Festen på lördag

Trevligt.

Jag ska ha fest på lördag, dårå, för att fira att jag kan vara verkligt social på helgerna igen, äntligen. 40 pers har hitills osat JA TACK, så det kommer att bli en slående bra fest. Jag räknar med att många fler kommer OSA under morgondagen och under lördag dag.

Folk kommer vara där vid olika tidpunkter, då många jobbar inom klubb och måste dra iväg sedan, så genomströmningen kommer att vara perfekt. De arbetande inom klubb kommer att vara där 19:30 - 21:00 någonting, sedan kommer vännerna som fick intensiv klädångest innan de skulle åka trots att de tänkt tima festen bra och fick stå någon timma extra framför garderoben och slita ut allt junk på golvet, efter det kommer alkisarna som måste föra hemma hos sig själva innan de förar på en förfest hos någon annan. Sist, men inte minst, kommer de som andra ringer dit, de kommer att dyka upp sisådär 10-20 minuter innan vi ska gå och försinka oss. Deras närvaro kommer att göra mig förvirrad. Jag kommer inte uppfatta vilka de är under hela kvällen. Men det är okej, förgyllar de mina vänners kväll så förgyller de även min.

Jag har säkerligen glömt någon. Om du känner mig privat så kan du droppa mig ett mail på:
hannafrid@hotmail.com jag är säker på att jag inte undvikit dig medvetet eller hatar dig, det är jag säger på. Jag vill att du ska vara säker på det med.

GÅ UT NURÅ

Sluta sitt hemma och sura i din vädretsugermisär. Det händer jättemycket roligt i Sofo just nu, gåt dit istället!

Info på
Fatale.se

Låt mig sprängas av min egen olivolja

Jag gillar verkligen Carls blogg. Han skriver bra, intressant och lyckas vara lite lagom provocerande utan att gå på någon annan överhuvudtaget, vilket jag gillar. Det är en konst. Här är ett fint, klockrent citat angående flygsäkerhet och flytande sprängämnen:

"Låt mig sprängas av min egen olivolja. Hellre det än detta."

Det är poesi, helt enkelt.

http://www.stureplan.se/blogs/carlm/

MSN och kompisar som fiskar VIP-kort

MSN.

Kompis: Du, Hanna, har du några connections för  F12 och Spy Bar? Jag vill inte köa och tänker fan inte betala!
Jag: Eh.
Jag: Vaddå?
Jag: Vafan!
Jag: Man kan inte skaffa kort åt kompisar.
Jag: Du får väl nätverka lite själv, skaffa lite vänner!
Kompis: Haha, nej jag vet... men bara så jag vet vem jag ska prata med liksom.
Jag: Hahaha.
Jag: Hade du tänkt gå fram och säga typ: "Hej jag heter Kompis, kan jag få ett kort?"
Kompis: Ja, varför inte? :)
Jag: Nej.
Jag: Så gör man inte.
Kompis: Jag vill inte köa på Spy Bar heller.
Jag: Jaha!
Jag: Jag kan inte göra något åt det!
Kompis: Nej men om du har några connections...
Kompis: Vilka ska jag prata med då?
Jag: Eh.
Jag: Kan du inte få dig själv portad istället?
Jag: Då slipper du köa!



Tystnad.


Modeskaparens bakgrund och resultatet

Sofia Dahlén blandar politik, samhällsfrågor och design i ett på Fatale och reflekterar över modeskaparen Hussein Chalayans bakgrund och hans senaste kollektion.

Gå och läs det, och titta på bilderna!
Det är fint.

Champagne Vs jobb?

En av mina chefer har en tendens att arrangera vinprovningar och champagnekvällar en dag i veckan, den här veckan är det vid två tillfällen.

Igår var det vinprovning, till detta hade vi tilltugget: Älg, ren, anka och vildsvin.
Ikväll är det champagnebjudning, eller snarare just NU, tilltugget består av räkor.

Jag sitter här och jobbar, igår jobbade jag också. Vi har nämligen några deadlines att passa, vilket min fina kulturchef ger blanka fan i. Men det är okej, de kan sitta där med sina räkor och sin Dom Perignon, Bollinger och Brut Royale, jag har roligt här för mig själv, med min InDesign och buggiga Typsnittsbok. Jag lovar.



Igår var jag dock med på vinprovningen lite, jag var tvungen att ta några sippar av det fina garagevinet. Garagevin dricker man inte särskilt ofta, och det är min yttersta favorit. Det görs bara i en liten del av Frankrike, och det kallas för garagevin för att det helt enkelt, ja, lagras i några garage där nere. Sedan är det väl gjort på några speciella druvor och andra fina ting, men det vet jag inget om. Jag vet bara att det inte smakar som något annat vin överhuvudtaget och är mycket gott. Det är dock en speciell smak som man antingen hatar eller älskar.

Blumarine!

Blumarine får gärna produktplacera den här på mig i höst, tack tack!

image1086


Bild: Style.com

Mitt stackars trasiga tarmsystem

Ibland tänker jag att jag skulle vilja ha en blogg helt inriktad på mina tarmsjukdomar, jag skulle skriva mycket intressant och äckligt idag exempelvis. Jag skulle kunna skriva ner mina toarutiner, mina mediciner, hur läkningen av saker och ting går, vad jag äter. Dagar jag kände mig riktigt amibiös skulle jag dessutom kunna beskriva hur mina exrementer såg ut. Randiga, prickiga, grönt, gult, vitt, blodigt, ja, allt möjligt skojigt! Jag tror dock att det skulle kunna missuppfattas, jag tycker mycket illa om avföring, men är intresserad av hur kroppen fungerar, men det skulle nog kunna dra den typen av folk som är intresserad av förstnämnda, vilket skulle vara mycket jobbigt.

Jag nöjer mig dock med att säga:

Jag är stressad och jag måste gå upp till jobbet, men jag får inte fören medicinerna börjar värka. Jävla helvetes pissfan.


Två kort!

Tidigare idag när jag kollade posten blev jag förvånad. Jag hade nämligen fått ett SPY BAR-kort. Det konstiga med det här är att jag redan har ett, och inte tappat bort mitt gamla. Nu har jag alltså två kort. Av någon anledning jag inte vet om. De är exakt likadana. Hanna Fridén står fint utpräntat på båda två.

image1083


TACK SPYAN. JAG SKA GE BORT DET TILL EN KOMPIS TROR JAG. EN FUL JÄVEL UTAN PENGAR SOM INTE ENS FYLLT 18 ELLER NÅGOT SÅNT, MIN LILLEBROR T.EX.


Followup angående kvinnors klädsel

Tidigare idag skrev jag om sexualisering av kvinnor och vad de får ha och inte ha för att skicka, eller undvika att skicka, sexuella budskap. Här är en followup baserat på diverse av inläggen.

Mäns byst kontra kvinnors

Jag håller med om att en kvinnas bara byst sänder ett annat budskap än en mans. Men varför är det så? Är det biologiskt eller kulturellt? Kulturellt, skulle jag bestämt vilja hävda, då inget intresse för honornas bröst finns att finna i djurriket. De fysiska attiraljer som djur tänder på, för det allra mesta, är nämligen stjärtar. Speciellt apor har en stor faiblesse för stjärtar, aporna som vi härstammar ifrån.

Då kan man dra argumentet att människor och djur ändå inte är detsamma, till att börja med så flyger inte andra apartarter flyplan, exempelvis, och det är ju mycket sant, däremot är det inte inom alla kulturer som bysten anses vara sexuell. Titta på lite bilder från Afrika, exempelvis, där ser vi barbystade kvinnor gå runt med underbyxor eller kjolar dagen lång. Helt avsexualiserat.

Så, varför är det sexualiserat i västvärlden? Jag vet inte, men vi kan dra några teorier.

Eftersom att vi redan kommit fram till att det är stjärtar vi allra helst vill ha, och stjärten blev skyld i vårat kalla, kalla land, så kan vi ta för givet att stjärten blev en mycket saknad del i livet. I samma veva kan man fråga sig varför korsetter, pushup och silikon är en så populär femma? Är det för att bysten, och urringningen, i faktum ska lika en stjärt? Desto bolligare och mer ihopklämda bröst, desto mer liknar urringningen i faktum en stjärt.

Nej, alvarligt, det finns inget biologiskt som skulle innebära att en kvinnas byst är mer sexuell än mannens. Vi kan alltså sluta oss till att det är en kulturell fråga, precis som att det är en kulturell fråga huruvida en kvinna är en slampa eller inte baserat på vad hon har på sig.
Se debatt i tidigare inlägg.



Då det är kvinnor som sexualiseras, och inte mannen beroende på klädsel så kan man konstatera vems sexualitet det är som ligger i fokus och vem det gynnar.

Jag håller med till 100%
Speciellt med tanke på det faktum att denna sexualisering finns på en plats, applicerad på män, och det är i gayvärlden.



Klär inte en kvinna upp sig för att dra till sig en sexuell partner och få uppmärksamhet?

Man kan väl sluta sig till att i princip allt vi gör i slutändand handlar om att para sig med en så bra partner som möjligt. Men det är just det, en så bra partner som bara möjligt, inte vem som helst och speciellt inte när som helst.

Jag, exempelvis, kan stolt säga att jag inte haft sexuellt umgänge sedan mycket länge, för att jag blir extremt satans jävla äcklad bara av tanken på att typ, ja, ens hångla med någon. Ändock klär jag upp mig, gör mig fin, har mycket gärna korta kjolar och så vidare. Jag vill inte dra till mig en man, men jag vill vara fin, men jag blir jävligt förbannad av folk som tar för givet att min korta kjol är synonymt med en stor skylt à la:

image1082Det är faktiskt bara förbannat korkat att ta något sådant för givet. Jag hyser ett stort äckel inför folk som ar folk för givet. Jag är äcklad av att ens skriva det, jag känner för att kapa mina nu besudlade fingerspetsar och bränna stumparna. Så mycket äcklar det mig.

Jag bara hatar det, väldigt mycket.


Jag brukar förövrigt kallas för Frigida Fröken Fridén av många av mina vänner, det tycker jag är fint. Det får ni också använda om ni vill.

Sarah Jessica Parker thinks dressing too provocative sends a bad message

English translation below in italics.

Jaha. Sarah Jessica Parker tycker att vi ska klä oss mer konservativt, att bart är provokativt på ett sätt hon inte gillar.

http://www.svd.se/dynamiskt/noje/did_15573725.asp

Snart kommer motreaktionen, då kommer en kändis och säger att man ska visa upp och vara stolt för sin kropp och att konservativa kläder skickar ut dåliga budskap när det kommer till jämställdhetsfrågor.

Och ja, det sistnämnda kan man ju tycka, så länge män går omkring män barbröstade utan problem. Och man kan också tycka att exempelvis bara magar och showande av mycket hud enbart är provokativt (på många sätt på ett dålig vis) på grund av en illasinnad bild vi har i samhället?

Det är inte kläderna som behöver ändras, det är våra dumma uppfattningar i samhället om kvinnokroppen, vad en kvinna skulle påstås "symbolisera" om hon har långbyxa kontra kortkjol. För är det verkligen vettigt att en urringning, eller uppvisande av ben, ska ses som någon slags parningsrop? Varför ses inte mäns barbrösthet eller använding av sommarshorts som ett parningsrop? Vilken mamma eller pappa säger till sin son att han borde täcka överkroppen för att inte ge ett för slampigt och avklätt intryck?

Nä, jag blir sur och arg. Igår var jag också sur, på vägen hem från jobbet. Jag hade kortkjol och heltäckande svarta strumpbyxor. Tre män ropade efter mig.

Och jag hyser ett intensivt hat mot dem alla tre. Jag äcklas.


Ok then, Sarah Jessica Parker wants to promote a more conservative way of dress among young woman. She says that a a lot of young women today dress way too provocative today, in a way that sends a bad message.

Soon we'll have a counter. Another celebrity will come out and say that a conservative way of dress encourages the old and obsolete way of viewing a woman's body. And you might just agree with that one, considering men can walk around with a bared chest without any problem at all.

It's not the clothes that need changing, it's our views in society. We need to step away from our hard boiled opinions that a woman is supposed to symbolize two different things whether she's wearing a pair of clothed trousers or a really, really short skirt in combination with a generous cleavage. I mean, what mother or father would tell their sons to cover their chest up in order not to give a too slutty impression? No one, I believe.

When I walked home from work yesterday I was wearing a short skirt. Three men were howling at me. And I hate all three of them. They fill me with an intense feeling of disgust.

Domännamn

Jag har funderat på att skaffa en domän en tag, men jag vet faktiskt inte vad den ska heta!

Friden.se - Skulle självfallet vara ganska roligt, jag är så långt ifrån en frid som man bara kan komma.
Hannafriden.se - Sjukt fult.
Hanna.se - Nej, bara nej. Och dessutom upptagen. Hade mitt förnamn varit Terezia istället (mitt mellannamn) så skulle det vara himla mycket bättre, men ack och ve, jag råkar heta som hälften av alla andra kvinnor i Sverige, typ!
Frankincense.se - Let's face it, ingen kan stava det. Det är egentligen mycket enkelt. Frank - Som namnet och sedan incense - som engelskans "rökelse"*.

Så, jag vet inte vad den ska heta! Feministestetik.se är för politiskt, stilelitism.se är för... elitistiskt, och jävligt fel, feministelitism.se vore ju jävligt roligt, men skulle missuppfattas å det grövsta. Estetiskelitism.se skulle bara vara pretto, det skulle genast fodra att jag färgade håret svart, klippte kort page, skaffade tjocka emobrillor och skrev gotisk poesi om gravar, zombies, rödvin och människooffer i fullmånens kärleksfulla, men ack så kalla och avståndstagande ljus bajs bajs bajs.

Jag är en förtappad själ.
Nu ska jag gå hem. Jag blev jävligt onöjd med mitt jobb. Jag får mucka gräl med lite pubertetstinna kickers i nazistparken på väg hem, för att göra slut på detta lidande.

* Frankincense är en växt. Den används i oljor, parfymer och även som rökelse. Det var rökelsen de gav i gåva vid Jesu födelse, och återfinns även i Kabbalahn i den heliga Sephirahn. Det betyder typ: "estetiskt, läcker och häftig", vilket jag tyckte var passande. Eh. Men framförallt gillar jag doften av Frankincense. Den är ovanligt ren för att vara en doft. Alla dofter innehåller nämligen även en äcklig smutsig stank, ingen doft är ren, alla dofter är lite äckliga, lite förstörda, snuskiga, blandade. Frankincense är dock ovanligt fin, faktiskt.

Stressigt

Förlåt att jag är seg med att svara på kommentarerna. Sitter med ett jobb som krånglar något ohemult, allt är mycket, mycket stressigt just nu. Jag önskar att jag var på F12 just nu och festade på Kornél och Makodes BÖGKLUBB, som de kallar det. Det skulle vara fint. Ni kan ju ta och springa dit istället och ha kul i mitt ställe. Jag ska sitta kvar här och lida ett tag till.

Ångesten.

Skandalextra

Dagens Media skriver om Skandalextra där det läggs ut bilder och skvaller på kändisar. För 15 kronor blahblah kan man se blahblahblah.

Nu, det är inte där det sticker. Jag tycker dock självfallet att det är hemskt, men mitt intresse i frågan är mer egocentriskt, det handlar om ren stöld av mina och Stureplans fotografier. Jag är inte så mycket upprörd som det faktum att jag, när vissa andra åtgärder är tagna, ska skicka världens fetaste faktura på standardarvode. Sedan är semesterpengarna kirrade, vilken flax!

