Vi älskar honom. Det gör vi.

Anastasia
Fantastisk, känslofull utstrålning. Fantastiskt duktig. Skitdålig ikväll, dock.

Sam
Ska man ligga med någon i idol, ja, då vore det Sam. Helt klart. Så länge han losar fittskägget. Jag bara tänker på hur mycket det måsta lukta fisk och amoniak, som mina fingrar, nu när jag ätit lax och rökt. Fyfan. Raka skägget, sedan, liggbar, garanterat.

Christoffer
Hans hår ser exakt ut som mitt och min lillebrors när vi inte vårdar det. Fett med minuspoäng. Fett med. Det är inte så jävla svårt. Sluta vara skabbig och vårda ditt jävla jude/valonhår precis som vi gör. Vafan. Har du aldrig haft en flickvän?

Daniel
Är otvivelaktigt bäst av alla. Satan. Han är ruggigt duktig. Röst, scennärvaro. Allt. Så satans jävla bra att jag vill kissa på mig.

Marie
Helt klart bra röst. Och bättre look ikväll, frånsett hennes KISS-tischa.

Evelina
Hon borde sjunga poweballad. Perfekt röst för det hela. Vissa, jag nämner inte namn, har opererat sig för att få samma hesa stämma i kombination med den kraftiga truten.

Mattias
Pojkbandsslem. Jag gillar det inte.

Patrizia
Jag gillar inte att hennes röst försvinner så fort hon ska sjunga lågt. Inte bra.

Amanda
Sjukt dåligt låtval med tanke på hennes röst. Sjukt dåligt. "Sex dwarf" av Soft Cell skulle ha varit ett mångt mycket bättre val. Var Soft Cell ens en one hit wonder? SOFT CELL ÄÄÄEEEGER FETT!!!!11111111111ett

Gathania
Något stör mig här. Kan vara örhängena. Eller tischan från H&Ms sommarkollektion. Eller den rosa rougen. Jag vet inte. Fan. Satan. Helvete.

Andreas
Kattas favorit. Han sjäng powerballad. Samma powerballad som hon ska sjunga, full, med sina teammates på WOW ikväll. Katta är en så jävla patetiskt jävla fittnörd.




Ps. Katta slog mig nu.

Hon ville dessutom inflika detta:

"Jag kan FAKTISKT inte döda bossar utan powerballader, eller tanka bossar utan powrballader! GE MIG BONNIE TAYLOR!!!!!!!!"


Nu gick hon.

Jag vill ha ny musik. Mer musik. Jag tänker lista några av mina favoriter här så får ni se om ni kan tipsa mig om något. Tjohej.


Nina Hagen
Cocteau Twins
Edith Piaf
Kate Bush
Kim Wilde
Adam and the Ants
Siouxsie and the Banshees (har ny skiva! ska köpas! HUHU!)
The Creatures
Amy Winehouse
Franz Ferdinand
Chicks on Speed
The Future Sound of London
Converter
Grace Jones
Diamanda Galas
Sarah Brightman
Mozart
OPERA. ALL SORTS MED KVINNOR.


Och eh, en del mer. Men det här summerar väl kategorierna. Och sångerskorna. Föredrar kvinnliga sångerskor med en imponerande pipa. Gillar inte tramserier med distade radioröster. Gillar att bli paff av folks röstprestation. Riktigt brädas av kraften och kreativiteten.

Tips tips?

Det här är, enligt mig, den mest givande slumpwikin jag någonsin kört. Jag är fullkomligt exalterad.

Ni vet väl tvillingar? Ja. Det vet ni. Ni vet att tvillingar är två olika fertila ägg som blir befruktade av två olika spermier (och att enäggstvillingar är ett ägg som blir befruktat av två) om ni inte vet det föreslår jag att ni letar upp biologiböckerna från mellanstadiet igen.

Men hursomhelst.

Det här handlar om vad som händer när två olika ägg blir befruktade av två olika spermier - för att sedan smälta ihop till ett enda ägg*. Det innebär att det blir en bäbis - bestående av två olika DNA. Två olika! Det innebär att en halva av kroppen kan ha ett annat DNA än den andra. Det innebär att man kan ha olika DNA fläckvis och om den ena spermien kom från en svart person och den andra från en vit - Så kan alltså en människa bli fläckig (det är så ett speciellt fläckmönster skapas på katter exempelvis).

Det innebär även att hjärnan, exempelvis, kan bli manlig medan personen har ett kvinnligt kön, och vice versa.

Det hela är fantastiskt, helt enkelt. Extremt intressant, läs!

http://en.wikipedia.org/wiki/Tetragametic_chimerism

*En ofullbordad variant av detta är, som ni säkert kan anta, siamesiska tvillingar.

Ja, jag vet att jag är sent ute, men vad fan.

Var och såg Fantastic four, silversurfer yaddayadda.

