Ebba von Sydow
Bättre sent än aldrig, jag önskar att jag hade mer tid för tillfället.
http://resume.se/nyheter/2007/03/29/ebba-overger-tidningen-fly/index.xml
Väldigt mycket som står i Resumés artikel är väldigt, väldigt sant. Det vill säga att många har haft problem med att arbeta med Ebba på redaktionen. Men jag vet inte, jag gillar inte Ebbas åsikter när det kommer till mycket, exempelvis ville jag slå mig blå av många av etikettfrågorna mellan kvinnor och män i hennes bok, men jag kan inte neka till att Ebba är en väldigt kompetent kvinna. Och jag tror, helt ärligt, att det är grundstenen till altt möjligt tjafs om hennes "petning". Jag vet inte om hon blivit petad eller valt själv, bland högre orter så skojas det villt om hur hon blivit petad, skitsnacket går i hundrafemtio. Ungefär som när hon ville inkludera ett hjärta i veckorevyns logotyp. Kommer ni ihåg det? Jag vet inte om media uppmärksammade det hela, men fy satan vad branschfolk blev irriterade och snackade skit om det, "löjliga von Sydow", lät det. Detta var en av de otroligt provocerande reformer hon ville genomföra.
Ja, otroligt provocerande. Enligt mig inte alls, dock. Jag tycker att det tyder på en drift att vilja bli provocerad, dock, men det är min nätta åsikt.
Jag talar emot det, jag tror personligen inte att hon blev petad. Jag vet inte ett skit, men jag tror inte att hon blev det. Ni skulle se vilka otroligt, bistra miner det frambringar. Det är nämligen som så att ingen egentligen vet, det är skvaller, en jädra massa skvaller, som vanligt.
Om man ens använder sig av argumentet att det är uppenbart att något måste tyda på något, ja, då vet man. Då är det bara baserat på personliga åsikter. Det är det sämsta argument som finns. Att något är uppenbart.
Jaha, och om man frågar sig, varför är något uppenbart? kan vi få lite förklaringar till det, eller ska vi köpa det för att det är ett farligt ord som ska få oss att känna oss korkade utifall att vi inte fattar varför något är uppenbart?
I en seriös nätdiskus så skulle forumsmoderatorn säga till direkt. Det är inte ett accepterat argument där, och bör inte heller vara det i verkliga livet. Tack tack.
I så fall är det uppenbart för mig att Ebba, om hon blev petad, blev det för att hon är bestämd och vet vad hon vill. Jag känner ett flertal personer som arbetat med henne, ingen har ett ont ord att säga, och då virrar jag ändå runt i skitsnackets högborg. Senast ikväll så berättade Sebastian Suarez-Golborne att Ebba var fantastiskt duktig, driven och underbar att jobba med under tiden de körde Indieradio.
Sedan, ni som kommer dilla om att von Sydow enbart är en uppmärksamhetsökande liten bimbo, som jag vet är kommentarer som kommer att uppstå så kan jag i alla fall passa på att bidra med denna extremt oskyldiga information: Ebba vill exempelvis aldrig ställa upp på bilder för Stureplan, för hon gillar inte att vara allt för offentlig. Det har inget med frågan i sig att göra, men de ofrånkomliga kommentarena om henne som skulle hävda detta har heller ingen relevans i frågan, därför är det här lika irrelevant och relevant som det ofrånkomliga. Blajblajblaj.
Men som sagt, jag vet inte. Det enda jag vet är att ingenting är uppenbart.
Och att det egentligen är ganska meningslöst att spekulera i frågan.
Alla som spekulerar negativt i frågan tar jag för givet har något emot henne som person.
För mig är det helt enkelt uppenbart att det måste förefalla sig så.
Nu ska jag sova.
Kvällen och en satans jävla massa namedrop
Jag leker typsiskt Stureplansbloggare och namedroppar hela kvällen för att irritera er ändå ner till era skälvande små underkläder och långkallingar!
Ikväll har jag fotat på Teatron som vanligt, sedan sprang jag iväg på en rendevouz till Hell's kitchen, jag lyckades lura dit Sebastian Suarez-Golborne också. Helt ärligt så måste jag medge att det är det enda bratinriktade ställe jag besökt på Stureplan (förutom White), och vad får man se, jo, helt andra människor, men på dansgolvet spelades en av de mest populära Teatronmixarna and what do you know, folk kände, till min otroliga chock, igen mig även där. Jag blev väldigt förvånad. Det var faktiskt riktigt trevligt, dessutom. Carl-Johan Legert gick fram och pratade, han var ruffsig i håret, det försökte jag fixa hundra gånger. Han ruffsade till det återigen, han ville inte vara trendriktigt välkammad enligt våren 2007. Pratade med Ebba von Sydow en snabbis angående att jag tycker att det är en jävla skit med alla rykten som går om att hon fått sparken. Jag tycker att hon är en duktig tjej, en imponerande tjej. Jag håller inte med om så många av hennes åsikter, vi har helt olika stil och så vidare, men duktig är hon fanimej. Vilket hon får en himla massa skit för. Tjej med pondus = Ta en jäkla massa skit. Det är synd.På Teatron dök Magnus Tholén och Sebastian Geurtz upp. Magnus frågade om jag visste vilka de var. Jag gav ett tyst litet nej, ett frodigt skratt kom ur hans mun. Han gav mig en kyss och yttrade att jag var underbar. Det där ryktet alltså, det där ryktet om att jag kan noll om någon, det roar folk något otroligt. Driftchefen, Daniel Lindén, var inte lika road, men HÖR OCH HÄPNA, han hade hittat mitt bortappade pass! Han kom ut med det från kontoret sedan, och fy satan vad glad jag blir. Tack Daniel! Du är en pärla! Äntligen kan jag köpa cigaretter utan besvär igen, och äntligen kan jag visa upp mitt lustiga passfoto för folk igen. Av någon anledning så befann sig inte Henrik Hallberg på Teatron ikväll, men Mikael Nordgren körde ett underbart set, och Stefan Thungren (som även författar Stockholmsnatt, serien ,ni vet!) var underbar som vanligt.
Passfotot, tre år gammalt:
Jag har rakat av mitt hår på sidorna och har kapat ögonbrynen på mitten på det. Fråga inte. Gör det inte. Men så är det. Jag ser ganska lustig ut.
Precis när vi ska gå så springer jag på Jacob Ramberg backdoors, han måste vara en av Stureplans finaste killar, så underbart trevlig, sympatisk och glad. Honom gillar jag skarpt. Jag må aldrig ha trivts på White Room, för jag har inga vänner där, men Jacob Ramberg är en riktig klippa. Hans visitkort är hundra gånger finare än Teatron och Spy bar-klickens också, vita, breda och smala med reliefer. Spy bar och Teatron får köra på stoltheten med att vara Old school, det borde passa Carl M Sundevall väldigt väl.
Den fina bilden på mig och Sebastian Suarez-Golborne från Hells Kitchen har Pavel Maira tagit. På söndag ska han och jag och några andra jobba tillsammans i ett mycket fint projekt. Det kommer bli alldeles strålande. Min kropp pirrar redan när jag tänker på allt roligt som kommer att ske inom de kommande veckorna. Det här blir det första gemensamma steget för det, och snart får ni se effekt av det. Jäklar, vad bra allt kommer att bli! 9 april. 9 april är det lansering. 9 APRIL.Jag vill passa på att ge Micael Warg hundra applåder för hans mycket kreativa utstyrsel. Den gjorde mig otroligt lycklig hundra gånger samma kväll, men sedan så är Micael en underbar människa, också! Estetisk, underbar och ja, helt underbar.
Pengar är inget problem längre
Yes!
Det är ju lite knapert den här månaden, som sagt, på grund av alla problem med att vara egenföretagare. Fattig nu, rik sedan, sedan fattig och sedan rik. Jag loggar surmulet in på min bank och mina fonder. Jag måste sälja några fonder för att betala räkningar. Med tanke på börsraset tidigare i mars så kändes det jävligt hemskt att gå in och sälja fonder med tanke på den otroliga förlust det skulle innebära.
I ren ångest har jag därför, dumt nog, inte velat läsa en rad om börsen sedan raset. Jag har inte rört Dagens Industri, som annars är en av mina favorittidningar.
Och gissa om jag blir glad när jag märker att de återigen har höjts, de är faktiskt högre än på många år. De har ökat med 14.000 sedan årskiftet nu, totalt, vilket är en gräsligt hög ökning med tanke på hur lite fonder jag har. Jag har mycket lite fonder. Mitt intresse i fonder och aktier är mer fiktion än fysiskt. Jag känner mig nöjd, säljer fonder för 24.000 kronor, plockar upp Dagens Industri från köksbordet och funderar på vad jag nu ska investera i, jag tror inte på just den här fonden så länge till, nämligen, och antingen omplaceras pengarna i några av mina andra fonder eller en helt ny.
Nöjd och glad, nöjd och glad. Jag leker med småpengar, småpengar som jag personligen tycker är stora pengar, och vill leka mer.
Nu, hem till Stina, hämta kamera, dra hem och sedan antingen på snabb visit hos Pierre Björk eller slappande hos mig själv. Jag är glad igen.
Det är ju lite knapert den här månaden, som sagt, på grund av alla problem med att vara egenföretagare. Fattig nu, rik sedan, sedan fattig och sedan rik. Jag loggar surmulet in på min bank och mina fonder. Jag måste sälja några fonder för att betala räkningar. Med tanke på börsraset tidigare i mars så kändes det jävligt hemskt att gå in och sälja fonder med tanke på den otroliga förlust det skulle innebära.
I ren ångest har jag därför, dumt nog, inte velat läsa en rad om börsen sedan raset. Jag har inte rört Dagens Industri, som annars är en av mina favorittidningar.
Och gissa om jag blir glad när jag märker att de återigen har höjts, de är faktiskt högre än på många år. De har ökat med 14.000 sedan årskiftet nu, totalt, vilket är en gräsligt hög ökning med tanke på hur lite fonder jag har. Jag har mycket lite fonder. Mitt intresse i fonder och aktier är mer fiktion än fysiskt. Jag känner mig nöjd, säljer fonder för 24.000 kronor, plockar upp Dagens Industri från köksbordet och funderar på vad jag nu ska investera i, jag tror inte på just den här fonden så länge till, nämligen, och antingen omplaceras pengarna i några av mina andra fonder eller en helt ny.
Nöjd och glad, nöjd och glad. Jag leker med småpengar, småpengar som jag personligen tycker är stora pengar, och vill leka mer.
Nu, hem till Stina, hämta kamera, dra hem och sedan antingen på snabb visit hos Pierre Björk eller slappande hos mig själv. Jag är glad igen.
Hatad!
Jag babblar mycket om Alex, men jag gillar Alex, så det blir så. Till slut har jag lyckats bli namndroppad i bloggen, i ett mycket smickrande sammanhang, dessutom!
Jag lyckades hamna på plats #2 av Stureplans mest hatade!
http://www.stureplan.se/blogs/alex/view_comment.php?blogid=2785
1. Peter Lindståhl - 12 träffar
2. Hanna fridén - 10 träffar
3. Puma Swede - 6 träffar
4. Andreas Lind - 4 träffar
5. E-Type - 4 träffar
6. Tito Frez - 3 träffar
7. Carl M Sundevall - 2 träffar
8. Calle Schulman - 2 träffar
9. Densie Lopez - 2 träffar
10. Pelle Porseryd - 2 träffar
Det enda som är illa är det faktum att jag inte hamnade på förstaplats. Jag borde ha bett min mamma gått in och skriva att hon avskyr mig, eller något. Satan.
Men det är delad glädje.
Självfallet.
Och jag skiftar mellan att fnittra och tycka att det är sorgset.
Jag tröstar mig med att jag är den enda som också fått små kärleksförklaringar. Det värmer.
Jag lyckades hamna på plats #2 av Stureplans mest hatade!
http://www.stureplan.se/blogs/alex/view_comment.php?blogid=2785
1. Peter Lindståhl - 12 träffar
2. Hanna fridén - 10 träffar
3. Puma Swede - 6 träffar
4. Andreas Lind - 4 träffar
5. E-Type - 4 träffar
6. Tito Frez - 3 träffar
7. Carl M Sundevall - 2 träffar
8. Calle Schulman - 2 träffar
9. Densie Lopez - 2 träffar
10. Pelle Porseryd - 2 träffar
Det enda som är illa är det faktum att jag inte hamnade på förstaplats. Jag borde ha bett min mamma gått in och skriva att hon avskyr mig, eller något. Satan.
Men det är delad glädje.
Självfallet.
Och jag skiftar mellan att fnittra och tycka att det är sorgset.
Jag tröstar mig med att jag är den enda som också fått små kärleksförklaringar. Det värmer.
Vad ska vi göra idag, torsdag?
Idag händer det mycket fint.
För det första är det SOFO-night som varje sista torsdag i månaden. Det innebär att ett flertal butiker i SOFO har öppet längre och olika rabatter i sina sortiment.
Förutom detta så har Wardrobe Stockholm en liten bjudning för sina gäster! En bjudning som alla är välkomna på. Den börjar 19:00 och håller på tills 21:00. De bjuder på bubbel, något gott att tugga på och fint sällskap! Förutom detta så erbjuder de 15% på nästan hela sortimentet, så spring dit!
Hökensgata 7. http://wardrobestockholm.jetshop.se/
Efter det så har den nya Stureplansklubben NEU sin öppningskväll. Det ligger nära Sturecompagniet och Hell's Kitchen, men liknar varken av dem det minsta. NEU erbjuder musik och sällskap som Stureplan inte skådat förut, och istället för det brattiga så går de lite mer i linje med Spy Bar-klientelet och Teatron-klientelet, dock inte helt, och satsar på en helt egen image.
Ett av exemplen är rockabilly. Rockabilly på en Stureplanskrog? Intressant koncept, välkommet också, mer alternativ får det att vattna i munnen!
Allmänheten släpps in klockan 01:00, kom dit och festa!
Neu | Sturegatan 4 | Tors - Lör | 23.00-05.00
www.neustockholm.se
www.myspace.com/neustockholm
För det första är det SOFO-night som varje sista torsdag i månaden. Det innebär att ett flertal butiker i SOFO har öppet längre och olika rabatter i sina sortiment.
Förutom detta så har Wardrobe Stockholm en liten bjudning för sina gäster! En bjudning som alla är välkomna på. Den börjar 19:00 och håller på tills 21:00. De bjuder på bubbel, något gott att tugga på och fint sällskap! Förutom detta så erbjuder de 15% på nästan hela sortimentet, så spring dit!
Hökensgata 7. http://wardrobestockholm.jetshop.se/
Efter det så har den nya Stureplansklubben NEU sin öppningskväll. Det ligger nära Sturecompagniet och Hell's Kitchen, men liknar varken av dem det minsta. NEU erbjuder musik och sällskap som Stureplan inte skådat förut, och istället för det brattiga så går de lite mer i linje med Spy Bar-klientelet och Teatron-klientelet, dock inte helt, och satsar på en helt egen image.
Ett av exemplen är rockabilly. Rockabilly på en Stureplanskrog? Intressant koncept, välkommet också, mer alternativ får det att vattna i munnen!
Allmänheten släpps in klockan 01:00, kom dit och festa!
Neu | Sturegatan 4 | Tors - Lör | 23.00-05.00
www.neustockholm.se
www.myspace.com/neustockholm
Okänd men uppmärksammad
Det är roligt. Jag får mer uppmärksamhet och provocerar mer än kändisar, se här!http://www.stureplan.se/blogs/alex/view_comment.php?blogid=2774
För att kompensera la jag en bild på mig på framsidan. Precis som Kornél Kovács, min chef, föreslagit. Jag ska föreslå för Alex att vi gör ett fotoreportage om min dag på www.stureplan.se. Bilder där jag äter, klossar, shoppar, duschar och allt sånt där vardagligt. Blir full, klämmer pormaskar, sminkar mig, sminkar av mig, klär mig. Allt.
Bara bilder på mig.
Ibland kan en kompis få slinka med på en bild.
Om de är tillräkligt kända.
Jag får nog ringa Alex angående det här imornbitti, det vore slående bra för www.stureplan.se, kan jag tänka mig.
Med på bild är Josefine, en riktigt fin dam. Mycket fin dam. Henne träffade jag först på Monki, sedan kom alla som varit på Monki till Teatron, i princip. Då sågs vi igen.
Onsdag 28 Mars - MYCKET KUL!
Idag händer det mycket roligt. Jag är visserligen sjuk och har egentligen sjukskrivit mig från Teatron, men det verkar inte gå att finna någon annan fotograf, och med tanke på min arbetsheder så tänker jag då infinna mig i vilket fall.
Först Monkis invigningsfest på Götgatsbacken. Jag har inga pengar, så det blir nog inget shoppande. Om jag bara fick in hälften av fakturapengarna jag får nästa månad nu så skulle det vara lugnt, men jag får istället skitmycket nästa månad. Egenföretaganda. Gah. Blahaha. Gnögh.
Sedan är det Teatron! Den här bokningen har Kornél och Sebastian gråtit lycka över, säger de, ni får ett utdrag:
"Onsdag 28 mars
Kornél Y Barbaro
presenterar
GUI BORATTO (KOMPAKT, SÃO PAULO)
Med tolvan "Arquipélago", släppt hösten 2005 på Kompakts underetikett K2, nådde
Gui Boratto äntligen fram till den ljudbild han letat efter i så många år. En enkel
basgång, bländande rytmik, och fullkomligt iskall, skimrande ren produktion
innebar en modern houseklassiker och internationellt erkännande för denne veteran
från São Paulo.
Gui Boratto är idag Kompakts fixstjärna nummer ett. Debutalbumet "Chromophobia"
som släpptes i februari innebar en fulländning av den säregna stil han visat upp på
vinylsläppen de senaste två åren - när det är som bäst ligger han precis mellan den
industriella funken i "Sozinho" och den latinodoftande allsångshousen i "Like You".
Först Monkis invigningsfest på Götgatsbacken. Jag har inga pengar, så det blir nog inget shoppande. Om jag bara fick in hälften av fakturapengarna jag får nästa månad nu så skulle det vara lugnt, men jag får istället skitmycket nästa månad. Egenföretaganda. Gah. Blahaha. Gnögh.
Sedan är det Teatron! Den här bokningen har Kornél och Sebastian gråtit lycka över, säger de, ni får ett utdrag:
"Onsdag 28 mars
Kornél Y Barbaro
presenterar
GUI BORATTO (KOMPAKT, SÃO PAULO)
Med tolvan "Arquipélago", släppt hösten 2005 på Kompakts underetikett K2, nådde
Gui Boratto äntligen fram till den ljudbild han letat efter i så många år. En enkel
basgång, bländande rytmik, och fullkomligt iskall, skimrande ren produktion
innebar en modern houseklassiker och internationellt erkännande för denne veteran
från São Paulo.
Gui Boratto är idag Kompakts fixstjärna nummer ett. Debutalbumet "Chromophobia"
som släpptes i februari innebar en fulländning av den säregna stil han visat upp på
vinylsläppen de senaste två åren - när det är som bäst ligger han precis mellan den
industriella funken i "Sozinho" och den latinodoftande allsångshousen i "Like You".
Liveakten Gui Boratto koncentrerar sig på en sak: att få folks fötter att röra sig. Han
har en väldigt rar fru som följer med honom världen runt också (det är hon som sjunger
på "Like You"!). Blir nog en fest det här va!
http://www.guiboratto.com.br
http://www.myspace.com/guiboratto"
Det måste helt enkelt vara bra.
Så kom, kom! Gratis inträde innan 00:00 på onsdagar, efter 00:00 kostar det 80 kr.
http://www.myspace.com/teatronsthlm
Coco Rocha + Hampus
Jag går in på den ypperliga bloggen Svartvitlila och ser en bild på modellen Cocco Rocha. Jag har inte sett henne förut. Jag är lika obildad vad gäller modeller som allt annat.Men det slår mig, det slår mig, att hon ser exakt ut som en av stammisarna på Teatron, stammisen vid namn HAMPUS. Jag klarar inte av att stänga ner bilden, den får ligga i bakgrunden ibland och hoppar ibland fram och får mig att rycka till varje gång. Jag kan inte helt förmå mig att stänga ner den, jag finner det hela ytterst fascinerande.
HAMPUS, KAN INTE DU KLÄ UT DIG TILL KVINNA TILLS IMORN (ELLER IDAG SNARARE) SÅ ATT JAG KAN FOTA DIG OCH FÅ DET HELA BEKRÄFTAT?
Du har en slående modellkarriär framför dig, Hampus, en fantastisk modellkarriär, bara vi kan få andra bilder på dig än exempelvis den här. Med den här har du möjligen en strålande karriär som skyltdocka, dock!
Skäliga motreaktioner
Det var väldigt många som reagerade illa på mitt användande av ordet "fitta" till tjejen som bråkade i toakön.
Jag ska förklara mitt användande av ordet. Det här blir jävligt långt.
När jag började i mellanstadiet hade jag bytt skola. Jag hade bytt till Bild o Form i Eriksdalsskolan. Det var en helt nybildad klass, och maktfaktorerna var inte utstakade. Detta resulterade i en himla massa tjaffs och osäkerhet i klassen, mest märkbart var det på killarnas sida då både fysiskt och psykiskt våld och förtryck förekom.
Killarna gick omkring och kallade varenda tjej för luder, hora, fitta och så vidare. Taffs förekom också.
Jag kan inte påstå att min karriär inom civilkurage och rättvisa började här, den första incidenten jag kommer ihåg var när några killar i 6:an i min gamla skola (Katarina Norra) spöade på en kille i tredjeklass och jag gick emellan. När jag gick i ettan, 6-7årsålder, alltså. Men det var i mellantadiet som det nådde sin absoluta topp.
Först blev jag chockad. Så hade det inte varit i min gamla klass, alls. Sedan blev jag chockad över att det inte gick att prata och resonera. Vi försökte och försökte, men inget fungerande. Till slut var det nog för min del. Jag startade min egen kampanj mot de killarna i klassen som höll på så här, vilket dessvärre var mertalet av killarna i klassen. Jag började med att tjaffsa emot, och sedan ledde det hela till fysiskt våld och ett antal stora slagsmål.
Men det hjälpte faktiskt, att ta i lite hårdare. Resonemang hjälpte inte. Jag själv var inte heller den som tog till det fysiska våldet, inte i det här skedet, utan det var i självförsvar.
Sedan blev maktstrukturen i klassen utlagd. Jag blev stridsvagnen, typ, tillsammans med två andra tjejer som sedan anslutit sig till kampen.
Några fler slagsmål skedde under skolgången. Vid ett tillfälle råkade jag nästan bryta nacken av en kille. Då slutade jag slåss. Då bestämde jag mig för att aldrig någonsin ta till knytnävarna igen. Jag kommer fortfarande ihåg hur jag stod och stirrade i fullkomlig skräck när han tumlade ner för trappen och jag visste att minsta lilla felknyck kunde resultera i hans död. Det var sista gången. Sista gången förutom en örfil som jag utdelade på en krog när jag var 14, som jag också ångrar digert.
Seda följde andra år. Lugna år. År fyllda av resonemang. År utan aggressivitet. Det var ganska bekvämt. Eller, det var hemskt bekvämt att slippa tjaffs. Tjaffs är inte kul, men å andra sidan så gillade jag inte heller det faktum att jag, varje gång jag valde att ignorera en tjaffsade person, varje gång jag försökte resonera med dem, och varje gång de märkte att de kunde bete sig hur de vill - att man bara uppmuntrade deras fortsatta dåliga beteende.
Så en dag, en dag, en dag nådde det sin absoluta kulmen där med. Jag reagerade kraftigt på en del människor i bekantskapskretsen som alltid utnyttjade det faktum att ingen tog i med hårdhandskarna mot dem. Att alla resonerade, att alla viftade bort det hela med: "Ja, det är inget att göra åt, det är helt enkelt bara så han/hon är! Man får lära sig att ta det. Och han/hon är snäll INNERST INNE. Så det är okej!"
Nej.
Det finns aldrig en anledning till varför man ska låt sig själv och andra ta skit som de inte förtjänar. De som ska få skit är de som förtjänar det, de som utnyttjar det faktum att de kan bete sig i stort sett hur de vill utan motreaktioner, de som skadar andra fysiskt och psykiskt, de som har en så pass liten respekt för sina medmänniskor att de, utan att blinka, kan välja att såra dem på grund av minsta lilla.
Då fick det vara nog igen.
Om jag minns korrekt så var det strax efter att jag fyllt 18 som jag plockade upp stridsyxan igen - men utan blad. Inget fysiskt våld, såklart. Nu skulle bara alla de jäklar som utnyttjar och beter sig svinigt få se, de skulle helt enkelt få se att skit enbart bringar skit.
Man kunde börja med den något, enligt med, idiotiska företeelsen "intelligenta förolämpningar". Jag hatar den benämningen, det finns inget som är mer eller mindre intelligent i en förolämpning, inget som är mer eller mindre artigt. En förolämpning är en förolämpning, och att säga: "Jag ser att du hade problem i din uppväxt i och med ditt något störda förhållande till ölflaskkanter och din mamma" ja, det är ungefär lika intelligent som att säga "kukhuvud".
Den enda skillnaden ligger i hur pass träffsäkert en förolämpning är. Olika individer tar till sig av olika saker. Jag är inte främmande för att göra en snabb överläggning och sedan fälla det som man vet att den andra parten tar mest illa vid sig av. Jag tänker, som sagt, aldrig ta till knytnävarna igen, däremot är jag gärna hård med orden. Och om man inte väljer något som i den situationen faktiskt blir träffsäkert mot individen som bettet sig kast...
Ja, då kommer den individen helt enkelt aldrig att ändra sig.
Alls.
Om jag fortsatt att resonera med tjejen i toakön ännu längre så skulle det inte ha ändrat ett smack. Men när jag kallar henn för fitta, då får hon lite ångest. Hon fick uppenbarligen lite ångest, och då är det förhoppningvis en mindre risk att hon gör denna typ av sak igen. Då vet hon att det kan ske, och ingen vill ha ångest, och då finns det en chans att hon tänker till innan han börjar bråka. Ordet "idiot" skulle förmodligen inte alls ha gett samma effekt, och jag kan inte se något fel i att använda något taskigt uttryck i denna situation.