Dagens Media (swedish news site concentrated on media and business) writes about a new page where you can read gossip and view pictures of private nature of celebrities for 15 SEK (approximately 2USD or 1,5 EUR)

This page has also stolen pictures I've taken at clubs and other picture series from Stureplan.se. Legal action is a fact.

Överbåstabah-dah-blah

English version down below.

Hej! Inatt har jag översatt en massa blogginlägg till kackig engelska, testat second life, gjort formgivningsjobb åt Spy Bar och ritat fem teckningar. Nu ska jag ta en dagens outfit, sedan blir det en morgonpromenad, sedan en liten frukost. Efter det ska jag träffa min syster, ta emot korr från Carl, sedan gå på ett möte angående en tecknad serie, sedan ska jag jobba med grafisk produktion under dagen, leta upp ett företag som jag tycker att min mamma ska jobba på, göra klart ett illustrationsjobb och runt 19:00 blir det champagne. Sedan ska jag stupa blodig ner för en brant och bränna mig själv på ett bål. Tur att jag sa upp mig från ett av jobben, om man ska säga så.

Här är tre av teckningarna!

image1078
image1079
image1080

I drew some stuff tonight. Yep, that's all the swedish text says. Swedish is a funny language.

Sista jobbdagen på Teatron

Enligsh translation down below.

HEJ ALLIHOP!


Jag hade bara tänkt hälsa att jag har sagt upp mig från Stureplan.se, och att det är mycket möjligt att ikväll blir min sista jobbkväll. Sedan vet jag inte hur det blir, det är väl möjligt att jag gör något inhopp lite då och då, speciellt då de inte har en ersättare ännu, så ja, men jag orkar inte köra det på regelbunden basis och saknar exempelvis att kunna, ja, umgås med folk normalt och att ha en... någorlunda mänsklig dygnsrytm.

Så, i alla fall, ikväll blir det nog sista gången. Så kom förbi Teatron! Bilderna blir väldigt fina invid den nya, upplysta väggen, ska sägas. Väldigt levande och härliga, så det är en jäkla synd att den väggen inte fanns där innan. Attans.

Jag kommer att sakna många där, ska sägas på en gång. Jag älskar hela gänget som jobbar där, barpersonalen, vakterna, garderobiärerna, städarna, möbelstammisarna, Janni Juntanen och Daniel Lindén. Jag kommer självfallet fortfarande dyka förbi som besökare, men ja, relationen man får till kollegor och den gemenskap, respekt och otvivelaktiga kärlek man finner för dem är fantastisk.

Det känns både trist och bra att ha tagit steget, så som det alltid blir. Och vem vet, jag kanske ångrar mig sedan men då har de förhoppningsvis grävt upp en bättre fotograf och vill inte ha mig. Lalala. Tjohej tjoho.

Fira av mig ikväll.
Om ingen gör det blir det misär!



I've decided to quit my job as a club photographer for
Stureplan.se in Sweden. Stureplan is a place in Stockholm (the capital of Sweden) where the "posh" people gathers, and I've been documenting people at a club called Teatron for the last several months. It's been a fun ride, but I have to focus on other things now, like my own company and Fatale which I'm a partner in!

PLUS ALLA I HELA VÄRLDEN!

image1073


Ikväll skrev jag in min kära vän Martin Kallisti (som inte är kändis) med PLUS HUNDRA på gästlistan. Han kom med fyra. Väldigt ödmjukt, må jag säga. 

This evening I gave my friend Martin Kallisti one hundred plus on the guestlist at Teatron. He showed up with four friends, talk about sensible. Typical swedish. I'm really disappointed.

Teatron, friday!

image1075
Emma Johansson och Tanya Byrne

Glöm inte att kolla in fotona från
lördagens Teatron på Fatale.se!

Jag gillar pinsamma konfrontationer - I love awkward confrontations

English translation down below.

En av mina favoritsysselsättningar här i världen är att konfrontera folk som snackar skit om mig. Vissa hanterar det som så att de bara blir sura och snackar skit tillbaks, det gör inte jag, jag blir oftast smått road (om det inte handlar om pura lögner, då blir jag rent ut sagt förbannad, och då jävlar) och blir ivrig när jag ser gärningsmannen i fråga. Det är nämligen få saker som är så extraordinärt som någons ansiktsuttryck när man glatt går fram och hälsar, frågar hur läget är, kallpratar lite trevligt och sedan berättar exakt vad man hört och att det är självfallet att in formationen når källan, så att säga.

Folk blir helt enkelt lätt panikslagna. De flesta reagerar med att börja ljuga. Eller med att bortförklara sig. Först ljuger de, sedan berättar man hur många källor man hört exakt samma sak ifrån, då börjar de oftast stamma, titta nervöst runtomkring sig, ser ångestdrabbade och inser att jävlar, nu är de fångade med fingrarna i syltburken, och få vågar egentligen stå för det de säger. Efter ett tag blir folks röst brusten, agressiv och de börjar slänga ur sig frasen: "varför skulle jag ens bry mig om en så meningslöst person som du? Jag bryr mig inte det minsta" och då är man nära konfrontationsklimax, adrenalinet börjar bubbla i kroppen, ett litet lyckorus infinner sig, man blir pigg och glad och börjar småfnissa, och sedan kan lite olika situatuoner uppstå. Det är speciellt fint när individen blir aggressiv på riktigt, då finns det nämligen ingenting längre som styrker dem som person. Tyvär har jag fått reda på att detta tydligen ska vara ett konstigt beteende från min sida, och att folk helst undviker all form av konfrontation, snackar skit tillbaka och upphåller ett fint yttre, och det är ju bra för omgivningen, kan tyckas. Kanske.

Självklart finns det situationer där det handlar om missförstånd, men då reds det ut direkt. Ett missförstånd är självfallet bättre än faktiskt skitsnack, även om man ibland blir besviken om det i faktum handlar om en individ man själv stör sig på och vill ha en anledning till att kunna säga: "Jag gillar inte hanom/henne därför att..."

Om jag säger något om någon kan man med 100% säkerhet ta för givet att mitt tycke inför denna person redan är känt för individen i fråga, så jag själv slipper alltid den typen av situation. Det är nämligen tämligen idiotiskt att slänga ur sig saker man inte kan stå för i realiteten. Since the shit always hits the fan, så att säga. Sedan snackar jag inte heller skit om folk om det inte är på grund av en faktiskt situation, som exemplet i tidigare nämnda paragraf.

Med vissa undantag, såklart, jag kan uttala mig om åsikter en person har som jag anser vara dumma, och det finns många sådanna, att däremot säga att individen är dum eller ointelligent är en helt annan sak, och då kan man istället diskutera frågan. Ibland kan jag säga: "Jag ogillar den här personen, jag vet inte varför, men jag gör det. Jag har funderat, men jag kan inte komma på det, så förmodligen beror det nofg på något problem hos mig själv, som exempelvis omedveten avundsjuka. Tyvär. Jag avskyr det, med det finns ingen annan förklaring, då individen aldrig gjort mig något ont. Fan."

Det tycker jag är ett mycket bra förhållningssätt, dessvärre har jag aldrig hört någon annan resonera som så om sig själv, men jag tar för givet att det finns där ute, bara att jag missat det. Annars blir jag besvärad.

Stunden man uttalar sig illa, eller medvetet går in för att såra någon helt oprovocerat på ett annat vis, då är man nämligen en mycket, mycket dålig människa på alla plan. Då förtjänar man att få kvida lite i en, faktiskt, förtjänad situation som en konfrontation. Vilket i princip ingen som gör förstnämnda klarar av, alls.

Ni har sett det i bloggen, visserligen.



English

Something which I really love, which you might find kind of suprising, is confronting people who have the nerve to talk shit behind my back. When I hear about it I get amused, and the next time I lay my eyes on the culprit the evil gleam in my eyes come to life.

I walk up to them, I say hello, I'm overall really nice and friendly, and then I say: "Hey, I heard you said this and that and this about my, what do you have to say about that?" sometimes it's just a missunderstanding, and that's fine and dandy, no problems (except the fact that I miss out on some good adrenaline...) Usually people get really nervous, they start sweating, the lose eye contact with me and they start going on with really bad explanations, bno, I mean LIES. I can't deny the fact that I'm awfully scary when it comes to serious stuff, my voice is low pitched to begin with, my eyes are dark as sin itself and my stare is awfully intense. People get nervous, and I love it, it believe it gives me power.

Anyways, after a while, when they've really proved what low and stupid idiots they are, and they've proven the fact that they in fact can't stand up to their orginal nagging, that they can't take being confronted about it, they really start the bitching. And this is where it really gets funny, the adrenaline starts pouring and I get into intense giggle fits (the bad thing about me and adrenaline though... is the fact that this always happen when I get an adrenaline rush, no matter if I'm sprorting or if a friend just... broke their leg, it's kind of awful) and in the end they stand there, they're angry, they're sad, they're panicky and Iäm in intense bouts of laughter.

Quite wonderful, actually.

Me, I don't talk shit. Or yes, of course I do, I'm only human, but at least in decent enough (or socially inept) to be sure that the one I talk shit about already knows about my hatred for them, and I always dislike people for a reason. If I do dislike someone without a real reason, I see it as a fault in myself, not in them, and then there's not much to do about it but to shut the fuck up.

Teatron, saturday!


View the latest photos from Teatron at
Fatale.se

image1076

Några av bilderna från min siata runda på Teatron på Fatale.se

Jag önskar att jag tagit fler, egentligen, men drabbades dessvärre av en ganska skräckinjagande migrän runt tjugo i två, och gav upp runt tio över två och var tvungen att dra hem, men de bilderna som blev (25) blev jag faktiskt riktigt nöjd med!

Namedropper

En av de roligaste sakerna jag vet, per internetbasis, är att trycka till folk som vill förolämpa mig genom att kalla mig för namedropper. Nu, för det första anser jag att kända människor har precis lika stor rätt att veta vad som skrivs om dem som om vilken annan som helst, och då är det alltså bra att skriva ut både för och efternamn, för annars hittar dem det inte, såklart. Google it, for fucks sake!

Men, det är inte det roliga. Det roliga är att jag oftast blir digert förolämpad när jag skriver ut för och efternamn på mina strikt ickemediala kompisar, som pluggar och jobbar på ICA och så vidare, bara för att folk vill anklaga mig för saker. De skriver "herregud, fyfan vilken tragiskt namedropper du är" när jag nämner typ min mamma och pappas och mina gamla polares namn från lågstadiet.

Jag finner det extremt roande.



Alla som överhuvudtaget dock tycker att det är löjligt att nämna kändisars namn, vilket jag gjort vid... ja, ungefär ett tillfälle i bloggen. Pontus Gårdinger var det då, om jag minns rätt. Ja, ni borde nog se över era problem, för det är ganska löjligt. Jag föreslår att ni slutar läsa all typ av media, slutar titta på TV och isolerar er i en grotta, för det kan tyckas vara den enda situation ni då, faktiskt, skulle kunna klara av att leva i.

Speciellt med tanke på att ni inte ens klarar av mina vänner som jobbar i kassan på ICA. 

Misshandlad

Ikväll blev en av mina tjejkompisar misshandlad.

Först fick hon en drink slängd på sig, sedan läppen krossad och sedan fick hon ett antal stryptag på sig, så pass att det blev blödande sår på hennes hals från stryptagarens naglar. Förövaren hotade henne sedan till livet.

Vet ni vad folk gjorde?
Absolut ingenting.

Ibland vill jag spränga världen i småbitar.

Vartifrån kommer länken?


Okej, ärligt, min besökstatistisk hoppar inte upp 3000 - 4000 på två dar utan anledning. Vartifrån kommer den generösa länken? Jag har letat som en gris men hittar nada, hjälp en förvirrad liten flicka!

Vill du ha hjälp med att blotta dig själv?

image1070

Jag skriver om ett butiksfenomen jag verkligen HATAR
Fatale.se

Metro snor bilder av bloggare!

Metro har snott fotografier från bloggaren och fotografen Citronmuffin.

Att det här händer ibland på internet med privatpersoner som inte är införstådda med reglerna, det må vara hänt, bara de inte gör om det när de blir tillsagda och ber om ursäkt, då är allt fine and dandy.

Men att en jävla tidning gör det, eller att en formgivare agerar så pass oprofsigt, det är helt oförlåtligt. Det här är inte okej någonstans, och jag anser egentligen att Citronmuffin borde lägga fram en stämning istället för att bara kräva sitt vanliga arvode. Det skulle jag ha gjort. Och har gjort det förut. Jag vet inte exakt hur det fungerar med omgjorda bilder, copyright och så vidare, men i alla fall.

Formgivaren Helena Schutrick borde skämmas ordentligt.

Kameradump

Jag har lekt runt med min mobilkamera den senaste tiden. Den är faktiskt riktigt bra, men jag har inte lärt mig den riktigt. Här är lite axplock.

image1061
Tanya Byrne och Tommie X

image1062
Emelie Rinse och Frankie

image1063
Mina kära vän Sara Norman!

image1064
Hm. Pavel och jag såg lite lätt... ja, vafan. Snygga gula tänder.

image1065
Emma Johansson

image1066
Alexander Viktorin.
Precis som alla andra män så pekar han på sin flarra
när bilden tas. Kan någon förklara detta manliga fenomen?
För jag förstår då inte.

image1067
Eling Kling och jag är fullsuddiga på Hell's Kitchen.
Notis, kamera fungerar enbart i dagsljus.

image1068
Jag följde den långa, långa tulpanplanteringen längs
Ringvägen. Noterade att alla tusentals tulpaner var exakt
likadana. Blev besatt av tanken på att hitta en avvikande,
en tulpan som inte fallit för konformismen. Och tillslut fan
jag en!

image1069
Sedan Ivan Nunez som inte vill bli fotad med dålig mobilkamera.
Ack och ve, ack och ve. Kollegor!

Full!

Hej, mina kära lärasre! Jag är full och tänkate bidra med ett helt okorrigerat fylleinlägg med stavningasfel! För det är ju skohj, kan man tycvka minsan.

Jag hade det helt enkelt mycket treevligt på Fredsgatans 12 in vinging, eller, jag skiftade mellan att vara difgert förbannad och glad ikcväll, men så kan det minsan vara ibland. Nu ska jag öätaw mycket mat och sova och sedan ska jag jobba imorn, som vanligt så kommer dey att gå excellent. Jag var såååååå nära att skicka iväg wett mail till ett av mina chefert med utskällningar, men jag lät bli, för det gör man allit,.d.

Nu läser jag igenom inlägget, det är mycket roande. På alla sätt och vis.
Herregud, säger jag bara.

"chefert" låter som stjärt.

Svart - Vernissage 31 maj

Svart, Stockholms bästa och absolut mest kreativa second hand-butik bjuder in er på vernissage 31 maj!

Klockan 18-20 bjuder de på härliga, somriga drinkar, tilltugg och lite Beach Boys för att fira att sommaren äntligen kommit till kalla Sverige.

Det är Josefin Fahlgren som ställer ut, hon jobbar med kollage inriktat på 50-talet. Hon använder sig bl.a. av tidningsurklipp, tårtpapper och buckliga tapeter när hon skapar sina konstverk för att få fram en san vintageanda.

