Jag kan knappt komma in på mitt eget jobb
Musikgymnasiet Rytmus ligger i samma byggnad som ZTV och TV 8:s redaktion, men några våningar upp, samma port. Väldigt ofta när jag ska gå in på våra kontor så är det andra, äldre personer som ska in samtidigt, inte sällan från andra delar av huset där andra avdelningar på MTG sitter. Den här situationen har inträffat otaliga gånger, nu.
Okänd människa öppnar dörren med nyckelbrickan, jag kommer efter, tar emot dörren och säger "Tack".
Okänd människa: Ska du verkligen in här?
Jag: Ja...
Okänd människa: Du ska inte upp då? Gymnasiet är där uppe.
Jag: Alltså, nä. Jag jobbar här.
Okänd människa: Jaha! Du är praktikant. Vad roligt!
Jag: Äh...
Okänd människa: Är det spännande att få jobba här? Få se hur det fungerar med TV?
Jag: Alltså, jag är programledare. Jag har ett eget program. Det heter ZTV presenterar Hanna Fridén!
Okänd människa: Eh, oj...
Jag: Jag vet. Jag ser ut som en liten skitunge. Händer hela tiden. Du är inte den första. Men får jag komma in nu?
Okänd människa: Eh, ja, förlåt!
Jag: Tack.
Jag vet inte om jag tycker att det är så lustigt längre. Jenny Seth föreslår att jag ska börja säga: "Ursäkta, men ska du verkligen in här? Vi gör faktiskt ungdoms-TV här. Pensionärsstråken ligger där borta. Stick!"
Dumpa skoningslöst
Berns. Rökrutan med Linn Gustafsson och Natahalie Berg.
Linn: Vad hände med han killen då? Hatten?
Jag: Han sitter och pratar med en tjejkompis till mig, men ändå. Bra ingång, visst, men han var inte lika snygg på nära håll. Jag vill inte längre!
Linn: Du dumpar honom?!
Jag: Alltså... Jag vet inte om man kan säga att man dumpar någon om man inte ens pratat med dem. Han var fantastisk på håll men nära inte alls!
Nathalie: Äh! Du borde bara gå fram till honom. Gå fram och säga "Tyvärr. Jag trodde att du var bloggmaterial, men det var du inte!"
Jag: Dumpa oförutsägbart! Utan att ens ha talat! Fantastiskt svårt!
Linn: ja! Inget värdigt bloggmaterial.
Nathalie: Du var bra på håll, men tyvärr. Du duger inte. Du räcker inte till.
Jag gick inte fram och sa det, men visst hade det varit intressant? Eller? Sorry, du är dumpad ens innan vi talat. Hemskt ledsen. Men den här ögonflörten håller inte längre. Trevligt medan det varade, men jag måste ha min frihet. Jag känner mig trängd. Men jag hoppas vi kan vara vänner.
Det hade faktiskt varit fantastiskt, varför gjorde jag det inte?
Linn: Vad hände med han killen då? Hatten?
Jag: Han sitter och pratar med en tjejkompis till mig, men ändå. Bra ingång, visst, men han var inte lika snygg på nära håll. Jag vill inte längre!
Linn: Du dumpar honom?!
Jag: Alltså... Jag vet inte om man kan säga att man dumpar någon om man inte ens pratat med dem. Han var fantastisk på håll men nära inte alls!
Nathalie: Äh! Du borde bara gå fram till honom. Gå fram och säga "Tyvärr. Jag trodde att du var bloggmaterial, men det var du inte!"
Jag: Dumpa oförutsägbart! Utan att ens ha talat! Fantastiskt svårt!
Linn: ja! Inget värdigt bloggmaterial.
Nathalie: Du var bra på håll, men tyvärr. Du duger inte. Du räcker inte till.
Jag gick inte fram och sa det, men visst hade det varit intressant? Eller? Sorry, du är dumpad ens innan vi talat. Hemskt ledsen. Men den här ögonflörten håller inte längre. Trevligt medan det varade, men jag måste ha min frihet. Jag känner mig trängd. Men jag hoppas vi kan vara vänner.
Det hade faktiskt varit fantastiskt, varför gjorde jag det inte?
Missförstånd
Foto: Maximilian Borovic, Stureplan.se
Okej. Magen har nästan skärpt sig. Kan gå snart, men en anekdot från gårdagen på Galleri Kleerup först. Står och pratar med Roland-Philippe Kretzschmar utanför.
Jag: Jag kan nog inte följa med till Republik sedan, jag har inte aktiverat mitt nya kort så jag har inga pengar.
Roland: Du kan låna av mig.
Jag: Nej, det behövs inte. Jag är ganska trött också.
Roland plockar fram en sedelbunt, flashig som han är liksom.
Roland: Jo, men hur mycket vill du låna? Femhundra?
Jag: Jag vill inte låna!
Roland: Men jo, låna femhundra.
Jag: Nej, jag vill inte låna femhundra!
Roland lägger ner en femhundring i min väska.
Roland: Nu lägger vi den där. Så. Nu kan du följa med.
Han springer in och fixar iordning för stängning. Förbi mig går då en fullkomligt okänd man, stannar till lite, blinkar med ena ögat och börjar suga på sina fingrar.
Jag: Vafan! Jag är ingen hora!
Vaddå tjejer är fjolliga med klädseln?
Min vän Robert Grave ringer upp mig.
Robert: Hanna! Vad ska du ha på dig på Adidasfesten?
Jag: Vet inte. Vill du matcha eller?
Robert: Nej. Det är just det jag vill undvika. Vad har du på dig?
Jag: Ja, alltså nu ser jag väl ut som en blandning mellan Dracula och Wednesday Addams?
Robert: Jag vet! Jag såg det i bloggen. Och jag hade tänkt ha kostym, men då går det inte ju!
Jag: Men ååååh, Robert! Men okej. Jag sätter på mig något spexigt och färgrant då.
Robert: Ja! Då kan jag ha min kostym.
Jag: Bra. Ses sen!
Robert: Ja, ses sen!
Numret tjejerna aldrig ringer
Försöker ringa upp Elin Kling angående en liten jobbgrej. Men hamnar lite fel.
Man: PHC!
Jag: Ehh, oj, hoppsan! Jag tror att jag kommit lite fel här. Ursäkta.
Man: Ja, det tror jag också. Det är inte så många tjejer som ringer hit.
Jag: Aha, jag förstår! Ursäkta och ha en bra dag.
Man: Du med, hej!
"Inte så många tjejer som ringer hit" tänker jag förvirrat. Det låter spännande. Förbjudet. Nästan lite perverst, eller? Jag börjar tänka mig bögporr, eller kanske någon mystiskt hemlig herrförening. Något i stil med Tempelherrarna, kanske. Jag googlar.
PHC Piteå Hockey. Aha. Okej. Det är inte så många tjejer som ringer till Hockeyföreningar i Piteå, alltså.
Man: PHC!
Jag: Ehh, oj, hoppsan! Jag tror att jag kommit lite fel här. Ursäkta.
Man: Ja, det tror jag också. Det är inte så många tjejer som ringer hit.
Jag: Aha, jag förstår! Ursäkta och ha en bra dag.
Man: Du med, hej!
"Inte så många tjejer som ringer hit" tänker jag förvirrat. Det låter spännande. Förbjudet. Nästan lite perverst, eller? Jag börjar tänka mig bögporr, eller kanske någon mystiskt hemlig herrförening. Något i stil med Tempelherrarna, kanske. Jag googlar.
PHC Piteå Hockey. Aha. Okej. Det är inte så många tjejer som ringer till Hockeyföreningar i Piteå, alltså.
Otrevlig receptionist
Jag har just pratat med den mest otrevliga receptionisten någonsin. Jag är alltid trevlig när jag ringer, vilket innebär att folk alltid är trevliga mot mig. Men den här personen var så sanlöst dryg att det inte var klokt. På
Jag: Hej jag heter Hanna Fridén och jag ringer från ZTV. Vi ska göra blahblah med fokus på blahblah och undrar om vi skulle kunna få filma i er butik?
Receptionist: Ja, alltså. Hmmm, då är det nog marknadschefen du ska tala med alternativt en av drift eller butikscheferna. Marknadschefen är på semester just nu och blahblah sitter i möte. Skulle du kunna ringa imorn?
Jag: Ja, alltså. Det vore fantastiskt om det skulle gå att få tag på någon idag för vi skulle behöva filma imorgon.
Receptionist: Imorgon?
Jag: Ja.
Receptionist: Och, eh, du ringer TIDAG kväll?
Jag: Ja.
Receptionist: Jaha! Okej! Jamen jag kollar med driftchefen då.
Tar skitlång tid.
Receptionist: Ja hallå.
Jag: Hejhej!
Receptionist: Ja jag har pratat med driftchefen på Skärholmen nu och han sa att det inte var intresserade av att göra något sådant överhuvudtaget.
Jag: Okej, vad synd.
Receptionist: HEJDÅ *KLICK*
Eh. Inte trevligt alls. Dessutom så tror jag inte på det. Har ju gjort sånt här tidigare meddet här företaget i Skärholmen och de har ALLTID tyckt att det varit kul. Varför skulle de helt plötsligt inte alls vara intresserad av den typ av grej när de alltid tyckt att det varit skitkul tidigare? Nej. Konstigt. Och gud vilken otrevlig receptionist. Det kanske inte går fram i texten, men jag har sällan varit med om att någon talat så nedsättande till mig. Värre än igår!
Jag skulle allvarligt talat inte vilja ha kvar en sådan person på företaget. Vem fan är så otrevlig? Om något inte går så säger man ju alltid: "Nej, tyvärr. Det går inte för att blahblah" man är inte rent av taskig. Han SLÄNGDE på luren i mitt öra. Han SKREK nästan åt mig. VADFAN?
Jag: Hej jag heter Hanna Fridén och jag ringer från ZTV. Vi ska göra blahblah med fokus på blahblah och undrar om vi skulle kunna få filma i er butik?
Receptionist: Ja, alltså. Hmmm, då är det nog marknadschefen du ska tala med alternativt en av drift eller butikscheferna. Marknadschefen är på semester just nu och blahblah sitter i möte. Skulle du kunna ringa imorn?
Jag: Ja, alltså. Det vore fantastiskt om det skulle gå att få tag på någon idag för vi skulle behöva filma imorgon.
Receptionist: Imorgon?
Jag: Ja.
Receptionist: Och, eh, du ringer TIDAG kväll?
Jag: Ja.
Receptionist: Jaha! Okej! Jamen jag kollar med driftchefen då.
Tar skitlång tid.
Receptionist: Ja hallå.
Jag: Hejhej!
Receptionist: Ja jag har pratat med driftchefen på Skärholmen nu och han sa att det inte var intresserade av att göra något sådant överhuvudtaget.
Jag: Okej, vad synd.
Receptionist: HEJDÅ *KLICK*
Eh. Inte trevligt alls. Dessutom så tror jag inte på det. Har ju gjort sånt här tidigare meddet här företaget i Skärholmen och de har ALLTID tyckt att det varit kul. Varför skulle de helt plötsligt inte alls vara intresserad av den typ av grej när de alltid tyckt att det varit skitkul tidigare? Nej. Konstigt. Och gud vilken otrevlig receptionist. Det kanske inte går fram i texten, men jag har sällan varit med om att någon talat så nedsättande till mig. Värre än igår!
Jag skulle allvarligt talat inte vilja ha kvar en sådan person på företaget. Vem fan är så otrevlig? Om något inte går så säger man ju alltid: "Nej, tyvärr. Det går inte för att blahblah" man är inte rent av taskig. Han SLÄNGDE på luren i mitt öra. Han SKREK nästan åt mig. VADFAN?
Alla hjärtans dag
Hahaha. Stackars Leo. Han hade helt glömt bort att det var alla hjärtans dag imorn och har därför RÅKAT se till att vi ska äta på Le Rouge imorn. Haha. Hahaha. Så när jag sa: "Men Leo, det är ju alla hjärtans dag imorn? Du hatar ju den dagen? Du ville ju inte göra en grej av det?" så såg han ut som att han fått en stor knölpåk inkörd igenom anus, borrad igenom hela hans kropp, utflygandes ur hans öron.
Men efter att han svurit lite och nojjat lite så sa han.
"Jaja. Det får gå ändå. Trots att det är alla hjärtans dag. Men fan vad fullt det kommer vara där".
"Du får helt enkelt trösta dig med att du hade glömt att det var det! Du ville bara göra något fint i allmänhet!"
"Ja, jag får väl det..."
Se. Det roliga med det här är att jag nog aldrig varit med om att en kille verkligen bjudit ut mig på fin restaurang på alla hjärtans. Även om de kommer ihåg dagen så blir det aldrig stora grejer, vilket har passat mig finfint, mind you (även om man någonstans egentligen blir lite avis på andra tjejkompisars pluttenutthistorier) men han som glömmer bort dagen altogether och hatar konceptet ska bjuda mig på Le Rouge!
Mycket underhållande. Haha.
Men efter att han svurit lite och nojjat lite så sa han.
"Jaja. Det får gå ändå. Trots att det är alla hjärtans dag. Men fan vad fullt det kommer vara där".
"Du får helt enkelt trösta dig med att du hade glömt att det var det! Du ville bara göra något fint i allmänhet!"
"Ja, jag får väl det..."
Se. Det roliga med det här är att jag nog aldrig varit med om att en kille verkligen bjudit ut mig på fin restaurang på alla hjärtans. Även om de kommer ihåg dagen så blir det aldrig stora grejer, vilket har passat mig finfint, mind you (även om man någonstans egentligen blir lite avis på andra tjejkompisars pluttenutthistorier) men han som glömmer bort dagen altogether och hatar konceptet ska bjuda mig på Le Rouge!
Mycket underhållande. Haha.
Jag är numer en äkta skvallerjournalist
Foto: Lina Thomsgård
Devi säger:
han: devi har du läst nattboken?
Hanna Terezia Fridén säger:
Huhuhu.
Devi säger:
jag: nä
Devi säger:
han: hanna skrev att vi var ihop
Devi säger:
jag: jaså?
Devi säger:
jag: *läser*
Devi säger:
jag: fint då
Devi säger:
han: ja, eeeeh, nu är det väl officiellt typ
Hanna Terezia Fridén säger:
Hähähäh.
Hanna Terezia Fridén säger:
Nu är jag en ÄKTA skvallerjournalist med andra ord!
Hanna Terezia Fridén säger:
Hurra!
Devi säger:
jag: neeeh, det blir inte officiellt förrän man ändrar på facebook
Devi säger:
han: DÅ ÄNDRAR VI NU
Devi säger:
hihihihi
Hanna Terezia Fridén säger:
^_^
Hanna Terezia Fridén säger:
Fint!
Hanna Terezia Fridén säger:
Jag känner att jag gjort något bra!
Hanna Terezia Fridén säger:
JAG TOG DET JOBBIGA STEGET ÅT ER.
Hanna Terezia Fridén säger:
Men då vet vi det i framtiden, det är bra.
Hanna Terezia Fridén säger:
Så om erat sex är dåligt exempelvis.
Hanna Terezia Fridén säger:
Men det känns svårt att prata om.
Devi säger:
ja absolut! det var roligt
Hanna Terezia Fridén säger:
Så droppa det bara till mig.
Devi säger:
hahah
Hanna Terezia Fridén säger:
Så kan jag skriva det i Nattboken.
Mitt fel?
Jag vet inte om ni läst att den föredetta PR-chefen Peter Sahlberg inte jobbar här på ZTV längre. Han fastnade där i Costa Rica. Han åkte dit för att surfa. Det gjorde han. Rakt efter den andra provinspelningen med mig. Den gick ut på att jag skulle intervjuva två personer. Fejk, givetvis. En på engelska och en på svenska.
Peter skulle vara proffs och delta i surf-SM. Det hela gick till enligt följande.
Jag: Välkommen Beter Salsberg!
Peter: Sahlberg.
Jag: Ja, just det ja. Du är surfare och snart kör surf-SM igång här i Sverige, är du taggad?
Peter: Som fan blahblahblah.
Jag: Vad trevligt! Men du, alltså, jag undrar... Vart surfar man i Stockholm egentligen? Typ i Slussen eller på vågorna där? Är det inte lite töntigt att, haha, försöka surfa i Stockholm?
Peter: Nejmen... Man får åka ut till där det finns vågor blahblah.
Jag: Typ äventyrsbaden eller? Vågmaskiner?
Peter: Ja, haha, kanske!
Jag: Men är det inte bara yttepyttebebisar på små brädor som kan surfa på äventyrsbadens vågor? Eller? Är du en bebis.
Peter: Blahblahblah.
Jag: Men jag har ju sett att det finns en surfingbutik i den där nya Gallerian Skrapan på Söder. Och jag älskar den. Vet du varför jag älskar den?
Peter: Nej?
Jag: Jo, för att den alltid är TOM. Underbart.
Och så där gick det. Och jag fick en liten tillsägelse att man inte får vara riktigt så taskig. Så det ska jag inte vara. Man ska inte förnedra gäster. Och det ska jag ju inte göra. Men PR-chefen åkte till Costa Rica ändå och kom aldrig tillbaka. Han är där och surfar. På riktigt faktiskt!
Ibland undrar jag om det någonstans är lite mitt fel.
Peter skulle vara proffs och delta i surf-SM. Det hela gick till enligt följande.
Jag: Välkommen Beter Salsberg!
Peter: Sahlberg.
Jag: Ja, just det ja. Du är surfare och snart kör surf-SM igång här i Sverige, är du taggad?
Peter: Som fan blahblahblah.
Jag: Vad trevligt! Men du, alltså, jag undrar... Vart surfar man i Stockholm egentligen? Typ i Slussen eller på vågorna där? Är det inte lite töntigt att, haha, försöka surfa i Stockholm?
Peter: Nejmen... Man får åka ut till där det finns vågor blahblah.
Jag: Typ äventyrsbaden eller? Vågmaskiner?
Peter: Ja, haha, kanske!
Jag: Men är det inte bara yttepyttebebisar på små brädor som kan surfa på äventyrsbadens vågor? Eller? Är du en bebis.
Peter: Blahblahblah.
Jag: Men jag har ju sett att det finns en surfingbutik i den där nya Gallerian Skrapan på Söder. Och jag älskar den. Vet du varför jag älskar den?
Peter: Nej?
Jag: Jo, för att den alltid är TOM. Underbart.
Och så där gick det. Och jag fick en liten tillsägelse att man inte får vara riktigt så taskig. Så det ska jag inte vara. Man ska inte förnedra gäster. Och det ska jag ju inte göra. Men PR-chefen åkte till Costa Rica ändå och kom aldrig tillbaka. Han är där och surfar. På riktigt faktiskt!
Ibland undrar jag om det någonstans är lite mitt fel.
Jag borde kanske ta det lite, lite lugnare
Hahaha. Sprang på en av Riches vakter igår när jag var på Berns.
Sa hej.
Han tittade på mig.
Gav mig en mycket faderlig kram och sa:
"Hanna. Det är söndag. Gå hem och SOV för en gångs skull. Bara SOV."
Vi lever roligt just nu.
Sa hej.
Han tittade på mig.
Gav mig en mycket faderlig kram och sa:
"Hanna. Det är söndag. Gå hem och SOV för en gångs skull. Bara SOV."
Vi lever roligt just nu.
Vad har hänt med alla playerkillar?
Jeh, jag träffar ju en kille väldigt oseriöst. Det vill säga, vi hånglar och vi dansar och vi åker hem tillsammans. Vi har ingen relation och vi är inte monogama. Han träffar två andra tjejer samtidigt och jag, ja, jag flänger runt och petar på de jag finner attraktiva. Det hela är helt fantastiskt. Han är känd som en notorisk playerkille och precis alla har varnat mig för honom.
Vilket bara uppmuntrat mig mer, eftersom att det är precis det jag söker nu.
Men något verkar ha hänt, här.
"Hur fan har du tid att träffa de där andra tjejerna egentligen? Du har ju bara varit med mig!"
"Ja, men jag har bestämt mig för att sluta träffa dem och fokusera på dig fullt ut."
"Va?"
"Titta, jag har köpt en tandborste åt dig!"
"Va?"
"Vi skulle få vackra barn tillsammans. Vi ska ha barn du och jag."
"VA?"
"Jag gillar Colette. Det är ett fint namn. Vårat barn ska heta Colette och nu behöver vi inte ha skydd heller. Får du barn så döper vi henne till Colette. För det ska bli en tjej också."
"VA?"
"Nu ska jag laga glutenfri mat åt dig!"
"Klocka är sex på morgonen!"
"Ja, men jag vill att du ska äta bra mat. Inte chips. Det är bara tjockisar som äter chips. Du får inte bli tjock."
"JAG VILL INTE ATT DU SKA SLUTA TRÄFFA DE ANDRA TJEJERNA!"
"Jaha! Jaja. Det är väl snarare ditt problem än mitt, i så fall! Sätt dig och var tyst nu så lagar jag mat så pratar vi inte om det där mer! Eller rök en cigg eller något, dumsnut!"
Han gör det enbart för att irritera mig! För att göra mig arg! Han vill skapa dramatik! Jag vet det!
Jag behöver en krigslist!
Får SMS av killen jag gick hem med i lördags. Det är angående mina kvarglömda smycken.
Han: "Askungen glömde visst halva sitt smyckeskrin här..."
Jag: "Hade jag smycken igår? Har du provat dem? Känns det spännande?"
Han: "Ja och jag tror jag behåller ringen, örhängena och armgrejen kan du få tillbaka"
MIN FAVORITRING, JUE!
Den där jävla ringen har varit med om så mycket. För flera år sedan blev den kvarglömd hos en asfreaky snubbe som tog reda på mitt efternamn, hemadress och telefonnummer efter att vi setts och bombade mig med handskrivna brev, skickade mig CD-skivor och bombade mig med SMS som jag aldrig svarade på. Senast han tog kontakt med mig var för typ ett år sedan, när han hittat min blogg, och ville locka med en dejt med orden att han kände asmånga asviktiga personer och kunde hajpa min karriär. Man bara eh, nej, tror inte det va.
Sedan blev den kvarglömd på en fest och var borta ganska länge. Jag återfann den på en killes lillfinger ute på en klubb. Sprang fram och sa: "MIN RING! Eller? Är den verkligen din?" Och han sa: "Nä, hittade den på en fest! Den är kanske din. Du kan få tillbaks den om jag får en öl." Så fick jag tillbaks den, en öl är inte en så farlig hittelön.
Sedan blev den kvarglömd hemma hos ett ex som jag inte ville veta av överhuvudtaget vid tillfället. Jag sket i alla andra av mina grejer jag glömde där, men den här ringen älskar jag. Den är viktig för mig. Så jag trotsade allt och mötte upp honom för att få den. Vi började båda två böla ashögljutt ute på Södermalmstorg. Stromgråta i varandras armar. Fin syn, fin syn.
Sedan har jag tappat den hundra gånger på Spy Bar, men Daria har alltid återfunnit den. Fantastiska Daria.
OCH NU HÅLLS DEN GISSLAN!
Jag behöver en krigslist, mina damer och herrar. Hur föreslår ni att jag gör? Ringen måste återbördas. Den har utstått läskiga män, fylla, klantighet och olycklig kärlek. Den kan kan klara det här. Det kan den.
Byteshandel? Krig? Drogning?
Vad föreslår ni?
Han: "Askungen glömde visst halva sitt smyckeskrin här..."
Jag: "Hade jag smycken igår? Har du provat dem? Känns det spännande?"
Han: "Ja och jag tror jag behåller ringen, örhängena och armgrejen kan du få tillbaka"
MIN FAVORITRING, JUE!
