknades förövrigt som en svärdom för min del. Haha. Vilka tider.
Är det därför han inte torkar upp skiten på golvet?
Knepig jämställdhetsfråga angående gravida kvinnor
Mina tankar spurrades igår av den här artikeln på Aftonbladet:
http://aftonbladet.se/vss/orebro/story/0,2789,1006486,00.html
Jag kan inte se att någon agerat fel i det här ärendet, det enda felet skulle vara att en statlig myndighet ska föregå med gott exempel. Annars kan jag förstå både Anna Eriksson, som vill ha jobb trots sin graviditet, och att företag inte vill anställa en person som är mindre lönsam.
Vi tänker oss att jag har ett företag. Det är ett litet företag, det är jag och två anställda. Vi har behov av att anställa en ny person, men ekonomin är, som alltid i små företag, osäker. Om en gravid kvinna kom in så skulle jag inte anställa henne, det skulle vara en för stor ekonomisk risk för företaget. Företaget skulle kunna hamna i så pass stora ekonomiska besvär att både jag, och mina andra anställda som jag har skyldigheter gentemot, hamnar i problem.
I det här läget måste jag antingen välja att anställa den gravida kvinnan och ta en stor risk för företaget eller riskera att få en polisanmälan på mig för att jag diskriminerar.
Jag anser inte att det här är helt vettigt. Det fungerar inte i ett kapitalistiskt samhälle, och man måste förstå att företag lägger sina ekonomiska intressen först och att de inte vill anställa en olönsam individ. Däremot gillar jag inte heller att gravida kvinnor blir diskriminerade på grund av deras graviditet, både på grund av deras personliga intrigitet, samt det faktum att det är livsfarligt för ett samhälle att skrämma folk från att skaffa barn.
Så, vad ska man göra åt detta?
Jag anser inte att förlängd föräldraledighet vore ett alternativ, vi vill ha in kvinnor i arbetsmarknaden, inte plocka bort dem av bekvämliga skäl. Att förlänga föräldraledigheten vore inte klokt ur ett jämställdhetsperspektiv.
Däremot, varför kan inte staten gå in med bidrag? Om ett företag ställs inför en ekonomisk risk när de väljer att anställa en gravid kvinna, borde inte staten kunna gå in och ersätta eventuella förluster så att företaget får en ekonomisk möjlighet att anställa, och lära upp, någon annan? Det bör inte vara mer kostsamt än att betala arbetslöshetskassan för den gravida kvinnan som annars inte får anställning, och om det skulle göra det så anser jag att det skulle vara värt det i kampen för jämställdhet i samhället.
Däremot, om det är ett skitstort företag utan ekonomiska problem så anser jag gott och väl att de kan anställa en gravid kvinna. Jag tänker mig att det skulle vara en hjälp till mindre företag i besvärliga ekonomiska situationer.
Vad är era tankar kring det hela? Förslag? Kritik? Ros?
http://aftonbladet.se/vss/orebro/story/0,2789,1006486,00.html
Jag kan inte se att någon agerat fel i det här ärendet, det enda felet skulle vara att en statlig myndighet ska föregå med gott exempel. Annars kan jag förstå både Anna Eriksson, som vill ha jobb trots sin graviditet, och att företag inte vill anställa en person som är mindre lönsam.
Vi tänker oss att jag har ett företag. Det är ett litet företag, det är jag och två anställda. Vi har behov av att anställa en ny person, men ekonomin är, som alltid i små företag, osäker. Om en gravid kvinna kom in så skulle jag inte anställa henne, det skulle vara en för stor ekonomisk risk för företaget. Företaget skulle kunna hamna i så pass stora ekonomiska besvär att både jag, och mina andra anställda som jag har skyldigheter gentemot, hamnar i problem.
I det här läget måste jag antingen välja att anställa den gravida kvinnan och ta en stor risk för företaget eller riskera att få en polisanmälan på mig för att jag diskriminerar.
Jag anser inte att det här är helt vettigt. Det fungerar inte i ett kapitalistiskt samhälle, och man måste förstå att företag lägger sina ekonomiska intressen först och att de inte vill anställa en olönsam individ. Däremot gillar jag inte heller att gravida kvinnor blir diskriminerade på grund av deras graviditet, både på grund av deras personliga intrigitet, samt det faktum att det är livsfarligt för ett samhälle att skrämma folk från att skaffa barn.
Så, vad ska man göra åt detta?
Jag anser inte att förlängd föräldraledighet vore ett alternativ, vi vill ha in kvinnor i arbetsmarknaden, inte plocka bort dem av bekvämliga skäl. Att förlänga föräldraledigheten vore inte klokt ur ett jämställdhetsperspektiv.
Däremot, varför kan inte staten gå in med bidrag? Om ett företag ställs inför en ekonomisk risk när de väljer att anställa en gravid kvinna, borde inte staten kunna gå in och ersätta eventuella förluster så att företaget får en ekonomisk möjlighet att anställa, och lära upp, någon annan? Det bör inte vara mer kostsamt än att betala arbetslöshetskassan för den gravida kvinnan som annars inte får anställning, och om det skulle göra det så anser jag att det skulle vara värt det i kampen för jämställdhet i samhället.
Däremot, om det är ett skitstort företag utan ekonomiska problem så anser jag gott och väl att de kan anställa en gravid kvinna. Jag tänker mig att det skulle vara en hjälp till mindre företag i besvärliga ekonomiska situationer.
Vad är era tankar kring det hela? Förslag? Kritik? Ros?
Feministiskt intiativ ger upp som parti
Feministiskt intiativ ger upp som parti.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=620118
Jag har många åsikter om detta, negativa och positiva. Jag kan inte framföra någon av dem på ett vettigt vis, men ni bör veta.
Jag skulle vilja starta ett eget feministiskt parti. Ett som verkligen var bra. Ett mycket bra, feministiskt parti. Jag skulle vara partiledare såklart. Alla mina valposters skulle vara högst fashionabla och retuscherade, under dem skulle det stå feministiska slogans som: "Slopa idealen!" "Stoppa könsförtrycket mot kvinnan!" "Våga vara osminkad!"
Sedan skulle ingen rösta på mitt feministiska parti.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=620118
Jag har många åsikter om detta, negativa och positiva. Jag kan inte framföra någon av dem på ett vettigt vis, men ni bör veta.
Jag skulle vilja starta ett eget feministiskt parti. Ett som verkligen var bra. Ett mycket bra, feministiskt parti. Jag skulle vara partiledare såklart. Alla mina valposters skulle vara högst fashionabla och retuscherade, under dem skulle det stå feministiska slogans som: "Slopa idealen!" "Stoppa könsförtrycket mot kvinnan!" "Våga vara osminkad!"
Sedan skulle ingen rösta på mitt feministiska parti.
Annika Dahlström
Vi pratar mer om neurologi idag.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=618872
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=619722
Första artikeln innehåller olika forskares syn på Annika Dahlströms bok om skillnaderna mellan den manliga och kvinnliga hjärnan.
Den andra artikeln är hennes svar på det hela, som ni kan se enbart bekräftar de första forskarnas argument då det i princip bara är ett långt försvarstal från hennes sida utan egentlig substans.
Jag vill börja med detta, jag är ett stort fan av genus, jag tror inte så mycket på medfödda neurologiska skillnader. I det fall där det finns neurologiska skillnader (expempelvis Aspergers syndrom) så är jag oftast av åsikten att de flesta ändå kan nå samma mål, men kanske inte på samma vis.
Nu, till saken. Att Annika Dahlström gjort sina undersökningar på vuxna, eller indiver som redan utsätts för samhällets tryck och påverkan, är en sak som gör hela undersökningen extremt tveksam. En sådan undersökning bör göras på spädbarn. Att en viss del av hjärncentrat utvecklas mer än andra beroende på vilka man använder sig mer av, är självklart. Om du lyfter tungt med din högerarm så bygger du upp musklerna på just din högerarm, inte din vänsterarm.
Pojkar och flickor får en annan fokus, sedan tidigt. Titta på barnprogrammen till exempel. Redan i ung ålder uppmuntras flickor mer till kommunikation och empati än vad pojkar gör, och killar får snarare en fokus på det fysiska och det tekniska. Superhjältar i häftiga bilar, exempelvis. Detta fortgår sedan resten av livet.
Man har gjort undersökningar på bland annat taxichaufförer i New York, där det visade sig att deras minnescentra i hjärnan var långt mycket mer utvecklat än andra människors. Efter flera års arbetande med att memorera otroligt stora stadskartor så är detta en naturlig utveckling.
Och, så vitt jag vet, är inte taxiyrket något som nedärvs och blivit påverkat av samhällets tryck och påverkan i flera generationer.
Det enda jag tror på är hormoner.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=618872
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=619722
Första artikeln innehåller olika forskares syn på Annika Dahlströms bok om skillnaderna mellan den manliga och kvinnliga hjärnan.
Den andra artikeln är hennes svar på det hela, som ni kan se enbart bekräftar de första forskarnas argument då det i princip bara är ett långt försvarstal från hennes sida utan egentlig substans.
Jag vill börja med detta, jag är ett stort fan av genus, jag tror inte så mycket på medfödda neurologiska skillnader. I det fall där det finns neurologiska skillnader (expempelvis Aspergers syndrom) så är jag oftast av åsikten att de flesta ändå kan nå samma mål, men kanske inte på samma vis.
Nu, till saken. Att Annika Dahlström gjort sina undersökningar på vuxna, eller indiver som redan utsätts för samhällets tryck och påverkan, är en sak som gör hela undersökningen extremt tveksam. En sådan undersökning bör göras på spädbarn. Att en viss del av hjärncentrat utvecklas mer än andra beroende på vilka man använder sig mer av, är självklart. Om du lyfter tungt med din högerarm så bygger du upp musklerna på just din högerarm, inte din vänsterarm.
Pojkar och flickor får en annan fokus, sedan tidigt. Titta på barnprogrammen till exempel. Redan i ung ålder uppmuntras flickor mer till kommunikation och empati än vad pojkar gör, och killar får snarare en fokus på det fysiska och det tekniska. Superhjältar i häftiga bilar, exempelvis. Detta fortgår sedan resten av livet.
Man har gjort undersökningar på bland annat taxichaufförer i New York, där det visade sig att deras minnescentra i hjärnan var långt mycket mer utvecklat än andra människors. Efter flera års arbetande med att memorera otroligt stora stadskartor så är detta en naturlig utveckling.
Och, så vitt jag vet, är inte taxiyrket något som nedärvs och blivit påverkat av samhällets tryck och påverkan i flera generationer.
Det enda jag tror på är hormoner.
Detta eviga tjat om handikappades rätt till sex
http://aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,1000919,00.html
Det här är ingen förbjuden fråga, om man hänger med i media så kan man tydligt se att det är ett väldigt populärt argument för prostitution.
Min ställning i det hela kan ni förmodligen redan lista ut, men jag säger det ändå: Jag är emot det.
För det första.
Jag anser inte att man kan legalisera något för en viss grupp i samhället, och inte de andra. Jag är inte för positiv särbehandling när det kommer till någon grupp. Kvotering, anser jag, ska baseras på att de som kvoteras in har samma, eller bättre kompetens, än de som kvoteras bort. Så fungerar det dock inte, vilket knappast främjar synen folk har på människor som har det sämre ställt i samhället. Det uppmuntrar snarare ojämställdhet i den allmänna inställningen till andra grupper, och om man inte ändrar folks inställning till det positiva så kan man heller inte hoppas se en positiv förändring i samhället. Vilket borde vara tämligen självklart.
För det andra.
Legalisering av prostitution i samhället ökar trafficking, drogmissbruk, misshandel och våldtäkt. Det visar i alla fall samtliga studier på, vilket ni kan googla fritt. Det gjordes en studie i Sverige som visade på att våldtäkterna skulle ha ökat 2006 i förhållande till tidigare på grund av att koppleri blev olagligt, faktum är att den ökningen var marginell, och jag anser snarare att det berodde på att det gick ut stora kampanjer och skapades många nya stödgrupper för att hjälpa kvinnor att våga anmäla och hantera händelserna. Men, i vilket fall, jag anser inte att det är tillräkligt synd om handikappade för att trafficking, drogmissbruk, misshandel och våldtakt ska öka, det gör jag inte. Död vs. sexuell frustration, vad är viktigast att förhindra?