Alls.
Och det är min lilla ståndpunkt i det hela.
Jag ska rädda världen från alla taskiga, dumma apor där ute! Jag började i förstaklass, och jag ska bannemig aldrig sluta! Om folk vill att jag ska sluta gå in mellan rasister och utsatta invandrare bara för att det finns en risk att jag kallar rasisten för "kukhuvud", ja, då är det erat problem, inte mitt. Och jag tycker att det är hemskt synd att mitt användande av ordet "kukhuvud" i det här läget skulle klassas som mer hemskt än rasistens eventuella dåd mot invandraren.
Sådärja.
Jag ska förklara mitt användande av ordet. Det här blir jävligt långt.
När jag började i mellanstadiet hade jag bytt skola. Jag hade bytt till Bild o Form i Eriksdalsskolan. Det var en helt nybildad klass, och maktfaktorerna var inte utstakade. Detta resulterade i en himla massa tjaffs och osäkerhet i klassen, mest märkbart var det på killarnas sida då både fysiskt och psykiskt våld och förtryck förekom.
Killarna gick omkring och kallade varenda tjej för luder, hora, fitta och så vidare. Taffs förekom också.
Jag kan inte påstå att min karriär inom civilkurage och rättvisa började här, den första incidenten jag kommer ihåg var när några killar i 6:an i min gamla skola (Katarina Norra) spöade på en kille i tredjeklass och jag gick emellan. När jag gick i ettan, 6-7årsålder, alltså. Men det var i mellantadiet som det nådde sin absoluta topp.
Först blev jag chockad. Så hade det inte varit i min gamla klass, alls. Sedan blev jag chockad över att det inte gick att prata och resonera. Vi försökte och försökte, men inget fungerande. Till slut var det nog för min del. Jag startade min egen kampanj mot de killarna i klassen som höll på så här, vilket dessvärre var mertalet av killarna i klassen. Jag började med att tjaffsa emot, och sedan ledde det hela till fysiskt våld och ett antal stora slagsmål.
Men det hjälpte faktiskt, att ta i lite hårdare. Resonemang hjälpte inte. Jag själv var inte heller den som tog till det fysiska våldet, inte i det här skedet, utan det var i självförsvar.
Sedan blev maktstrukturen i klassen utlagd. Jag blev stridsvagnen, typ, tillsammans med två andra tjejer som sedan anslutit sig till kampen.
Några fler slagsmål skedde under skolgången. Vid ett tillfälle råkade jag nästan bryta nacken av en kille. Då slutade jag slåss. Då bestämde jag mig för att aldrig någonsin ta till knytnävarna igen. Jag kommer fortfarande ihåg hur jag stod och stirrade i fullkomlig skräck när han tumlade ner för trappen och jag visste att minsta lilla felknyck kunde resultera i hans död. Det var sista gången. Sista gången förutom en örfil som jag utdelade på en krog när jag var 14, som jag också ångrar digert.
Seda följde andra år. Lugna år. År fyllda av resonemang. År utan aggressivitet. Det var ganska bekvämt. Eller, det var hemskt bekvämt att slippa tjaffs. Tjaffs är inte kul, men å andra sidan så gillade jag inte heller det faktum att jag, varje gång jag valde att ignorera en tjaffsade person, varje gång jag försökte resonera med dem, och varje gång de märkte att de kunde bete sig hur de vill - att man bara uppmuntrade deras fortsatta dåliga beteende.
Så en dag, en dag, en dag nådde det sin absoluta kulmen där med. Jag reagerade kraftigt på en del människor i bekantskapskretsen som alltid utnyttjade det faktum att ingen tog i med hårdhandskarna mot dem. Att alla resonerade, att alla viftade bort det hela med: "Ja, det är inget att göra åt, det är helt enkelt bara så han/hon är! Man får lära sig att ta det. Och han/hon är snäll INNERST INNE. Så det är okej!"
Nej.
Det finns aldrig en anledning till varför man ska låt sig själv och andra ta skit som de inte förtjänar. De som ska få skit är de som förtjänar det, de som utnyttjar det faktum att de kan bete sig i stort sett hur de vill utan motreaktioner, de som skadar andra fysiskt och psykiskt, de som har en så pass liten respekt för sina medmänniskor att de, utan att blinka, kan välja att såra dem på grund av minsta lilla.
Då fick det vara nog igen.
Om jag minns korrekt så var det strax efter att jag fyllt 18 som jag plockade upp stridsyxan igen - men utan blad. Inget fysiskt våld, såklart. Nu skulle bara alla de jäklar som utnyttjar och beter sig svinigt få se, de skulle helt enkelt få se att skit enbart bringar skit.
Man kunde börja med den något, enligt med, idiotiska företeelsen "intelligenta förolämpningar". Jag hatar den benämningen, det finns inget som är mer eller mindre intelligent i en förolämpning, inget som är mer eller mindre artigt. En förolämpning är en förolämpning, och att säga: "Jag ser att du hade problem i din uppväxt i och med ditt något störda förhållande till ölflaskkanter och din mamma" ja, det är ungefär lika intelligent som att säga "kukhuvud".
Den enda skillnaden ligger i hur pass träffsäkert en förolämpning är. Olika individer tar till sig av olika saker. Jag är inte främmande för att göra en snabb överläggning och sedan fälla det som man vet att den andra parten tar mest illa vid sig av. Jag tänker, som sagt, aldrig ta till knytnävarna igen, däremot är jag gärna hård med orden. Och om man inte väljer något som i den situationen faktiskt blir träffsäkert mot individen som bettet sig kast...
Ja, då kommer den individen helt enkelt aldrig att ändra sig.
Alls.
Om jag fortsatt att resonera med tjejen i toakön ännu längre så skulle det inte ha ändrat ett smack. Men när jag kallar henn för fitta, då får hon lite ångest. Hon fick uppenbarligen lite ångest, och då är det förhoppningvis en mindre risk att hon gör denna typ av sak igen. Då vet hon att det kan ske, och ingen vill ha ångest, och då finns det en chans att hon tänker till innan han börjar bråka. Ordet "idiot" skulle förmodligen inte alls ha gett samma effekt, och jag kan inte se något fel i att använda något taskigt uttryck i denna situation.
Alls.
Och det är min lilla ståndpunkt i det hela.
Jag ska rädda världen från alla taskiga, dumma apor där ute! Jag började i förstaklass, och jag ska bannemig aldrig sluta! Om folk vill att jag ska sluta gå in mellan rasister och utsatta invandrare bara för att det finns en risk att jag kallar rasisten för "kukhuvud", ja, då är det erat problem, inte mitt. Och jag tycker att det är hemskt synd att mitt användande av ordet "kukhuvud" i det här läget skulle klassas som mer hemskt än rasistens eventuella dåd mot invandraren.
Sådärja.
Idioter i toakön
Jag är sjuk. Min hosta låter tydligen som en lunsjuks och min huvudvärk överstiger det mesta. Inget tar bort det. Inte vätska, koffein, socker, mat eller promenader. Inte heller Ipren. Detta gör mig sur och grinig, därför ska jag passa på och gnälla över en sak som skedde i helgen.
Jag står i toakön på Spy Bar. Det står några tjejer och snackar en bit bort från kön. De går jag förbi. När jag ställt mig i kön och de kommer efter så blir en av tjejerna sur.
Puckobrud: "Jaha, så du tränger dig du va?!"
Jag blir förvirrad. Hon stod bakom och pratade. Hon stod inte i toakön. Hon ser sur ut. Aggressiv ut. Jag försöker skoja till det, lätta upp stämningen.
Jag: "Jag jobbar för Stureplansgruppen så jag får tränga mig!"
Då blir hon jätteförbannad! Hon börjar tjaffsa och härja. Jag ber henne lugna ner sig ett antal gånger. Jag säger åt henne att hon inte kan paxa en toaplats när man står ett antal meter från kön och pratar med kompisar. Det bryr hon sig inte om. Hon har frasen om Stureplansgruppen ettsad i hjärnan. Hon upprepar den gång på gång.
Tillslut får jag nog, jag säger till henne på skarpen.
Jag: "Hörrudu din lilla fitta, nu får du allt ta och lugna ner dig litegranna. Skärp dig och visa lite respekt."
Hon blir ställd. Slutsatsen är klar. Hon brukar med andra ord mucka med folk. Hon blir nervös och börjar se sig omkring, skrattar och försöker håna mig. Hennes händer darrar. Hon säger att hon inte bryr sig. Hon skrattar nervöst och flackar. Upprepar att det inte rör henne i ryggen. Om och om igen. Skrattar. Flackar. Hon säger att hon inte bryr sig.
Nej just det, ja.
När vi kommer fram till toaletterna så kommer två blonda tjejer inrusandes. Det är väldigt uppenbart att en av tjejerna mår väldigt dåligt. Hon ser ut att bryta ihop samtidigt som hon ska spy. Jag låter dem självfallet gå före som vilken annan vettig individ som helst.
Men INTE den andra tjejen. Hon rycker tag i en av dem och försöker pressa in både mig och de mot väggen. Jag säger åt henne att tagga ner, att lugna ner sig, jag måste spärra upp dörren och stå som en spärr medan den knäppa bruden pressar på bakifrån så att tjejen som mår dåligt kan passera (samma tjej spydde mycket riktigt sedan och blev utledd av en vakt, hon såg inte särskilt kry ut).
Sedan, när nästa toalett blir ledig, så låter jag ändå den bråkiga tjejen gå före. För att hon ska lägga ner. Men då fortsätter hon tjaffsa. Hon klampar fram och tillbaka, skakar på huvudet och bråkar. "Stureplansgruppen!" vrålar hon högljutt. Nu vill hon minsan inte gå på toa längre. Nu vill hon istället hålla upp hela toakön och tjaffsa. Till slut går hon i alla fall in, tillsammans med två av hennes tjejkompisar.
Vad den här människan gjorde som var otroligt korkat var:
1. Om jag skulle gå före för att jag fotade så skulle jag kanske ha gått förbi hela kön, och inte bara de som stod sist.
2. Att rycka tag och trycka på en person som är i färd att spy för att man själv inte kan tänka sig att förlora en köplats, det är tragiskt. Jag hoppas hon får erfara att spy ner sig själv offentligt på en krog som kompensation.
3. Att stå och vråla och skrika på någon i en toakö är inte okej. Jag bråkade visserligen tillbaka efter ett tag, men jag har inte direkt lust att få min tinnitus än mer förvärrad. Om det faktiskt handlade om ett missförstånd och jag råkade tränga mig så kunde hon ha sagt till på ett mycket trevligare vis. Att börja med tjaffs är aldrig särskilt konstruktivt.
4. Den lilla idioten bad om mitt namn. Det fick hon. Men sedan hade hon inte den sedvanliga artigheten att ge mig hennes. (Det spelar ingen roll, för jag har fotat henne och har hennes namn! Som jag självfallet inte tänker bruka till ett skit, heller.)
5. Det var ett helt gäng människor som jobbade på olika krogar på hela Stureplansgruppen som smet före hela kön. Inte jag, dock, vilket innebär att jag faktiskt är tämligen gullig gällande det hela jämfört med andra.
Detta skrivs av två anledningar.
1. Jag hoppas hon läser det och inser vilken vidrig satmara hon var.
2. För att hon gick omkring och spydde galla till alla möjliga om det. Förhoppningsvis så tror ingen på det, då hon verkade särdeles packad samt det faktum att jag, med tanke på hur hon vevade och travade, inte skulle bli det minsta förvånad om hon tagit något annat.
Jag blir störd, fruktansvärt störd av detta.
Det skulle vara skitsamma dock om hon inte ryckt och slitit i tjejen som behövde spy. Har man ett så pass stort krav på att behålla sin köplats så bör man kanske inte besöka krogen över huvudtaget. Vilken idiot. Speciellt med tanke på att hon såg ut att vara någonstans vid 25-26. Pinsamt.
Vad som dessutom stör mig är att tjejerna som kom efter i kön, som bara sett en bit av det hela, tog för givet att jag var den aggressiva parten. Jag var tämligen mer högljudd i slutet, men att ta för givet att inget har hänt innan dess, och inte fråga vad som hänt, och bara dra slutsatser utifrån rådande situation, och dessutom skita i tjejen som höll på att spy.
Ja, det är inte heller bra. De är jag också lite sur på.
Sur. Sur. Sur.
Jag står i toakön på Spy Bar. Det står några tjejer och snackar en bit bort från kön. De går jag förbi. När jag ställt mig i kön och de kommer efter så blir en av tjejerna sur.
Puckobrud: "Jaha, så du tränger dig du va?!"
Jag blir förvirrad. Hon stod bakom och pratade. Hon stod inte i toakön. Hon ser sur ut. Aggressiv ut. Jag försöker skoja till det, lätta upp stämningen.
Jag: "Jag jobbar för Stureplansgruppen så jag får tränga mig!"
Då blir hon jätteförbannad! Hon börjar tjaffsa och härja. Jag ber henne lugna ner sig ett antal gånger. Jag säger åt henne att hon inte kan paxa en toaplats när man står ett antal meter från kön och pratar med kompisar. Det bryr hon sig inte om. Hon har frasen om Stureplansgruppen ettsad i hjärnan. Hon upprepar den gång på gång.
Tillslut får jag nog, jag säger till henne på skarpen.
Jag: "Hörrudu din lilla fitta, nu får du allt ta och lugna ner dig litegranna. Skärp dig och visa lite respekt."
Hon blir ställd. Slutsatsen är klar. Hon brukar med andra ord mucka med folk. Hon blir nervös och börjar se sig omkring, skrattar och försöker håna mig. Hennes händer darrar. Hon säger att hon inte bryr sig. Hon skrattar nervöst och flackar. Upprepar att det inte rör henne i ryggen. Om och om igen. Skrattar. Flackar. Hon säger att hon inte bryr sig.
Nej just det, ja.
När vi kommer fram till toaletterna så kommer två blonda tjejer inrusandes. Det är väldigt uppenbart att en av tjejerna mår väldigt dåligt. Hon ser ut att bryta ihop samtidigt som hon ska spy. Jag låter dem självfallet gå före som vilken annan vettig individ som helst.
Men INTE den andra tjejen. Hon rycker tag i en av dem och försöker pressa in både mig och de mot väggen. Jag säger åt henne att tagga ner, att lugna ner sig, jag måste spärra upp dörren och stå som en spärr medan den knäppa bruden pressar på bakifrån så att tjejen som mår dåligt kan passera (samma tjej spydde mycket riktigt sedan och blev utledd av en vakt, hon såg inte särskilt kry ut).
Sedan, när nästa toalett blir ledig, så låter jag ändå den bråkiga tjejen gå före. För att hon ska lägga ner. Men då fortsätter hon tjaffsa. Hon klampar fram och tillbaka, skakar på huvudet och bråkar. "Stureplansgruppen!" vrålar hon högljutt. Nu vill hon minsan inte gå på toa längre. Nu vill hon istället hålla upp hela toakön och tjaffsa. Till slut går hon i alla fall in, tillsammans med två av hennes tjejkompisar.
Vad den här människan gjorde som var otroligt korkat var:
1. Om jag skulle gå före för att jag fotade så skulle jag kanske ha gått förbi hela kön, och inte bara de som stod sist.
2. Att rycka tag och trycka på en person som är i färd att spy för att man själv inte kan tänka sig att förlora en köplats, det är tragiskt. Jag hoppas hon får erfara att spy ner sig själv offentligt på en krog som kompensation.
3. Att stå och vråla och skrika på någon i en toakö är inte okej. Jag bråkade visserligen tillbaka efter ett tag, men jag har inte direkt lust att få min tinnitus än mer förvärrad. Om det faktiskt handlade om ett missförstånd och jag råkade tränga mig så kunde hon ha sagt till på ett mycket trevligare vis. Att börja med tjaffs är aldrig särskilt konstruktivt.
4. Den lilla idioten bad om mitt namn. Det fick hon. Men sedan hade hon inte den sedvanliga artigheten att ge mig hennes. (Det spelar ingen roll, för jag har fotat henne och har hennes namn! Som jag självfallet inte tänker bruka till ett skit, heller.)
5. Det var ett helt gäng människor som jobbade på olika krogar på hela Stureplansgruppen som smet före hela kön. Inte jag, dock, vilket innebär att jag faktiskt är tämligen gullig gällande det hela jämfört med andra.
Detta skrivs av två anledningar.
1. Jag hoppas hon läser det och inser vilken vidrig satmara hon var.
2. För att hon gick omkring och spydde galla till alla möjliga om det. Förhoppningsvis så tror ingen på det, då hon verkade särdeles packad samt det faktum att jag, med tanke på hur hon vevade och travade, inte skulle bli det minsta förvånad om hon tagit något annat.
Jag blir störd, fruktansvärt störd av detta.
Det skulle vara skitsamma dock om hon inte ryckt och slitit i tjejen som behövde spy. Har man ett så pass stort krav på att behålla sin köplats så bör man kanske inte besöka krogen över huvudtaget. Vilken idiot. Speciellt med tanke på att hon såg ut att vara någonstans vid 25-26. Pinsamt.
Vad som dessutom stör mig är att tjejerna som kom efter i kön, som bara sett en bit av det hela, tog för givet att jag var den aggressiva parten. Jag var tämligen mer högljudd i slutet, men att ta för givet att inget har hänt innan dess, och inte fråga vad som hänt, och bara dra slutsatser utifrån rådande situation, och dessutom skita i tjejen som höll på att spy.
Ja, det är inte heller bra. De är jag också lite sur på.
Sur. Sur. Sur.
Feberyra
Jag har förstått att vissa av er är lite upprörda över att jag inte varit aktiv på bloggen under mina feberyror. Jag tänkte därför dela med mig av lite erfarenheter från mina feberyror:
Efter att jag fixat klart bilderna från i lördags så somnar jag på golvet på mitt kontor. Jag vaknar upp, svär jävligt mycket, sätter på mig min jacka bak och fram och försöker gå iväg med min chefs tofflor. Jag får dessutom för mig att min GIGANTISKA bildskärm är en bärbar dator som jag absolut måste ha med mig i mitt jobb och börjar målmedvetet koppla ur alla kablar, blir riktigt förbannad när jag upptäcker att fanskapet är för tungt för mig att bära och tror att min svaghet beror på att jag fått en blodpropp i högerarmen. Vaknar sedan till, ringer av någon anledning upp Max 7 på morgonen. Jag vet inte vad jag sa, men det hade med något knasigt att göra som inte relaterar till något vettigt.
Börjar gå hem. Jag har mina Ray Bans på mig. Någon går fram till mig och frågor om vägen till någonstans. Jag är yr och febrig, jag börjar prata om Katla, hennes grotta och att jag inte har någon växel. Han ursäktar sig snabbt.
Sedan sover jag mycket länge. I pincip i ett dygn.
På måndagen lyckas jag faktiskt, på något vänster, dra iväg till ett möte halv elva på morgonen. På vägen hem kommer feberyran tillbaks i tusenfall. Men jag är på väg till Denim for Girl för att lämna tillbaks Tigerjackan för 1599, för att jag insåg att det inte var motiverbart. Babblar något osammanhängande när jag lämnar tillbaks jackan, tar emot pengarna, räknar dem tio gånger ungefär. Börjar promenera hemåt, väljer vägen via Kungsträdgården och Skeppsbron. Får för mig att svanarna i vattnet är täckta av olja. Står och stirrar ganska länge. Sedan blir de gröna istället. Då inser jag att det är min feber så jag fortsätter pallra mig hem. Springer på en vän. En manlig vän. Jag kommer inte ihåg vem han är. Det gör jag i efterhand, men då fanns det inte en smula igenkänning i mig trots att han är en av mina bättre vänner. Hela situationen blir tämligen konstig. Jag insisterar på att jag aldrig träffat honom i hela mitt liv och han blir ganska förbannad över "mitt smaklösa skämt". I efterhand har jag ringt upp och bett om ursäkt för detta.
Jag och Max ser på en film. Jag somnar direkt. Han försöker väcka mig. Jag börjar slå honom och säger åt honom att HAN INTE FÅR GÖRA SÅ och att han är dum i huvudet. Somnar om igen.
Sedan bakar jag 80 stycken chokladkakor (småkakor alltså) klockan 3 på natten. Av fullständigt oklara skäl. De blev goda.
Nästa dag är Max fortfarande där. Jag sover hela dagen i princip. Varje gång han kommer in och frågar om jag vill ha något så blir jag förbannad.
Till slut vaknar jag till, sent på dagen. SMSar angående jobbet och min deadline. Mitt huvud är äntligen klart igen. Tack och lov för det.
Nu ska jag jobba.
Feber, be gone!
Efter att jag fixat klart bilderna från i lördags så somnar jag på golvet på mitt kontor. Jag vaknar upp, svär jävligt mycket, sätter på mig min jacka bak och fram och försöker gå iväg med min chefs tofflor. Jag får dessutom för mig att min GIGANTISKA bildskärm är en bärbar dator som jag absolut måste ha med mig i mitt jobb och börjar målmedvetet koppla ur alla kablar, blir riktigt förbannad när jag upptäcker att fanskapet är för tungt för mig att bära och tror att min svaghet beror på att jag fått en blodpropp i högerarmen. Vaknar sedan till, ringer av någon anledning upp Max 7 på morgonen. Jag vet inte vad jag sa, men det hade med något knasigt att göra som inte relaterar till något vettigt.
Börjar gå hem. Jag har mina Ray Bans på mig. Någon går fram till mig och frågor om vägen till någonstans. Jag är yr och febrig, jag börjar prata om Katla, hennes grotta och att jag inte har någon växel. Han ursäktar sig snabbt.
Sedan sover jag mycket länge. I pincip i ett dygn.
På måndagen lyckas jag faktiskt, på något vänster, dra iväg till ett möte halv elva på morgonen. På vägen hem kommer feberyran tillbaks i tusenfall. Men jag är på väg till Denim for Girl för att lämna tillbaks Tigerjackan för 1599, för att jag insåg att det inte var motiverbart. Babblar något osammanhängande när jag lämnar tillbaks jackan, tar emot pengarna, räknar dem tio gånger ungefär. Börjar promenera hemåt, väljer vägen via Kungsträdgården och Skeppsbron. Får för mig att svanarna i vattnet är täckta av olja. Står och stirrar ganska länge. Sedan blir de gröna istället. Då inser jag att det är min feber så jag fortsätter pallra mig hem. Springer på en vän. En manlig vän. Jag kommer inte ihåg vem han är. Det gör jag i efterhand, men då fanns det inte en smula igenkänning i mig trots att han är en av mina bättre vänner. Hela situationen blir tämligen konstig. Jag insisterar på att jag aldrig träffat honom i hela mitt liv och han blir ganska förbannad över "mitt smaklösa skämt". I efterhand har jag ringt upp och bett om ursäkt för detta.
Jag och Max ser på en film. Jag somnar direkt. Han försöker väcka mig. Jag börjar slå honom och säger åt honom att HAN INTE FÅR GÖRA SÅ och att han är dum i huvudet. Somnar om igen.
Sedan bakar jag 80 stycken chokladkakor (småkakor alltså) klockan 3 på natten. Av fullständigt oklara skäl. De blev goda.
Nästa dag är Max fortfarande där. Jag sover hela dagen i princip. Varje gång han kommer in och frågar om jag vill ha något så blir jag förbannad.
Till slut vaknar jag till, sent på dagen. SMSar angående jobbet och min deadline. Mitt huvud är äntligen klart igen. Tack och lov för det.
Nu ska jag jobba.
Feber, be gone!
Galna människor
Ursäkta tystnaden. Jag har varit sängliggande de tre senaste dagarna på grund av någon mystisk, äcklig sjukdom.
Idag fick jag dock dra mig från lägenheten på grund av en deadline, oxh när jag vandrade med min feberyra längs götgatsbacken så sker följande.
En man, en kort man, med dreads och baggybyxor och "övermanflifierad" gångstil rör sig frammåt. Till varje kvinna han går förbi yttrar han frasen: "Visa fittan!"
Detta gör mig förbannad. Han säger även detsamma till mig. Det är inte särskilt klokt att säga sådant överlag, men att säga det till mig är riktigt digert. Jag vänder mig mot honom, hytter med fingret mot honom som den gamla anrika dam jag är och börjar raljera.
"Du, din äckliga lilla dvärg. Om det inte vara för att du redan var kuklös så skulle jag klippa av din äckliga lilla snopp, så där säger man minsan inte till folk!"
Han blir rasande. Han stoppar ner handen i byxan, kallar mig för fitta och drar fram sin, mycket riktigt mycket lilla snopp, och skrattar.
Då plockar jag upp mobilen och säger åt honom att jag minsan ska ringa polisen, då det är olagligt att blotta sig.
Han blir mycket förbannad!
"Du är rasist! Du är nazist! Du ska ringa polisen för att du hatar negrer din jävla fitta, du är en jävla nazist!"
Jag knäpper återigen mina armar, jag ler brett, jag utnyttjar mina exotiska drag.
"Nej, ser du. Jag är knappast nazist. Jag är nämligen jude."
Runt oss har det nu samlats en ganska god skara med människor, många av kvinnorna runtom ser ganska roande ut. Jag tror att de finner det hela mycket roande när ett litet äckel får piss för skiten han gör.
Jag forsätter att kalla honom för tragisk, att han inte får visa snoppen på öppen gata och vrålar att han inte får säga sådanna saker till folk. Att han då minsan ska råka ut för skit, som den äckliga lilla skiten han är.
Då blir han aggressiv och ska hoppa på mig!
En av hans killkompisar håller i honom. Han hoppar, sliter och drar och skriker att han ska slå ner mig för att jag är en nazistfitta. Han ropar heil adolf hitler. Han ropar nazist. Han ropar rasist. Han gör sieg heil ett antal gånger (vilket är hets mot folkgrupp, det kan man också anmäla honom för) saliv flyger från hans mun och han ser ut som ett troll tagen ur en gammal äckelfilm innan datorteknikens tid då de fick bygga fula masker för alla små monster. Han är helt galen. Han lyckas nästan slita sig ur hans väns grepp, dock inte fullt.