Den där jävla ringen har varit med om så mycket. För flera år sedan blev den kvarglömd hos en asfreaky snubbe som tog reda på mitt efternamn, hemadress och telefonnummer efter att vi setts och bombade mig med handskrivna brev, skickade mig CD-skivor och bombade mig med SMS som jag aldrig svarade på. Senast han tog kontakt med mig var för typ ett år sedan, när han hittat min blogg, och ville locka med en dejt med orden att han kände asmånga asviktiga personer och kunde hajpa min karriär. Man bara eh, nej, tror inte det va.
Sedan blev den kvarglömd på en fest och var borta ganska länge. Jag återfann den på en killes lillfinger ute på en klubb. Sprang fram och sa: "MIN RING! Eller? Är den verkligen din?" Och han sa: "Nä, hittade den på en fest! Den är kanske din. Du kan få tillbaks den om jag får en öl." Så fick jag tillbaks den, en öl är inte en så farlig hittelön.
Sedan blev den kvarglömd hemma hos ett ex som jag inte ville veta av överhuvudtaget vid tillfället. Jag sket i alla andra av mina grejer jag glömde där, men den här ringen älskar jag. Den är viktig för mig. Så jag trotsade allt och mötte upp honom för att få den. Vi började båda två böla ashögljutt ute på Södermalmstorg. Stromgråta i varandras armar. Fin syn, fin syn.
Sedan har jag tappat den hundra gånger på Spy Bar, men Daria har alltid återfunnit den. Fantastiska Daria.
OCH NU HÅLLS DEN GISSLAN!
Jag behöver en krigslist, mina damer och herrar. Hur föreslår ni att jag gör? Ringen måste återbördas. Den har utstått läskiga män, fylla, klantighet och olycklig kärlek. Den kan kan klara det här. Det kan den.
Byteshandel? Krig? Drogning?
Vad föreslår ni?
In all the minds of my loved ones
Hahaha.
Min kompis Devi drömde om mig inatt. Hon vaknade av att killen hon strular runt med kysser henne i nacken, och hon börjar skrika: "NEJ HANNA NEJ!"
Sedan börjar hon vakna till, tittar sig förvirrat omkring, konstaterar att nej, Hanna har varken afro eller skägg och skriker skräckslaget till honom: "MEN DU ÄR JU INTE HANNA FRIDÉN!"
Jag vet inte vad jag gillar mest. Att det är den mest fantastiska felsägningen någonsin eller att hon, i hennes sömndruckna tillstånd, faktiskt uttalar mitt efternamn.
Jag önskar att jag sett hans min.
Lite som en ångvält
Ett tag sedan, i en taxi. Jag och Robert.
Jag: "Jag är söt och gullig och charmig!"
Robert: "....eh."
Jag: "Jamen, vaddå? Jag är söt och gullig! Jättecharmig!"
Robert: "Alltså..."
Jag: "Nejmen, vaddå? Det är jag ju!"
Robert: "Jag skulle väl inte beskriva dig riktigt så..."
Jag: "Va? Vaddårå? Hur skulle du beskriva mig?"
Robert: "Ehrm..."
Jag: "Säg, säg, säg, säg! Kom igen!"
Robert: "Jag tror snarare att man skulle kunna likna dig med en ångvält."
Jag: "Nej! Jag är söt och gullig! Charmig! Charmigaste i stan är jag, hurra hurra! Söt och gullig!"
Robert: "Hu."
Martin har även gett mig smeknamnet "Stockholms lilla monstertruck" och min mamma benämndes som "Lilla lastbilen" på hennes förra jobb. Det går i släkten, alltså, och jag måste väl finna mig i att jag aldrig kommer bli söt och gullig.
Men ångvält är nog bättre. LET'S RUN 'EM OVER, THE BASTARDS!
Kvinnlig rivalitet?
Jag hade det trevligt igår tills dess att en händelse helt förstörde min kväll. Jag var ute och tog ett par öl med Karin. I rökrutan på ett ställe kommer det fram en tjej och hälsar. Vi kallar henne Pocahontas, då jag inte har lust att hänga ut någon. Vi kallar hennes tjejkompis för JAFAR.
"Hanna...?"
"Det stämmer, jag heter Hanna."
"Pocahontas!"
"Hej, du ser bekant ut! I vilket sammanhang har vi setts?"
"Blahlah!"
"Nejmen hej, tjena, trevligt" (klappkram på axeln, tjohej).
"Det här är min kompis JAFAR."
"Hej Jafar, Hanna!"
Vi kommer in på den enda person som, så vitt jag vet, vi både känner. Jag träffade den här personen lite, men det blev inget av det. På grund av olika faktorer. Jag insisterade dock på att den andra parten ar grym och att jag hoppades på att vi skulle bli grymma vänner, men att han var dålig på det här med telefonen.
Jafar blir helt plötsligt arg:
"Alltså, har du inte tänkt på att det kanske bara handlar om att han inte VILL svara i telefonen? Han har sagt till mig att han tycker att du är jobbig när du ringer. Han sa att du typ smygit runt i hans lägenhet och smygfotat mat och tandborstar i tjugo minuter när han var borta och att du är helt psyko!"
Nu, jag blir förvånad över det hela. För det första förstår jag inte påhoppet, för det andra så tror jag inte på henne. Alls. Jag har träffat henne en gång, den här killen känner jag inte heller nära men jag är ändå mer beredd att tro att han inte sprider lögner (då jag gillar honom!) än på en tjej som lackar ur av helt okänt skäl på krogen.
Skulle det vara sant så är det ju konstigt. Han var med när samtliga saker fotades. Han var med och valde ut matbilderna och det var han som uppmanade till fotandet av elden. Bilderna las upp hemifrån honom när han satt bredvid mig och tittade i hans soffa och han har hela uppsättningen med bilder på hans egen dator. Nu talar vi inte bredvid som långt bort i soffan, nu talar vi bredvid som att han satt lika mycket framför datorskärmen som jag och tittade på allt jag gjorde och kommenterade det. Sedan la han ut samma matinlägg på sin blogg, som jag yrkade på att han skulle ta bort i efterhand pga. att jag inte gillade den offentliga faktorn (INTE som en diss!)
Nåja, men i alla fall.
Jag: "Varför säger du sådär? Det är ju uppenbarligen en lögn menad att såra mig."
Jafar: "Du snackar skit om honom!"
Jag: "Det tycker jag inte alls. Jag har stått och förklarat att han är en jättebra kille men att han är dålig med en enda grej, jag tycker inte att det är skitsnack. Dessutom så vet jag att det här är sant, då våra gemensamma polare påtalade detta så fort någon hört att vi gått hem tillsammans och berättat hela historien med hans ex *BLEEP* och att hans polare kommit in i bloggen och talat om detta faktum i inlägg där jag ens nämnt en kille och telefon samtidigt."
Jafar: "Han tycker i alla fall bara att du är jobbig och knäpp när du gick runt och fotade."
Jag: "Jaha, men det är ju konstigt. Han var den som uppmanade till fotot av elden och jag la upp inlägget med honom hemma hos honom."
Jafar: "Jaha! Nej, jag tror nog mer på vad han säger än vad du gör."
Jag: "Och jag tror inte på dig, för jag tycker att det är konstigt. Jag tror bara att du vill vara taskig."
Sedan fortsätter det sådär ett tag. Pocahontas är inte bråkig, hon står mestadels och ser besvärad ut, vilket jag har full förståelse för. Hon påtalar vid ett tillfälle att jag och tjejen inte ska bråka utan att vi ska lösa det hela med honom istället. När det här dock fortsatt ett tag och jag stått och påtalat att jag inte tror henne, tycker att hon är taskig och berättar att jag blir genuint sårad så orkar jag inte längre och hälsar att jag inte vill fortsätta diskutera det här, att jag vill gå in och att de får ha en trevlig kväll.
Jag ansluter till mina vänner lite där ute. Sedan går jag in, men de står i vägen. Pocahontas säger något, något trevligt och medlande har jag för mig. Men Jafar är fortfarande bråkig. Själv är jag trött på det hela och anser inte att det finns något mer att prata om och jag blir jävligt förbannad på att man ska fortsätta dra samma bråk om och om igen när det inte leder någon vart, då jag säger. "Alltså, du, ta ditt feta arsle och kör upp det i din slappa jävla fitta din fula jävla idiot."
Jafar: "Tror du att det där sårar mig eller? Försöker du göra mig ledsen eller?" I ärlighetens namn kunde jag inte bry mig. Jag har påtalat att jag blir genuint sårad av hennes kommentarer flera gånger själv, däremot så vill jag få ett abrubt slut på det hela så att jag kan fortsätta ha en trevlig kväll.
Då har Pocahontas tröttnat på hela situationen (förståeligt!) och brusar upp, däremot så anser jag väl kanske att kommentaren som kom var missriktad.
"Alltså.... Hanna, fyfan. Fyfan vad ELAKT. Fyfan vad ELAK du är."
Jag blir förvånad, faktiskt. Här har jag stått och fått höra att jag i princip är ett efterhängset hatat psyko och har påtalat att jag inte vill snacka skit om någon och har inte sagt ett ont ord till den andra tjejen förutom att hävda att jag tror att hon ljuger pga. att hon vill försvara sin kompis. Jag har påtalat att jag blir ledsen och jag har velat avsluta det meningslösa, olösliga bråket. Jag har inte fått avsluta det dock, och jag säger en grej tillbaka och blir den elaka. Det förstår jag för det första inte alls.
Sedan fortsätter Pocahontas.
"Jag blir så arg på att det alltid blir så här! Tjejer ska inte bråka, tjejer ska hålla ihop mot de dumma killarna! Jag är så trött på den kvinnliga rivaliteten. Alltid denna kvinnliga rivalitet istället för att man står upp för varandra och stöttar varandra."
Så fortsätter hon så tills jag avbryter henne. Jag håller nämligen inte med. Och jag orkar faktiskt inte föra det hela vidare. Jag säger: "Nej, jag vill faktiskt inte fortsätta med det här. Gå in där med er, hejdå, och sedan pratar vi inte mer om det hela. Ha en bra kväll. Hejdå. HEJDÅ."
Pocahontas tittar på mig chockat och säger: "Jaha, då vet jag hur du är då."
Ja, det hoppas jag verkligen. Jag har försökt avsluta bråket tidigare och har stått och tagit en massa skit hur länge som helst utan att säga något tillbaka. Jag har inte sagt ett ont jävla ord till den andra tjejen fören hon tog upp det hela igen. Det är den jag är. Hur jag kunde bli utmålad som skurken i det hela har jag absolut ingen förståelse för, och jag blir förvånad över hennes kommentar men jag vill, som sagt, inte bråka mer och låter det stå.
Den andra saken jag inte förstår är orden om kvinnlig rivalitet. Jag har haft tre bråk med tjejer det senaste året. En tjej kallade mig för råttfitta utanför Spy Bar för att jag blev inpekad av pointern (eller, bråk och bråk, jag sa inget tillbaks) och en annan tjej i toakön till ett ställe som jag blev förbannad på för att hon inte ville släppa före en tjej som höll på att spy ner hela sig själv. Och sedan det här. Däremot har jag bråkat mycket mer med killar.
Nu, vid ett bråk med en tjej får jag alltså höra att jag håller på med något kallat för kvinnlig rivalitet. Jag förstår det inte. Varför måste man könsbasera allt? Varför kan det inte bara handla om två INDIVIDER som är arga på varandra och bråkar? Är det så, att det bara är för att det är två tjejer och en kille med så måste tjejerna nödvändigtvis sluta upp med varandra och tracka killen? Varför kan inte jag välja att lita på personen jag i det här fallet känner bättre (killen) istället för en tjej jag aldrig träffat som är förbannad på mig på krogen?
Jag har aldrig någonsin varit med om den kvinnliga rivaliteten. Varken i skolan eller i jobbet. Aldrig någonsin. Jag har däremot varit med om bråk mellan individer, och jag tycker inte att det skiljer sig det minsta lilla om det är ett bråk med en tjej eller en kille. Jag ser inget skäl till att göra det till ett stort problem i ett patriarkat bara för att bråket någon gång råkar vara med en tjej istället för en kille.
Jag tycker att det var extremt konstiga, och väldigt lätta ord att ta till. Jag jämför det personligen med en kille som kallar mig för manshatande feminist för att jag blir förbannad på honom för att han taffsat på mig, som så ofta händer.
Och jag gillar inte det här med att man måste könsspecifiera allt och dra något över en kvinnlig, klyschig kam istället för att se på folk som individer. Har vi något problem i samhället så är det att man nonchalerar folks åsikter och känslor just på grund av sådanna förutfattade meningar, som att säga att något skulle bero på "rivalitet" eller för den skull PMS.
Vadfan kallas det när två män bråkar egentligen? Ingenting sådär. De enda jag pratat med som talat om den kvinnliga rivaliteten har bland annat varit en granne till mig, en kvinna i sisådär 50-åsåldern som kallar alla andra i hennes egen ålder för kärringar och som aldrig klarat av att jobba med en annan kvinna någonsin på grund av att hon säger att hon inte orkar med den kvinnliga rivaliteten och allt bråk som blir (vilket gör det ganska uppenbart att hon är den bråkiga och att hon är den som inte klarar av andra kvinnor) och samtidigt sitter och talar om hur hon minsan använt sina kvinnliga charmer och sex appeal för att komma fram i jobbet. Som hon säger att kvinnor bör göra, för övrigt.
Nej. Jag tycker att hela situationen är helt sjuk. Och jag kan nog påstå att jag skulle ha reagerat likadant om tredje parten var en man och tjejen och jag båda var, tja, exempelvis bögar.
Frånsett en grej.
Jag skulle snarare ha sagt: "Ta ditt feta arsel och tryck upp det i ditt slappa ANUS, din fula idiot".
"Hanna...?"
"Det stämmer, jag heter Hanna."
"Pocahontas!"
"Hej, du ser bekant ut! I vilket sammanhang har vi setts?"
"Blahlah!"
"Nejmen hej, tjena, trevligt" (klappkram på axeln, tjohej).
"Det här är min kompis JAFAR."
"Hej Jafar, Hanna!"
Vi kommer in på den enda person som, så vitt jag vet, vi både känner. Jag träffade den här personen lite, men det blev inget av det. På grund av olika faktorer. Jag insisterade dock på att den andra parten ar grym och att jag hoppades på att vi skulle bli grymma vänner, men att han var dålig på det här med telefonen.
Jafar blir helt plötsligt arg:
"Alltså, har du inte tänkt på att det kanske bara handlar om att han inte VILL svara i telefonen? Han har sagt till mig att han tycker att du är jobbig när du ringer. Han sa att du typ smygit runt i hans lägenhet och smygfotat mat och tandborstar i tjugo minuter när han var borta och att du är helt psyko!"
Nu, jag blir förvånad över det hela. För det första förstår jag inte påhoppet, för det andra så tror jag inte på henne. Alls. Jag har träffat henne en gång, den här killen känner jag inte heller nära men jag är ändå mer beredd att tro att han inte sprider lögner (då jag gillar honom!) än på en tjej som lackar ur av helt okänt skäl på krogen.
Skulle det vara sant så är det ju konstigt. Han var med när samtliga saker fotades. Han var med och valde ut matbilderna och det var han som uppmanade till fotandet av elden. Bilderna las upp hemifrån honom när han satt bredvid mig och tittade i hans soffa och han har hela uppsättningen med bilder på hans egen dator. Nu talar vi inte bredvid som långt bort i soffan, nu talar vi bredvid som att han satt lika mycket framför datorskärmen som jag och tittade på allt jag gjorde och kommenterade det. Sedan la han ut samma matinlägg på sin blogg, som jag yrkade på att han skulle ta bort i efterhand pga. att jag inte gillade den offentliga faktorn (INTE som en diss!)
Nåja, men i alla fall.
Jag: "Varför säger du sådär? Det är ju uppenbarligen en lögn menad att såra mig."
Jafar: "Du snackar skit om honom!"
Jag: "Det tycker jag inte alls. Jag har stått och förklarat att han är en jättebra kille men att han är dålig med en enda grej, jag tycker inte att det är skitsnack. Dessutom så vet jag att det här är sant, då våra gemensamma polare påtalade detta så fort någon hört att vi gått hem tillsammans och berättat hela historien med hans ex *BLEEP* och att hans polare kommit in i bloggen och talat om detta faktum i inlägg där jag ens nämnt en kille och telefon samtidigt."
Jafar: "Han tycker i alla fall bara att du är jobbig och knäpp när du gick runt och fotade."
Jag: "Jaha, men det är ju konstigt. Han var den som uppmanade till fotot av elden och jag la upp inlägget med honom hemma hos honom."
Jafar: "Jaha! Nej, jag tror nog mer på vad han säger än vad du gör."
Jag: "Och jag tror inte på dig, för jag tycker att det är konstigt. Jag tror bara att du vill vara taskig."
Sedan fortsätter det sådär ett tag. Pocahontas är inte bråkig, hon står mestadels och ser besvärad ut, vilket jag har full förståelse för. Hon påtalar vid ett tillfälle att jag och tjejen inte ska bråka utan att vi ska lösa det hela med honom istället. När det här dock fortsatt ett tag och jag stått och påtalat att jag inte tror henne, tycker att hon är taskig och berättar att jag blir genuint sårad så orkar jag inte längre och hälsar att jag inte vill fortsätta diskutera det här, att jag vill gå in och att de får ha en trevlig kväll.
Jag ansluter till mina vänner lite där ute. Sedan går jag in, men de står i vägen. Pocahontas säger något, något trevligt och medlande har jag för mig. Men Jafar är fortfarande bråkig. Själv är jag trött på det hela och anser inte att det finns något mer att prata om och jag blir jävligt förbannad på att man ska fortsätta dra samma bråk om och om igen när det inte leder någon vart, då jag säger. "Alltså, du, ta ditt feta arsle och kör upp det i din slappa jävla fitta din fula jävla idiot."
Jafar: "Tror du att det där sårar mig eller? Försöker du göra mig ledsen eller?" I ärlighetens namn kunde jag inte bry mig. Jag har påtalat att jag blir genuint sårad av hennes kommentarer flera gånger själv, däremot så vill jag få ett abrubt slut på det hela så att jag kan fortsätta ha en trevlig kväll.
Då har Pocahontas tröttnat på hela situationen (förståeligt!) och brusar upp, däremot så anser jag väl kanske att kommentaren som kom var missriktad.
"Alltså.... Hanna, fyfan. Fyfan vad ELAKT. Fyfan vad ELAK du är."
Jag blir förvånad, faktiskt. Här har jag stått och fått höra att jag i princip är ett efterhängset hatat psyko och har påtalat att jag inte vill snacka skit om någon och har inte sagt ett ont ord till den andra tjejen förutom att hävda att jag tror att hon ljuger pga. att hon vill försvara sin kompis. Jag har påtalat att jag blir ledsen och jag har velat avsluta det meningslösa, olösliga bråket. Jag har inte fått avsluta det dock, och jag säger en grej tillbaka och blir den elaka. Det förstår jag för det första inte alls.
Sedan fortsätter Pocahontas.
"Jag blir så arg på att det alltid blir så här! Tjejer ska inte bråka, tjejer ska hålla ihop mot de dumma killarna! Jag är så trött på den kvinnliga rivaliteten. Alltid denna kvinnliga rivalitet istället för att man står upp för varandra och stöttar varandra."
Så fortsätter hon så tills jag avbryter henne. Jag håller nämligen inte med. Och jag orkar faktiskt inte föra det hela vidare. Jag säger: "Nej, jag vill faktiskt inte fortsätta med det här. Gå in där med er, hejdå, och sedan pratar vi inte mer om det hela. Ha en bra kväll. Hejdå. HEJDÅ."
Pocahontas tittar på mig chockat och säger: "Jaha, då vet jag hur du är då."
Ja, det hoppas jag verkligen. Jag har försökt avsluta bråket tidigare och har stått och tagit en massa skit hur länge som helst utan att säga något tillbaka. Jag har inte sagt ett ont jävla ord till den andra tjejen fören hon tog upp det hela igen. Det är den jag är. Hur jag kunde bli utmålad som skurken i det hela har jag absolut ingen förståelse för, och jag blir förvånad över hennes kommentar men jag vill, som sagt, inte bråka mer och låter det stå.
Den andra saken jag inte förstår är orden om kvinnlig rivalitet. Jag har haft tre bråk med tjejer det senaste året. En tjej kallade mig för råttfitta utanför Spy Bar för att jag blev inpekad av pointern (eller, bråk och bråk, jag sa inget tillbaks) och en annan tjej i toakön till ett ställe som jag blev förbannad på för att hon inte ville släppa före en tjej som höll på att spy ner hela sig själv. Och sedan det här. Däremot har jag bråkat mycket mer med killar.
Nu, vid ett bråk med en tjej får jag alltså höra att jag håller på med något kallat för kvinnlig rivalitet. Jag förstår det inte. Varför måste man könsbasera allt? Varför kan det inte bara handla om två INDIVIDER som är arga på varandra och bråkar? Är det så, att det bara är för att det är två tjejer och en kille med så måste tjejerna nödvändigtvis sluta upp med varandra och tracka killen? Varför kan inte jag välja att lita på personen jag i det här fallet känner bättre (killen) istället för en tjej jag aldrig träffat som är förbannad på mig på krogen?
Jag har aldrig någonsin varit med om den kvinnliga rivaliteten. Varken i skolan eller i jobbet. Aldrig någonsin. Jag har däremot varit med om bråk mellan individer, och jag tycker inte att det skiljer sig det minsta lilla om det är ett bråk med en tjej eller en kille. Jag ser inget skäl till att göra det till ett stort problem i ett patriarkat bara för att bråket någon gång råkar vara med en tjej istället för en kille.
Jag tycker att det var extremt konstiga, och väldigt lätta ord att ta till. Jag jämför det personligen med en kille som kallar mig för manshatande feminist för att jag blir förbannad på honom för att han taffsat på mig, som så ofta händer.
Och jag gillar inte det här med att man måste könsspecifiera allt och dra något över en kvinnlig, klyschig kam istället för att se på folk som individer. Har vi något problem i samhället så är det att man nonchalerar folks åsikter och känslor just på grund av sådanna förutfattade meningar, som att säga att något skulle bero på "rivalitet" eller för den skull PMS.
Vadfan kallas det när två män bråkar egentligen? Ingenting sådär. De enda jag pratat med som talat om den kvinnliga rivaliteten har bland annat varit en granne till mig, en kvinna i sisådär 50-åsåldern som kallar alla andra i hennes egen ålder för kärringar och som aldrig klarat av att jobba med en annan kvinna någonsin på grund av att hon säger att hon inte orkar med den kvinnliga rivaliteten och allt bråk som blir (vilket gör det ganska uppenbart att hon är den bråkiga och att hon är den som inte klarar av andra kvinnor) och samtidigt sitter och talar om hur hon minsan använt sina kvinnliga charmer och sex appeal för att komma fram i jobbet. Som hon säger att kvinnor bör göra, för övrigt.
Nej. Jag tycker att hela situationen är helt sjuk. Och jag kan nog påstå att jag skulle ha reagerat likadant om tredje parten var en man och tjejen och jag båda var, tja, exempelvis bögar.
Frånsett en grej.
Jag skulle snarare ha sagt: "Ta ditt feta arsel och tryck upp det i ditt slappa ANUS, din fula idiot".
Vad fan menar han, den där Johannes?
Jag ringer upp Johannes Helje, han har nämligen skvallrat om att han tänkt bära sin minimala lilla matchande tennisoutfit ikväll, vilket innebär att jag självfallet vill vara där och festa MED honom.
Jag: "Hej Johannes!"
Johannes: "Varför ringer du? Är du uttråkad eller?"
Jag: "Eh... vänta, du förutsätter att jag måste vara uttråkad för att ringa dig? Typ desperat eller så? Mobbar du dig själv eller mobbar du mig här? Jag vet inte!"
Johannes: "Jag vet inte..."
Jag: "Jag vill UMGÅS. Jag vill se din outfit igen. HALLÅ. SES. FEST."