Skitdålig film. Verkligen urusel. Dessutom är Jessica Alba så himla vidrig. Jag kränger mig och mår illa och vill spy lite när jag ser henne och rollerna hon spelar. Hon ser ut - och agerar som, den yttersta klyschan av vad "kvinnligt" är.

Och det stör mig så jävla mycket.
Så himla typiskt med... nej, jag ska inte säga amerikansk film. Med all film. Och all litteratur. All media, allt, allt, allt.

Men han Silversurfaren var läcker. Helt i metall. Så ren. Manlig röst. Lite poetisk. Han var fin.

Jag har alltid velat ha en man som är en robot. Har fantiserat vackert om robotar sedan dagis. Har velat va en. Vara vän med dem. Leva i en robotvärld. Hittade senare Isaac Asimovs böcker, och blev bara än mer frälst.

En sådan pojkvän skulle jag kunna hantera, så att säga.
Men han SIlversurfaren gillade ju Jessica Alba. Jessica Alba!

Så nu är även det förstört.
Skitkass film.

Det är himla sjukt när jag ska göra ett jobb om populärkultur.

Kan inte ett piss om det. Jag kan komiker. Jag kan folk inom friidrott. Jag kan inget om TV-kändisar, artister, programledare eller andra sportmänniskor. Inte ett dyft.

Jag gillar friidrott. Det tittar jag på. Det gör jag faktiskt. Jag uppskattar löpning och höjdhopp mest av allt. Mina egna grenar när jag friidrottade. När jag var riktigt ung. Innan lederna sabbades.



Vilket innebär att jag i alla fall tittar på friidrott. Tittar storögt när Blanka Vlasic hoppar med sina långa, långa ben. Den tjejen tror jag på. Hon kommer att slå världsrekord. Utan tvivel. Blanka Vla?iæ. Den otroligt fantastiska kvinnan. Hon springer. Hon hoppar. Världen stannar och flyger långsamt, långsamt över pinnen. I full gras. Sedan landar hon. Och hon exploderar. Hon skriker. Hon vrålar. Hon slår med armarna. Hon går från en seglande fredsduva till en arg atombomb.

Blanka Vlasic.
Skulle jag ändra sexuell läggning, då skulle det vara för Blanka Vlasic.

(Och av någon pissannledning så klarar inte blogg.se av tecknen ovanför hennes namn, så det får stå felstavat. Bajs.)

Jag har äntligen kommit tillbaks till min läsning igen. Jag har alltid varit en stor bokslukare, men i ett års tid har jag knappt ens rört en bok. Sedan började jag äntligen att läsa Andarnas hus av Isabell Allende, som jag velat läsa mycket länge. Och nu är suget igång igen.

När jag är klar ska jag läsa följande böcker:

Middlesex - Jeffrey Eugenides.
Handlar om en flicka som är tvåkönad, en frukt av incest, och hennes liv.

Joy luck club - Amy Tan
Handlar om kvinnorna i en kinesk familj. Mödrarna är ivandrade men deras döttrar är födda i USA. Den handlar om kulturkrockar, arv och familj. Låter kanske som en trist beskrivning, men Amy Tan skriver fantastiskt. Realistiskt med en touch av saga, lite som Isabell Allende.

Bläcktrumman - Günter Grass
Memoarerna, skrivna med trummslag, av en 30-årig dvärg på ett sinnessjukhus i Västtyskland.

Satansverserna - Salman Rushdie
Ingen vidare förklaring behövs, det är ett stort hål i min litterära bildning. Det är en ordentlig skam att jag inte matat sinnet med den här boken ännu.

Hundra år av ensamhet - Gabriel Garcia Marquez
Ingen närmre förklaring behövs här heller, direkt.

Zorro - Isabell Allende
Jag har aldrig haft en särskilt stor faiblesse för Zorro, men än har jag inte läst en enda bok av Allende som jag inte uppskattat.


Sedan suktar jag efter med litteratur med intressanta teorier kring universum, och utspårade fantasier om framtiden och dess tekniska utveckling. Inget konkret faktakorrekt, utan enbart saker som sätter hjärnan i rullning. Tänk Gödel, Escher, Bach, och ni förstår vad jag menar. Några tips?

Ur min fyllebaksömn blev jag väckt av 10-12 tjejer som högljutt spelar trummor på Götgatan. En kille är det också. Jag är inte besvärad, då de är fruktansvärt duktiga. Det var sannerligen värt att vakna upp på ett groteskt obehagligt vis.

Men jag undrar, vilka är de? Jag har inte klarat påallra mig från lägenheten ännu.

Svart, Stockholms bästa och absolut mest kreativa second hand-butik bjuder in er på vernissage 31 maj!

Klockan 18-20 bjuder de på härliga, somriga drinkar, tilltugg och lite Beach Boys för att fira att sommaren äntligen kommit till kalla Sverige.