Jag står och tittar på. Jag rör inte en min. Jag känner mig förargad. Jag är sur för att hans vän lyckas hålla fast honom, annars skulle jag kunna anmäla det lilla fanskapet för misshandel. Jag skulle ha låtit honom slå ett slag, sedan skulle jag hoppa undan.
Det skulle jag ha kunnat tjäna 10.000 - 15.000 kronor på. Det känns som att hans vän blåste mig på pengar, jävla skit.
Sedan dundrar de upp för gatan, jag får några applåder och han får skällsord över sig.
Nu känner jag mig genast mycket piggare och friskare igen.
Idag fick jag dock dra mig från lägenheten på grund av en deadline, oxh när jag vandrade med min feberyra längs götgatsbacken så sker följande.
En man, en kort man, med dreads och baggybyxor och "övermanflifierad" gångstil rör sig frammåt. Till varje kvinna han går förbi yttrar han frasen: "Visa fittan!"
Detta gör mig förbannad. Han säger även detsamma till mig. Det är inte särskilt klokt att säga sådant överlag, men att säga det till mig är riktigt digert. Jag vänder mig mot honom, hytter med fingret mot honom som den gamla anrika dam jag är och börjar raljera.
"Du, din äckliga lilla dvärg. Om det inte vara för att du redan var kuklös så skulle jag klippa av din äckliga lilla snopp, så där säger man minsan inte till folk!"
Han blir rasande. Han stoppar ner handen i byxan, kallar mig för fitta och drar fram sin, mycket riktigt mycket lilla snopp, och skrattar.
Då plockar jag upp mobilen och säger åt honom att jag minsan ska ringa polisen, då det är olagligt att blotta sig.
Han blir mycket förbannad!
"Du är rasist! Du är nazist! Du ska ringa polisen för att du hatar negrer din jävla fitta, du är en jävla nazist!"
Jag knäpper återigen mina armar, jag ler brett, jag utnyttjar mina exotiska drag.
"Nej, ser du. Jag är knappast nazist. Jag är nämligen jude."
Runt oss har det nu samlats en ganska god skara med människor, många av kvinnorna runtom ser ganska roande ut. Jag tror att de finner det hela mycket roande när ett litet äckel får piss för skiten han gör.
Jag forsätter att kalla honom för tragisk, att han inte får visa snoppen på öppen gata och vrålar att han inte får säga sådanna saker till folk. Att han då minsan ska råka ut för skit, som den äckliga lilla skiten han är.
Då blir han aggressiv och ska hoppa på mig!
En av hans killkompisar håller i honom. Han hoppar, sliter och drar och skriker att han ska slå ner mig för att jag är en nazistfitta. Han ropar heil adolf hitler. Han ropar nazist. Han ropar rasist. Han gör sieg heil ett antal gånger (vilket är hets mot folkgrupp, det kan man också anmäla honom för) saliv flyger från hans mun och han ser ut som ett troll tagen ur en gammal äckelfilm innan datorteknikens tid då de fick bygga fula masker för alla små monster. Han är helt galen. Han lyckas nästan slita sig ur hans väns grepp, dock inte fullt.
Jag står och tittar på. Jag rör inte en min. Jag känner mig förargad. Jag är sur för att hans vän lyckas hålla fast honom, annars skulle jag kunna anmäla det lilla fanskapet för misshandel. Jag skulle ha låtit honom slå ett slag, sedan skulle jag hoppa undan.
Det skulle jag ha kunnat tjäna 10.000 - 15.000 kronor på. Det känns som att hans vän blåste mig på pengar, jävla skit.
Sedan dundrar de upp för gatan, jag får några applåder och han får skällsord över sig.
Nu känner jag mig genast mycket piggare och friskare igen.
Det är inte erat fel!
Jag är ypperligt kass på att svara på mail. Ypperligt. Detta har inte med nonchalans att göra, utan det har med virrighet och tidspress att göra.
När jag loggar in på mailen så är den full av jobbmail, de måste prioriteras. De läses, behandlas, planeras och svaras. Sedan växlar man flera gånger om. Utrönar om de är bra erbjudanden eller ej. Ser om man ska ha möten eller ej och så vidare. När det är ett privat mail så gör jag en mental anteckning om att svara på det senare, vilket dessvärre oftast glöms bort. Mycket av den anledning av att privata mail även förvirrar mig. Jag vet sällan vad jag ska svara. jag har aldrig skickat ett riktigt brev i hela mitt liv, möjligtvis något vykort någon gång. När jag var liten. När mina föräldrar sa åt mig, tror jag.
Det är ett socialt litet handikapp hos mig. Jag har i regel svårt att kommunicera och umgås om det inte finns något konkret att fokusera på. Att "ta en fika" är en otroligt komplicerad föreetelse för mig, och jag börjar pilla med saker, se mig runtomkring, slita mig i håret och fundera på vilka produktiva saker jag annars skulle kunna spendera tiden på. Inte för att jag finner individen jag fikar med tråkig, aldrig, artighetsfika är något som jag strök ur mitt liv för många år sedan, utan snarare för att jag känner att man får så mycket mer ut av en person om man åstakommer något tillsammans än om man, exempelvis, diskuterar studier, killar, kläder, fest och så vidare. Jag kan inte heller se på TV av just samma anledning.
Därför är jag dålig på att svara, det är ett mentalt handikapp, en sten i sidan, en istapp i hjärnan och en källa till förvirrning. Det är inte er det är fel på, det är mig, fröken arbetsnarkoman.
Att jag ens har några vänner är ett fenomen som, med tanke på rådande omständigheter, är något fascinerande.
Det är ett lika stort socialt handikapp som när jag försökte köpa cigg utan legg häromdagen och försökte styrka min ålder med det faktum att jag jobbar som mingelfotograf för Stureplansgruppen. Killen i kassan började bokstavligt talat skratta åt mig. Det är okej. Han får göra det. Men det var värt ett försök.
När jag loggar in på mailen så är den full av jobbmail, de måste prioriteras. De läses, behandlas, planeras och svaras. Sedan växlar man flera gånger om. Utrönar om de är bra erbjudanden eller ej. Ser om man ska ha möten eller ej och så vidare. När det är ett privat mail så gör jag en mental anteckning om att svara på det senare, vilket dessvärre oftast glöms bort. Mycket av den anledning av att privata mail även förvirrar mig. Jag vet sällan vad jag ska svara. jag har aldrig skickat ett riktigt brev i hela mitt liv, möjligtvis något vykort någon gång. När jag var liten. När mina föräldrar sa åt mig, tror jag.
Det är ett socialt litet handikapp hos mig. Jag har i regel svårt att kommunicera och umgås om det inte finns något konkret att fokusera på. Att "ta en fika" är en otroligt komplicerad föreetelse för mig, och jag börjar pilla med saker, se mig runtomkring, slita mig i håret och fundera på vilka produktiva saker jag annars skulle kunna spendera tiden på. Inte för att jag finner individen jag fikar med tråkig, aldrig, artighetsfika är något som jag strök ur mitt liv för många år sedan, utan snarare för att jag känner att man får så mycket mer ut av en person om man åstakommer något tillsammans än om man, exempelvis, diskuterar studier, killar, kläder, fest och så vidare. Jag kan inte heller se på TV av just samma anledning.
Därför är jag dålig på att svara, det är ett mentalt handikapp, en sten i sidan, en istapp i hjärnan och en källa till förvirrning. Det är inte er det är fel på, det är mig, fröken arbetsnarkoman.
Att jag ens har några vänner är ett fenomen som, med tanke på rådande omständigheter, är något fascinerande.
Det är ett lika stort socialt handikapp som när jag försökte köpa cigg utan legg häromdagen och försökte styrka min ålder med det faktum att jag jobbar som mingelfotograf för Stureplansgruppen. Killen i kassan började bokstavligt talat skratta åt mig. Det är okej. Han får göra det. Men det var värt ett försök.
Lalala.
Just hur trött jag blir av fotojobbet definieras bäst av mina söndagar. Jag sov hela dagen, var uppe några timmar på kvällen och somnade sedan igen. I princip ett dygns sovande. Kroppen tar i igen sig från hela veckan innan, när det blir cirka 4 timmar per natt och sedan i alla fall ett tillfälle när man är uppe i ett dygn (onsdagar, oftast).I lördags orkade jag inte plattånga håret. Det fick vara sitt naturliga, lockiga. Folk var positivt inställda, trots att min klippning inte alls fungerar till det lockiga och det blev någorlunda konformat.
I lördags var det mycket nytt folk på Teatron! Många typiska brats, om man ska utmärka folk efter stil. Många av dem kom fram och talade med mig. Det löd enligt följande:
"Jag älskar Teatron! Jag brukar gå till Laroy annars, men det här är så mycket mer avslappnat. Folk festar på riktigt här och alla är så öppna! Jag älskar det!"
"Hej! Vi kom hit för att se dig och Housewives!"
"Mig? Jag är bara fotograf här!"
"Nej, inte riktigt!"
Sedan, det faktum att en manlig brat gick fram och sa att han läste bloggen var också roligt. Att killar går fram och berättar det är knappast en ovanlighet, det är det 1-3 killar per kväll som gör. Men en klassisk brat var ganska förvånande. Men smickrande, så klart.
Lite favoriter från fredagens Teatron
Arash Arfazadeh och Andrea Hedström . Den här tjejen är så snygg att jag vill slå mig sönder och samman. Jag tror inte att jag skulle gilla topen på någon annan, men på henne var den väldigt läcker. Jag kan tänka mig att precis allt på henne blir väldigt, väldigt läckert. Det är svårt att missa det faktum att den här Andrea är modell, det är påtagligt självklart att hon är det.
Anna Clara Rendahl och Malin Castenfors. Anna Clara är en gammal klassis, en klassis från lågstadiet! Det var roligt. Nu har två personer från förr dykt upp på Teatron. Min granne Jaana och nu Anna Clara. Det är spännande. Hon har den jättefina klänningen från Zara som jag själv gått och dragit i ett antal gånger.
Rojin Pertow, Emelie Rinse & Franciska Svenson. Mina favorittjejer! Titta på deras kläder. De är underbara. Emelie har på sig sin vargtröja, den har ni sett tidigare.
Filip Norelid och Johan Strömgren. JOHAN ÄR I STAN IGEN. Han har självklart sabbat sin mobil igen, så han har inte era nummer. Han har dock samma nummer som förut. Ikväll ska han ut igen. Förvånansvärt många bloggläsare känner Johan. Ni brukar säga att han är omöjlig att få tag i, hal som en ål, sliskig som en snigel och mer oförutsägbar än en turistmage i Egypten. Så ring honom nu och festa. Titta, vad snäll jag är, som hjälper er.
Karin Höckert och Lisa Åkesson. Tjusiga bloggläsare från Malmö! Jag såg dem flera gånger under kvällen men de slank undan. Sedan kom de fram och pratade själva, då kunde jag äntligen plåta dem. Mycket gott, mycket gott.
Henrik Hallberg och jag. Han är en av de som har Go-Bang på fredagarna på Teatron! Duktig DJ och fantastiskt trevlig kille.
Fin kväll!
Jag och Max på Cocktail Club, Neat (Grodan) innan vi drog till Teatron. Vi lyckades figurera på inte mindre än cirka 4 bilder vardera på den knappa timmen vi var där, haha, mycket lustigt!
Vi fick lite hårprodukter också. Bra för mig. Jag hatar mitt hår just nu. Jag vill enbart ha uppsatt eller peruk. Enbart. Jävla halvastadie när man sparar ut, det är ett himla myckel.
Kvällens outfit:
Peruk: BUTTERICKS!
Halsband: Från inbjudan till Modettes releaseparty, haha.
Top: Second hand, Myrorna
Klänning (top): Gina Tricot
Ballerinor: HM
Bild tagen av Daniel Kristiansen. Från www.stureplan.se Han var en hemskt trevlig fotograf, förövrigt. Mycket bra man. Mycket trevligare än jag, exempelvis.
Kvällen på Teatron var strålande. Mycket folk, bra folk, god stämning, många goda vänner och fem bloggläsare som kom fram och bekände sina synder. Bra kväll! Jag mådde strålande. Trots det faktum att jag är så sjuk i halsen att jag låter som en knapp viskning så var kvällen strålande.
Ska man göra träningsmode seriöst?
Jag saknar fri-idrotten från ungdomen. Jag saknar gymnastiken.
Jag vill börja på akrobatisk gymnastik!
Turban: Silvertygstycke.
Peruk: Butterisk, omgjord.
Baddräkt: Nike
Sturmpbyxor: Åhléns
Benskydd: Nike
Ballerinor: HM, Hamngatan
Icity på SOUK - Med Nina och Cindy!
Nina med http://fashionina.com/ gjorde ett fint mingelreportage på Souk!
Artikeln:
http://www.icity.se/content/view/229/5/lang,se/
Jag blir imponerad av hennes minne. Så vitt jag vet så skrev hon inte ner något jag sa, men alla detaljer stämmer exakt. Detta är imponerande. Jag som inte ens kan få folks namn rätt, trots att de är nerskrivna på papper, när jag mingelfotar och intervjuvar!
Cindy, fotografen (http://mejia.webblogg.se/) tog en riktigt fin bild av mig också. Jag är riktigt nöjd. Finaste mingelbilden på mig någonsin som jag själv inte fått pilla på, om jag ska vara ärlig! Tack Nina och Cindy! Det kommer gå strålande bra för er!
Artikeln:
http://www.icity.se/content/view/229/5/lang,se/
Jag blir imponerad av hennes minne. Så vitt jag vet så skrev hon inte ner något jag sa, men alla detaljer stämmer exakt. Detta är imponerande. Jag som inte ens kan få folks namn rätt, trots att de är nerskrivna på papper, när jag mingelfotar och intervjuvar!
Cindy, fotografen (http://mejia.webblogg.se/) tog en riktigt fin bild av mig också. Jag är riktigt nöjd. Finaste mingelbilden på mig någonsin som jag själv inte fått pilla på, om jag ska vara ärlig! Tack Nina och Cindy! Det kommer gå strålande bra för er!
Wardrobe Stockholm öppnar webshop!
Wardrobe Stockholm ligger på min gata, jag kan gå och trakassera dem med min jobbiga och hetsiga uppenbarelse när jag vill. Det har dock inte alla andra kunnat, men nu har de öppnat en webshop!
Spring och kika!
http://wardrobestockholm.jetshop.se/
Fantombehov
Jag har undrat över en sak väldigt länge. Verkligen grunnat över det ordentligt. Det förvirrar mig något otroligt.
Varför får jag alltid ett påtagligt aggrssivt behov av att klossa innan jag ska iväg och göra saker?
Magen sväller upp. Jag vill gå på toa. Jag vet inte om det är psykosomatiskt eller ej. Jag går på toa. Inget händer. Jag undrar, varför blir det så här? Jag har hört folk tala om fantomsmärtor väldigt ofta. Men det här är annorlunda. Jag kan inte komma på någon som helst vettig anledning till det, jag kan heller inte komma på om det på något vis knyter till något i min barndom.
Jag får konsultera min lillebror och Freud.
Varför får jag alltid ett påtagligt aggrssivt behov av att klossa innan jag ska iväg och göra saker?
Magen sväller upp. Jag vill gå på toa. Jag vet inte om det är psykosomatiskt eller ej. Jag går på toa. Inget händer. Jag undrar, varför blir det så här? Jag har hört folk tala om fantomsmärtor väldigt ofta. Men det här är annorlunda. Jag kan inte komma på någon som helst vettig anledning till det, jag kan heller inte komma på om det på något vis knyter till något i min barndom.
Jag får konsultera min lillebror och Freud.
Max älskar päls
Max hymlar inte med att han bär päls.
Han riktigt skryter om det i ett inlägg i sin blogg.
Max är ett sån där snuskig människa som bär djur.
http://fashionistamax.blogg.se/1174565538_dagens_outfit.html
Han riktigt skryter om det i ett inlägg i sin blogg.
Max är ett sån där snuskig människa som bär djur.
http://fashionistamax.blogg.se/1174565538_dagens_outfit.html
Migrän, bruten tå, feber och överbokning!
Innan vi drog till Teatron så slog en migrän och något feberliknande till. Attans bananer. Visiten blev kort, och bilderna är därav klara redan nu. Galant!Sedan har jag råkat trippelboka mig för imorn, kom jag just på. Invigningen av SOUK och Kate Moss invigning av Top Shop ska jag självfallet på, jag har lovat att få klar en skiss till ett bokomslag imorn samt att jag lovat att äta middag med en vän. Detta är inte helt gångbart, det är helt omöjligt faktiskt.
Klänningen från Hard Beat fick en chans till att få vara med på en läcker bild. Jag ser full, medtagen och trött ut. Men ganska tuff, ganska hård, det fungerar, helt enkelt.
Örhängen: Glitter
Halsband: Top Girl
Klänning: Hard Beat
Har jag förresten nämnt att jag brutit min stortå igen? Ja, det har jag gjort i alla fall. Det kan man inte göra något åt. Det var roligt ikväll när den helt hoppade ur sin plats och jag fick ta av mig mina mjuka ballerinor (för att de är de enda skorna som inte mördar min tå för tillfället) och helt sonika trycka tillbaka den. Stortå i 90-gradersvinkel är inte så snyggt, däremot ganska roligt.
Ännu en fisk!
Jag älskar fiskar. Jag ÄR en fisk, om man tänker på stjärntecknet alltså. Sedan är jag även brud, då är det givet att jag är såld på stjänrtecken, eller något sådant.
Men om jag ska vara helt ärlig så handlar det om att jag varit väldigt tagen av fiskars estetiska form och mångfald sedan jag såg Disneys Fantasia första gången när jag var liten.
Nu har jag en ny fisk. Den kommer från Glitter. Den är söt och gullig och gör mig glad.
Men om jag ska vara helt ärlig så handlar det om att jag varit väldigt tagen av fiskars estetiska form och mångfald sedan jag såg Disneys Fantasia första gången när jag var liten.
Nu har jag en ny fisk. Den kommer från Glitter. Den är söt och gullig och gör mig glad.
Sveriges bästa modeblogg - Rösta!
Ja, jag är ju inte särskilt smart, som ni vet, så jag glömde självfallet att inkludera detta i förra blogginlägget som rörde det hela.
HÄR röstar ni på mig, puss, jag älskar er!
HÄR röstar ni på mig, puss, jag älskar er!
Vem är puckot som installerade viruset?
Någon liten idiot här hemma har installerat en fin liten TOOLBAR på datorn som innehåller spyware, likmask och all möjlig skit. Personen i fråga har säkerligen fallit för ett erbjudande av typen: "Install this toolbar on your computer and earn money for clicking on our pop-ups!"
Skitbra, verkligen, då den lagrar en massa annan informationen enligt mina små undersökningar. Jag jobbar med datorn, lyckas få bort den lilla skiten men noterar att den lämnar kvar en hel del skit, mestadels spyware. Då våran Nortonprenumeration gick ut i förrgår(!) så sitter Norton och säger lustiga saker som: "Ni har det här på datorn, men pilutta er, ni har inte uppdaterat mig så ni kan ta er i häääcken, nänänänänä!"
Jag sitter här och begrundar. Vem i mitt hushåll är så pass dum i huvudet att han/hon faktiskt installerar det här programmet?
Kan det vara min mamma? Knappast. Hon är högintellektuell, den största delen av hennes högintelligens skulle jag dock vilja placera under hennes 3D-tänk. Men annars är hon inte dum, inte alls.
Kan det vara min lillebror? Knappast. Han är högmobbad vad gäller installerandet av främmande programvaror. Om han installerar något på datorn utan tillstånd så blir det bannemig barnmisshandel, med tanke på all den skit han dragit in på datorer tidigare i livet med alla cracks han laddat hem.
Kan det vara min inneboende, Sam? Knappast. Sam är utnämnd till en av Sveriges smartaste. Visserligen av Aftonbladet, samma tidning som just nu har mig högst i listan i tävlingen om Sveriges bästa modeblogg. Det säger kanske allt, egentligen. Men jag misstänker ändå inte Sam.
Kan det vara MAX?
Ja, det är kanske Max. Max är utan tvivel den mest korkade residenten i den här lägenheten. Vacker men dum, som man säger. Och visst var det han som satt vid datorn sent igår och uppdatera sin blogg med ett inlägg om gubbar, och sedan var det lilla virusprogrammet här i morse. Det var säkerligen porrerbjudanden som kom upp, med andra ord, som Max frenetiskt började klicka på.
Det känns logiskt.
Nu sitter Max och tvinnar sina lockar mellan sina fingrar och ser hålögd ut. Ibland skrattar han ut i ingenting. Åt någonting ingen av oss andra någonsin kan förstå.
Skitbra, verkligen, då den lagrar en massa annan informationen enligt mina små undersökningar. Jag jobbar med datorn, lyckas få bort den lilla skiten men noterar att den lämnar kvar en hel del skit, mestadels spyware. Då våran Nortonprenumeration gick ut i förrgår(!) så sitter Norton och säger lustiga saker som: "Ni har det här på datorn, men pilutta er, ni har inte uppdaterat mig så ni kan ta er i häääcken, nänänänänä!"
Jag sitter här och begrundar. Vem i mitt hushåll är så pass dum i huvudet att han/hon faktiskt installerar det här programmet?
Kan det vara min mamma? Knappast. Hon är högintellektuell, den största delen av hennes högintelligens skulle jag dock vilja placera under hennes 3D-tänk. Men annars är hon inte dum, inte alls.
Kan det vara min lillebror? Knappast. Han är högmobbad vad gäller installerandet av främmande programvaror. Om han installerar något på datorn utan tillstånd så blir det bannemig barnmisshandel, med tanke på all den skit han dragit in på datorer tidigare i livet med alla cracks han laddat hem.
Kan det vara min inneboende, Sam? Knappast. Sam är utnämnd till en av Sveriges smartaste. Visserligen av Aftonbladet, samma tidning som just nu har mig högst i listan i tävlingen om Sveriges bästa modeblogg. Det säger kanske allt, egentligen. Men jag misstänker ändå inte Sam.
Kan det vara MAX?
Ja, det är kanske Max. Max är utan tvivel den mest korkade residenten i den här lägenheten. Vacker men dum, som man säger. Och visst var det han som satt vid datorn sent igår och uppdatera sin blogg med ett inlägg om gubbar, och sedan var det lilla virusprogrammet här i morse. Det var säkerligen porrerbjudanden som kom upp, med andra ord, som Max frenetiskt började klicka på.
Det känns logiskt.
Nu sitter Max och tvinnar sina lockar mellan sina fingrar och ser hålögd ut. Ibland skrattar han ut i ingenting. Åt någonting ingen av oss andra någonsin kan förstå.
Modebloggstävlingen på Aftonbladet.se!
Whoppa, nu är tävlande i Aftonbladets modebloggstävling utvalda!
Jag ligger först där uppe, det har ingen relevans i tävlingen, men det är extremt smickrande då det innebär att jag ligger högst placerad bland modebloggar (favoritvalsmässigt) på Bloggportalen och näst högst på hela Bloggportalen med Tjuvlyssnat som överlägsen etta framför mig som tvåa. Jag är väldigt glad, det är extremt smickrande, tack till er mina underbara, underbara läsare!
Nu börjar den riktiga tävlingen, röstningen på Aftonbladet!
http://blogg.aftonbladet.se/1/perma/328202/
Jag ligger först där uppe, det har ingen relevans i tävlingen, men det är extremt smickrande då det innebär att jag ligger högst placerad bland modebloggar (favoritvalsmässigt) på Bloggportalen och näst högst på hela Bloggportalen med Tjuvlyssnat som överlägsen etta framför mig som tvåa. Jag är väldigt glad, det är extremt smickrande, tack till er mina underbara, underbara läsare!
Nu börjar den riktiga tävlingen, röstningen på Aftonbladet!
http://blogg.aftonbladet.se/1/perma/328202/
Max Bergå har skaffat sig en egen blogg!
Max Bergå har skaffat sig en blogg.
Min idé, givetvis.
Förövrigt så är han spritt språngande naken i sitt första inlägg. Så ni måste givetvis gå dit, flickor. Inga intima detaljer synliga.
Min idé, givetvis.
Förövrigt så är han spritt språngande naken i sitt första inlägg. Så ni måste givetvis gå dit, flickor. Inga intima detaljer synliga.
Axplock från kalaset
Axplock från födelsedagsfesten. Trots att jag hörde av mig först kvällen innan så dök cirka 40 pers upp. Många gamla vänner som jag knappt träffar längre, faktiskt (vilket var trevligt!) och en del nya bekantskaper. Inte så många av de jag hänger med mycket just nu, så det kändes varierat och spännande. Här har vi lite axplock, och dessvärre så tror jag inte att jag fått alla bilder jag tog heller! Men det är svårt att säga.
Magda! (eller, för googling: Magdalena Chominska)
Martin, Johan Jarl och Toni! Toni fyller år samma dag som jag, det hade jag glömt. Jag glömde gratta. Jag är ett svin. Han är också född 86, förövrigt.
Två av mina gamla gotarkompisar, Calle och Daniel.
En av mina bästa vänner, David Olsson. OCH MIN INNEBOENDE, TILL HÖGER. SAM! Han som är en av Sveriges smartaste, ni vet. Han har visserligen shorts på sig, när det uppenbarligen är ganska kallt ute. Mindre smart.
Max Bergå befann sig självfallet hemma hos mig. Här framför en av alla miljarders oljemålningar.
Jag och en av mina andra bästa vänner, Christopher Vigil! Han är got. Det ser ni på spindelnätet på hans lilla skinnjacka.
Ja, lite axplock. Internskoj. Förnöjs.
Magda! (eller, för googling: Magdalena Chominska)
Martin, Johan Jarl och Toni! Toni fyller år samma dag som jag, det hade jag glömt. Jag glömde gratta. Jag är ett svin. Han är också född 86, förövrigt.
Två av mina gamla gotarkompisar, Calle och Daniel.
En av mina bästa vänner, David Olsson. OCH MIN INNEBOENDE, TILL HÖGER. SAM! Han som är en av Sveriges smartaste, ni vet. Han har visserligen shorts på sig, när det uppenbarligen är ganska kallt ute. Mindre smart.