Johannes: "Du är alltså uttråk--- nej, förlåt, nu sa jag det igen."
Nåja. Nu ska vi försöka utreda det här, hade jag tänkt. Johannes försökte förklara sin fras med att han just varit på besök i sin hemstad i Dalarna, och att den blödande cynismen och bitterheten inte riktigt hunnit rinna av honom. Men det var en dålig förklaring, tycker jag.
Vi har tre alternativ.
ALTERNATIV 1.
Mitt rykte om hur dålig jag är på att ringa och faktiskt föreslå umgänge har föregått mig, och Johannes har bland annat råkat läsa mitt blogginlägg om det hela. Därför förutsätter Johannes att jag känner mig ensam, desperat och övergiven och enbart ringer honom som nödlösning för att kompensera min ensamhet.
ALTERNATIV 2.
Johannes finner mig tråkig och vill inte umgås med mig!
ALTERNATIV 3.
Johannes tycker att jag är en tuff och hipp mediatjej som inte borde umgås med en lowly klubbfotograf.
Så, två av dessa alternativ innefattar att han utsätter sig för självmobbning, och det är ju dumt. Det ska man inte göra. Däremot är alternativ nummer två garanterat sämre, då det skulle innebära att jag var ogillad. Det går jag inte heller med på. Däremot kan det vara en kombo av ALTERNATIV 1 och ALTERNATIV 2. Typ: "Hanna är helt okej att hänga med, men jag skulle aldrig styra upp planer för det!" Och det gillar jag ju inte heller. Damn it!
Andra förslag?
(Johannes, du får inte komma med egna förslag!)
Kallisti och jag cybersexar
Jag och min vän Martin Kallisti känner oss lite desperata och försöker kompensera våran ensamma, gråa tillvaro med lite cybersex.
Martin K säger:
En videoguide om hur man får sex med sina vänner?
Fridén säger:
Precis.
Martin K säger:
Ja, det kan jag.
Martin K säger:
Du kan vara den kåta tjejen.
Martin K säger:
Som bara skriker ut sin brunst.
Martin K säger:
"Jag är så sugen att jag glider av stolen här!" ropar du.
Fridén säger:
Du tar av dig byxan och visar en stor babianstjärt som du viftar med i vinden.
Martin K säger:
Du visar den stora assfist som växer på din rygg.
Martin K säger:
Brun och nöjd vajar den harmoniskt av och an i den svaga brisen.
Martin K säger:
Med två kåta sakletarfingrar för du in ditt luffarmunspel i mandelgrottan!
Fridén säger:
De fagra tonerna från mina fittpruttar får din pepperoni att svälla och skälva!
Fridén säger:
Röd och svullen som stjärten så utsöndrar den en kryddig doft.
Martin K säger:
Öppna kanalen stiger in genom dörren och med ett brusande eritreanskt program fullt av böljande rapsfält och lössittande vita kläder kastar den sig över din skämmiga lilla kropp.
Fridén säger:
Nejmen, inga jävla tredje parter här.
Fridén säger:
JAG TRODDE JU ATT VI HADE DET FINT TILLSAMMANS MARTIN!
I sanning en fin relation
Idag sa Robert de tre magiska orden.
Han satt vid sitt soffbord med huvudet i händerna, log och tittade mig i ögonen och sa:
"Jag ska bajsa".
Då log jag tillbaka, lutade mig fram och sa:
"Ja, gör det du."
Han satt vid sitt soffbord med huvudet i händerna, log och tittade mig i ögonen och sa:
"Jag ska bajsa".
Då log jag tillbaka, lutade mig fram och sa:
"Ja, gör det du."
Vissa av de jag känner är så jävla... ja, Stureplan
En av mina "Stureplansbekantskaper" ringer upp och ska informera mig om ett litet problem, enligt henne, dårå.
Tjej: Hanna, jag kollade din blogg och din outfit från igår.
Jag: Ja?
Tjej: Jättefin! Verkligen!
Jag: Tack!
Tjej: Men alltså den där lilla bilden där man ser bara dig, alltså...
Jag: Vad?
Tjej: Din panna.
Jag: Vad är det med min panna?
Tjej: Alltså, det är veck i den. Var det verkligen en bra bild att välja?
Jag: Vaddå?
Tjej: Och jag vill inte låta taskig, men det kanske är dags att botoxa lite där så att du inte får permanenta fåror?
Jag: Va?
Tjej: Ja, ångerveck liksom. Det vill man inte ha, man ser så deprimerad och sliten ut då.
Jag: JAG KANSKE ÄR DEPRIMERAD OCH SLITEN!
Tjej: Alltså...
Jag: Jag ska botoxa din stjärt.
Tjej: Men Hanna--
Jag: Jag ska botoxa dina ögon! De ska bli stora och uppsvällda! Mangaögon!
Tjej: Men bli inte sådan nu, jag vill ju bara vara snäll--
Jag: Jag ska botoxa din pojkväns penis så att den inte är så ådrig.
Jag: Jag ska botoxa ditt lockiga hår så att det blir rakt.
Jag: Jag ska botoxa din vollangkjol så att den blir en tajt liten horkjol.
Tjej: Hanna!
Jag: Jag skulle visserligen kanske kunna botoxa mitt anus, jag upplever att min ring är lite skrynklig.
Tjej: Jag tror inte att man kan göra det, men man kan bleka...
Jag: HEJDÅ! HEJDÅ HEJDÅ HEJDÅ HA TREVLIG HELG GOD JUL HEJ!
Tjej: Hanna, jag kollade din blogg och din outfit från igår.
Jag: Ja?
Tjej: Jättefin! Verkligen!
Jag: Tack!
Tjej: Men alltså den där lilla bilden där man ser bara dig, alltså...
Jag: Vad?
Tjej: Din panna.
Jag: Vad är det med min panna?
Tjej: Alltså, det är veck i den. Var det verkligen en bra bild att välja?
Jag: Vaddå?
Tjej: Och jag vill inte låta taskig, men det kanske är dags att botoxa lite där så att du inte får permanenta fåror?
Jag: Va?
Tjej: Ja, ångerveck liksom. Det vill man inte ha, man ser så deprimerad och sliten ut då.
Jag: JAG KANSKE ÄR DEPRIMERAD OCH SLITEN!
Tjej: Alltså...
Jag: Jag ska botoxa din stjärt.
Tjej: Men Hanna--
Jag: Jag ska botoxa dina ögon! De ska bli stora och uppsvällda! Mangaögon!
Tjej: Men bli inte sådan nu, jag vill ju bara vara snäll--
Jag: Jag ska botoxa din pojkväns penis så att den inte är så ådrig.
Jag: Jag ska botoxa ditt lockiga hår så att det blir rakt.
Jag: Jag ska botoxa din vollangkjol så att den blir en tajt liten horkjol.
Tjej: Hanna!
Jag: Jag skulle visserligen kanske kunna botoxa mitt anus, jag upplever att min ring är lite skrynklig.
Tjej: Jag tror inte att man kan göra det, men man kan bleka...
Jag: HEJDÅ! HEJDÅ HEJDÅ HEJDÅ HA TREVLIG HELG GOD JUL HEJ!
Min skam (men jag äter inte snor i alla fall)
Johnny Scharonne säger:
Min fågel är äcklig och äter mitt saliv
Fridén säger:
BLÄÄÄÄ!
Fridén säger:
Oförskämd fågel!
Johnny Scharonne säger:
den får göra det! den tror jag är dens mamma
Fridén säger:
Brukar du äta din mammas saliv?
Johnny Scharonne säger:
nej, men fågelmammor kräks upp mat åt sina bäbisar
Fridén säger:
Det brukar inte jag.
Fridén säger:
Brukar du göra det åt din fågel?
Johnny Scharonne säger:
inte kräkas, bara ge den saliv när den pussar på mina läppar
Fridén säger:
Det är visserligen ett mycket försvarligt skäl till bulimi.
Johnny Scharonne säger:
haha
Johnny Scharonne säger:
"jag vill ju bara mata min fågel!"
Fridén säger:
Du sitter och låter det sippra ut, i bubblor typ?
Johnny Scharonne säger:
jaa
Fridén säger:
Fysatan.
Fridén säger:
Jag gör så ibland med mig själv.
Fridén säger:
Gör en liten salivbubbla.
Fridén säger:
Så suger jag in den igen.
Johnny Scharonne säger:
hahah...det är typ värre
Fridén säger:
Men ibland misslyckas jag för att bubblan går sönder!
Fridén säger:
Och då får jag dregel över hela mig.
Fridén säger:
Då känner jag mig patetisk och äcklig. Jag skäms.
Max hard AKA. Eva Karlsson Strid
Besatt, någon? Jag tycks ha fått en mycket hängiven groupie.
"Stureplansmodell" "orgasm" och "paris hilton". Ah, med andra ord har vi att göra med en skäggig gubbe, runt 60 bast med snuskiga fantasier om 20-åriga tjejer. Då vet vi. Som vi först misstänkte, med andra ord.
I övrigt har jag alltid undrat vad det är som driver folk till att skicka hundra meddelanden i rad utan svar.
Män och deras...
Jag och buss/brunchkillen i Spy bars rökruta igår.
Jag: Haha, kolla han där, tror du att han är stolt över sin penis eller?
Jag vickar huvudet åt hållet där det står en kille med uppenbart för liten gren som gör så att hans byxor får en obehagligt stor rund boll mellan benen.
Kille: Va? Vem? Han där? Tycker du att han har en stor penis?
Jag: Alltså, nejmen, eh...
Kille: Det har han inte! Jag har större! Jag ska visa!
Han går och ställer sig i exakt samma position bredvid honom och trycker ner ena handen i byxfickan.
Kille: Kolla här nu. Kolla på honom och kolla på mig. Hans är inte alls stor! Titta på oss. Jämför!
Jag: MEN NEJ!
Kille: JO!
Jag: NEJ!
Kille: Jomen titta nu, titta då. Hans är på sin höjd bred, men den måste vara kort!
Jag: SLUTA!
Kille: Min är i alla fall längre! Hans är bara bred. Kort och bred som en bulle!
Jag: MEN SLUTA, HAN HÖR DIG JU!
Kille: Hans är inte stor!
Jag rycker tag i hans hand och drar honom därifrån, mycket generat.
Kille: Men vaddå? Min är längre!
Jag: Haha, kolla han där, tror du att han är stolt över sin penis eller?
Jag vickar huvudet åt hållet där det står en kille med uppenbart för liten gren som gör så att hans byxor får en obehagligt stor rund boll mellan benen.
Kille: Va? Vem? Han där? Tycker du att han har en stor penis?
Jag: Alltså, nejmen, eh...
Kille: Det har han inte! Jag har större! Jag ska visa!
Han går och ställer sig i exakt samma position bredvid honom och trycker ner ena handen i byxfickan.
Kille: Kolla här nu. Kolla på honom och kolla på mig. Hans är inte alls stor! Titta på oss. Jämför!
Jag: MEN NEJ!
Kille: JO!
Jag: NEJ!
Kille: Jomen titta nu, titta då. Hans är på sin höjd bred, men den måste vara kort!
Jag: SLUTA!
Kille: Min är i alla fall längre! Hans är bara bred. Kort och bred som en bulle!
Jag: MEN SLUTA, HAN HÖR DIG JU!
Kille: Hans är inte stor!
Jag rycker tag i hans hand och drar honom därifrån, mycket generat.
Kille: Men vaddå? Min är längre!
Martins andra inflyttningspresent?
Martins inflyttningspresent
Jag försöker komma på vad jag ska ge min kära vän Martin Kallisti i inflyttningspresent ikväll, han är dock inte så medgörlig som önskat.
Min gigantiska kran
Samtal med Robin Klang på väg till Riche.
Jag: Alltså, jag har en ganska stor näsa.
Robin: Eh, nej!
Jag: Jo, eller, inte stor som i gigantisk, men lite större en genomsnittet.
Robin: Nej Hanna, du har inte en stor näsa!
Jag: Jo!
Robin: Nej!
Jag: Jo!
Robin: Nej, det har du inte, sluta!
Jag: Men alltså, jag har en grav näsfetish. Jag älskar stora näsor. Min näsa är större än genomsnittet.
Robin: Eh...
Jag: Jag vet att den är större, och jag är stolt över det. Säger du emot mig blir jag ledsen! Min näsa är bannemig större än genomsnittet, och om folk inte tycker det så får de bannemig ta och hålla med mig ändå, annars kanske mitt slälvförtroende krossas och jag blir till en lipande liten miserabel pöl på marken. Och tar livet av mig.
Robin: Eh...
Jag: Så det så.
Robin: Okej, din näsa är störra än genomsnittet.
Jag: Tack!
Sedan gick det förbi en grupp killar som pratade om näsor, riktigt gigantiska kranar, som rent av kunde jämföras med elefantsnablar.
Jag: Haha! De pratade om mig. Min näsa är fantastisk.
Konvers på MSN med Martin
Min kära vän Martin Kallisti visar upp en sida av honom jag aldrig sett, och som jag inte riktigt uppskattar, ska medges.
Fridén säger:
Hello!
Fridén säger:
Kom över och se på Idol med mig!
Martin K säger:
Jag ska till ett hotell strax!
Fridén säger:
Oj, du är hora?
Martin K säger:
Det är nån sorts firmagrej där jag ska vara lekapa.
Martin K säger:
Man ska gissa mitt yrke!
Fridén säger:
HORAAA!
Martin K säger:
Ja!
Fridén säger:
Du ska vara lekhoran!
Fridén säger:
Hurra, jag vann!
Martin K säger:
Jag håller på och designar olika klasser till mitt dataspel.
Martin K säger:
Det finns tre grupper. Människor, onda som kommit genom portalen samt förrädare!
Martin K säger:
Man kan vara soldat, läkare, pirat eller tjej om man är människa.
Martin K säger:
Som ond kan man t ex vara alv. De kan kramas. Det gör jättemycket skada.
Fridén säger:
ELLER tjej?
Martin K säger:
De har GAY HUG som närstridsvapen alltså.
Fridén säger:
Läkare, pirat ELLER tjej?
Martin K säger:
Ja.
Martin K säger:
Tjej är en speciell klass.
Fridén säger:
Eeeh.
Martin K säger:
Det framgår inte vad könet är på de andra.
Martin K säger:
Tjejer har prickskyttegevär.
Fridén säger:
Men, läkare, pirat ELLER tjej?
Fridén säger:
Sexistspel!
Fridén säger:
Du bidrar till patriarkatet!
Martin K säger:
Ok!
Martin K säger:
^_^
Fridén säger:
DET ÄR DÄRFÖR DU BARA FÅR VARA HORA PÅ HOTELLBARER.
Martin K säger:
Ja!
Martin K säger:
Man kan vara ond professor eller skelett också.
Martin K säger:
Jag vet inte om skelettet är kille eller tjej.
Martin K säger:
Man kanske kan sätta en bh på det?
Fridén säger:
Jag vill inte ha med ditt sexistiska spel att göra.
Martin K säger:
Man kan spränga kvinnojourer också.
Fridén säger:
Men, fan vad dum du är. Hoppas du har kul på ditt hotell, lilla hora >: (!
Naken
Jag råkar alltid vara naken när mina vänner ringer. Robert ringde just.
Robert: Hej! Var det du som ringde? Jag duschade.
Hanna: Hej! Ja, det var det!
Robert: När ska vi ses?
Hanna: Jag duschade också just, så vi gör oss klart så snabbt som möjligt sedan möts vi upp vid Stureplan och går till Ambra?
Robert: Det låter perfekt. Jag står naken i mitt sovrum.
Hanna: Jag står naken i mitt kök.
Robert: Jag står naken i mitt kök lite också, jag växlar lite mellan rummen. Ibland är jag naken i badrummet.
Hanna: Vad trevligt! Jag är bara naken i mitt kök.
Robert: Vad trevligt! Vi hörs om en stund då, kram!
Hanna: Ja, kram!
MSN
Ibland uppskattar inte ens jag min äckliga bajshumor. Här blev jag bara ledsen. Vad är det här för sjuk jävla form av självdestruktivitet?
Bukfettsdebatt med min förra chef
Jag och min förra chef Carl M Sundevall brukar ofta komma in på ämnet "vårat bukfett". Den här gången kom vi fram till att det innebar makt för män, att jag är bög och att bukfettet kan vara en riktig saviour för oss som annars är riktiga benrangel. Givande.
Carl M säger: men de har ju anorexi hela bunten också! man vet ju hur såna är!
Fridén säger: Sant. Det är bara vi smaltjocka som funkar!
Fridén säger: Även om man är ett tragiskt benrangel så kan man alltid hämta styrka från bukfettet.
Fridén säger: Tack, all öl som flödat genom dessa ådror, för den fantastiska gåva ni lämnat mig.
Fridén säger: Dessutom har jag skaffat höga tanttrosor som håller in det hela nu. Skitbra.
Carl M säger: Well, är man man så kallas det ju för "maktmage".
Carl M säger: eller egentligen powermage, men maktmage är ju en alliteration = bättre
Fridén säger: Så ni döljer den inte?
Fridén säger: Ni förtydligar den?
Fridén säger: Lite som en pushup, fast för buken?
Carl M säger: hehe, njaa. Men vi skäms inte så mycket för den. Alltså jag har ju rätt bra hållning, om jag slappnar av har ju jag värsta magen. Eller slappnar av, min bra hållning är min standardavslappnade version. Men om jag härmar någon med dålig hållning = VÄRSTA MAGEN
Carl M säger: Du skulle ju kunna göra en riktig flickrumsfeministisk grej på just detta, att det är okej för män men inte för kvinnor.
Fridén säger: Om jag har trosor som är lite för låga så blir min korv accentuerad.
Fridén säger: Sådanna kan män skaffa.
Fridén säger: Så får de en riktig maktmage.
Carl M säger: Det finns ju pushup-kalsonger. Stort i italien. Har aldrig fattar vad de pushar upp bara - könet eller rumpan. Men det kanske är magen?
Fridén säger: Jag tror att det är kulorna främst, faktiskt.
Carl M säger: jag tror det är rumpan, men är inte säker. Stora rumpor på killar är ju faktiskt det allra keffaste.
Fridén säger: Nej, det är snyggt!
Fridén säger: Höga, stora stjärtar.
Carl M säger: bög
MSN, givetvis.
Carl M säger: men de har ju anorexi hela bunten också! man vet ju hur såna är!
Fridén säger: Sant. Det är bara vi smaltjocka som funkar!
Fridén säger: Även om man är ett tragiskt benrangel så kan man alltid hämta styrka från bukfettet.
Fridén säger: Tack, all öl som flödat genom dessa ådror, för den fantastiska gåva ni lämnat mig.
Fridén säger: Dessutom har jag skaffat höga tanttrosor som håller in det hela nu. Skitbra.
Carl M säger: Well, är man man så kallas det ju för "maktmage".
Carl M säger: eller egentligen powermage, men maktmage är ju en alliteration = bättre
Fridén säger: Så ni döljer den inte?
Fridén säger: Ni förtydligar den?
Fridén säger: Lite som en pushup, fast för buken?
Carl M säger: hehe, njaa. Men vi skäms inte så mycket för den. Alltså jag har ju rätt bra hållning, om jag slappnar av har ju jag värsta magen. Eller slappnar av, min bra hållning är min standardavslappnade version. Men om jag härmar någon med dålig hållning = VÄRSTA MAGEN
Carl M säger: Du skulle ju kunna göra en riktig flickrumsfeministisk grej på just detta, att det är okej för män men inte för kvinnor.
Fridén säger: Om jag har trosor som är lite för låga så blir min korv accentuerad.
Fridén säger: Sådanna kan män skaffa.
Fridén säger: Så får de en riktig maktmage.
Carl M säger: Det finns ju pushup-kalsonger. Stort i italien. Har aldrig fattar vad de pushar upp bara - könet eller rumpan. Men det kanske är magen?
Fridén säger: Jag tror att det är kulorna främst, faktiskt.
Carl M säger: jag tror det är rumpan, men är inte säker. Stora rumpor på killar är ju faktiskt det allra keffaste.
Fridén säger: Nej, det är snyggt!
Fridén säger: Höga, stora stjärtar.
Carl M säger: bög
MSN, givetvis.
Redaktionsdramatik
Redaktionsmedlem: Jag tycker att det ä lite jobbigt, min 91:åriga mormors favoritprogram är det där sexprogrammet på SVT.
Jag: Jaha? Varför?
Redaktionsmedlem: Ja, men det är äckligt. Jättejobbigt att tänka på. Att min mormor kollar på ett sexprogram.
Jag: Men slappna av!
Redaktionsmedlem: En 91:årig mormor ska inte göra det!
Jag: Jag tycker att det är sunt att hon gör det. Hoppas hon onanerar också, för den delen.
Redaktionsmedlem: Men Hanna! Det där är att gå för långt! Äckligt!
Elin: Hahahahahhahahahahahahahaha!! Åhåhå, haha, jag kan inte jobba med er. Hahahaha!
Jag: Jaha? Varför?
Redaktionsmedlem: Ja, men det är äckligt. Jättejobbigt att tänka på. Att min mormor kollar på ett sexprogram.
Jag: Men slappna av!
Redaktionsmedlem: En 91:årig mormor ska inte göra det!
Jag: Jag tycker att det är sunt att hon gör det. Hoppas hon onanerar också, för den delen.
Redaktionsmedlem: Men Hanna! Det där är att gå för långt! Äckligt!
Elin: Hahahahahhahahahahahahahaha!! Åhåhå, haha, jag kan inte jobba med er. Hahahaha!
Redaktionsdramatik
Jag går ut från toaletten på redaktionen och möter Thomas på vägen tillbaks.
Hanna: Hurra! Jag har mens!
Thomas: Men FYFAN vad äcklig du är som berättar det precis när jag ska gå och kissa!
Elin: Haaaahahahahahahahah! Hahahahahahha!
Thomas stormar iväg.
Hanna: Det där var väldigt roligt!
Elin: Hahahahhahahaha hahahaha! Ja!
Jag hatar MSN
Jag hatar MSN. Min chef tycker dock att vi ska ha det på. På kontoret alltså. Så att vi alla kan kommunicera med varandra lätt och smidigt. Detta resulterar i vackra konversationer, mig och min chef emellan.
Fridén säger:
:(((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((
Carl M säger:
:P:P:P:P:P:PHOHAAA :P:P:P:P:P
Fridén säger:
>__________________< !!!!!!!!1111ett
Carl M säger:
FRASEN BASEN!
Fridén säger:
http://www.youtube.com/watch?v=UguuRdsJsZY
Carl M säger:
packad?
Fridén säger:
Nej!
Fridén säger:
Inspiration efter Idol!
Carl M säger:
det är det sjuka, eller hur!
Fridén säger:
Jag blev tyvärr förbjuden att sjunga på mitt förra jobb.
Fridén säger:
Det är därför ni inte ser det här!
Carl M säger:
okej. Din röst påminner om någon...
Fridén säger:
Fågeln på julafton?
Fridén säger:
PAPAPAPPARAYAPAYAYAYA
Fridén säger:
Nej.
Carl M säger:
nä, som typ någon Fergie-sångerska... Anastacia kanske!
Fridén säger:
Oj!
Fridén säger:
Jag som bara trodde att jag lät som att jag hade problem med att bajsa!
Fridén säger:
Vilken success!
Men sedan var han bara glad och exalterad och gick runt och frågade alla om de sett min YouTube?
Vi försöker igen imorn, mina vänner.
Min chef knows the deal
Det är lätt att kommunicera med min chef. Det är bra.
Jag: Carl! Carl. Det var en dum kille som ville att vi skulle införa en blondinpanel på Stureplan. Och alla tjejer skulle vara dumma i huvudet och svara på fel på allt. Och så skulle man ha en smart brunett.
Carl: Ska jag vara för eller emot?