Läs mer på Svarts hemsida: Svartsthlm.se

Sluta mobba Linda Rosing!

image1056Kan ni inte ta och sluta mobba Linda Rosing? Så fort något skrivs om henne i media så blåses det upp något ofantligt av alla runtomkring. Alla säger "Åh gud vad trött jag är på att läsa om henne." eller "Åh vad hemskt att media tar upp henne hela tiden när det finns vettigare saker att skriva."

Ja, varför i hela helvetet tror ni att media tar upp henne? Att hävda att man har noll intresse av denna individ och sedan skriva paragraf efter paragraf med slagord och gnäll så fort något kommer upp, det är kanske inte helt konsekvent?

Förövrigt, varför utsätts hon för mobbning? Okej att hon ändrar sig, det måste ändå vara en individs mänskliga rätt att få göra hur mycket de än vill, och så vitt jag vet så skadar hon ingen heller. Hon utvecklar inte kärnvapen, hon skjuter ingen, hon går inte omkring och kallar folk för dumma idioter (till skillnad från alla som kastar slagord på henne, kallar henne för en blond blåst bimbo med skadliga hävdelsebehov och i samma veva hävdar deras egen briljanta intelligens)

http://aftonbladet.se/vss/noje/story/0,2789,1075413,00.html
http://www.aftonbladet.se/vss/noje/story/0,2789,1076924,00.html

Tack för den, svenska folket!

Jag blir väldigt imponerad av att folk sätter sig själva i en situation där de uppenbarligen har rätt (enligt de själva) att stämpla andras intelligens och val som, ja, korkade, och i samma veva väljer att skita i stora världsfrågor eller för den delen, viktiga frågor inom Sverige. Det är minst sagt imponerande att man kan gnälla över hela mediasvängen och sedan falla i fällan som faktiskt spurrar media till att fortsätta. Det är också, minst sagt imponerande, att förvänta sig en förändring hos en individ man ogillar per praxis när man gnäller på henne lika mycket oavsett om hon ägnar sig åt politik eller porrfilm, imponerande, sannerligen imponerande!

Det är också väldigt imponerande att folk stämplar sig själva som bättre individer bara för att Linda Rosing inte kan bestämma sig för vad hon ska göra, när de själva sprider glåpord omkring sig och uppenbarligen får kickar av att skriva elakt om mediauppmärksammade individer. Om jag vore Linda skulle jag också vela mycket, växla mellan att ta en klassiskt accepterad väg och sedan spåra fullständigt och åka iväg och göra något, kulturmässigt, helt oaccepterat, då det inte verkar spela någon roll eftersom att folk ändå tycker samma skit och uttrycker samma elakheter.

Varför bry sig när alla är elaka? Nej, då blir det ett eget race. Och jag tror nog att de i porrfilmsbranschen sagt snällare saker än gemene man, inte konstigt att hon väljer det, alls. Sedan kan det, förövrigt, handla om att hon gillar porr också, vilket man ändå har rätt till som människa, och vilket sannerligen inte gör henne till en sämre människa heller. Det handlar bara om olika åsikter, tycke och smak.

Förövrigt är Linda Rosing en jävligt trevlig brud, ska ni veta. Jag har bara träffat henne en gång, men hon var supergullig, supertrevlig, ödmjuk och uppmärksam. Det är mer än vad man kan säga om många andra. Och bara för att hon velar i livet så gör det inte henne till en sämre människa, faktiskt.

Sådärja.

Min puckade lillebror

Ja, jag strular runt lite mer på min lillebors Helgon. Jag upptäcker att han uppenbarligen är både analfabet och en tönt. Vet ni vad han vill bli? Han vill bli förtfattare! Men titta här på hans minst sagt pinsamma skriverier:

"HAHAHA!!!
LYCKAN!
Rökning är skadligt men nikotin är okej!
IN YOUR FACE era jävla cp:n som säger ?Nej, rökning ger endast negativa effekter?!!!! SUG KUK!!!!
JAG ÄR SÅ GLAD!!!
Gud, jag ska verbalt MISSHANDLA nästa person som säger nånting om nikotin som är felaktigt!
?Man blir inte lugn av nikotin, det är nikotin som gör en stressad!?
HÅN!!!"

Trevligt att veta att han dessutom är dum i huvudet, med tanke på ämnet.

Men jag gillar min bror, det är generna som talar, skulle jag tro.

Storasyster ser dig

image1055

Min lillebror är en sådan där hemlig jäkel, han säger inte ett smack till mig eller någon annan. Förslagsvis till hans vänner, men inte till oss i familjen. Vi vet inte vad han gör, om han dejtar någon eller om han har herpes, HIV eller ägnar sig åt sjuka satanistiska riter. Vi vet bara att han spelar TV-spel och försvinner iväg mystiskt med sina polare ibland.

Därför går jag ibland in på hans Helgon. Jag ser bilder där han är uppenbart packad, har på sig smink, är uklädd till präst, vampyr och allt möjligt hedniskt. Jag ser en bild där han är utklädd till präst, med en fullmåne i bakgrunden och med en cigarett i käften, och jag ser bilder där han häller i sig sprit. Min 17-åriga lillebror, attans.

Sedan går jag in på hans Helgondagbok. Där står inget av intresse. Jag går in på någon av hans tjejkompisars helgondagbok, och efter att jag scrollat igenom några inlägg om blod och tårarkyrkogårdar med väsande korpar, gravstenar och zombiefantasier så hittar jag mycket riktigt lite fakta om min kära lillebror, Johan Axel Åke Fridén.

Ni kan ju gå och skriva något till honom, vet jag. Lista ut lite saker åt mig, hans storasyster. Ragga lite på honom kanske? Säg att ni säljer billigt hembränt? Elle kanske lite TJACK?

Han heter Afro_satan på
Helgon.net
Vidarebefodra hans svar till mig på: hannafrid@hotmail.com

Tack!


Rodebjer + Canon = Välgörenhet till Röda korsets ungdomsverksamhet

Rodebjer, Canon och Röda korset ingår i ett samarbete. Kan det bli bättre? Jag älskar Rodebjer, Canon är min, min chefs och mina kollegors favoritmärke när det kommer till kameror, och välgörenheten, ja, den behöver inte förklaras. Den gillar vi alla. Skriv gärna om det här på era bloggar också, för ju fler som skickar in bilder, desto mer pengar får Röda korset till sin ungdomsverksamhet! Jag saxar informationen för er.


Från foto till modekollektion
Ställ dig bakom kameran ? fånga Sveriges karaktär på bild!
We Speak Image är Canons och Röda Korsets stora kampanj i samarbete med den svenska designern Carin Rodebjer. Delta med dina egna bilder av något som är typiskt svenskt och bidra samtidigt till Röda Korsets ungdomsverksamhet.

På We Speak Image-sajten går det att ladda upp egna bilder och rösta på dem som är mest kreativa och karaktäristiska för Sverige.

De vinnande bidragen kommer att överlämnas som moodboard till Carin Rodebjer för att ge inspiration åt skapandet av en unik svensk modekollektion. Kollektionen kommer att presenteras i Stockholm under
hösten 2007. För varje bild som laddas upp på webbplatsen skänker Canon 4,50 kronor till Röda Korsets ungdomsverksamhet.

Bidra med foto ? vinn en digitalkamera
De som fotograferar de mest populära bilderna har chans att vinna Canons senaste kamera, digital IXUS 70, (en ny vinnare utses varje vecka). Dessutom kanske det blir just din bild som väljs ut som inspiration till Carin Rodebjers kollektion!

För att delta, gå in på
http://fashion.canon-europe.com/homepage.html?langid=sv_SV


Modebloggarna och företagen

Det finns mycket som är intressant med fenomenet modeblogg, den mest intressanta faktorn, enligt mig själv, är att det sitter hundratals om inte kanske till och med tusentals, unga tjejer och gör gratis PR för företag.

Bloggsfären kan man utan tvivel i mångt och mycket kalla för en slags community, att registrera en blogg idag är ungefär likställt med att skapa en användare på Lunarstorm, skriva lite inlägg till folk, få inlägg tillbaka, bilda en gemensamt, få uppmärksamhet. Lite så, inget som helst fel med det.

Det lustiga är hur folk väljer att göra det. Vi drar ett exempel.

Ung tjej, kanske runt 16-17, skapar en blogg. Hon gillar mode, stil och nöje precis som de flesta andra tjejer i hennes ålder, hon tycker om att läsa om det och vill därför också skriva om det, samt det faktum att hon läst många modebloggar innan, tänker att det kan hon minsan också göra, och sedan drar hon igång.

Hon skriver lite inlägg om vad hon gillar, hennes shopping och lägger ut bilder på hennes outfits. Hon går till andra bloggar, skriver lite och bifogar en länk till sin egen blogg och får på så vis besök, och förhoppningsvis även kommentarer tillbaka.

Efter ett tag börjar hon få besökare, det är trevligt. Uppmärksamhet och bekräftelse är trevligt, vilket ingen av oss kan neka till. Men nu börjar det bli en kamp om besökarna och CREDDVÄRDE, och hon noterar att de större modebloggarna utlyser tävlingar, ger ut rabatter på exempelvis Nelly och La Redoute samt att de berättar om diverse produkter de får i brevlådan.

Det vill den här tjejen också ha, för det har de stora modebloggarna. Får man erbjudanden, då vet man att man är stor. Hon fortsätter skriva om HMs lansering av Kylie Minogues kläder, om lite ditten och datten av det andra hon får reda på, inte sällan från andra modebloggar (hoppa trenden innan inflationen kommer!) och så vidare.

Och helt plötsligt, en dag, blir hon kontaktad av folk på de olika kedjornas PR-byråer, som skriver: "Här får du en kod för dig och dina läsare, den ger er 30% rabatt från blalbla till blabla" och hon blir helt lyrisk! Det här känns profsigt, tycker hon, och hon skriver mycket gärna ut koden i bloggen, recenserar godis som hamnar i brevlådan och skriver gärna om alla små skitbutiker som öppnar, för hon känner sig profsig och uppskattad.

Hon får en inbjudan till pressevenmang och känner sig profsig, som en riktig journalist! Tycker hon. Och ja, mycket riktigt är det riktiga pressevenemang, den enda skillnaden är att en journalist, frilans som fast anställd, får betalt för artikeln de skriver, då det är ett jobb.

Och helt plötsligt har vi en situation där hundratals, ja, kanske tusentals unga flickor sitter och gör gratis PR för en massa företag.

Det är en guldsituation för företagen, pengar de tidigare behövde spendera på annonsering är ett minne blott, eller i alla fall mycket mindre. Av någon anledning blir också alla dessa människor som sitter och skapar gratis PR flera timmar om dygnet glada när de läser att "modebloggarna har makt, företagen satsar på bloggarna!"

Och ja. Om jag hade den typen av företag skulle jag också bli jävligt glad om dussintals, hundratals, kanske tusentals människor satt och gjorde gratis PR för mig. Det skulle vara en riktigt fantastiskt situation, speciellt med tanke på att de flesta blir så smickrade av att få pressutskick och en rabattkod att de aldrig skulle få för sig att kritisera mitt företag i skräck för att sluta få det.

Jag skulle skratta hela vägen till banken.

Och inte nog med det, i många fall skulle det även innebära att folket betalade för att göra PR för mig, det är en riktig drömsituation.




Och jag tycker att det är förjävligt.
Men jag vet inte vems fel det är.

Jag har en fobi mot snygga killar!

Det är inte direkt meningen att Fatale.se enbart ska handla om mode, så nu skriver jag om en annan tjejgrej.
Nämligen min helt oresonliga fobi mot snygga killar!

http://fatale.se/livsstil/jag-har-en-fobi-mot-snygga-killar/

Dresscode!

Vafan. Jag kollar igenom bilderna från Polar Music Prize, och jag kan inte hjälpa att bli lite upprörd. Av männen att döma är det ganska enkelt att fastslå att klädkoden löd "mörk kostym", och de allra flesta män verkar ha följt det hela bra, men på kvinnorna ser jag en salig blandning.

Allt mellan träningskläder till galablåsar, oklädda fötter i sandaler (som är stilmässigt helt fel, men som ändå brukar accepteras baserat på rådande mode, till och med enligt Magdalena Ribbing!) och partytoppar till kjol.

Jag tänker passa på att inflika att jag är ett stort fan av dresscodes. Flertalet av mina egna fester har haft en dresscode, som jag blir glad om folk följer och i hemlighet sur över om folk skiter i det. Jag skulle dock aldrig avhysa någon för att de kom felklädda, eller ens påpeka det, det vore självfallet vedervärdigt oartigt av mig, däremot har jag visat en otrolig uppskattning mot de som följt dresscode, och därför har de flesta också gjort just detta.

Om jag startade en klubb så skulle det bli den hårdaste dresscode tänkbar. Vissa ser detta som fascistiskt, men det gör sannerligen inte jag.

Om jag sätter en dresscode, säg en rolig en som egentligen inte har en koppling till klassiska etikettregler, i stil med typ: "Innovativt eller fashion" så drar jag alltså den typ av folk till klubben, och de som inte uppskattar temat avhyses, vilket innebär att man kan fortsätta ha en klubb för folk som är intresserade av ämnet och gillar att umgås med likasinnade.

Anledningen till varför jag inte ser det som fascistiskt är för att alla kan göra det, oavsett kön, ålder eller ras, och man släpper då alltså in folk baserat på den prestation de uppvisar, och baserat på respekten de visar för resten av klubbens klientel.

Skulle någon vilja gå som inte är det minstra intresserad av att klä upp sig, ja, då kan man sluta sig till att den här personen inte borde vara där, då den skiter i klubbens inriktning och klientelet när det ändå finns extremt få av dessa klubbar, och då borde de likväl kunna gå till vilken annan klubb som helst eller för kvällens skull kanske göra en avstickare i deras vanliga mönster, för det är aldrig fel att prova och engagemang är extremt välkommet.

Kort och gott så ser jag det som lika fascistiskt som att, exempelvis, acceptera folk som är intresserade av segling i seglingsklubbar, och kanske inte något som insisterar på att man ska spela fotboll istället, eller som att ta in folk på utbildningar baserat på deras betyg, då det är de som presterat och ansträngt sig för betyget som borde få gå utbildningen.

Men av någon anledning är det hemskt jävla fascistiskt i klädsammanhang. Det skiter jag i. Jag tycker att alla som anser det är dumma. Det tycker jag minsan. Dummingar som vägrar se det hela ur andra perspektiv och som enbart tänker på sig själva och tycker att de minsan borde få ha sin luvjacka precis när och i vilka sammanhang de vill, oavsett vilka de är med och deras trivsel och intresse. Gå med i en seglarklubb och insistera hejvilt på att du ska få spela fotboll istället och att de andra ska acceptera det, och se hur fan det går.

Dresscode tillkom möjligen för att avhysa fattiga från fina tillställningar, med regler såsom "inga bruna skor efter 18:00", men i dagens samhälle i väst fungerar det inte på samma vis, och man kan likväl köpa en mörk kostym second hand, på HM eller från Armani, det spelar ingen roll. Det är inte klädernas värde som spelar roll, utan engagemanget och respekten gentemot resten av gästerna.