Max Bergå befann sig självfallet hemma hos mig. Här framför en av alla miljarders oljemålningar.
Jag och en av mina andra bästa vänner, Christopher Vigil! Han är got. Det ser ni på spindelnätet på hans lilla skinnjacka.
Ja, lite axplock. Internskoj. Förnöjs.
Fin lek med klassisk herrsko
Pojkar med pengar kan köpa de här fina skorna. Läcker lek med en klassisk herrsko!
1599:- SWEAR, Grant2. Stod det.
Inne i stan någonstans. Butikens namn är RED DEVIL
Streetstyle - Esther
Springer runt på stan och fotar för ett reklamjobb. Ser den här urtjusiga tjejen vid namn Esther och plåtar henne för bloggen! Jag älskar den fina kappan och de underbara, blå accessoarerna, samt hennes vackra hår. Superfin tjej!
Födelsedagsångesten
(Inlägg utan kommentarsfunktion)
Idag har jag inte gjort något vettigt. Jag hade dock en massa vettiga saker inbokade. Istället vaknade jag efter 4 timmars sömn och har efter det legat och stirrat i sängen. Så blir det alltid, dagen innan födelsedagen.
På ett vis är födelsedagen och dagen innan de två hemskaste dagarna om året. Enda sedan så långt jag kan minnas har jag fått en faslig ångest av hela födelsedagsgrejen. Jag tror att jag mådde dåligt av det när jag var liten för att det blev för mycket stim och för mycket uppmärksamhet. Sånt gillade jag inte alls när jag var liten. Jag föredrog oftast att ha det tyst och lugnt omkring mig, kraftiga ljud och mycket rörelser gjorde mig yr, irriterad och stressad. Samma problem inföll sig alltså vid exempelvis julafton. Samma problem finns fortfarande, men till en mycket mildare grad samt det faktum att man lär sig hantera saker med åren.
Nuförtiden går ångesten ut på andra saker. Den går ut på prestationsångest. Varje år funderar jag över det gånga året. Inte vad jag gjort som är bra, utan vad jag gjort fel och inom vilka områden jag skulle ha kunnat prestera bättre. Jag tänker på alla de dagar under året då jag inte arbetat, då jag tagit det lugnt istället, och förkastar mig för min dumhet. Förkastar mig själv för hur mycket längre jag skulle ha kunnat komma om jag jobbat hårdare, mer effektivt och oftare.
Detta är dumt. Speciellt med tanke på att jag vet vad som sker om man jobbar hela tiden då det är fysiskt möjligt. Man går in i väggen. Man pajjar ryggen, får hundra magkattarer, sabbar hela systemet och får vita hårstrån (ja, jag har vita hårstrån, de kom till våren 2006) och så slutar det med veckolånga fyllor och en fullständig kaos. Haha.
Sedan ryckte jag upp mig. Började svara på telefonsamtalen och SMSen jag fått under dagen angående kvällens stundande festligheter. Blev glad för att mina vänner tycker om mig och vill vara med mig, är nöjd med livet för att det finns folk som älskar och uppskattar mig. Tänker att det inte spelar någon roll att jag, fysiskt sett, säkerligen kunde ha presterat mer, då jag har folk som älskar mig omkring mig.
Igår på Teatron så visste alla om att jag skulle fira födelsedagen idag. Alla sa grattis. Alla var fina. Alla ville att jag skulle komma till just deras klubb och fira, väldigt gulligt och rart. Jag loggar in på MySpace och ser inte mindre än 11 grattisönskningar bland kommentarerna, trots att det är en dag kvar, och känner mig återigen uppskattad och glad.
Prestationsångesten kan få ta sig i röven det här året, har jag bestämt.
Ikväll blir det Hökensfest. Eftersom att jag hörde av mig till folk lite sporadisk först i igårkväll så har bara 30 pers OSAT ja tack. Lite mindre än de vanliga Hökensfesterna, med andra ord. Ganska lagom, kan jag tro. Sedan blir det nog Teatron eller Ace, för där har jag plus sällskap, och jag vill ha alla mina kära med mig.
Idag har jag inte gjort något vettigt. Jag hade dock en massa vettiga saker inbokade. Istället vaknade jag efter 4 timmars sömn och har efter det legat och stirrat i sängen. Så blir det alltid, dagen innan födelsedagen.
På ett vis är födelsedagen och dagen innan de två hemskaste dagarna om året. Enda sedan så långt jag kan minnas har jag fått en faslig ångest av hela födelsedagsgrejen. Jag tror att jag mådde dåligt av det när jag var liten för att det blev för mycket stim och för mycket uppmärksamhet. Sånt gillade jag inte alls när jag var liten. Jag föredrog oftast att ha det tyst och lugnt omkring mig, kraftiga ljud och mycket rörelser gjorde mig yr, irriterad och stressad. Samma problem inföll sig alltså vid exempelvis julafton. Samma problem finns fortfarande, men till en mycket mildare grad samt det faktum att man lär sig hantera saker med åren.
Nuförtiden går ångesten ut på andra saker. Den går ut på prestationsångest. Varje år funderar jag över det gånga året. Inte vad jag gjort som är bra, utan vad jag gjort fel och inom vilka områden jag skulle ha kunnat prestera bättre. Jag tänker på alla de dagar under året då jag inte arbetat, då jag tagit det lugnt istället, och förkastar mig för min dumhet. Förkastar mig själv för hur mycket längre jag skulle ha kunnat komma om jag jobbat hårdare, mer effektivt och oftare.
Detta är dumt. Speciellt med tanke på att jag vet vad som sker om man jobbar hela tiden då det är fysiskt möjligt. Man går in i väggen. Man pajjar ryggen, får hundra magkattarer, sabbar hela systemet och får vita hårstrån (ja, jag har vita hårstrån, de kom till våren 2006) och så slutar det med veckolånga fyllor och en fullständig kaos. Haha.
Sedan ryckte jag upp mig. Började svara på telefonsamtalen och SMSen jag fått under dagen angående kvällens stundande festligheter. Blev glad för att mina vänner tycker om mig och vill vara med mig, är nöjd med livet för att det finns folk som älskar och uppskattar mig. Tänker att det inte spelar någon roll att jag, fysiskt sett, säkerligen kunde ha presterat mer, då jag har folk som älskar mig omkring mig.
Igår på Teatron så visste alla om att jag skulle fira födelsedagen idag. Alla sa grattis. Alla var fina. Alla ville att jag skulle komma till just deras klubb och fira, väldigt gulligt och rart. Jag loggar in på MySpace och ser inte mindre än 11 grattisönskningar bland kommentarerna, trots att det är en dag kvar, och känner mig återigen uppskattad och glad.
Prestationsångesten kan få ta sig i röven det här året, har jag bestämt.
Ikväll blir det Hökensfest. Eftersom att jag hörde av mig till folk lite sporadisk först i igårkväll så har bara 30 pers OSAT ja tack. Lite mindre än de vanliga Hökensfesterna, med andra ord. Ganska lagom, kan jag tro. Sedan blir det nog Teatron eller Ace, för där har jag plus sällskap, och jag vill ha alla mina kära med mig.
Favoriter från fredagens Teatron
Den här söta tjejen heter Emmeli Persson. Hennes fina klänning har hon sytt själv. Jag blir avundsjuk och vill också kunna!
Max Bergå har fått låna en scarf av mig. Max, det gulliga lilla puckot, scorade förövrigt 126-135 på Mensas provtest!
Och sedan jag och Devi B på Bon Magazine!
Mensas nya provtest!
Full, trött och mätt. Hemma från jobbet på Teatron. Bestämmer mig för att testa Mensas nya test, det som inte är Raven. Det var ännu töntigare än Raven, hundra gånger lättare än Raven. Jag tog tid. Testet tog 12 sekunder att göra. Och jag fick full pott. Jag skulle då alltså vara smartare än 99% av världens befolkning, detta tror jag är ungefär lika sant som att, ja, lika sant som att det skulle bo en Tyranousarus Rex under min säng, lika sant som att jag egentligen skulle vara ett tentakelmonster med 12 könsorgan eller lika sant som att mina buskar under armarna faktiskt vid något tillfälle någonsin skulle ha kapaciteten att börja lukta svett.
Det är helt enkelt inte särskilt troligt, och jag förkastar återigen allt som har med IQ att göra.
Nu ska jag jobba och titta på läcka modebilder.
Nu har jag i alla fall fått hävda mig mot alla som tar för givet att man snackar strunt. De som på allvar tror att man kan basera IQ utifrån samtalsämnen. Men nej, stackars er, då mode och stil inte relaterar till IQ så kan man faktiskt inte utvärdera en persons IQ beroende på vad de säger om kläder. Och ett klädintresse är inte synonymt med låg IQ. Oh, vilken shock!
Inte för att IQ, återigen, spelar någon roll. Det är prestationen som spelar roll. Jag super och gillar kläder. Därför är det hela, trots hög IQ, inte värt mer än någon annan som super och gillar kläder.
Att supa och gilla kläder tycker jag är en bra egenskap.
Det är helt enkelt inte särskilt troligt, och jag förkastar återigen allt som har med IQ att göra.
Nu ska jag jobba och titta på läcka modebilder.
Nu har jag i alla fall fått hävda mig mot alla som tar för givet att man snackar strunt. De som på allvar tror att man kan basera IQ utifrån samtalsämnen. Men nej, stackars er, då mode och stil inte relaterar till IQ så kan man faktiskt inte utvärdera en persons IQ beroende på vad de säger om kläder. Och ett klädintresse är inte synonymt med låg IQ. Oh, vilken shock!
Inte för att IQ, återigen, spelar någon roll. Det är prestationen som spelar roll. Jag super och gillar kläder. Därför är det hela, trots hög IQ, inte värt mer än någon annan som super och gillar kläder.
Att supa och gilla kläder tycker jag är en bra egenskap.
Sophie likviderar mig till IQ-fiskmås
Jag ska hälla vitvin i ett glas. Det går mindre bra.
Sophie: Du måste ta bort korken innan du ska hälla vin i glaset!
Jag: Men, eh, det vet jag väl!
Sophie fnissar.
The-Clitoris.com
Inte en blogg, men en för mig läsvärd sida.
www.the-clitoris.com
Den handlar om sexualitet, inte specifikt om klitoris utan snarare om hur män kontra kvinnors sexualitet formas beroende på hur de uppfostras av samhället. Förutom det innehåller den information om kroppen, klitoris, sex, självförtroende osv. Den har något för all. Den har tom. bildarkiv med alla olika typer av bröst och vaginor.
Några utdrag:
"By the time puberty rolls around we have already been taught "appropriate" sexual response. We perhaps know that any sexual response is bad. We may have been so isolated from our physical sexual self's that we are not even aware of it when we are sexual aroused. This is more true of girls than boys, as boys experience a tell tale erection. We know what "good girls" and "bad girls" are. We know who a suitable mate is, even if we cannot think of them in sexual terms. Teenage girls, and adult women, may not permit themselves to be in situations that result in them feeling sexual, if they categorize those feeling as bad. They may perceive sexual arousal as "being in love." They may tune out any sexual feelings, denying they occur, or they may respond so negatively to sexual stimuli that sex itself is impossible.
- Att sex ofta tills viss del eller stor del uppfattas som skamfullt av kvinnor är knappast en nyhet. Det är svårt för kvinnor att ta för sig eller uttrycka vad de själva vill i sitt sexliv. Enligt egen erfarenhet och baserat på de runtomkring mig är detta något som är speciellt svårt när man är yngre, och ofta ser en kvinna sig själv som dålig eller destruktiv om hon haft en översexuell period med många one night stands t.ex.
"Even if a woman experiences a desire for intercourse, a vaginal ache, she may find intercourse does not fulfill her sexual needs. She may enjoy it physically, but finds it leaves her wanting more"
- Om mannen har stånd fungerar sexet, förövrigt kan Viagra även användas på kvinnor. Men få vet om det då det inte marknadsförs åt det hållet.
Läs själva, vissa saker håller jag med om, andra inte, men hursomhelst är det intressant läsning.
www.the-clitoris.com
Den handlar om sexualitet, inte specifikt om klitoris utan snarare om hur män kontra kvinnors sexualitet formas beroende på hur de uppfostras av samhället. Förutom det innehåller den information om kroppen, klitoris, sex, självförtroende osv. Den har något för all. Den har tom. bildarkiv med alla olika typer av bröst och vaginor.
Några utdrag:
"By the time puberty rolls around we have already been taught "appropriate" sexual response. We perhaps know that any sexual response is bad. We may have been so isolated from our physical sexual self's that we are not even aware of it when we are sexual aroused. This is more true of girls than boys, as boys experience a tell tale erection. We know what "good girls" and "bad girls" are. We know who a suitable mate is, even if we cannot think of them in sexual terms. Teenage girls, and adult women, may not permit themselves to be in situations that result in them feeling sexual, if they categorize those feeling as bad. They may perceive sexual arousal as "being in love." They may tune out any sexual feelings, denying they occur, or they may respond so negatively to sexual stimuli that sex itself is impossible.
Some women do not have many negative feelings toward sex and are openly sexual. They enjoy being aroused and seek out sexual stimuli freely. They do not care who or what causes them to feel aroused, they just enjoy it. Of course society views these "sexual girls" and "sexual women" negatively and labels them "sluts" and "whores." In our confused society, the girl who shuns all sexual feelings is considered more "normal" than a woman who is openly sexual. This is less true than it was twenty years ago, but still very much true.
Orgasm may be more of a mental perception than a physical experience for women, more so than it is for men, as the result of the greater sexual restrictions placed on women. A man's ability to achieve an erection and ejaculate is a symbol of his manhood, a woman's sexual arousal and sexual enjoyment may be seen as "out of control" and "wanton." This is perhaps why women are often times less orgasmic than men as one has to speculate that both are equally orgasmic at birth."
- Att sex ofta tills viss del eller stor del uppfattas som skamfullt av kvinnor är knappast en nyhet. Det är svårt för kvinnor att ta för sig eller uttrycka vad de själva vill i sitt sexliv. Enligt egen erfarenhet och baserat på de runtomkring mig är detta något som är speciellt svårt när man är yngre, och ofta ser en kvinna sig själv som dålig eller destruktiv om hon haft en översexuell period med många one night stands t.ex.
"Even if a woman experiences a desire for intercourse, a vaginal ache, she may find intercourse does not fulfill her sexual needs. She may enjoy it physically, but finds it leaves her wanting more"
- Sant, och vad som desssutom är bra med sidan är att de belyser att det även finns kvinnor som gillar just vaginal penetration och får orgasm utav det, jag har för mig att de nämnde 20-23% av alla kvinnor.
"We make a big deal of intercourse and present the idea that if a couple is having intercourse all their sexual desires will be fulfilled. This can be demonstrated by the way in which Viagra is advertised. Based on these ads, one is led to believe if a man can have an erection all a couples' sexual problems are resolved. It ignores the possibility that a woman may want nothing to do with an erect penis, even though she seeks sexual pleasure, orgasm, and fulfillment. One must always remember intercourse is only one small and optional part of our sexual experiences."
- Om mannen har stånd fungerar sexet, förövrigt kan Viagra även användas på kvinnor. Men få vet om det då det inte marknadsförs åt det hållet.
"Female sexual desire is taboo and seldom mentioned, even more so than female masturbation. If women and girls do not experience sexual desire why would they need to masturbate? Women and teens may be unsure if they experience desire, especially give many would prefer they did not. While male desire and masturbation are acknowledged and often required, female desire and masturbation are frequently denied, suppressed, and ridiculed. When men and teenage boys express desire they are studs, teenage girls and women are frequently labeled sluts when they do the same. As a result, there is seldom a safe place for women to acknowledge, express, and share their experiences with sexual desire."
Läs själva, vissa saker håller jag med om, andra inte, men hursomhelst är det intressant läsning.
Du hade fel och jag rättade dig
Telefonsamtal.
Martin kallisti: Du hade fel i din blogg och jag rättade dig.
Jag: Ja! Jag hade missat den där detaljen, det var bra att du sa till så att jag kunde lägga till den.
Martin Kallisti: Men du hade fel och jag rättade dig!
Jag: Ja, jag hade missat det där.
Martin Kallisti: Du hade fel och jag rättade dig i din blogg.
Jag: Ja.
Martin Kallisti: Du hade fel och jag hade rätt.
Martin kallisti: Du hade fel i din blogg och jag rättade dig.
Jag: Ja! Jag hade missat den där detaljen, det var bra att du sa till så att jag kunde lägga till den.
Martin Kallisti: Men du hade fel och jag rättade dig!
Jag: Ja, jag hade missat det där.
Martin Kallisti: Du hade fel och jag rättade dig i din blogg.
Jag: Ja.
Martin Kallisti: Du hade fel och jag hade rätt.
Dumma, umma, blä, dumma!
Jag sitter här och fylls av ångest. Ute skiner solen, jag skulle kunna promenera runt där. Men istället sitter jag på mitt kontor och är lite förbannad. En faktura som jag trodde hade skickats iväg, en faktura på 40.000, har i faktum inte skickats. Detta innebär att jag kan möta nästa månad som en fattig kyrkråtta och att mottagarna av sagda faktura förmodligen är förbannade. Jag förbannar avdelningen på mitt jobb som ska fakturera, och jag förbannar att de skyller sitt dåliga minne på bakfyllor och kaffeabstinens.
Detta skulle nämligen innebära att de haft konstanta bakfyllor och kaffeabstinens i ett antal veckor, och i så fall är det nog dags att de lägger in sig på lite rehablitering, anser jag. Själv har jag varit mycket seg denna vecka på grund av sjukdom, och har alltså inte kunnat jobba mer än att gå på möten, annars skulle jag ha släpat med mig min händiga yxa till jobbet.
Det blir att talla på fonderna, nu alltså, då mitt kontoutdrag nyss visade 2000. Tack, mina imkomepenta medarbetare, det är ni som betalar mina luncher månaden ut.
Ja, de sa att jag fick skriva vad jag ville. De är mycket skuldmedvetna. Det bör de vara, då min hyra ligger på 9200.
Detta skulle nämligen innebära att de haft konstanta bakfyllor och kaffeabstinens i ett antal veckor, och i så fall är det nog dags att de lägger in sig på lite rehablitering, anser jag. Själv har jag varit mycket seg denna vecka på grund av sjukdom, och har alltså inte kunnat jobba mer än att gå på möten, annars skulle jag ha släpat med mig min händiga yxa till jobbet.
Det blir att talla på fonderna, nu alltså, då mitt kontoutdrag nyss visade 2000. Tack, mina imkomepenta medarbetare, det är ni som betalar mina luncher månaden ut.
Ja, de sa att jag fick skriva vad jag ville. De är mycket skuldmedvetna. Det bör de vara, då min hyra ligger på 9200.
Annika Marklund!
Annika Marklund är återigen så vacker att det gör ont i mig.
Och den vackra klänningen har hon köpt i en butik i Shanghai, så vi har inte ens chans!
Ikväll ska jag träffa henne, gissa vem som ska ha med sig en kamera? Och på lördag ska vi eventuellt fota tillsammans, om jag lyckas dra mig upp efter nattjobbet det vill säga.
Diss the batik
Sometimes I hate Vice, and sometimes i utterly love it. My roomate, Sam, brought home an issue of it today. Today were one of the days when I could do nothing else but love it. It's filled with brilliant, well written articles and funny pictures, and the most ultimate thing ever, the best diss of batik I've ever seen!
The Vice team decided to use the most disgusting ingredients instead of ordinary pigments, these ingredients include, but are not limited to: Dead rat, used tampons, vomit, tapeworms and facial scabbing.
And my favourite, which also seems to have been the Vice team's favourite as well: SHIT!
Yes. Shit, feces, extrement. Shit batik.
The T-shirts in batik made out of shit seemed no different to me than, for example, the ones that Alex Schulman has been wearing lately. The only difference is the fact that these T-shirts dyed in feces could be very handy in a various of different situations.
Situations where batik made out of feces could be handy:
Fending off pushy admirers who just won't let you go even though you've humiliated them, told them you hate them and spread out to everyone that their genitals lack any kind of similarity to the usual genitals of the human race.
When you need that stipendium for mentally deranged people and haven't quite qualified yet.
If you're starved to death from lack of attention. Call Aftonbladet, tell them you only wear excrement batik and you're guaranteed to get a headline. At least at Aftonbladet.se, and at least for a couple of hours. You can bet on the fact that a lot of bloggers will link the article with you in it, bloggers love to indulge in feelings of irritation, they love to nag about how useless and uninteresting things are, and when they find something they find particulary useless: They write about it!
Situations that ordinary market place batik could be handy:
Fending off good looking women and men with taste.
Of course, these things do not apply to the tasteful kind of batik out there, the kind of batik that we can actually see in some of the fall 2007 shows. If you're unsure of what I'm talking about, please read this entry at Wikipedia: http://en.wikipedia.org/wiki/Tie-dye
http://en.wikipedia.org/wiki/Batik
The Vice team decided to use the most disgusting ingredients instead of ordinary pigments, these ingredients include, but are not limited to: Dead rat, used tampons, vomit, tapeworms and facial scabbing.
And my favourite, which also seems to have been the Vice team's favourite as well: SHIT!
Yes. Shit, feces, extrement. Shit batik.
The T-shirts in batik made out of shit seemed no different to me than, for example, the ones that Alex Schulman has been wearing lately. The only difference is the fact that these T-shirts dyed in feces could be very handy in a various of different situations.
Situations where batik made out of feces could be handy:
Fending off pushy admirers who just won't let you go even though you've humiliated them, told them you hate them and spread out to everyone that their genitals lack any kind of similarity to the usual genitals of the human race.
When you need that stipendium for mentally deranged people and haven't quite qualified yet.
If you're starved to death from lack of attention. Call Aftonbladet, tell them you only wear excrement batik and you're guaranteed to get a headline. At least at Aftonbladet.se, and at least for a couple of hours. You can bet on the fact that a lot of bloggers will link the article with you in it, bloggers love to indulge in feelings of irritation, they love to nag about how useless and uninteresting things are, and when they find something they find particulary useless: They write about it!
Situations that ordinary market place batik could be handy:
Fending off good looking women and men with taste.
Of course, these things do not apply to the tasteful kind of batik out there, the kind of batik that we can actually see in some of the fall 2007 shows. If you're unsure of what I'm talking about, please read this entry at Wikipedia: http://en.wikipedia.org/wiki/Tie-dye
http://en.wikipedia.org/wiki/Batik
Ola Bini, världens mest kompetenta man!
Nu har Ola Bini sagt upp sig från KI och tackat ja till jobbet på Thoughtworks! Grattis Ola! Han börjar jobba första juni, jobbet är beläget i London. Efter att ha jobbat 6 månader i London så kommer han att flytta vidare till San Francisco som är staden han alltid, så länge jag känt honom, är den plats i världen han verkligen velat bo på. Förutom detta så kommer även hans underbara flickvän Stella att följa med, så allt är verkligen helt perfekt!
En utopi, helt enkelt.
Han avslöjar inte ingångslönen, men säger att den är mer än dubbelt så hög som den han fick på KI. Det säger i alla fall mig hur groteskt hög hans lön på Thoughtworks kommer att vara. Haha.
Grattis Ola, det är verkligen underbart. Du kommer att vara saknad i Sverige, men vi unnar dig allt gott!
Ola blev upplockad från gymnasiet för att bli programmerare på KI. Där avancerade han snabbt i graderna och blev en av de viktigaste personerna inom de olika projekten. Förutom det har han sitt eget företag (Ologix.se) för programutveckling och så vidare, har blivit erbjuden att skriva en bok om programmering, har en mycket lyckad programmeringsblogg samt att han blev upptäckt av några av världens bäst ansedda programmera tack vare hans mycket briljanta och nyskapande idéer gällande helt nya sätt att kombinera och omvandla olika kodspråk. Förutom det sjunger han i den bäst ansedda Barbershopkören (Entertainmen) i världen utanför USA (och är den enda som över huvudtaget får pris i USA som inte är just från USA) gör egen musik, tränar kampsport och är mycket kompetent och avancerade i alla fall konstant när vi var ihop, samt att han fortfarande läste kurser på gymnasiet när han gjorde allt detta samtidigt. I 100% också, så klart.
Eller så har vi hans egna beskrivning:
"annars gör jag detta:
KIMKAT (vanligt jobb) - http://kimkat.ki.se
LPW, KIDForms, KID3, Säkerhetsarkitektur, CAS, CWAA, KID, FFU (vanligt jobb)
Certifieringar (SCEA (del 1 klar))
ExA (egen musik)
fLOW mORPHIA (egen musik)
Logixtic (projekt inom eget företag)
Occams (projekt inom eget företag)
JRuby (open source-projekt) - http://jruby.sourceforge.net
Jatha (open source-projekt) - http://jatha.sourceforge.net
CLearJ (eget open source-projekt) - http://www.sourceforge.net/projects/c...
CLearSharp (eget open source-projekt) - http://www.sourceforge.net/projects/c...
Skola (några ämnen per termin)
Kören (stjärnjul i december, irland 200609) - http://www.entertainmen.se
>H (transhumanism) - http://www.transhumanism.org
AI-forskning (intelligent agents, LOGI) - http://aima.cs.berkeley.edu, http://www.singinst.org
Träning (bujinkan budo taijutsu) - http://www.budogruppen.nu
+ annat. massor. alltid. varför kan jag inte nöja mig med en sak åt gången? "
Han är en mycket kompetent ung man. Han är 24. Nu blir ni avundsjuka.
En utopi, helt enkelt.
Han avslöjar inte ingångslönen, men säger att den är mer än dubbelt så hög som den han fick på KI. Det säger i alla fall mig hur groteskt hög hans lön på Thoughtworks kommer att vara. Haha.
Grattis Ola, det är verkligen underbart. Du kommer att vara saknad i Sverige, men vi unnar dig allt gott!
