Hurra!

Jaja, jag botade min söndagsensamhet med ett väldigt enkelt och smidigt SMS, sedan blev det rak promenad i 10 minuter och jag landade i en säng med film, nackkli och allt vad det innebär. Tänk att det faktiskt kan vara så otroligt enkelt ibland.

En annan fantastisk grej med att sova borta är att man vaknar så förbannat lätt och blir klar så himla snabbt på morgonen att man bara flyger upp och garanterat inte kan komma sent till jobbet. Praktiskt. Man borde alltid sova borta. I alla fall på söndagkvällar med den hemska måndagströttheten dagen efter.

Dagens outfit


image2239

Gillar den här looken. Lillbrollans gamla avlagda kavaj och byxor som han vuxit ur. Kavajen är dock skitstor på mig! Syns inte sådär övertydligt på bilden, men jag har jättebreda axlar och allt är soft för stort. Trivs bra i det.

Tack till Christina Luoma, min producent som tog bilden.

Att skriva en krönika på 4000 tecken

Fan också. Jag skriver en krönika här. En krönika inriktad på mode, feminism och förebilder. Den ska vara 4000 tecken lång. Så jag satte mig ner och skrev. Det tog 15-20 minuter. Sedan kände jag mig ganska klar förutom att jag skulle gå igenom språket* och upptäckte till min fasa att den snarare var på runt 7500 tecken. Jävla piss, alltså. Att jag ska skriva så förbannat långt så förbannat snabbt. Eller, det är väl ingen nackdel sådär. Men alltså jag menar tjena.

SKRIVA KORT. Varför ska det vara så förbannat svårt? Det bara rinner text ur dessa fingrar. Konstant. Om jag hade bloggen som ett heltidsjobb så skulle det bannemig bli en hel jävla dagstidning. Det säger jag er.
 





*Ja, när jag skriver krönikor är jag noggrann, där är stavningen och grammatiken grym, för jag korrläser innan publicering. Jag korrläser dock aldrig bloggen. Det skulle ta bort det fina och spontana. Felen är en del av charmen i en blogg, om jag får säga vad jag tycker. Man ser att det är på riktigt.

Bra!

I örvrigt: Jag mår förbannat bra och är fortfarande jävligt driven. men är arg. Vädligt arg. På mina föräldrar.




Nu lagar jag glutenfri pasta som jag ska dränka i amerikansk dressing och ketchup. Brunchkillen, som är en sann gourmet, anser detta vara förkräckligt. Enligt tidigare utlåtelse.

Jag tröstar mig med att jag är en vinkännare.

Den röda jävla tröjan

Något har upprört mig något förfärligt idag.

De röda tröjorna.

Jag har sett folk som knappt kan skillnaden mellan kapitalism och kommunism bära dem. Jag har sett folk som inte ens vet vad en munk är bära dem. Jag har sett folk vars politiska intresse inte sträcker sig längre än att skrika "HÅRIGA FEMINISTJÄVEL!" bära dem. Jag har sett folk vars sinnebild för litteratur är SE&HÖR bära dem. Jag har sett folk som...

Ja, folk som inte bryr sig bära dem.

Så mumlar de helt oförståeligt om "munkar" och "juntan" och i hälften av fallen har de inte ens vetat vilket land det hela handlar om. Inte alls. Bara den röda tröjan. De gör inte ett skit för något överhuvudtaget i hela samhället men tar tillfället att känna sig goda och präktiga genom att bära en röd tröja. Idag. Så känner de sig så jävla goda. Så jävla rättfärdiga.

Och jag tycker att det är skit.
Ska man känna sig jävligt god och duktig för något så ska man bannemig göra något också.

Humbug.
Jag dricker rödvin. Jag är så god. Det är de döda munkarnas blod jag sörjer. Jag är så jävla god, hörni.

Min tarmrutin på morgonen


Min bajsrutin som följer varje morgon.
Om jag dömer av er läsare så är det ganska många som skulle ha det likadant, eller?

VARNING MYCKET SNACK OM BAJS PILUTTA BLÄBLÄ KISSBAJSGAS INTE LÄSA OM DUM. TJOHOBAJS.