Jag: Det är idiotiskt! Det är sexistiskt och korkat.
Carl: Jag är för eller emot?
Jag: Emot!
Carl: Okej, då är jag emot.
Jag: Duktig Carl. Duktig man. Duktig karl Carl.
Jag gillar Carl.
Calle och goterna
Sprang givetvis på Calle Schulman och Golhoran igår på Humlegården. De såg ut att trivas bra ihop, tycker att det hela är väldigt fint. Det skulle vara fantastiskt om de fick barn och berättade hur mamma och pappa träffats. "Ja, ni förstår, er mamma skrev en blogg där hon hånade mig i en måndas tid och sedan blev vi kära." Asfint! Vi får lyckönska dem.
Men här i alla fall.
Calle: Hanna! Du skrev ett inlägg om mig. Att jag gillar judar.
Hanna: Nja, jag skrev väl snarare att jag gav bort ditt nummer till ett gäng goter som hade en crush på dig.
Calle: Ha, jah.
Hanna: Och det var sant. Det satt en grupp goter bredvid mig och pratade om dig. Full som jag var så gav jag dem ditt nummer.
Calle: Det gjorde du?
Hanna: Självklart! Men det var inte de som var med på bilden som var... ja.
Calle: Men Hanna, det är okej. Hanna, du vet att du får göra vad du vill mot mig och skriva vad du vill?
Hanna: Nej jag tänkte på dem, ville inte hänga ut dem.
Tystnad.
Calle: Du tänkte inte på mig alls? Du brydde dig inte?
Hanna: Eh... näääeeee.
Men här i alla fall.
Calle: Hanna! Du skrev ett inlägg om mig. Att jag gillar judar.
Hanna: Nja, jag skrev väl snarare att jag gav bort ditt nummer till ett gäng goter som hade en crush på dig.
Calle: Ha, jah.
Hanna: Och det var sant. Det satt en grupp goter bredvid mig och pratade om dig. Full som jag var så gav jag dem ditt nummer.
Calle: Det gjorde du?
Hanna: Självklart! Men det var inte de som var med på bilden som var... ja.
Calle: Men Hanna, det är okej. Hanna, du vet att du får göra vad du vill mot mig och skriva vad du vill?
Hanna: Nej jag tänkte på dem, ville inte hänga ut dem.
Tystnad.
Calle: Du tänkte inte på mig alls? Du brydde dig inte?
Hanna: Eh... näääeeee.
Dagen jag spottade på min chefs hund
Det var en tax på kontoret igår. Tror att den var Carl Ms hund, chefredaktören. Eller så tog han bara hand om den. Jag är inte särskilt förtjust i djur. Jag ser på dem som små människor. Jag hälsar på dem: "Hejhej, har du det bra? Bra, jag med. Nu ska jag jobba ha det bra hej." Precis som med folk, alltså.
Dessutom är jag lite allergisk så jag vill inte hänga med dem.
Men jag hatar när hundar skäller. Då blir jag arg på dem. Jag anser att det är hemskt otrevligt.
Så igår när jag gick, och gick igenom delen av kontoret där klubbcheferna sitter så kommer den här svarta taxen fram och skäller. Jag stannar. Stirrar, och gör ett stort, vått pruttljud åt den med läpparna.
Och så råkar jag dregla världens största loska som trillar ner på hunden. Typiskt mig, att råka dregla.
Hunden springer iväg.
Jag tittar upp.
Och så sitter Carl där och flinar och håller sig för ansiktet.
Jag ler brett. Det maniska leendet. Säger inget. Och går.
Dessutom är jag lite allergisk så jag vill inte hänga med dem.
Men jag hatar när hundar skäller. Då blir jag arg på dem. Jag anser att det är hemskt otrevligt.
Så igår när jag gick, och gick igenom delen av kontoret där klubbcheferna sitter så kommer den här svarta taxen fram och skäller. Jag stannar. Stirrar, och gör ett stort, vått pruttljud åt den med läpparna.
Och så råkar jag dregla världens största loska som trillar ner på hunden. Typiskt mig, att råka dregla.
Hunden springer iväg.
Jag tittar upp.
Och så sitter Carl där och flinar och håller sig för ansiktet.
Jag ler brett. Det maniska leendet. Säger inget. Och går.
FULL POTT PÅ AFTONBLADETS NORRLANDSTEST - EXKLUSIV INTERVJU
Vi får många fantastiska telefonsamtal från redaktionen.
Nyss var det en man från Norrland som ringde.
Han hade gjort Norrlandstestet på Aftonbladets hemsida.
Han hade fått full pott.
Så då ringde han oss, här på Stureplansredaktionen.
Erbjöd oss en exklusiv intervju.
Stort det här, full pott på Aftonbladets Norrlandstest.
Ja jävlar.
Nyss var det en man från Norrland som ringde.
Han hade gjort Norrlandstestet på Aftonbladets hemsida.
Han hade fått full pott.
Så då ringde han oss, här på Stureplansredaktionen.
Erbjöd oss en exklusiv intervju.
Stort det här, full pott på Aftonbladets Norrlandstest.
Ja jävlar.
Ett helt party där nere
Jag ska ta mig hem från Stureplan, går förbi en bankomat och tar ut pengar eftersom att jag aldrig skaffat mig ett ordentligt kort som man kan åka taxi på. Springer på en kompis där.
Kompis: "Usch, det luktar pissanus här, piss och gammalt kön!"
Jag: "Äschdå, det gör det på krogen med. Alla har varit på kräftskiva. Det luktar likadant. Kräftorna och deras kissibajs."
Kompis: "Aldrig tänkt på, faktiskt. Jag har inte varit på någon kräftskiva i år, skittråkigt!"
Jag: "Jamen, det gör det. Nästan exakt likadant. Och när man får en puss på kinden av någon skäggstubbig typ så är det som att få en otvättad, nerkissad fitta med utväxt upptryckt i ansiktet!"
Kompis: "Faaan... nu går jag hem."
Jag: "Undvik och tvätta dig och det blir som en hel kräftskiva! Hurra!"
Kompis: "Usch, det luktar pissanus här, piss och gammalt kön!"
Jag: "Äschdå, det gör det på krogen med. Alla har varit på kräftskiva. Det luktar likadant. Kräftorna och deras kissibajs."
Kompis: "Aldrig tänkt på, faktiskt. Jag har inte varit på någon kräftskiva i år, skittråkigt!"
Jag: "Jamen, det gör det. Nästan exakt likadant. Och när man får en puss på kinden av någon skäggstubbig typ så är det som att få en otvättad, nerkissad fitta med utväxt upptryckt i ansiktet!"
Kompis: "Faaan... nu går jag hem."
Jag: "Undvik och tvätta dig och det blir som en hel kräftskiva! Hurra!"
En anekdot från kvällen
Jag och Sofia Dahlén går gatan mellan White Room och Stureplan.
Kille, backlick, ful vit rock: Öh! Har ni några cigaretter att bjuda på!
Jag: Nej, det är min sista.
Kille: Amen vafan, visst hörru! Fan ta dig!
Jag: Men, ta dig i röden din... din jävla fittknullare!
Jag greps av ångest. Det där var rimligtvis ingen bra förolämpning. Den bara slank ut, tungan slog baklås. Vilket även en mötande man med sitt entourage uppmärksammade.
Kille #2: Haha, vem fan är inte en fittknullare?
Jag: Jamen, han var ju bööööög, såg du inte det?
Kille #2: Ehe, ja, eh, ja, okejdå, ja, då är det nog en förolämpning at säga fittknullare. Eh. Ja. Förlåt.
Ångesten flöt bort, helt plötsligt var jag istället mycket, mycket briljant. Återigen kände jag nöje.
Jag är en liten barnunge. Det ska medges.
Kille, backlick, ful vit rock: Öh! Har ni några cigaretter att bjuda på!
Jag: Nej, det är min sista.
Kille: Amen vafan, visst hörru! Fan ta dig!
Jag: Men, ta dig i röden din... din jävla fittknullare!
Jag greps av ångest. Det där var rimligtvis ingen bra förolämpning. Den bara slank ut, tungan slog baklås. Vilket även en mötande man med sitt entourage uppmärksammade.
Kille #2: Haha, vem fan är inte en fittknullare?
Jag: Jamen, han var ju bööööög, såg du inte det?
Kille #2: Ehe, ja, eh, ja, okejdå, ja, då är det nog en förolämpning at säga fittknullare. Eh. Ja. Förlåt.
Ångesten flöt bort, helt plötsligt var jag istället mycket, mycket briljant. Återigen kände jag nöje.
Jag är en liten barnunge. Det ska medges.
Mitt ex tycker att jag ska gnugga bajs i ögat
Tarmslem. Det vet ni kanske vad det är. Eller kanske inte. Vanligast är att man får det vid tarminflammationer. Tarminflammationer kan vara livsfarligt, så jag hoppas väl att ni sluppit det.
Men nu sitter i alla fall min kära vän Martin Kallisti och försöker övertala mig om att tarmslem är eminent för att få bort mörka ringar och påsar under ögonen. Han försöker styrka denna teori genom att påstå att hans dyra privatläkare skulle ha berättat detta. Jag förstår inte riktigt vad Martin försöker åstakomma, och varför han vill få mig att... ja, gnugga bajs i ögonen, för att vara exakt, men jag vet inte om det tyder på sann vänskap. Det vet jag verkligen inte.
Min tanke är att han vill filma och lägga upp på You Tube. "Hanna Fridén med bajs i ögat!" skulle han döpa filmen, han skulle sprida den bland alla våra gemensamma vänner och möjliga arbetsgivare till mig. Han skulle begrava mitt rykte, begrava det i bajs.
Först nu inser jag det, man kan aldrig bli vän med sina ex, någon gång slår de tillbaka.
Men han får försöka hårdare.
Inte ens jag gnuggar bajs i ögat.
MSN och kompisar som fiskar VIP-kort
MSN.
Kompis: Du, Hanna, har du några connections för F12 och Spy Bar? Jag vill inte köa och tänker fan inte betala!
Jag: Eh.
Jag: Vaddå?
Jag: Vafan!
Jag: Man kan inte skaffa kort åt kompisar.
Jag: Du får väl nätverka lite själv, skaffa lite vänner!
Kompis: Haha, nej jag vet... men bara så jag vet vem jag ska prata med liksom.
Jag: Hahaha.
Jag: Hade du tänkt gå fram och säga typ: "Hej jag heter Kompis, kan jag få ett kort?"
Kompis: Ja, varför inte? :)
Jag: Nej.
Jag: Så gör man inte.
Kompis: Jag vill inte köa på Spy Bar heller.
Jag: Jaha!
Jag: Jag kan inte göra något åt det!
Kompis: Nej men om du har några connections...
Kompis: Vilka ska jag prata med då?
Jag: Eh.
Jag: Kan du inte få dig själv portad istället?
Jag: Då slipper du köa!
Tystnad.
PLUS ALLA I HELA VÄRLDEN!
Ikväll skrev jag in min kära vän Martin Kallisti (som inte är kändis) med PLUS HUNDRA på gästlistan. Han kom med fyra. Väldigt ödmjukt, må jag säga.
This evening I gave my friend Martin Kallisti one hundred plus on the guestlist at Teatron. He showed up with four friends, talk about sensible. Typical swedish. I'm really disappointed.
Kreatörer har äcklig humor
Kjerstin: "Hm, jag försöker komma på en slogan till det här företaget, tänk snabbt, vilka slogans kommer först till era huvud?"
Johan: "Mmmm... Marabou."
Hanna: "Maybe it's Maybeline?"
Kjerstin: "Saker på M, alltså, bindreklamer borde kanske göra om sina slogans, typ Mmmmm... Maybe it's mens!"
Johan: "Mmmm... Marabou."
Hanna: "Maybe it's Maybeline?"
Kjerstin: "Saker på M, alltså, bindreklamer borde kanske göra om sina slogans, typ Mmmmm... Maybe it's mens!"
Chefer är alltid så sympatiska
Carl M Sundevall skickar ett SMS:
"Läste lite i din blogg. Vill bara rätta: Jag läser inte amerikanska Vogue, men kul att de har samma modeteorier som jag! Ses!"
Mitt svar:
"Ja, ska du inte bli chefredaktör där istället? Kan du inte snälla, i så fall, förbjuda all form av stretch, turkåst och få folk att förstå att fötterna, även i sandaler, ska vara klädda. Tack!"
Carl svarar genom att skicka et ljudfil med en avfyrande pistol, jag har en mycket sympatisk chef.
Tack!
Jag vill skriva ett öppet tack till Mika Modiggård och Hanna Zelleke som var så fina i lördags! Stressen hade hopats i kroppen och så hände en sak som gjorde mig sprängledsen. Helt dramatiskt satte jag mig på en parkbänk och stirrade ut i ingenting och kände mig alvarligt bedrövlig och hopplös, sedan dök Mika och Hanna upp och fick mig att må bra igen. Två underbara tjejer, helt klart.
Tack så hemskt mycket, om ni bara visste hur mycket det var värt för mig!
Kram!
Tack så hemskt mycket, om ni bara visste hur mycket det var värt för mig!
Kram!
Puckofotograf!
Hahaha. Min chef på det grafiska företag jag sitter på har sedan en tid varit arg på mig. Ja, inte hela tiden, men då och då på grund av en sak. Jag lånade kameran för 30.000 kronor för ett jobb, och när han fick tillbaka den så hävdade han att kameran gått sönder, att autofokuset skulle gått sönder och att det utan minsta tvivel berodde på att kameran fått en smäll och att några speglar eller något sånt i den då måste gått sönder.
Jag har nekat till detta mycket bestämt, då jag som vanligt var extremt försiktig med den. Vi har tjafsat och bråkat om detta (vi har jobbat tillsammans väldigt länge, då börjar man tjafsa som en riktig familj!) till och från ganska länge och båda har vägrat ge vika.
Idag skulle jag låna den en snabbis igen, varav en bitter kommentar slinker ut:
"Ja, men som du vet så är autofokuset trasigt sedan du använde den, så du får använda manuell fokus."
Jag säger: "Nej, det ska vi allt se!"
Sedan grabbar jag tag i kameran, går in på autofokusinställningarna och noterar att de fortfarande är på samma inställning som när jag senast använde den. Jag använda den för stående porträttfoto, det vill säga att ansiktet skulle vara i fokus, vilket givetvis innebär att jag ändrat fokusinställningarna till att lägga fokus högst upp i bild, istället för den vanliga varianten "total autofokus" (som jag avskyr, då den suger).
Jag ändrar tillbaka till vanlig autofokus, lämnar tillbaks den till chefen som blir storögd och bara:
"Va? Den är lagad!"
Det pinsamma med det här är alltså det faktum att min chef jobbat som fotograf i närmre 20 år.
Hahaha.
Sedan satt vi alla och skrattade länge på kontoret, inklusive han själv. Jag fick ursäkten jag förtjänade samtidigt som jag fick håna honom för att han inte kan något om kameror.
Det var roligt.
Nu vet ni det.
Jag har nekat till detta mycket bestämt, då jag som vanligt var extremt försiktig med den. Vi har tjafsat och bråkat om detta (vi har jobbat tillsammans väldigt länge, då börjar man tjafsa som en riktig familj!) till och från ganska länge och båda har vägrat ge vika.
Idag skulle jag låna den en snabbis igen, varav en bitter kommentar slinker ut:
"Ja, men som du vet så är autofokuset trasigt sedan du använde den, så du får använda manuell fokus."
Jag säger: "Nej, det ska vi allt se!"
Sedan grabbar jag tag i kameran, går in på autofokusinställningarna och noterar att de fortfarande är på samma inställning som när jag senast använde den. Jag använda den för stående porträttfoto, det vill säga att ansiktet skulle vara i fokus, vilket givetvis innebär att jag ändrat fokusinställningarna till att lägga fokus högst upp i bild, istället för den vanliga varianten "total autofokus" (som jag avskyr, då den suger).
Jag ändrar tillbaka till vanlig autofokus, lämnar tillbaks den till chefen som blir storögd och bara:
"Va? Den är lagad!"
Det pinsamma med det här är alltså det faktum att min chef jobbat som fotograf i närmre 20 år.
Hahaha.
Sedan satt vi alla och skrattade länge på kontoret, inklusive han själv. Jag fick ursäkten jag förtjänade samtidigt som jag fick håna honom för att han inte kan något om kameror.
Det var roligt.
Nu vet ni det.
Min humor
Tillfällig chefredaktör på Stureplan, Viktor Barth-Kron ringer upp, som jag inte har någon annan relation än ytlig och professionell med.
Jag: "Hej, perfekt tajming, jag kom just upp ur badet!"
Viktor: "Oj, det låter trevligt!"
Jag: "Ja. Jag är blöt och naken."
Viktor: "Eh..."
Jag: "Hej, perfekt tajming, jag kom just upp ur badet!"
Viktor: "Oj, det låter trevligt!"
Jag: "Ja. Jag är blöt och naken."
Viktor: "Eh..."
Dyrka mig!
Mailkorrespondens med mina kära kollegor på Fatale, vi ska göra en marknadsundersökning för framtida annonsering. Anonsbolaget har skickat lite kategorier, och läsarna ska fylla i hur intresserade de är med dessa val: "Mycket stort, ganska stort, varken eller, ganska litet och inte alls"
Chefen frågar oss om vi vill lägga till något. Mitt svar lyder:
Jag vill lägga till:
"Beundra och dyrka Hanna Fridén"
Högst upp, högsta prioritet. Tack.
Chefen:
Det känns tråkigt att lägga in en fråga som bara får svaret "Inget alls"
Chefen frågar oss om vi vill lägga till något. Mitt svar lyder:
Jag vill lägga till:
"Beundra och dyrka Hanna Fridén"
Högst upp, högsta prioritet. Tack.
Chefen:
Det känns tråkigt att lägga in en fråga som bara får svaret "Inget alls"
De som bara står och tittar
Helgen har utan tvivel varit intensiv. Jag tänker dela upp den för er.
Vi börjar med händelsen i fredags kväll.
Jag spatserar omkring, plötsligt ser jag tre killar som ropar "Hej hora! Följ med oss ikväll öhuhuehu" någonting. Tjejen det var riktat till är inte utan stake, och hennes kontring blir "Dra åt helvete, penislösa idioter!"
Killarna blir arga och går fram och börjar skrika åt henne och rycka i hennes väska. Så får man inte säga till dem, tycker de. Runtomkring står en hel del folk och tittar, men ingen rycker in. Förutom jag, förstås, som går emellan och ber dem låta henne vara. Detta gör en av killarna väldigt arg, vilket resulterar i att han slänger en knytnäve mot mitt ansikte, vilket resulterar i att jag får ett ganska kraftigt näsblod.
De andra två killarna rycker tag i våldsmannen och säger att de ska dra. Det gör de. Jag står kvar och är mer eller mindre asförbannad. Jag har inte särskilt ont, slaget var inte av den typ som egentligen skadade, men jag börjar blöda näsblod ganska lätt i stressade perioder. Och jag är förbannad och vill såklart slå tillbaka, men jag slåss inte. Jag skulle kunna slåss i självförsvar, men inte i hämndsyfte.
Och jag är asförbannad för att folk som alltid bara står och tittar på i dylika situationer.
En kompis till mig, sedan sex år tillbaka som inte längre bor i stan springer fram till mig och ger mig en redig utskällning. En utskällning för att jag alltid ska göra så. Gå emellan, hålla på och hjälpa till, försöka agera någon slags hjälte. Hon är förbannad för att hon tror att det någon dag kommer att resultera i ett telefonsamtal där hon får höra att jag råkat för illa ut och hamnat på sjukhus, eller än värre, i graven.
Jag förklarar att nej, det tänker jag aldrig sluta med. Jag tänker inte sluta med det i verkligheten eller i bloggen, för jag kan inte vara en sådan person som bara står och tittar på när saker händer. Men jag önskar att alla som stod runt i en sådan situation kunde gå in tillsammans, för då skulle ingen skadas. Då skulle ingen behöva vara rädd för att få spö, vilket otvivelaktigt är det som skrämmer folk. Första gången jag gick emellan, som jag kommer ihåg, var i första klass i lågstadiet. Sedan dess har jag blivit besvärad av bristen på civilkurage hos folk. Och om ingen annan gör det, ja, då kan bannemig jag göra det i alla fall.
Jag har ändå en ganska massiv adrenalinproduktion.
Vi börjar med händelsen i fredags kväll.
Jag spatserar omkring, plötsligt ser jag tre killar som ropar "Hej hora! Följ med oss ikväll öhuhuehu" någonting. Tjejen det var riktat till är inte utan stake, och hennes kontring blir "Dra åt helvete, penislösa idioter!"
Killarna blir arga och går fram och börjar skrika åt henne och rycka i hennes väska. Så får man inte säga till dem, tycker de. Runtomkring står en hel del folk och tittar, men ingen rycker in. Förutom jag, förstås, som går emellan och ber dem låta henne vara. Detta gör en av killarna väldigt arg, vilket resulterar i att han slänger en knytnäve mot mitt ansikte, vilket resulterar i att jag får ett ganska kraftigt näsblod.
De andra två killarna rycker tag i våldsmannen och säger att de ska dra. Det gör de. Jag står kvar och är mer eller mindre asförbannad. Jag har inte särskilt ont, slaget var inte av den typ som egentligen skadade, men jag börjar blöda näsblod ganska lätt i stressade perioder. Och jag är förbannad och vill såklart slå tillbaka, men jag slåss inte. Jag skulle kunna slåss i självförsvar, men inte i hämndsyfte.
Och jag är asförbannad för att folk som alltid bara står och tittar på i dylika situationer.
En kompis till mig, sedan sex år tillbaka som inte längre bor i stan springer fram till mig och ger mig en redig utskällning. En utskällning för att jag alltid ska göra så. Gå emellan, hålla på och hjälpa till, försöka agera någon slags hjälte. Hon är förbannad för att hon tror att det någon dag kommer att resultera i ett telefonsamtal där hon får höra att jag råkat för illa ut och hamnat på sjukhus, eller än värre, i graven.
Jag förklarar att nej, det tänker jag aldrig sluta med. Jag tänker inte sluta med det i verkligheten eller i bloggen, för jag kan inte vara en sådan person som bara står och tittar på när saker händer. Men jag önskar att alla som stod runt i en sådan situation kunde gå in tillsammans, för då skulle ingen skadas. Då skulle ingen behöva vara rädd för att få spö, vilket otvivelaktigt är det som skrämmer folk. Första gången jag gick emellan, som jag kommer ihåg, var i första klass i lågstadiet. Sedan dess har jag blivit besvärad av bristen på civilkurage hos folk. Och om ingen annan gör det, ja, då kan bannemig jag göra det i alla fall.
Jag har ändå en ganska massiv adrenalinproduktion.
Jag på Neu
Jag och Ivan Nunez på Stureplan.se samtalar på NEU.Jag: Nej, jag är varken rolig eller läcker på bild ikväll. Jag vill nog inte vara med.
Ivan: Jo, den här är tuff!
Jag: Vi tar en ny!
Pose, klick på kamera, bild.
Jag: det där får fungera.
Ivan: Du gör alltid samma pose, jag tar den tidigare!
Jag: Ja, men jag är en jävligt ful brud och då får man helt enkelt använda den enda vinkeln som funkar!
Han tog den tidigare, det är okej. Den är ganska rolig. Roligare än min snygghpåååås.
Klänning, Diana Orving.
Grannsämja
Jag brukar alltid försöka samtala lite trevligt med mina grannar.
Jag: Vad har du på ryggen på T-shirten?
Granne: Det är ett tryck på Ryggen.
Jag: Jaha. Det tycker jag är snyggt. Med tryck på ryggen.
Granne: Ja. Då kan man ha T-shirt på sig. Med ett tryck på ryggen och inte där fram.
Jag: Ja. Det kan man.
Granne: Ja. Hejdå!