Det är Josefin Fahlgren som ställer ut, hon jobbar med kollage inriktat på 50-talet. Hon använder sig bl.a. av tidningsurklipp, tårtpapper och buckliga tapeter när hon skapar sina konstverk för att få fram en san vintageanda.

Läs mer på Svarts hemsida: Svartsthlm.se

Rodebjer, Canon och Röda korset ingår i ett samarbete. Kan det bli bättre? Jag älskar Rodebjer, Canon är min, min chefs och mina kollegors favoritmärke när det kommer till kameror, och välgörenheten, ja, den behöver inte förklaras. Den gillar vi alla. Skriv gärna om det här på era bloggar också, för ju fler som skickar in bilder, desto mer pengar får Röda korset till sin ungdomsverksamhet! Jag saxar informationen för er.


Från foto till modekollektion
Ställ dig bakom kameran ? fånga Sveriges karaktär på bild!
We Speak Image är Canons och Röda Korsets stora kampanj i samarbete med den svenska designern Carin Rodebjer. Delta med dina egna bilder av något som är typiskt svenskt och bidra samtidigt till Röda Korsets ungdomsverksamhet.

På We Speak Image-sajten går det att ladda upp egna bilder och rösta på dem som är mest kreativa och karaktäristiska för Sverige.

De vinnande bidragen kommer att överlämnas som moodboard till Carin Rodebjer för att ge inspiration åt skapandet av en unik svensk modekollektion. Kollektionen kommer att presenteras i Stockholm under
hösten 2007. För varje bild som laddas upp på webbplatsen skänker Canon 4,50 kronor till Röda Korsets ungdomsverksamhet.

Bidra med foto ? vinn en digitalkamera
De som fotograferar de mest populära bilderna har chans att vinna Canons senaste kamera, digital IXUS 70, (en ny vinnare utses varje vecka). Dessutom kanske det blir just din bild som väljs ut som inspiration till Carin Rodebjers kollektion!

För att delta, gå in på
http://fashion.canon-europe.com/homepage.html?langid=sv_SV

Vafan. Jag kollar igenom bilderna från Polar Music Prize, och jag kan inte hjälpa att bli lite upprörd. Av männen att döma är det ganska enkelt att fastslå att klädkoden löd "mörk kostym", och de allra flesta män verkar ha följt det hela bra, men på kvinnorna ser jag en salig blandning.

Allt mellan träningskläder till galablåsar, oklädda fötter i sandaler (som är stilmässigt helt fel, men som ändå brukar accepteras baserat på rådande mode, till och med enligt Magdalena Ribbing!) och partytoppar till kjol.

Jag tänker passa på att inflika att jag är ett stort fan av dresscodes. Flertalet av mina egna fester har haft en dresscode, som jag blir glad om folk följer och i hemlighet sur över om folk skiter i det. Jag skulle dock aldrig avhysa någon för att de kom felklädda, eller ens påpeka det, det vore självfallet vedervärdigt oartigt av mig, däremot har jag visat en otrolig uppskattning mot de som följt dresscode, och därför har de flesta också gjort just detta.

Om jag startade en klubb så skulle det bli den hårdaste dresscode tänkbar. Vissa ser detta som fascistiskt, men det gör sannerligen inte jag.

Om jag sätter en dresscode, säg en rolig en som egentligen inte har en koppling till klassiska etikettregler, i stil med typ: "Innovativt eller fashion" så drar jag alltså den typ av folk till klubben, och de som inte uppskattar temat avhyses, vilket innebär att man kan fortsätta ha en klubb för folk som är intresserade av ämnet och gillar att umgås med likasinnade.

Anledningen till varför jag inte ser det som fascistiskt är för att alla kan göra det, oavsett kön, ålder eller ras, och man släpper då alltså in folk baserat på den prestation de uppvisar, och baserat på respekten de visar för resten av klubbens klientel.

Skulle någon vilja gå som inte är det minstra intresserad av att klä upp sig, ja, då kan man sluta sig till att den här personen inte borde vara där, då den skiter i klubbens inriktning och klientelet när det ändå finns extremt få av dessa klubbar, och då borde de likväl kunna gå till vilken annan klubb som helst eller för kvällens skull kanske göra en avstickare i deras vanliga mönster, för det är aldrig fel att prova och engagemang är extremt välkommet.

Kort och gott så ser jag det som lika fascistiskt som att, exempelvis, acceptera folk som är intresserade av segling i seglingsklubbar, och kanske inte något som insisterar på att man ska spela fotboll istället, eller som att ta in folk på utbildningar baserat på deras betyg, då det är de som presterat och ansträngt sig för betyget som borde få gå utbildningen.

Men av någon anledning är det hemskt jävla fascistiskt i klädsammanhang. Det skiter jag i. Jag tycker att alla som anser det är dumma. Det tycker jag minsan. Dummingar som vägrar se det hela ur andra perspektiv och som enbart tänker på sig själva och tycker att de minsan borde få ha sin luvjacka precis när och i vilka sammanhang de vill, oavsett vilka de är med och deras trivsel och intresse. Gå med i en seglarklubb och insistera hejvilt på att du ska få spela fotboll istället och att de andra ska acceptera det, och se hur fan det går.