Jag kommer ner i köket och är uppsvälld som en ballong. Helt fylld av gas och skit, som vanligt. Jag går fram till espressomaskinen, gör ren den på kaffe och byter vatten. Packar nytt kaffe i espressokoppen, sätter den i maskinen, letar upp den enda kopp jag klarar av att dricka kaffe ur - En grön köpp i glasserat lergods. Väntar på att den ska bli halvfull. Stirrar på koppen medan kaffet svalnar. Fiser lite samtidigt, ballongmagen börjar gå ner lite. Tar en klunk kaffe, noterar att detta är en dag man ska ta en cigg på först. Går ut i loftgången i min pyjamas och röker. Går in och dricker kaffet. Fiser ganska mycket. Snart händer det grejer här. Först bara tomma luftbollar, sedan kommer de där stinkande grejerna. Då går jag på toa. Bajsar lite. Det luktar förjävligt. Det luktar som en blandning av skit, tobak, cigaretter och bränd plast. Bläbläblä. Tvättar mig ren. Går ut och sätter mig ner. Andas djupt. Gör en ny kopp med kaffe. Går runt i cirklar litegranna. För att få magmusklerna att klemseleklemsa lite på tjockelistarmisen. Tröttnar. Går ut och tar en till cigg. Blir besvärad över bristen på effekt och den äckliga ciggen. Går och lägger mig i soffan i ett halvsittande-halvliggande läge och tänker lätta tankar. Lätta tankar. Halsar kaffet samtidigt. Det ska gå kvickt kvickt för magchock. Blir besvärad över min minimala gasproduktion och gör en mental notering att äta mer lök. Sätter mig och gör annat så länge. Går in på random modeblogg på bloggportalen och blir förvirrad över den fantastiska dåligheten i hela skiten. Blir i samma veva bajsnödig igen, hurra! Går på toa. Minimal tömning. Blir besviken och tänker på alla hemskheter som fortfarande finns kvar i min kropp. Ostbågar. Chips. Potatis. Falukorv. Gröt. Allt i en äcklig, ondskefull massa. Suckar och känner hur min vänstersida gör ont. Det kan bero på två saker. Antingen att bajset vill passera ner till ändtarmen, men då gör det ont lite längre ner i tjocktarmen och det känns ungefär som att någon sparkar mig hundra gånger på samma plats inom loppet av 5-10 sekunder - Sedan blir det toa. Eller så beror det på att det bestämt sig för att fastna precis vid såret i tjocktarmen och gnugga sig lite extra mot det så att fanskapet aldrig ska bli läkt. Och så verkar fallet vara den här gången, men det är inte helt säkert, för jag kan ana att smärtan långsamt, långsamt förflyttar sig.

Och nu skulle jag behöva ett träningspass för att sätta igång funktionen, men det gör ont, det gör ont men det går det gör ont på natten skitsamma.

SKITSAMMA.
Lösa kläder idag.

7 aug 2007 - Mat

1,5 L coca cola

450 g Nacochips

Sinnebilden av dålig kosthållning

Livet på Stureplansredaktionen

image1210Ja. Jag sitter här.

Jag har inte överdrivet mycket att göra för tillfället.

Jag har kissat 6 gånger här på redaktionen idag.
Jag vet inte varför.

Det bara flödar, flödar och flödar.

Lunchstället hade ingen glutenfri mat.
Jag har huvudvärk.
Men annars är det trevligt.

Bäst är nog uteplatsen med alla fimpar, superfashion et trés exclusif?


Full!

Hej, mina kära lärasre! Jag är full och tänkate bidra med ett helt okorrigerat fylleinlägg med stavningasfel! För det är ju skohj, kan man tycvka minsan.

Jag hade det helt enkelt mycket treevligt på Fredsgatans 12 in vinging, eller, jag skiftade mellan att vara difgert förbannad och glad ikcväll, men så kan det minsan vara ibland. Nu ska jag öätaw mycket mat och sova och sedan ska jag jobba imorn, som vanligt så kommer dey att gå excellent. Jag var såååååå nära att skicka iväg wett mail till ett av mina chefert med utskällningar, men jag lät bli, för det gör man allit,.d.