Jag: Vad har du på ryggen på T-shirten?
Granne: Det är ett tryck på Ryggen.
Jag: Jaha. Det tycker jag är snyggt. Med tryck på ryggen.
Granne: Ja. Då kan man ha T-shirt på sig. Med ett tryck på ryggen och inte där fram.
Jag: Ja. Det kan man.
Granne: Ja. Hejdå!
Uppläxning
Jag vet att ni gillar när jag lägger upp exempel på folk jag tycker är dumma i bloggen. Dessutom är det lättfixat, så nu får ni det! Jag tror att jag ska göra det till ett regelbundet tillskott! Lite Magdalena Ribbing, men hårdare, med en otrevlig touch och dessutom ung. Det ska jag bli.
Jag blir sanslöst trött på alla dessa individer som tror att de kan säga vad de vill utan att få svar på tal. Folk som tror att ordet "yttrandefrihet" enbart appliceras på deras egen individ.
Fegon:
"Hej, Under vilka ramar faller dagens outfit in? Är det mode, då tycker jag synd om dagens tjejer, är det estitik, då håller jag inte med, är det ett försök att sticka ut ur mängden, Ja då må jag hålla med... men i ärlighetens namn så är väl denna outfit bokstavligt talat Jävligt ful?"
Mitt svar var, enligt mig, till och med ganska lättsamt och humoristiskt! Fulskrivet grötrim, yes please!
Jag:
"Fegon var en stackars krake,
helt utan mod och stake.
Aldrig han bekräftelse fått,
kanske för att han luktar flått.
Men på internet han tordes agera,
med idioter han gillade att frottera.
Tillslut någong slags hävdelse han fann,
när han på modebloggen tog sin chans.
Att hoppa på folk vars kläder,
inte riktigt var hans kopp fläder.
Fegon egon töntig sjärt,
liknar mest en skitig stjärt!"
Egons svar:
"Men Gud Hanna Fridén; jag menade inte alls att spotta ord eller liknande, jag tyckte bara att outfiten var osmaklig, jag försöker inte vara viktig utan bara att vädra en åsikt... det är väl allas rätt? utan att bli påhoppad.
Ursäkta iallafall om du tog illa upp, det var inte min mening."
Reality check, someone?
Mitt onda, hårda svar:
"Med gud Fegon: Du är inte ursäktad, att skriva på det vis du gjorde är faktiskt bara otrevligt, inte konstruktivt alls. Outfiten är inte smaklös, den råkar dock inte falla just dig i smaken. Att du uttrycker dig som du gör är däremot osmakligt, garanterat, då du för det första uttrycker dig som att din åsikt är det absoluta, samt det faktum att du av någon anledning verkar ha ett töntigt behov av att vara elak.
Om jag tar illa upp eller inte hör inte till frågan, på vissa vis uttrycker man sig helt enkelt inte. Du ska inte be om ursäkt "ifall jag tog illa upp", du ska be om ursäkt för att du uttrycker dig klantigt och otrevligt. Jag hoppas verkligen inte att du går fram till personer i ditt verkliga liv och uttrycker dig likadant, för i så fall tycker jag synd om din omgivning.
Om du tror att du kan skriva som du vill utan att få svar på tal så ber jag dig dessutom att gå igenom en ordentlig jävla reality check. Vårt land är fritt, så ja, du är i faktum tillåten att uttrycka vad du vill, men du måste även förstå att andra har samma rätt att kritisera dig för det. Att gnälla över att du blir "påhoppad" för att du får svar på tal är det löjligaste jag hört.
Kan du inte hantera kritik så föreslår jag att du håller käften istället, för det där är mesigt och töntigt. Vilket måste vara ett himla nerköp för dig, då du säkerligen såg det som ganska tufft att gå in i en stor blogg och fälla lite "hårda" kommentarer.
Men nej, du är en mes. Och jag menar inte en söt liten fågel, utan mes som i en jävla tönt. Grattis!"
Här är hans bloggadress, jag föreslår att ni går in och gör samma sak mot Fegon för att se om han, i faktum, inte blir upprörd av samma mynt. En reality check, som sagt. Det är visserligen ganska synd om Fegon, vilket man ser om man skummar hans blogg. Men hans otur, hans olycka, den får inte gå ut över andra.
http://fegon.blogg.se/
Jag blir sanslöst trött på alla dessa individer som tror att de kan säga vad de vill utan att få svar på tal. Folk som tror att ordet "yttrandefrihet" enbart appliceras på deras egen individ.
Fegon:
"Hej, Under vilka ramar faller dagens outfit in? Är det mode, då tycker jag synd om dagens tjejer, är det estitik, då håller jag inte med, är det ett försök att sticka ut ur mängden, Ja då må jag hålla med... men i ärlighetens namn så är väl denna outfit bokstavligt talat Jävligt ful?"
Mitt svar var, enligt mig, till och med ganska lättsamt och humoristiskt! Fulskrivet grötrim, yes please!
Jag:
"Fegon var en stackars krake,
helt utan mod och stake.
Aldrig han bekräftelse fått,
kanske för att han luktar flått.
Men på internet han tordes agera,
med idioter han gillade att frottera.
Tillslut någong slags hävdelse han fann,
när han på modebloggen tog sin chans.
Att hoppa på folk vars kläder,
inte riktigt var hans kopp fläder.
Fegon egon töntig sjärt,
liknar mest en skitig stjärt!"
Egons svar:
"Men Gud Hanna Fridén; jag menade inte alls att spotta ord eller liknande, jag tyckte bara att outfiten var osmaklig, jag försöker inte vara viktig utan bara att vädra en åsikt... det är väl allas rätt? utan att bli påhoppad.
Ursäkta iallafall om du tog illa upp, det var inte min mening."
Reality check, someone?
Mitt onda, hårda svar:
"Med gud Fegon: Du är inte ursäktad, att skriva på det vis du gjorde är faktiskt bara otrevligt, inte konstruktivt alls. Outfiten är inte smaklös, den råkar dock inte falla just dig i smaken. Att du uttrycker dig som du gör är däremot osmakligt, garanterat, då du för det första uttrycker dig som att din åsikt är det absoluta, samt det faktum att du av någon anledning verkar ha ett töntigt behov av att vara elak.
Om jag tar illa upp eller inte hör inte till frågan, på vissa vis uttrycker man sig helt enkelt inte. Du ska inte be om ursäkt "ifall jag tog illa upp", du ska be om ursäkt för att du uttrycker dig klantigt och otrevligt. Jag hoppas verkligen inte att du går fram till personer i ditt verkliga liv och uttrycker dig likadant, för i så fall tycker jag synd om din omgivning.
Om du tror att du kan skriva som du vill utan att få svar på tal så ber jag dig dessutom att gå igenom en ordentlig jävla reality check. Vårt land är fritt, så ja, du är i faktum tillåten att uttrycka vad du vill, men du måste även förstå att andra har samma rätt att kritisera dig för det. Att gnälla över att du blir "påhoppad" för att du får svar på tal är det löjligaste jag hört.
Kan du inte hantera kritik så föreslår jag att du håller käften istället, för det där är mesigt och töntigt. Vilket måste vara ett himla nerköp för dig, då du säkerligen såg det som ganska tufft att gå in i en stor blogg och fälla lite "hårda" kommentarer.
Men nej, du är en mes. Och jag menar inte en söt liten fågel, utan mes som i en jävla tönt. Grattis!"
Här är hans bloggadress, jag föreslår att ni går in och gör samma sak mot Fegon för att se om han, i faktum, inte blir upprörd av samma mynt. En reality check, som sagt. Det är visserligen ganska synd om Fegon, vilket man ser om man skummar hans blogg. Men hans otur, hans olycka, den får inte gå ut över andra.
http://fegon.blogg.se/
Min lillebros take on fashion med nitar
Min lillebror går på en riktigt snobbskola, en riktigt bratskola, om man ska säga så.
Folk anser mer eller mindre att han är den alternativa, konstiga vänsterkillen.
Lillebror: "Alltså, de där jävla äckliga fittpunkarna, fyfan vad jag hatar dem! Och vaddå att de är med i modebloggen? Ska alla fashionistor ha deras jackor? Stilpoliserna typ hoppade på punkarna för att de tyckte att de var äckliga, och sedan brände de liken men upptäckte att nitarna inte gick att DISPOSA OFF! Så de bara: Let's make this fashion this vår, typ!"
Med syfte på de mycket riktigt mycket moderiktiga nitarna i vår.
Min lillebror heter Afrosatan på Helgon. Feel free to go and hate a bit.
Folk anser mer eller mindre att han är den alternativa, konstiga vänsterkillen.
Lillebror: "Alltså, de där jävla äckliga fittpunkarna, fyfan vad jag hatar dem! Och vaddå att de är med i modebloggen? Ska alla fashionistor ha deras jackor? Stilpoliserna typ hoppade på punkarna för att de tyckte att de var äckliga, och sedan brände de liken men upptäckte att nitarna inte gick att DISPOSA OFF! Så de bara: Let's make this fashion this vår, typ!"
Med syfte på de mycket riktigt mycket moderiktiga nitarna i vår.
Min lillebror heter Afrosatan på Helgon. Feel free to go and hate a bit.
"Allt är inte psoriasis som fjällar!"
Jag har ett stående skämt med min mamma som handlar om min inbillade Psoriasis. Regelbundet påvisar jag hur det är helt garanterat att jag lider av Psoriasis, då jag, varje gång något knepigt händer med kroppen och söker på symtomen på Netdoktor får upp Psoriasis. Vi har det även i släkten, plus det faktum att jag led av återkommande halsbölder i 2-3 års tid (en värre form av halsfluss, måste opereras och sedan följer kraftiga penicilinkurer) vilket oftast är anledningen till varför Psoriasis bryter ut, det och stress.
Mamma blir lika irriterad varje gång jag bevisar att jag i faktum lider av Psoriasis. Hon tror inte på mig. Hon tycker att jag är löjlig. Hon anser att det bara finns en form av Psoriasis, vilket är fel.
Men i alla fall, jag blir alltid mycket road av hennes irritation, och idag uppvisade jag ett stort HAV av hudflagor på mina svarta byxor efter att jag fönat mitt nytvättade hår. Jag blir strålande exalterad, ännu en chans att skoja med mamma!
Jag utbrister: "Titta mamma! Vilket hav, det bara flyger! Psoriasis!"
Mamma: "Men Hanna, det där är ju mjäll, gå och köp mjällschampo."
På nätet säger man bara en sak.
Ägd.
Mamma blir lika irriterad varje gång jag bevisar att jag i faktum lider av Psoriasis. Hon tror inte på mig. Hon tycker att jag är löjlig. Hon anser att det bara finns en form av Psoriasis, vilket är fel.
Men i alla fall, jag blir alltid mycket road av hennes irritation, och idag uppvisade jag ett stort HAV av hudflagor på mina svarta byxor efter att jag fönat mitt nytvättade hår. Jag blir strålande exalterad, ännu en chans att skoja med mamma!
Jag utbrister: "Titta mamma! Vilket hav, det bara flyger! Psoriasis!"
Mamma: "Men Hanna, det där är ju mjäll, gå och köp mjällschampo."
På nätet säger man bara en sak.
Ägd.
Galna människor
Ursäkta tystnaden. Jag har varit sängliggande de tre senaste dagarna på grund av någon mystisk, äcklig sjukdom.
Idag fick jag dock dra mig från lägenheten på grund av en deadline, oxh när jag vandrade med min feberyra längs götgatsbacken så sker följande.
En man, en kort man, med dreads och baggybyxor och "övermanflifierad" gångstil rör sig frammåt. Till varje kvinna han går förbi yttrar han frasen: "Visa fittan!"
Detta gör mig förbannad. Han säger även detsamma till mig. Det är inte särskilt klokt att säga sådant överlag, men att säga det till mig är riktigt digert. Jag vänder mig mot honom, hytter med fingret mot honom som den gamla anrika dam jag är och börjar raljera.
"Du, din äckliga lilla dvärg. Om det inte vara för att du redan var kuklös så skulle jag klippa av din äckliga lilla snopp, så där säger man minsan inte till folk!"
Han blir rasande. Han stoppar ner handen i byxan, kallar mig för fitta och drar fram sin, mycket riktigt mycket lilla snopp, och skrattar.
Då plockar jag upp mobilen och säger åt honom att jag minsan ska ringa polisen, då det är olagligt att blotta sig.
Han blir mycket förbannad!
"Du är rasist! Du är nazist! Du ska ringa polisen för att du hatar negrer din jävla fitta, du är en jävla nazist!"
Jag knäpper återigen mina armar, jag ler brett, jag utnyttjar mina exotiska drag.
"Nej, ser du. Jag är knappast nazist. Jag är nämligen jude."
Runt oss har det nu samlats en ganska god skara med människor, många av kvinnorna runtom ser ganska roande ut. Jag tror att de finner det hela mycket roande när ett litet äckel får piss för skiten han gör.
Jag forsätter att kalla honom för tragisk, att han inte får visa snoppen på öppen gata och vrålar att han inte får säga sådanna saker till folk. Att han då minsan ska råka ut för skit, som den äckliga lilla skiten han är.
Då blir han aggressiv och ska hoppa på mig!
En av hans killkompisar håller i honom. Han hoppar, sliter och drar och skriker att han ska slå ner mig för att jag är en nazistfitta. Han ropar heil adolf hitler. Han ropar nazist. Han ropar rasist. Han gör sieg heil ett antal gånger (vilket är hets mot folkgrupp, det kan man också anmäla honom för) saliv flyger från hans mun och han ser ut som ett troll tagen ur en gammal äckelfilm innan datorteknikens tid då de fick bygga fula masker för alla små monster. Han är helt galen. Han lyckas nästan slita sig ur hans väns grepp, dock inte fullt.
Jag står och tittar på. Jag rör inte en min. Jag känner mig förargad. Jag är sur för att hans vän lyckas hålla fast honom, annars skulle jag kunna anmäla det lilla fanskapet för misshandel. Jag skulle ha låtit honom slå ett slag, sedan skulle jag hoppa undan.
Det skulle jag ha kunnat tjäna 10.000 - 15.000 kronor på. Det känns som att hans vän blåste mig på pengar, jävla skit.
Sedan dundrar de upp för gatan, jag får några applåder och han får skällsord över sig.
Nu känner jag mig genast mycket piggare och friskare igen.
Idag fick jag dock dra mig från lägenheten på grund av en deadline, oxh när jag vandrade med min feberyra längs götgatsbacken så sker följande.
En man, en kort man, med dreads och baggybyxor och "övermanflifierad" gångstil rör sig frammåt. Till varje kvinna han går förbi yttrar han frasen: "Visa fittan!"
Detta gör mig förbannad. Han säger även detsamma till mig. Det är inte särskilt klokt att säga sådant överlag, men att säga det till mig är riktigt digert. Jag vänder mig mot honom, hytter med fingret mot honom som den gamla anrika dam jag är och börjar raljera.
"Du, din äckliga lilla dvärg. Om det inte vara för att du redan var kuklös så skulle jag klippa av din äckliga lilla snopp, så där säger man minsan inte till folk!"
Han blir rasande. Han stoppar ner handen i byxan, kallar mig för fitta och drar fram sin, mycket riktigt mycket lilla snopp, och skrattar.
Då plockar jag upp mobilen och säger åt honom att jag minsan ska ringa polisen, då det är olagligt att blotta sig.
Han blir mycket förbannad!
"Du är rasist! Du är nazist! Du ska ringa polisen för att du hatar negrer din jävla fitta, du är en jävla nazist!"
Jag knäpper återigen mina armar, jag ler brett, jag utnyttjar mina exotiska drag.
"Nej, ser du. Jag är knappast nazist. Jag är nämligen jude."
Runt oss har det nu samlats en ganska god skara med människor, många av kvinnorna runtom ser ganska roande ut. Jag tror att de finner det hela mycket roande när ett litet äckel får piss för skiten han gör.
Jag forsätter att kalla honom för tragisk, att han inte får visa snoppen på öppen gata och vrålar att han inte får säga sådanna saker till folk. Att han då minsan ska råka ut för skit, som den äckliga lilla skiten han är.
Då blir han aggressiv och ska hoppa på mig!
En av hans killkompisar håller i honom. Han hoppar, sliter och drar och skriker att han ska slå ner mig för att jag är en nazistfitta. Han ropar heil adolf hitler. Han ropar nazist. Han ropar rasist. Han gör sieg heil ett antal gånger (vilket är hets mot folkgrupp, det kan man också anmäla honom för) saliv flyger från hans mun och han ser ut som ett troll tagen ur en gammal äckelfilm innan datorteknikens tid då de fick bygga fula masker för alla små monster. Han är helt galen. Han lyckas nästan slita sig ur hans väns grepp, dock inte fullt.
Jag står och tittar på. Jag rör inte en min. Jag känner mig förargad. Jag är sur för att hans vän lyckas hålla fast honom, annars skulle jag kunna anmäla det lilla fanskapet för misshandel. Jag skulle ha låtit honom slå ett slag, sedan skulle jag hoppa undan.
Det skulle jag ha kunnat tjäna 10.000 - 15.000 kronor på. Det känns som att hans vän blåste mig på pengar, jävla skit.
Sedan dundrar de upp för gatan, jag får några applåder och han får skällsord över sig.
Nu känner jag mig genast mycket piggare och friskare igen.
Sophie likviderar mig till IQ-fiskmås
Jag ska hälla vitvin i ett glas. Det går mindre bra.
Sophie: Du måste ta bort korken innan du ska hälla vin i glaset!
Jag: Men, eh, det vet jag väl!
Sophie fnissar.
Du hade fel och jag rättade dig
Telefonsamtal.
Martin kallisti: Du hade fel i din blogg och jag rättade dig.
Jag: Ja! Jag hade missat den där detaljen, det var bra att du sa till så att jag kunde lägga till den.
Martin Kallisti: Men du hade fel och jag rättade dig!
Jag: Ja, jag hade missat det där.
Martin Kallisti: Du hade fel och jag rättade dig i din blogg.
Jag: Ja.
Martin Kallisti: Du hade fel och jag hade rätt.
Martin kallisti: Du hade fel i din blogg och jag rättade dig.
Jag: Ja! Jag hade missat den där detaljen, det var bra att du sa till så att jag kunde lägga till den.
Martin Kallisti: Men du hade fel och jag rättade dig!
Jag: Ja, jag hade missat det där.
Martin Kallisti: Du hade fel och jag rättade dig i din blogg.
Jag: Ja.
Martin Kallisti: Du hade fel och jag hade rätt.
Max och mina barnafödarplaner
Hanna: "Max, jag gillar verkligen inte djur. Men vi kan skaffa en hamster när vi flyttar ihop, det går bra."
Mamma kommer in i köket.
Kjerstin: "Men om ni skaffar en hamster så kan ni inte skaffa barn, de tror nämligen att det går ett virus bland gnagare som bland annat orsakar barndiabetes och plötslig spädbarnsdöd."
Hanna: "Hoppsan! Vad väljer vi då Max, vad väljer vi? Barn eller hamster? Hamster eller Barn?"
Max: "En hamster lever i och för sig högst tre år."
Hanna: "Sant! Då kan vi testa och se om vi är tillräkligt ansvarsfulla för att skaffa barn också, med hamstern, alltså. Fast det blir visserligen lite fel eftersom att en hamster är så liten. Men vi får kanske göra så att vi tänker att vi ska ha tillräkligt många hamstrar så att det matchar det ickeexisterande barnets förmodade storlek? Några hamstrar vid det förmodade spädbarnsstadiet, sedan fler hamstrar eftersom att barnet skulle växa. Det borde vara rätt!"
Kjerstin: "Då måste ni byta blöjja på allihop också!"
Hanna: "Va? Nej? Det blir ju fel, vi får givetvis lägga in alla hamstrar i en och samma blöja, annars blir det ju inte helt korrekt!"
Mamma kommer in i köket.
Kjerstin: "Men om ni skaffar en hamster så kan ni inte skaffa barn, de tror nämligen att det går ett virus bland gnagare som bland annat orsakar barndiabetes och plötslig spädbarnsdöd."
Hanna: "Hoppsan! Vad väljer vi då Max, vad väljer vi? Barn eller hamster? Hamster eller Barn?"
Max: "En hamster lever i och för sig högst tre år."
Hanna: "Sant! Då kan vi testa och se om vi är tillräkligt ansvarsfulla för att skaffa barn också, med hamstern, alltså. Fast det blir visserligen lite fel eftersom att en hamster är så liten. Men vi får kanske göra så att vi tänker att vi ska ha tillräkligt många hamstrar så att det matchar det ickeexisterande barnets förmodade storlek? Några hamstrar vid det förmodade spädbarnsstadiet, sedan fler hamstrar eftersom att barnet skulle växa. Det borde vara rätt!"
Kjerstin: "Då måste ni byta blöjja på allihop också!"
Hanna: "Va? Nej? Det blir ju fel, vi får givetvis lägga in alla hamstrar i en och samma blöja, annars blir det ju inte helt korrekt!"
Max jävla hund
Hanna: "Max, säg åt din hund att sluta stirra på mig när jag äter."
Max: "Favvi, Favvi kom nu!"
Tystnad.
Max: "Tycker du att det är jobbigt?"
Hanna: "Ja, jag gillar inte när hon stirrar på mig och står och luktar."
Tystnad.
Hanna: "Blev du upprörd?"
Max: "Ja, lite."
Jag tar en tugga på mackan.
Hanna: "Alltså, om det är någon tröst så skulle jag tycka att det var jobbigt om en människa stod och luktade och glodde på mig när jag åt också?"
EN SANN DJURVÄN BEHANDLAR DJUR SOM SINA MEDMÄNNISKOR. SOM JAG. JAG BEMÖTER ALLA MED SAMMA FÖRAKT, DJUR SOM MÄNNISKA!
Hanna: "Rap."
Max: "Blääää, du rapade!"
Hanna: "Mendå, Favvi gjorde just samma sak!"
Max: "Ja, men med henne är det ju gulligt!"
Max är ingen sann djurvän, Max sysslar med positiv särbehandling utan tanke på att positiv särbehandling skapar avundsjuka och bitterhet i samhället. Det är folk som Max som är orsaken till varför djur alltid kommer att behandlas illa av oss människor. Detta gullande, detta prioriterande. Fy, jag säger bara fy.
Jag får rapa precis lika mycket som vilken hund som helst!
Max är ett gulligt pucko
Max: "Vad händer om man parar en snigel med en... en..."
Fullkomlig tystnad. Max ser besvärad upp. Han rynker på näsan och tar ett nytt bloss på cigaretten.
Max: "Fan också! Nu förstörde jag hela poängen! Vad händer om man parar en socialsekreterare med en taliban?"
Hanna: " Eh, en snigel?"
Max: "Hahaha! Nej, en mördarsnigel!"
Han flinar nöjt.
Fullkomlig tystnad. Max ser besvärad upp. Han rynker på näsan och tar ett nytt bloss på cigaretten.
Max: "Fan också! Nu förstörde jag hela poängen! Vad händer om man parar en socialsekreterare med en taliban?"
Hanna: " Eh, en snigel?"
Max: "Hahaha! Nej, en mördarsnigel!"
Han flinar nöjt.
Stureplans lenaste man!
Det här är Kristoffer Ahlbom och Ulf von Roth, men det bör ni redan veta. Faktum är att de är de första viktiga personerna på Stureplan som jag själv känt igen under min mingelfotografkarriär.Jag sa detta till dem, de fattade ingenting. Jag tänkte att de kanske skulle bli smickrade, men icke.
Men i alla fall. Efter att jag plåtat någon brukar jag alltid roa mig med att zooma in riktigt nära på deras hud, riktigt riktigt nära. Det är en slags terapi. Tänk på det om jag fotar er, jag zoomar in riktigt nära på alla era porer och utvärderar er in i det minsta lilla. Tänk hemskt gärna på det.