Ola blev upplockad från gymnasiet för att bli programmerare på KI. Där avancerade han snabbt i graderna och blev en av de viktigaste personerna inom de olika projekten. Förutom det har han sitt eget företag (Ologix.se) för programutveckling och så vidare, har blivit erbjuden att skriva en bok om programmering, har en mycket lyckad programmeringsblogg samt att han blev upptäckt av några av världens bäst ansedda programmera tack vare hans mycket briljanta och nyskapande idéer gällande helt nya sätt att kombinera och omvandla olika kodspråk. Förutom det sjunger han i den bäst ansedda Barbershopkören (Entertainmen) i världen utanför USA (och är den enda som över huvudtaget får pris i USA som inte är just från USA) gör egen musik, tränar kampsport och är mycket kompetent och avancerade i alla fall konstant när vi var ihop, samt att han fortfarande läste kurser på gymnasiet när han gjorde allt detta samtidigt. I 100% också, så klart.
Eller så har vi hans egna beskrivning:
"annars gör jag detta:
KIMKAT (vanligt jobb) - http://kimkat.ki.se
LPW, KIDForms, KID3, Säkerhetsarkitektur, CAS, CWAA, KID, FFU (vanligt jobb)
Certifieringar (SCEA (del 1 klar))
ExA (egen musik)
fLOW mORPHIA (egen musik)
Logixtic (projekt inom eget företag)
Occams (projekt inom eget företag)
JRuby (open source-projekt) - http://jruby.sourceforge.net
Jatha (open source-projekt) - http://jatha.sourceforge.net
CLearJ (eget open source-projekt) - http://www.sourceforge.net/projects/c...
CLearSharp (eget open source-projekt) - http://www.sourceforge.net/projects/c...
Skola (några ämnen per termin)
Kören (stjärnjul i december, irland 200609) - http://www.entertainmen.se
>H (transhumanism) - http://www.transhumanism.org
AI-forskning (intelligent agents, LOGI) - http://aima.cs.berkeley.edu, http://www.singinst.org
Träning (bujinkan budo taijutsu) - http://www.budogruppen.nu
+ annat. massor. alltid. varför kan jag inte nöja mig med en sak åt gången? "
Han är en mycket kompetent ung man. Han är 24. Nu blir ni avundsjuka.
Max och mina barnafödarplaner
Hanna: "Max, jag gillar verkligen inte djur. Men vi kan skaffa en hamster när vi flyttar ihop, det går bra."
Mamma kommer in i köket.
Kjerstin: "Men om ni skaffar en hamster så kan ni inte skaffa barn, de tror nämligen att det går ett virus bland gnagare som bland annat orsakar barndiabetes och plötslig spädbarnsdöd."
Hanna: "Hoppsan! Vad väljer vi då Max, vad väljer vi? Barn eller hamster? Hamster eller Barn?"
Max: "En hamster lever i och för sig högst tre år."
Hanna: "Sant! Då kan vi testa och se om vi är tillräkligt ansvarsfulla för att skaffa barn också, med hamstern, alltså. Fast det blir visserligen lite fel eftersom att en hamster är så liten. Men vi får kanske göra så att vi tänker att vi ska ha tillräkligt många hamstrar så att det matchar det ickeexisterande barnets förmodade storlek? Några hamstrar vid det förmodade spädbarnsstadiet, sedan fler hamstrar eftersom att barnet skulle växa. Det borde vara rätt!"
Kjerstin: "Då måste ni byta blöjja på allihop också!"
Hanna: "Va? Nej? Det blir ju fel, vi får givetvis lägga in alla hamstrar i en och samma blöja, annars blir det ju inte helt korrekt!"
Mamma kommer in i köket.
Kjerstin: "Men om ni skaffar en hamster så kan ni inte skaffa barn, de tror nämligen att det går ett virus bland gnagare som bland annat orsakar barndiabetes och plötslig spädbarnsdöd."
Hanna: "Hoppsan! Vad väljer vi då Max, vad väljer vi? Barn eller hamster? Hamster eller Barn?"
Max: "En hamster lever i och för sig högst tre år."
Hanna: "Sant! Då kan vi testa och se om vi är tillräkligt ansvarsfulla för att skaffa barn också, med hamstern, alltså. Fast det blir visserligen lite fel eftersom att en hamster är så liten. Men vi får kanske göra så att vi tänker att vi ska ha tillräkligt många hamstrar så att det matchar det ickeexisterande barnets förmodade storlek? Några hamstrar vid det förmodade spädbarnsstadiet, sedan fler hamstrar eftersom att barnet skulle växa. Det borde vara rätt!"
Kjerstin: "Då måste ni byta blöjja på allihop också!"
Hanna: "Va? Nej? Det blir ju fel, vi får givetvis lägga in alla hamstrar i en och samma blöja, annars blir det ju inte helt korrekt!"
Max jävla hund
Hanna: "Max, säg åt din hund att sluta stirra på mig när jag äter."
Max: "Favvi, Favvi kom nu!"
Tystnad.
Max: "Tycker du att det är jobbigt?"
Hanna: "Ja, jag gillar inte när hon stirrar på mig och står och luktar."
Tystnad.
Hanna: "Blev du upprörd?"
Max: "Ja, lite."
Jag tar en tugga på mackan.
Hanna: "Alltså, om det är någon tröst så skulle jag tycka att det var jobbigt om en människa stod och luktade och glodde på mig när jag åt också?"
EN SANN DJURVÄN BEHANDLAR DJUR SOM SINA MEDMÄNNISKOR. SOM JAG. JAG BEMÖTER ALLA MED SAMMA FÖRAKT, DJUR SOM MÄNNISKA!
Hanna: "Rap."
Max: "Blääää, du rapade!"
Hanna: "Mendå, Favvi gjorde just samma sak!"
Max: "Ja, men med henne är det ju gulligt!"
Max är ingen sann djurvän, Max sysslar med positiv särbehandling utan tanke på att positiv särbehandling skapar avundsjuka och bitterhet i samhället. Det är folk som Max som är orsaken till varför djur alltid kommer att behandlas illa av oss människor. Detta gullande, detta prioriterande. Fy, jag säger bara fy.
Jag får rapa precis lika mycket som vilken hund som helst!
Alexander McQueen, alla herrars kung
De som mailar mig oftast angående stiltips är, förvånansvärt nog, killar! Då jag har en ovanligt stor manlig läsarkrets för att vara en "tjejblogg" så tänkte jag utveckla det här området för er, mina kära herrar.
Ett av mina absoluta favoritmärken vad gäller herrkläder är, och lär alltid förbli, Alexander McQueen.
Stil, snitt och frisyrer, och även valet av modeller brukar vara väldigt, väldigt lockande. Jag vill att ni ska se ut så här i vår, mina herrar! Antingen detta eller väldigt färggrant. Om ni kör på öppna linnen så rekommenderar jag att ni har ett annat linne under, möjligtvis i ett skirt material, som är sneddat mot motsatt håll än överplagget.
Ett av mina absoluta favoritmärken vad gäller herrkläder är, och lär alltid förbli, Alexander McQueen.
Stil, snitt och frisyrer, och även valet av modeller brukar vara väldigt, väldigt lockande. Jag vill att ni ska se ut så här i vår, mina herrar! Antingen detta eller väldigt färggrant. Om ni kör på öppna linnen så rekommenderar jag att ni har ett annat linne under, möjligtvis i ett skirt material, som är sneddat mot motsatt håll än överplagget.
Teatron, min lediga kväll!
Bilder från Teatron! Det var Gustaf Sjöholm som fotade igår, han var riktigt trevlig. Han sa att Teatron var mycket mer avslappnat än de andra ställena på Stureplan, och det håller jag med om och är glad för!
Max kände sig inte så läcker på bilden, så jag gör en Pavel Maira (http://blogg.pavelmaira.com/) och lägger på en ledsen påse.
Jakob Wikander, Max Bergå och jag.
Förövrigt så bafann sig ungefär en miljard andra fotografer på Teatron just den kvällen, fotografer från tidningar och dylikt. Då det var en riktigt, äckligt bra kväll så kändes det väldigt bra.
Kornél Kovács var på bra humör, hans humor i sitt esse!
Kornél: Varför har du inte bjudit in mig till din födelsedagsfest?!
Jag: Eh, ah, alltså, för tio minuter sedan bestämde jag att jag KANSKE möjligtvis ska ha en, men visst, klart du får komma!
Kornél: NEJ, DET KAN JAG INTE. JAG ÄR I BERLIN DÅ! HAHAHA!
Daniel Örhn tyckte att jag skulle komma på Ace (http://www.klubbace.se/) på min födelsedag på lördag, så nu står jag plus sällskap där med. Vi får se, jag saknar verkligen Ace, det känns som att det var en miljard år sedan senast.
Som ni ser så förföljer den nya finnen, den över munnen mig. Jag känner mig besudlad, men är mycket nöjd med bilderna på mig ändå.
Kvällens outfit:
Klänning: HM
Tights: Bik Bok
Lackstövletter: Second hand, Myrorna Götgatan
Nu kanske ni undrar varför i hela helvetet jag går till Teatron på min lediga dag? Jo, för det första har jag tappat mitt legg och inte hunnit få ett nytt, så det blir ställen som Stureplansgruppen har då de känner igen mig och vet att jag fotar för dem. För det andra så är Teatron helt enkelt en av de bästa alternativen i stan, och på onsdagar finns det ingen annan klubb som ens kommer i närheten av Teatron. Det var, med andra ord, inget hårt val.
Dreamers
Nej.
Det här inlägget var för poetiskt och konstnärligt.
Väldigt raderat.
SkönHETSideal!
Jag blir väldigt glad över den positiva responsen på förra inlägget!
Alla ni som skrev och var positiva till den nya regeln, skriv jättegärna på skönHETSideals namninsamling så att vi kan få samma typ av effekt i Sverige!
Alla ni som skrev och var positiva till den nya regeln, skriv jättegärna på skönHETSideals namninsamling så att vi kan få samma typ av effekt i Sverige!
Klimax
Ja, killen från förra inlägget SMSade idag. Han var mycket sympatisk. Han skrev att han inte var arg på mig. Det är förstås mycket fint av honom att han inte är arg på mig när han skrev att jag skulle "slå mig trött" och att han ansåg att mina påhitt var tröttsamma och att jag därför, ja, helt enkelt kunde fara och flyga, mer eller mindre när jag försökte medla (som vanligt) och tydligt uttryckte att det hela gjorde mig ledsen.
Så det var ju mycket fint, riktigt riktigt fint, att han i faktum inte var arg på mig.
Jag är dock mycket tokförbannad på honom efter detta. Igår tänkte jag att han säkert reagerade som han gjorde igår för att han blev ledsen och reagerade med ilska, vilket jag i sig tycker är mycket illa. Men jag tänkte att det säkert skulle kunna bli mer civilt idag när han inte skulle vara förbannad.
Men nej, jag går inte riktigt med på att han ska förlåta mig när jag aktivit försökt göra saken bättre.
Detta är ett översittarbeteende, ett översittarbeteende som jag verkligen inte kan tolerera.
Inget mer av det. Och hej och hå, jag mår bättre än på veckor.
Grattis till mig!
Och er andra tjejer, i tråden, som är med om detsamma. Låt er inte må så himla dåligt. Relationer, så väl som vänskapliga och romantiska, är till för att man ska må bättre, inte sämre.
Tokig toffel
Jag är lite upprörd. Eller, mycket upprörd. För ett tag sedan träffade jag en karl mycket kort, men det fungerade inte. Så det tog slut. Fine, sånt händer. Det är ledsamt, men sånt händer. Vi bestämde i alla fall att vi skulle hålla kontakten.
Igår fick jag ett SMS från den här personen. Bara sådär. Jag blev glad först, öppnade SMSet och det var, som vanligt, inget positivt. Det var inget negativt heller. Men det var tröttsamt av den anledning att han, sedan vi bestämde att bara vara vänner, aldrig hört av sig i en positiv bemärkelse förutom en gång när han var aprak och orkat dra sig till Teatron. En annan gång har han ringt då han inte var arg också, i en jobbfråga. Annars har det bara varit arga SMS baserat på missförstånd, och varje gång har jag då fått ringa upp och prata och reda ut det. Jag har inte svarat argt på de arga SMSen, och aldrig skickat arga SMS själv. Förän igår.
Häromdagen var jag nämligen trött på beteendet. Att alltid bara få skit. Jag hade i princip satt det hela ur systemet, men när han dök upp, aprak, och stod där och tog allt som att det var bra när det verkligen inte var bra, ja, det tog musten ur mig. Speciellt då jag ändå blev kallad för divig idiot den kvällen. Då blev det ett hejdå.
Sedan ville han faktiskt reda ut det, till min stora förvåning. Jag kände dock att jag inte ville ta upp det då jag bara trodde att det skulle resultera i bråk. Han garanterade att han inte skulle bli sur, att jag fick säga vad jag ville och kalla honom vad jag vill, bara det innebar att jag inte skulle klippa kontakten. Men jag kände själv att han bara skulle bli arg, baserat på det faktum att jag redan konstaterat att han har ett himla termprament. Så jag ville snarare låta det rinna ut i sanden, bara lägga det bakom mig.
Men när SMSet kom igår så blev jag så trött, så trött. Jag berättade precis varför jag tyckte att han bettet sig illa. Jag kallade honom dock inte för något.
Och mycket riktigt så blev han pissförbanad, bad mig slå mig trött och att han inte orkade med mina så kallade "påhitt." Jag försökte sedan medla och fixa det, men icke.
Jag tycker att hela grejen är grymt, grymt förnedrande. Jag är förihelvete inte ens intresserad av karln längre, däremot så vill jag inte heller att han ska gå runt och vara arg och snacka. Och jag avskyr, avskyr, att ha dålig stämning i luften.
Men det är såklart bara jag, tokmedlande Hanna Fridén, utnämnd till världens största toffel av vänner och familj. Och det förvånar er, kan jag tänka mig, men det är sanningen. Och hejhopp, vad jag önskar att jag kunde sluta med det. Livet skulle bli hundra gånger enklare.
Igår fick jag ett SMS från den här personen. Bara sådär. Jag blev glad först, öppnade SMSet och det var, som vanligt, inget positivt. Det var inget negativt heller. Men det var tröttsamt av den anledning att han, sedan vi bestämde att bara vara vänner, aldrig hört av sig i en positiv bemärkelse förutom en gång när han var aprak och orkat dra sig till Teatron. En annan gång har han ringt då han inte var arg också, i en jobbfråga. Annars har det bara varit arga SMS baserat på missförstånd, och varje gång har jag då fått ringa upp och prata och reda ut det. Jag har inte svarat argt på de arga SMSen, och aldrig skickat arga SMS själv. Förän igår.
Häromdagen var jag nämligen trött på beteendet. Att alltid bara få skit. Jag hade i princip satt det hela ur systemet, men när han dök upp, aprak, och stod där och tog allt som att det var bra när det verkligen inte var bra, ja, det tog musten ur mig. Speciellt då jag ändå blev kallad för divig idiot den kvällen. Då blev det ett hejdå.
Sedan ville han faktiskt reda ut det, till min stora förvåning. Jag kände dock att jag inte ville ta upp det då jag bara trodde att det skulle resultera i bråk. Han garanterade att han inte skulle bli sur, att jag fick säga vad jag ville och kalla honom vad jag vill, bara det innebar att jag inte skulle klippa kontakten. Men jag kände själv att han bara skulle bli arg, baserat på det faktum att jag redan konstaterat att han har ett himla termprament. Så jag ville snarare låta det rinna ut i sanden, bara lägga det bakom mig.
Men när SMSet kom igår så blev jag så trött, så trött. Jag berättade precis varför jag tyckte att han bettet sig illa. Jag kallade honom dock inte för något.
Och mycket riktigt så blev han pissförbanad, bad mig slå mig trött och att han inte orkade med mina så kallade "påhitt." Jag försökte sedan medla och fixa det, men icke.
Jag tycker att hela grejen är grymt, grymt förnedrande. Jag är förihelvete inte ens intresserad av karln längre, däremot så vill jag inte heller att han ska gå runt och vara arg och snacka. Och jag avskyr, avskyr, att ha dålig stämning i luften.
Men det är såklart bara jag, tokmedlande Hanna Fridén, utnämnd till världens största toffel av vänner och familj. Och det förvånar er, kan jag tänka mig, men det är sanningen. Och hejhopp, vad jag önskar att jag kunde sluta med det. Livet skulle bli hundra gånger enklare.
Feltolkad och felciterad
http://squallerblogg.blogspot.com/
Nu blir ni glada för trafiken, små gubbar där!
"Fridén verkar arg för att Mensa på grund av att de har så dåliga iqtest och att hon själv jättebra på ett annat iqtest som proffs läkare gjort på henne."
För det första så använde sig Mensa av Raven förut när de testade folks IQ, Mensa själva erkände att detta inte var helt korrekt, och har nu bytt ut till FRT, eller är i processen att göra det. Om ni själva tittar på inlägget kan ni dock se att jag är rädd för Mensa av den anledning att jag har stor skräck för elitistiska föreningar.
"Signaturen D som liksom Squaller-Jocke stod på de svagas sida mot creddarna (även om vi båda mkt mer än väl kan räknas till credden?) också blev raderad då denne protesterade mot dumheterna. Inte nog med det så raderade Hanna Fridén de vissa saker hon själv skrivit. Hanna Fridén uppskattar tex sin egen iq till ca 200 vilket betyder verkligen super super smart! Så smart att vi typ haft en svensk med så hög iq innan henne."
I inlägget har bland annat Michaela johansson, en bekant till mig och även fd. testansvarig för Mensa i Sverige kommenterat, samt även Ola Bini, medlem i Mensa och mitt ex som jag var tillsammans med och i princip bodde ihop med i två år. De båda förstår men kritiserar även mina poänger, precis som många andra kritiserat mitt inlägg. Det är dock bara D och Jockes inlägg som blivit raderade, eftersom att de gick på mig som person, vilket inte har något som helst plats i en mogen debatt. Jag blev arg och spårade, som vanligt, och skrev ut personliga fakta om mig själv som jag sedan insåg att jag inte ville ha på nätet, därav blev inläggen raderade både pga. Ds och Jockes personliga referenser till mig och mina egna fadäser. Det behövde raderas.
Det sa jag även till denna Jocke, ändock har de valt att publicera de personliga fakta om mig i sin blogg som jag själv valt att ta bort. Det ser jag som extremt illa. Deras inlägg om mig var först roande, men nu är jag på riktigt ganska besvärad.
Förutom detta så anklagade Jocke mig för att skylta och skryta och gå emot mitt eget påstående när jag, i faktum, enbart försvarade mig mot hans påhopp. I bloggen skriver de att Jocke har en IQ på 80, jag skulle bedömma att hans EQ, baserat på hans totala brist på förmåga att relatera till andra personers åsikter och känslor, har en EQ på minus 80.
Jag har dessutom aldrig påstått att jag har en IQ på 200. Det är skitsnack.
Men jag ska inte bara gnälla, de tog sig friheten att göra denna väldigt fina bild på mig, där jag battlar Einstein!
Tack Tomas Rutkowski för att du tipsade om proteinpulvret, det fungerar!
Nys om detta blogginlägg fick jag genom att det tydligen går rykten om att jag och min kombo, Sam, skulle ha ett förhållande. Då går det alltså rykten om att jag skulle vara tillsammans med Sam Linderholm, Max Bergå och Calle Schulman. Samt även att jag har hört det ryktas om att folk tror att jag, Kornél Kovács och Emma Johansson brukar ha trekanter tillsammans. Inget av detta stämmer.
Faktum är att det råkar förhålla sig så att vi alla har ett enda stort polygamiskt förhållande tillsammans, och detta förhållande inkluderar även: Hugh Grant (därför var han i Stockholm och tittade på fotboll på krogen nedanför mig), Snoop Dog (eftersom att jag är starkt emot droger så var det jag som tipsade polisen) Victoria Silverstedt (det var jag som övertalade henne att sluta med grabbmagasinen och börja med mode istället då jag ansåg att det skulle stärka hennes personliga varumärke) samt även kändisdvärgen från Fångarna på Fortet. Det var Calles intiativ.
Nu blir ni glada för trafiken, små gubbar där!
"Fridén verkar arg för att Mensa på grund av att de har så dåliga iqtest och att hon själv jättebra på ett annat iqtest som proffs läkare gjort på henne."
För det första så använde sig Mensa av Raven förut när de testade folks IQ, Mensa själva erkände att detta inte var helt korrekt, och har nu bytt ut till FRT, eller är i processen att göra det. Om ni själva tittar på inlägget kan ni dock se att jag är rädd för Mensa av den anledning att jag har stor skräck för elitistiska föreningar.
"Signaturen D som liksom Squaller-Jocke stod på de svagas sida mot creddarna (även om vi båda mkt mer än väl kan räknas till credden?) också blev raderad då denne protesterade mot dumheterna. Inte nog med det så raderade Hanna Fridén de vissa saker hon själv skrivit. Hanna Fridén uppskattar tex sin egen iq till ca 200 vilket betyder verkligen super super smart! Så smart att vi typ haft en svensk med så hög iq innan henne."
I inlägget har bland annat Michaela johansson, en bekant till mig och även fd. testansvarig för Mensa i Sverige kommenterat, samt även Ola Bini, medlem i Mensa och mitt ex som jag var tillsammans med och i princip bodde ihop med i två år. De båda förstår men kritiserar även mina poänger, precis som många andra kritiserat mitt inlägg. Det är dock bara D och Jockes inlägg som blivit raderade, eftersom att de gick på mig som person, vilket inte har något som helst plats i en mogen debatt. Jag blev arg och spårade, som vanligt, och skrev ut personliga fakta om mig själv som jag sedan insåg att jag inte ville ha på nätet, därav blev inläggen raderade både pga. Ds och Jockes personliga referenser till mig och mina egna fadäser. Det behövde raderas.
Det sa jag även till denna Jocke, ändock har de valt att publicera de personliga fakta om mig i sin blogg som jag själv valt att ta bort. Det ser jag som extremt illa. Deras inlägg om mig var först roande, men nu är jag på riktigt ganska besvärad.
Förutom detta så anklagade Jocke mig för att skylta och skryta och gå emot mitt eget påstående när jag, i faktum, enbart försvarade mig mot hans påhopp. I bloggen skriver de att Jocke har en IQ på 80, jag skulle bedömma att hans EQ, baserat på hans totala brist på förmåga att relatera till andra personers åsikter och känslor, har en EQ på minus 80.
Jag har dessutom aldrig påstått att jag har en IQ på 200. Det är skitsnack.
Men jag ska inte bara gnälla, de tog sig friheten att göra denna väldigt fina bild på mig, där jag battlar Einstein!
Tack Tomas Rutkowski för att du tipsade om proteinpulvret, det fungerar!
Faktum är att det råkar förhålla sig så att vi alla har ett enda stort polygamiskt förhållande tillsammans, och detta förhållande inkluderar även: Hugh Grant (därför var han i Stockholm och tittade på fotboll på krogen nedanför mig), Snoop Dog (eftersom att jag är starkt emot droger så var det jag som tipsade polisen) Victoria Silverstedt (det var jag som övertalade henne att sluta med grabbmagasinen och börja med mode istället då jag ansåg att det skulle stärka hennes personliga varumärke) samt även kändisdvärgen från Fångarna på Fortet. Det var Calles intiativ.
Stureplans 10 snyggaste
Det är väldigt sällan jag håller med om vilka som utnämns till Stureplans tio snyggaste. Jag kan dock inte påstå att jag tycker att några av de som väljs är fula, absolut inte! Men det är roligt att se hur smak varierar. Här är några som jag skulle ha valt ut om jag fick välja!
Tove Greitz, med sina fantastiska ögon (jag zoomade in, det är INTE linser, gott folk!) med sin moderiktiga men ändå skönt avslappnade stil. Hon bär en huvtröja med fin rigning, enkelt smycke, stor gul väska samt att hon har den midjehöga kortkjolen från HM i satin som även jag äger, men hennes är svart!
Chrystelle Tshimanga med sin otroligt vackra färg, samt sina vackra men ändå personliga drag. Väldigt bra kombo. Hon fokuserar på ögonfransar som är en av de stora trenderna för våren, samt har en egensydd klänning i guldmetallic!
Och självklart även Emma Johansson, som ni redan vet att jag tycker.
Och mig, såklart.
Tove Greitz, med sina fantastiska ögon (jag zoomade in, det är INTE linser, gott folk!) med sin moderiktiga men ändå skönt avslappnade stil. Hon bär en huvtröja med fin rigning, enkelt smycke, stor gul väska samt att hon har den midjehöga kortkjolen från HM i satin som även jag äger, men hennes är svart!
Chrystelle Tshimanga med sin otroligt vackra färg, samt sina vackra men ändå personliga drag. Väldigt bra kombo. Hon fokuserar på ögonfransar som är en av de stora trenderna för våren, samt har en egensydd klänning i guldmetallic!
Och självklart även Emma Johansson, som ni redan vet att jag tycker.
Och mig, såklart.
Matdagbok
Alla klagar, buar eller gör äckliga miner åt min mat. Ingen accepterar min mathållning. Nu blir det matdagbok i bloggen!
Gårdagen:
Frukost:
En burk makrill i tomatsås. En banan. En Gainer.
Mellanmål: En banan.
Mellanmål: En glass (Strawberry White)
Lunch: Två burkar makrill i tomatsås. En banan. En gainer. Två glas coca cola.
Mellanmål: Två Snickers.
Mellanmål: En banan.
Mellanmål: En liter cola.
Middag: Kyckling med potatismos, sparris och bearnaise.
Mellanmål: En burk makrill i tomatsås.
Mellanmål: En Gainer.
Mellanmål: Ostrullader med smör. En kall korv.
Nattmat: Grillkorv med ris, bearnaise, ost och ketchup.
Kaffekonsumption under dagen: 4 dubbla espresso.
Cocacolakonsumption: 1,5 L
Kanelstångskonsumption: En halv
Gainers: 3
Jawhie!
Gårdagen:
Frukost:
En burk makrill i tomatsås. En banan. En Gainer.
Mellanmål: En banan.
Mellanmål: En glass (Strawberry White)
Lunch: Två burkar makrill i tomatsås. En banan. En gainer. Två glas coca cola.
Mellanmål: Två Snickers.
Mellanmål: En banan.
Mellanmål: En liter cola.