Nu läser jag igenom inlägget, det är mycket roande. På alla sätt och vis.
Herregud, säger jag bara.

"chefert" låter som stjärt.

Ideal i samhället

Jag har läst runt lite mer på nätet angående Sven Otto Littorin, herrklubben han är medlem i (jag skrev om det hela här tidigare idag, och här finner ni Aftonbladets artikel) och folks reaktioner på det. Vissa tycker som jag, andra inte, folk har olika ingångsvinklar och så vidare.

Vad jag däremot blir chockad av är när folk hävdar att det inte är något viktigt att ta upp och att det inte alls spelar roll för kvinnors jämställdhetsposition i samhället, och att det tar bort fokus från viktiga frågor.

1. Kontakter är A och O vad gäller högstatusjobb, eller creddiga yrken med, för den delen. Det hela är inte särskilt konstigt. Om jag var i en position där jag behövde anställa en ny individ skulle jag självfallet välja en individ jag träffat förut, vars personlighet jag gillar och som jag känner mig trygg med. Förmodligen skulle jag välja denna individ även om det kom in en sökande med lite högre kompetens som jag inte alls kände. Det är inte bara jag som tänker i dessa banor, utan det är i stort sett alla. Därför är nätverkande inom många yrken en ytterst viktig del om man vill ta sig vidare i karriären.

I artikeln framgår det att det är män i maktpositioner som är medlemmar i Royal Bachelors Club, män med makt att anställa. När kvinnor inte är med i det här nätverket går de per automatik miste om jobberbjudanden inom en attraktiv sektor.

2. Men är det inte viktigare att fokusera på låg och medelstatusjobb eftersom att de flesta människor rör sig inom det här segmentet, och inte inom högstatusjobb? Är det inte viktigare att ta tag i frågan om kvinnor som får lägre lön, eller går miste om jobb, exempelvis på grund av det faktum att de kan bli gravida? (och därav förlorar arbetsgivaren pengar, jag har skrivit om det här)

Nej, det anser jag inte. I Sverige är vi inte i det läget där kvinnor svälter ihjäl eller lever påtagligt dåligt på grund av statusskillnaden. Därför anser jag att man bör lägga ungefär lika stor prio på låg, medel och högstatusjobb.

Detta på grund av det faktum att kvinnor, män och barn behöver förebilder. Kvinnans förebilder idag baserar sig främst på skönhet och i viss mån även omhändertagande och estetik, inte på affärsliv och karriär. Om vi överhuvudtaget vill ha en nyanserad blandning av kvinnor i höga positioner inom arbetslivet (vilket vi vill ha, då vi måste ha fler förebilder för ett mer jämställt samhälle) måste vi därför öppna portarna för att släppa in kvinnor.

Den allra viktigaste prion inom jämställdhetsfrågan idag anser jag vara invandrarkvinnor i chefspositioner. Som frisk individ hamnar du aldrig längre ner i statusskalan än som invandrarkvinna, och de behöver tydliga förebilder i samhället för att kunna ta sig ur det här och kunna utnyttja vad det svenska samhället har att erbjuda inom utbildning och karriär. Har man tydliga förebilder ändrar sig mycket i de lägre skikten inom status och arbetsmarknad per automatik.

Eller, hur många har inte påverkats av kvinnan vid namn Paris Hilton, och hur många nya fall av anorexi blev det inte i Sverige när även den svenska pressen började ge mest uppmärksamhet till de trådsmalaste kändisarna? Psykologi, everyone wants to go up, och det mest skildrade idealet blir det främsta målet.

Frågan är alltså jävligt viktig.

Fatale.se

image960


Fatale.se

Out with the old, in with the new
Med full fokus

Alla blogginlägg kommer från och med nu skrivas på Fatale, ett samarbete mellan mig, Annika, Sophie, Sofie och Tjuvlysnnat. Vi kommer alla fokusera på våra starka sidor, och försöka ge er läsare vad ni vill ha, med profsig prägel men med det personliga i bloggmediumet kvar! Hoppas ni gillar det!