Sedan zoomar jag in på Kristoffer Ahlbom. Min första tanke är: "Han ser ju helt retuscherad ut!" Max Bergå hinner dock säga det högst allra först.
Kristoffer Ahlbom har ingen acne, inga ringar under ögonen, inga påsar, inga rynkor och ej heller några porer. Han är helt fri från alla porer. Han ser ut som att han går på SPA varje dag, äter hundra vitamintillskott och dessutom ligger till och med glanset i pannan helt jämnt och slätt, som i en färdigretuschad bild.
Jag förstår ingenting.
Jag har inte rört hans ansikte det minsta lilla.
Det förefaller mig extremt onaturligt, jag har aldrig, efter alla de hundratals jag fotat, sett något liknande.
Mr. Roons och David Roiseux
Det här är Mr. Roons och David Roiseux.David Roiseux pysslar med musik, DJar bland annat på Spy Bar och är även ihop med Carin Wester.
Mr. Roons berättade att han ligger på femteplats bland världens bästa clowner. När han uppträder brukar han tydligen tända eld på sitt könsorgan.
Aj.
Han lovade att ge mig fribiljetter till nästa föreställning!
Stureplans enda ödmjuka man!
Det brukar kunna bli lite pinsamt för Carl M Sundevall, här till vänster, när jag ska plåta viktiga människor på Teatron. Jag har nämligen inte den blekaste aning om vilke de är, då jag aldrig brytt mig det minsta.Han brukar alltid få komma med små ursäktar till dem, i stil med "Äsch, hon är ny!" eller skoja bort det med "HAHAHA, blev du förlämpad nu för att hon inte kan ditt namn?" och den här gången, när jag fotade honom och Fredrik Dalheim, så löd det: "Det här är vår alldeles egna fotograf, vår speciella lilla fotograf."
Den gick hem lite bättre. Alla andra har blivit griniga. Mycket griniga. De andra har varit töntar.
Jag bad om ursäkt och försökte förklara att jag var ny och råkade lida av det faktum att jag är efterbliven, men då avbröt Fredrik mig och sa: "Äsch! Varför ska du veta vem jag är? Du är fotograf här, med de här människorna! Våra idiotiska fotografer skulle inte kunna skilja på det här folket alls. Vi ser nog lika likadana ut för er som ni gör för oss."
Det var fint. Jag gillar Fredrik.
Sedan googlade jag honom. Han var visst en av de viktiga restaurangcheferna i Stureplansgruppen. Där ser man. Fredrik är Stureplans enda ödmjuka man.
Finnen
Kornél Kovács: Du ser strålande ut ikväll, du har överträffat dig själv! Vad har du gjort annorlunda?
Jag: Eh, det är nog snedluggen.
Kornél: Ja, varför har du den?
Jag: Jag fick en finne i pannan!
Han lyfter på min lugg och ser otroligt fascinerad ut.
Kornél: HAHAHAHAHHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHA.
Satans finne. Det här traumat överstiger inget alls i hela världen. Jag har en FINNE!
Jag: Eh, det är nog snedluggen.
Kornél: Ja, varför har du den?
Jag: Jag fick en finne i pannan!
Han lyfter på min lugg och ser otroligt fascinerad ut.
Kornél: HAHAHAHAHHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHA.
Satans finne. Det här traumat överstiger inget alls i hela världen. Jag har en FINNE!
Nasalkrig
För ett tag sedan så beställde min kombo, Sam, en näsflöjt. Den fick han i posten idag.
Nu går han omkring och spelar signumlåten till "Stjärnornas krig" på den.
Jag kommer ihåg hur jag specifikt valde ut Sam som passande inneboende till mig. Jag hade inte gillat våra tidigare. Jag hade verkligen avskytt våra tidigare (förutom Robert, ung man som studerade opera som snabbt blev headhuntad trots hans unga 16 år.) Vi träffades på en fest hemma hos Britta och kom väldigt bra överrens. Sam bodde tillsammans med några galningar i kollektiv någonstans i förorten, så jag tänkte att Sam kunde fytta in hos oss istället. Det tyckte sam var "KUNG".
Nu går Sam omkring och spelar signumlåten till "Stjärnornas krig" genom näsan. Alltså.
Nu går han omkring och spelar signumlåten till "Stjärnornas krig" på den.
Jag kommer ihåg hur jag specifikt valde ut Sam som passande inneboende till mig. Jag hade inte gillat våra tidigare. Jag hade verkligen avskytt våra tidigare (förutom Robert, ung man som studerade opera som snabbt blev headhuntad trots hans unga 16 år.) Vi träffades på en fest hemma hos Britta och kom väldigt bra överrens. Sam bodde tillsammans med några galningar i kollektiv någonstans i förorten, så jag tänkte att Sam kunde fytta in hos oss istället. Det tyckte sam var "KUNG".
Nu går Sam omkring och spelar signumlåten till "Stjärnornas krig" genom näsan. Alltså.
Martin
Jag försöker övertala min vän Martin att för en gångs skull inte se ut som en explosion av spya.
Hanna Fridén säger:
Hanna Fridén säger:
Okej, jag skriver upp Martin Kallisti plus fyra då?
Martin K säger:Är det trendigt att vara klädd i bara rosa och turkost?
Martin K säger:Ok!
Hanna Fridén säger:Ja, det är trendigt, därför ska du byta outfit.
Hanna Fridén säger:Det är väldigt otrendigt att gå klädd i smakfulla kostymer.
Martin K säger:Du ljuger!
Martin K säger:Du är rädd för att se mig som barbapappa. Du är rädd att sammankopplas med mig då.
Jag misslyckades.
Prickig korv
Max: "Vad är det du har i pannan?!"
Jag: "Eh... de två röda prickarna. Det är Acne!"
Max: "Va?"
Jag: "Ja, jag klämde något och så blev det så."
Max: "Shit."
Jag: "Vaddå?"
Max: "Nej, jag är förvånad."
Jag: "Varför?"
Max: "Jag har ALDRIG sett något sånt på dig förut, aldrig. Du har ALDRIG finnar."
Jag: "Jag känner mig ganska äcklig."
Jag gömmer mig hemma, jag vet inte om jag törs gå ut. Detta är ett stort trauma. På riktigt. Jag känner mig som en liten prickig korv. På min bleka hy blir röda fläckar som stora lysdioder.
Jag: "Eh... de två röda prickarna. Det är Acne!"
Max: "Va?"
Jag: "Ja, jag klämde något och så blev det så."
Max: "Shit."
Jag: "Vaddå?"
Max: "Nej, jag är förvånad."
Jag: "Varför?"
Max: "Jag har ALDRIG sett något sånt på dig förut, aldrig. Du har ALDRIG finnar."
Jag: "Jag känner mig ganska äcklig."
Jag gömmer mig hemma, jag vet inte om jag törs gå ut. Detta är ett stort trauma. På riktigt. Jag känner mig som en liten prickig korv. På min bleka hy blir röda fläckar som stora lysdioder.
Patrick Crommy och den sopkastande alkisen
Till höger har vi Patrick Crommy, på Vice Magazine.
Patrick och jag träffades på ett mycket lustigt vis. Av någon anledning hade vi båda varit på fest ute i förorten. Olika fester, och båda skulle till Nacht med våra respektive sällskap. På tunnelbanan hamnar våra sällskap brevid varandra och vi börjar tjattra lite.
Sedan kommer det en hårdrockare, en mycket full hårdrockare, med långt otvättad äckligt hår. Han stinker sopor.
Han sätter sig i sätet mitt emot mig, brevid min tjejkompis. Och tittar oss alla i ögonen.
Bara detta upprör mig. det här må låta hemskt, men jag avskyr när dräggiga, berusade människor söker kontakt med mig och mina vänner. Någonstans har jag en åsikt som lyder att de borde förstå att vi inte önskar deras sällskap, att de borde förstå att i alla fall jag är hemsk och elitistisk och inte uppskattar att ha tokfulla människor som inte tvättar sig och luktar sopor i mitt sällskap.
Ingen säger något om det, dock, då vi alla är trevliga.
En diskussion går igång. Patrick säger något om något. Han gillar något. Någon musik, tror jag minsan. Den fulla, sopstinkade hårdrockaren kastar därav skräp på honom - förmodligen det skräp som får honom att lukta sopor, och då mitt humör redan blivit sämre av att han sitter inom en tvåmeterradie så blir jag extremt förbannad.
Och jag startar världens bråk. Jag tänker inte gå in på detaljer, men jag ringer i alla fall 112, som skiter i oss. Men i slutändan så träffade jag alltså Patrick i ett sammanhang där jag räddade honom från en aggressiv, sopkastande hårdrockare.
Detta tar Patrick upp varje gång vi ses. Det tycker jag är smickrande. Det ger mig bekräftelse. Kort och gott så beskriver det helt enkelt väldigt tydligt exakt vilken typ av person jag är.
En rabiat bråkkärring.
Smutskastad
Det här är Tintin Hodén, hon jobbar i cafét på the White Room. Hon hade aldrig träffat mig, aldrig läst min blogg, ändock kan hon allt om mig.Det finns nämligen en rolig liten bugg på deras dator, fick jag höra, så varje gång man loggar in så får man först upp en intervju med mig!
Det var en intervju som gjordes för länge sedan när jag började plåta som aldrig publicerades. Jag framstår som världens mest dryga och hemska människa i den. Basically så säger jag att folk inte kan posa ordentlig, att jag är snyggast i världen och att alla är dumma i huvudet.
Ungefär.
Den hade hon läst kanske minst tjugo gånger, och säkert alla andra som jobbar där med. Hon kunde den utantill.
Men hon var säker på att jag var en sympatisk individ i verkligheten.
Tintin Hodén hade förövrigt grymt, grymt snygga kläder.
Urusel fotograf
Devi B på BON Magazine, som även var på Care of Stockholm och nu har en likadan, förträffligt bra mobil som jag, frågade om jag inte hade en fotoportfölj att visa för dem.
Jag: Alltså, nej, jag är en fruktansvärt dålig fotograf! Faktum är att det inte ens är en hobby. Jag har ingen portfölj, jag gillar inte ens att fota.
Devi B. tittar på mig.
Jag: Ja, alltså, jag gillar folk, jag gillar kläder. Där ligger mina styrkor. Men jag är verkligen en hemsk uruselt dålig fotograf!
Devi B tittar på mig.
Jag: Så, ja, en dålig fotograf är jag, alltså. Eh. Men jag har teckningar!
Devi B: Ja, då vet vi vart du står i alla fall!
Hon är en mycket trevlig människa, förövrigt.
Och jag är en kapitalt urusel fotograf!
Jag: Alltså, nej, jag är en fruktansvärt dålig fotograf! Faktum är att det inte ens är en hobby. Jag har ingen portfölj, jag gillar inte ens att fota.
Devi B. tittar på mig.
Jag: Ja, alltså, jag gillar folk, jag gillar kläder. Där ligger mina styrkor. Men jag är verkligen en hemsk uruselt dålig fotograf!
Devi B tittar på mig.
Jag: Så, ja, en dålig fotograf är jag, alltså. Eh. Men jag har teckningar!
Devi B: Ja, då vet vi vart du står i alla fall!
Hon är en mycket trevlig människa, förövrigt.
Och jag är en kapitalt urusel fotograf!
Freud
Min lillebror tycker mycket om Freud.
Johan: Du är vad man skulle kalla för analaggressiv.
Jag: Va? Vad betyder det?
Johan: En analaggressiv personlighet, enligt Freud, är väldigt utåtriktad och i stor kontroll samtidigt som de är mycket röriga.
Jag: Ja, det låter som jag!
Johan: Samtidigt som de ibland kan bli som den analpassiva personligheten och bli extremt ordningssamma i perioder.
Jag: Ja! Jag är analaggressiv. Det låter fint. Jag gillar det.
Johan: Möjligen är du även inne i din anala period i livet, då erotiken samlas kring det anala området. De flesta går igenom det här mellan 3-5-årsåldern. Då talar man mycket om sitt bajs.
Jag: Jag gillar Freud! Han vet allt om mig. Kornél brukar alltid säga: "Men Hanna, nu pratar du om ditt bajs igen, sluta prata om ditt bajs!" Och jag tänker aldrig på att jag gör det. Jag vill inte riktigt tänka på vad det här kan betyda.
Johan: Du är analaggressiv i din anala period!
Hanna: Jag har kommit fram till att jag faktiskt är mycket sympatisk.
Johan: Ja, vad bra. Ödmjuk är du i alla fall inte.
Min lillebror gillar mig mycket, jag älskar min kära lillebror.
Johan: Du är vad man skulle kalla för analaggressiv.
Jag: Va? Vad betyder det?
Johan: En analaggressiv personlighet, enligt Freud, är väldigt utåtriktad och i stor kontroll samtidigt som de är mycket röriga.
Jag: Ja, det låter som jag!
Johan: Samtidigt som de ibland kan bli som den analpassiva personligheten och bli extremt ordningssamma i perioder.
Jag: Ja! Jag är analaggressiv. Det låter fint. Jag gillar det.
Johan: Möjligen är du även inne i din anala period i livet, då erotiken samlas kring det anala området. De flesta går igenom det här mellan 3-5-årsåldern. Då talar man mycket om sitt bajs.
Jag: Jag gillar Freud! Han vet allt om mig. Kornél brukar alltid säga: "Men Hanna, nu pratar du om ditt bajs igen, sluta prata om ditt bajs!" Och jag tänker aldrig på att jag gör det. Jag vill inte riktigt tänka på vad det här kan betyda.
Johan: Du är analaggressiv i din anala period!
Hanna: Jag har kommit fram till att jag faktiskt är mycket sympatisk.
Johan: Ja, vad bra. Ödmjuk är du i alla fall inte.
Min lillebror gillar mig mycket, jag älskar min kära lillebror.
Nil
Inlägget är bortaget. Ni som kommer ihåg vad som stod: be quiet. Puss, love you all, mina fina läsare!
Till alla tvivlare
För er som tror att den återkommande sista bilden på mig i mingelbilderna bara handlar om ego!
Kornél: "Varför lägger du aldrig upp dig själv på framsidan?"
Hanna: "Eh, uh, för att jag är fotograf och det skulle nog vara lite väl egocentriskt!"
Kornél: "Kanske, men det skulle vara roligt! Jag tycker att du ska det!"
Så, ni som gnäller om det, ni kan gå och grina någon annanstans.
Kornél: "Varför lägger du aldrig upp dig själv på framsidan?"
Hanna: "Eh, uh, för att jag är fotograf och det skulle nog vara lite väl egocentriskt!"
Kornél: "Kanske, men det skulle vara roligt! Jag tycker att du ska det!"
Så, ni som gnäller om det, ni kan gå och grina någon annanstans.
Rättning
Kornél Kovács rättade just händelsen inne på McDonalds, till min komiska fördel:
"Förlåt Hanna, men jag måste bara kompletera din version av McDonald's-incidenten. Jag kan mycket väl ha sagt så där, men det var inte direkt som att du bara tittade runt och sedan spottade ut burgaren lite försynt. Du rusade omkring inne på McDonald's, hoppade upp på stolar, sprang in i väggar, hela tiden med burgartuggan kvar i munnen. Sedan, till slut, hittade du ett dolt utrymme bakom ketchupbänken, där du väldigt försiktigt lät den vid det laget helt likviderade burgaren långsamt rinna ut ur din mun. DET VAR DET SJUKASTE JAG NÅGONSIN SETT. "
"Förlåt Hanna, men jag måste bara kompletera din version av McDonald's-incidenten. Jag kan mycket väl ha sagt så där, men det var inte direkt som att du bara tittade runt och sedan spottade ut burgaren lite försynt. Du rusade omkring inne på McDonald's, hoppade upp på stolar, sprang in i väggar, hela tiden med burgartuggan kvar i munnen. Sedan, till slut, hittade du ett dolt utrymme bakom ketchupbänken, där du väldigt försiktigt lät den vid det laget helt likviderade burgaren långsamt rinna ut ur din mun. DET VAR DET SJUKASTE JAG NÅGONSIN SETT. "
Tjatslav
Inatt när jag satt uppe i min ateljé och gjorde bilder så fick jag ett meddelande från en kille på MySpace, en svensk kille.
Han undrade om han inte kunde få bli min slav.
Jag förstod inte riktigt vad han menade, så mitt svar löd:
"Vaddå? Vill du att jag ska tvinga dig att städa min toalett och piska dig typ?"
Han svarade att det var ungefär så han menade, ja, och att jag skulle adda honom på MSN.
Jag svarade: "Nej tack, jag är inte mycket för nätraggning!"
Han försöker återigen övertala mig att komma in på MSN. Han säger att han har en bild och att jag inte kommer att ångra mig. Då blir jag lite irriterad, jag tycker nämligen att man ska respektera ett nej, så mitt svar lyder:
"Nej, jag dejtar bara rika kändiskillar med samma fantastiska sociala status som jag!"
Dä säger han att han är mycket rik och att jag återigen inte kommer att ångra mig. Jag svarar inte igen.
Vad som förvirrar mig med detta är det faktum att han försökte övertala mig att jag skulle vilja ha honom som slav. Om man är undergiven, eller snarare, i behov av att förnedras, borde man väl skriva typ:
"Hej, jag är inte värdig dig, o fantastiska kvinna. Jag kunde bara önska att jag någon gång skulle kunna bli värdig för att ens andas samma luft som du. Det skulle vara mig en ofantlig ära att slicka marken du gått på, men jag förstår om du inte tycker att jag är värdig det, så ovärdig som jag är. Jag är en äcklig mask. Nej, jag är mer ovärdig än en äcklig mask. Äckliga maskar hånskrattar och spottar på mig, om de ens finner mig tillräkligt värdig för det."
Det skulle nog vara lite mer passande om man vill vara slav och vill bli förnedrad, inte att försöka övertala någon och tjata. Och skryta om sitt utseende och ens pengar. Det var mycket konstigt, mycket mycket konstigt.
Sedan kan jag inget om BDSM och så heller i och för sig och är inte särskilt intresserad. Så jag kan ha fått saker om bakfoten. Men det kändes konstigt.
Han undrade om han inte kunde få bli min slav.
Jag förstod inte riktigt vad han menade, så mitt svar löd:
"Vaddå? Vill du att jag ska tvinga dig att städa min toalett och piska dig typ?"
Han svarade att det var ungefär så han menade, ja, och att jag skulle adda honom på MSN.
Jag svarade: "Nej tack, jag är inte mycket för nätraggning!"
Han försöker återigen övertala mig att komma in på MSN. Han säger att han har en bild och att jag inte kommer att ångra mig. Då blir jag lite irriterad, jag tycker nämligen att man ska respektera ett nej, så mitt svar lyder:
"Nej, jag dejtar bara rika kändiskillar med samma fantastiska sociala status som jag!"
Dä säger han att han är mycket rik och att jag återigen inte kommer att ångra mig. Jag svarar inte igen.
Vad som förvirrar mig med detta är det faktum att han försökte övertala mig att jag skulle vilja ha honom som slav. Om man är undergiven, eller snarare, i behov av att förnedras, borde man väl skriva typ:
"Hej, jag är inte värdig dig, o fantastiska kvinna. Jag kunde bara önska att jag någon gång skulle kunna bli värdig för att ens andas samma luft som du. Det skulle vara mig en ofantlig ära att slicka marken du gått på, men jag förstår om du inte tycker att jag är värdig det, så ovärdig som jag är. Jag är en äcklig mask. Nej, jag är mer ovärdig än en äcklig mask. Äckliga maskar hånskrattar och spottar på mig, om de ens finner mig tillräkligt värdig för det."
Det skulle nog vara lite mer passande om man vill vara slav och vill bli förnedrad, inte att försöka övertala någon och tjata. Och skryta om sitt utseende och ens pengar. Det var mycket konstigt, mycket mycket konstigt.
Sedan kan jag inget om BDSM och så heller i och för sig och är inte särskilt intresserad. Så jag kan ha fått saker om bakfoten. Men det kändes konstigt.
Hemsk
Ann-Charlotte, frilansskribent för bland annat Ordfront magasin, står och gör mackor på små fullkornsbröd inne i det trånga köket. Jag kommer in. Jag ska göra mig en espresso. Hon frågar lite trevligt om hon står i vägen. jag vrålar: "DU ÄR ALLTID I VÄGEN!" hon hoppar till, skriker och tappar sina små fullkornsbröd och flyr ut i matrummet.Jag är en hemsk människa.
Jag är väldigt uttråkad idag och tittar på mina ofärdiga målningar. De är tråkiga, Fyllda med smutsiga pasteller, beige och blommor. Jag tänker bara på mannen i nitar och gasmask.
Utmaning - Alla hjärtans dag
Jag utmanar er, precis alla, att berätta om erat absolut sämsta minne av alla hjärtans dag. Låt oss frottera i varandras misär och olycka, i bitterljuv ondska och skadeglatt habegär.
Mitt eget finner ni här.
Skicka länken till era inlägg i kommentarsfältet!
Mitt eget finner ni här.
Skicka länken till era inlägg i kommentarsfältet!
Idiottest
Det finns en man som hatar mig, han hatar mig över allt annat. Han är den typen av människa som hatar alla som det går mer eller mindre bra för. Han brukar propagera för att jag suger, och att jag omöjligen kan vara bra på saker. Då jag bara är "en liten nerbantad brutta på tjugo bast". Ikväll skulle han stila, så han tog med sig ett IQ-test ut. Ett satans jävla IQ-test. Det la han i min hand. Det var av typen "få ut älgen ur cirkeln på smidigast möjliga vis."
Han såg mycket slug ut när han lämnade över det.
Jag löste det självfallet på inte mer än 10 sekunder. Då blev han sur och rykte åt sig det och mumlade något ohörbart.
Sedan pratade jag med en av hans manliga vänner. Testet hade tydligen utdelats på ett möte på hans jobb. Han är programmerare. Ingen, notera ingen, hade lyckats lösa det under en och en halv timma.
Jag finner detta mycket roande, otroligt roande.
Min slutsats av det hela är att hans jobb måste bestå av personer med ett snitt på 100 i IQ, då det där föreföll mig vara ett simpelt 120-test.
Hahaha. 120-test. Herregud, så Illustrerad Vetenskap.
Politiskt dum i huvudet
Jag har städat, tvättat och rensat ut kläder sedan 07:30 i morse. Rusar ner som en galen hund med rabies på nedervåningen.
"NU JÄVLAR, HÄR SKA GES ÄNNU MER KLÄDER TILL UTELIGGARNA. BLAND ANNAT MIN MIDJEHÖGA SKINNKJOL SÅ KAN DE TJÄNA LITE PENGAR NÄR DE GÅR DÄR PÅ GATAN. HAHA."
Alla i köket dör, inklusive min inneboende och hans kvinnliga vän.
Sånt får man inte skoja om.
"NU JÄVLAR, HÄR SKA GES ÄNNU MER KLÄDER TILL UTELIGGARNA. BLAND ANNAT MIN MIDJEHÖGA SKINNKJOL SÅ KAN DE TJÄNA LITE PENGAR NÄR DE GÅR DÄR PÅ GATAN. HAHA."
Alla i köket dör, inklusive min inneboende och hans kvinnliga vän.
Sånt får man inte skoja om.
Blöja
De senaste veckorna när jag promenerat omkring har jag noterat ett nytt konstigt tillskott i doften hos många kvinnor.
Blöjdoft.
Nu syftar jag varken på bajs, kiss eller ingrodd svett. Jag syftar på den där konstiga, lätt plastiska lukten som finns i blöjdoften, som även finns i mycket liten skala bland vissa bindor.
Den här lukten har återfunnits hos kvinnor på tunnelbanan, i butiker och ute på stan. Jag har lite olika teorier om varför.