Faktum är att trafficking till Sverige minskade något ofantligt när det blev olagligt att köpa sex.
Möjlig motargumentation för detta: Men om det bara är för handikappade?
Var ska man sätta gränsen för hur pass handikappad en individ måste vara för att ha rätt till att köpa sex? Och hur kontrollerar man att det verkligen bara är handikappade som får tillgång till att köpa sex? Jag har svårt, mycket svårt, att tro att sexköpen skulle bli begränsat enbart till handikappade.
För det tredje.
så vitt jag vet så är de flesta med Downs syndrom fullkomligt kapabla att ha sex, faktum är att de är fullkomligt knullgalna eftersom att de saknar vissa spärrar. En vän till mig jobbar på ett hem med Downsare, de kopulerar hela tiden. De är glada och de kopulerar. Inga hämningar. Däremot är det ett faktum att väldigt många med olika handikapp vill ha människor utan handikapp istället för folk som är som de själva. Det vill säga, det handlar om sjukt höga krav. Att önska något är aldrig fel, men att försöka kräva och argumentera sin rätt till det anser jag vara fullkomligt smaklöst. Och eftersom att jag inte tänker förringa någon bara för att de har ett handikapp, utan värdera deras funktionella hjärna efter andra människors funktionella hjärnor, så anser jag inte att en person med Downs, som har förmågan att argumentera om sin så kallade rätt i ämnet, är så pass förståndshandikappad att det smaklösa i dennes åsikter ska viftas bort med "jaja, han/hon är ju handikappad!"
En person med Downs syndrom som kan argumentera för sin rätt att köpa sex förtjänar precis lika mycket svinstämpel som en Neurotyp (neurologisk "normal" individ) och det säger jag för att jag inte ser ner på någon, och vägrar förringa folks mentala kapacitet enbart på grund av att de råkar ha ett "handikapp" eller en "avvikelse".
Tack för mig, uttryck gärna er åsikt!
Det här är ingen förbjuden fråga, om man hänger med i media så kan man tydligt se att det är ett väldigt populärt argument för prostitution.
Min ställning i det hela kan ni förmodligen redan lista ut, men jag säger det ändå: Jag är emot det.
För det första.
Jag anser inte att man kan legalisera något för en viss grupp i samhället, och inte de andra. Jag är inte för positiv särbehandling när det kommer till någon grupp. Kvotering, anser jag, ska baseras på att de som kvoteras in har samma, eller bättre kompetens, än de som kvoteras bort. Så fungerar det dock inte, vilket knappast främjar synen folk har på människor som har det sämre ställt i samhället. Det uppmuntrar snarare ojämställdhet i den allmänna inställningen till andra grupper, och om man inte ändrar folks inställning till det positiva så kan man heller inte hoppas se en positiv förändring i samhället. Vilket borde vara tämligen självklart.
För det andra.
Legalisering av prostitution i samhället ökar trafficking, drogmissbruk, misshandel och våldtäkt. Det visar i alla fall samtliga studier på, vilket ni kan googla fritt. Det gjordes en studie i Sverige som visade på att våldtäkterna skulle ha ökat 2006 i förhållande till tidigare på grund av att koppleri blev olagligt, faktum är att den ökningen var marginell, och jag anser snarare att det berodde på att det gick ut stora kampanjer och skapades många nya stödgrupper för att hjälpa kvinnor att våga anmäla och hantera händelserna. Men, i vilket fall, jag anser inte att det är tillräkligt synd om handikappade för att trafficking, drogmissbruk, misshandel och våldtakt ska öka, det gör jag inte. Död vs. sexuell frustration, vad är viktigast att förhindra?
Faktum är att trafficking till Sverige minskade något ofantligt när det blev olagligt att köpa sex.
Möjlig motargumentation för detta: Men om det bara är för handikappade?
Var ska man sätta gränsen för hur pass handikappad en individ måste vara för att ha rätt till att köpa sex? Och hur kontrollerar man att det verkligen bara är handikappade som får tillgång till att köpa sex? Jag har svårt, mycket svårt, att tro att sexköpen skulle bli begränsat enbart till handikappade.
För det tredje.
så vitt jag vet så är de flesta med Downs syndrom fullkomligt kapabla att ha sex, faktum är att de är fullkomligt knullgalna eftersom att de saknar vissa spärrar. En vän till mig jobbar på ett hem med Downsare, de kopulerar hela tiden. De är glada och de kopulerar. Inga hämningar. Däremot är det ett faktum att väldigt många med olika handikapp vill ha människor utan handikapp istället för folk som är som de själva. Det vill säga, det handlar om sjukt höga krav. Att önska något är aldrig fel, men att försöka kräva och argumentera sin rätt till det anser jag vara fullkomligt smaklöst. Och eftersom att jag inte tänker förringa någon bara för att de har ett handikapp, utan värdera deras funktionella hjärna efter andra människors funktionella hjärnor, så anser jag inte att en person med Downs, som har förmågan att argumentera om sin så kallade rätt i ämnet, är så pass förståndshandikappad att det smaklösa i dennes åsikter ska viftas bort med "jaja, han/hon är ju handikappad!"
En person med Downs syndrom som kan argumentera för sin rätt att köpa sex förtjänar precis lika mycket svinstämpel som en Neurotyp (neurologisk "normal" individ) och det säger jag för att jag inte ser ner på någon, och vägrar förringa folks mentala kapacitet enbart på grund av att de råkar ha ett "handikapp" eller en "avvikelse".
Tack för mig, uttryck gärna er åsikt!
Brittan rakar sig - Sexister dånar!
Ibland blir till och med jag äcklad över hur ytliga folk kan vara.
http://aftonbladet.se/vss/noje/story/0,2789,1002866,00.html
Allt raseri kring det lilla, totalt oprovocerande ting att Brittan rakade pallet är helt absurt. Varför blir folk så upprörda? Till höger och vänster så kallar folk henne för ful, idiotiskt och en riktig "uppmärksamhetshora."
Brittan har gått igenom en del den senaste tiden, och vet ni vad? Att raka av sig allt sitt hår, eller klippa sig riktigt kort, är i alla fall enligt mig en extremt befriande handling. Jag har också gjort det förut, för att markera en nystart, och det har alltid känts extremt befriande.
Nu till nästa faktum, män gör detta regelbundet. Jag är visserligen den enda tjej jag känner som gjort det, men män rakar av sig sitt hår väldigt ofta för att markera en nystart, bort med det gamla, det destruktiva. Bort med det.
Men Brittan är en ful idiot när hon gör det.
Ytligt och sexistiskt. Det är vad det är.
http://aftonbladet.se/vss/noje/story/0,2789,1002866,00.html
Allt raseri kring det lilla, totalt oprovocerande ting att Brittan rakade pallet är helt absurt. Varför blir folk så upprörda? Till höger och vänster så kallar folk henne för ful, idiotiskt och en riktig "uppmärksamhetshora."
Brittan har gått igenom en del den senaste tiden, och vet ni vad? Att raka av sig allt sitt hår, eller klippa sig riktigt kort, är i alla fall enligt mig en extremt befriande handling. Jag har också gjort det förut, för att markera en nystart, och det har alltid känts extremt befriande.
Nu till nästa faktum, män gör detta regelbundet. Jag är visserligen den enda tjej jag känner som gjort det, men män rakar av sig sitt hår väldigt ofta för att markera en nystart, bort med det gamla, det destruktiva. Bort med det.
Men Brittan är en ful idiot när hon gör det.
Ytligt och sexistiskt. Det är vad det är.
Dumma catwalk
Usch, igår såg jag lite bilder från catwalken som var ännu värre än vanligtvis. Överlag mår jag ganska dåligt av catwalkbilder. Jag gillar inte tanken på alla människor som svälter ner sig, dör för tidigt eller får permanenta fysiska men för resten av livet - Bara för att vi ska få en praktisk, gående klädhängare. Konceptet är vulgärt, konceptet borde förbjudas av FN.
Men jag tittade på bilder ur Roberto Cavallis höstkollektion 2007. Jag gillar inte hans kläder till att börja med. Det är alltid samma sak. Flames, flames och flames blandat med chiffong och leopard. Allt mixat på ett synnerligen smaklöst vis som inte ens är roligt.
Om man vill definiera hur en klassisk nidbild av en överklädd och översminkad dam ser ut, ja, då är Roberto Cavalli alternativet.
Jag ska medge att jag sett vissa saker han gjort som jag gillat, även om just det faktum att det är hans namn bakom det hela automatiskt dragit ner estetiken hos plagget. Men nu kommer jag inte att gilla något, det minsta lilla.
Jag supportar inte catwalk, jag gör det bara inte.
Vad hände med modellerna som skulle ha en BMI på 18.5 och uppåt? Vart är de? Jag har inte sett dem ännu.
Men jag tittade på bilder ur Roberto Cavallis höstkollektion 2007. Jag gillar inte hans kläder till att börja med. Det är alltid samma sak. Flames, flames och flames blandat med chiffong och leopard. Allt mixat på ett synnerligen smaklöst vis som inte ens är roligt.
Om man vill definiera hur en klassisk nidbild av en överklädd och översminkad dam ser ut, ja, då är Roberto Cavalli alternativet.
Jag ska medge att jag sett vissa saker han gjort som jag gillat, även om just det faktum att det är hans namn bakom det hela automatiskt dragit ner estetiken hos plagget. Men nu kommer jag inte att gilla något, det minsta lilla.
Jag supportar inte catwalk, jag gör det bara inte.
Vad hände med modellerna som skulle ha en BMI på 18.5 och uppåt? Vart är de? Jag har inte sett dem ännu.
Lägg ett vedträ
Om en man skojar om sitt utseende och är självironisk, då är han en rolig karl, en karl med självdistans som kan bjuda på sig själv.
Om en tjej gör det, och exempelvis säger "Hahaha, jag är så ful och grotesk blahblahblah!" då tycker folk att det är lite obehagligt. "Måste hon racka ner sådär på sig själv?" ingen kan nämligen inbilla sig att en kvinna, precis som en man, kan ha självdistans till sitt utseende.
När en kvinna skojar förutsätter folk automatiskt att det ligger en korn av sanning i det hela. När en man gör det blir det härligt befriande.
Det är kanske därför kvinnliga komiker sällan slår, och om de slår så har de arbetat länge och har, förutom det, en ganska manshaftig framtoning.
Kombinationen kvinna + humor är i dagens samhälle omöjlig.
Till alla er som fortsätter uppmuntra dessa stenåldersideal:
Nu ska jag gå på toa och lägga ett vedträ, som man säger på engelska.
Om en tjej gör det, och exempelvis säger "Hahaha, jag är så ful och grotesk blahblahblah!" då tycker folk att det är lite obehagligt. "Måste hon racka ner sådär på sig själv?" ingen kan nämligen inbilla sig att en kvinna, precis som en man, kan ha självdistans till sitt utseende.
När en kvinna skojar förutsätter folk automatiskt att det ligger en korn av sanning i det hela. När en man gör det blir det härligt befriande.
Det är kanske därför kvinnliga komiker sällan slår, och om de slår så har de arbetat länge och har, förutom det, en ganska manshaftig framtoning.
Kombinationen kvinna + humor är i dagens samhälle omöjlig.
Till alla er som fortsätter uppmuntra dessa stenåldersideal:
Nu ska jag gå på toa och lägga ett vedträ, som man säger på engelska.
Louis Vuitton med Scarlett Johansson
Jag vet att ni alla gillar den, men jag kan inte hålla mig längre - och kanske just därför.
Jag avskyr Louis Vuittons nya reklamkampanj med Scarlett Johansson.
När jag först hörde om deras sammarbeta så tänkte jag: "Jippie, anrexiaidkarna Louis Vuitton, som tom. modiferar Kate Moss kropp smalare på det mest groteska vis, väljer ut en av de få kvinnorna i dagens spotlight som inte uppfyller det anorektiska idealet!"
Scarlett Johansson är smal, men hon är inte anorektisk. Hon har stjärt och hon har bröst och hennes midja är inte mindre än hennes huvud. Jag anser att hon är sanslöst vacker och har en fantastisk utstrålning och jag önskar verkligen att det fanns fler som henne bland modevärldens gullegrisar.