Dresscode tillkom möjligen för att avhysa fattiga från fina tillställningar, med regler såsom "inga bruna skor efter 18:00", men i dagens samhälle i väst fungerar det inte på samma vis, och man kan likväl köpa en mörk kostym second hand, på HM eller från Armani, det spelar ingen roll. Det är inte klädernas värde som spelar roll, utan engagemanget och respekten gentemot resten av gästerna.



Det finns dock även dåliga klädregler, som exempelvis regeln om att barn inte få ha hattar i skolan. Javisst, klassiskt sätt ser det ut som så att män inte får bära hatt inomhus (kvinnor får dock göra det) men det är fullkomligt onödigt att ha en sådan regel i en offentlig, statlig byggnad som det är lagstiftat att folk måste gå till. Och jag har mycket, mycket svårt att tänka mig att majoriteten i vår befolkning blir upprörda av hattar inomhus. Bestäm gärna att man typ, inte får vara naken för den allmäna trivseln, men att inte få ha hatt? Nej, det är faktiskt bara ytterst dålig klädfascism, då skolan är till för alla och knappast är en förening för folk som uppskattar klassiska etikettregler.

Media gör mig förbannad som vanligt, gott så, med tanke på att det är det de tjänar på. Attans. Rakt i fällan.

"Det är över.
Tävlingen går inte att rädda.
Svågerpolitiken tog till slut livet av schlager-EM."

http://aftonbladet.se/vss/noje/story/0,2789,1068267,00.html


"Jag menar... Ukraina skickar en foliebabuschka med en stjärna på huvudet och slutar ändå ? tvåa. Verka Serduchka är våldsamt underhållande, men det handlar lik förbannat om en foliebabuschka med en stjärna på huvudet. Som skriker tanzen. Sverige skickar däremot ett av sina allra bästa band och gör praktfiasko."

Jag röstade på Serbien, precis som de flesta andra. Mitt andraghandsval skulle ha varit just Ukraina, då jag älskade blandningen av bubbelgumstechno och lite gammal hederlig skojsynth! Mina tankar drogs till Blümchen och Welle:Erdball och det blev slående discodans framför teven. Förutom detta var Ukraina det land, som förutom Sebien, fick poäng av flest länder överhuvudtaget. Att sedan The Ark inte är en produkt som fungerar ute i resten av Europa, det är knappast varken The Arks eller någon annans fel.

Vi svenskar, vi är snobbiga jäklar. Vi ser konsekvent vår egna smak som "god" och viftar gärna bort bidrag från öststasländerna som "billigt skräp". Men nej, Sverige, vet ni vad? Bara för att vi är rikare betyder det inte att vi är bättre, och det betyder inte att vi har bättre smak. Vad som är god smak baseras på den stora massan, vilket i det här läget skulle innebära att Sverige har ytterst kass smak. Jag är mer av åsikten att smaken är delad, men vad jag tyckerär extremt osmakligt är att hävda att Eurovision är dött, och allt hopp är dött, enbart för att två östatsländer kom etta och tvåa.

Och varför skulle detta år vara något satans jävla bevis på det? Förra året vann, som ni kanske vet, FINLAND. Att det sedan är två länder från öststaterna, som fick flest röster fråm samtliga länder, vinner i år är knappast ett bevis på någonting.

Löjligt. Löjligt snobbigt skitgnäll. Och förövrigt, kanske inte sten i glashus, Sverige, för vi röstar lika mycket på oss själva som någon annan. Dock skulle jag hävda att det hela beror på det faktum att vi faktiskt har olika smak i olika regioner, på grund av bland annat kultur. Men kom ihåg, sveriges smak är inte en enväldig, god smak.

Det är bara vår smak.
Och det får vi bannemig nöja oss med och släppa på snobberierna.

Snart har jag bloggat i ett år. Under den perioden har det, bland allt annat, kommit in en hel del kritik. Ibland jättebra kritik, ibland kritig som är vettig men som inte passar mitt sett att se på saker, ibland fullkomligt idiotisk kritik och ibland rena elakheter.

En av de roligaste formerna av kritik är när folk kommer till bloggen och bara: "JAG VET ATT DET ÄR SÅ FÖR JAG JOBBAR MED DET HÄR!"

I samtliga fall har det varit tämligen uppenbart att personen i fråga i faktum inte alls jobbar med det, utan att de bara hävdar det för att styrka sin poäng. Extremt illa, det där, då saker och ting lätt skiner igenom. Speciellt personen i fråga som inom loppet av en vecka hävdade att den var tarmläkare, jurist och chefredaktör! (samma IP) mycket imponerande, ansåg jag, att kunna kombinera dessa tre samtidigt och samtidigt vara tämligen kass inom alla yrken med tanke på bristen på vetskap.