1. Det är Viktor och Rolfs nya parfym.
2. Hemmafödsel har blivit mer populärt. Detta har försvårat möjligheterna till att utföra ett lavemang innan förlossning. Lavemang är nödvändigt innan förlossning då ändtarmen löper risk att spricka under födseln. Om ändtarmen spricker så kan man inte hålla tätt, och måste därav bära blöja (eller operera, men om man inte gillar sjukhusfödslar så gillar man säkert inte heller operationer!)
3. Alla vet att de puffiga shortsen är stort i vår. En del smarta snärtor har kommit fram till att deras city shorts från förra våren går att återanvändas, dock så behöver de korrigeras, puffas till lite. I brist på sykunskap har snärtorna alltså valt att ha på sig en blöja under sina city shorts för den rätta, trendiga looken!
4. Det är helt enkelt jag som luktar och projicerar lukten på alla andra i ren och skär ångest.
Blöjdoft.
Nu syftar jag varken på bajs, kiss eller ingrodd svett. Jag syftar på den där konstiga, lätt plastiska lukten som finns i blöjdoften, som även finns i mycket liten skala bland vissa bindor.
Den här lukten har återfunnits hos kvinnor på tunnelbanan, i butiker och ute på stan. Jag har lite olika teorier om varför.
1. Det är Viktor och Rolfs nya parfym.
2. Hemmafödsel har blivit mer populärt. Detta har försvårat möjligheterna till att utföra ett lavemang innan förlossning. Lavemang är nödvändigt innan förlossning då ändtarmen löper risk att spricka under födseln. Om ändtarmen spricker så kan man inte hålla tätt, och måste därav bära blöja (eller operera, men om man inte gillar sjukhusfödslar så gillar man säkert inte heller operationer!)
3. Alla vet att de puffiga shortsen är stort i vår. En del smarta snärtor har kommit fram till att deras city shorts från förra våren går att återanvändas, dock så behöver de korrigeras, puffas till lite. I brist på sykunskap har snärtorna alltså valt att ha på sig en blöja under sina city shorts för den rätta, trendiga looken!
4. Det är helt enkelt jag som luktar och projicerar lukten på alla andra i ren och skär ångest.
Det vore äckligt
Martin är sämst, jag diskuterar svåra problem som berör mig illa.
Hanna Fridén säger:
Om jag låter det här gå förbi så får jag kanske inte en andra chans.
Hanna Fridén säger:
Nu är jag dramatisk.
Martin K säger:
Jag har rätt anus. ^^
Martin K säger:
Om jag hade någon annans skulle jag bajsa ut deras bajs och det vore äckligt.
Hanna Fridén säger:
Om jag låter det här gå förbi så får jag kanske inte en andra chans.
Hanna Fridén säger:
Nu är jag dramatisk.
Martin K säger:
Jag har rätt anus. ^^
Martin K säger:
Om jag hade någon annans skulle jag bajsa ut deras bajs och det vore äckligt.
Sjuka ungdomar
Min lillebror Johan berättar om en av sina tjejkompisar. Min lillebror är 17, hon är 15.
Hon var full, ringde honom klockan två på lördagsnatten. Informerade om att hon befann sig vid Slussen, frågade om Sally var där. No Luck. Sedan börjar det roliga.
Hon och hennes tjejpolare går fram till en uteliggare med en öl.
Tjejer: "Hej, kan vi få din öl?"
Uteliggare: "Nej, men vi kan dela!"
Tjejer: "Nej!"
En av tjejerna snor uteliggarens öl, de två springer iväg och Johans kompis står kvar.
Uteliggare: "Neeej, kom tillbaks, vi kan dela!"
Johans vän lägger handen på uteliggarens axel, säger: "Det är lugnt." och börjar därmed hångla med uteliggaren. Efter att de strulat ett tag stönar han fram: "Jag har en kondom i fickan." Tjejen säger: "Okej, jag ska bara springa ifatt mina tjejpolare och säga att jag sover hos dig inatt!"
Hon springer iväg mot sina vänner vrålandes: "HJÄÄÄLP, HAN TÄNKER MÖRDA MIG, HAN TÄNKER MÖRDA MIG!" med uteliggaren snabbt hack i häl!
Sedan slår tjejerna sönder en massa saker på någon fest i Gamla stan, typ.
Ungdomar är galna.
Jag vill också bli så full!
När man blir gammal spyr man upp all alkohol långt innan. Så fort det börjar snurra så spyr man. Man blir aldrig spårad. Man är glad ett tag, sedan blir man trött och då sover man. Om man inte festar med Damon, för då spyr man i hans toa och sedan däckar man. Host.
Besvär i relationen
Max är inte nöjd med mig.
Episod 1.
Max: "Men åh, berätta då, varför vill du inte berätta vilka du bråkat med? Jag är första klassens skvallertacka som hänger på Tullys med alla mina vänninor och snackar skit. Give me the juicy details!"
Hanna: "Nej."
Max: "Men varför inte? Berätta dina innersta hemligheter!"
Hanna: "Okej. Igår bajsade jag orange. I förrgår bajsade jag gult och kornigt."
Max: "MEN ÅÅÅH, sluta! Sluta med det där! Om du gör så så går jag! Jag kommer ge världens sorti, hoppa upp på bordet, sopa ner alla datorer, mjölken, alla koppar, allt och sedan utstöta ett primalskri från mina bara knän, för att sedan springa fram till spegeln, slå sönder den och vråla "SJU ÅRS OLYCKA, HERE I COME!" och sedan försvinna och aldrig mer komma tillbaks!"
Hanna: "Ja, det vore ganska intressant!"
Episod 2.
Hanna: "Nej, jag svara nog på den här killen imorn istället."
Max: "Ja, lämna datorn, det där jävla åbäket!"
Hanna: "Tycker du att det är tråkigt när jag sitter vid datorn?"
Max: "Jag får lust att slå in pannbenet på dig, och kanske sticka in en kniv i din mage så att inälvorna pluffsar ut."
Episod 3.
Max: "Nu går vi upp och knullar, punkt."
Hanna: "Nej, jag ska uppdatera min blogg." >
Episod 1.
Max: "Men åh, berätta då, varför vill du inte berätta vilka du bråkat med? Jag är första klassens skvallertacka som hänger på Tullys med alla mina vänninor och snackar skit. Give me the juicy details!"
Hanna: "Nej."
Max: "Men varför inte? Berätta dina innersta hemligheter!"
Hanna: "Okej. Igår bajsade jag orange. I förrgår bajsade jag gult och kornigt."
Max: "MEN ÅÅÅH, sluta! Sluta med det där! Om du gör så så går jag! Jag kommer ge världens sorti, hoppa upp på bordet, sopa ner alla datorer, mjölken, alla koppar, allt och sedan utstöta ett primalskri från mina bara knän, för att sedan springa fram till spegeln, slå sönder den och vråla "SJU ÅRS OLYCKA, HERE I COME!" och sedan försvinna och aldrig mer komma tillbaks!"
Hanna: "Ja, det vore ganska intressant!"
Episod 2.
Hanna: "Nej, jag svara nog på den här killen imorn istället."
Max: "Ja, lämna datorn, det där jävla åbäket!"
Hanna: "Tycker du att det är tråkigt när jag sitter vid datorn?"
Max: "Jag får lust att slå in pannbenet på dig, och kanske sticka in en kniv i din mage så att inälvorna pluffsar ut."
Episod 3.
Max: "Nu går vi upp och knullar, punkt."
Hanna: "Nej, jag ska uppdatera min blogg." >
Sinnessjuk
Ibland pratar jag med mig själv.
Rättning, jag pratar med mig själv väldigt ofta.
Det gjorde jag idag exempelvis, jag satt framför en av de tre bärbara datorerna i köket (det ser ut som en satans ankdamm!) och yttrade frasen: "Jag har en välbesökt blogg".
Min lillebror, som satt vid en av de andra bärbara datorerna, tittar upp och skrattar åt mig. Han hånar mig.
"Hahahahahahaha, du och mamma alltså, du och mamma!"
Mamma pratar nämligen också med sig själv, hon upprepar frasen "Vad är klockan?" hela tiden. Ibland berättar vi för henne vad klockan är, då förstår hon inte vad vi talar om. Jag är i alla fall oftast tillräkligt närvarande för att i efterhand förstå att jag sa något.
Jag brukar försöka dölja min sinnessjukdom genom att låtsasprata i mobilen.
Det gör jag nästan en gång om dagen.
När jag känner ett litet behov av ett samtal med mig själv.
Bajsnödig
Max kläcker ur sig djupa ting.
"Alltså, folk med åsikter alltså, det är så jävla bajsnödigt att ha åsikter. Jag hatar folk med åsikter."
Hanna blir mycket irriterad.
"Grattis, då hatar du mig, jag är ett litet åsiktspaket och borde vara tämligen skitnödig!"
Max blir tyst och förvirrad.
"Ja, fast du är ju aldrig bajsnödig fysiskt, så."
"Alltså, folk med åsikter alltså, det är så jävla bajsnödigt att ha åsikter. Jag hatar folk med åsikter."
Hanna blir mycket irriterad.
"Grattis, då hatar du mig, jag är ett litet åsiktspaket och borde vara tämligen skitnödig!"
Max blir tyst och förvirrad.
"Ja, fast du är ju aldrig bajsnödig fysiskt, så."
Sovprat.
Snabbt avkall från mitt för dagen extremt, bedrövligt, tråkiga jobb.
Jag både går och pratar i sömnen i perioder. Som de flesta andra som sysslar med detta så är det framförallt när man just ska somna eller vakna som man pratar.
Inatt ringde tydligen en vän mig klockan halv två på natten (jag blev just påmind om detta av vännen som ringde och påminde mig). Då låg jag självfallet och sov. Min kompis hade kommit från krogen och hon var i närheten av mig. Hon kände inte riktigt för att ta nattbussen till Odenplan så hon ringde för att höra om hon inte möjligtvis kunde låna min soffa, vilket självfallet skulle ha varit helt okej för mig om det vore så att jag faktiskt vaknat av samtalet!
Hon: "Heeej Hanna, sov du? Jag hoppas att jag inte stör!"
Jag: "Jag har inte varit otrogen med din pojkvän, sluta!"
"Ehh, har jag kommit till Hanna Fridén?"
"Jag har pälsängrar i sängen men sitter fast, jag är rädd."
"Va?"
"De äter mitt hår."
"Men lägg av nu! Haha! Du är helt sjuk i huvudet. Jo jag undrade en sak."
"Fyfan vad taskig du är. Jag hatar dig."
"Eeeeh, va? Har jag kommit till Hanna Fridén?"
"Jag heter Bruno. Jag är smal. Du är dum i huvudet dö!"
- KLICK -
Jag vet inte riktigt vad som hände där.
Jag kommer ihåg att jag drömde att jag hade en shimpans som husdjur inatt som var väldigt klängig och jag tyckte att han var skitirriterande och uppmanade honom till att bli en självständig ung man i dagens samhälle. Vilken tur att jag inte kommer ihåg pälsängrarna.
Stackars min vänner. När man väl kommer fram är jag ond.
Jag både går och pratar i sömnen i perioder. Som de flesta andra som sysslar med detta så är det framförallt när man just ska somna eller vakna som man pratar.
Inatt ringde tydligen en vän mig klockan halv två på natten (jag blev just påmind om detta av vännen som ringde och påminde mig). Då låg jag självfallet och sov. Min kompis hade kommit från krogen och hon var i närheten av mig. Hon kände inte riktigt för att ta nattbussen till Odenplan så hon ringde för att höra om hon inte möjligtvis kunde låna min soffa, vilket självfallet skulle ha varit helt okej för mig om det vore så att jag faktiskt vaknat av samtalet!
Hon: "Heeej Hanna, sov du? Jag hoppas att jag inte stör!"
Jag: "Jag har inte varit otrogen med din pojkvän, sluta!"
"Ehh, har jag kommit till Hanna Fridén?"
"Jag har pälsängrar i sängen men sitter fast, jag är rädd."
"Va?"
"De äter mitt hår."
"Men lägg av nu! Haha! Du är helt sjuk i huvudet. Jo jag undrade en sak."
"Fyfan vad taskig du är. Jag hatar dig."
"Eeeeh, va? Har jag kommit till Hanna Fridén?"
"Jag heter Bruno. Jag är smal. Du är dum i huvudet dö!"
- KLICK -
Jag vet inte riktigt vad som hände där.
Jag kommer ihåg att jag drömde att jag hade en shimpans som husdjur inatt som var väldigt klängig och jag tyckte att han var skitirriterande och uppmanade honom till att bli en självständig ung man i dagens samhälle. Vilken tur att jag inte kommer ihåg pälsängrarna.
Stackars min vänner. När man väl kommer fram är jag ond.
Mina fina vänner.
Vissa av mina vänner har så bra smak. Martin t.ex. som föreslog att jag skulle köpa dessa byxor från Versace. Dessvärre är de en storlek 38, men det är klart att jag skulle slå till annars!Jag tycker om att shoppa med kompisar, men jag föredrar oftast att shoppa själv. En av mina tjejkompisar jag brukar gå ut och handla med har den vackra tendensen att plocka ut de mest gräsliga plagg möjliga och helt alvarligt utbrista "De här är väl din stil Hanna?!" Senaste gången detta hände plockade hon ut ett par stela, glansiga byxor med bootcut, många dragkedjor och kedjor som hängde lite här och var. Min ärliga, chockade respons var:
"VADFAN! DUM DU ÄR!"
Jag hämnades bittert genom att säga att hennes leggfoto var jättefint och att hon faktiskt ser ut exakt så i verkligheten, huhu.
Ja. Det är ren ondska.
Ja. Det är ren ondska.
Metangas.
Min chef sitter i telefon med en kund, han ska besöka toaletten.
Chef: "Du, jag har tänkt på en sak. Den största miljöboven är ändå människan, när den skiter. Jo, det är ju metangasen som är dålig för ozonskikten, va? Ja, och vi bajsar och fiser något in åt helvete hela tiden. Och så gnällde man på alla kossor i EU, men hur jävla många kossor är det egentligen jämfört med människor? Sedan började de gnälla över hur risfälten fes till sig där under vattnet, men hur många risfält finns det egentligen jämförelsevis? Löjligt! Och nu idag på radion hörde jag att det skulle vara myrarna i Norrlands fel! Absurdt! Det är dags att vi tar på oss vårat ansvar, jag tänkte uppfinna en byxa med ett rejält filter i!"
Sedan kan vi stoppa våra filter i Cheap Mondays Pampers, kanske? Jippie!
Chef: "Du, jag har tänkt på en sak. Den största miljöboven är ändå människan, när den skiter. Jo, det är ju metangasen som är dålig för ozonskikten, va? Ja, och vi bajsar och fiser något in åt helvete hela tiden. Och så gnällde man på alla kossor i EU, men hur jävla många kossor är det egentligen jämfört med människor? Sedan började de gnälla över hur risfälten fes till sig där under vattnet, men hur många risfält finns det egentligen jämförelsevis? Löjligt! Och nu idag på radion hörde jag att det skulle vara myrarna i Norrlands fel! Absurdt! Det är dags att vi tar på oss vårat ansvar, jag tänkte uppfinna en byxa med ett rejält filter i!"
Sedan kan vi stoppa våra filter i Cheap Mondays Pampers, kanske? Jippie!
Jag älskar er på olika vis.
Jag och min mamma:
Hanna: "Jag vill skriva om er, ett inlägg vardera, jag älskar er alla i min familj på olika vis."
Mamma får ett spänt och humoristiskt ansiktsuttryck, munnen är rak, tillknäppt och sträcker sig över hela ansiktet.
Hanna: "Eh va?"
Mamma: "Ja, eh, jag kom att tänka på när jag var liten och vi brukade säga till folk att vi älskade dem på olika vis, som t.ex. en böld i arslet!"
Kärleken går obesvarad.
Hanna: "Jag vill skriva om er, ett inlägg vardera, jag älskar er alla i min familj på olika vis."
Mamma får ett spänt och humoristiskt ansiktsuttryck, munnen är rak, tillknäppt och sträcker sig över hela ansiktet.
Hanna: "Eh va?"
Mamma: "Ja, eh, jag kom att tänka på när jag var liten och vi brukade säga till folk att vi älskade dem på olika vis, som t.ex. en böld i arslet!"
Kärleken går obesvarad.
Analkungen!
Jag velade länge innan jag faktiskt bestämde mig för att skicka in det här, men hey! Det är inte så explicit.
Efter att magontet upphört för stunden så gick jag med Sussi, Stefan, Sebastian och Thomas (plus två till) till en ölkrog nära Mariatorget. Jag tänkte "oj, specialister!" och frågade glatt efter en god, glutenfri öl. Detta föll på döva öron, ingen verkar ju bry sig om gluten! Det blev ett otroligt trist vitt vin istället.
Men iaf, kvällens spännande händelse var väl förmodligen Analmannen, som jag tänker benämna honom! Alla diskuterade fint och snällt, varav jag och några andra råkar komma in på ämnet tarmsystem, medeciner och problematik (fråga inte!). På något vis så lyckas Analmannen leda detta från skador och sjukdomar till analsex!
Ungefär så här gick det:
Jag: "eh, nej, jag vet inte. Jag är inte så intresserad av det där faktiskt."
Han: "Men det är bara för att du bestämt dig för det!"
Jag: "Eh, nej, ja, kanske, men det är skitsamma för jag är inte intresserad av det?"
Han: "Du måste bara komma över dina psykiska trauman gällande dåliga erfarenheter med din mage!"
Jag: "Möh! Det är inte det som det handlar om! Jag vill bara inte ha något i stjärten!"
Han: "Det handlar bara om att slappna av och göra det med någon erfaren!"
Jag: "Nej!"
Han: "Joh blahblahblahblah"
Jag: "Du jag har faktiskt haft sex med ANALKUNGEN som satt på alla mina tjejpolare i stjärten som är värsta erfaren så kom inte här och jiddra! Han har knullat alla och alla bara älskar honom! Analsex suger!"
Han lämnar sällskapet.
Och jag har inte haft det, men jag vill inte, och min kropp är min kropp och ingen ska jiddra om att man ska prova saker ändå, eller att man egentligen skulle gilla det! Satans ohyfs!
Efter att magontet upphört för stunden så gick jag med Sussi, Stefan, Sebastian och Thomas (plus två till) till en ölkrog nära Mariatorget. Jag tänkte "oj, specialister!" och frågade glatt efter en god, glutenfri öl. Detta föll på döva öron, ingen verkar ju bry sig om gluten! Det blev ett otroligt trist vitt vin istället.
Men iaf, kvällens spännande händelse var väl förmodligen Analmannen, som jag tänker benämna honom! Alla diskuterade fint och snällt, varav jag och några andra råkar komma in på ämnet tarmsystem, medeciner och problematik (fråga inte!). På något vis så lyckas Analmannen leda detta från skador och sjukdomar till analsex!
Ungefär så här gick det:
Jag: "eh, nej, jag vet inte. Jag är inte så intresserad av det där faktiskt."
Han: "Men det är bara för att du bestämt dig för det!"
Jag: "Eh, nej, ja, kanske, men det är skitsamma för jag är inte intresserad av det?"
Han: "Du måste bara komma över dina psykiska trauman gällande dåliga erfarenheter med din mage!"
Jag: "Möh! Det är inte det som det handlar om! Jag vill bara inte ha något i stjärten!"
Han: "Det handlar bara om att slappna av och göra det med någon erfaren!"
Jag: "Nej!"
Han: "Joh blahblahblahblah"
Jag: "Du jag har faktiskt haft sex med ANALKUNGEN som satt på alla mina tjejpolare i stjärten som är värsta erfaren så kom inte här och jiddra! Han har knullat alla och alla bara älskar honom! Analsex suger!"
Han lämnar sällskapet.
Och jag har inte haft det, men jag vill inte, och min kropp är min kropp och ingen ska jiddra om att man ska prova saker ändå, eller att man egentligen skulle gilla det! Satans ohyfs!
Galen tant!
Idag var jag som vanligt och provade kläder - eh!
När jag står i provhytten, helt harmlös som ett stackars litet lamm i nästan bara mässingen så slits dörren upp av en kvinna. Förskräckt plockar jag snabbt upp kläderna och skyler min framsida och utbrister ett långt: "Vafaaaaan!"
Kvinnan håller dörren öppen och står bara och stirrar, tillslut kläcker hon ut sig: "Eh, använder du provrummet?" Jag blir ganaka tokförbannad, kallar henne för dum i huvudet och att jag inte har det minsta lust att visa min kropp för henne så hon kan gott stänga dörren och sticka!
Och då,
ja,
då!
Då börjar hon gråta!
Och hon pratar om problemen hon har hemma och blir alldeles spattig och vägrar stänga dörren! Jag säger åt henne att stänga dörren och att sticka, men hon vägrar! I slutändan får jag dra igen dörren på henne, hon yttrar ett "AJ!" och försvinner sedan.
Blöh!
Jag känner mig utnyttjad! Nakenpsykologi är inte min femma!
När jag står i provhytten, helt harmlös som ett stackars litet lamm i nästan bara mässingen så slits dörren upp av en kvinna. Förskräckt plockar jag snabbt upp kläderna och skyler min framsida och utbrister ett långt: "Vafaaaaan!"
Kvinnan håller dörren öppen och står bara och stirrar, tillslut kläcker hon ut sig: "Eh, använder du provrummet?" Jag blir ganaka tokförbannad, kallar henne för dum i huvudet och att jag inte har det minsta lust att visa min kropp för henne så hon kan gott stänga dörren och sticka!
Och då,
ja,
då!
Då börjar hon gråta!
Och hon pratar om problemen hon har hemma och blir alldeles spattig och vägrar stänga dörren! Jag säger åt henne att stänga dörren och att sticka, men hon vägrar! I slutändan får jag dra igen dörren på henne, hon yttrar ett "AJ!" och försvinner sedan.
Blöh!
Jag känner mig utnyttjad! Nakenpsykologi är inte min femma!
Pucko!
Att jag är lättprovocerad och hakar på bråk så fort det börjar glöda är något som samtliga som följer min blogg lär ha lärt sig vid det här laget! Dock så anser jag inte att jag har problem med att ta kritik - men jag ser det som min fullfjädrade rättighet att kritisera all kritik jag inte finner vettig. När det handlar om något jag sagt som folk inte håller med om så uppskattar jag att folk framför sina åsikter - argumentera är skoj, och man vet aldrig - man kanske kan lära sig något nytt?
Dock, jag fullkomligt avskyr när jag får kritik för saker jag aldrig sagt eller gjort. Man blir bara: "Va? Ursäkta? Vaddå vad?" och så är man handfallen. "Hur i hela friden kan den här människan komma fram till det här?" Missförstånd är en sak, missförstånd gör mig snarare lite ledsen och då får man helt enkelt förklara lite tydligare - no worries, liksom.
Men, ursäkta, här är faktiskt ett fullfjädrat pucko.
Av Petra:
"Alltså, herre gud. Jag har aldrig vart med om att jag har velat hata en människa mer än vad jag vill avsky dig just nu. Men efter många välformulerade hatbekännelser kom jag på att det bara är synd om dig.
Då log jag lite istället åt dina ständiga problem som "Åh nej, jag har för liten storlek för att bli modell" eller "Jag hade faktiskt midjehöga byxor först". Så fortsätt som du gör, det gör ju jättebra..."
Eh, ja, stackars dig Petra! Eftersom att jag inte sagt något av det du hävdar att jag sagt (utan snarare faktiskt tvärtom) så föreslår jag att du slutar fabulera! Om du inte kan komma på någon anledning till att hata mig förutom saker som du rört ihop själv i ditt lilla förtryckarhuvud så föreslår jag istället att du ska ta och granska dig själv seriöst. För om du då hatar mig, utan anledning, är det kanske dig det är synd om? Och om du nu hatar mig, fortfarande utan anledning, och dessutom ägnar dig åt "välformulerade hatbekännelser" så föreslår jag att du skaffar dig en riktig hobby, för dina vänner måste bli jävligt trötta på dig om du inte har bättre saker för dig än att gnälla över hjärnspöken.