Middag: Kyckling med potatismos, sparris och bearnaise.
Mellanmål: En burk makrill i tomatsås.
Mellanmål: En Gainer.
Mellanmål: Ostrullader med smör. En kall korv.
Nattmat: Grillkorv med ris, bearnaise, ost och ketchup.
Kaffekonsumption under dagen: 4 dubbla espresso.
Cocacolakonsumption: 1,5 L
Kanelstångskonsumption: En halv
Gainers: 3
Jawhie!
Sveriges bästa modeblogg!
Det här är roligt!
http://blogg.aftonbladet.se/1/perma/316527/
Personligen tror jag att Hotspot kommer att vinna, och det med rätta!
Jag blir nog utkickad för att jag blajjar om för mycket annat. Lala.
Och ja, nu kommer en massa bloggar vi valda som favoriter hit och dit för stöttandets skull, jag måste därför be er göra detsamma, annars kommer jag putsas väcksas bort! Lala.
http://blogg.aftonbladet.se/1/perma/316527/
Personligen tror jag att Hotspot kommer att vinna, och det med rätta!
Jag blir nog utkickad för att jag blajjar om för mycket annat. Lala.
Och ja, nu kommer en massa bloggar vi valda som favoriter hit och dit för stöttandets skull, jag måste därför be er göra detsamma, annars kommer jag putsas väcksas bort! Lala.
Jag fyller 21 på söndag
En daglig önskelista är med andra ord på sin plats.Idag kör vi härligt tasteless, som vanligt.
Assessoar: Hundra halsband med fotoram från Glitter med mitt ansikte som jag ska dela ut bland viktiga människor för att stärka mitt egna, personliga varumärke.
Jacka: Härligt guldig men lite trashig jacka från Marc Jacobs.
Top: Chanel
Byxor: Rosa satin Christian Lacroix!
Skor: De här i silver från Urban Outfitters, som Modeflickan införskaffat!
Litteratur: Jag får högvis med böcker varje månad i och med ett av mina jobb, därför finns det ingen bok jag i nuläget skulle köpa som jag inte redan fått. Men! Jag skulle mycket gärna vilja ha en bok med olika chimpanser klädda i läckra modekläder. Det har stått på min önskelista sedan Pierre Björn fotade mig för Spy bar, då vi använde en orm, men egentligen planerade att ha en uppklädd chimpans. Jag har varit fixerad vid tanken sedan dess.
Jeans för 50 kr!
Just nu har Hard Beat på Götgatan (nära Åsötorget) midjehöga, raka jeans till det sjukt låga priset 50 kr styck! De finns i svart och i blått.
Lättnad och insikt
(Inlägg utan kommentarsfunktion)
Den senaste tiden har varit hård, jäkligt hård. Det har blivit mer och mer uppmärksamhet, fler som rycker och sliter i mig och så många jobberbjudanden angående smått och gott, bra och dåligt att jag nästan är rädd för att öppna min mail nuförtiden.
Jobbet på Teatron har blivit hårt, inte på grund av jobbet i sig, utan snarare allt stim och stök, alla som rycker i mina armar, vevar med handen framför kameran när jag fotar (idioter) och ska låta och knacka mig på axeln när jag står och plåtar och störa min koncentration i arbetet. Och sedan, förstås, den absolut jobbigaste faktorn: Killarna som flörtar på mig under arbetstid. Det går liksom inte. Jobb + flört = NEJ.
Migränerna har skenat, irritationen har växt sig skyhög och jag har, mer eller mindre, växlat mellan apati eller att vara förbannad. Ljusglimtarna den senaste tiden var väl första veckan när jag träffade c, när jag fick mina kreativa utlopp och när man hittade en ny fin liten låt man kunde insupa till fullo.
Men idag hände något mycket bra, och jag kan verkligen inte komma på hur jag kan ha glömt bort detta de senaste åren när det var så otroligt självklart en gång i tiden.
Se, jag försöker ta en promenad på 2 timmar varje dag. Om jag inte gör det så blir jag omåttligt sur och grinig. 1 timme är ett måste, bäst är det när de blir kring 3-4 timmar. 2 timmar känner jag att jag kan unna mig utan att pajja jobbet, man kan helt enkelt skippa lite andra saker istället.
Idag tog jag en helt annan rutt, jag visste nämligen med mig att Top Girl hade haft en ungefärlig motsvarighet på Rinvägen förut. Den fanns inte kvar, där låg istället en thaimassage. Jahapp, tänkte jag. Trist! Eftersom att jag var i närheten av min gamla skola, Eriksdalsskolan, där jag gick Bild o form så bestämde jag mig för att strutta ner på skolgården, eller skolgårdarna. Allt var lika gigantiskt som när jag var mindre, vilket var en lättnad.
Jag noterade vad som ändrats och vad som var likadant. Jag tänker på Anders, som nog om man ser tillbaka varit en av de viktigaste människorna för mig i mitt liv. Han var min bildlärare på Eriksdalsskolan.
Sedan promenerade jag vidare, jag hade tänkt gå längs Årstapromenaden. Men sedan fick jag syn på en plats jag alltid brukade fly undan till när jag var mindre.
Se, jag har ganska rejält med koncentrationssvårigheter. Jag får huvudvärk, blir irriterad, förbannad och får inget att fungera. Hjärnan säger stopp och jag börjat tjuta av ilska och tugga fradga. Detta förmodade de var dammallergi i skolan, men idag kan jag verkligen konstatera att det är koncentrationssvårigheter och överdriven känslighet för ljud och annat stim. Intryck, överlag.
Så jag hittade den här lilla platsen igen. Det här berget. Det här berget som ligger så centralt men helt avskiljt från allt annat. Det är aldrig en själ där och fåglarna sjunger konstant. Det är alltid vackert, otroligt vackra färger, då ljuset bryts speciellt just på den här platsen av anledningar jag inte kan komma på. Jag gick omkring där, andades, alla spänningar släppte på direkten, all stress rann ur mina leder, huvudvärken släppte, irritationen var som bortblåst och det började pirra i min bröstkorg.
Jag blev så fullständigt medryckt att jag var tvungen att sitta ner på berget, och sedan började jag gråta. Jag satt bara och log medan tårarna rann.
Sedan kom jag på precis vad jag gjort fel hela 2006 och framåt, och nu känns allt helt plötsligt mycket bättre igen.
Den senaste tiden har varit hård, jäkligt hård. Det har blivit mer och mer uppmärksamhet, fler som rycker och sliter i mig och så många jobberbjudanden angående smått och gott, bra och dåligt att jag nästan är rädd för att öppna min mail nuförtiden.
Jobbet på Teatron har blivit hårt, inte på grund av jobbet i sig, utan snarare allt stim och stök, alla som rycker i mina armar, vevar med handen framför kameran när jag fotar (idioter) och ska låta och knacka mig på axeln när jag står och plåtar och störa min koncentration i arbetet. Och sedan, förstås, den absolut jobbigaste faktorn: Killarna som flörtar på mig under arbetstid. Det går liksom inte. Jobb + flört = NEJ.
Migränerna har skenat, irritationen har växt sig skyhög och jag har, mer eller mindre, växlat mellan apati eller att vara förbannad. Ljusglimtarna den senaste tiden var väl första veckan när jag träffade c, när jag fick mina kreativa utlopp och när man hittade en ny fin liten låt man kunde insupa till fullo.
Men idag hände något mycket bra, och jag kan verkligen inte komma på hur jag kan ha glömt bort detta de senaste åren när det var så otroligt självklart en gång i tiden.
Se, jag försöker ta en promenad på 2 timmar varje dag. Om jag inte gör det så blir jag omåttligt sur och grinig. 1 timme är ett måste, bäst är det när de blir kring 3-4 timmar. 2 timmar känner jag att jag kan unna mig utan att pajja jobbet, man kan helt enkelt skippa lite andra saker istället.
Idag tog jag en helt annan rutt, jag visste nämligen med mig att Top Girl hade haft en ungefärlig motsvarighet på Rinvägen förut. Den fanns inte kvar, där låg istället en thaimassage. Jahapp, tänkte jag. Trist! Eftersom att jag var i närheten av min gamla skola, Eriksdalsskolan, där jag gick Bild o form så bestämde jag mig för att strutta ner på skolgården, eller skolgårdarna. Allt var lika gigantiskt som när jag var mindre, vilket var en lättnad.
Jag noterade vad som ändrats och vad som var likadant. Jag tänker på Anders, som nog om man ser tillbaka varit en av de viktigaste människorna för mig i mitt liv. Han var min bildlärare på Eriksdalsskolan.
Sedan promenerade jag vidare, jag hade tänkt gå längs Årstapromenaden. Men sedan fick jag syn på en plats jag alltid brukade fly undan till när jag var mindre.
Se, jag har ganska rejält med koncentrationssvårigheter. Jag får huvudvärk, blir irriterad, förbannad och får inget att fungera. Hjärnan säger stopp och jag börjat tjuta av ilska och tugga fradga. Detta förmodade de var dammallergi i skolan, men idag kan jag verkligen konstatera att det är koncentrationssvårigheter och överdriven känslighet för ljud och annat stim. Intryck, överlag.
Så jag hittade den här lilla platsen igen. Det här berget. Det här berget som ligger så centralt men helt avskiljt från allt annat. Det är aldrig en själ där och fåglarna sjunger konstant. Det är alltid vackert, otroligt vackra färger, då ljuset bryts speciellt just på den här platsen av anledningar jag inte kan komma på. Jag gick omkring där, andades, alla spänningar släppte på direkten, all stress rann ur mina leder, huvudvärken släppte, irritationen var som bortblåst och det började pirra i min bröstkorg.
Jag blev så fullständigt medryckt att jag var tvungen att sitta ner på berget, och sedan började jag gråta. Jag satt bara och log medan tårarna rann.
Sedan kom jag på precis vad jag gjort fel hela 2006 och framåt, och nu känns allt helt plötsligt mycket bättre igen.
Emma!
Emma Johansson innehar en skönhet som är så politiskt okorrekt att det inte är klokt. Hon har den typen av utseende som många blir förbannade på. Jag är nästan rädd för att lägga ut henne i bloggen, jag vet hur många det är som kommer att bli provocerade av det blotta faktum att, ja, hon är helt enkelt väldigt, väldigt läcker.
Jobb!
Idag är ingen bra dag. Jag är btutalt onöjd med ett jobb jag skickat iväg, det innebär alltid att jag blir brutalt omöjd med mig själv. Då känner jag mig usel, sedan vägrar jag fakturera och så vill jag inte ta något frilans på ett bra tag efter det. Det här är ett puckat beteende, otroligt puckat beteende. Puckade beteenden stör mig något sanlöst.
Jag kommer inte att jobba på Teatron på varken onsdag eller lördag! Jag ska vara ledig! Jag ska vara på ledig på onsdag eftersom att magasinet vars slutproduktion jag har ansvaret för kom in idag, och jag orkar inga fler arbetsdagar på 24h, inte just nu i alla fall. Sedan ska jag vara ledig på lördag eftersom att jag ska fira min födelsedag.
Det känns helt surrealistiskt. Ledighet. Jag tror att jag kommer få panik.
Jag kommer inte att jobba på Teatron på varken onsdag eller lördag! Jag ska vara ledig! Jag ska vara på ledig på onsdag eftersom att magasinet vars slutproduktion jag har ansvaret för kom in idag, och jag orkar inga fler arbetsdagar på 24h, inte just nu i alla fall. Sedan ska jag vara ledig på lördag eftersom att jag ska fira min födelsedag.
Det känns helt surrealistiskt. Ledighet. Jag tror att jag kommer få panik.
Max är ett gulligt pucko
Max: "Vad händer om man parar en snigel med en... en..."
Fullkomlig tystnad. Max ser besvärad upp. Han rynker på näsan och tar ett nytt bloss på cigaretten.
Max: "Fan också! Nu förstörde jag hela poängen! Vad händer om man parar en socialsekreterare med en taliban?"
Hanna: " Eh, en snigel?"
Max: "Hahaha! Nej, en mördarsnigel!"
Han flinar nöjt.
Fullkomlig tystnad. Max ser besvärad upp. Han rynker på näsan och tar ett nytt bloss på cigaretten.
Max: "Fan också! Nu förstörde jag hela poängen! Vad händer om man parar en socialsekreterare med en taliban?"
Hanna: " Eh, en snigel?"
Max: "Hahaha! Nej, en mördarsnigel!"
Han flinar nöjt.
Stureplans lenaste man!
Det här är Kristoffer Ahlbom och Ulf von Roth, men det bör ni redan veta. Faktum är att de är de första viktiga personerna på Stureplan som jag själv känt igen under min mingelfotografkarriär.Jag sa detta till dem, de fattade ingenting. Jag tänkte att de kanske skulle bli smickrade, men icke.
Men i alla fall. Efter att jag plåtat någon brukar jag alltid roa mig med att zooma in riktigt nära på deras hud, riktigt riktigt nära. Det är en slags terapi. Tänk på det om jag fotar er, jag zoomar in riktigt nära på alla era porer och utvärderar er in i det minsta lilla. Tänk hemskt gärna på det.
Sedan zoomar jag in på Kristoffer Ahlbom. Min första tanke är: "Han ser ju helt retuscherad ut!" Max Bergå hinner dock säga det högst allra först.
Kristoffer Ahlbom har ingen acne, inga ringar under ögonen, inga påsar, inga rynkor och ej heller några porer. Han är helt fri från alla porer. Han ser ut som att han går på SPA varje dag, äter hundra vitamintillskott och dessutom ligger till och med glanset i pannan helt jämnt och slätt, som i en färdigretuschad bild.
Jag förstår ingenting.
Jag har inte rört hans ansikte det minsta lilla.
Det förefaller mig extremt onaturligt, jag har aldrig, efter alla de hundratals jag fotat, sett något liknande.
Sämsta fotografen!
Ghag! Bilderna är sena, det hände en liten olycka. Snart är de på den fina lilla sidan.
Men först, ännu en anledning till varför jag är Stureplans sämta fotograf.
The Ark var inne på Teatron. Jag tänkte: "Oj, vilka knasiga kläder de där människorna har!" och kände självfallet inte igen dem, då jag är som jag är. Sedan fortsatte jag att fota Brats, precis så som jag blivit tillsagd att göra.
Men först, ännu en anledning till varför jag är Stureplans sämta fotograf.
The Ark var inne på Teatron. Jag tänkte: "Oj, vilka knasiga kläder de där människorna har!" och kände självfallet inte igen dem, då jag är som jag är. Sedan fortsatte jag att fota Brats, precis så som jag blivit tillsagd att göra.
Öppet till fem!
Mr. Roons och David Roiseux
Det här är Mr. Roons och David Roiseux.David Roiseux pysslar med musik, DJar bland annat på Spy Bar och är även ihop med Carin Wester.
Mr. Roons berättade att han ligger på femteplats bland världens bästa clowner. När han uppträder brukar han tydligen tända eld på sitt könsorgan.
Aj.
Han lovade att ge mig fribiljetter till nästa föreställning!
It's all about Kornél
Ikväll tog vi hundra bilder på Kornél för att etablera hans nya look! Välklädd yngling, rösta på er favorit!
1. Alvarlig Kornél med Stefan Thungren.
2. Indiebruds-Kornél.
3. Tandlossnings-Kornél med pigan Malin Nordin.
4. Gigolo-Kornél med bitches.
5. Mystiske homoerotiks-Kornél med Jakob Ramberg.
Kornél vill inte att jag kallar honom för min chef längre, han vill att jag ska kalla honom för kollega eller något liknande löjligt. Saken är den att jag verkligen gillar att kalla honom för min chef samtidigt som jag kallar mig för Stureplans sämsta fotograf. Kornél är chef för Stureplans absolut mest pinsamma och sämsta mingelfotograf. Jag trivs inte helt med detta förslag från hans sida, som på något vis skulle innebära att vi var jämlikar.
Jag lägger därför min röst på Gigolo-Kornél.
1. Alvarlig Kornél med Stefan Thungren.
2. Indiebruds-Kornél.
3. Tandlossnings-Kornél med pigan Malin Nordin.
4. Gigolo-Kornél med bitches.
5. Mystiske homoerotiks-Kornél med Jakob Ramberg.
Jag lägger därför min röst på Gigolo-Kornél.
International
Jag tycker alltid att det är lika roligt när man upptäcker att man har internationella läsare som inte förstår svenska! De tittar bara på bilderna, det är roligt. Ibland skriver de obskyra, mystiska ting också. Ibland gissar de vilt på vad jag skriver om.
http://pickedpics.blogspot.com/
Sedan tittar de bara på bilderna och vill kunna svenska för att de tycker att jag är gullig. Det är lite freakish, men roligt.
Ibland funderar jag på att omvandla bloggen till engelska, men då skulle inte ni orka läsa.
http://pickedpics.blogspot.com/
Sedan tittar de bara på bilderna och vill kunna svenska för att de tycker att jag är gullig. Det är lite freakish, men roligt.
Ibland funderar jag på att omvandla bloggen till engelska, men då skulle inte ni orka läsa.
Gunilla Pontén
Kvällen då alla på Teatron använde Brun-utan-sol
Jag har problem med Mensa
Många blev mycket upprörda över mitt inlägg om Mensa. Förutom kommentarerna, som visserligen inte är särskilt många, så har jag fått en god mängd mail om det. Allt mellan att jag är en korkad bimbo och därför är avundsjuk på Mensa till att jag är en elak elistist.
[edit]
Jag finner att hela konceptet med en förening som Mensa är extremt smaklöst. Det vore som att ha en nationell klubb för snygga människor. Folk som är snygga av naturen. En elitistklubb baserad enbart på gener, inte på åstakomanden. Att den här typen av klubbar, som baseras på en medfödd kompetens utan prestation, ser jag som exakt lika smaklöst som rasbiologi i dess värsta form.
Därför är Mensa i sig extremt hemskt och elitistiskt i dess blotta existens, oavsett om deras ledning uttalat att de ser sig som bättre eller ej. Jag anser att folk ska bli värderade efter deras prestationer, inte efter naturliga förutsättningar utifrån deras gener. Alla typer av klubbar som är för denna typ av exkludering anser jag vara farliga för samhället. Om den här typen av klubbar skulle få respekt så ser jag egentligen inte att steget från ett segregerat samhälle, där folk får jobb, möjligheter och status enbart utifrån deras genetik, är särskilt långt borta.
Som skräckexempel kan man ta filmen Gattaca.
Jag kan heller inte se det som en hemsk handling att citera vilken medlem som helst i en klubb där man utesluter människor baserat på deras genetik. De har själva valt att vara med i en elitistisk förening. De har förmodligen valt det för att känna sig stolta över sig själva, känna sig lite "över" andra, så att säga, för varför annars skulle man välja att vara med i en klubb där man utesluter folk beroende på deras genetik och sedan välja att lämna ut sin hemsida, och därav skylta med det, till Mensas hemsida?
Ja. Jag har problem med Mensa. Jag anser att den typen av föreningar borde förbjudas. Jag vet inte om ni ser min poäng, men jag ser min poäng, och jag tänker inte att ändra mig i denna synpunkt. Jag tänker heller inte ta till ett överdrivet "sympatiskt" beteende gentemot medlemmar i Mensa, då jag anser att folk som hänger sig åt detta, rätt och slätt, är svin.
Om de inte tänkt över svinigheten i det hela så måste jag dessutom påpeka att jag tycker att de är dumma i huvudet. Intelligens är visserligen inget krav i Mensa, så ingen är förvånad. Sympati riktas inte åt elitister.
[edit]
Jag finner att hela konceptet med en förening som Mensa är extremt smaklöst. Det vore som att ha en nationell klubb för snygga människor. Folk som är snygga av naturen. En elitistklubb baserad enbart på gener, inte på åstakomanden. Att den här typen av klubbar, som baseras på en medfödd kompetens utan prestation, ser jag som exakt lika smaklöst som rasbiologi i dess värsta form.
Därför är Mensa i sig extremt hemskt och elitistiskt i dess blotta existens, oavsett om deras ledning uttalat att de ser sig som bättre eller ej. Jag anser att folk ska bli värderade efter deras prestationer, inte efter naturliga förutsättningar utifrån deras gener. Alla typer av klubbar som är för denna typ av exkludering anser jag vara farliga för samhället. Om den här typen av klubbar skulle få respekt så ser jag egentligen inte att steget från ett segregerat samhälle, där folk får jobb, möjligheter och status enbart utifrån deras genetik, är särskilt långt borta.
Som skräckexempel kan man ta filmen Gattaca.
Jag kan heller inte se det som en hemsk handling att citera vilken medlem som helst i en klubb där man utesluter människor baserat på deras genetik. De har själva valt att vara med i en elitistisk förening. De har förmodligen valt det för att känna sig stolta över sig själva, känna sig lite "över" andra, så att säga, för varför annars skulle man välja att vara med i en klubb där man utesluter folk beroende på deras genetik och sedan välja att lämna ut sin hemsida, och därav skylta med det, till Mensas hemsida?
Ja. Jag har problem med Mensa. Jag anser att den typen av föreningar borde förbjudas. Jag vet inte om ni ser min poäng, men jag ser min poäng, och jag tänker inte att ändra mig i denna synpunkt. Jag tänker heller inte ta till ett överdrivet "sympatiskt" beteende gentemot medlemmar i Mensa, då jag anser att folk som hänger sig åt detta, rätt och slätt, är svin.
Om de inte tänkt över svinigheten i det hela så måste jag dessutom påpeka att jag tycker att de är dumma i huvudet. Intelligens är visserligen inget krav i Mensa, så ingen är förvånad. Sympati riktas inte åt elitister.
Det finns en bra grej med Mensa
Jag vill utveckla mitt förra inlägg och säga att det faktiskt finns en grej som jag gillar med Mensa, en grej. Det är deras program för "Begåvade barn". Eller rättare sagt, deras program för "särbegåvade barn".
Vi citerar Mensas hemsida.
http://www.mensa.se/
"Kännetecken på särbegåvning
Översatt från Mentiqas hemsida www.mentiqa.dk
Vi citerar Mensas hemsida.
http://www.mensa.se/
"Kännetecken på särbegåvning
Översatt från Mentiqas hemsida www.mentiqa.dk
- Negativa till skolan.
- Duktiga på att tala men dåliga på att skriva.
- Uttråkade.
- Rastlösa och ouppmärksamma.
- Uppslukade av sin egen värld.
- Kränkande och intoleranta(?) mot långsammare kamrater.
- Har ofta äldre vänner.
- Självkritiska.
- Dåliga relationer till kamrater och lärare.
- Känslomässigt instabila.
- Självgoda.
Dessutom kan de:
- Vara kreativa när de är motiverade.
- Lära snabbt.
- Vara bra på att lösa problem.
- Ställa provocerande frågor.
- Vara otåliga när de är motiverade.
- Tänka abstrakt.
- Vara uppfinningsrika när det gäller att hitta svar till obesvarade frågor.
Källa: "Teaching Bright Pupils", Nottingham University School of Education
Andra kännetecken på särbegåvning:
- Bra minne, bättre än jämnåriga.
- Speciell humor. Förstår ordspråk och ironi tidigare än jämnåriga. Skrattar ofta inte när andra skrattar och skrattar åt något som andra barn inte tycker är roligt.
- Extremt vetgiriga vilket kan leda till att deras frågor uppfattas som provocerande.
- Ser lösningar som ingen annan ser.
- Stor energi.
- Har större alllmänbildning.
- Har större ordförråd och högre grad av grammatik och syntaxförståelse.
- Är ofta intresserad av abstrakta begrepp tex tid rum mm.
- Vill förstå orsak-verkan.
- Stor koncentrationsförmåga inom självvalda aktiviteter.
- Är ofta mycket duktiga på pussel och labyrintspel.
- Ser oändligt många möjligheter i olika situationer och för hur saker kan användas.
- Mycket fantasifulla och dagdrömmande.
- Kan vara så uppslukade av tankar att man måste fysiskt röra vid dem för at få kontakt.
- Högt utvecklad känsla för rättvisa vilket kan ge problem i förhållandet med kamrater.
- Är ofta extremt motiverade av aktiviteter inom deras intresseområden men vägrar delta i annat.
- Kan ha mycket svårt att släppa en aktivitet för att gå vidare till nästa. Önskar gå till botten med allt. Avbrott kan orsaka stor frustration.
- Kan använda inlärt vetande i nya situationer.
- Har ofta stora luckor i kunskaperna som beror på intensivt intresse inom ett fåtal områden.
- Har svårt att arbeta med lätta ämnen men trivs med komplexitet.
- Har ofta vårt att skriva och har svårtydd handstil.
- Har ofta välutvecklad hand-öga-koordination.
- Är känsliga, känslor upplevs mer intensivt.
- Har ofta stor talförståelse.
- Samlar ofta på saker.
- Har ofta mer än en fantasivän som ofta kan beskrivas detaljerat.
Källa: The Gifted Children's Association of British Columbia.
En annan sammanfattning av beteendemönster
- Är för det mesta välartikulerade men kan inte göra en bra skriftlig uppgift som ser prydlig ut.
- Rastlösa, ouppmärksamma och dagdrömmande.
- Tysta och ovilliga att dela sina kunskaper med andra, låtsas som om de inte kan.
- Ovilliga att följa instruktioner som läraren givit, vill göra sakerna på sitt sätt.
- Generelt likgiltiga med avseende på skolarbetet, verka vara tvära, osamarbetsvilliga eller apatiska.
- Väldigt kritiska, ifrågasätter hela tiden de fakta som gives.
- Snabba att påpeka felaktigheter i fakta och logik.
- Obehagligt rättframma i sina omdömen i olika situationer och påpekar skillnader mellan vad folk säger och vad de gör.
- Tillbakadragna, ovilliga att delta i grupparbeten, ser ut att föredra sitt eget sällskap.
Källa: "Helping the Child of Exceptional Ability", Susan Leyden 1985
Kännetecken på den underpresterande särbegåvade eleven (pojkar dominerar kraftig) kan vara:
- Många uppfattas som dumma av både sig själva och lärarna.
- Många är självgoda och fungerar dåligt socialt.
- Har generellt dålig studieteknik.
- Många har svårt att koncentrera sig.