Nu, senast var det en person som kom in i bloggen och tyckte att jag kalkerade av mina teckningar, detta skulle denna individ veta för att den minsan var illustratör. Dålig illustratör, tyckte jag då, med tanke på att en illustratör borde ha sett de medvetna anatomiska felen. När man ritar stilrent och grafisk får man förstora och förminska vissa saker till extrema proportioner, annars blir det helt enkelt inte särskilt estetiskt tilltalande då mycket annan information i ett ansikte går förlorat.

Vi tar ett exempel. Det här är en bild på mig som jag gillar.

Jag kalkerade av den i en stil som liknar min. Som ni ser blir det hela ganska manhaftigt. En kille i ca: 18-20 årsåldern med läppstift. Nu om jag ritar en bild ur samma perspektiv med min stil blir resultatet enligt följande:




Jag vet inte vad ni tycker. Men jag anser inte att det är särskilt likt (speciellt då den här kanske är snäppet lite mer cartoonish än mycket ni sett i bloggen, men jag orkar inte riktigt arbeta upp en riktigt läcker bild för exemplet. Det är dock samma princip och samma förstorade proportioner). Men det är klart, det skulle kunna fungera utifall att jag tog och manipulerade mina foton först, för att sedan kalkera av dem!



Men jag tycker att det verkar ganska omständigt. Och så tycker jag att det är lite obehagligt att kika på den här bilden, jag tror att jag skulle bli mörkrädd och få dödsångest varje gång jag tecknade. Det vill jag inte ha.

"Carl M Sundevall, klubbchef för Spy bar och självutnämnd modehatare som regelbundet saxar fraser från amerikanska Vogue i stil med ?trenchcoatdöden? och ?wayfareres blev passé innan de blev inne? har nu tagit posten som chefredaktör på Stureplan..."

Läs mer på http://fatale.se/

Hahaha. Ni vet reklamen som går för Halebop på TV?
Ni vet den svarthåriga tjejen med rutig klänning?

Jo, i början när reklamen sändes så kunde man se hennes tecknade bröstvårta genom tyget som rörde sig lika rackigt precis som allt annat.

Nu har den blivit borttagen. Nu är tyget slätt vid hennes vänsterbröst.

De har censurerat en tecknad figur.
Det var för pornografiskt för svensk TV.

Jag tolkar det som att en tecknad bröstvårta är mer pornografisk än en verklig, och det kan ju stämma, eftersom att man kan fråga sig vad vitsen med att teckna dit en bröstvårta som syns genom tyget är. Det är nog som med fyraåringar. En naken fyraåring är bara en gullig, naken liten unge. En fyraåring i bikini däremot, ja, det är lite pedofili över det hela.

Imorgon har vi på Bokförlaget Mormor releasefest för Lunch bakom horisonten av Bengt Jahnsson-Wennberg som tidigare gett ut konstboken Hur gick det här till hos oss!

Platsen är Nationalgalleriet på Skomakargatan 3, Stortorget i Gamla stan.

Tiden är 17-21, torsdag 3 maj.

Förutom detta är det även konstutsällning med Bengt Jahnsson-Wennberg som pågår från torsdag 3 maj tills onsdag 9 maj.

Välkommen!
 

I engelska Elle, tror jag att det var, så läste jag om boken "How big is your brain?" och en tjejs erfarenhet av den. Minnet sviker, men hon såg modellig ut, och hon fick ett resultat som var tämligen pinsamt. Hon var ett riktigt pucko.

Sedan övade hon mycket, märkte av att hon började tänka både bättre och snabbare och gjorde sedan om testet.

Då var hon fortfarande riktigt gräsligt dum i huvudet, men inte fullt så gräsligt som förut. Men många bäckar små! Jag blir hemskt sugen själv, så länge inte testen är jämställda med de som är med i Illustrerad Vetenskap, för i så fall kan man lika gärna träna sin intelligens med typ "Min första läsebok".

Min första shoppingbok är annars en mycket bildande och bra bok för den som vill starta light!

I 120 dagar ska Simon Gärdenfors, svensk serietecknare, åka runt i Sverige för en framtida serie. Vad du kan göra för att hjälpa honom, eller stjälpa för honom, är att anmäla dig på hans hemsida som värd för hans boende.

http://www.simons120dagar.com/

Skitkul!

Fisken, du är min nya bästa vän.

Åh åh åh fisken.

Du kommer alltid i klämm.

Vad gör du när du i vattnet ej simmar,
jo du ligger runt min hals och glimmar.
Förhöjer natten och dagens sken,
med dina vackra fiskben!


Åh åh åh fisken,
min fina nya vän.

Åh åh åh fisken,
du gör mig helt bäng.
Åh åh åh fisken,
kommer du någonsin att se?
All den kärlek jag kan ge!

HM Brunogallerian, 10 kronor!