Men, Petra, eftersom att du antingen har seriösa lässvårigheter eller är ganska så ordentligt dum i huvudet (jag hoppas för din egen skull på den förstnämnda) så kan jag förklara för dig:
För det första, modeller är smalare än jag.
För det andra, jag har aldrig sagt något som ens liknar det du påstår. Däremot har jag klagat på dubbelmoralen hos vissa modellagenturer där de skriver ut att de vill ha storlekar mellan 36-38 när jag vet (iom. att jag känner flera modeller på dessa agenturer, samt har en hel del erfarenhet av att bedömma kroppar då jag på fritiden arbetat med att hjälpa anorektiker att tillfriskna.) att modellerna är mångt mycket smalare än så. Jag har klagat över att man inte kan stå för det sjuka ideal man förespråkar, utan att man istället försöker vira in det i någon söt liten bild att: "Nejnej, våra modeller bantar inte, det är bara naturligt smala som jobbar här! Ingen är anorektiker". Unt so weiter.
För det tredje, om du ska ljuga om saker, kan du inte ta till med något lite mäktigare än att jag skulle ha sagt att jag var först med en jävla byxa? Kan du inte påstå att jag Photoshoppar mina bilder in åt helvete eller något intressant som iaf. varken kan bevisas eller motbevisas? Kan du inte hitta på att du såg mig dräggfull utanför Tech Noir, liggandes gränsle över en Gorilla med bajs i håret? Kom igen nu, ska du ändå fjanta dig, gör det förihelvete ordentligt!
Men nu hoppas jag att du är glad, jag tänkte att jag skulle tillfredställa ditt hävdelsebehov med ett helt inlägg tillägnat dig! Det borde göra dig glad. Fota gärna den bultande venen i din panna om du vågar svara, det kan bli ett läckert fashion statement!
Att reagera kraftigt när någon är dum är bra - det håller dig från att ta ut agressioner på dina nära och kära. Ett riktigt hälsotips från Hanna Fridén! Bättre än uppblåsbara basebollträn! But fear not - jag äger faktiskt ett sådant också.
All my gratitude to Kalle Anka & C:O!
Dock, jag fullkomligt avskyr när jag får kritik för saker jag aldrig sagt eller gjort. Man blir bara: "Va? Ursäkta? Vaddå vad?" och så är man handfallen. "Hur i hela friden kan den här människan komma fram till det här?" Missförstånd är en sak, missförstånd gör mig snarare lite ledsen och då får man helt enkelt förklara lite tydligare - no worries, liksom.
Men, ursäkta, här är faktiskt ett fullfjädrat pucko.
Av Petra:
"Alltså, herre gud. Jag har aldrig vart med om att jag har velat hata en människa mer än vad jag vill avsky dig just nu. Men efter många välformulerade hatbekännelser kom jag på att det bara är synd om dig.
Då log jag lite istället åt dina ständiga problem som "Åh nej, jag har för liten storlek för att bli modell" eller "Jag hade faktiskt midjehöga byxor först". Så fortsätt som du gör, det gör ju jättebra..."
Eh, ja, stackars dig Petra! Eftersom att jag inte sagt något av det du hävdar att jag sagt (utan snarare faktiskt tvärtom) så föreslår jag att du slutar fabulera! Om du inte kan komma på någon anledning till att hata mig förutom saker som du rört ihop själv i ditt lilla förtryckarhuvud så föreslår jag istället att du ska ta och granska dig själv seriöst. För om du då hatar mig, utan anledning, är det kanske dig det är synd om? Och om du nu hatar mig, fortfarande utan anledning, och dessutom ägnar dig åt "välformulerade hatbekännelser" så föreslår jag att du skaffar dig en riktig hobby, för dina vänner måste bli jävligt trötta på dig om du inte har bättre saker för dig än att gnälla över hjärnspöken.
Men, Petra, eftersom att du antingen har seriösa lässvårigheter eller är ganska så ordentligt dum i huvudet (jag hoppas för din egen skull på den förstnämnda) så kan jag förklara för dig:
För det första, modeller är smalare än jag.
För det andra, jag har aldrig sagt något som ens liknar det du påstår. Däremot har jag klagat på dubbelmoralen hos vissa modellagenturer där de skriver ut att de vill ha storlekar mellan 36-38 när jag vet (iom. att jag känner flera modeller på dessa agenturer, samt har en hel del erfarenhet av att bedömma kroppar då jag på fritiden arbetat med att hjälpa anorektiker att tillfriskna.) att modellerna är mångt mycket smalare än så. Jag har klagat över att man inte kan stå för det sjuka ideal man förespråkar, utan att man istället försöker vira in det i någon söt liten bild att: "Nejnej, våra modeller bantar inte, det är bara naturligt smala som jobbar här! Ingen är anorektiker". Unt so weiter.
För det tredje, om du ska ljuga om saker, kan du inte ta till med något lite mäktigare än att jag skulle ha sagt att jag var först med en jävla byxa? Kan du inte påstå att jag Photoshoppar mina bilder in åt helvete eller något intressant som iaf. varken kan bevisas eller motbevisas? Kan du inte hitta på att du såg mig dräggfull utanför Tech Noir, liggandes gränsle över en Gorilla med bajs i håret? Kom igen nu, ska du ändå fjanta dig, gör det förihelvete ordentligt!
Men nu hoppas jag att du är glad, jag tänkte att jag skulle tillfredställa ditt hävdelsebehov med ett helt inlägg tillägnat dig! Det borde göra dig glad. Fota gärna den bultande venen i din panna om du vågar svara, det kan bli ett läckert fashion statement!
Att reagera kraftigt när någon är dum är bra - det håller dig från att ta ut agressioner på dina nära och kära. Ett riktigt hälsotips från Hanna Fridén! Bättre än uppblåsbara basebollträn! But fear not - jag äger faktiskt ett sådant också.All my gratitude to Kalle Anka & C:O!
Golden.
Det här är, by far, det absolut finaste någon sagt i min blogg någonsin! Och en av de finaste sakerna någon sagt till mig överhuvudtaget.
"Oj.. Men.. Aja, det här lilla 'brevet' dikterade jag till dig för två dar sedan och nu kanske är en bra tid att skicka det.
Okej. Nu känner jag mig fruktansvärt löjlig som skriver det här och jag hoppas du inte tar illa upp. Men jag är tvungen.
Du är, basically, min idol. Jag har nu besökt din blogg i ungefär en månad och jag blir lika glad varje gång du skriver ett inlägg. Du har verkligen en enormt vacker stil och du har faktiskt inspirerat mig också, som hela livet blivit kallad mullig (som jag inte sett/ser som nåt bra, utan mycket mycket dåligt speciellt eftersom det kommer från 180 cm långa skitsmala kompisar med överlägsna röster) att klä mig snyggare. Jag hade till exempel midjehögt på mig för första gången igår kväll, vilket gjorde faktiskt mig lycklig.
Nu måste jag nog sluta innan jag kreverar av pinsamhet över att ha skrivit något sånt här, speciellt eftersom det finns ett ord som summera alltihop perfekt.
?Tack?.
:D"
Jag är så himla rörd att det inte är klokt. Jag har ett leende som sträcker sig över hela ansiktet och är tom. lite fuktig i ögat! Tack för att du skrev det, X, det gjorde min dag gyllene!
"Oj.. Men.. Aja, det här lilla 'brevet' dikterade jag till dig för två dar sedan och nu kanske är en bra tid att skicka det.
Okej. Nu känner jag mig fruktansvärt löjlig som skriver det här och jag hoppas du inte tar illa upp. Men jag är tvungen.
Du är, basically, min idol. Jag har nu besökt din blogg i ungefär en månad och jag blir lika glad varje gång du skriver ett inlägg. Du har verkligen en enormt vacker stil och du har faktiskt inspirerat mig också, som hela livet blivit kallad mullig (som jag inte sett/ser som nåt bra, utan mycket mycket dåligt speciellt eftersom det kommer från 180 cm långa skitsmala kompisar med överlägsna röster) att klä mig snyggare. Jag hade till exempel midjehögt på mig för första gången igår kväll, vilket gjorde faktiskt mig lycklig.
Nu måste jag nog sluta innan jag kreverar av pinsamhet över att ha skrivit något sånt här, speciellt eftersom det finns ett ord som summera alltihop perfekt.
?Tack?.
:D"
Jag är så himla rörd att det inte är klokt. Jag har ett leende som sträcker sig över hela ansiktet och är tom. lite fuktig i ögat! Tack för att du skrev det, X, det gjorde min dag gyllene!
Skurken!
Helgon.
Tjej: "Du går runt i butiker typ varje dag! Jobbar du som stylist eller?"
Jag: "Eh, nej!"
Tjej: "Okej, vaddå, är du snattare då eller?"
HAHAHAHAHHAHAHAHAHAHA :D
Ibland får man roliga mail!
Tjej: "Du går runt i butiker typ varje dag! Jobbar du som stylist eller?"
Jag: "Eh, nej!"
Tjej: "Okej, vaddå, är du snattare då eller?"
HAHAHAHAHHAHAHAHAHAHA :D
Ibland får man roliga mail!
Fönstertittare.
Sjukt obehagligt. Det finns en man som brukar gå/cykla omkring här runt mitt jobb. Han är mörkhyad, har någon sorts stor, bollig turban(?) på sig och brukar av någon anledning heja på mig och gå och stirra och följa efter mig. Jag har tyckt att det är ganska obehagligt överlag. Inte att någon hejjar, men jag föredrar att någon låter bli resten när man tydligt markerat att man inte är intresserad av kontakt.
Jag sprang upp till jobbet för att blogga lite, och just när jag ska packa ihop så upptäcker jag att den här mannen står och stirrar in i lokalen i delen av fönstret som inte är födragen med en gardin. I handen har en kamera som han riktar mot mig.
Jag blir arg och rädd och går argsint fram till fönstret, låtsas ringa polisen med det verkar inte ha någon effekt alls. Jag drar för gardinen. Han går mot porten, porten smäller. Antingen är han i korridoren eller så var det någon annan. Men man vet inte.
Det känns så himla löjligt att man ska behöva vara med om sådanna oförskämda, egoistiska beteenden från folk. Framförallt eftersom att jag även blir väldigt rädd, och nu har jag fått ringa min pappa som ska komma hit och hämta mig. Det känns löjligt att jag ska behöva göra så, mycket, bara för en dum idiots skull.
Men det här blir en polisanmälan, precis som man inte får fota in i lägenheter så får man inte göra det i företagslokaler heller. Jag hoppas han har bilden kvar.
Jag sprang upp till jobbet för att blogga lite, och just när jag ska packa ihop så upptäcker jag att den här mannen står och stirrar in i lokalen i delen av fönstret som inte är födragen med en gardin. I handen har en kamera som han riktar mot mig.
Jag blir arg och rädd och går argsint fram till fönstret, låtsas ringa polisen med det verkar inte ha någon effekt alls. Jag drar för gardinen. Han går mot porten, porten smäller. Antingen är han i korridoren eller så var det någon annan. Men man vet inte.
Det känns så himla löjligt att man ska behöva vara med om sådanna oförskämda, egoistiska beteenden från folk. Framförallt eftersom att jag även blir väldigt rädd, och nu har jag fått ringa min pappa som ska komma hit och hämta mig. Det känns löjligt att jag ska behöva göra så, mycket, bara för en dum idiots skull.
Men det här blir en polisanmälan, precis som man inte får fota in i lägenheter så får man inte göra det i företagslokaler heller. Jag hoppas han har bilden kvar.
Götgatsbacken.
Jag älskar att bo vid Götgatsbacken.
Nu t.ex. började det spela högljudd swingjazz utanför. Först blev jag irriterad för att jag tyckte at det fantastiska bandet som ofta spelar däromkring på dagarna valt en sådan otroligt dålig tidpunkt på en vardag för att spela.
Jag går fram till fönstret och sträcker mig ut, men möts istället av situationen där en ung man (ca: 23-25 år) med snaggat hår, kortbyxor och hängslen går med en bandspelare (med jävligt bra ljudkvalité) och gådansar med en äldre dam i blommig klänning! Han gungade fram och tillbaka, och hon gjorde samma sak fast mer belevat. Och där gick de och hade det fint i sommarnatten.
Bara för det var det säkert Jimmy, så typiskt Jimmy!
Nu t.ex. började det spela högljudd swingjazz utanför. Först blev jag irriterad för att jag tyckte at det fantastiska bandet som ofta spelar däromkring på dagarna valt en sådan otroligt dålig tidpunkt på en vardag för att spela.
Jag går fram till fönstret och sträcker mig ut, men möts istället av situationen där en ung man (ca: 23-25 år) med snaggat hår, kortbyxor och hängslen går med en bandspelare (med jävligt bra ljudkvalité) och gådansar med en äldre dam i blommig klänning! Han gungade fram och tillbaka, och hon gjorde samma sak fast mer belevat. Och där gick de och hade det fint i sommarnatten.
Bara för det var det säkert Jimmy, så typiskt Jimmy!
Matlagningsmannen.
Idag sprang jag på matlagningsmannen. Jag tycker mycket illa om matlagningsmannen, då matlagsningsmannen är en av de mest egocentriska och ignoranta personer jag har oturen att vara bekant med.
Först när man träffar honom så är han trevlig, frågar hur man mår osv. Nästan fråga blir i stort sett nästan alltid vad man har ätit för dagen - dock så spelar det inte just vilken roll vad man säger, för sedan börjar matlagningsmannen tala om rätterna han stoppat i sig under dagen, vad han planerar att göra till middag, vad han har lagat för spännande rätter i veckan och vad han är sugen på att testa och göra.
Varje gång.
Man står där, och ler och nickar och bara "Ja, nej, uh, nej jag fattar inget av det. Nej, det har jag inte ätit! Det låter spännande! Nej, det är jag allergisk mot så det tror jag inte" samtidigt som man ser nervöst omkring sig och gör det klart och tydligt att man vill gå, men det får man inte.
Jag funderar på att börja rabbla om alla kläder jag köpt, kläder jag gillar och kläder som skulle vara intressanta för honom? Prata om färgerna, materialen, snittet, kombinationerna, stilarna, årtalen osv! Klädattack!
Men iaf, när han börjar få slut på perverse idéer ang. sin matlagning så vill han alltid bjuda över en på middag (inget raggigt, han bjuder alltid hem folk på middagar) och då säger man lite osäkert: "Jag vet inte riktigt när jag har tid... mycket jobb och så vet du, ja, men jag kan ju kolla. Fast jag är allergisk mot gluten, ärtor, majs och får inte äta pasta, potatis, ris, kött, bönor, linser eller sådant för att jag är sjuk."
Den här gången svarade han:
"Äschdå! Jag testade att laga pasta med gluten i till en glutenallergiker och det hände inget så det dära är nog inte så farligt som folk inbillar sig! Hihi!"
Ojojoj. Sedan blev det rabalder. Sedan började jag tjaffsa om hur gluten bryter ner tarmsystemet och organ långsamt, om folk jag fått träffa som fått göra lungtransplantationer pga. att kost med gluten i har pajjat dem. Hur folk har blivit sjuka av näringsbrist för att de fått i sig gluten när de varit allergiska.
Och då blev han arg och kallade mig för galen, hypokondrisk anorektiker!
Nu slipper jag nog matlagningsmannen!
Vilken tur!
Jag gör lyckodansen.
Först när man träffar honom så är han trevlig, frågar hur man mår osv. Nästan fråga blir i stort sett nästan alltid vad man har ätit för dagen - dock så spelar det inte just vilken roll vad man säger, för sedan börjar matlagningsmannen tala om rätterna han stoppat i sig under dagen, vad han planerar att göra till middag, vad han har lagat för spännande rätter i veckan och vad han är sugen på att testa och göra.
Varje gång.
Man står där, och ler och nickar och bara "Ja, nej, uh, nej jag fattar inget av det. Nej, det har jag inte ätit! Det låter spännande! Nej, det är jag allergisk mot så det tror jag inte" samtidigt som man ser nervöst omkring sig och gör det klart och tydligt att man vill gå, men det får man inte.
Jag funderar på att börja rabbla om alla kläder jag köpt, kläder jag gillar och kläder som skulle vara intressanta för honom? Prata om färgerna, materialen, snittet, kombinationerna, stilarna, årtalen osv! Klädattack!
Men iaf, när han börjar få slut på perverse idéer ang. sin matlagning så vill han alltid bjuda över en på middag (inget raggigt, han bjuder alltid hem folk på middagar) och då säger man lite osäkert: "Jag vet inte riktigt när jag har tid... mycket jobb och så vet du, ja, men jag kan ju kolla. Fast jag är allergisk mot gluten, ärtor, majs och får inte äta pasta, potatis, ris, kött, bönor, linser eller sådant för att jag är sjuk."
Den här gången svarade han:
"Äschdå! Jag testade att laga pasta med gluten i till en glutenallergiker och det hände inget så det dära är nog inte så farligt som folk inbillar sig! Hihi!"
Ojojoj. Sedan blev det rabalder. Sedan började jag tjaffsa om hur gluten bryter ner tarmsystemet och organ långsamt, om folk jag fått träffa som fått göra lungtransplantationer pga. att kost med gluten i har pajjat dem. Hur folk har blivit sjuka av näringsbrist för att de fått i sig gluten när de varit allergiska.
Och då blev han arg och kallade mig för galen, hypokondrisk anorektiker!
Nu slipper jag nog matlagningsmannen!
Vilken tur!
Jag gör lyckodansen.
Natten i lördags.
Ny notering ang. blogg.se: utkast försvinner efter någon dag, helvete!
Jag får författa allting på nytt!
I lördags gick jag, Sussi, Jimmy och lite annat löst folk till Bazaar på Debaser. Där träffade jag bl.a. på David som lyfte mig och tappade mig, sedan lyfte jag honom utan att tappa honom. Sedan vägrade han tro att jag var helt svensk! Det var trevligt att få språka med honom lite mer på riktigt.
Sedan träffade jag på en karl med läcker näsa. Jag gick fram och frågade honom om jag fick ta på den, det fick jag. Han blev mycket generad.
Resten av kvällen ägnades åt dans, rännande fram och tillbaka, utspilld öl och många cigaretter. Jag fick vinna i armbrytning samt shocka min omgivning genom att lägga foten bakom huvudet.
Vid slutet av kvällen kom det fram en karl som på omvägar hört att jag faller för stora näsor. Hans näsa var inte särskilt stor, och den var framförallt inte läcker. Dessutom var resten av honom ganska ovårdad, så jag tog nästan lite illa upp. Han var inte rolig heller, då han rörde både vid min näsa och min axel utan att ha frågat först, eller på något vis fått något okej från mig, vilket resulterade i att jag blev ganska äcklad.
Sedan gick jag hem.
På vägen hem blev det tråkigt, mycket tråkigt, då ett svin till karl med en grupp kompisar bestämde sig för att grabba tag i min bak och vråla "BLIRRE NÅGON TREKANT ELLUR?" Jag blev arg och skrek åt honom, varav han och hans killkomkompisar fortsatte gå och skrattade åt mig.
Mitt huvud blev fyllt av eld och lågor, kommentarer och beteende från diverse svin snurrade runt i huvudet. Nästan varje karl jag talat med den senaste tiden har dessutom känt sig fria att uttala att de slår till folk som slår dem, eller gör dem sura, oavsett vad. Jag slåss inte annat i självförsvar, men jag blev otroligt satans jävla skitarg av det här och började rusa efter honom med blod i sinnet.
Det här var en lång och vältränad karl i sneakers, som inte sprang snabbare än ett litet benrangel till tjej på höga kilklackar. Imponerande.
När jag nästan hunnit ikapp honom och planerade att dunka det allra hårdaste jag kunde in i hans njurar så stannade jag. För våld är fel. Sedan skrek jag en hel del okvädesord istället och fick MÅNGA sura blickar från folk runt omrking. Men slåss - nej, absolut inte. Jag vägrar.
Däremot så är jag EXTREMT besvärad över att jag inte hade några vänner och kamera med mig då jag för ett tag sedan bestämde mig för att anmäla alla typer av taffs. Sexuella trakasserier är olagligt, och jag tror att vi skulle kunna jämna ut löneskillnaderna å det grövsta om vi började anmäla allihop!
Jag får författa allting på nytt!
I lördags gick jag, Sussi, Jimmy och lite annat löst folk till Bazaar på Debaser. Där träffade jag bl.a. på David som lyfte mig och tappade mig, sedan lyfte jag honom utan att tappa honom. Sedan vägrade han tro att jag var helt svensk! Det var trevligt att få språka med honom lite mer på riktigt.
Sedan träffade jag på en karl med läcker näsa. Jag gick fram och frågade honom om jag fick ta på den, det fick jag. Han blev mycket generad.
Resten av kvällen ägnades åt dans, rännande fram och tillbaka, utspilld öl och många cigaretter. Jag fick vinna i armbrytning samt shocka min omgivning genom att lägga foten bakom huvudet.
Vid slutet av kvällen kom det fram en karl som på omvägar hört att jag faller för stora näsor. Hans näsa var inte särskilt stor, och den var framförallt inte läcker. Dessutom var resten av honom ganska ovårdad, så jag tog nästan lite illa upp. Han var inte rolig heller, då han rörde både vid min näsa och min axel utan att ha frågat först, eller på något vis fått något okej från mig, vilket resulterade i att jag blev ganska äcklad.
Sedan gick jag hem.
På vägen hem blev det tråkigt, mycket tråkigt, då ett svin till karl med en grupp kompisar bestämde sig för att grabba tag i min bak och vråla "BLIRRE NÅGON TREKANT ELLUR?" Jag blev arg och skrek åt honom, varav han och hans killkomkompisar fortsatte gå och skrattade åt mig.
Mitt huvud blev fyllt av eld och lågor, kommentarer och beteende från diverse svin snurrade runt i huvudet. Nästan varje karl jag talat med den senaste tiden har dessutom känt sig fria att uttala att de slår till folk som slår dem, eller gör dem sura, oavsett vad. Jag slåss inte annat i självförsvar, men jag blev otroligt satans jävla skitarg av det här och började rusa efter honom med blod i sinnet.
Det här var en lång och vältränad karl i sneakers, som inte sprang snabbare än ett litet benrangel till tjej på höga kilklackar. Imponerande.
När jag nästan hunnit ikapp honom och planerade att dunka det allra hårdaste jag kunde in i hans njurar så stannade jag. För våld är fel. Sedan skrek jag en hel del okvädesord istället och fick MÅNGA sura blickar från folk runt omrking. Men slåss - nej, absolut inte. Jag vägrar.
Däremot så är jag EXTREMT besvärad över att jag inte hade några vänner och kamera med mig då jag för ett tag sedan bestämde mig för att anmäla alla typer av taffs. Sexuella trakasserier är olagligt, och jag tror att vi skulle kunna jämna ut löneskillnaderna å det grövsta om vi började anmäla allihop!
Känsla för stil.
Häromdagen diskutera jag stilkänsla med en rar dam. Hon ansåg att det var något som var medfött, men jag kan inte riktigt påstå att jag håller med. Stil är något som kommer sig av omgivningen, vad du läser, vad du är intresserad av osv. Stil, precis som allt annat, kommer i olika färger och former - och jag tror att alla har samma möjlighet till att uppnå något som de finner verkligt stilfullt.
Om inte annat för att jag såg ut enligt följande när jag var 14, och om jag inte har rätt i mitt påstående så måste det betyda att jag är fullkomligt förtappad för all evig framtid!
Om inte annat för att jag såg ut enligt följande när jag var 14, och om jag inte har rätt i mitt påstående så måste det betyda att jag är fullkomligt förtappad för all evig framtid!