Men vad gör de med denna sanslöst vackra, ickeanorektiska kvinna? Jo, de gör det här.
För det första har de valt att trimma ner hennes siluett genom att kapa i ungefär mitten av hennes bröstkorg, den bör gå ut lite längre än till kanten av armen.
För det andra, armen har de kapat bort armbågen på, samt att vinkeln på överarmen är extremt ologisk och enbart skulle infinna sig på någon som, kort och gott, kom från yttre rymden.
Tredje, de har fortsatt på spåret at kapa bröstkorgen och bestämde helt sonika att ta bort hela hennes mage.
Med tanke på vilken vinkel hon sitter i är inte det där en naturlig svank i förhållande till benet, det skulle vrida ryggraden på ett tämligen smärtsamt och påtagligt farligt vis utifall att du inte råkar vara byggd av gummi, vilket jag inte tror att Scarlett är.
Bröstkorg - Svank - Ben, inte en mänsklig linje. Det ser ut som att de avlägsnat ett helt ben, tunnat ut hennes svank och minimerat hennes tidigare sk. rumpa som numer är en trosa med ett ben som råkar sticka ut från en svank.
Så smal är inte Scarlett. Vi brukar tacka för det. Vi brukar tacka för att hon ändå är en relativt frisk fläkt i dagens media, men vad Louis Vuitton gör i den här reklamkampanjen är att de tar Scarlett - som är fantastiskt vacker - och visar att hon ändå inte duger när de minimerar henne till storleken av en halv Kate Moss.
Och förövrigt så är det en ohemult dåligt utförd retusch, förmodligen något som gavs till personen i fråga för att de var någons brorson eller brorsdotter, för det är så buckligt och dåligt gjort att jag skulle kunna likna det med några av mina första retuscher jag någonsin gjorde.
Bilden på hennes ansikte där hon håller en väska, den är fin. Den ser dock absolut inte ut som ett foto, snarare en teckning, men det gör inget för den uppfyller ändå sitt estetiska syfte. Men den här bilden är dåligt gjort, etiskt sett hemsk och nu tycker jag än mer illa om Louis Vuitton än vad jag gjorde tidigare.
Och tro mig, jag var inte säker på att det var möjligt.
Här kan ni se alla bilder i fullt format: http://www.scarlett-photos.com/displayimage.php?album=466&pos=0
Jag avskyr Louis Vuittons nya reklamkampanj med Scarlett Johansson.
När jag först hörde om deras sammarbeta så tänkte jag: "Jippie, anrexiaidkarna Louis Vuitton, som tom. modiferar Kate Moss kropp smalare på det mest groteska vis, väljer ut en av de få kvinnorna i dagens spotlight som inte uppfyller det anorektiska idealet!"
Scarlett Johansson är smal, men hon är inte anorektisk. Hon har stjärt och hon har bröst och hennes midja är inte mindre än hennes huvud. Jag anser att hon är sanslöst vacker och har en fantastisk utstrålning och jag önskar verkligen att det fanns fler som henne bland modevärldens gullegrisar.
Men vad gör de med denna sanslöst vackra, ickeanorektiska kvinna? Jo, de gör det här.
För det första har de valt att trimma ner hennes siluett genom att kapa i ungefär mitten av hennes bröstkorg, den bör gå ut lite längre än till kanten av armen.För det andra, armen har de kapat bort armbågen på, samt att vinkeln på överarmen är extremt ologisk och enbart skulle infinna sig på någon som, kort och gott, kom från yttre rymden.
Tredje, de har fortsatt på spåret at kapa bröstkorgen och bestämde helt sonika att ta bort hela hennes mage.
Med tanke på vilken vinkel hon sitter i är inte det där en naturlig svank i förhållande till benet, det skulle vrida ryggraden på ett tämligen smärtsamt och påtagligt farligt vis utifall att du inte råkar vara byggd av gummi, vilket jag inte tror att Scarlett är.
Bröstkorg - Svank - Ben, inte en mänsklig linje. Det ser ut som att de avlägsnat ett helt ben, tunnat ut hennes svank och minimerat hennes tidigare sk. rumpa som numer är en trosa med ett ben som råkar sticka ut från en svank.
Så smal är inte Scarlett. Vi brukar tacka för det. Vi brukar tacka för att hon ändå är en relativt frisk fläkt i dagens media, men vad Louis Vuitton gör i den här reklamkampanjen är att de tar Scarlett - som är fantastiskt vacker - och visar att hon ändå inte duger när de minimerar henne till storleken av en halv Kate Moss.
Och förövrigt så är det en ohemult dåligt utförd retusch, förmodligen något som gavs till personen i fråga för att de var någons brorson eller brorsdotter, för det är så buckligt och dåligt gjort att jag skulle kunna likna det med några av mina första retuscher jag någonsin gjorde.
Bilden på hennes ansikte där hon håller en väska, den är fin. Den ser dock absolut inte ut som ett foto, snarare en teckning, men det gör inget för den uppfyller ändå sitt estetiska syfte. Men den här bilden är dåligt gjort, etiskt sett hemsk och nu tycker jag än mer illa om Louis Vuitton än vad jag gjorde tidigare.
Och tro mig, jag var inte säker på att det var möjligt.
Här kan ni se alla bilder i fullt format: http://www.scarlett-photos.com/displayimage.php?album=466&pos=0
Sydsvenskan - Inte längre fylld av synd
Freudianska felsägningar är roliga, och jag är duktig på dem. Freudianska felläsningar är jag dock bättre på.
Här är intervjun i "Sydsvenskan": http://sydsvenskan.se/nojen/article204036.ece
För att förtydliga, Maddox dissar alltså precis allt, kvinnor är inte, på något sätt eller vis, en speciellt utsatt grupp i hans skrivande. Han driver mestadels med sig själv, sin ofantliga manlighet och hans kulor som kan liknas vid solens storlek. Att hans texter då skulle vara kvinnoförnedrande kan jag inte se som ett vettigt resonemang. Kan man inte skoja något om kvinnor så kan man heller inte kräva jämställdhet, för det är inte jämställt att freda en specifik grupp. Anledningen till varför man inte kan freda specifika grupper är för att det skapar bitterhet hos andra grupper.
Jag kan heller inte se varken Arne Anka eller Rocky som kvinnoförnedrande, isf. anser jag att t.ex. Nemi är mer kvinnoförnedrande. Charlie Christensen och Martin Kellerman driver faktiskt, ärligt talat, mestadels med sig själva och den typiska, sluskiga bilden av män. Lise driver med bimboroller, kvinnors tävlande mot varandra och hennes huvudkaraktär är smal som en pinne med stora, runda boppar som sitter högt som en vanlig människas nyckelben.
Det är tacksamt att driva med sig själv och sin egen grupp, det är mer acceptabelt. Om en man gjorde Nemi skulle jag nästan svära på att den dömdes ut direkt, precis som att Arne Anka skulle dömas ut direkt av antifeminister som en manshatarserie som framställde alla män som nersupna, griniga manschauvanister.
Lås oss skoja om kvinnor också, det innebär inte att vi blir kängade i röven. Det innebär att vi också får vara roliga och ha självdistans, precis som männen.
Självdistans hos kvinnor tolkas alltför ofta i dagsläget som att kvinnan har ett dåligt självförtroende, det är illa, när det hos män tolkas exakt tvärtom. Iaf. i fall där det handlar om kvinnans utseende som vi alla vet ska vara ett känsligt ämne för oss, vilket vi förövrigt blir uppfostrade till att tycka. Låt oss skoja, för fucks sake!
Här är intervjun i "Sydsvenskan": http://sydsvenskan.se/nojen/article204036.ece
För att förtydliga, Maddox dissar alltså precis allt, kvinnor är inte, på något sätt eller vis, en speciellt utsatt grupp i hans skrivande. Han driver mestadels med sig själv, sin ofantliga manlighet och hans kulor som kan liknas vid solens storlek. Att hans texter då skulle vara kvinnoförnedrande kan jag inte se som ett vettigt resonemang. Kan man inte skoja något om kvinnor så kan man heller inte kräva jämställdhet, för det är inte jämställt att freda en specifik grupp. Anledningen till varför man inte kan freda specifika grupper är för att det skapar bitterhet hos andra grupper.
Jag kan heller inte se varken Arne Anka eller Rocky som kvinnoförnedrande, isf. anser jag att t.ex. Nemi är mer kvinnoförnedrande. Charlie Christensen och Martin Kellerman driver faktiskt, ärligt talat, mestadels med sig själva och den typiska, sluskiga bilden av män. Lise driver med bimboroller, kvinnors tävlande mot varandra och hennes huvudkaraktär är smal som en pinne med stora, runda boppar som sitter högt som en vanlig människas nyckelben.
Det är tacksamt att driva med sig själv och sin egen grupp, det är mer acceptabelt. Om en man gjorde Nemi skulle jag nästan svära på att den dömdes ut direkt, precis som att Arne Anka skulle dömas ut direkt av antifeminister som en manshatarserie som framställde alla män som nersupna, griniga manschauvanister.
Lås oss skoja om kvinnor också, det innebär inte att vi blir kängade i röven. Det innebär att vi också får vara roliga och ha självdistans, precis som männen.
Självdistans hos kvinnor tolkas alltför ofta i dagsläget som att kvinnan har ett dåligt självförtroende, det är illa, när det hos män tolkas exakt tvärtom. Iaf. i fall där det handlar om kvinnans utseende som vi alla vet ska vara ett känsligt ämne för oss, vilket vi förövrigt blir uppfostrade till att tycka. Låt oss skoja, för fucks sake!
Fildelning
fildelare:
"På sista tiden har du börjat låta mer och mer som en konservativ gammal bitter kärring.
Lev på 2000-talet."
Fin kommentar i bloggen. I min vetskap är det bästa sättet att faktiskt omvandla en persons åsikter att argumentera för sin sak. Att bete sig löjligt, omoget, och dessutom vara modigt anonym när man gör det, och lämna förolämpningar är om något ett sätt att förstärka den andra individens redan rådande åsikt.
Mig veterligen var den enda fildelaren jag förolämpade han som var dum i huvudet och inte respekterade ett nej, att bemötas av förolämpningar för att man framför en åsikt är som att leva på 1400-talet.
Men här får ni riktiga argument till varför jag anser att fildelning är fel.
Många anser att det är okej att ladda ner för att företaget, och artisten, drar in mycket pengar på musiken. Nu måste vi tänka efter här, vad är ett företag? Ett företag har en stor samling människor som jobbar tillsammans. Inom musikbranschen, precis som i mode och mediabranschen, finns det många gratisjobbare och extremt illa betalda arbetare, sedan sträcker sig löneskalorna hela vägen.
Nu, om man låter bli att köpa en skiva, och istället laddar ner den, vem drabbar det? Drabbar det faktiskt det högsta hönset som drar in multum med stålar, eller drabbar det kanske möjligtvis främst de andra anställda som får sparken (dvs, blir utan pengar och jobb) när man måste göra nedskärningar? Möjligt att de högsta hönsens löner dras ner lite, men främst av allt så är det folk som blir utan jobb. Är det rätt att, om man har råd, att prioritera t.ex. kläder och öl framför att köpa en skiva? Är det viktigare att man själv ska kunna njuta så mycket som möjligt utan att ge så mycket som möjligt tillbaka än att andra faktiskt har en försörjning?
Nästa argument, det är ett bra sätt för små artister att spridas.
Ja, jag håller med, det är det verkligen. MySpace t.ex. är ett väldigt bra exempel på det hela. Dock så bör det vara upp till var och en om de vill arbeta gratis eller inte. Om en artist känner att de vill sprida sitt arbete gratis på det viset så tycker även jag att det är ett fantastiskt bra alternativ, men jag skulle inte tvinga på någon att välja det alternativet om de inte vill.
Det här är mina åsikter, ni får gärna kritisera allt ni tycker är fel och framföra egna argument. Men från och med nu så kommer allting som bara är förolämpningar, eller saker som snarare baseras på min person då det inte har med ämnet att göra, att raderas. Det finns nämligen vettiga argument som går mot mina, och jag tänker inte låta sådanna personer, som ovan, förstöra för alla som har vettiga åsikter och kloka argument. Jag vill höra kloka argument, eller argument som jag inte tycker är kloka, men vettigt framförda, för det är så man lär sig och utvecklas, och jag har aldrig suttit hårt på min pall och vägrat ändra min åsikt av ren princip utan anser att lärdom och utveckling går före "heder".