- De arbetar utan mål.
Källa: "Begavede børn i skolen - duelighedens dilemma?" s.49, Gunilla o. Wahlström 1998.
Exempel på problem som kan uppstå till följd av hög begåvning:
- Språk:Talar mycket och över huvudet på jämnåriga.
- Stor koncentrationsförmåga: Vill inte bli avbruten, vill inte utföra rutinarbete.
- Snabb uppfattningsförmåga: otålighet gentemot andra.
- Kreativ tankegång/innovativa: Flyr in i fantasin, vägrar att följa regler, kan uppfattas som distraherande.
- Oberoende, arbetar helst ensamma: ur stånd att ta emot hjälp från kamrater, ovilliga att anpassa sig, litar endast på sig själva.
- Kritisk tankegång: Mer kritisk än andra, utpräglad perfektionist, ställer för stora krav på sig själv vilket skadar självtilliten.
- Önskan om att arbeta med komplexa ting: Avvisar enkla lösningar, ställer upp komplicerade regler, dominerande.
- Allsidiga: jobbar oorganiserat (stökigt rum, skrivbord, kommer för sent mm) alltid frustrerad över att tiden inte räcker till.
- Extremt känslosamma, har medkänsla med alla: Har svårt att ta kritik och tillrättavisning av kamrater."
För att uttrycka sig mer koncist så kan vi säga att Mensa, baserat på deras kännetecken för särbegåvade barn, hjälper barn med Aspergers syndrom. Aspergers syndrom är en form av högfunktionell autism. Barn med Aspergers syndrom har oftast en stor potential, men samhället och dagens skolor har svårt för att behandla den här typen av neurologisk avvikelse och har en förkärlek för att exempelvis sätta dessa barn i sk. "särklasser", vilket är oändligt, oändligt fel då Aspergare är högfunktionella, men i många fall svårhanterade.
Sedan innebär heller inte listan att det uteslutande är barn med Aspergers syndrom som de hjälper, utan i stort barn som har potential, stor begåvning men problem i skolan av diverse olika anledningar.
Men annars gillar jag inte Mensa, som sagt.
Inget val
(Fyfan vad sur jag blir, bloggen hävdade att detta blev publicerat 23:30, inte då!)
Ibland, när man vaknar senare än vanligt och är sunkig för att man varit på krogen och sedan suttit uppe och jobbat hela natten och har bråttom iväg till ett jobbmöte så har man helt enkelt inget annat val än att se ut som en idiot.
När man sedan ryker hem en snabbis för att ta en matbit innan nästa möte, så måste man, för att rädda sin image, se till att se extra idiotisk ut så att folk i alla fall kan få för sig att det var meningen.
Någonstans tycker jag att allt är lite snyggt.
Ibland, när man vaknar senare än vanligt och är sunkig för att man varit på krogen och sedan suttit uppe och jobbat hela natten och har bråttom iväg till ett jobbmöte så har man helt enkelt inget annat val än att se ut som en idiot.
När man sedan ryker hem en snabbis för att ta en matbit innan nästa möte, så måste man, för att rädda sin image, se till att se extra idiotisk ut så att folk i alla fall kan få för sig att det var meningen.
Någonstans tycker jag att allt är lite snyggt.
Club Stockholm har en fin bild
Kvällen min kamera var trasig så hade vi tur, Club Stockholm var där och fotade. Jag fångades i den här glamourösa posen. Jag tror aldrig att mina ben sett så svulstiga ut någon gång förut, jag gillar det! Om ni vill se resten av bilderna så får ni registrera ett medlemskap på sajten, det går snabbt och är gratis! Och satan vilket röj det var!
Stureplans enda ödmjuka man!
Det brukar kunna bli lite pinsamt för Carl M Sundevall, här till vänster, när jag ska plåta viktiga människor på Teatron. Jag har nämligen inte den blekaste aning om vilke de är, då jag aldrig brytt mig det minsta.Han brukar alltid få komma med små ursäktar till dem, i stil med "Äsch, hon är ny!" eller skoja bort det med "HAHAHA, blev du förlämpad nu för att hon inte kan ditt namn?" och den här gången, när jag fotade honom och Fredrik Dalheim, så löd det: "Det här är vår alldeles egna fotograf, vår speciella lilla fotograf."
Den gick hem lite bättre. Alla andra har blivit griniga. Mycket griniga. De andra har varit töntar.
Jag bad om ursäkt och försökte förklara att jag var ny och råkade lida av det faktum att jag är efterbliven, men då avbröt Fredrik mig och sa: "Äsch! Varför ska du veta vem jag är? Du är fotograf här, med de här människorna! Våra idiotiska fotografer skulle inte kunna skilja på det här folket alls. Vi ser nog lika likadana ut för er som ni gör för oss."
Det var fint. Jag gillar Fredrik.
Sedan googlade jag honom. Han var visst en av de viktiga restaurangcheferna i Stureplansgruppen. Där ser man. Fredrik är Stureplans enda ödmjuka man.
Mensa!
Ibland när jag är uttråkad så brukar jag gå in på Mensas hemsida och klicka runt på deras medlemmars hemsidor. Det är den största garantin på att Mensa, i faktum, är en klubb för inbördes beundran.
Se utdrag från random hemsida:
"Jag är en go kille på 27 år från Göteborg, jobbar som programmerare.
Ibland kan det bli lite långa dagar när jag har fått ett mumsigt problem att lösa.
På lediga stunder gillar jag att gå ut med kompisar å ta "en" öhl,
men att stanna hemma å kolla på en skön film är heller inte så dumt.
Tar gärna en god whisky när tillfälle ges.
Lyssnar helst på musik av den lite hårdare sorten,
men jag brukar lyssna på det mesta, bara det är bra musik.
Resa gör jag gärna, favorit resmålen är många,
huvudsaken är att det är behaglig temperatur och solsken.
Jag försöker alltid tänka positivt och har skrattet nära tillhands :D
Jag älskar att kolla på hockey men bara om det är frölunda som spelar."
Bara om det är Frölunda som spelar. Då älskar han det, för han är medlem i Mensa.
Se utdrag från random hemsida:
"Jag är en go kille på 27 år från Göteborg, jobbar som programmerare.
Ibland kan det bli lite långa dagar när jag har fått ett mumsigt problem att lösa.
På lediga stunder gillar jag att gå ut med kompisar å ta "en" öhl,
men att stanna hemma å kolla på en skön film är heller inte så dumt.
Tar gärna en god whisky när tillfälle ges.
Lyssnar helst på musik av den lite hårdare sorten,
men jag brukar lyssna på det mesta, bara det är bra musik.
Resa gör jag gärna, favorit resmålen är många,
huvudsaken är att det är behaglig temperatur och solsken.
Jag försöker alltid tänka positivt och har skrattet nära tillhands :D
Jag älskar att kolla på hockey men bara om det är frölunda som spelar."
Bara om det är Frölunda som spelar. Då älskar han det, för han är medlem i Mensa.
Finnen
Kornél Kovács: Du ser strålande ut ikväll, du har överträffat dig själv! Vad har du gjort annorlunda?
Jag: Eh, det är nog snedluggen.
Kornél: Ja, varför har du den?
Jag: Jag fick en finne i pannan!
Han lyfter på min lugg och ser otroligt fascinerad ut.
Kornél: HAHAHAHAHHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHA.
Satans finne. Det här traumat överstiger inget alls i hela världen. Jag har en FINNE!
Jag: Eh, det är nog snedluggen.
Kornél: Ja, varför har du den?
Jag: Jag fick en finne i pannan!
Han lyfter på min lugg och ser otroligt fascinerad ut.
Kornél: HAHAHAHAHHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHA.
Satans finne. Det här traumat överstiger inget alls i hela världen. Jag har en FINNE!
Barndomstrauma
Usch, en vän till mig, eller närmare bestämt Martin Kallisti AKA. STORA KATTDJUR kallade mig just för Hanna-Barbera när vi övervägde huruvida jag var lika mycket Barbapappa som han med min senaste klädsel.
Det drog upp traumatiska minnen från barndomen.
Varje gång Hanna Barbera drog igång, med alla dess hemskheter, brukade jag högljutt sjunga "HAMMARBARBERA!" för att ingen skulle höra vad de egentligen sjöng. Jag mådde nämligen fysiskt dåligt, ja, jag blev nästan kräkfärdig, av att mitt förnamn skulle associeras till sådan skit som exempelvis Scooby Doo.
Det var ett stort trauma, det gjorde mig aggressiv och kräkig. Jag hatade verkligen Scooby Doo. Idiotiskt manus och fula teckningar. Fula färger. Fula figurer. Den enda som var det minsta snygg var tråkig, det vill säga, hon bruden med orange hår. Tråkigare brud får man nog leta efter.
Ångest.
Tacka vet jag Hello Sandybell, Pirater i Mörka Vatten och alldeles, alldeles fantastiska Sonic the Hedgehog.
Nu drar jag hem för att fixa iordning mig för Spyan, sedan Teatron. Komkom, alla är sjukt exalterade över Switch som DJar ikväll på Teatron!
Det drog upp traumatiska minnen från barndomen.
Varje gång Hanna Barbera drog igång, med alla dess hemskheter, brukade jag högljutt sjunga "HAMMARBARBERA!" för att ingen skulle höra vad de egentligen sjöng. Jag mådde nämligen fysiskt dåligt, ja, jag blev nästan kräkfärdig, av att mitt förnamn skulle associeras till sådan skit som exempelvis Scooby Doo.
Det var ett stort trauma, det gjorde mig aggressiv och kräkig. Jag hatade verkligen Scooby Doo. Idiotiskt manus och fula teckningar. Fula färger. Fula figurer. Den enda som var det minsta snygg var tråkig, det vill säga, hon bruden med orange hår. Tråkigare brud får man nog leta efter.
Ångest.
Tacka vet jag Hello Sandybell, Pirater i Mörka Vatten och alldeles, alldeles fantastiska Sonic the Hedgehog.
Nu drar jag hem för att fixa iordning mig för Spyan, sedan Teatron. Komkom, alla är sjukt exalterade över Switch som DJar ikväll på Teatron!
Eh
Bik Bok är en butik jag vanligtvis inte sätter mina fötter på, alltså. Men där fann jag de snyggaste tightsen, helt utan dödskallar (199) den läckra, men jävligt varma hoodien med smått glittriga fjärilar (399) samt den äckligt snygga skinnjackan (999).
Mina sneakers i ljusblått lack kommer från Top girls andra affär (den som suger och luktar blöja) på Sveavägen. 79 kronor. De luktar fortfarande lite av blöja, så de ska vädras. De fanns även i vitt lack med röda detaljer, samt svart med röda detaljer.
Öppet brev till mina kompisar
Jag är aldrig inne på MSN. Om det står att jag är online så innebär det att min MSN loggat in automatiskt på den bärbara datorn och att jag med högsta sannolikhet inte sitter där då jag alltid stänger av den om jag ser att den är på. Ja, förutom det faktum att jag aldrig skulle stå som "online" om jag faktiskt var där. Då skulle jag stå som "away".
Annars brukar jag stå som "upptagen". När jag står som "upptagen" så betyder det antingen att jag inte är där, eller att jag är just upptagen, eftersom att jag angivit statusen "upptagen" och då vill jag inte att folk ska prata med mig. Jag tycker lika illa om chatt som meningslösa tjattriga telefonsamtal. När folk då alltså skriver till mig och vill "chatta" på MSN så blir jag irriterad, eftersom att jag står som "upptagen", och därav alltså förmodligen är just upptagen. Det vill säga, jag gör något annat som kräver tid som innebär att jag inte har tid. Jobb är undantag, det är okej, och frågor såsom: "Vill du ses imorn och fika?" då det leder någon vart och inte tar tid.
Meddelanden skrivna i gemener, där det står typ "hej söt" eller "puss" är framförallt förbjudna. Jag gillar inte sånt, det skrämmer mig och får mig att vilja flytta ut till en timmerstuga i skogen och bli eremit.
Annars brukar jag stå som "upptagen". När jag står som "upptagen" så betyder det antingen att jag inte är där, eller att jag är just upptagen, eftersom att jag angivit statusen "upptagen" och då vill jag inte att folk ska prata med mig. Jag tycker lika illa om chatt som meningslösa tjattriga telefonsamtal. När folk då alltså skriver till mig och vill "chatta" på MSN så blir jag irriterad, eftersom att jag står som "upptagen", och därav alltså förmodligen är just upptagen. Det vill säga, jag gör något annat som kräver tid som innebär att jag inte har tid. Jobb är undantag, det är okej, och frågor såsom: "Vill du ses imorn och fika?" då det leder någon vart och inte tar tid.
Meddelanden skrivna i gemener, där det står typ "hej söt" eller "puss" är framförallt förbjudna. Jag gillar inte sånt, det skrämmer mig och får mig att vilja flytta ut till en timmerstuga i skogen och bli eremit.
Onsdag!
Det blir en härlig onsdag. Lunchmöte, massa jobb, plåtning, illustrationsjobb och sedan förhoppningsvis en plåtning på Spy Bars Weekday Wednesday (om inte Carl M Sundevall börjar tröttna på mig någon gång och mitt eviga tjat mitt i natten om plåtning) och sedan plåtning på Teatron som vanligt, den här gången antingen med värstingkameran från mitt jobb (den är värd minst 40.000 sammanlagt och väger mer än jag!) eller en lite sämre, men helt klart duglig kamera.
På Spy Bars Weekday Wednesday är ölen billigare framtills midnatt, det är söderkvällen, som den kallas.
Kornél Kovács och Sebastian Suarez-Golborne måste förövrigt vara ovanligt exalterade över deras onsdagsbokning, då de skickar en massa såna här till folk:
"Hej! Nu på onsdag spelar alltså Switch (även känd som Solid Groove, även känd som Dave Taylor) hos Kornél Y Barbaro på Teatron. Kul fest YES!!! Det håller på från tio till tre och kostar 80 spänn efter midnatt. Jocke Heineman bjuder på mat tidigt på kvällen också. Hoppas vi ses. "
KUL FEST YES!!!
Kom på våran kul fest yes, okej ya!!! Tack tack, kul fest YES!!!
På Spy Bars Weekday Wednesday är ölen billigare framtills midnatt, det är söderkvällen, som den kallas.
Kornél Kovács och Sebastian Suarez-Golborne måste förövrigt vara ovanligt exalterade över deras onsdagsbokning, då de skickar en massa såna här till folk:
"Hej! Nu på onsdag spelar alltså Switch (även känd som Solid Groove, även känd som Dave Taylor) hos Kornél Y Barbaro på Teatron. Kul fest YES!!! Det håller på från tio till tre och kostar 80 spänn efter midnatt. Jocke Heineman bjuder på mat tidigt på kvällen också. Hoppas vi ses. "
KUL FEST YES!!!
Kom på våran kul fest yes, okej ya!!! Tack tack, kul fest YES!!!
John Galliano - Vår räddare!
My gosh! Klickade vidare till John Gallianos visning från Eleonores blogg på Modette.
Jag brukar inte skicka upp bilder från catwalken vanligtvis, men även om dessa modeller ändå är pinnsmala så har de attityd och karaktär, en som går väl ihop med den extravaganta makeupen och kläderna. Allt är väldigt lekfullt och drömskt, precis så som jag vill att fashion ska vara! Inget fegrus, äkta fashion, äkta lek. Det här är vad jag velat ända sedan jag gick på dagis då jag regelbundet föll i tårar över hur ful och trist våran värld är. Mer tack, mer! Jag vill falla i tårar!
Jag brukar inte skicka upp bilder från catwalken vanligtvis, men även om dessa modeller ändå är pinnsmala så har de attityd och karaktär, en som går väl ihop med den extravaganta makeupen och kläderna. Allt är väldigt lekfullt och drömskt, precis så som jag vill att fashion ska vara! Inget fegrus, äkta fashion, äkta lek. Det här är vad jag velat ända sedan jag gick på dagis då jag regelbundet föll i tårar över hur ful och trist våran värld är. Mer tack, mer! Jag vill falla i tårar!
Anna Piaggi
Jag blir så glad varje gång jag bildgooglar Anna Piaggi.
Jag ska bli exakt som henne när jag blir stor!
Jag ska bli exakt som henne när jag blir stor!
Grinig
Idag har jag egentligen haft väldigt tajt med tid, väldigt mycket att göra. Jag var dock tvungen att dra iväg till Gina Tricot för att lämna tillbaka lite kläder. Bland annat kjolen, som jag faktiskt inte kan ha kvar då den var för stor och snurrar runt min midja när jag går i den så att den hamnar bak och fram. Inte fint.
Sedan råkade jag självklart shoppa i flera timmar istället, då jag är dum i huvudet. Jag gick även in på Skopunkten, där provade jag 8 par skor och kunde inte bestämma mig för vilka jag ville ha. Då blev jag arg. Jag hatar det där, när det finns mycket billigt som är fint, då tänker jag att jag likagärna kan köpa ett par dyra skor som håller mer än 3-4 användningar. Därför köpte jag istället dessa för att de fick mig att tänka på IKA I RUTAN. Det gjorde mig glad istället för förbannad.
Det kommer dock ta lång tid innan jag kan acceptera randigt på mig själv igen, så de hamnar långt in i klädkammaren direkt. Men om några år, då kan jag vara IKA I RUTAN!
Nu vill jag dricka vin. Men jag ska jobba.
Sedan råkade jag självklart shoppa i flera timmar istället, då jag är dum i huvudet. Jag gick även in på Skopunkten, där provade jag 8 par skor och kunde inte bestämma mig för vilka jag ville ha. Då blev jag arg. Jag hatar det där, när det finns mycket billigt som är fint, då tänker jag att jag likagärna kan köpa ett par dyra skor som håller mer än 3-4 användningar. Därför köpte jag istället dessa för att de fick mig att tänka på IKA I RUTAN. Det gjorde mig glad istället för förbannad.Det kommer dock ta lång tid innan jag kan acceptera randigt på mig själv igen, så de hamnar långt in i klädkammaren direkt. Men om några år, då kan jag vara IKA I RUTAN!
Nu vill jag dricka vin. Men jag ska jobba.
Nasalkrig
För ett tag sedan så beställde min kombo, Sam, en näsflöjt. Den fick han i posten idag.
Nu går han omkring och spelar signumlåten till "Stjärnornas krig" på den.
Jag kommer ihåg hur jag specifikt valde ut Sam som passande inneboende till mig. Jag hade inte gillat våra tidigare. Jag hade verkligen avskytt våra tidigare (förutom Robert, ung man som studerade opera som snabbt blev headhuntad trots hans unga 16 år.) Vi träffades på en fest hemma hos Britta och kom väldigt bra överrens. Sam bodde tillsammans med några galningar i kollektiv någonstans i förorten, så jag tänkte att Sam kunde fytta in hos oss istället. Det tyckte sam var "KUNG".
Nu går Sam omkring och spelar signumlåten till "Stjärnornas krig" genom näsan. Alltså.
Nu går han omkring och spelar signumlåten till "Stjärnornas krig" på den.
Jag kommer ihåg hur jag specifikt valde ut Sam som passande inneboende till mig. Jag hade inte gillat våra tidigare. Jag hade verkligen avskytt våra tidigare (förutom Robert, ung man som studerade opera som snabbt blev headhuntad trots hans unga 16 år.) Vi träffades på en fest hemma hos Britta och kom väldigt bra överrens. Sam bodde tillsammans med några galningar i kollektiv någonstans i förorten, så jag tänkte att Sam kunde fytta in hos oss istället. Det tyckte sam var "KUNG".
Nu går Sam omkring och spelar signumlåten till "Stjärnornas krig" genom näsan. Alltså.
Lava är inte synonymt med omoget.
Jag fick en kommetar på mitt förra inlägg där fenomenet Lava togs upp. Lava togs upp i negativ bemärkelse, ett ställe för pinsamma och omogna individer, helt enkelt.
Varför? Personligen tycker jag att Lava är en riktigt bra mötesplats för ungdommar. För, let's face it, hur många ställen finns det egentligen för folk som är unga, inte just har några pengar, att ses och umgås på inomhus? Speciellt om de har en lite avvikande stil och inte trivs på olika ungdomsgårdar? Det finns inte just.
På Lava kan folk hänga utan att betala pengar. Det finns ett café, det är inte köptvång, och caféet är så vitt jag vet ganska billigt. Det finns gott om utrymme, det finns en kreativ verkstad, det ligger centralt och Serieteket ligger dörr i dörr. Eminent, säger jag bara!
Men ändock, ändock kommer ofta kommentarer från folk där Lava benämns som något löjligt, och jag kan verkligen inte förstå detta. Blir andra ungdomsgårdar mobbade på samma vis? Är det bara för att det är en stor del ungdommar med avvikande stil, som kanske inte passat in i andra sammanhang, som det mobbas? Hemskt synd, hemskt synd.
När jag var 13 satte jag min första fot på Lava. Jag hade just tillfrisknat från min första släng av anorexi. Jag hade inte just haft lust att träffa människor de senaste åren och spenderade inte en enda dag i skolan. Jag var inte mobbad, inte utstött, men jag klarade helt enkelt inte av att gå dit pga. vissa faktorer. Min vän Sara från lågstadiet tog med mig dit en dag. Där var det fullt av folk med olika stilar, avvikande, varierande, intressanta. Vissa var lugna, andra var energiska, men alla umgicks med varandra och ingen hade fördommar om den andra. Jag blev fascinerad. Hela mitt liv hade jag känt mig avvikande, men här kunde man passa in oavsett vad.
Jag såg även den första goten någonsin på Lava. Han var lång, extremt tanig och hade vitt smink med svart runt ögonen. Han bar en väst och en frackkavaj och rörde sig annorlunda. Det var den mest avvikande person jag någonsin sett, och min fascination väcktes.
I samma veva hade jag klippt mitt hår kort efter ett mycket misslyckat frisörbesök (de klippte en rak frisyr på mig, vilket givetvis inte alls fungerade på mitt då vågiga hår, jag såg ut som en tant.) nästa dag när jag gick till skolan så var jag eldad. Jag ville sticka ut. Jag ville göra något roligt.
De första försöken var mindre imponerande. Jag ägde inget smink och hade aldrig sminkat mig i hela mitt liv. Inte hade jag några pengar heller. Det blev att ta till konstnärslådan, och med pirr i handen så målade jag ansiktet med akvarellfärger. Resultatet var inte vackert, men det var intressant, och jag gick till skolan med ny iver. Tur som var så gick jag i en Bild och formklass, så även om det var ganska annorlunda så var det inte några negativa reaktioner. Det var mestadels roligt. En av mina kompisar tyckte dock att jag skulle använda riktigt smink, och av henne fick jag en liten stump av en kajalpenna som hon ändå inte använde.
Jag gick dit. Jag blev kär. Jag träffade nya människor. Jag byggde upp min sociala kompetens som hade blivit tämligen lidande under anorexin (går man upp klockan 04:00 på morgonen för att jogga fram tills skolan började, joggade varje rast samt joggade efter skolan så får man inte så mycket tid att direkt hänga med folk) och det var helt enkelt början till min rehablitering in i samhället igen.
Jag kan inte se något ont i Lava. Jag kan inte se det som pinsamt. Jag kan inte se det som löjligt. Allt jag kan göra är att tacka att den platsen fanns, för annars skulle jag kanske ha fortsatt jogga, inte käka, och inte ha funnit någon motivation till varför livet var intressant. För Lava var inte grått, Lava var inte slätstruket - Lava var triggande.
ALL HAIL LAVA!
- Jag, 13-14 år gammal utanför Lava.
Varför? Personligen tycker jag att Lava är en riktigt bra mötesplats för ungdommar. För, let's face it, hur många ställen finns det egentligen för folk som är unga, inte just har några pengar, att ses och umgås på inomhus? Speciellt om de har en lite avvikande stil och inte trivs på olika ungdomsgårdar? Det finns inte just.
På Lava kan folk hänga utan att betala pengar. Det finns ett café, det är inte köptvång, och caféet är så vitt jag vet ganska billigt. Det finns gott om utrymme, det finns en kreativ verkstad, det ligger centralt och Serieteket ligger dörr i dörr. Eminent, säger jag bara!
Men ändock, ändock kommer ofta kommentarer från folk där Lava benämns som något löjligt, och jag kan verkligen inte förstå detta. Blir andra ungdomsgårdar mobbade på samma vis? Är det bara för att det är en stor del ungdommar med avvikande stil, som kanske inte passat in i andra sammanhang, som det mobbas? Hemskt synd, hemskt synd.
När jag var 13 satte jag min första fot på Lava. Jag hade just tillfrisknat från min första släng av anorexi. Jag hade inte just haft lust att träffa människor de senaste åren och spenderade inte en enda dag i skolan. Jag var inte mobbad, inte utstött, men jag klarade helt enkelt inte av att gå dit pga. vissa faktorer. Min vän Sara från lågstadiet tog med mig dit en dag. Där var det fullt av folk med olika stilar, avvikande, varierande, intressanta. Vissa var lugna, andra var energiska, men alla umgicks med varandra och ingen hade fördommar om den andra. Jag blev fascinerad. Hela mitt liv hade jag känt mig avvikande, men här kunde man passa in oavsett vad.
Jag såg även den första goten någonsin på Lava. Han var lång, extremt tanig och hade vitt smink med svart runt ögonen. Han bar en väst och en frackkavaj och rörde sig annorlunda. Det var den mest avvikande person jag någonsin sett, och min fascination väcktes.
I samma veva hade jag klippt mitt hår kort efter ett mycket misslyckat frisörbesök (de klippte en rak frisyr på mig, vilket givetvis inte alls fungerade på mitt då vågiga hår, jag såg ut som en tant.) nästa dag när jag gick till skolan så var jag eldad. Jag ville sticka ut. Jag ville göra något roligt.
De första försöken var mindre imponerande. Jag ägde inget smink och hade aldrig sminkat mig i hela mitt liv. Inte hade jag några pengar heller. Det blev att ta till konstnärslådan, och med pirr i handen så målade jag ansiktet med akvarellfärger. Resultatet var inte vackert, men det var intressant, och jag gick till skolan med ny iver. Tur som var så gick jag i en Bild och formklass, så även om det var ganska annorlunda så var det inte några negativa reaktioner. Det var mestadels roligt. En av mina kompisar tyckte dock att jag skulle använda riktigt smink, och av henne fick jag en liten stump av en kajalpenna som hon ändå inte använde.