Nu rann klockan över lite, att man aldrig kan tajma perfekt, alltså!

Tiden är knapp

Ja, nu är det typ ingen tid alls kvar.

Ja känner mig väldigt pretto.

Jag har inte fifflat!


INNAN NÅGON SÄGER ETT SMACK OM BILDEN PÅ MIG FRÅN NEU IKVÄLL SÅ SKA JAG BE OM ATT FÅ TALA OM ATT DET INTE VAR JAG SOM TOG INTIATIVET.

Det var Andreas Höistad, en av de som håller Neu, som ville fota! Och jag är självfallet inte den som är den. Strålande fin bild, dessutom.


image953





Chock! Johan Mattsson på Laroy!

image952Hahaha. Johan Mattsson var på Laroy igår. Johan som vägrar allt i bratväg. Det är mycket roligt. Han försöker gömma sig, men vi ser allt att det är han. Det är faktiskt ännu roligare än att Fredrik Dalheim var på Spy Bar igår. Hahaha. Johan Mattsson på Laroy. Jag får kramper i magen.

Nu kan jag hämnas för att han mobbade mig när jag gick på Stureplansfesten. Jag ska retuschera in "Jag HJÄRTA Laroy" på alla hans tröjor när jag fotar honom på Teatron. Hahaha. Johan Mattsson på Laroy.





Bild: Ivan Nunez, www.stureplan.se








Gårdagens Teatron

Igår lekte jag runt med kameran lite och fick hundra gånger bättre bilder än vanligt! Speciellt när det kommer till färgerna, och förutom det så ser man omgivningen mycket bättre. Mer klubbstämningen, helt enkelt. Det är roligt när man märker att man faktiskt lär sig något, det är pirrigt och spännande. Vissa bilder ser fortfarande ut som mina typiska Teatronbilder, men det blir fler och fler riktigt bra bilder. Jag är så glad!

image948Jag sprang även på en gammal klasskamrat från lågstadiet, Mercedes Ardelius! Här pussar hon på en tjejkompis som heter Helga Bärnarp. Det var lite roligt. När jag såg henne på håll så tänkte jag: "Oj, vad lik Mercedes hon är! De måste jag plåta!" och när jag kom fram och frågade så utbrast Mercedes: "Mendå! Känner du inte igen din gamla barndomskompis?" Så ja, jag tycker det var fint i alla fall. Sånt gör mig glad. The past meets the present, liksom. Eh.

Jag var verkligen strålande glad igår, inte ens det sjuka bråket gjorde mitt humör sämre. Vad som hände var följande.

Jag sitter inne i rummet med speglarna och pratar med Lady Oscar, helt plötsligt är det en massa stojj utanför. Kontrollfreak som jag är så måste jag gå ut och checka läget, se om jag kan göra något och så vidare. När jag kommer ut står det tre killar i trappen och ropar åt några tjejer som springer ut från Teatron i blixtfart. JAg har ingen aning om vilken part det är som bråkat, så jag lägger mig inte i då bråket redan är över. Däremot så börjar jag gå mot nedervåningen, och när jag går förbi killarna i trappen så SPOTTAR en av dem mig i nacken! Och jag har inte gjort något alls! Jag vänder mig om och frågar vem det var, ingen erkänner. Då säger jag att jag ska gå och hämta vakterna för att få dem utslängda.

Och det gör jag. Men då hade redan två vakter på övervåningen uppmärksammat de bråkiga killarna, så totalt blev de utledda av fyra vakter! Mäktigt.

Vakterna på Teatron är riktigt sympatiska, förövrigt. Inga griniga vakter hos oss.
Sedan blev jag glad igen och fortsatte festa.

image949Oscar Simonsson i Coop är vanligtvis riktigt kameraskygg, men jag föreslog att vi skulle ta en bild tillsammans, och då gick han tillslut med på en bild. Sedan fick han eld i lågan och ville ha en massa bilder, bland annat med modellen Rebecca Wiberg. Vi har skapat ett monster, men om vi tar 100 bilder på Oscar nästa gång så får vi i alla fall ett 100% kändisutbud, och då blir våra chefer glada.