Men nu är det fest istället! Ha en underbar lördag, everyone.
"På sista tiden har du börjat låta mer och mer som en konservativ gammal bitter kärring.
Lev på 2000-talet."
Fin kommentar i bloggen. I min vetskap är det bästa sättet att faktiskt omvandla en persons åsikter att argumentera för sin sak. Att bete sig löjligt, omoget, och dessutom vara modigt anonym när man gör det, och lämna förolämpningar är om något ett sätt att förstärka den andra individens redan rådande åsikt.
Mig veterligen var den enda fildelaren jag förolämpade han som var dum i huvudet och inte respekterade ett nej, att bemötas av förolämpningar för att man framför en åsikt är som att leva på 1400-talet.
Men här får ni riktiga argument till varför jag anser att fildelning är fel.
Många anser att det är okej att ladda ner för att företaget, och artisten, drar in mycket pengar på musiken. Nu måste vi tänka efter här, vad är ett företag? Ett företag har en stor samling människor som jobbar tillsammans. Inom musikbranschen, precis som i mode och mediabranschen, finns det många gratisjobbare och extremt illa betalda arbetare, sedan sträcker sig löneskalorna hela vägen.
Nu, om man låter bli att köpa en skiva, och istället laddar ner den, vem drabbar det? Drabbar det faktiskt det högsta hönset som drar in multum med stålar, eller drabbar det kanske möjligtvis främst de andra anställda som får sparken (dvs, blir utan pengar och jobb) när man måste göra nedskärningar? Möjligt att de högsta hönsens löner dras ner lite, men främst av allt så är det folk som blir utan jobb. Är det rätt att, om man har råd, att prioritera t.ex. kläder och öl framför att köpa en skiva? Är det viktigare att man själv ska kunna njuta så mycket som möjligt utan att ge så mycket som möjligt tillbaka än att andra faktiskt har en försörjning?
Nästa argument, det är ett bra sätt för små artister att spridas.
Ja, jag håller med, det är det verkligen. MySpace t.ex. är ett väldigt bra exempel på det hela. Dock så bör det vara upp till var och en om de vill arbeta gratis eller inte. Om en artist känner att de vill sprida sitt arbete gratis på det viset så tycker även jag att det är ett fantastiskt bra alternativ, men jag skulle inte tvinga på någon att välja det alternativet om de inte vill.
Det här är mina åsikter, ni får gärna kritisera allt ni tycker är fel och framföra egna argument. Men från och med nu så kommer allting som bara är förolämpningar, eller saker som snarare baseras på min person då det inte har med ämnet att göra, att raderas. Det finns nämligen vettiga argument som går mot mina, och jag tänker inte låta sådanna personer, som ovan, förstöra för alla som har vettiga åsikter och kloka argument. Jag vill höra kloka argument, eller argument som jag inte tycker är kloka, men vettigt framförda, för det är så man lär sig och utvecklas, och jag har aldrig suttit hårt på min pall och vägrat ändra min åsikt av ren princip utan anser att lärdom och utveckling går före "heder".
Men nu är det fest istället! Ha en underbar lördag, everyone.
Musikbibliotek
Retrobågar, Spectacles of Africa, kom med ett väldigt gott förslag ang. debatten om fildelning.
"Jag har aldrig laddat ner musik från nätet, men jag lånar e-böcker på biblioteket. För det betalar biblioteket 20:- till förlaget eller vem det nu är som får pengarna. Jag betalar ingenting. Bibliotekslån är gratis. Efter 28 dagar raderas boken från min IPAQ. Man kan låna om den hur många ggr som helst. Jag kan låna boken samma dag den kommer ut. Gillar jag boken, så köper jag den oftast. Kanske kunde man göra ngt liknande med musik. Utvecklingen inom musikbranschen kan inte stoppa upp. Den måste följa bokbranschen, efter hardcover kommer pocketbok som sedan reas."
Inte bara snygga bågar, dessutom goda tankar!
"Jag har aldrig laddat ner musik från nätet, men jag lånar e-böcker på biblioteket. För det betalar biblioteket 20:- till förlaget eller vem det nu är som får pengarna. Jag betalar ingenting. Bibliotekslån är gratis. Efter 28 dagar raderas boken från min IPAQ. Man kan låna om den hur många ggr som helst. Jag kan låna boken samma dag den kommer ut. Gillar jag boken, så köper jag den oftast. Kanske kunde man göra ngt liknande med musik. Utvecklingen inom musikbranschen kan inte stoppa upp. Den måste följa bokbranschen, efter hardcover kommer pocketbok som sedan reas."
Inte bara snygga bågar, dessutom goda tankar!
Fildelaren X 2
Jag fortsätter på "filderas" svar.
"Hmm, jag tycker fortfarande att du är konservativ i din syn på fildelning. Om största delen av Sveriges invånare numera tycker det är helt ok att dela ut musik så får musiker hitta andra vägar att leva på sin konst eller skaffa ett jobb sidan om."
Att något är socialt accepterat ser inte jag som ett argument för att det är rätt. En gång i tiden var kvinnomisshandel och barnmisshandel en del av vardagen, det var inte rätt för det. En gång i tiden ansågs slavmisshandel vara accepterat, men vem kan säga att det är rätt? Att något är socialt accepterat är därför, enligt mig, inte ett argument.
"Själv anser jag att det inte ska vara en självklarhet att leva på sin musik på det vis som många musiker gör i dag. Mozart sålde inga skivor, han hade konserter och är än i dag en av våra mest kända musikskapare. Det är tekniken som gjort det möjligt att sälja sin musik, nu gör tekniken det svårt igen. Kanske är vi på väg mot ett nytt 1400-tal ;-)"
Mozart dog tidigt och blev begravd i en massgrav pga. fattigdom och utstötthet. Läs på historian om Mozart och du hittar många anledningar till varför en artist inte bör arbeta gratis.
"En sann konstnär lever för konsten inte på den. Du som bloggare är ju ett utmärkt exempel på en konstnär som inte lever på sin konst utan för den."
En konstnär ska alltså behöva göra dubbelt så mycket arbete som alla andra? Varför? Är det pga. att en konstnär förutsätts älska sitt jobb så otroligt att den inte behöver varken mat eller husrum, eller är det kanske staten och skattebetalarna som ska betala detta? Om en annan person får nöje utav sitt arbete, kanske en läkare t.ex. för att de får det ofantliga nöjet att bota de sjuka, ska det alltså åläggas som krav att de ska arbeta gratis?
Vi kanske ska lägga krav på alla att de ska arbeta inom ämnen de varken trivs med, eller är dåliga på, för att de faktiskt ska få någon lön överhuvudtaget? Om någon trivs det minsta lilla så kanske du tycker att de inte förtjänar att få lön? Bra, vi går enligt ditt argument, och sätter alla inom arbetsplatser de fullkomligt suger på och hatar (annars ska de inte få lön) och sedan ser vi vad som händer i samhället. Masssjälvmord?
Om du får nöje utav en annans arbete, varför kan du då inte bara betala för det? Vad är problemet, varför tycker du att du har rätt till att unyttja folk och använde deras arbeta gratis? Svarar du så kräver jag att du svarar på varför du har rätt till andras arbete gratis.
"Jag är ledsen om jag förolämpade dig men jag ser inte dig som en person utan som en blogg."
Jaha. Tack så mycket. Jag har ont i magen just nu och är trött och hade tänkt sova. Jag är i allra störta synnerhet en människa. Tänk efter.
"På senare tid har jag läst en del artiklar i din blogg som jag har upplevt som konservativa och bittra. Detta förknippar jag mer med sura kärringar än med unga modeintresserade tjejer."
Det här är ingen som helst ursäkt för att komma med förolämpningar. Var konstruktiv. Jag är politiskt angagerad och därför kommer du alltid att se kritik från min sida riktade åt samhället och sättet vi beter oss på. Att du däremot använder ord som "sura käringar" och "modeintresserade tjejer" ser jag som en otrolig konservatism från din del, och att du snarare, framför att faktiskt ha en ordentlig åsikt i ämnet, har ett behov av att dra alla över en kamm i ren hävdelsesynpunkt.
Grattis återigen för att du är extremt modigt anonym. Lämna din E-mail och fullständigt namn om du faktiskt vågar stå för det du säger, men det förefaller mig som så att du enbart är extremt bitter och konservativ i dina själviska åsikter och har ett behov av att hävda dig gentemot andra men inte vågar ta gensvaret.
"Du tycks själv inte lägga dig på en speciellt hög nivå.
Tänker på att du formulerade dig så här innan: "Så, knulla dig själv i röven och gå någon annanstans din otrevliga jävel. Ett nej är ett nej, acceptera det."
Var det som triggade igång min krokodilhjärna"
Nej, jag antar att eftersom att jag är en "blogg" och inte en människa att jag inte har rätt att reagera negativt mot folk som beter sig illa. Eller du tycker kanske att man ska uppmuntra folk som beter sig illa genom att inte kritisera dem och därför låta dem bete sig illa mot fler, och därav såra en hel massa människor? Om den här människan tjatade och börja svära åt mig bara för att jag inte ville skicka honom en låt, vad tror du att han gör annars?
Men det är klart, du är ju värre än vad han var själv, så du har kanske svårt att se kopplingen. Du spårade nämligen på mig pga. att jag sa en sak till någon som betedde sig otrevligt mot mig, vilken som helst rätt har du då att kritisera att jag sa till en person som gick på mig direkt? Försök vara konsekvent, för det där förefaller, ärligt talat, bara som extremt löjligt.
Alla ni som kommer hit för att se det här är extremt roade, jag hoppas ni får nöje utav konversationen. Och den modiga anonyma individen. Nu ska jag sova, ursäkta mina trötthetstypos.
Skor och myter.
Igår fyndade jag ett par underbara skor på Svart, mer om det senare.
Jag blir glad när jag hittar fina skor second hand, eller billigt över huvudtaget. Främst second hand eftersom man vet att man slipper se skojävlarna på någon annans fötter.
En annan anledning är det faktum att skor fullkomligt förstörs i min ägo, till mina skoälskande vänners stora förtret. När de ser att jag köpt ett nytt par skor blir de glada och ledsna, för de vet att dessa vackra små tingestar förmodligen kommer vara utplånade efter bara 3 användningstillfällen. Och jag skojar inte, festskor har överlag det levnadsgenomsnittet hos mig. Därför slängs dessvärre en hel del skor, vilket känns lika ruttet varje gång. De här skorna skulle ingen second hand-butik ta.
Grejen är den att jag är livlig. Jag går med raska, bestämde och tunga steg. Jag susar fram som en satans bulldozer utan den minsta lilla respekt för skorna. Jag hoppar gladeligen i vattenpölar och skiter vilket väder det är ute. Jag springer, jag klättrar, jag dansar rysk folkdans (ja, det är sant) och jag jagar korta fula äckel till karlar.
Då har jag helt allvarligt fått rådet att lugna ner mig, gahblah? Nej, jag tänker inte sitta som en söt liten flicka och vara snäll, för det är inte den jag är och det kommer jag verkligen aldrig att bli. Då blir nästa råd att ha bastantare skor som passar min personlighet, kängor t.ex, men det tänker jag heller inte ha.
Jag utmärks oftast som konstig för att jag ser feminin ut, men inte är det minsta feminin. Det stör sig vissa på. Väldigt mycket. Inte jag dock. Och jag förstår verkligen inte varför en tjej ska benämnas som "dampig" bara för att hon spelar fotboll med killarna och klättrar i träd när hon är ung istället för att sitta i tjejgrupperna, prata, vara pimpinetta och snygga.
När jag bytte till bild och form i mellanstadiet på Eriksdalsskolan så var jag en riktig berserk. Killarna började märka sitt nya revir och kallade tjejerna för fitta och hora. Jag blev chockad, sedan blev jag arg, sedan gjorde jag något åt det. I den åldern var jag både starkare och längre än de flesta killar och kunde därför ha riktigt våldsamma slagsmål med en hel grupp. Detta uppmuntrade till slut de andra tjejerna till att säga till de med, och vår klass blev riktigt jämställd. Men det blev brutna ben, många blåmärken och sår - sedan blev folk påtagligt rädd för mig och om de anade minsta lilla irritation hos mig så började ursäktanden falla som regn från skyn, alternativt att de bara kutade iväg. Jag bröt nästan en killes nacke en gång, och efter det har jag inte slagit någon igen. Aldrig. Det får inte hända.