Det finns dock även dåliga klädregler, som exempelvis regeln om att barn inte få ha hattar i skolan. Javisst, klassiskt sätt ser det ut som så att män inte får bära hatt inomhus (kvinnor får dock göra det) men det är fullkomligt onödigt att ha en sådan regel i en offentlig, statlig byggnad som det är lagstiftat att folk måste gå till. Och jag har mycket, mycket svårt att tänka mig att majoriteten i vår befolkning blir upprörda av hattar inomhus. Bestäm gärna att man typ, inte får vara naken för den allmäna trivseln, men att inte få ha hatt? Nej, det är faktiskt bara ytterst dålig klädfascism, då skolan är till för alla och knappast är en förening för folk som uppskattar klassiska etikettregler.

Carl M Sundevalls nya blogg - À la Carl M

Igår mailade Stureplan.se mig och ville att jag skulle skriva om Carl M Sundevalls nya blogg. Men jag ville vänta tills jag sett några inlägg, så att jag kunde säga om jag gillade den eller inte, och varför.

Nu har jag sett några inlägg, och jag gillar den. Jag är tacksam över att den inte flödar av elakhet, för i ärlighetens namn är jag sanslöst trött på folk som ska göra sig roliga på andras bekostnad, det är lite DOLDA kameran över det hela, eller för den delen lite LÅT KAMERAN GÅ, där föräldrar skickar in filmer med sina femåriga ungar som kör störtlopp in i en gatustolpe. Och det vill de minsan visa upp för hela svenska befolkningen, och alla bara skrattar.

Nej, jag är faktiskt ganska trött på hela provokationsskriften, och jag tycker att det är härligt att Carl M Sundevall, som faktiskt skriver riktigt bra, har skapat en blogg på Stureplan.se, för nu finns det läsvärt där, med mat och spritkulturella inslag, som inte dryper av sarkastisk elakhet riktad kors och tvärs. Han driver mestadels lite med sig själv, med en smakfull ödmjukhet, måste man ändå säga.

http://www.stureplan.se/blogs/carlm/



Men han får gärna dissa Riche.

Hahahahahahahha

image1053

Jag helt enkelt måste dela med mig av den här fantastiska bilden som Daria Oudalava tog
på mig i onsdags! Titta, man ser min stjärt från framsidan!

Beckmans examensvisning

Jag skriver om Beckmans examensvisning på Fatale.se


image1052
Charlotte de Besche


Pavel Maira, som fotograferat det hela, låter hälsa att alla får använda bilderna förutsatt att de länkar till den här artikeln: http://www.stureplan.se/articles/4988/ Han har nämligen gått och fotat där per eget intiativ, för att han gärna bidrar med mer kulturella och innovativa saker till Stureplan.se

Det betyder alltså, att ju fler som visar intresse för artikeln (desto fler klick) desto större chans är det att man kan göra sånt här igen, och det skulle i alla fall jag se som en frisk fläkt, samt det faktum att vi får tillgång till bilder från visningar snabbt efter att de varit! Det är en winwin, så skriv mycket gärna och länka till artikeln, så att vi kan stödja Pavels mycket goda intiativ!

Lite design(?)

Hallo! Jag har slängt ihop lite kläddesign på Fatale.se!

Och förutom det bör ni gå och heja på Carolina Engman, vår nya skribent!

image1050

Fackjaafingret


Det är varken kul, roligt eller tufft att visa fingret på bild.
Det är faktiskt snarare tönrigt, löjligt och otrevligt.

Varje gång någon börjar posera med ett fackjaafinger när jag ska plåta
så går jag. Jag tycker att det är oerhört löjligt, det tycker andra också, och
jag tänker inte stå och plåta någon efterpubertal tönt som pekar fingret i kameran.

Jag gör en illustration av min avsky.

image1049

Tjejer är snuskiga jävlar som gillar att kissa tillsammans

http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_15484314.asp

Jävla löjligt, det här. Speciellt frasen om att "även män vill kissa ensamma".

Så vitt jag vet är en av de stora problemen med de långa köerna på damernas på grund av att kvinnor, i faktum, absolut inte verkar vilja kissa ensamma. De vill gärna gå in två eller tre åt gången, tjabbla, fnittra och ja... kissa tillsammans. Ändock finns denna tro i samhället att tjejer absolut vill kissa ensamma och måste ha låsbara bås.

Jag förstår inte, jag förstår inte alls! Alla pratar om tjejer som går in på toa tillsammans, men ändock är pissoarer för kvinnor helt tabu! Det skulle inte fungera, för även om tjejer går in på toa tillsammans... så vill de garanterat kissa ensamma. Nej, jag fattar inget. Det är för motsägelsefullt.

Jag hatar att kissa i sällskap. Jag tycker inte alls om när en tjejkompis vill följa med mig in på samma toa. Jag brukar säga att jag ska bajsa eller något för att slippa det. Ändock är jag en stor förespråkare av pissoarer anpassade för kvinnor, jag tror mestadels att det handlar om vana... och fylla, fylla givetvis.

I Frankrike fungerar det eminent med pissoarer anpassade för kvinnor, det är hål i marken som man hukar sig över. Och NEJ, man trillar inte ner i kiss, i så fall får man vara mycket smal, om man ska ner i hålet alltså, och sedan är det en ränna som kisset åker ner i och är man så kravallfull att man lyckas trilla i det så är det ungefär samma risk som att råka kliva ner i toaletten när man är full. Fungerar jättebra, det vill jag ha som alternativ i sverige.

Brudar är nämligen inte så superpryda som folk tror. De är snuskiga jävlar som gillar att kissa tillsammans, och jag vill att samhället ska acceptera detta faktum, bygga lite pissoarer anpassade för kvinnor, så att vi slipper de milslånga hemska toaköerna som orsakar bitterhet, bråk och kanske en och annan urinvägsinfektion.

ACCEPTERA ATT VI ÄR SNUSKIGA! VI ÄR INTE SUPERGULLIGA OCH SUPERPRYDA, VI VILL KISSA TILLSAMMANS! VI ÄR RÅBARKADE DJUR SOM INTE BRYR OSS DET MINSTA, BARA VI FÅR BEHÅLLA NÅGRA BÅS FÖR TYP MENSENS SKULL. FÖR MENSEN, DEN VILL MAN INTE ERFARA TILLSAMMANS. OFTAST. 

Kreatörer har äcklig humor

Kjerstin: "Hm, jag försöker komma på en slogan till det här företaget, tänk snabbt, vilka slogans kommer först till era huvud?"

Johan: "Mmmm... Marabou."

Hanna: "Maybe it's Maybeline?"

Kjerstin: "Saker på M, alltså, bindreklamer borde kanske göra om sina slogans, typ Mmmmm... Maybe it's mens!"

Estetiskt och arty fartsy Teatron

image1047Okej, jag pratade med Janni Juntanen, ny klubbchef för Teatron i lördags och undrade lite mer om hur själva konceptet kommer se ut. Övervåningen är redan smyckad med vackra fotografier och ur rökmaskinerna kommer det också turkåsa, ja, turkåsa discobubblor!

Jag föreslog att man kunde ha lite Sin City-tema. Typ alla fick komma dit med svartvita kläder och någon sprakande färgdetalj, sedan tog man färgbilder som man gjorde svartvita, drog upp kontrasterna i ganska generöst och behöll en färgdetalj och ökade mättnaden i den (färgmängden, skapar starkare färg) och lite annat skoj, hon var nämligen, precis som jag, trött på hela bildkonceptet som finns på Stureplan. Det fungerar säkert jättebra för många, men många andra tycker bara att det är, ja JÄVLIGT B HELT ENKELT. Och det är roligare att vara artsy fartsy.

Det gillade hon.

Men ingen fick komma dit och se ut som den där äckliga, stinkande gula saken som gör hemska saker mot barn. Det är tvärt förbjudet. Det var vi också överrens om. Folk med gult klägg i blodomloppet får inte komma in på Teatron, så är det helt enkelt.



Jag förstår inte!

Igår såg jag en dokumentär på TV, det är typ det jag ser på TV, nyheter och dokumentärer. Den här handlade om barn som var både dövstumma och blinda. Det började snurra i mitt huvud, jag undrade, hur ser dessa barns tankar ut? Är man dövstum så tänker man i bilder, det har jag inte svårt att relatera till, är man blind tänker man i ljud - Det har jag lite svårare att relatera till, men jag kan delvis förstå det.

Men de här barnen var dövstumma, och det började snurra i mitt huvud på samma vis som när jag försöker föreställa mig själv oändligheten, och jag fick ångest och började gråta. Hur ser deras tankar ut? Det är så långt ifrån mitt förstånd jag bara kan komma, jag kan inte greppa det, jag vet att jag inte behöver kunna förstå det utan bara acceptera det, men jag vill förstå, och jag kan inte!

Mitt huvud snurrar, men jag blev varm inombords när man efter ett tag ändå såg hur barnen kommunicerade med sina föräldrar, och man såg när de var glada. Små, små rörelser. Tänka i rörelser och berörning, fritt från språk och bild, det är nästan andligt.

Blödig jag.

Baddräkter

Jag skriver om baddräkterFatale.se!

image1045

De vill se mig alkoholiserad

Ja, jag har tänkt att detta är lite bedrövligt. Speciellt med tanke på att jag varit väldigt duktig på att hantera mitt alkoholintag tidigare, och att jag exempelvis inte haft det minsta lilla problem med att... ja, festa nykter.

Men ingen säger något om det.
Konstigt, tycker jag.


Jag har försökt säga det inför folk nu flera gånger, jag har sagt:

"Uschdå, jag har verkligen druckit för mycket den senaste tiden! Man skulle kunna tro att jag just börjat dricka och inte har någon kontroll, pinsamt, det måste åtgärdas!"

Responsen från vänner, kollegor, klubbchefer och till och med VAKTER har varit:

"Nej! Du är så rolig när du är full. Du får bli aprak hur mycket du vill, det är bara härligt! Vill du ha en till öl?"

Och så går spiralen mot helvetet, alltså. Satan.

Chefer är alltid så sympatiska

Carl M Sundevall skickar ett SMS:

"Läste lite i din blogg. Vill bara rätta: Jag läser inte amerikanska Vogue, men kul att de har samma modeteorier som jag! Ses!"

Mitt svar:

"Ja, ska du inte bli chefredaktör där istället? Kan du inte snälla, i så fall, förbjuda all form av stretch, turkåst och få folk att förstå att fötterna, även i sandaler, ska vara klädda. Tack!"

Carl svarar genom att skicka et ljudfil med en avfyrande pistol, jag har en mycket sympatisk chef.


Blått jeanstyg, helst bara kombinerat med blått

Nu, det här gillar jag mycket!

Som ni vet är jag inte alls ett stort fan av blåjeans, jag hatar inte folk som har det på sig (herregud, jag skulle ju hata 99,9% av Sveriges befolkning då!) men det är knappast något som får mig att hoppa och skutta heller, och ni lär aldrig se mig i blåjeans. Just. Kanske lite. Men eh.

Men det här tycker jag är snyggt, att ta det klassiska jeanstyget i blåfärg (ala. arbetarrörelsens jeansfärg, som det faktiskt var) och ha det till en hög kjol med snygg knäppning (Lite Ida Sjödtedt) och sedan kombinera det med en BLÅ tubtopp. Blått är ändå min favoritfärg, och det här, även om det är enkelt, blir samtidigt väldigt uppklätt på grund av den fina matchningen och det kungliga i världens vackraste färg, blått.

image1039

På bild, Lina Lundemo
Foto: Jan Sulocki,
Stureplan.se

Svengelska

Jag hatar ordet "goodie bag". Än värre är det med "goodiebagen" eller liknande. Man kan säga presenter, eller gåvor, eller till och med GIFT BAG skulle vara bättre än GODODIE BAG. Säg att ni får "goa' påsar" eller något. Jag gillar inte heller "walk in closet", för det heter klädkammare på svenska!

Eller Sava, loada, SNIPRA (folk kan säga att de ska prickskytta någon, helst på fet norrländska, som ifall min jägarfarfar skulle spela HALO typ), strejfa...

Det heter spara, ladda... prickskjuta... gå sidled... uh...

Jag ska börja säga att jag vill ha en "gå in i garderob". Det låter fint.

Åh, jag önskar att jag hade en GÅ IN I GARDEROB, det vore så praktiskt. Så otroligt praktiskt att ha en gå in i garderob! Då kan jag se alla kläder på en gång, i min fantastiska gå in i garderob!

Uppväxten här hemma har varit knepig, när min syskon spelat TV-spel och sagt loada och sava. Jag har fått krupp varje gång. Jag vrålar: "Det heter ladda och spara, ladda och spara, ladda och spara!" och har blivit utnämnd som en mycket anal och jobbig storasyster. Sånt är livet. Och livet är hårt. Livet är jobbigt när man är anal, helt enkelt.

Stureplan

Meh! Jag skulle tydligen ha fått vara med i en fin grej med en av mina favoritfotografer! Men jag fick inte, för jag jobbar för Stureplan! Fotografen föreslog mig som modell, och de sa: "Nej, det går inte. Hon jobbar för Stureplan."


MITT skrivbord!

Eleonore på Modette är skamfylld på grund av hennes stökiga skrivbord. Jag förstår inte riktigt.Jag tänker visa upp mina TRE skrivbord på mitt kontor, då jag arbetar med många datorer samtidigt, eftersom att jag är förskräckligt dampig och inte klarar av att vänta när en dator exempelvis scannar något. Jag får krupp.



Datorn där jag scannar, retuscherar, kör bildrepro och layout. Bara jobbgrejer.

image1032



Det manuella bordet. Just nu ligger det foton på brottslingar där. De måste jag göra snygga, annars dödar de mig när de kommer ut i finkan. Kan jag tro. Hemskt jobbigt, då de ser ganska gräsliga ut hela bunten.

image1033



PC-bordet! Annars kallat det slappa bohembordet! Här kör jag all illustration som går direkt i datan, skriver allt, kör vektorgrafiken och... ibland, ytterst sällan, sitter jag vid MSN. I typ tre sekunder, sedan kräks jag av frustration och krupp.

image1034

Saker vi kan se på sista bilden är bland annat:

Bag in Box, Bellingham (rött): TOM.
Colaflaska: TOM
Glas: TOMT
Kaffekopp: TOM
Liten colaflaska: Fyllt med vatten som förmodligen innehåller legionellabakterier
Kort på mig från dagis
RESORB
Ett antal tomma förpackningar
Ett antal pennor
Räkningar (betalda)
Några magasin i en plasthållare
Teckningar
Två femtioöringar
Tre enkronor (RIK!)
Säkerhetsnålar
Födelsedagskort
Några kuvert
Plånbok
VIP-kort Spyan
VIP-kort Topcap (det rosa, bättre än det svarta, ser typ ut som Spyans kort)
Två hårklämmor
Brillor
KING magazine
Ett par ballerinaskor
Sjal
Påse från Glitter
Mormortelefonen
Mobilen, Nokia N73
Wacombord, Intuos, två olika pennor till det
Världens äldsta MP3-spelare, rymmer 12 låtar!
Skiva som ligger upp och ner med skräp på, förmodligen skitviktig
Mobilladdare

Saker som inte syns i bild: Väska från Monki
Några colaflaskor
En webcam
Nagellack
Klisterlappar med frågeställande påminnelsenotiser
Ett antal visitkort


Det här, det här är ett jävligt kreativt skrivbord. Kreativ röra, man kan inte ha det städat. Misär.

Riche drar sitt öde åt Gehenna

Ja, först var jag på Kings grej, dårå. Mer om det senare.

