Den här helgen har varit bra, tror jag.

I fredags åt jag först middag med Stina, Björn, Kjerstin och Johan. Johan, min lillebror, har nyligen fyllt 18 och ska nu åka iväg på en tågluff i Europa med hans nedärvda pengar. Vi gick till Matkultur, en restaurang i SOFO där de blandade ner konstig frukt i all mat. De hade bland annat en konstig förätt med makrill och frukt. Sånt tycker jag är ganska äckligt. I klubbdelen brevid DJade dock Helena Eitrem, (min kollega på Bokförlaget Mormor) och det var en trevlig överraskning.

Sedan följde jag med min lillebror till 90s. 90s är en klubb jag vägrat besöka mycket länge med förevändingen att det bara skulle vara en massa jobbigt, äckligt pack där som vägrade att använda deo och som sjöng med till dåliga 90-talshits. Det stämde till 100%, men jag sjöng också med till dåliga hits. Högst av alla, ska tilläggas.

Sedan blev jag dock så otroligt äcklad över ölstänket, hur folk taffsade fritt och på den vidriga svettlukten att jag och Alex drog vidare till Spy bar. Där var det istället tråkigt, så vi dansade den utsvävande puckodansen ett tag, det inspirerade andra till att göra samma sak vilket innebar att det snart blev roligare på Spyan, men då drog vi hem.


På lördagen satt jag hemma i grav mensvärk och hatade mitt liv, men sedan blev jag våldgästad av Martin Kallisti, Jonny och Katta. Den förstnämnda hade med sig skumpa till mig som knäcktes upp i hissen. Vi pratade mycket om bajs, gamla minnen och sedan slogs jag och Martin. Kort och gott så blev jag helt enkelt på ett fullkomligt strålande humör.

Sedan anslöt lite goter till gänget och vi drog alla vidare till Spy bar.

Mina gotvänner stack snabbt med förevändingen att: "Det bara var dumma, fula och ytliga människor på Stureplan" (lite som jag känner för 90s, alltså) men inte innan jag fått bevittna några fullkomligt oslagbart förskräckta ansiktsuttryck. 1. När Fredrik (got) fick veta att en stor stark kostade 58 kronor på Spy bar och när jag introducerade de långa (ca 195 cm) gotkillarna med mohikaner, skinnjackor och kritvit hud för Calle, inget pokerfejs på den lilla killen, inte. Sedan drog jag och Jonny vidare till Hell's kitchen, vilket jag typ bara gör när jag är fruktansvärt astankad.

Jag blev något förvånad när jag sprang på Ronnie Sandahl där inne. Han borde förslagvis hänga på söder, Spy bar och Humlegården. Men på Hells? Jag pratade bara om bajs och kiss, då jag var jävligt full, men det störde inte honom det minsta. Mycket bra.

Och dagen efter konstaterade jag att Jonny (inte Ronnie) är en riktigt vacker pojke när han ligger och sover och inte har på sig sina gigantiska brillor. Och sedan var det inte mer med den saken.