Jag tänker inte följa en enda stereotyp. Det är en kvinnas rätt att kunna vara kvinnlig, det är en kvinnas rätt att inte behöva vara kvinnlig, och det är bannemig en kvinnas jävla rätt att kunna vara bådadera.
Kvinnligt och manligt, vilken jävla myt!
Fast mina skor går sönder, nerköp.
Vilket får mig att vilja skriva om klackskons förtryck, korsetter och den strama pennkjolen. Men jag låter bli, ni vet ändå vad jag skulle skriva, och jag håller med, men jag skiter i det, för jag tycker att det är fint. Kanske att unvikas på promenader i kohagen bland komockorna, dock.
Jag blir glad när jag hittar fina skor second hand, eller billigt över huvudtaget. Främst second hand eftersom man vet att man slipper se skojävlarna på någon annans fötter.
En annan anledning är det faktum att skor fullkomligt förstörs i min ägo, till mina skoälskande vänners stora förtret. När de ser att jag köpt ett nytt par skor blir de glada och ledsna, för de vet att dessa vackra små tingestar förmodligen kommer vara utplånade efter bara 3 användningstillfällen. Och jag skojar inte, festskor har överlag det levnadsgenomsnittet hos mig. Därför slängs dessvärre en hel del skor, vilket känns lika ruttet varje gång. De här skorna skulle ingen second hand-butik ta.
Grejen är den att jag är livlig. Jag går med raska, bestämde och tunga steg. Jag susar fram som en satans bulldozer utan den minsta lilla respekt för skorna. Jag hoppar gladeligen i vattenpölar och skiter vilket väder det är ute. Jag springer, jag klättrar, jag dansar rysk folkdans (ja, det är sant) och jag jagar korta fula äckel till karlar.
Då har jag helt allvarligt fått rådet att lugna ner mig, gahblah? Nej, jag tänker inte sitta som en söt liten flicka och vara snäll, för det är inte den jag är och det kommer jag verkligen aldrig att bli. Då blir nästa råd att ha bastantare skor som passar min personlighet, kängor t.ex, men det tänker jag heller inte ha.
Jag utmärks oftast som konstig för att jag ser feminin ut, men inte är det minsta feminin. Det stör sig vissa på. Väldigt mycket. Inte jag dock. Och jag förstår verkligen inte varför en tjej ska benämnas som "dampig" bara för att hon spelar fotboll med killarna och klättrar i träd när hon är ung istället för att sitta i tjejgrupperna, prata, vara pimpinetta och snygga.
När jag bytte till bild och form i mellanstadiet på Eriksdalsskolan så var jag en riktig berserk. Killarna började märka sitt nya revir och kallade tjejerna för fitta och hora. Jag blev chockad, sedan blev jag arg, sedan gjorde jag något åt det. I den åldern var jag både starkare och längre än de flesta killar och kunde därför ha riktigt våldsamma slagsmål med en hel grupp. Detta uppmuntrade till slut de andra tjejerna till att säga till de med, och vår klass blev riktigt jämställd. Men det blev brutna ben, många blåmärken och sår - sedan blev folk påtagligt rädd för mig och om de anade minsta lilla irritation hos mig så började ursäktanden falla som regn från skyn, alternativt att de bara kutade iväg. Jag bröt nästan en killes nacke en gång, och efter det har jag inte slagit någon igen. Aldrig. Det får inte hända.
Jag tänker inte följa en enda stereotyp. Det är en kvinnas rätt att kunna vara kvinnlig, det är en kvinnas rätt att inte behöva vara kvinnlig, och det är bannemig en kvinnas jävla rätt att kunna vara bådadera.
Kvinnligt och manligt, vilken jävla myt!
Fast mina skor går sönder, nerköp.
Vilket får mig att vilja skriva om klackskons förtryck, korsetter och den strama pennkjolen. Men jag låter bli, ni vet ändå vad jag skulle skriva, och jag håller med, men jag skiter i det, för jag tycker att det är fint. Kanske att unvikas på promenader i kohagen bland komockorna, dock.
Ordfront magasin december.
Senaste numret av Ordfront kan man nästan köpa enbart pga. omslaget.
En liten tavla kanske?
Nä, jag är inte höger.
(Jag tycker dock inte sämre om dig utifall att du är det.)
Djurskyddsmyndigheten.
Jag gör som Sanna och lägger upp en länk till protestlistan mot avvecklingen av Djurskyddsmyndigheten.
Namninsamlingen.
"Den nya regeringen vill skrota Djurskyddsmyndigheten. I sin första budgetproposition meddelade regeringen att man vill att den ska vara avvecklad till den 1 juli 2007.
Idag är det Djurskyddsmyndighetens uppgift att se till att djurskyddslagen i Sverige genomförs. Jag anser att Djurskyddsmyndigheten ska finnas kvar! Omsorgen om djuren bör stärkas – inte försvagas!"
Namninsamlingen.
"Den nya regeringen vill skrota Djurskyddsmyndigheten. I sin första budgetproposition meddelade regeringen att man vill att den ska vara avvecklad till den 1 juli 2007.
Idag är det Djurskyddsmyndighetens uppgift att se till att djurskyddslagen i Sverige genomförs. Jag anser att Djurskyddsmyndigheten ska finnas kvar! Omsorgen om djuren bör stärkas – inte försvagas!"
Skygglapparna.
Jag är den största faran mot miljön. Jag är ett konsumtionsmonster. Jag köper nytt hela tiden, jag lever på snabbmat och jag kollar inte vad mina kläder är tillverkade av. Jag bojkottar kedjor med dålig moral, jag bojkottar kedjor som i media uppblåsts som elaka apor. Jag tittar inte själv, men jag försvarar inte min ignorans. Det är illa av mig, så varför ändrar jag inte på mitt leverne?
Jag skänker pengar till naturskyddsföreningen varje månad, jag vill stödja deras arbeta med att utveckla naturvänligare produkter. Jag försöker köpa ekologisk mat, men då den enda olagade mat jag äter i princip är ketchup och mjölk så är även det begränsat. Micromaten flödar. Jag använder vattenkokaren när jag väl ska koka något, iaf.
Jag kan gå ut och säga att jag tänker efter, att jag donerar pengar, men det jag gör kompenserar inte alls den överdrivna komsumtion jag sysslar med. En gång i tiden hade jag en princip som sa att jag skulle skänka precis så mycket pengar till välgörenhet som jag la ut på onödig konsumtion, men när lönen höjdes, shoppandet ökade så föll det hela i glömska. Jag har mitt autogiro på 500 kronor i månaden, när en katastrof sker ger jag lite extra. Men that's it.
Vi blir mer medvetna om problemen med världsekonomin och miljön. Men vi blir också matade med att vi måste konsumera. Konsumerar vi inte faller den svenska ekonomin. Konsumerar vi inte är vi inte någon. Den som har råd att konsumera mest vinner. Köp, njut, sup och gör dina skygglappar till din främsta modeacessoar.
Kan man skjuta ifrån sig ansvaret så här lätt?
Lagstifta om sopsortering där det är möjligt och för de som har möjlighet har varit en upprepad fras från mig de senaste tre åren. Skräcken över att golfströmmen möjligen kommer att ändra riktning etsar sig fasst i bakhuvudet. Jag har alltid velat skaffa barn såsmåningom, men om alla är som jag så kommer vår planet att vara helt keffo inom kort. Om alla var som jag skulle planetens resurser ta slut inom en vecka. Nedrusta, upprusta - skär ner, utöka möjligheterna för de fattiga och begränsa möjligheterna för oss bortskämda svin här i västvärlden.
Jag gick till en skivbutik häromdagen för att jag letade efter ett band vars CD inte går att finna någonstans längre. Det var second hand. Jag plockar på mig en hel trave skivor, resultatet av det hela blir ett antal hundralappar. Där står en far med två av sina barn. Hans kläder är uttvättade, barnens kläder är nedärvda. Han håller två VHS från Disney i handen. Den lilla sjöjungrfun och Aladdin. De kostar 20 kronor styck. Barnen vill ha bägge, pappan förkunnar sorgset att de bara har råd att köpa en av dem. Jag blir äcklad av mig själv, dumpar tillbaka skivorna i dess respektiva plats och lämnar butiken.
Jag går hem, hittar en repa i emaljen på en av mina tänder. Får fullständig panik. Tjatar om en tandläkartid asap. De tycker att jag är löjlig. Alla får repor i emaljen. "Inte jag" förkunnar jag och tjatar till mig en tid imorrnbitti. Det kommer kosta mycket pengar, men jag har en skönhetsfläck som enbart jag kan se när jag står två cm från spegeln i gott ljus.
Och pappan hade bara råd att köpa en film.
Och vissa har inte råd att köpa en enda film.
Och konsumtionsmonster som jag gnäller över att jag borde få högre lön pga. mina ansvarsområden, jag får ångest över miljö och ekonomifrågor men vänder huvudet till och sätter på mig min favoriacessoar: Skygglapparna.
Hootchy Kootchy - What happened?
På lördag är det Hootchy Kootchy klubb på Södra Teaterns Kägelbana igen. Temat är Bettie Page och jag känner mig inte det minsta sugen på att gå.
Första gången var verkligen skitkul. Rolig show, MYCKET SHOW, det var helt enkelt väldigt... SHOWIGT, så att säga. Det var killar och tjejer och burlesken hade ett småhumoristiskt tema precis så som det ska vara. Gångerna efter det har dock inte alls känts lika bra. Gångerna efter det har känts mer som sedvanlig pinupstrip. Tjejer, tjejer, tjejer. Mer fokus på kvantitet än faktiskt kvalitet. På väggarna har det vart stora projektioner av pinuppor i underkläder som åmar sig.
Jag som tjej måste säga: "Ehu, ja, det här ska jag tycka är helt fantastiskt jävla kul?"
Det tycker jag inte. Det gick från kul, blandat och vågat till sexistiskt och vågat. Vad hände med alla manliga strippor, vad hände med humorn, vad hände med de flärdfulla showerna? Jag vill ha fjäderplymer och föreställningar, inte 20 tjejer som går upp och skakar på scen och avlägsnar plagg efter musiken. Isf. kan jag ladda ner en porrfilm på nätet, bjuda hem en massa vänner och supa mig dyng på päroncider.
Nej, på lördag går jag nog till Ace istället och super mig dyng på päroncider.
Ledsen att jag är en sur moraltant! Men sexism är inte kul, alls. Jag tycker inte att själva strippandet eller utvikandet är sexistiskt i sig, däremot så tycker jag att det blir sexism när det vänds åt att flickorna dansar, åmar och har på sig noll kläder och killarna har på sig stora annanasdräkter och är humoristiska. Tjejerna ska vara SEXY ASS BIATCHES och männen är den roliga, komiska reliefen. Hallå! Jag vill se män och kvinnor och vara sexiga likväl som jag vill se både män och kvinnor vara humoristiska!
Hootcky Kootchy började bra, men nu vill jag se dem spinna vidare på sitt första koncept istället, annars blir det bara ännu ett ställe med utpräglad sexism.
Jag och Katta följde inte något sexistiskt tema förra gången, ingen av oss hade florhattar heller. Vi har inte lust!
Första gången var verkligen skitkul. Rolig show, MYCKET SHOW, det var helt enkelt väldigt... SHOWIGT, så att säga. Det var killar och tjejer och burlesken hade ett småhumoristiskt tema precis så som det ska vara. Gångerna efter det har dock inte alls känts lika bra. Gångerna efter det har känts mer som sedvanlig pinupstrip. Tjejer, tjejer, tjejer. Mer fokus på kvantitet än faktiskt kvalitet. På väggarna har det vart stora projektioner av pinuppor i underkläder som åmar sig.
Jag som tjej måste säga: "Ehu, ja, det här ska jag tycka är helt fantastiskt jävla kul?"