9 december har Kartago julboksmässa på Mosebacke torg 3 mellan klockan 15-17:00.

Man kommer kunna köpa böcker, få dem signerade och träffa författarna. Namnen är Martin Kellerman, Charlie Christensen, Nina Hemmingsson och Lise. Öl och mingel förekommer, för tom. serietecknare sysslar med sånt.

Rocky volym elva har just kommit. Perfekt julklapp till dig själv.


Och glöm för all del inte bort att Charlie Christensen kom ut med en ny volym av Arne Anka för ett tag sedan! (Arne Anka: eruppstelsen) Den har jag pinsamt nog inte införskaffat ännu, men det ska åtgärdas.

Kartagos hemsida.

Öppnade Corel Draw (vektorbaserat rit/layoutprogram) för att göra klart sista rycket på ett uppdrag. Kände i händerna att jag behövde värma upp. Tänkte: "Jag kan rita en ful liten mangafigur, det var länge sedan." Dock, som ni kan se, så blev jag irriterad och avslutade inte helt korrekt.

En gång i tiden ritade jag bara saker inspirerat av manga. Sedan slutade jag. För jag blev så sur. Jag blev sur på alla små elitiska grupperingar bland de utstötta (för de flesta som håller på med manga är helt besatta av det, gör inget annat och har tidigare varit ganska ensamma och fått en trygghet i gruppen mangaidkare, precis som i allt annat som kan räknas som en subkultur).

Och ja, manga kan verkligen liknas vid en subkultur. En ganska obehaglig sådan, dessutom, om jag får säga vad jag tycker.

Mangavärlden är full av folk i åldarna 12-32, alla tänker ungefär likadant och har ungefär samma syn på världen. De hänger på forum som enbart behandlar ämnen som manga, anime, japanska och TV-spel och idkar en otrolig elitism. Stava fel - Du är döden. Ha en åsikt om manga inom ett jämställdhetsperspektiv - Du är döden. Rita mangafigurer som inte är anorektiska, utan bara smala - Du är döden och ritar dessutom sk. "tjockisar."

Många, tjejer som killar, kollar även på hentai (tecknad porr). Inom mangavärlden finns det redan en kraftig sexism (och andra obehagliga ting, som att helt "normala" romantiska serier riktade till folk i unga tonåren har regelbundna teman som att den manliga parten i serien tänker att han ska ta tjejen till ett hotellrum eller en dold plats där ingen kan höra henne "skrika", och detta anses helt normalt!) men inom hentai är det än värre. Gå in i vilket forum som helst som behandlar ämnet och se själv vad killar i 13-årsåldern letar efter. De kan fråga efter en specifik manga/anime med temat tecknad porr - om du har en bredare kunskap i ämnet (som jag, dessvärre, eftersom att allt jag läser eller ser sätter sig i minnet för alltid, perkele) så märker man oftast att de frågar efter en specifik som har ett ännu mer obehagligt tema, dvs. våldtäkt.

Ett exempel är alla serier och filmer där det kommer utomjordlingar med tentakler och våldtar skolflickor i massor. Ett annat är alla filmer det finns om gruppvåldtäkter. Ett annat är hur mycket snuff det finns. Tecknad snuff.

Påpekar man detta för killarna så får man oftast svarat "Hehe, jaaah, det är najs!" Chockad blir man, eller iaf jag. Jag frågar dem då: "Vaddå, tycker du helt alvarligt att det är rätt att tjugo killar hoppar på en skolflicka i en gränd för att sedan slänga henne utför kajkanten? Du vet att det hände i Sverige för några år sedan, eller hur?" "Hehhe, jaaa! Jag tittar väl på vad jag vill jävla fittkäring!"

And so it goes.

Nä, jag är egentligen emot att föräldrar ska gå igenom barns saker.
Men jag önskar fanimej att föräldrar kollade igenom filmmapparna på deras mangafanatiska ungdomars datorer. Eller för den delen, gör det olagligt.

Och nej, jag har faktiskt inga förutfattade meningar. Jag har nämligen varit en manganörd själv. Något jag slutade med när jag började upptäcka hur satans skruvade så många blev av det. Det är inte direkt ovanligt att dessa ungdomar spenderar flera timmar om dagen (och i många fall hela dagen pga. att de är sjukskrivna, vilket är väldigt, väldigt vanligt) och matar sig själva med material som säger att allt är okej att göra mot en kvinna bara hon inte hör det och att gruppvåldtäkter är något som är spännande och erotiskt eggande. Eller för den delen humoristiskt. Nä, fyfan.

Det finns såklart bra saker också.
Men de kommer inte just till Sverige.

Några bra alternativ är t.ex. Serial Experiments Lain och Cowboy Bebop. Inte så sexistiskt. Och dessutom bra. Last Exile är fin och ungefär normalsexistisk som saker här i västvärlden är.