Lalala.

Sedan drog vi vidare till Spy Bar där Daniel Örhn och Daria Oudalava firade. De hade haft fest i den sketna lokalen vid namn H62 på Hornsgatan. Skitlokal. Men de hade tydligen lyckats riktigt bra. Det är enbart Daniel och Daria som kan lyckas med det, säger jag bara, för H62 bringar bara ångest och migrän. Så snart jag ser lokalen brukar jag få ofantliga behov av att... exempelvis... plocka fram en osthyvel och hyvla bort all min hud i ansiktet. Det skulle vara mindre smärtsamt än att sätta sin fot inne på H62.

Bra kväll, bra kväll. Hoppas den här blir lika bra, jag ska jobba på både Teatron och på Neu ikväll, och samtidigt passa på att instruera en ny fotograf lite! Roligt!







Vad händer tisdag den tionde klockan 12?

En person kom med en alldeles strålande idé angående angående tidsag den tionde klockan tolv (se klocka) och jag nappar.

Ni läsare här i bloggen får själva föreslå vad ni tror kommer att hända, om någon dag väljer jag ut tio favoriter av förslagen, som ni sedan får rösta på.

Börja föreslå!

Modebloggstävlingen på Aftonbladet.se!

Whoppa, nu är tävlande i Aftonbladets modebloggstävling utvalda!
Jag ligger först där uppe, det har ingen relevans i tävlingen, men det är extremt smickrande då det innebär att jag ligger högst placerad bland modebloggar (favoritvalsmässigt) på Bloggportalen och näst högst på hela Bloggportalen med Tjuvlyssnat som överlägsen etta framför mig som tvåa. Jag är väldigt glad, det är extremt smickrande, tack till er mina underbara, underbara läsare!

Nu börjar den riktiga tävlingen, röstningen på Aftonbladet!

http://blogg.aftonbladet.se/1/perma/328202/

Framtid

Jag och Max sitter och tittar på lägenheter. Vi hittade en fin fyra i Vasastan på 124 kvm med en hyra på 10.000 kronor. Den ville vi ha. Vi satt och gjorde upp vackra fantasier. Vi tänkte att vi kunde låna hans fars möbelsamling (Frank Bergå) med gamla engelska mahognymöbler och kombinera med en massa härlig kitsch. Jag skulle ha en stor, präktig bokhylla enbart för mina läckra skor. En fin skoutställning. Den skulle jag enbart ha för att göra gäster avundsjuka.

Sedan började vi prata om diverse neurologiska avvikelser som möjligtvis kan finnas i våra släkter. Det klingade inte helt bra. Vi skulle möjligtvis få världens vidrigaste barn, men de skulle vara jävligt snygga. Förträffligt snygga, faktiskt.

Ett av rummen skulle bli en stor garderob. En stor verkstag. Stylistrummet. I Vardagsrummet skulle Max modeller frottera fritt, svepa omkring med drinkar iklädda små balettkläder. De skulle dansa för oss.

Ibland skulle Frank Bergå rusa in och slänga Paté i Max skalle. Vi skulle bli det hetaste paret i stan, så hans egna far skulle rota igenom våra byråer och skvallra om vilken storlek Max hade på kondom, hur mycket svampmedicin jag måste ta samt Max Bergås egentliga sexuella läggning, vår brist på barn och vilken relation han egentligen har till sina modeller.

Allt skulle bli fint.

Knark skulle vara strängt förbjudet. Det är bra. Därför skulle 75% av Max vänner inte få komma på besök.

Emesen och dumma människor jag inte känner som addar mig

EMESEN!

Patrick säger:

är en singelkille från Norrköping..

Patrick säger:

så du har nog inte als..

Terezia F säger:

Något intresse av att prata med dig?

Terezia F säger:

Nej precis!

Terezia F säger:

Bra gissat.

Terezia F säger:

Nu blockar jag dig, hejdå!


Kaputt

Min kamera har gått sönder.

Tidigare inlägg