Det tycker jag inte. Det gick från kul, blandat och vågat till sexistiskt och vågat. Vad hände med alla manliga strippor, vad hände med humorn, vad hände med de flärdfulla showerna? Jag vill ha fjäderplymer och föreställningar, inte 20 tjejer som går upp och skakar på scen och avlägsnar plagg efter musiken. Isf. kan jag ladda ner en porrfilm på nätet, bjuda hem en massa vänner och supa mig dyng på päroncider.
Nej, på lördag går jag nog till Ace istället och super mig dyng på päroncider.
Ledsen att jag är en sur moraltant! Men sexism är inte kul, alls. Jag tycker inte att själva strippandet eller utvikandet är sexistiskt i sig, däremot så tycker jag att det blir sexism när det vänds åt att flickorna dansar, åmar och har på sig noll kläder och killarna har på sig stora annanasdräkter och är humoristiska. Tjejerna ska vara SEXY ASS BIATCHES och männen är den roliga, komiska reliefen. Hallå! Jag vill se män och kvinnor och vara sexiga likväl som jag vill se både män och kvinnor vara humoristiska!Hootcky Kootchy började bra, men nu vill jag se dem spinna vidare på sitt första koncept istället, annars blir det bara ännu ett ställe med utpräglad sexism.
Jag och Katta följde inte något sexistiskt tema förra gången, ingen av oss hade florhattar heller. Vi har inte lust!
Namninsamling mot tvångsanslutning till A-kassan.
SysterYster har startat en naminslamling mot tvångsanslutning till A-kassan, skriv på du med!
Namninsamlingen.
Namninsamlingen.
Provokativ retusch.
Jag blir fruktansvärt provocerad av all dålig retusch som florerar i alla tidningar och magasin.
Mina personliga favoriter kommer nedan.
1. Klona bort alla skavanker i Photoshop, sätt sedan en grotesk skärpa på bilden så att varenda por blir stor, frodig och tydlig. Detta ska ge ett intryck av att bilden är oretuscherad, och istället omvandlar man modellens hud till en läcker, flådig golfbana med för många hål!
2. Anlita en modell som är ca: 180 cm lång och väger snäppet under 50 kg. Efter att du tagit bilderna så inser du: "Men herregud! På stora närbilder skulle man nästan kunna ana att flickstackaren inte är döende, katastrof!" retuschera därmed bort de få kurvor som inte finns kvar.
3. Anlita en modell som är ca: 180 cm lång och väger snäppet under 50 kg. För att ge intrycket av att hon inte är undernärd så retuscherar du bort samtliga benknotor förutom de som för tillfället är trendiga eller klassiska, som t.ex: nyckelben, höftben eller benen på axlarna. Gör gärna hennes benstomme smalare, när du ändå håller på. Revben, är det naturligt?
4. Låt dig inspireras av Japan! Dra ur alla kontraster i bilden så att den liknar bilderna ur en urblekt akvarellmålning. Ta sedan en helt normal pensel i Photoshop, vitt eller så nära du kan komma, sätt den på opacity 30 eller någonstans omkring. Måla över näsbenet tills det inte existerar längre, dra sedan penseln över näsan och stupröret tills bara små linjer av näsvingarna syns. Stuprören kan du för all del ta bort helt!
5. Skit i vad som ser mänskligt ut, klona upp läppar och ögon till absurda grader (att det ska passa skallbenet eller sitta inom rätt avstånd inom ögonbrynen är fullkomligt oviktigt). Ta sedan bort all personlig tappning i näsan tills den antingen ser ut som en knopp eller en lång, platt spak. Glöm för all del inte att måla på extra ögonfransar, förstärka ögonfärgen tills den ser ut som radioaktivt ämne samt att förtydliga amorbågen på läppen tills det ser ut som att modellen just fick en väldigt alvarlig drogchock och numer inte kan kontrollera sitt dreglande.
6. Skit i alla instruktioner. Lägg på en stark Gaussisk oskärpa på hela bilden förutom läppar och ögon, dra upp kontrasterna hutlöst mycket. Behåll rynkor runt ögon och på mun, även detta ska ge intryck av att bilden är oretuscherad! Du kommer minsan att lura alla.
I ren trots ska jag börja retuschera alla mina bloggbilder, och ungefär så här ska resultaten bli! Min BALD SPOT ger intrycket av att bilden ska vara oretuscherad.
Nästa bild som ska in på jobbet för fix ska förvandlas från Madonna till bajskorv, var så säker.
Jag vill att det ska lagstiftas om retusch. Jag vill att det ska finnas tre märkningar.
Grönt: Färgkorr, damprick, restauration.
Gult: Lätt modifiering ala. uppfräschning av hud, miljö, manuell korr av ljus i bilden (pensel, klonstämpel):
Rött: Grav modifiering. Modifiering av ansiktsdrag, kropp osv.
Nu finns det bara en rekommendation, som alla skiter fullständigt i.
Den här bilden skulle få noll märkning, för som ni ser så är den fullkomligt oretuscherad! Det är ju en BALD SPOT på den, liksom! Hallååååå!
Mina personliga favoriter kommer nedan.
1. Klona bort alla skavanker i Photoshop, sätt sedan en grotesk skärpa på bilden så att varenda por blir stor, frodig och tydlig. Detta ska ge ett intryck av att bilden är oretuscherad, och istället omvandlar man modellens hud till en läcker, flådig golfbana med för många hål!
2. Anlita en modell som är ca: 180 cm lång och väger snäppet under 50 kg. Efter att du tagit bilderna så inser du: "Men herregud! På stora närbilder skulle man nästan kunna ana att flickstackaren inte är döende, katastrof!" retuschera därmed bort de få kurvor som inte finns kvar.
3. Anlita en modell som är ca: 180 cm lång och väger snäppet under 50 kg. För att ge intrycket av att hon inte är undernärd så retuscherar du bort samtliga benknotor förutom de som för tillfället är trendiga eller klassiska, som t.ex: nyckelben, höftben eller benen på axlarna. Gör gärna hennes benstomme smalare, när du ändå håller på. Revben, är det naturligt?
4. Låt dig inspireras av Japan! Dra ur alla kontraster i bilden så att den liknar bilderna ur en urblekt akvarellmålning. Ta sedan en helt normal pensel i Photoshop, vitt eller så nära du kan komma, sätt den på opacity 30 eller någonstans omkring. Måla över näsbenet tills det inte existerar längre, dra sedan penseln över näsan och stupröret tills bara små linjer av näsvingarna syns. Stuprören kan du för all del ta bort helt!
5. Skit i vad som ser mänskligt ut, klona upp läppar och ögon till absurda grader (att det ska passa skallbenet eller sitta inom rätt avstånd inom ögonbrynen är fullkomligt oviktigt). Ta sedan bort all personlig tappning i näsan tills den antingen ser ut som en knopp eller en lång, platt spak. Glöm för all del inte att måla på extra ögonfransar, förstärka ögonfärgen tills den ser ut som radioaktivt ämne samt att förtydliga amorbågen på läppen tills det ser ut som att modellen just fick en väldigt alvarlig drogchock och numer inte kan kontrollera sitt dreglande.
6. Skit i alla instruktioner. Lägg på en stark Gaussisk oskärpa på hela bilden förutom läppar och ögon, dra upp kontrasterna hutlöst mycket. Behåll rynkor runt ögon och på mun, även detta ska ge intryck av att bilden är oretuscherad! Du kommer minsan att lura alla.
I ren trots ska jag börja retuschera alla mina bloggbilder, och ungefär så här ska resultaten bli! Min BALD SPOT ger intrycket av att bilden ska vara oretuscherad.Nästa bild som ska in på jobbet för fix ska förvandlas från Madonna till bajskorv, var så säker.
LAGSTIFTA OM RETUSCH!
Jag vill att det ska lagstiftas om retusch. Jag vill att det ska finnas tre märkningar.
Grönt: Färgkorr, damprick, restauration.
Gult: Lätt modifiering ala. uppfräschning av hud, miljö, manuell korr av ljus i bilden (pensel, klonstämpel):
Rött: Grav modifiering. Modifiering av ansiktsdrag, kropp osv.
Nu finns det bara en rekommendation, som alla skiter fullständigt i.
Den här bilden skulle få noll märkning, för som ni ser så är den fullkomligt oretuscherad! Det är ju en BALD SPOT på den, liksom! Hallååååå!
PRV - Könsneutrala namn.
En vän till mig, som råkar ha den fantastiska oturen att vara en man född i en kvinnas kropp (för att göra det simpelt) får inte längre döpa om sig till det tilltänkta namnet. Problemet är det faktum att de enda namn man får välja måste vara könsneutrala. Hans namn är könsneutralt, men tydligen inte tillräkligt, för nu har PRV tagit bort det från listan av godkända namn!
Ni kommer säkerligen ihåg debatten om att ta bort lagstiftningen om att man som kvinna t.ex. inte får döpa sig till Peter, eller att man som man inte får döpa sig till Anna. Ni kommer säkert ihåg hur onödig många tyckte att lagförslaget var, och att det bara var slöseri på tid. Allt som riktades till F! gällande förslaget var agg för att de inte tog upp vettiga frågor, utan bara "trams". Jag ifrågasatte hela tiden hur något som bara var "trams" kunde göra så många så helvetiskt provocerade, men det är ju bara jag! Kön är en känslig business.
Jag tycker att det är fruktansvärt diskriminerande att en person i det här läget måste hålla sig till en mycket begränsad lista av namn, jag ser det som precis lika diskriminerande att vi enbart skulle tillåta vissa namn på vissa personer baserat på vart de är födda. Tänk er en familj från Irak, som födde barn i Sverige, som skulle bli förbjudna att döpa sina barn till namn från deras hemland enbart pga. att de var födda i Sverige? Det skulle väcka ramaskri, minst sagt!
Fånig skitlagstiftning!
Jag är sur på den!
Mycket sur!
Buuuh!
Ni kommer säkerligen ihåg debatten om att ta bort lagstiftningen om att man som kvinna t.ex. inte får döpa sig till Peter, eller att man som man inte får döpa sig till Anna. Ni kommer säkert ihåg hur onödig många tyckte att lagförslaget var, och att det bara var slöseri på tid. Allt som riktades till F! gällande förslaget var agg för att de inte tog upp vettiga frågor, utan bara "trams". Jag ifrågasatte hela tiden hur något som bara var "trams" kunde göra så många så helvetiskt provocerade, men det är ju bara jag! Kön är en känslig business.
Jag tycker att det är fruktansvärt diskriminerande att en person i det här läget måste hålla sig till en mycket begränsad lista av namn, jag ser det som precis lika diskriminerande att vi enbart skulle tillåta vissa namn på vissa personer baserat på vart de är födda. Tänk er en familj från Irak, som födde barn i Sverige, som skulle bli förbjudna att döpa sina barn till namn från deras hemland enbart pga. att de var födda i Sverige? Det skulle väcka ramaskri, minst sagt!
Fånig skitlagstiftning!
Jag är sur på den!
Mycket sur!
Buuuh!
Modeller - BMI under 18 ej tillåtet.
YES!
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=597&a=572429&previousRenderType=3
Förut gick Spaniens regering in och varnade modebranschen, men nu tar det effekt. Jag hoppas på att resten av världen kommer att följa deras exempel!
Ursäkta möjlig dålig stavning och meningsuppbyggnad, jag är full.
Många frågor kan uppenbaras i detta sammanhang. Är exkluderande rätt? Vad har det för effekter? Är det diskriminerande? Vilka effekter kommer det att ha? Mina svar på det hela är enligt följande:
1. Modeller med högre BMI har exkluderats tidigare. Tom. "plusmodeller" har ett relativt lågt BMI, om man ser till vad "plus" egentligen står för. Plusmodeller är oftast av normalvikt istället för anorektiska, inte på något sätt eller vis överviktiga.
2. En person som, så att säga, har en "naturligt" smal kropp (alltså underviktig, i detta fall) har det oftast pga. olika dåliga hälsofaktorer som: Allergier, dålig ämnesomsättning, tarmstörningar eller annan sjukdom. Oftast går detta odiagnostiserat, speciellt i fall där det handlar om dålig kost i barndommen eller i fall där det handlar om olika, svårdiagnostiserade tillstånd i tarmluddet. Detta är, inte enligt mig, något som gör en individ ful (hålla, jag är inte självmobbare!) dock så är det inte hälsosamt och bör behandlas.