Först måste jag bara berätta om Riche, som vi åkte vidare till senare för att äta mat. Jag, Sofia Dahlén och Carolina Engman äter middag. Jag äter den smörstekta abborren, för att jag avgudar abborre.

Och ja, jag vet inte vad jag ska säga, förutom att det var helt horribelt, det de gjort mot den stackars abborren. Det var inte äckligt, men som vanligt hade de tillagat måltiden så pass hårt att jag inte skulle ha kunnat skilja abborrsmaken från... ja, från sik, exempelvis. Och sik smakar inte särskilt mycket.

Jag blir inte gräsligt upprörd när de tillagar nötkött för hårt, då är de bara dåliga. Men att förstöra en abborre! En fantastisk abborre! Det är som att gharantera sin plats i Gehenna.

Varför tillagar Riche alltid sin mat till döds? Är allt djupfryst innan? För det smakar bannemig som när jag tinar en djupfryst vara och sedan försöker rädda den kvarvarande smaken. Nej, tacka vet jag färsk abborre, underbar och fantastisk´färsk abborre. Men jag förväntar mig faktiskt färsk, och bra tillagad abborre när jag ändå går på restaurang och betalar dyra pengar för det. Jag börjar tröttna på Riche, och deras sönderlagade måltider.

Men annars hade det jag trevligt, då jag var i fantastiskt sällskap!

Nu ska jag trösta mig med en mycket fantastisk och vällagad rabarberpaj med den finaste av vaniljglass. Tack.




Ps. Fick skjuka allergiutslag på tunnelbanan på väg hem, vet inte varför. Antingen berodde det på Riche eller min champagne, ingen vet. Histaminer kan dra åt helvete.

Min fina lilla storebror

På lördag fyller min storebror, Gustav, 25 år.
Men han bor i Spanien!

Jag har ingen möjlighet att resa dit. Det gör mig ledsen. Min storebror fyller 25. Jag vill fira honom.
Jag och Gustav för ett par år sedan, vi är nyktra, faktiskt. Och ganska lika! Mina fina lilla storebror.

image1029

Mina killkompisar

Gemensam nämnare bland mina manliga vänner, alla fotograferar sig själva på krogtoaletten. Varje gång de går ut. Ofrånkomligt. Med plutande läppar. Och lägger ut på internet.

Jag brukar undra, vad tänker de andra männen, som står vid pissoaren när mina manliga vänner står och posar, plutar, fipplar med håret och agerar allmänt fjolliga framför spegeln tills de får in den perfekta bilden?

Alex kallar den här bilden på sig själv för "bögsnygg". Det kanske summerar allt.

 

Henri de Toulouse-Lautrec

Jag skriver om Henri de Toulouse-Lautrec, en av mina största förebilder inom konsten, på Fatale.se

Gratis mobil på Götgatsbacken!

Just nu står 3 på Götgatsbacken och delar ut gratis mobiltelefoner. Jag kirrade en åt min mamma. Det kan ni också göra, bara så ni vet! Området Monki-Brunogallerian.

Den goda svenska smaken..?

Media gör mig förbannad som vanligt, gott så, med tanke på att det är det de tjänar på. Attans. Rakt i fällan.

"Det är över.
Tävlingen går inte att rädda.
Svågerpolitiken tog till slut livet av schlager-EM."


http://aftonbladet.se/vss/noje/story/0,2789,1068267,00.html


"Jag menar... Ukraina skickar en foliebabuschka med en stjärna på huvudet och slutar ändå ? tvåa. Verka Serduchka är våldsamt underhållande, men det handlar lik förbannat om en foliebabuschka med en stjärna på huvudet. Som skriker tanzen. Sverige skickar däremot ett av sina allra bästa band och gör praktfiasko."

Jag röstade på Serbien, precis som de flesta andra. Mitt andraghandsval skulle ha varit just Ukraina, då jag älskade blandningen av bubbelgumstechno och lite gammal hederlig skojsynth! Mina tankar drogs till Blümchen och Welle:Erdball och det blev slående discodans framför teven. Förutom detta var Ukraina det land, som förutom Sebien, fick poäng av flest länder överhuvudtaget. Att sedan The Ark inte är en produkt som fungerar ute i resten av Europa, det är knappast varken The Arks eller någon annans fel.

Vi svenskar, vi är snobbiga jäklar. Vi ser konsekvent vår egna smak som "god" och viftar gärna bort bidrag från öststasländerna som "billigt skräp". Men nej, Sverige, vet ni vad? Bara för att vi är rikare betyder det inte att vi är bättre, och det betyder inte att vi har bättre smak. Vad som är god smak baseras på den stora massan, vilket i det här läget skulle innebära att Sverige har ytterst kass smak. Jag är mer av åsikten att smaken är delad, men vad jag tyckerär extremt osmakligt är att hävda att Eurovision är dött, och allt hopp är dött, enbart för att två östatsländer kom etta och tvåa.

Och varför skulle detta år vara något satans jävla bevis på det? Förra året vann, som ni kanske vet, FINLAND. Att det sedan är två länder från öststaterna, som fick flest röster fråm samtliga länder, vinner i år är knappast ett bevis på någonting.

Löjligt. Löjligt snobbigt skitgnäll. Och förövrigt, kanske inte sten i glashus, Sverige, för vi röstar lika mycket på oss själva som någon annan. Dock skulle jag hävda att det hela beror på det faktum att vi faktiskt har olika smak i olika regioner, på grund av bland annat kultur. Men kom ihåg, sveriges smak är inte en enväldig, god smak.

Det är bara vår smak.
Och det får vi bannemig nöja oss med och släppa på snobberierna.

Tack!

Jag vill skriva ett öppet tack till Mika Modiggård och Hanna Zelleke som var så fina i lördags! Stressen hade hopats i kroppen och så hände en sak som gjorde mig sprängledsen. Helt dramatiskt satte jag mig på en parkbänk och stirrade ut i ingenting och kände mig alvarligt bedrövlig och hopplös, sedan dök Mika och Hanna upp och fick mig att må bra igen. Två underbara tjejer, helt klart.

Tack så hemskt mycket, om ni bara visste hur mycket det var värt för mig!

Kram!

Jobbgnäll

Fan. Jag känner mig som en idiot just nu.
Ja, jag har varit hemma hela dagen (söndagen) och mått extremt dåligt på grund av halsäcklet. Sent på kvällen, runt 00:00 kommer jag på att HELVETE, jag hade en deadline på en grej tills måndag morgon! Ja, då var det bara att slänga i sig distalgesic och hoppas på det bästa. Efter att smärtan i alla fall blev tolererbar så promenerade jag iväg till kontoret 02:40 på natten, lite sur över tidpunkten på dygnet men inte ett dugg oroad över min deadline då jobbet inte alls tar mycket tid.

Och när jag kommer till kontoret så kom jag på att, ja just det, de skickade aldrig det sista materialet som jag bad om i fredags. Fan. Så jag gick upp helt i onödan. Nu har jag suttit här och övervägt om jag helt sonika ska sitta kvar på kontoret och hålla mig vaken tills de ringer och har de nya texterna, men det känns oerhört dumt med tanke på sjukdomen.

Och så är jag sur eftersom att jag verkligen skulle behöva en tid så snart som möjligt för att bli frisk, men att jag kommer bli tvungen att skjuta upp det med tanke på att de inte leverat materialet vilket innebär fler dagars lidande. Bajs. Jag känner mig korkad. eller, jag känner mig såhär:


image1025

Taget fredag 4 maj. Det stökiga rummet är mitt vardagsrum. Insekten i mitten är jag. Fotot är taget av underbara SNUTTCHOCK, och hennes bilddagbok finner ni
här.

Top: Cheap Monday
Byxa: HM Trend

Ideal i samhället

Jag har läst runt lite mer på nätet angående Sven Otto Littorin, herrklubben han är medlem i (jag skrev om det hela här tidigare idag, och här finner ni Aftonbladets artikel) och folks reaktioner på det. Vissa tycker som jag, andra inte, folk har olika ingångsvinklar och så vidare.

Vad jag däremot blir chockad av är när folk hävdar att det inte är något viktigt att ta upp och att det inte alls spelar roll för kvinnors jämställdhetsposition i samhället, och att det tar bort fokus från viktiga frågor.

1. Kontakter är A och O vad gäller högstatusjobb, eller creddiga yrken med, för den delen. Det hela är inte särskilt konstigt. Om jag var i en position där jag behövde anställa en ny individ skulle jag självfallet välja en individ jag träffat förut, vars personlighet jag gillar och som jag känner mig trygg med. Förmodligen skulle jag välja denna individ även om det kom in en sökande med lite högre kompetens som jag inte alls kände. Det är inte bara jag som tänker i dessa banor, utan det är i stort sett alla. Därför är nätverkande inom många yrken en ytterst viktig del om man vill ta sig vidare i karriären.

I artikeln framgår det att det är män i maktpositioner som är medlemmar i Royal Bachelors Club, män med makt att anställa. När kvinnor inte är med i det här nätverket går de per automatik miste om jobberbjudanden inom en attraktiv sektor.

2. Men är det inte viktigare att fokusera på låg och medelstatusjobb eftersom att de flesta människor rör sig inom det här segmentet, och inte inom högstatusjobb? Är det inte viktigare att ta tag i frågan om kvinnor som får lägre lön, eller går miste om jobb, exempelvis på grund av det faktum att de kan bli gravida? (och därav förlorar arbetsgivaren pengar, jag har skrivit om det här)

Nej, det anser jag inte. I Sverige är vi inte i det läget där kvinnor svälter ihjäl eller lever påtagligt dåligt på grund av statusskillnaden. Därför anser jag att man bör lägga ungefär lika stor prio på låg, medel och högstatusjobb.

Detta på grund av det faktum att kvinnor, män och barn behöver förebilder. Kvinnans förebilder idag baserar sig främst på skönhet och i viss mån även omhändertagande och estetik, inte på affärsliv och karriär. Om vi överhuvudtaget vill ha en nyanserad blandning av kvinnor i höga positioner inom arbetslivet (vilket vi vill ha, då vi måste ha fler förebilder för ett mer jämställt samhälle) måste vi därför öppna portarna för att släppa in kvinnor.

Den allra viktigaste prion inom jämställdhetsfrågan idag anser jag vara invandrarkvinnor i chefspositioner. Som frisk individ hamnar du aldrig längre ner i statusskalan än som invandrarkvinna, och de behöver tydliga förebilder i samhället för att kunna ta sig ur det här och kunna utnyttja vad det svenska samhället har att erbjuda inom utbildning och karriär. Har man tydliga förebilder ändrar sig mycket i de lägre skikten inom status och arbetsmarknad per automatik.

Eller, hur många har inte påverkats av kvinnan vid namn Paris Hilton, och hur många nya fall av anorexi blev det inte i Sverige när även den svenska pressen började ge mest uppmärksamhet till de trådsmalaste kändisarna? Psykologi, everyone wants to go up, och det mest skildrade idealet blir det främsta målet.

Frågan är alltså jävligt viktig.

Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin är medlem i en klubb som inte tillåter kvinnliga medlemmar

"Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin är medlem i en klubb som inte tillåter kvinnliga medlemmar. Det rimmar illa med Fredrik Reinfeldts regeringsförklaring när alliansen tog över i Rosenbad: ?När män och kvinnor delar makt och inflytande i alla delar av samhällslivet får vi ett bättre samhälle.?

"Sällskapet ingår i ett nätverk med tre samarbetande klubbar. Nya Sällskapet och Sällskapet har lokaler nära Kungsträdgården i Stockholm. Royal Bachelors Club, den tredje klubben i nätverket, har pampiga lokaler nära Götaplatsen i Göteborg. Företrädare för klubbarna medger att de är en stark maktfaktor i samhället - där kvinnor inte får vara med."

http://aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,1067203,00.html

"Vi älskar tjejer men gubbarna tycker att det är rätt skönt att slippa åla sig, flirta, dona och greja. Det blir mer avslappnat. Och tjejerna vill väl inte ha med nån kille på syjuntan? Vi håller på traditionerna."

Jag är av åsikten att klubbar som är till för ett specifikt kön eller för den delen ras, enbart ska få finnas i vårdaspekt. En supportklubb för folk som haft prostatacancer har exempelvis rimliga anledningar till varför kvinnor inte ska vara med, precis som självförsvarklubbar för kvinnor som blivit utsatta för våldtäkt och ska lära sig att försvara sig, och i samband får hjälp med att lära sig att lita på män igen, kanske inte ska innehålla män och vice versa.

Men att ha andra klubbar, till och med officiella klubbar för syjuntor som de så fint säger, ska aldrig få vara könsspecifierade. Klubbar som enbart tar in folk på erhållen kompetens kan jag förstå, men inte klubbar som utesluter folk baserat på deras födsellott.

Att deras enda argument mot att kvinnor skulle få vara med är att gubbarna ska få: "slippa åla sig, flirta, dona och greja" är dessutom löjeväckande komiskt. Jag vet inte varför Carl-Gustaf Mann, klubbdirektör för Royal Bachelors Club, valt att porträttera medlemmarna som individer som blir helt parninstokiga så fort de umgås med det motsatta könet, men en invidid som inte kan låta bli att åla sig, flörta, dona och greja i närhet av det motsatta könet borde kanske överhuvudtaget inte få sitta i någon maktposition då man måste ifrågasätta hur pass profsigt deras arbete blir?


Jag säger, förbjud alla ras och könsspecifierade klubbar som inte är relaterade till fysisk eller psykisk vård. Förbjud alla klubbar som på något vis baserar sig på genetik, då det inte är konstruktivt för ett framtida, jämställt samhälle.

Om inte jämställdhet räcker som ett argument kan gubbarna i de här föreningarna fundera på vad som händer om några år, när andelen högutbildade kvinnor är långt större än högutbildade män, och kvinnor i ren protest till dessa klubbar väljer att starta sina egna könsspecifiera klubbar, och därav petar männen från arbetslivet?

Jag gillar inte någotdera, men det kommer att ske om inte männen i dessa klubbar väljer att tänka efter. Be smart.

Jag förstår inte finska

Åh, jag hittar en bloggpå finska som pratar om Fatale! (http://go4itvol2.blogspot.com/2007/05/dagens-media-mingel.html) Jag kan inte finska,så jag försöker gissa mig till vad som står. Här är ursprungstexten:

"Kyllä on selvästi nousukausi meneillään. Sellaista kuhinaa kuin eilen markkinointi ja mainosalan lehden Dagens Median tapaamisessa Scandic Hotel Anglaisin aulabaarissa Stureplanilla ei talouden alamäessä nähdä!

Kuulin mielenkiintoisen uutisen:
H&M lanseeraa virtuaalivaatemalliston! Kaikkien (ei-tappo-kategorian) tietsapelien äiti Sims 2 saa ensimmäisen lisäosan, jonka teemana on muoti. Muotivaatteiden ja asusteiden lisäksi pelaaja voi perustaa oman H&M ?putiikin. Cool! (Lisää: H&M säljer kläder i Sims 2 )

Bongasin myös
Fatalen ihanat muotibloggaritytöt minglaamassa, mutta heitä haastateltiin ja valokuvattiin niin ahkerasti, että en päässyt henkilökohtaisesti fanittamaan. Kysyin Dagens Median edustajalta, josko lehdellä on näppinsä pelissä Fatalen lanseerauksessa, mutta hänen mukaansa kuulemma ei.