Jag slutade rita manga. För jag hatar det som koncept. Fint som tecknarstil, bedrövligt äcklig kultur.

Vilket får mig att undra hur min vän Anette Masui och forna kolega har det i Japan just nu, hon är kulturborgarråd där på den svenska ambassaden. Vi pratade om att hon skulle försöka få in mer jämställd manga i landet innan hon åkte iväg, men det är väl mest de svenska serieförlagen som styr det där, egentligen, och det enda de bryr sig om är säkra kort och lätta förtjänster. Som alla andra. Blä.

Tjohej! Vår (Bokförlaget Mormor) nyutgivna bok av Agneta Klingspor har fått strålande recensioner i såväl Dagens Nyheter som Aftonbladet!

Pisamt nog måste jag erkänna att jag faktiskt inte haft tid att läsa hennes bok själv ännu, men de andra runt omkring mig som läst den är helt betagna och slits mellan ångest och skratt!

Håkans beskrivning av boken.

Om det skulle verka smaskens så kan man köpa den billigt på Adlibris.

Förövrigt får jag inte alls ihop Adlibris sjukt låga priser, deras avanser kan inte ligger på mer än ett par kronor! Jag är helt övertygad om att de finns enbart för att stjälpa hela den fysiska bokhandeln! Jaja - jag klagar inte, billig bok = trevligt.

Idag blev jag fullständigt lyrisk på pendeltåget till jobbet när jag läste
senaste Damernas (Nikita bor i en förort!) och läste att Parfymen, av Patrick Süskind
hade filmatiserats! Det hade jag inte den blekaste aning om och blev eld och lågor.
Parfymen är en av de böcker som verkligen fick mig att läsa på allvar när
jag var liten - vilket har lett till att jag förmodligen har flest böcker av alla
jag känner som inte på något vis jobbar med journalistik eller liknande.

Filmen nämndes i en artikel om naturliga parfymer. Jag kan inte använda
vanlig parfym, jag tycker att det börjar stinka efter ett tag och att flaskorna bara
håller sig en månad eller två innan de syntetiska doftämnena försvinner och bara
lämnar en stark lukt av sprit. Jag kan inte påstå att jag blir besvärad av andras
parfymer dock - så länge de appliceras i sansade mängder.

Intervjun är med en kvinna som heter Mandy Aftel, som även skrivit en bok
som handlar om hur man själv skapar sin egen, naturliga parfym.
Boken heter Parfym - en Väldoftande historia och ska snarast bli ett nytt
tillskott i min bokhylla. Nu kanske jag äntligen kan hitta ett sätt att tillverka
min drömparfym som ska dofta: svartpeppar, cocos och mjölk - Fast det
har jag inte för stora förhoppningar om!

Den enda syntetiska parfym som de klassiska parfymörerna, och även
Mandy Aftel verkar godkänna är, kanske inte så förvånande, Chanel No 5.

På söndag kommer världens längsta bokbord att spelas upp, på Drottninggatan. Där kommer även Bokförlaget Mormor att infinna sig, dvs. bokförlaget som jag delvis jobbar på. Jag kommer förmodligen stå där lite under dagen för att byta ut stackars Håkan så att han får i sig en liten matbit i magen!



Bokförlaget Mormor
Gå gärna in och läs om böckerna om det skulle vara av intresse! Personligen är jag väldigt frälst av Bengt Jahnssons självbiografiska konstbok med lite serietappning.

Förutom ovannämnda så säljer vi en begränsad upplaga konstböcker av Marianne Lindberg De Geer. Titeln följer som alltid samma tema: "Vilse i Kulturen. Jag tänker på mig själv - Orientering".

Hoppla, jag förstår inte varför jag inte skrivit om den här boken tidigare! Möjligtvis har ni redan hört om den, den har ändå funnits ute ett tag, men den tål ändå att nämnas igen.



Modeboken 1900 - 2000,
Lotta Lewenhaupt.

Modeboken är riktigt trevlig facklitteratur inom mode. I den kan du läsa om trender och olika plaggs uppkomst genom nittonhundratalet. Intressant och inspirerande. Förutom det så innehåller den ett stort lexikon där du kan slå upp vilket årtal olika saker hör. T.ex, vilket årtal en viss klack hör till, en viss hatt, en viss modell på kjol osv. Mycket bra om du ska kombinera saker du är osäker på eller om du ska gå iväg till ett temaställe (som t.ex. Debonair på Spy bar där 20-40-tal är grejen), det är alltid skönt att vara säker! Boken är rejäl, känns utförlig och är en fröjd att läsa.

Du kan köpa den på Adlibris för 144 kr.

Nej, lite roligare nu!

Fick just ett panikjobb, omslagsillustration till Lasse Strömsdtedts nya bok "Högriskbegravning". Jag hoppas verkligen att det blev okej, som tur är så ska den pusslas ihop med en annan bild på omslaget och är mest bara där för en extraeffekt!