3. Med tanke på den typen av effekt det har på kvinnor idag så kan det inte accepteras. De flesta kvinnor har problem med sin vikt och vill gå ner, oavsett övervikt eller normalvikt. De flesta har någon gång bantat. 15% av alla som bantar utvecklar anorexi, 10% av de som utvecklar anorexi dör (följdsjukdommar ej medräknat.) Ett ideal som uppmuntrar detta kan inte accepteras, och speciellt Spanien är ett av de land där utvecklingen av anorexi varit som störst.
Man kan säkert tycka att det är radikalt, men om man ska vara ärlig, sedan när har en reform någonsin kunnat ske utan radikalt agerande?
Vad är era åsikter?
Personligen är jag så glad att jag vill SPRICKA. Om det går som jag önskar så ser jag en framtid där det INTE handlar om att 10% av alla sjuåringar bantar, en framtid där flickor inte bantar ner sig till den grad att de gör sig själva dumma och förstör sin fysik för resten av livet, en framtid där skönhet är något som, i faktum, är hälsosamt.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=597&a=572429&previousRenderType=3
Förut gick Spaniens regering in och varnade modebranschen, men nu tar det effekt. Jag hoppas på att resten av världen kommer att följa deras exempel!
Ursäkta möjlig dålig stavning och meningsuppbyggnad, jag är full.
Många frågor kan uppenbaras i detta sammanhang. Är exkluderande rätt? Vad har det för effekter? Är det diskriminerande? Vilka effekter kommer det att ha? Mina svar på det hela är enligt följande:
1. Modeller med högre BMI har exkluderats tidigare. Tom. "plusmodeller" har ett relativt lågt BMI, om man ser till vad "plus" egentligen står för. Plusmodeller är oftast av normalvikt istället för anorektiska, inte på något sätt eller vis överviktiga.
2. En person som, så att säga, har en "naturligt" smal kropp (alltså underviktig, i detta fall) har det oftast pga. olika dåliga hälsofaktorer som: Allergier, dålig ämnesomsättning, tarmstörningar eller annan sjukdom. Oftast går detta odiagnostiserat, speciellt i fall där det handlar om dålig kost i barndommen eller i fall där det handlar om olika, svårdiagnostiserade tillstånd i tarmluddet. Detta är, inte enligt mig, något som gör en individ ful (hålla, jag är inte självmobbare!) dock så är det inte hälsosamt och bör behandlas.
3. Med tanke på den typen av effekt det har på kvinnor idag så kan det inte accepteras. De flesta kvinnor har problem med sin vikt och vill gå ner, oavsett övervikt eller normalvikt. De flesta har någon gång bantat. 15% av alla som bantar utvecklar anorexi, 10% av de som utvecklar anorexi dör (följdsjukdommar ej medräknat.) Ett ideal som uppmuntrar detta kan inte accepteras, och speciellt Spanien är ett av de land där utvecklingen av anorexi varit som störst.
Man kan säkert tycka att det är radikalt, men om man ska vara ärlig, sedan när har en reform någonsin kunnat ske utan radikalt agerande?
Vad är era åsikter?
Personligen är jag så glad att jag vill SPRICKA. Om det går som jag önskar så ser jag en framtid där det INTE handlar om att 10% av alla sjuåringar bantar, en framtid där flickor inte bantar ner sig till den grad att de gör sig själva dumma och förstör sin fysik för resten av livet, en framtid där skönhet är något som, i faktum, är hälsosamt.
Röstningsbanner!
Jag har lagt in en röstningsbanner på min blogg, gör detsamma du med! Det finns tre att välja mellan.
För att få in den i blogg.se så går du in i kodmoduler - startsidan och klistrar in Javascriptskoden i din bodykod!
Det är en eminent tjej som heter Malin som gjort bannern.
För att få in den i blogg.se så går du in i kodmoduler - startsidan och klistrar in Javascriptskoden i din bodykod!
Det är en eminent tjej som heter Malin som gjort bannern.
Vardagssexism.
Vanliga dagar för en ung tjej på kontoret.
1. Bud som leverar dataprylar vägrar låta mig signera kvittensen. Jag ställer mig upp, ler, går fram till dem. De tittar på mig, vänder sig bort och söker upp närmsta karl!
2. Alla män över åldern 40 tycker sig ha rätten att kalla mig "gumman" och "stumpan".
3. Har man gjort ett jobb bra är man en "duktig liten tjej", jag är inte fyra år gammal!
4. I vissa fall har nya, manliga kunder specifikt bett Håkan (när jag varit iom hörhåll) att inte jag ska göra deras bildjobb, trots att de aldrig sett något av det jag gjort (Deras förlust iof!)
5. Det verkar vara helt okej att behandla mig som en sekreterare när jag svarar i telefonen. Roligast är när de är sjukt otrevliga, söker Håkan, jag säger att Håkan är upptagen och de minsan ska läxa upp mig om hur dåligt jag beter mig för att de minsan är riktigt viktiga kunder. Jag frågar vad de vill, de nämner ett jobb, och det är jag som gjort det. Då blir de oftast tysta, sedan mailar de Håkan!
Det är så gulligt!
1. Bud som leverar dataprylar vägrar låta mig signera kvittensen. Jag ställer mig upp, ler, går fram till dem. De tittar på mig, vänder sig bort och söker upp närmsta karl!
2. Alla män över åldern 40 tycker sig ha rätten att kalla mig "gumman" och "stumpan".
3. Har man gjort ett jobb bra är man en "duktig liten tjej", jag är inte fyra år gammal!
4. I vissa fall har nya, manliga kunder specifikt bett Håkan (när jag varit iom hörhåll) att inte jag ska göra deras bildjobb, trots att de aldrig sett något av det jag gjort (Deras förlust iof!)
5. Det verkar vara helt okej att behandla mig som en sekreterare när jag svarar i telefonen. Roligast är när de är sjukt otrevliga, söker Håkan, jag säger att Håkan är upptagen och de minsan ska läxa upp mig om hur dåligt jag beter mig för att de minsan är riktigt viktiga kunder. Jag frågar vad de vill, de nämner ett jobb, och det är jag som gjort det. Då blir de oftast tysta, sedan mailar de Håkan!
Det är så gulligt!
Legalisering av prostitution.
Ett ämne som ofta dyker upp i feministforum är prostitution och legalisering.
Argumenten är många, personligen finner jag att alla argument för legalisering av prostitution är ologiska och oigenomtänkta. Jag är emot prostitution, eller snarare, jag är emot köp av sex. Jag är emot köp av sex av den enkla anledningen att det sker mycket utnyttjande, våldtäkt och nakotikabruk kring det. Jag kan inte vara emot en persons egna val huruvida de vill sälja sex eller ej. Om en vuxen människa tar det beslutet så kan jag helt enkelt inte moralisera kring det. En intressant blogg jag följer är: "Mitt liv som hora".
Dock, som sagt, jag är strängt emot hela livet kring det. Vissa hävdar att legalisering av prostitution skulle leda till ett säkrare liv för den prostituerade och för kvinnor och män, speciellt om det vore statligt, då man skulle kunna övervaka det hela och dessutom få in skattepengar.
I samtliga analyser jag läst om länder där det förut varit olagligt med prostitution - men sedan blivit lagligt, har det visats att efterfrågan, trafficking, sexuellt utnyttjande och våldtäkt ökat - inte minskats. I Sverige minskade mängden trafficking när det blev olagligt att köpa sex då det blev mindre lönsamt.
Vissa hävdar att anledningen till varför det blivit fler anmälda fall av våldtäkt är för att det blev olagligt med sexköp i Sverige. Detta argument kan jag inte se någon logik i överhuvudtaget, då jag inte kan förstå varför man blir skrämd till att begå ett brott som våldtäkt istället för ett brott som sexköp, då det förstnänmda innebär strängare straff. Jag skulle snarare säga att den högre graden anmälda brott beror på att kvinnor blir mer och mer uppmuntrade till att faktiskt anmäla - vilket är något jag själv märkt av i debatter kring ämnet och i samtal med utsatta personer.
Men tillbaka till legaliseringen, vissa hävdar att statliga bordell skulle vara en lösning på frågan, dock, när något blir lagligt och mer lättillgängligt så ökar efterfrågan och övrig sexhandel. Statliga bordell kommer inte att finnas överallt, varje sekund, när kunden än vill ha det. En kund kommer då att gå till en annan prostituerad. En gång gav en dåvarande pojkvän argumentet till mig att efterfrågan inte skulle öka då: "folk skulle tycka att det var för skämmigt för att handla sex" - vilket jag inte heller kan se som ett rimligt argument. Om narkotika blev lagligt, skulle då inte narkotikabruket öka? Jo, det är jag fullt övertygad om.
Jag tänker inte länka till några specifika studier eller liknande då jag inte vill propagera för någon specifik, men om du är intresserad av ämnet så kan du hitta information genom t.ex. en sökning på Google.
Hur ser era åsikter kring det hela? Är ni för eller emot? Varför tycker ni som ni gör?
Argumenten är många, personligen finner jag att alla argument för legalisering av prostitution är ologiska och oigenomtänkta. Jag är emot prostitution, eller snarare, jag är emot köp av sex. Jag är emot köp av sex av den enkla anledningen att det sker mycket utnyttjande, våldtäkt och nakotikabruk kring det. Jag kan inte vara emot en persons egna val huruvida de vill sälja sex eller ej. Om en vuxen människa tar det beslutet så kan jag helt enkelt inte moralisera kring det. En intressant blogg jag följer är: "Mitt liv som hora".
Dock, som sagt, jag är strängt emot hela livet kring det. Vissa hävdar att legalisering av prostitution skulle leda till ett säkrare liv för den prostituerade och för kvinnor och män, speciellt om det vore statligt, då man skulle kunna övervaka det hela och dessutom få in skattepengar.
I samtliga analyser jag läst om länder där det förut varit olagligt med prostitution - men sedan blivit lagligt, har det visats att efterfrågan, trafficking, sexuellt utnyttjande och våldtäkt ökat - inte minskats. I Sverige minskade mängden trafficking när det blev olagligt att köpa sex då det blev mindre lönsamt.
Vissa hävdar att anledningen till varför det blivit fler anmälda fall av våldtäkt är för att det blev olagligt med sexköp i Sverige. Detta argument kan jag inte se någon logik i överhuvudtaget, då jag inte kan förstå varför man blir skrämd till att begå ett brott som våldtäkt istället för ett brott som sexköp, då det förstnänmda innebär strängare straff. Jag skulle snarare säga att den högre graden anmälda brott beror på att kvinnor blir mer och mer uppmuntrade till att faktiskt anmäla - vilket är något jag själv märkt av i debatter kring ämnet och i samtal med utsatta personer.
Men tillbaka till legaliseringen, vissa hävdar att statliga bordell skulle vara en lösning på frågan, dock, när något blir lagligt och mer lättillgängligt så ökar efterfrågan och övrig sexhandel. Statliga bordell kommer inte att finnas överallt, varje sekund, när kunden än vill ha det. En kund kommer då att gå till en annan prostituerad. En gång gav en dåvarande pojkvän argumentet till mig att efterfrågan inte skulle öka då: "folk skulle tycka att det var för skämmigt för att handla sex" - vilket jag inte heller kan se som ett rimligt argument. Om narkotika blev lagligt, skulle då inte narkotikabruket öka? Jo, det är jag fullt övertygad om.
Jag tänker inte länka till några specifika studier eller liknande då jag inte vill propagera för någon specifik, men om du är intresserad av ämnet så kan du hitta information genom t.ex. en sökning på Google.
Hur ser era åsikter kring det hela? Är ni för eller emot? Varför tycker ni som ni gör?
PNVD
"The PNVD - which has only three known members - says its aim is to break taboos and fight intolerance.
It says it wants paedophilia to be freely discussed, arguing that a ban just makes children curious.
They claim the subject has been a taboo since the 1996 Marc Dutroux child abuse scandal in Belgium.
They also want to break the "negative" stigma surrounding paedophilia by getting into parliament."
Ja, hur många av oss tror allvarligt på att barn blir nyfikna på sexuellt utnyttjande, våldtäkter och pedofiler för att det är förbjudet? Är det så med tjejer också? Vill alla tjejer egentligen bli våldtagna eftersom att det är förbjudet?