Mintun ottamia valokuvia tilaisuudesta ei valitettavasti nähdä, sillä joku j**la idiot pölli mun kameran vappuna! Alkoholilla ei vapusta huolimatta ollut osuutta asiaan (ainakaan Mintun kohdalla), sillä olin töissä koko illan..."



Jag kör den i en weböversättare och får:



"Yea är märkt bommen meneillään. Stöten lik gårdagen marknadsvaror och reklamen lehden Dagens Median tapaamisessa Skandal Hotell Anglaisin aulabaarissa Stureplanilla nej talouden alamäessä skåda! Glödlampa upptände nyheter : H &M sjösätta virtuaalivaatemalliston! Var och en ( nej - dråp - benämning tietsapelien mamma Samson 2 Maj huvudman lisäosan , vilkens rörelse är mode. Muotivaatteiden och asusteiden vidare hand smör grunda oman H ?putiikin. Cool! mer H säljer kläder jag Samson 2 ) Bongasin också Dödlig strålande muotibloggaritytöt minglaamassa , bara dem haastateltiin och valokuvattiin sålunda affär , så pass en bort personlig fanittamaan. Frågande Dagens Median exponenten , fastän lehdellä är finger matcha Dödlig lanseerauksessa , bara henne vid ohörd av nej. Förvalta lämplig fotografien tilaisuudesta nej olyckligt skåda , emedan någon jla ** idiot pölli mun kamera vappuna! Bort - licens nej vapusta trots ollut kvot fall ( på något sätt Förvalta hem ), emedan olin töissä proportion illan."




Va, vaddå?
Jag försöker förstå.




Stöttigt och likt marknadsvaror leder Dagens Media marknaden på skandalhotellet Anglais på Ala-ashbar-kaaazaams Stureplansvilla som är häpnadsväckande att skåda!

Glöddlampa som tälde eld på hela HMs butik blev dagens nyhet, och i skymundan kom nyheten att HM sjösätter virtuel mattelektion! Var och när (Nej - dråp - min mamma är inte lik Samson men hon kommer till storstaden 2 maj så då får ni se själva) Bongasin är en dödligt strålande multiblogg som minglar mycket, det ger väl sålunda affärer, lite personlig inflammation om man ska säga så. Jag frågade Dagens Medias exponent om vad som händer, han gav mig fingret och sa att man matchade en dödlig lansering tillsammans med en dövstum brud som inte kunda säga nej.

Man skulle förövrigt förvalta en lämplig fotograf så att inget olämpligt skulle skådas, men någon j***a idiot stoppade kameran i munnen. Bort med dem! Nu är det dags att dra in deras licens innan vår valklot faller (man ska försöka förvalta det som fortfarande finns kvar) medan en proportionerligt sett liten tossig tomte stryker en iller.


Tack, det var fint skrivet.

Äckelpäckelsjuk

Jag är imponerad av mig själv och min framförhållning gällande min hälsa.

I torsdags kände jag mig bara lite krasslig, men något var lite fel, lite annorlunda från vanlig krasslighet. Jag visste automatiskt att det skulle gå riktigt illa. Därför sjukskrev jag mig för helgen.

Igår kände jag mig inte mycket mer krasslig, men något var liksom ännu mer fel, jag kunde inte sätta fingrarna på det, men till min chef sa jag "Något är fel, snart är jag väldigt sjuk. Bara så du vet".

Han rullade sina ögon och suckade högljutt, förstås. Det lät ganska flummigt.

Och ja, minsan, idag vaknade jag och kände direkt vad det var som varit fel, en sak som jag drabbats av 5-7 förut i mitt liv, som kräver att man åker in till sjukhuset och opererar (världens lättaste operation, inte farlig alls. Typ mindre farlig än att ta bort sina halsmandlar) och nu går jag omkring och mår... visserligen förskräckligt dåligt, jättesjuk och i behov av en äcklig operation och hejdlösa mängder med penicilin.

Men jag är ändå stolt, på något mystiskt vis.
Jag kunde dock inte få någon ooperationstid idag då det inte kommer att var akut förens på måndag, så nu är jag sur. Jag ska gå ut och handla kläder, tror jag, sedan ska jag upp på mitt jobb och jobba hela dagen. Sedan ska jag gå hem, imorn ska jag göra samma sak fast under sjukare premisser, och på måndag kommer jag vilja dö av smärta och få min jävla satans operation.

Sjukvårdspersonalen hörde dessutom fel när jag ringde dem. De trodde att jag sa "halsbränna" och hon lät mycket sympatisk och bara: "Ooooj, fem gånger förut? Det är hemskt, jag ska se till så att du får den första tiden på måndag!" och jag bara: "Vaddå halsbränna? Jag skulle väldigt gärna ha en halsbränna, men jag har en HALSBÖLD, du vet, den där värre formen av halsfluss som innebär att man får varbölder i halsen som man måste åka in till sjukhuset att skära upp och som man kan få lunginflammation av? Som man sedan måste behandla med jättemycket penicilin? Varbölder i halsen!" Sköterska: "Öh... ja, jag ska se till att du får den först tiden på måndag." "Tack, tack, det är fint av dig. Tack."

Nu, hundra treo och femtio ipren.

Dumma skitmun

Jag hatar munnen.

Jag hatar hela konstruktionen och vad den är till för.
Jag skulle vilja separera smak från ätande och tal från slabbigt gojs i käften.

1. Jag vill att människan ska ha smakselspröt.

För det första skulle man undvika att en massa personer blev sockerberoende, då de skulle kunna sitta hela dagen lång och smeka sitt gelehallon med sina smakselspröt, för det andra skulle ätandet av mediciner och andra nyttiga ting bli mycket enklare, då man helt sonika skulle kunna slippa smaka på dem.

2. För mattransport och matmalning skulle man istället ha som enliten tratt, en tratt där man slängde ner allt man behövde och tänder som gick i varv och malde allt effektivt.

3. Av estetiska skäl skulle man förslagsvis kunna ha kvar själva munformen och även tungan, för talets skull. Men maten skulle man låta glida ner i malbrunnen, och på så vis skippa jobbiga saker som tänder, och samtidigt undvika den tydliga statusskillnaden mellan folk baserat på deras tandkvalitet.

Förslagsvis skulle dock smakselsprötsen vara möjliga att dra in kroppen, så att man exempelvis slapp råka smaka på främlingar i tunnelbanans rusningstrafik eller smaka hundbajs om man trillade. Man skulle även kunna använda dem till praktiska ting så som att kunna smaka på rutten mat först utan att faktiskt ha haft den i munnen, eller pilla öronvax.

Jag bet mig just i tungan. Jag hatar den jävla munnen. Jag hatar att bita mig i tungan. Jag vill INTE ha känsliga organ i närheten av tänder, tack, det är så jävla puckat. Helt jävla bakom, är vad det är. Så särdeles idiotiskt att det inte är klokt.


Cigaretter skulle man kunna inta via stjärten. En passande plats, anser jag.


Dumma svenska ungdomar

Ni kommer säkerligen ihåg den här helt flängda rapporten som DN publicerade häromdagen. Jag ansåg, om inte annat, att den var så kallat helt fläng, då den var luddig och inte specifierade hur frågor eller exakta svar sett ut. Det hela såg mycket ut som ett fult trick. Jag ville reda ut det fula tricket, men hade varken kunskap om hur eller exakt vad jag skulle leta efter, som tur är så fanns det någon annan som visste.

http://approximationer.blogspot.com/2007/05/sveriges-ungdomar-r-inte-indoktrinerade.html

Han heter Erik Berg, och hans blogg heter Approximation.
Inlägget förefaller mig vara mycket bra.
 

Kläder

image1012

Jag DISSAR och HISSAR kläder från semifinalen i Eurovision song contest 2007.
Och jag använde just ett mycket löjligt uttryckt, passande till en så otroligt löjlig företeelse som att jag skulle... skriva om schlager.

Skjut mig!

Fatale.se

Eurovision song contest semifinals 2007!

Haha.

Jag kollade på hela programmet. Galenskap. Jag trodde att jag skulle dö av grav ångest. Här kommer mina erfarna, och mycket profsiga uttalanden om de deltagande artisterna!

Bulgarien: Trummorna var fina, byxorna fula.

Israel: Jag gillade den lilla tjocka i vita kläder, dragspel och pipa! Min framtida pojkvän, härligt orginell men samtidigt laid back och avslappnad. Som ni fashiontjejer: "som om man bara slängt på något lite sådär men ändå blir det skithett!"

Cypern: Jag kommer inte ihåg låten. Den var nog trist. Den stora bruna fläcken (hudblödning, även kallat väldigt kraftigt blåmärke eller undernäringsfläck, beroende på) som var uppdelad i två delar på undersidan av hennes vänsterarm var dock underhållande. Jag försökte komma fram till vilket land den var mest lik.

Vitryssland: Pojkband. Går bort.

Island: Rockballad. Går bort. Dock den bästa rockballaden för kvällen. Speciellt i början av reffrängen där han lät lite som Gollum.

Georgien: Jag älskar hennes typ av röst, förmågan att gå upp och ner i toner med en läcker, enligt somliga mycket falsk, klang. Låten var dock skittråkig.

Montenegro: GACKT! De låter likadant, ser likadana ut och har ungefär samma japanska air. Basisten liknar ett ex till mig som jag inte gillar. Blir sur.

Schweiz: Gladtechno om kärlek och vampyrer med ljudeffekter ala Xena, Krigarprinsessan. Fruktansvärt. Köp sångarens rock på
x-tra-x.de

Moldavien: Gackt igen, här i Malice Mizers tappning. J-rock möter power metal. De passar nog bra ihop, så slipper jag dem.

Nederländarna: Lyckas inte ens vara dåliga. Jag kommer inte ihåg dem. Jag kommer bara ihåg att jag tänkte att jag inte kan komma ihåg dem samtidigt som jag tittade på dem. En stor, intetsägande blaffa.

Albanien: Tjejen med violin var dramatisk och läcker, men kameran ligger bara på den trista gubben hela tiden.

Danmark: Jag gillar visserligen transor med tokigt maskulina drag och en välsvarvad kropp. Det är läckert. Låten var dock inte min femma.

Kroatien: Rockballad. Går bort.

Polen: Jag hatar det och jag hatar alla som gillar det.

Serbien: Strålande röst, helt fantastisk.

Tjeckien: Brudar, brudar, bärs bärs bärs. Herregud.

Portugal: Jag gillar häcken på killen med glansiga byxor.

Makedonien: Jag har skrivit ett stort "NEJ" på mitt papper. Jag kommer inte ihåg låten. Måste ha varit något sliskigt.

Norge: Jag gillade den sista silverklänningen, men blir förvirrad av en dansartist utan benmuskulatur.

Malta: Falskt. Ännu mer falskt med de körande flickorna, då de låg i helt felljudnivå och ton i kombo till sångerskan.

Andorra: Christian Luuk pajar musiken med sin tuta, därför röstar ingen på dina favoriter.

Ungern: Strålande, underbart duktig. Inte min typ av musik, men hon är otroligt bra.

Estland: Använd inte vindmaskinen när du har kort, hårdsprayat hår om du inte har en fetish för penntroll asom stoppat svansen i vägguttaget.

Belgien: Roligt med 70-tal. LOVE POWER.

Slovenien: Helt utflippat. Alla musikstilar på en gång, plus opera! Strålande röst, mäktigt. Jag gillar touchen av dragspelet. Hatar de omotiverade, töntiga technobeaten.

Turkiet: Haha, han ser ut som en brunbjörn!

Österike: Vivienne Westwood har gjort kläderna. Jag tycker att de hade för mycket air av höst-vinter 2006 med det texturerade och glittriga silvret. Angående låten? Näpp, ingen åsikt.

Lettland: Roligt! Och lustigt nog låter inte italienskan det minsta lilla som italienska. Jag hör orden, men det är inte italienska. Jag föredrar de två äldre sångarna, mycket bra röster. Men jag gillar inte jeansen och kavajer mer inspirerade av dandyismen med ett smått midjemarkerat snitt hade varit bättre än typiska, trista raka kavajer. Ja, när man kombinerar med cyilderhatt, det vill säga.


Alla mina favoriter kom vidare. Det gjorde pojkbandet också av någon anledning. Jag förstår inte.

Ps. Jag tyckte inte att det var underhållande.Jag hade spattattacker hela tiden och var nervös, vankade av och an och undrade vad annars jag kunde spendera tiden på. Jag skrev 8 A4 med text undertiden. Ritade en massa nervösa figurer. Men ni får självfallet gilla det.

Second Life

http://www.svd.se/dynamiskt/utrikes/did_15400011.asp

Second Life är en interaktiv, 3-dimensionell värld på nätet. Det har nu kommit fram att vissa "vuxna" avatarer har haft sex med "minderåriga" avatarer, det vill säga att en tecknad figur av vuxen skepnad har haft sex med en annan tecknad figur av barnskepnad. Nu vill tyska åklagare ha rätt på personerna i fråga som spelat de vuxna 3D-figurerna för att fälla dem för våldtäkt.

Man kan inte döma någon för fiktiva lekar, i så fall kan man likväl döma den dominanta parten i par där där den ena klär ut sig i... exempelvis blöjor och idkar den typ av lekar. Man kan inte heller fälla dem för våldtäkt, då det i faktum inte skett någon våldtäkt annat än fiktivt, vilket den "våldtagna" parten i det här fallet även måste ha gått med på.

Om en 3D-animerad personlighet har sex med en en annan 3D-animerad personlighet kan man inte hävda att någon av karaktärerna är minderåriga, den som spelar den ena parten kan tänkas vara minderårig, men det faller varken under kategorin sexuellt utnyttjande eller våldtäkt, då det i faktum aldrig händer något.

Om det är något som uppmuntrar pedofiler till att ta nästa steg och utföra samma handling i verkliga livet, det vet jag inte, jag är inte psykolog. Allt jag vet om det är att jag igår exempelvis spelade ett spel där jag gick omkring och dödade saker med en yxa, och så vitt jag vet känner jag inte den minsta lust att plocka ut vår yxa ur vår verktygskammare och gå ut på stan och hugga ner folk idag.

Jag kan, personligen, tänka mig att vissa individer mycket väl är mer lättpåverkade än andra, men att de förmodligen skulle ha trillat dit i alla fall. Men jag vet inte, för jag är inte psykolog.

Hursomhelst anser jag inte att en dom om våldtäkt kan utfärdas, i så fall kan vi likväl fälla alla skådisar som fått agera i våldtäker i film (ännu hellre dom, i så fall, när man tänker efter) eller för den delen alla författare som skrivit om det.

Men, däremot anser jag att Second Life mycket riktigt kan göra det omöjligt för vuxna avatarer och sk. "minderåriga" avatarer att ha sex med varandra. Ur mitt politiskt korrekta perspektiv sprängladdat med moral!

Låt allt fortsätta vara dåligt!

Först brydde jag mig inte det minsta lilla om att Paris hamnat i fängelse på grund av rattfylla. Jag finner det varken roligt eller störande.

Men när folk börjar göra små namninsamlingar för att få henne fri, ja,då jävlar blir jag irriterad.

Vi drar lite citat, hära.

"Paris Whitney Hilton is an American celebrity and socialite. She is an heiress to a share of the Hilton Hotel fortune, as well as to the real estate fortune of her father Richard Hilton. She provides hope for young people all over the U.S. and the world."

Ja, då borde hon kanske föregå med ett gott exempel. Många ser upp till henne, och om "coola" Paris Hilton kan köra bil berusad, vem säger att det inte kan bli en snuskigt dum och destruktiv trend? Var rebellisk, trotsa lagen för att du är fabulous. Nej tack, säger jag.