Jag gick dit. Jag blev kär. Jag träffade nya människor. Jag byggde upp min sociala kompetens som hade blivit tämligen lidande under anorexin (går man upp klockan 04:00 på morgonen för att jogga fram tills skolan började, joggade varje rast samt joggade efter skolan så får man inte så mycket tid att direkt hänga med folk) och det var helt enkelt början till min rehablitering in i samhället igen.Jag kan inte se något ont i Lava. Jag kan inte se det som pinsamt. Jag kan inte se det som löjligt. Allt jag kan göra är att tacka att den platsen fanns, för annars skulle jag kanske ha fortsatt jogga, inte käka, och inte ha funnit någon motivation till varför livet var intressant. För Lava var inte grått, Lava var inte slätstruket - Lava var triggande.
ALL HAIL LAVA!
- Jag, 13-14 år gammal utanför Lava.
Besvärligt
Ja idag har jag ett möte, med en man som heter Mattias. Jag kommer ihåg när, bara var, jag kommer inte ihåg vad företaget hette och jag har inte numret kvar. Min mobil (inte den nya, fina mobilen utan min gamla som jag inte bytt från ännu då min Bluetooth är paj och jag inte orkat föra över namnen manuellt ännu) har nämligen fått knäppen och raderade en massa telefonnummer idag när jag startade om den. Inte bra, inte bra alls. Det var lite andra viktiga nummer som försvann som garanterat inte går att hitta på Hitta.se också.
Besvärligt.
Nu ska jag gå på toa.
Besvärligt.
Nu ska jag gå på toa.
Turbanen!
Det gick bra att sy en turban! Det tog 1-2 timmar. Den är sydd i svart satin, och smycket ovanpå med blommor och pärlor kommer från Glitter.
Den blev också mycket uppskattad av klientelet på Teatron, och av en tjej som stannade upp i tunnelbanan, stirrade på mig och sa: "Fyfan vad coolt!" jag misstänker att hon kom från Ace.
Den blev också mycket uppskattad av klientelet på Teatron, och av en tjej som stannade upp i tunnelbanan, stirrade på mig och sa: "Fyfan vad coolt!" jag misstänker att hon kom från Ace.
Jag i min turban. Notera de läckra trådarna som hänger. Hahaha.
David Rosiux, Carin Westers karl, i min turban.
Läckra Vera Lindkvist i min turban, hon bar upp den bäst av alla!
Martin Kallisti i min turban, sur som alltid!
Elizabeth i min turban!
Så, jag kunde ändå sy något, trots allt. Det första sedan mellanstadiet, nu känner jag mig eggad.
David Rosiux, Carin Westers karl, i min turban.
Läckra Vera Lindkvist i min turban, hon bar upp den bäst av alla!
Martin Kallisti i min turban, sur som alltid!
Elizabeth i min turban!
Så, jag kunde ändå sy något, trots allt. Det första sedan mellanstadiet, nu känner jag mig eggad.
Martin med Versacebyxan
Martin Kallisti, den lilla läckra Versacestjärten har nu en egen blogg! Han kallar den för Uppland. Han hälsar att han, jag och förmodligen ganska många andra bor i hans blogg.
Utdrag:
"This is what my notes in school have looked like for the past decade. In all honesty, I really am crap at taking notes. They always end up being deranged drawings with no signal to noise ratio whatsoever."
Han går på Handels!
Utdrag:
"This is what my notes in school have looked like for the past decade. In all honesty, I really am crap at taking notes. They always end up being deranged drawings with no signal to noise ratio whatsoever."
Han går på Handels!
Martin
Jag försöker övertala min vän Martin att för en gångs skull inte se ut som en explosion av spya.
Hanna Fridén säger:
Hanna Fridén säger:
Okej, jag skriver upp Martin Kallisti plus fyra då?
Martin K säger:Är det trendigt att vara klädd i bara rosa och turkost?
Martin K säger:Ok!
Hanna Fridén säger:Ja, det är trendigt, därför ska du byta outfit.
Hanna Fridén säger:Det är väldigt otrendigt att gå klädd i smakfulla kostymer.
Martin K säger:Du ljuger!
Martin K säger:Du är rädd för att se mig som barbapappa. Du är rädd att sammankopplas med mig då.
Jag misslyckades.
Tjaffs
Kvällen påbörjades hemma hos Martin K. Där har jag inte varit sedan ungefär ett år tillbaka, när vi var ett par! Martin är den enda människa jag känner som shoppar mer kläder än jag. Det var som en tävling, ska jag säga, och vi mobbade alltid varandra för vårat vårdslösa spenderande. Han köper dock gärna saker som nyckelringar från Versace för 700 kronor, för då är de ju för halva priset, annars kostar de 1400! Det tycker han är prisvärt.Han gjorde många smaskiga drinkar åt mig, som jag hällde ner mer sprit i. Då rynkade han snobbigt på näsan.
Han visade upp lite detaljer på sina jeans från Andrew Mackenzie.
Sedan detaljfotade jag hans äckligt, äckligt snygga jeans från Versace. Logotypen är en metallplatta, vilket slår mina Versacelogos som jag var riktigt stolt över innan. De svarta glansiga.Favoritdetaljen med jeansen var dock den tunna skinnkanten vid fickan. Äckligt läcker liten detalj. De här jeansen sålde tydligen slut i Versacebutiken efter en vecka, trots prislappen på 5000 kronor. Martin fick dem för 2500, eftersom att han handlar där hela tiden.
Hans stammispizzeria ger honom inga extrapriser, dock, vilket han var mycket upprörd över.Sedan visade han upp två Versaceparaplyer han köpt, och jag vill köpa det ena. Det får jag kanske. Vilket betyder aldrig.
Efter det dök Jonny Reichwald upp, i exakt samma Versacebyxa som Martin! Då blev det dags att köra dagens outfit.
Martin K.Silkeskjorta: Versace.
T-shirt: Versace.
Skärp: HM (det plockade jag ut, såklart.)
Byxa: Versace
Strumpor: Versace
Skor: Louis Vuitton
Har jag nämnt att han äger upp emot 30 märkeskostymer? Martin är galen, galen, helt flippad!
Jonny Reichwald.Cardigan: Hope
T-shirt: HM
Skärp: Jättegammalt
Byxa: Versace
Skor: Rizzo, kanske.
Hanna Fridén.Paraply: Versace
Top: Hm
Kofta: Carin Wester
Halsband: Top Girl
Sedan gick vi till Teatron, som är världens bästa ställe, speciellt ikväll när Christian Âme var gäst-DJ. Det var strålande, helt fantastiskt.
Det enda som inte var fantastiskt var att ett ex till mig, det enda X jag inte är vän med, försökte prata med mig. Då gav jag honom fingret och ett brett leende, för jag är mycket mogen.
Aftonbladet stil, final 3!
Hahaha. Jag känner mig lite genant. Jag har skickat upp den här bilden på Aftonbladet stil, den roliga glada bilden.Något sånt har jag aldrig gjort förut. Det känns lite pirrigt, genant och härligt.
Nu får ni gå in och rösta på mig så att inte mitt självförtroende sabbas! Åh, nutte, sötungar. Puss på er!
http://aftonbladet.se/vss/mode/story/0,2789,1014816,00.html
Miss Dilemma!
Jag skiter i prickarna i pannan, för på fredag ska jag få göra världens bästa grej! Jag ska fota Miss Dilemma!Jag la till henne som kompis på MySpace på ett tag sedan, för att jag tycker att hon är häftig. Tillbaks fick jag komplimanger för mina foton, vilket gjorde mig tokigt glad. Sedan har jag funderat på att fråga om jag inte kan få plåta henne, men hon han först och frågade själv!
Så på fredag ska jag få plåta kanske Sveriges häftigaste människa. Jag förutsätter att ni vet vem hon är, hon är en fantastiskt strålande DJ.
http://www.myspace.com/missdilemma
Bilden snodde jag från hennes MySpace.
Prickig korv
Max: "Vad är det du har i pannan?!"
Jag: "Eh... de två röda prickarna. Det är Acne!"
Max: "Va?"
Jag: "Ja, jag klämde något och så blev det så."
Max: "Shit."
Jag: "Vaddå?"
Max: "Nej, jag är förvånad."
Jag: "Varför?"
Max: "Jag har ALDRIG sett något sånt på dig förut, aldrig. Du har ALDRIG finnar."
Jag: "Jag känner mig ganska äcklig."
Jag gömmer mig hemma, jag vet inte om jag törs gå ut. Detta är ett stort trauma. På riktigt. Jag känner mig som en liten prickig korv. På min bleka hy blir röda fläckar som stora lysdioder.
Jag: "Eh... de två röda prickarna. Det är Acne!"
Max: "Va?"
Jag: "Ja, jag klämde något och så blev det så."
Max: "Shit."
Jag: "Vaddå?"
Max: "Nej, jag är förvånad."
Jag: "Varför?"
Max: "Jag har ALDRIG sett något sånt på dig förut, aldrig. Du har ALDRIG finnar."
Jag: "Jag känner mig ganska äcklig."
Jag gömmer mig hemma, jag vet inte om jag törs gå ut. Detta är ett stort trauma. På riktigt. Jag känner mig som en liten prickig korv. På min bleka hy blir röda fläckar som stora lysdioder.
Framtid
Jag och Max sitter och tittar på lägenheter. Vi hittade en fin fyra i Vasastan på 124 kvm med en hyra på 10.000 kronor. Den ville vi ha. Vi satt och gjorde upp vackra fantasier. Vi tänkte att vi kunde låna hans fars möbelsamling (Frank Bergå) med gamla engelska mahognymöbler och kombinera med en massa härlig kitsch. Jag skulle ha en stor, präktig bokhylla enbart för mina läckra skor. En fin skoutställning. Den skulle jag enbart ha för att göra gäster avundsjuka.
Sedan började vi prata om diverse neurologiska avvikelser som möjligtvis kan finnas i våra släkter. Det klingade inte helt bra. Vi skulle möjligtvis få världens vidrigaste barn, men de skulle vara jävligt snygga. Förträffligt snygga, faktiskt.
Ett av rummen skulle bli en stor garderob. En stor verkstag. Stylistrummet. I Vardagsrummet skulle Max modeller frottera fritt, svepa omkring med drinkar iklädda små balettkläder. De skulle dansa för oss.
Ibland skulle Frank Bergå rusa in och slänga Paté i Max skalle. Vi skulle bli det hetaste paret i stan, så hans egna far skulle rota igenom våra byråer och skvallra om vilken storlek Max hade på kondom, hur mycket svampmedicin jag måste ta samt Max Bergås egentliga sexuella läggning, vår brist på barn och vilken relation han egentligen har till sina modeller.
Allt skulle bli fint.
Knark skulle vara strängt förbjudet. Det är bra. Därför skulle 75% av Max vänner inte få komma på besök.
Sedan började vi prata om diverse neurologiska avvikelser som möjligtvis kan finnas i våra släkter. Det klingade inte helt bra. Vi skulle möjligtvis få världens vidrigaste barn, men de skulle vara jävligt snygga. Förträffligt snygga, faktiskt.
Ett av rummen skulle bli en stor garderob. En stor verkstag. Stylistrummet. I Vardagsrummet skulle Max modeller frottera fritt, svepa omkring med drinkar iklädda små balettkläder. De skulle dansa för oss.
Ibland skulle Frank Bergå rusa in och slänga Paté i Max skalle. Vi skulle bli det hetaste paret i stan, så hans egna far skulle rota igenom våra byråer och skvallra om vilken storlek Max hade på kondom, hur mycket svampmedicin jag måste ta samt Max Bergås egentliga sexuella läggning, vår brist på barn och vilken relation han egentligen har till sina modeller.
Allt skulle bli fint.
Knark skulle vara strängt förbjudet. Det är bra. Därför skulle 75% av Max vänner inte få komma på besök.
Galenskap
Igår blev jag härligt dumfull. På två öl. Jag blev dumfull på två öl av samma anledning som jag inte kunde gå på någon visning under modeveckan. Mitt sår i tjocktarmen har återigen blivit inflammerat, detta innebär att jag bara får äta en specifik typ av äckligt kosttillskott (fast jag fuskar en hel del) och så har jag gått ner sex jäkla kg av inflammation. Bläbläblä.
Men i alla fall. Lyckat resultat blev ändå uppnått. Igår när kameran gick sönder fick jag nästan panik. Försökte få över Pavel Maira som fotade på the White Room för kvällen men det fanns ingen möjlighet, tjatade till mig lite extradelar till kameran som Johan fick springa över med klockan två på natten. Det fungerade inte. Jag gjorde allt som gick, men det gick inte. Den är kaputt. Helt.
Då ville jag supa ner mig själv till apstadiet. Det lyckades jag med på två flasköl. Fantastiskt.
När jag blir dumfull händer följande: Jag blir världens snällaste, gulligaste och älskvärda människa. Jag älskar alla. Alla är underbara. Jag kramar alla. Kysser alla på kinden. Jag älskar alla. Det spelar ingen roll om de är skitstövlar. Jag älskar dem ändå.
Detta fick mig att dra iväg ett SMS till killen jag träffade senast! Ni kan gissa vad det stod. Ni har gjort det själva. Det stod: "Jag vill knulla." Detta tolkade han som att jag ville provocera honom och bråka. Jag blev förvirrad.
Sedan däckade jag hemma i min säng med ytterklädarna på! En väldig tur att SMSet feltolkades, med andra ord. Med tanke på min grava apfylla på två öl. Två öl. Underbart. Hemskt.
Galenskap.
Men i alla fall. Lyckat resultat blev ändå uppnått. Igår när kameran gick sönder fick jag nästan panik. Försökte få över Pavel Maira som fotade på the White Room för kvällen men det fanns ingen möjlighet, tjatade till mig lite extradelar till kameran som Johan fick springa över med klockan två på natten. Det fungerade inte. Jag gjorde allt som gick, men det gick inte. Den är kaputt. Helt.
Då ville jag supa ner mig själv till apstadiet. Det lyckades jag med på två flasköl. Fantastiskt.
När jag blir dumfull händer följande: Jag blir världens snällaste, gulligaste och älskvärda människa. Jag älskar alla. Alla är underbara. Jag kramar alla. Kysser alla på kinden. Jag älskar alla. Det spelar ingen roll om de är skitstövlar. Jag älskar dem ändå.
Detta fick mig att dra iväg ett SMS till killen jag träffade senast! Ni kan gissa vad det stod. Ni har gjort det själva. Det stod: "Jag vill knulla." Detta tolkade han som att jag ville provocera honom och bråka. Jag blev förvirrad.
Sedan däckade jag hemma i min säng med ytterklädarna på! En väldig tur att SMSet feltolkades, med andra ord. Med tanke på min grava apfylla på två öl. Två öl. Underbart. Hemskt.
Galenskap.
Emesen och dumma människor jag inte känner som addar mig
EMESEN!
Patrick säger:
Patrick säger:
är en singelkille från Norrköping..
Patrick säger:så du har nog inte als..
Terezia F säger:Något intresse av att prata med dig?
Terezia F säger:Nej precis!
Terezia F säger:Bra gissat.
Terezia F säger:
Nu blockar jag dig, hejdå!
Kaputt
Min kamera har gått sönder.
Max Bergå - Pygmékungen
Hahaha.Det är så roligt med Max Bergå på Teatron. Han dyker alltid upp med ett gäng killpolare, och ganska ofta med några av sina modeller från Marion Vain (det gillar vi!) sedan går han till dansgolvet. Dansar med sina killkompisar.
Och utan undantag får han alltid, efter en liten stund, 3-5 hoppande galna tjejer runt sig. Som drar och sliter i honom och som försöker sitt bästa för att trycka deras små kroppar mot hans. Det ser alltid lika kul ut. Max står och dansar, ser utsatt, förvirrad men smickrad ut. Runt honom hoppar några galna, kåta pygméer.
Besökare
Ikväll kommer underbara Petra med She city till Teatron! Det ska bli fantastiskt kul att träffa henne i verkligheten, så får jag se till att vara extra fin ikväll, också!
Det har varit många bloggbesökare på Teatron den senaste tiden. Det är alltid lika roligt, och jag blir alltid lika förvånad och generad när någon kommer fram och säger att de läser bloggen. Min fråga lyder alltid "Tack! Vad kul, gud vad rart av dig! Men varför läser du den egentligen?"
Själv har jag alltid lite svårt att förstå intresset för min blogg. Den känns väldigt ofta väldigt intern och väldigt egocentrerad. Jag blir väldigt smickrad, förvånad och generad varje gång alltså. Sedan hoppas jag att ingen tycker att jag verkar dryg för att jag inte har så mycket tid att prata när jag jobbar. Det sista jag vill ge är ett drygt intryck. Det lovar jag.
Jag blir glad.
Väldigt glad.
Och överraskad.
Tack!
Ps. Blogg.se förefaller ha raderat alla mina länkar i uppdateringen. Jag dör.
Det har varit många bloggbesökare på Teatron den senaste tiden. Det är alltid lika roligt, och jag blir alltid lika förvånad och generad när någon kommer fram och säger att de läser bloggen. Min fråga lyder alltid "Tack! Vad kul, gud vad rart av dig! Men varför läser du den egentligen?"
Själv har jag alltid lite svårt att förstå intresset för min blogg. Den känns väldigt ofta väldigt intern och väldigt egocentrerad. Jag blir väldigt smickrad, förvånad och generad varje gång alltså. Sedan hoppas jag att ingen tycker att jag verkar dryg för att jag inte har så mycket tid att prata när jag jobbar. Det sista jag vill ge är ett drygt intryck. Det lovar jag.
Jag blir glad.
Väldigt glad.
Och överraskad.
Tack!
Ps. Blogg.se förefaller ha raderat alla mina länkar i uppdateringen. Jag dör.
Teatron!
Stefan, Martin och jag.
Jonny. Det talar för sig själv.
Sebastian var på Spy bar, han fick halsbandet. Han vårdar det ömt, det fina halsbandet. Det vär världens finaste halsband, för det är en bild på mig där. Nu har Max beställt ett eget! Med mig, alltså. Inte sig själv. Med mig.
Dagen
Idag har jag följande på schemat.
8 stycken illustrationer till en broschyr om hälsa, om jag förstått saken rätt.
Cocktailparty för Daniel Ivarssons herr-minikollektion för Diesel.
Foto på Teatron.
Möjlig fylla.
Möjlig dans.
Uppe till sent på morgonen för inskick av bilderna.
Pressad dag! Men alla illustrationer ska tydligen vara av den enkla typen. Enkelt jobb med bra betalt. Finemang!
Men nu var det längesedan jag fick något jobb som är portföljvärdigt. De är sämre betalda med tanke på arbetstimmar, men jag vill ha något portföljvänligt snart igen! Skicka mig något portföljvänligt.
Blogg.se har förövrigt uppdaterat systemet, därav så har designen på min blogg ändrats automatiskt. Det måste jag också fippla med!
8 stycken illustrationer till en broschyr om hälsa, om jag förstått saken rätt.
Cocktailparty för Daniel Ivarssons herr-minikollektion för Diesel.
Foto på Teatron.
Möjlig fylla.
Möjlig dans.
Uppe till sent på morgonen för inskick av bilderna.
Pressad dag! Men alla illustrationer ska tydligen vara av den enkla typen. Enkelt jobb med bra betalt. Finemang!
Men nu var det längesedan jag fick något jobb som är portföljvärdigt. De är sämre betalda med tanke på arbetstimmar, men jag vill ha något portföljvänligt snart igen! Skicka mig något portföljvänligt.
Blogg.se har förövrigt uppdaterat systemet, därav så har designen på min blogg ändrats automatiskt. Det måste jag också fippla med!
Not so hot for precious metallic tights
Nej, jag måste säga det, jag är inte alls sugen på silver och guldmetallics på tights i vår, alls. Saken är den att de har setts på klubbar i Stockholm hela hösten och redan blivit riktigt uttjatade, och på Blammo reade de exempelvis ut dem vid vinterrean just av detta skäl.
Jag hade ett samtal med Devi B på BON Magazine om just guld och metallictights i vår och hon delade min åsikt till punkt och pricka, det känns trist och uttjatat på Stockholms klubbar. Nu vet jag inte riktigt hur det har sett ut på Söder eller på de brattiga ställena, men på platser som Teatron, Ace och Spy Bar så är det redan uttjänt.
Däremot, mettalictights i kraftiga färger, det ser jag gärna mer av i vår! Det är jag sugen på, och det kommer in mer och mer. Tights i starka färger överhuvudtaget, för de som kan bära upp dem alltså, det är garanterat inget för någon som mig med mina muskulösa sprinterlår. Jag ser ut som en tunn tändsticka med två klossar i tights! Naturlig ridbyxa, typ!
Självklart finns det undantag beroende på hur man kombinerar sin outfit, det finns det alltid. Men om tightsten tar överhand så kommer jag bara att lägga märke till de där tightsen som jag tjatat sönder mina ögon på hela hösten!
Jag hade ett samtal med Devi B på BON Magazine om just guld och metallictights i vår och hon delade min åsikt till punkt och pricka, det känns trist och uttjatat på Stockholms klubbar. Nu vet jag inte riktigt hur det har sett ut på Söder eller på de brattiga ställena, men på platser som Teatron, Ace och Spy Bar så är det redan uttjänt.
Däremot, mettalictights i kraftiga färger, det ser jag gärna mer av i vår! Det är jag sugen på, och det kommer in mer och mer. Tights i starka färger överhuvudtaget, för de som kan bära upp dem alltså, det är garanterat inget för någon som mig med mina muskulösa sprinterlår. Jag ser ut som en tunn tändsticka med två klossar i tights! Naturlig ridbyxa, typ!
Självklart finns det undantag beroende på hur man kombinerar sin outfit, det finns det alltid. Men om tightsten tar överhand så kommer jag bara att lägga märke till de där tightsen som jag tjatat sönder mina ögon på hela hösten!
Jag har inte narkolepsi!
Mendå! Sluta prata om narkolepsi (i kommentarer och mailen) att man somnar lätt efter att ha varit vaken längre än 24 timmar i streck är inte ett sjukdomligt tillstånd, det är heller inte ett sjukdomligt tillstånd att sova som en stock. Jag sover ungefär 6 timmar, sex tunga timmar. Sex timmar då det är omöjligt att väcka mig.
Det är inte narkolepsi. Det är naturligt.
Jag är exempelvis fortfarande vaken. Jag har ätit laxpudding. Jag har jätteont i en muskel i vänsterbenet och är trött. Det är naturligt efter att ha varit vaken i nu, få se, 29 timmar!
Det är inte narkolepsi. Det är naturligt.
Jag är exempelvis fortfarande vaken. Jag har ätit laxpudding. Jag har jätteont i en muskel i vänsterbenet och är trött. Det är naturligt efter att ha varit vaken i nu, få se, 29 timmar!
Pucko
Nu har jag suttit uppe extra länge igen! Och jag vill självfallet sova. Enda problemet med det är det faktum att om jag somnar så är det omöjligt att väcka mig, och då sover jag tills kvällen och allt blir sabbat. Jag hatar att vara så svårväckt, jag har testat att ha trippla väckarklockor, men då går jag bara upp i sömnen och stänger av dem alternativt kastar ut dem genom fönstret. Jag har förlorat många väckarklockor på detta vis.
Om jag ber någon i mitt hushåll att väcka mig så pratar jag i sömnen när de försöker, och kallar dem för förfärligt okristliga ting. Inget har skapat så mycket hat i vårat hushåll som när jag bett någon vara väckare åt mig, de är sura på mig i veckor efteråt.
Jag har även testat att be folk ringa och väcka mig, vilket oftast resulterar i något av de ovannämnda, och jag har sabbat en mobil på en färd ut genom fönstret.
Annars brukar jag ha mobilen som väckare. Den spelar en galen Cancan-låt. Den är helt förskräcklig och extremt högljudd. Jag brukar sätta den på att ringa 07:30, ungefär 09:30 vaknar jag av den, och sedan hatar hela mitt hushåll mig för den hemska Cancanlåten som precis alla på både över och undervåningen vaknar av, men inte jag, som har den precis brevid mig!
Dessutom är jag hungrig, men om jag äter så somnar jag. Vid matbordet. Med mat i munnen. Eller i tallriken. Det är ganska äckligt. Jag somnar överallt.
Mitt fina halsband
Det här halsbandet hittade jag på Glitter, för 79,50! Det var en främmande bebis i ramen, det gillade jag inte, så jag bytte ut bilden mot den människ jag älskar mest i hela världen, nämligen mig själv.
Live
Igår fick jag ett samtal från ett företag, de gav mig erbjudandet att sända livefilm från min blogg. Eller från deras sida, rättare sagt. Med en länk från bloggen. Han uttryckte hela tiden att HANNA FRIDÉN minsan var det bästa valet att starta upp hela grejen med. Det sa han hela tiden. Hanna Fridén. Det var mycket smickrande. Jag har alltid gillat när folk kallar mig Fridén. Fröken Fridén är det uttryck som smickrar mig mest.
Han föreslog att jag skulle ha debatter där, jag tror inte att jag skulle vilja ha livedebatt, då det skulle vara pinsamt om någon nämnde något jag inte visste något om och skulle känna behov att att googla det fort som fan.
Jag skulle snarare vilja ha ett litet stylingprogram.
Exempelvis att Carl M Sundevall stylade om mig till gubbe, då han gärna gnäller över att jag inte förstår mig på hans gubbstil. Jag och han skulle kunna styla om varandra, han mig till gubbe, jag honom till rosaklätt fashionoffer. Sedan skulle folk kunna rösta live. Den som stylat sämst skulle kunna åka ner i ett kar av... ja, bajs är ju mitt favoritord. Så vi säger ett kar av bajs.
Det skulle vara ganska kul.
Det mest roliga med det hela var förmodligen det faktum att han sedan erkände att han aldrig läst min blogg, så hur kan skulle veta att jag var ett bra alternativ, ja, det vettejagfan.