Jag kan knappt komma in på mitt eget jobb

Musikgymnasiet Rytmus ligger i samma byggnad som ZTV och TV 8:s redaktion, men några våningar upp, samma port. Väldigt ofta när jag ska gå in på våra kontor så är det andra, äldre personer som ska in samtidigt, inte sällan från andra delar av huset där andra avdelningar på MTG sitter. Den här situationen har inträffat otaliga gånger, nu.

Okänd människa öppnar dörren med nyckelbrickan, jag kommer efter, tar emot dörren och säger "Tack".

Okänd människa: Ska du verkligen in här?
Jag: Ja...
Okänd människa: Du ska inte upp då? Gymnasiet är där uppe.
Jag: Alltså, nä. Jag jobbar här.
Okänd människa: Jaha! Du är praktikant. Vad roligt!
Jag: Äh...
Okänd människa: Är det spännande att få jobba här? Få se hur det fungerar med TV?
Jag: Alltså, jag är programledare. Jag har ett eget program. Det heter ZTV presenterar Hanna Fridén!
Okänd människa: Eh, oj...
Jag: Jag vet. Jag ser ut som en liten skitunge. Händer hela tiden. Du är inte den första. Men får jag komma in nu?
Okänd människa: Eh, ja, förlåt!
Jag: Tack.


Jag vet inte om jag tycker att det är så lustigt längre. Jenny Seth föreslår att jag ska börja säga: "Ursäkta, men ska du verkligen in här? Vi gör faktiskt ungdoms-TV här. Pensionärsstråken ligger där borta. Stick!"


Dumpa skoningslöst

Berns. Rökrutan med Linn Gustafsson och Natahalie Berg.

Linn: Vad hände med han killen då? Hatten?
Jag: Han sitter och pratar med en tjejkompis till mig, men ändå. Bra ingång, visst, men han var inte lika snygg på nära håll. Jag vill inte längre!
Linn: Du dumpar honom?!
Jag: Alltså... Jag vet inte om man kan säga att man dumpar någon om man inte ens pratat med dem. Han var fantastisk på håll men nära inte alls!
Nathalie: Äh! Du borde bara gå fram till honom. Gå fram och säga "Tyvärr. Jag trodde att du var bloggmaterial, men det var du inte!"
Jag: Dumpa oförutsägbart! Utan att ens ha talat! Fantastiskt svårt!
Linn: ja! Inget värdigt bloggmaterial.
Nathalie: Du var bra på håll, men tyvärr. Du duger inte. Du räcker inte till.


Jag gick inte fram och sa det, men visst hade det varit intressant? Eller? Sorry, du är dumpad ens innan vi talat. Hemskt ledsen. Men den här ögonflörten håller inte längre. Trevligt medan det varade, men jag måste ha min frihet. Jag känner mig trängd. Men jag hoppas vi kan vara vänner.

Det hade faktiskt varit fantastiskt, varför gjorde jag det inte?

Missförstånd

image2369
Foto: Maximilian Borovic,
Stureplan.se

Okej. Magen har nästan skärpt sig. Kan gå snart, men en anekdot från gårdagen på Galleri Kleerup först. Står och pratar med Roland-Philippe Kretzschmar utanför.

Jag: Jag kan nog inte följa med till Republik sedan, jag har inte aktiverat mitt nya kort så jag har inga pengar.
Roland: Du kan låna av mig.
Jag: Nej, det behövs inte. Jag är ganska trött också.

Roland plockar fram en sedelbunt, flashig som han är liksom.

Roland: Jo, men hur mycket vill du låna? Femhundra?
Jag: Jag vill inte låna!
Roland: Men jo, låna femhundra.
Jag: Nej, jag vill inte låna femhundra!

Roland lägger ner en femhundring i min väska.

Roland: Nu lägger vi den där. Så. Nu kan du följa med.

Han springer in och fixar iordning för stängning. Förbi mig går då en fullkomligt okänd man, stannar till lite, blinkar med ena ögat och börjar suga på sina fingrar.

Jag: Vafan! Jag är ingen hora!

Vaddå tjejer är fjolliga med klädseln?

image2263

Min vän Robert Grave ringer upp mig.