"As depicted on Friday night's episode "Nancy Grace" on Headline News (May 4, 2007), countless celebrities have been "slapped on the wrist" for similar incidents recently. Nick Nolte, Mel Gibson, Tracy Morgan, Wynonna Judd, to name a few, were arrested and never did a day in jail after their initial arrests for drunk driving /DUI /DWI charges. Rappers Busta Rhymes and Eve still walk free after both being arrested for the same charges as Ms. Hilton just this past week. Brandy's California Highway accident, although no proof of DUI was evidenced in her accident, resulting in the death of a young wife and mother in California, yet Brandy walks free as of today, never doing any time and A WOMAN HAS BEEN KILLED most likely due to her reckless driving!"

Det här är ett fult, och enligt mig mycket idiotiskt argument som används ofta. Argument som "det har alltid gjorts" eller "de fick" är absolut aldrig en orsak till varför dumheter får fortgå. I så fall kunde vi exempelvis skita i att förbjuda barnmisshandel, och kvinnlig rösträtt? Nej, skitsnack. Det hade alltid varit så, varför förändra något? Varför ändra på något somär dåligt, liksom?

Nej, bajs på det där.


"I'm Paris Hilton and I can do whatever I want!"

"Jag är Hanna Fridén, och jag bemöter folk som jag vill bli bemött, och bemöter folk som de bemöter mig."

Sören Olsson


Sören Olsson har bett om ursäkt, inga påhopp nu. Tack.

Och till er som kritiserar mig för att jag ska ha sagt att han uppmuntrar prostitution. Läs om, läs rätt. Jag förväntar mig även en ursäkt för att ni anklagat mig för att jag skulle ha gjort något som jag, i faktum, aldrig gjort. Jag blir besviken och trött på när folk inte orkar läsa vad jag skriver och tar för givet att något de antar från början är sant. När jag ger mig in i en debatt, eller tar mig tid att lämna kritik, tar jag mig även tid att visa personen respekt genom att lyssna på dem utan att dra förhastade slutsatser.

Förutom detta är det ganska pinsamt för er som inte läser när det visar sig att ni har fel. Kritsera gärna det jag säger, men hävda inte att jag är dum som säger att bananer är blå, när jag i faktum sagt att vissa äpplen är gröna.


Sören Olsson, som tidigare uttalade sig i
den här artikeln, vilket triggade mig att behandla ämnet i det här blogginlägget, har skickat det här till min blogg. Hans skrift i kursiv text, min i normal but fat text.

"Hej.

Jag har läst en del av alla dessa inlägg på bloggarna och jag förstår verkligen inte att folk inte tar reda på mer info innan de kastar ur sig vad de "vet" om vad jag har sagt eller inte.


Tyvärr så tycks en hel del tro att jag förespråkar sexhandel - vilket inte alls är sant.
Men det tycks inte riktigt intressera alla.

Ja, det framgår ganska tydligt att du bara läst en del, då jag inte sagt ett knyst om något du sagt i mitt inlägg. Jag har konstaterat att det inte är ett obehandlat ämne inom media, sedan har jag uttryckt mina åsikter i frågan. Jag har aldrig ens nämnt ditt namn. Jag uppskattar därför inte att du tar ett meddelande som förefaller vara förskrivet av dig, publicerar det i min blogg, och får det att framgå som att jag gjort förstnämnda.

Jag har en fullt normal och fullt fungerande med alla mina tre barn - inklusive min son som råkar ha Downs syndrom.
Det är inte alla som förstår hur det är att leva med ett handikappat barn - och det är ju fullt förståeligt.
Vad som är mindre förståeligt är hur många som har åsikter om hur vi föräldrar ska sköta om våra handikappade barn eller ungdomar när de inte har ett dugg erfarenhet själva.

Man behöver inte ha erfarenhet av barn med Downs syndrom för att, om du tar och läser mitt inlägg den här gången, påpeka det faktum att positiv särbehandling frambringar ojämställdhet, bitterhet och avundsjuka i samhället.

Visst - jag var också enormt klok och förståndig när jag gick på gymnasium. Då trodde jag att jag hade alla svar på allting.
Men det viktiga är att det gick över..

Sören Olsson, att förringa folks åsikter enbart på grund av det faktum att de är yngre än du, det kan jag inte respektera. Kritisera folks åsikter om du vill, men ta inte till förnedrande argument baserat på folks ålder. Det är lika illa som att förringa folk på grund av deras kön, ras eller för delen, att förringa folks åsikter för att de är handikappade, som din son. Håll dig till vettiga argument, skippa det andra.

Varför är det så viktigt för folk att veta så precis hur allt ska vara?
Det tycks aktivera en djup rädsla i så många att inte veta.
Att inte ha ett klart och tydligt svar på allting.
Det är så oerhört provocerande att inte ha en färdig lösning på hela världens problematik.

Att tala om såna oerhört svåra saker som sex och samlevnad i samma mening som man nämner svårigheten att få tillgång till detta för funktionshindrade är så djävla obehagligt för en del människor.
Det är beklagligt.
För debatten är ju intressant och angelägen.

Redan i början av 1900-talet konstaterades att vi människor har några grundläggande basbehov.
Andning, törst, värme och sexualitet.
Det har vetenskapen accepterat.

Var det inte just du som sa att åsikten huruvida du hade svar på allting gick över med din ålder? Om du faktiskt har läst ett enda vetenskapligt dokument där det sexuella behovet likställs med de grundläggande behov av törst, hunger och syre så skulle jag väldigt gärna vilja se vilken kvacksalvare det är som skrivit det, då det står klart för alla att en människa i faktum dör om de inte får dessa tre behov tillfredställda. En människa dör inte på grund av bristen på sex, även om gemene man förmodligen mår bättre av att ha möjligheten till sex.

Dock skulle jag vilja se din åsikt om vetenskapen gällande kvinnans sexualitet, då det där är bevisat att en kvinna mår extremt dåligt om hon själv inte får välja sin sexuella partner. Det är därför det finns alfahanar i flockar och varför djur inte heller gillar att bli våldtagna (ta till exempel den rara lilla koalan som enbart förökar sig genom våldtäkt, och tänk på det faktum att koalahonan ofta väljer att ta sitt liv framför att bli våldtagen av koalahannen). Detta är på grund av det faktum att naturen vill att man ska välja den bästa partnern för att kunna skapa så god avkomma som bara möjligt.


Är alltså handikappade, som din son, mer berättigade till att må bra än den eventuellt prostituerade kvinnan? Borde inte kvinnan ha mer rätt i det hela, då det i faktum är hennes kropp som säljs?

Men att sexualitet är ett av människans grundläggande basbehov tycks ändå provocera vissa delar av mänskligheten till den milda grad att de istället ställer sig upp och börjar skrika om "Sören Olsson tycker att man ska köpa sex till handikappade!!"
Jaha?
Var det verkligen det jag sa?
Var det så?
Nä.
Ska man behöva bokstavera för att folk ska förstå?

Läs mitt inlägg Sören Olsson, läs och se att jag inte skrivit något om dig överhuvudtaget förutom det faktum att jag hänvisat till din artikel och inte hållit med om det faktum att det skulle ha varit odiskuterat i media. Jag har uttryckt min ståndpunkt i ämnet, som så många gånger förut, utan minsta lilla referens till dig överhuvudtaget. Jag ser det som otroligt respektlöst att du skickar detta som jag förmodar är ett förskrivet inlägg som du skickat till många bloggar, till mig, som inte gjort något av det du i faktum nu anklagar mig för.

Att gnälla över att folk inte lyssnar på dig, när du uppenbarligen inte lyssnar på andra är helt befängt.


Jag föreslår att de som vill ha en seriös och vettig debatt tar reda på lite mer info innan de börjar gapa och skrika.
Det är endast enfaldigt att läsa vad nån annan tror och därefter göra det till en sanning.

Kasta inte sten i glashus, Sören Olsson.

Vänliga hälsningar till er alla
/Sören"

Ja, tjena!

Trist

Igår var jag på en födelsedagsfest. Jag var jättetråkig. Jag satt och stirrade ut, bet mig i läppen och tänkte på jobb hela tiden. Jobb och deadlines. Och på hur jag borde gå hem och sova. Sedan drack jag ett par glas vin, och en och en halv liter coca cola. Gick hem ganska tidigt och kände mig som världens mest osociala och trista människa.

Köpte en big mac & co, åt den i min ensamma tråkighet. Sedan en burk makrill i tomatsås. Gick och la mig och sov, drömde om jobb och deadlines, tänkte på jobb när jag vaknade, tänker på jobb nu. Idag ska jag fakturera, det är ändå ganska trevligt.

Jag klarar bara inte av att bara "hänga".Det gör mig nervös!


Right back at you

Nu fick jag en inbjudan till invigningen av Spy Bars uteservering i Humlegården den 16 maj (öppet för allmänheten 22:00 eller 23:00 samma dag)

Eftersom att jag formgav inbjudan känns det konstigt.
Jag skickar iväg bilden till Carl M Sundevall, får jag tillbaks den. Senare. Utan annat svar.

Det är som att blicka in i spegelbilden, klämma en finne, och få snuskigt gojs över hela spegeln som svar.





Med skillnaden att en uteservering självfallet är trevligare.

Knyt din egen turban!

image1011

Klockan 19.00 på
Fatale.se kommer det upp instruktioner om hur du knyter din egen turban!
Nu ska jag ut och supa, hejsvej.

Lite Dagens Media

image1008

Annika Marklund och jag med vår PIMP Damon Rasti på Dagens Medias fest.
Bild från Glife.se Fotograf Mathias Nordgren.

Outgrundlig hunger

Jag har en fasansfull hunger inom mig som aldrig går att stilla.

Så fort jag ska sova så börjar jag vrida och vända mig, det svider i magen och hela mitt psyke skriker:"MAT! MAT!"

Efter att jag lidit i cirka 1,5 timme får jag alltid gå upp och äta något. Igår blev det falukorv med broccoli, sån där tung mat som garanterar stenmage dagen efter. Sedan kunde jag sova. Ja, eller, jag kunde sova efter att den smärtsamma magsyreattacken efter maten lagt sig (jag orkade inte dricka något InsideBrus, då det smakar sötad galla med en skiva lime)

Till detta hör att jag, efter att jag varit på Dagens Medias fest på Scandic Anglais, gick till en asiatisk restaurang och åt sushibuffé med
Annika Marklund, Carolina Engman, Ida Rislöw och Annikas kompis. Jag åt 23 sushibitar med  en massa grönsaker.

Jag vet inte hur mycket mat min mage behöver för att bli mätt.


Salongsberusning suger apa!

Salongsberusad.

Det är något folk gillar att vara. De beskriver det som det perfekta läget när man minglar och festar.

Men jag vet inte jag.

Jag avskyr att vara salongsberusad. Jag blir trött, får ont i huvudet och blir introvert. Dessutom sluddrar jag när jag är salongs. Det är jobbigt. Jag är inte full, men så rörig att jag verkar tokpackad i talet. Dricker jag lite till försvinner huvudvärken och sluddret, gången blir rak igen och så vidare. När jag går ut vill jag antingen vara spiknykter eller full. Salongsberusning fungerar inte det mista för egen del.

Idag fick några uppleva detta. Annars, när jag dricker, dricker jag så pass snabbt att jag ska slippa alla röriga krusiduller med salongsberusningen för att få en clean och behaglig fylla. Salongsbersuning, nej, den får mig att känna mig packad och alkad. Huvudvärk. Introvert. Sludder. Huvudvärk. Huvudvärk. Och återigen, en jäkla huvudvärk. Nästan migränklassad.

Konstigt, det där.

Nu ska jag sova. Jag är helt död, jag var nämligen salongsberusad tidigare. Drack nästan två hela glas vin, vilket är synonymt med salongsberusning. Jag borde ha tagit inget eller... sex stycken ungefär. Antingen eller.

BlgählöhblblbklbhnGnuuughl. Ja.

Varför vill man hata?

Thomas, 31, är nog sinnebilden av den typ av fega individ jag avskyr.

Gott att du talar ut, Thomas, jag hoppas att du börjar gå i terapi istället, då det kanske är vad du egentligen behöver. Det finns inget gott att inse att "man kanske är elak" om man inte gör något åt det.

http://expressen.se/nyheter/1.668204

Jag förstår inte alls hur man kan få en kick utav att hata. Jag får en kick utav att vara snäll, och när folk är snälla mot mig. Det är som vårens första solstrålar, solen efter regnet

Ska vi starta en tävling, tror ni att herr Thomas, 31, kommer gå runt till atta bloggare som lär skriva illa om honom nu och ordbajsa? I bet it!

Kate Bosworth kan!

image1006Från premiären av Golden Age.

Kate Bosworth får hemskt, hemskt gärna ge mig den här fantastiska kreationen från Prada när hon är trött på den.

1. SATIN!
2. Figurnära utan att vara osmakligt tajt.
3. Det lustiga avslutet på kjolen påminner mig om gycklare.
4. Det på ett ypperligt smakfullt vis.

Plus i kanten att hon kombinerat det hela med guldaccessoarer, då silver, även om det är hypersuperdupertrendigt, inte skulle passa med nyansen på hennes klänning.



I kombo med den fina håruppsättningen ala romantiskt 20-tal blir det hela fullkomligt smashing, så pass att till och med en gulaktig blondering ser stylish ut!

Bild:
WWD.com




Kalkera?

Snart har jag bloggat i ett år. Under den perioden har det, bland allt annat, kommit in en hel del kritik. Ibland jättebra kritik, ibland kritig som är vettig men som inte passar mitt sett att se på saker, ibland fullkomligt idiotisk kritik och ibland rena elakheter.

En av de roligaste formerna av kritik är när folk kommer till bloggen och bara: "JAG VET ATT DET ÄR SÅ FÖR JAG JOBBAR MED DET HÄR!"

I samtliga fall har det varit tämligen uppenbart att personen i fråga i faktum inte alls jobbar med det, utan att de bara hävdar det för att styrka sin poäng. Extremt illa, det där, då saker och ting lätt skiner igenom. Speciellt personen i fråga som inom loppet av en vecka hävdade att den var tarmläkare, jurist och chefredaktör! (samma IP) mycket imponerande, ansåg jag, att kunna kombinera dessa tre samtidigt och samtidigt vara tämligen kass inom alla yrken med tanke på bristen på vetskap.

Nu, senast var det en person som kom in i bloggen och tyckte att jag kalkerade av mina teckningar, detta skulle denna individ veta för att den minsan var illustratör. Dålig illustratör, tyckte jag då, med tanke på att en illustratör borde ha sett de medvetna anatomiska felen. När man ritar stilrent och grafisk får man förstora och förminska vissa saker till extrema proportioner, annars blir det helt enkelt inte särskilt estetiskt tilltalande då mycket annan information i ett ansikte går förlorat.