På tal om det så är det lite segt med illustrationsjobb för stunden. Jag skyller allt på sommaren! Alla jobb av den typen förtvinar fullkomligt när folk åker ut till stugorna eller rejvar loss på Långholmen. Här har ni förresten lite exempel av mina illustrationer! De ligger på världens fulaste hemsida, för jag har problem med min FTP!



Jag har tappat bort min kameraladdare och försöker här bevisa hur illa det är att ta helfigursbilder med webkameran på jobbet, ångest och misär.

HERREGUD.

Vilka har sett trailern på Djävulen bär Prada? VIlka har läst boken? Vilka vill tokspy på filmen och önska att de aldrig sett trailern? JAG. JAG. JAG. Och förhoppningsvis även NI.

Andrea Sachs är i boken en tjej på 170 cm med klädstrolek 38. Alla andra på Runway är längre och smalare (läs: anorektiska) i trailern är hon lika lång som de andra samt lika smal eller smalare än vad de andra är, skådespeleriet förefaller bedrövligt, och Miranda Priestly har ringar i öronen.

När hon kommer till Runway i boken så får hon snabbt träffa båda assistenter, blir intervjuvad av en annan kvinna och blir sedan inknuffad till Miranda Priestly medan de i all hast innan rycker åt sig hennes ofashionabla portfölj (Miranda Priestly hatar portföljer och blåjeans, en fashionista i min smak!). I trailern däremot så kommer Miranda in på kontoret och frågar "WHO IS THAT?" ang. Andrea. Ett genomgående tema i boken är att Miranda agerar fullkomligt omedveten ang. Andreas existens. I boken, när Andrea blir anställd, så tar Miranda ingen som helst notis om henne överhuvudtaget. Samt att Miranda pratar hemskt mycket i trailern jämfört med hur hon framställs i boken, alldeles för mycket. Hon är dryg, kall och tyst. Auststisk, skulle jag vilja beskriva det som.

Hypen angående Mirandas anländande är dessutom inte alls så extrem som det beskrivs i boken. I boken börjar folk byta kläder, slänger av sig sina bekväma märkesblåjeans och sätter på sig glamourösa modekläder, sminkar upp sig, fixar håret, drar på sig tiocentimetersklackar osv. endast för att Miranda Priestly inte ska ge dem blicken som säger att de är värdelösa, oglamourösa och ofashionabla. Skräcken framhålls inte tillräkligt tydligt.

Jag är missnöjd redan innan jag sett filmen, missnöjd och bitter.
Jag blir extra bitter när det görs dåliga filmatiseringar av mina bäbisar.
Djävulen bär Prada är en av de många bokomslag jag kört repron på, och omslaget fick gå igenom en ganska ordentlig retusch. Jag gillar inte att se bäbisar som jag dessutom gillat att läsa bli helt cepelynchade!

Hu!

Självklart ska jag ändock se filmen. Jag är en modig martyr!

Ja, hitills idag har jag fått restaurera bilder på en del söndersprängda människor samt en del som dött svältdöden och ser ut som mumier. Kul. Jag älskar mitt jobb.

Jag är inte så glad i magen just nu.
Tur att bilderna är svartvita.

Jag kanske ska skita i att det är oetiskt och börja inom moderetusch istället? :( Jag misstänker att man slipper retuschera lik då. Böhböhböh. Politiska böcker.

Gnäll.

Jag vill göra något enkelt och intelligensbefriat, som att ta bort mustaschen på tjejjen på omslaget till boken Djävulen bär Prada, det gjorde mig inte det minsta illamående! :( Buhuhu.

Idag fick vi vår nya, fina, nytryckta bok! Snart kommer den till bokhandel, men du kan beställa den redan nu:
http://www.forlaget-mormor.se/

Anneli Jordahl - Var kommer du ifrån?

Det är samlade artiklar av Anneli Jordahl, krönikör och kulturrecensent som tidigare gett ut "KLASS - Är du fin nog?" som sålt slut i flera upplagor, första utgåvan av boken, i röd sammet, har blivit ett samlarobjekt.

Gå in på sidan och läs mer!
(Omslaget är i läcker skumplast, förövrigt. MJUKT!)



Den här boken skulle även jag illustrera till, eller, det gjorde jag faktiskt. Förläggaren (Håkan Olsson) gillade bilderna skarpt, samt Anneli Jordahl (författaren då alltså, eh) men inte de som bedömde boken! Anusborg på dem, säger jag bara. Jag fick självklart betalt, men ändock, mina små bäbisar ville ut i världen! Som plåster på såren så ska ni få se lite av skisserna till boken här nedan.

Göran Greider
Vilgot Sjöman

Huppaluppa.
Och som vanligt få får mina teckningar inte användas till någonting överhuvudtaget utan min tillåtelse. Tacktack.


Ps. Kul förresten att jag fått 448 besökare på en vecka varav 100 är unika IP-nummer! Var kommer NI ifrån?