Usch!
Källa: http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/5187010.stm
Nästa gång smäller det.
Att vara ung, framgångrik och dessutom bry sig om sitt utseende när man är kvinna - är inte godtagbart.
Numer mår jag nästan illa när folk frågar mig vad jag sysslar med, eller rättare sagt - när en man i trettioårsåldern och uppåt frågar mig.
Jag har i iaf. hälften av gångerna blivit extremt illa bemött när jag berättar vad jag jobbar med. Jag blir bemött med misstro, med elaka kommentarer eller av ängslan.
Flera gånger har jag fått kommentarer såsom att jag uppenbarligen aldrig skulle klara av mitt jobb "eftersom att jag bara är en snygg liten snärta". Eller saker som: "lilla gumman, du tror allt att du är något!"
Ja, sedär. Jag tror faktiskt inte bara att jag är något, jag vet att jag är det. Jag vet att jag är en tjej med framåtanda, att jag är kaxig och att jag inte skulle vara nöjd med att vara något antingen eller. Jag vill vara allt, och det kämpar jag ständigt för. Jag tycker inte att jag är bättre än någon annan på något sätt eller vis, men jag tycker att jag förtjänar det jag kämpar för och jag tycker inte att jag förtjänar att bli "satt på plats" bara för att jag inte uppfyller en ful gammal norm som vissa uppenbarligen föredrar att leva efter.
Men välidgt ofta nuförtiden så märker jag att jag gärna undviker att prata om vad jag gör. Jag mår nästan illa när folk frågar. Jag vet vad som kan hända, och det är slitsamt.
Men jag tänker bannemig inte låta några bittra jävlar som uppenbarligen inte är nöjda med sitt liv komma och trycka ner mig. Jag vill inte att någon annan ska låta sig tryckas ner heller. Jag gillar när folk står för sina kunskaper, står för vad de är duktiga på - och står för att de minsan kan vara kvinnor och jobba med precis vad de vill, och kämpa för precis vad de vill, oavsett om det är barnomsorg eller kärnkraft. Jag vill se självförtroende, jag vill se egocentrering och jag vill se raka ryggar och starka blickar. Jag vill se tjejer som inte rakar sina armhålor, jag vill se tjejer som lasrar bort allt hår på hela kroppen, jag vill se tjejer som står för vad de gör och som inte låter sig kuvas av dumma stereotyper.
Och den här flickhjärnan håller på att koka över av ilska.
Nästa gång smäller det.
Numer mår jag nästan illa när folk frågar mig vad jag sysslar med, eller rättare sagt - när en man i trettioårsåldern och uppåt frågar mig.
Jag har i iaf. hälften av gångerna blivit extremt illa bemött när jag berättar vad jag jobbar med. Jag blir bemött med misstro, med elaka kommentarer eller av ängslan.
Flera gånger har jag fått kommentarer såsom att jag uppenbarligen aldrig skulle klara av mitt jobb "eftersom att jag bara är en snygg liten snärta". Eller saker som: "lilla gumman, du tror allt att du är något!"
Ja, sedär. Jag tror faktiskt inte bara att jag är något, jag vet att jag är det. Jag vet att jag är en tjej med framåtanda, att jag är kaxig och att jag inte skulle vara nöjd med att vara något antingen eller. Jag vill vara allt, och det kämpar jag ständigt för. Jag tycker inte att jag är bättre än någon annan på något sätt eller vis, men jag tycker att jag förtjänar det jag kämpar för och jag tycker inte att jag förtjänar att bli "satt på plats" bara för att jag inte uppfyller en ful gammal norm som vissa uppenbarligen föredrar att leva efter.
Men välidgt ofta nuförtiden så märker jag att jag gärna undviker att prata om vad jag gör. Jag mår nästan illa när folk frågar. Jag vet vad som kan hända, och det är slitsamt.
Men jag tänker bannemig inte låta några bittra jävlar som uppenbarligen inte är nöjda med sitt liv komma och trycka ner mig. Jag vill inte att någon annan ska låta sig tryckas ner heller. Jag gillar när folk står för sina kunskaper, står för vad de är duktiga på - och står för att de minsan kan vara kvinnor och jobba med precis vad de vill, och kämpa för precis vad de vill, oavsett om det är barnomsorg eller kärnkraft. Jag vill se självförtroende, jag vill se egocentrering och jag vill se raka ryggar och starka blickar. Jag vill se tjejer som inte rakar sina armhålor, jag vill se tjejer som lasrar bort allt hår på hela kroppen, jag vill se tjejer som står för vad de gör och som inte låter sig kuvas av dumma stereotyper.
Och den här flickhjärnan håller på att koka över av ilska.
Nästa gång smäller det.
Tone!
Jag blir så fruktansvärt upprörd över hela Tone-grejjen på TV4 och Slitz. Dubbelmoralen får mig att kvida.
Från Expressen:
"Ingen protesterade när TV4-sportens nyhetsankare Peppe Eng vek ut sig i Tara.
- De verkade mest tycka att det var kul, säger Peppe Eng till Expressen."
"Nyhetsankaret Bengt Magnusson, 55, håller med:
- Jag tycker att det var korkat av Tone att ställa upp på sådana bilder i Slitz.
Varför får Peppe Engs nakenbilder inte samma följd?
- Du kan inte bortse från den verklighet vi lever i. Det är en oerhörd skillnad mellan vad en kille kan göra utan att det blir sexism, och vad en tjej kan göra. Tjejer måste passa lite mer på sig själva, säger Bengt Magnusson.
Är inte det orättvist?
- Nej, det tycker jag inte."
http://www.expressen.se/index.jsp?a=617442
Dessutom blir jag upprörd över Tones reaktion på det hela med. Här har hon en möjlighet att reagera, statuera exempel och uppmärksamma folk om vilken dubbelmoral som existerar vad gäller manligt kontra kvinnligt. Men nej, istället säger hon att Slitz lurade henne, vilket jag har mycket, mycket svårt att tro.
Från Expressen:
"Tidningen bytte bild
För Tone Bekkestad var det viktigt att bilden inte blev för avklädd.
- Jag hade till och med egen stylist och make up, och var väldigt noga med allting, med det jobb jag har är det viktigt att inte tappa trovärdighet, säger hon.
Efter fotograferingen valde hon ut en av bilderna och kom överens med Slitz redaktion.
När hon fick se Slitz lista - och bilden på sig själv - blev hon både ledsen och förbannad.
Istället för bilden de kommit överens om hade Slitz publicerat en helt annan bild - en lättklädd bild där Tone poserar utmanande med bara bröst.
- Det är väldigt stor skillnad på den här bilden de har publicerat och på den som jag hade godkänt, säger hon."
Dessutom påstår hon att hon inte gillar att bilden är retuscherad? Men herregud, Tone! Du jobbar inom media, du har säkert sett Slitz och sett andra magasin. Du vara fullkomligt medveten om att alla bilder i dessa sammanhang retuscheras, och det med råge. Att påstå något annat är att dumförklara sig själv, och bristande sympati kommer att råda. Skapa debatt istället! Säg att du ville ha med bilden, förklara att männen gjort detta och att det var okej när de gjorde de, upplys hur FEL det är att påstå att något sådant är värre när en kvinna gör det. Förklara att det är gamla, kristna, kvinnoförtryckande värderingar som inte har en plats i ett modernt samhälle! Du har fått en chans att skapa debatt, Tone, och du spolar ner den i toaletten!
http://www.expressen.se/index.jsp?a=613030
Nu ska jag sura!
Har fortfarande inte hittat duglig restaurang.
Har du blivit våldtagen/våldtagit?
Jag är säker på att ingen av er kan ha missat de stora planscherna på stan ang. våldtäkt. Jag känner mig lättad, besvärad, glad och arg när jag ser dem.
Ni har säkert sett den där de frågar om du vet om du blivit våldtagen/våldtagit. Situationen beskrivs som så att en kille och en tjej raggar på varandra, sedan bjuder hon hem honom till sig och de hånglar. Sedan ångrar hon sig och blir stingslig, och killen tar till våld och har sex med henne. Sedan åker han hem, irriterad, och somnar med tanken på att det är störigt med brudar som ska ångra sig i sista minuten.
Den närmsta personen jag har i hela mitt liv råkade ut för det här. Det var på en festival, hon var full, full som stryk och föreslog i förbifarten (på skoj, egentligen) att hon, hennes kille och ett annat par skulle gå in i tältet och ha gruppsex. Hon var oskuld och visste egentligen inte vad hon talade om. I tältet hånglade de alla en del med varandra, sedan börjar paret ha sex. Min vän ångrar sig och vill inte, vilket hennes karl accepterar, men den andra killen lägger sig på henne och penetrerar henne medan hon gråter ut "nej, jag vill inte, det gör ont!" vilket han sedan hävdar att han inte hört. Hennes karl gör dock ingenting, han sitter och runkar och tittar på, den som tillslut får P på det hela är killens flickvän som tar tag i hans axlar och säger att hon inte vill, att hon säger att det gör ont. Då slutar han tillslut.
Min vän börjar gråta, killen blir irriterad och kallar henne för äcklig tjockis osv och säger att det är rätt åt henne eftersom att det var det hon ville. In rusar sedan hans tältkamrater och behandlar henne på samma vis. Sedan hjälper tjejjen henne därifrån, hennes karl eller killen bryr sig dock inte det minsta.
Efter det här har hon inte kunnat ha normalt sex, fastän hon försökt flera gånger. Varje gång gör det lika ont för henne som första gången, och hennes tillit till killar är inte på topp. Hon har verkligen försökt, men inte direkt haft tur med killar eller kärlek och gång på gång har hon råkat ut för svin. Dessutom så blir hon ofta bemött av folk som hört historien och anser att hon faktiskt inte blev våldtagen och att hon får skylla sig själv. Jag blir så arg, så jävla ledsen.
För ett tag sedan dejtade hon en kille hon verkligen gillade, som hon trodde att det skulle fungera med. Men för ovanlighetens skull så ville han av någon anledning inte ha den typen av sex. Personligen antog jag att det handlade om att han blivit utsatt för något liknande, och det var synd att de inte kunde lösa det tillsammans.
Och så himla synd med henne, för jag vet inte hur mycket hon orkar försöka mer. Speciellt med det bemötandet. Men hon tycker iaf att det är skönt att se planscherna på stan, för ofta har hon ifrågasatt sig själv och verkligen undrat: "Är jag en lögnerska? Förtjänade jag det verkligen?" För när man är knäckt, då är man faninemj knäckt.
Illustration: Jag, Hanna Fridén. Får ej kopieras eller användas på hemsida, tryck eller något annat utan mitt specifika tillstånd.
Skam.
Jag blir påtagligt upprörd över alla som dissar och kritiserar den 13-åriga flickan och hennes förmyndare pga. att hon talat ut ang. våldtäkten. Herregud! Sluta skammåla! Folk pratar om hur det inte är skamfyllt att bli våldtagen osv, men det är knappast det budskapet man ger när man vill tysta ner våldtäktsoffer.
Enda sättet att få bort skammen i det hela är att prata om det. Prata, prata, prata. Ge det ett ansikte, hjälp folk, för folk som blir våldtagna går omkring med den här skammen hur jävla länge som helst. Först övergreppet, sedan skammen. Vissa blir aldrig av med det.
Man får inte bli arg och reagera som när man blir utsatt för andra brott. Man ska skämmas, skämmas för att man blivit besudlad och nersmutsad. Idag, Sverige, 2006.
FY OCH SKAM SVERIGE.
Som påstår sig vara framåtsträvande, jämlikt och inte styras av kyrkliga värderingar.
Enda sättet att få bort skammen i det hela är att prata om det. Prata, prata, prata. Ge det ett ansikte, hjälp folk, för folk som blir våldtagna går omkring med den här skammen hur jävla länge som helst. Först övergreppet, sedan skammen. Vissa blir aldrig av med det.
Man får inte bli arg och reagera som när man blir utsatt för andra brott. Man ska skämmas, skämmas för att man blivit besudlad och nersmutsad. Idag, Sverige, 2006.
FY OCH SKAM SVERIGE.
Som påstår sig vara framåtsträvande, jämlikt och inte styras av kyrkliga värderingar.