Vi tar ett exempel. Det här är en bild på mig som jag gillar.

image1001


image1002Jag kalkerade av den i en stil som liknar min. Som ni ser blir det hela ganska manhaftigt. En kille i ca: 18-20 årsåldern med läppstift. Nu om jag ritar en bild ur samma perspektiv med min stil blir resultatet enligt följande:

image1003



Jag vet inte vad ni tycker. Men jag anser inte att det är särskilt likt (speciellt då den här kanske är snäppet lite mer cartoonish än mycket ni sett i bloggen, men jag orkar inte riktigt arbeta upp en riktigt läcker bild för exemplet. Det är dock samma princip och samma förstorade proportioner). Men det är klart, det skulle kunna fungera utifall att jag tog och manipulerade mina foton först, för att sedan kalkera av dem!

image1004

Men jag tycker att det verkar ganska omständigt. Och så tycker jag att det är lite obehagligt att kika på den här bilden, jag tror att jag skulle bli mörkrädd och få dödsångest varje gång jag tecknade. Det vill jag inte ha.

Puckofotograf!

Hahaha. Min chef på det grafiska företag jag sitter på har sedan en tid varit arg på mig. Ja, inte hela tiden, men då och då på grund av en sak. Jag lånade kameran för 30.000 kronor för ett jobb, och när han fick tillbaka den så hävdade han att kameran gått sönder, att autofokuset skulle gått sönder och att det utan minsta tvivel berodde på att kameran fått en smäll och att några speglar eller något sånt i den då måste gått sönder.

Jag har nekat till detta mycket bestämt, då jag som vanligt var extremt försiktig med den. Vi har tjafsat och bråkat om detta (vi har jobbat tillsammans väldigt länge, då börjar man tjafsa som en riktig familj!) till och från ganska länge och båda har vägrat ge vika.

Idag skulle jag låna den en snabbis igen, varav en bitter kommentar slinker ut:

"Ja, men som du vet så är autofokuset trasigt sedan du använde den, så du får använda manuell fokus."

Jag säger: "Nej, det ska vi allt se!"

Sedan grabbar jag tag i kameran, går in på autofokusinställningarna och noterar att de fortfarande är på samma inställning som när jag senast använde den. Jag använda den för stående porträttfoto, det vill säga att ansiktet skulle vara i fokus, vilket givetvis innebär att jag ändrat fokusinställningarna till att lägga fokus högst upp i bild, istället för den vanliga varianten "total autofokus" (som jag avskyr, då den suger).

Jag ändrar tillbaka till vanlig autofokus, lämnar tillbaks den till chefen som blir storögd och bara:
"Va? Den är lagad!"

Det pinsamma med det här är alltså det faktum att min chef jobbat som fotograf i närmre 20 år.
Hahaha.

Sedan satt vi alla och skrattade länge på kontoret, inklusive han själv. Jag fick ursäkten jag förtjänade samtidigt som jag fick håna honom för att han inte kan något om kameror.

Det var roligt.
Nu vet ni det.

Dödspinnarna

Jag röker för många cigaretter! Det är dåligt på alla sätt och vis. Sluta röka får jag inte göra, inte ännu, senast jag slutade fick jag nästan tarmbråck vilket leder till blodförgftning och död, så jag måste nog vänta 1-2 år till innan jag kan sluta*

1. Ohälsosamt
2. Kostar mycket pengar
3. Jag blir trött
4. Man stinker
5. Omständigt

Jag borde aktivt försöka skära ner. Den nya regeln blir att enbart ta cigaretter när jag är så spattig att jag börjar skaka och sjunga julsånger. Då får jag ta en cigarett. Inte längre av uttråkning eller stress. Det ska jag undvika. Det borde jag. Det är väldigt onödigt, och knappast något jag behöver av hälsoskäl heller. Fler cigaretter än 4-5 om dagen är inte helt tillbörligt. Speciellt då jag blir jävligt trött av att röka mycket, och det är knappast som så att jag ens tycker att det är gott eller mysigt. Cigaretter är för mig pur död, ett lugnande medel och något som får min mage att fungera. Inget annat. Det smakar och luktar skit och får en att se ut som skit. Punkt.


* Jag ser väldigt mycket fram emot tills när jag får sluta. Anledningen till varför orkar jag faktiskt inte ta igen, det är utlämnande och jobbigt. Tvivlarna får alltså ta och ta mitt ord för att det är läkare som gett mig dessa order, eller använda sökfunktionen i bloggen och kolla igenom den groteska mängd kommentarer som finns i inlägget som ni, som sagt, får söka efter själva. Sök efter rökning eller tarmproblem eller något, vad vet jag. Bör finnas under kategorin hälsa.


Threadless

Jag skriver om Threadless på Fatale.se

image999

Bild: graphicairlines

Marie Fredriksson

image998

Marie Fredriksson var det sista technobarnet på Teatron.

Alkoholen hennes enda vän och tröst.


Frippa: Toni & Guy
Glajor: Versace
T-shirt: C.U.M.
Tights: American Apparel
Ankletter: Acne

Vindpustar som styr ödet

Min mamma och jag sitter och samtalar om små, små händelser som ligger i grund för människors utveckling.

Min mor jobbar med bild. Grafisk formgivning, grafisk kommunikation och även som inredningsarkitekt.
Min pappa jobbar med bild. Grafisk formgivning, grafisk produktion och böcker.
Min storasyster jobbar med bild. Grafisk formgivning, grafisk kommunikation, foto och film.
Min storebror har jobbat med grafisk produktion, men bor just nu i Spanien och jobbar med något som passar honom än bättre till hans strålande, karismatiska personlighet, kommunikation.
Min lillebror ska introduceras till den grafiska branschen inom kort, även om jag själv är av uppfattningen att han, om han ska ha en penna, är främst till för skrivandets konst.

Och jag?

Jag jobbar med grafisk produktion, grafisk kommunikation, grafisk formgivning, illustration och foto.

Allt detta började med att min mor, när hon var ett litet barn, hade en barnflicka som tecknade. Hennes namn var Gärd Eriksson, hon var 16 och hon kom från en stor familj med 7-8 barn (bland annat tre systrar vid namn Bettan, Anne-Maj och Maj-Lis) i Ljuså, Boden. Gärd brukade teckna med min mamma, vilket var hur min mamma upptäckte sitt intresse för bild. Min mor introducerade det till min far och tillsammans hade de ett företag för nu många, många år sedan (det finns dock inte längre, de jobbar åt olika håll nu)

På företaget började min storasyster, min storebror och jag introduceras för branschen i mycket ung ålder. För att sedan ha erfarenhet nog att söka sig vidare, välja inriktnig och börja på andra företag. Det är lustigt, vissa kollegor på andra företag har verkligen sett mig växa upp. Sedan åldern 10. Och idag jobbar jag med dem. På branschfester när någon chef kanske druckit en för många glas med vin brukar detta komma upp. Det är roligt. Om jag kommer ihåg det rätt så började jag extrajobba där då och då sedan åldern 12, och fick på så sätt min ubildning och möjlighet att söka mig vidare, och avancerade i karriären tidigt i livet. Corel Draw och andra liknande program som man kan teckna och layouta med började jag självmant leka med i dagisålder, och på så vis hittade jag min fascination för vektorer. Haha. Sitta och jobba i vektorer som femåring. Det är roligt. Annars började jag teckna i Paintbrush (föregångaren till Paint i Windows) redan innan jag pratade. Min mor fick nämligen sin första dator 86, året jag föddes.

Det var inte på något vis påtvingat, det var ett stort intresse för lillgamla jag som drömt om att få jobba sedan dagisåldern (även om jag då var mer inställd på serietecknande och konst) och jag tänker på Gärd, som la den första grundstenen för familjs karriär, och jag hoppas att det gick bra för henne i livet.

Tack Gärd, för att du tecknade med min mamma, Kjerstin Fridén, när hon var barn. Tänk om du visste att det låg i grund för två generationers bildarbete, och förhoppningsvis fler efter oss. Min systerdotter, Freja Lantz Giraldo, söker just nu till konstskola. Hon blir den tredje generationen, och utan Gärd skulle det förmodligen aldrig ha hänt.

Gärd Eriksson, Bettan, Anne-Maj och Maj-Lis.
Det skulle vara roligt om någon visste vilke de var. Min mor skulle bli strålande lycklig.

Min humor

Tillfällig chefredaktör på Stureplan, Viktor Barth-Kron ringer upp, som jag inte har någon annan relation än ytlig och professionell med.

Jag: "Hej, perfekt tajming, jag kom just upp ur badet!"

Viktor: "Oj, det låter trevligt!"

Jag: "Ja. Jag är blöt och naken."

Viktor: "Eh..."

En teckning

image997

Nu var det jäkligt längesedan jag la upp någon teckning eller liknande i bloggen, flera av er vet säkert inte ens att jag är illustratör.

Ni som vet, ni känner igen vad jag gillar. Starka kontraster. Grafiskt. Smått slarviga linjer. Sådärja.

Dyrka mig!

Mailkorrespondens med mina kära kollegor på Fatale, vi ska göra en marknadsundersökning för framtida annonsering. Anonsbolaget har skickat lite kategorier, och läsarna ska fylla i hur intresserade de är med dessa val: "Mycket stort, ganska stort, varken eller, ganska litet och inte alls"

Chefen
frågar oss om vi vill lägga till något. Mitt svar lyder:

Jag vill lägga till:
"Beundra och dyrka Hanna Fridén"

Högst upp, högsta prioritet. Tack.


Chefen:

Det känns tråkigt att lägga in en fråga som bara får svaret "Inget alls"



Sephoras hälsolinje

Jag skriver om Sephoras nya hälsolinje på Fatale.se

"...Hitills låter all fine and dandy, kan man få ut vitaminer och annat nyttigt till folk som tidigare ansett det för flummigt så kan jag enbart se det som bra, men att Sephora i samma veva lanserar ett bantingsprogram i kombination med diverse kosttillskott tyder på att skönhetsvärlden fortfarande leker med saker som i faktum fortfarande har med mer folks dåliga självkänsla att göra, än faktiskt välmående..."

Anledningen till varför jag notifierar er här när jag skriver på Fatale är att jag vet med mig att alla mina läsare inte riktigt fastnat för Fatale ännu, till slut kommer det kanske något som ni fastnar för, och därav kanske ni fastnar för resten av Fatale som hela tiden blir bättre, och som nu är hundra gånger bättre än vid lanseringen!


Carl M Sundevall, ny chefredaktör på Stureplan

"Carl M Sundevall, klubbchef för Spy bar och självutnämnd modehatare som regelbundet saxar fraser från amerikanska Vogue i stil med ?trenchcoatdöden? och ?wayfareres blev passé innan de blev inne? har nu tagit posten som chefredaktör på Stureplan..."

Läs mer på
http://fatale.se/

Tecknad bröstvårta

Hahaha. Ni vet reklamen som går för Halebop på TV?
Ni vet den svarthåriga tjejen med rutig klänning?

Jo, i början när reklamen sändes så kunde man se hennes tecknade bröstvårta genom tyget som rörde sig lika rackigt precis som allt annat.

Nu har den blivit borttagen. Nu är tyget slätt vid hennes vänsterbröst.

De har censurerat en tecknad figur.
Det var för pornografiskt för svensk TV.

Jag tolkar det som att en tecknad bröstvårta är mer pornografisk än en verklig, och det kan ju stämma, eftersom att man kan fråga sig vad vitsen med att teckna dit en bröstvårta som syns genom tyget är. Det är nog som med fyraåringar. En naken fyraåring är bara en gullig, naken liten unge. En fyraåring i bikini däremot, ja, det är lite pedofili över det hela.

Fotvård och övervikt

Nu ligger det två nya inlägg på Fatale.se

Ett om fotvård inför sommaren.

Och ett om vikt, där jag bland annat avslöjar att jag varit överviktig med en vikt på 90 kg på 170 cm!

Det ni, gå och läs!

www.fatale.se

Releasefest för Lunch bakom horisonten

Imorgon har vi på Bokförlaget Mormor releasefest för Lunch bakom horisonten av Bengt Jahnsson-Wennberg som tidigare gett ut konstboken Hur gick det här till hos oss!

Platsen är Nationalgalleriet på Skomakargatan 3, Stortorget i Gamla stan.

Tiden är 17-21, torsdag 3 maj.

Förutom detta är det även konstutsällning med Bengt Jahnsson-Wennberg som pågår från torsdag 3 maj tills onsdag 9 maj.

Välkommen!
 

Eling Kling, nu som blogg!


image993

Okej, jag gissade fel. Jag trodde att det var en annan grej som skulle lanseras på Stureplan.se idag.
Du vinner, V!

http://www.stureplan.se/blogs/elin/

De som bara står och tittar

Helgen har utan tvivel varit intensiv. Jag tänker dela upp den för er.

Vi börjar med händelsen i fredags kväll.

Jag spatserar omkring, plötsligt ser jag tre killar som ropar "Hej hora! Följ med oss ikväll öhuhuehu" någonting. Tjejen det var riktat till är inte utan stake, och hennes kontring blir "Dra åt helvete, penislösa idioter!"

Killarna blir arga och går fram och börjar skrika åt henne och rycka i hennes väska. Så får man inte säga till dem, tycker de. Runtomkring står en hel del folk och tittar, men ingen rycker in. Förutom jag, förstås, som går emellan och ber dem låta henne vara. Detta gör en av killarna väldigt arg, vilket resulterar i att han slänger en knytnäve mot mitt ansikte, vilket resulterar i att jag får ett ganska kraftigt näsblod.

De andra två killarna rycker tag i våldsmannen och säger att de ska dra. Det gör de. Jag står kvar och är mer eller mindre asförbannad. Jag har inte särskilt ont, slaget var inte av den typ som egentligen skadade, men jag börjar blöda näsblod ganska lätt i stressade perioder. Och jag är förbannad och vill såklart slå tillbaka, men jag slåss inte. Jag skulle kunna slåss i självförsvar, men inte i hämndsyfte.

Och jag är asförbannad för att folk som alltid bara står och tittar på i dylika situationer.

En kompis till mig, sedan sex år tillbaka som inte längre bor i stan springer fram till mig och ger mig en redig utskällning. En utskällning för att jag alltid ska göra så. Gå emellan, hålla på och hjälpa till, försöka agera någon slags hjälte. Hon är förbannad för att hon tror att det någon dag kommer att resultera i ett telefonsamtal där hon får höra att jag råkat för illa ut och hamnat på sjukhus, eller än värre, i graven.

Jag förklarar att nej, det tänker jag aldrig sluta med. Jag tänker inte sluta med det i verkligheten eller i bloggen, för jag kan inte vara en sådan person som bara står och tittar på när saker händer. Men jag önskar att alla som stod runt i en sådan situation kunde gå in tillsammans, för då skulle ingen skadas. Då skulle ingen behöva vara rädd för att få spö, vilket otvivelaktigt är det som skrämmer folk. Första gången jag gick emellan, som jag kommer ihåg, var i första klass i lågstadiet. Sedan dess har jag blivit besvärad av bristen på civilkurage hos folk. Och om ingen annan gör det, ja, då kan bannemig jag göra det i alla fall.

Jag har ändå en ganska massiv adrenalinproduktion.

Jag på Neu

image992Jag och Ivan Nunez på Stureplan.se samtalar på NEU.

Jag: Nej, jag är varken rolig eller läcker på bild ikväll. Jag vill nog inte vara med.
Ivan: Jo, den här är tuff!
Jag: Vi tar en ny!

Pose, klick på kamera, bild.

Jag: det där får fungera.
Ivan: Du gör alltid samma pose, jag tar den tidigare!
Jag: Ja, men jag är en jävligt ful brud och då får man helt enkelt använda den enda vinkeln som funkar!

Han tog den tidigare, det är okej. Den är ganska rolig. Roligare än min snygghpåååås.

Klänning, Diana Orving.