Robert: Hanna! Vad ska du ha på dig på Adidasfesten?
Jag: Vet inte. Vill du matcha eller?
Robert: Nej. Det är just det jag vill undvika. Vad har du på dig?
Jag: Ja, alltså nu ser jag väl ut som en blandning mellan Dracula och Wednesday Addams?
Robert: Jag vet! Jag såg det i bloggen. Och jag hade tänkt ha kostym, men då går det inte ju!
Jag: Men ååååh, Robert! Men okej. Jag sätter på mig något spexigt och färgrant då.
Robert: Ja! Då kan jag ha min kostym.
Jag: Bra. Ses sen!
Robert: Ja, ses sen!

Numret tjejerna aldrig ringer

Försöker ringa upp Elin Kling angående en liten jobbgrej. Men hamnar lite fel.

Man: PHC!
Jag: Ehh, oj, hoppsan! Jag tror att jag kommit lite fel här. Ursäkta.
Man: Ja, det tror jag också. Det är inte så många tjejer som ringer hit.
Jag: Aha, jag förstår! Ursäkta och ha en bra dag.
Man: Du med, hej!

"Inte så många tjejer som ringer hit" tänker jag förvirrat. Det låter spännande. Förbjudet. Nästan lite perverst, eller? Jag börjar tänka mig bögporr, eller kanske någon mystiskt hemlig herrförening. Något i stil med Tempelherrarna, kanske. Jag googlar.

PHC Piteå Hockey. Aha. Okej. Det är inte så många tjejer som ringer till Hockeyföreningar i Piteå, alltså.

Otrevlig receptionist

Jag har just pratat med den mest otrevliga receptionisten någonsin. Jag är alltid trevlig när jag ringer, vilket innebär att folk alltid är trevliga mot mig. Men den här personen var så sanlöst dryg att det inte var klokt. På

Jag: Hej jag heter Hanna Fridén och jag ringer från ZTV. Vi ska göra blahblah med fokus på blahblah och undrar om vi skulle kunna få filma i er butik?
Receptionist: Ja, alltså. Hmmm, då är det nog marknadschefen du ska tala med alternativt en av drift eller butikscheferna. Marknadschefen är på semester just nu och blahblah sitter i möte. Skulle du kunna ringa imorn?
Jag: Ja, alltså. Det vore fantastiskt om det skulle gå att få tag på någon idag för vi skulle behöva filma imorgon.
Receptionist: Imorgon?
Jag: Ja.
Receptionist: Och, eh, du ringer TIDAG kväll?
Jag: Ja.
Receptionist: Jaha! Okej! Jamen jag kollar med driftchefen då.

Tar skitlång tid.

Receptionist: Ja hallå.
Jag: Hejhej!
Receptionist: Ja jag har pratat med driftchefen på Skärholmen nu och han sa att det inte var intresserade av att göra något sådant överhuvudtaget.
Jag: Okej, vad synd.
Receptionist: HEJDÅ *KLICK*


Eh. Inte trevligt alls. Dessutom så tror jag inte på det. Har ju gjort sånt här tidigare meddet här företaget i Skärholmen och de har ALLTID tyckt att det varit kul. Varför skulle de helt plötsligt inte alls vara intresserad av den typ av grej när de alltid tyckt att det varit skitkul tidigare? Nej. Konstigt. Och gud vilken otrevlig receptionist. Det kanske inte går fram i texten, men jag har sällan varit med om att någon talat så nedsättande till mig. Värre än igår!

Jag skulle allvarligt talat inte vilja ha kvar en sådan person på företaget. Vem fan är så otrevlig? Om något inte går så säger man ju alltid: "Nej, tyvärr. Det går inte för att blahblah" man är inte rent av taskig. Han SLÄNGDE på luren i mitt öra. Han SKREK nästan åt mig. VADFAN?


Alla hjärtans dag

Hahaha. Stackars Leo. Han hade helt glömt bort att det var alla hjärtans dag imorn och har därför RÅKAT se till att vi ska äta på Le Rouge imorn. Haha. Hahaha. Så när jag sa: "Men Leo, det är ju alla hjärtans dag imorn? Du hatar ju den dagen? Du ville ju inte göra en grej av det?" så såg han ut som att han fått en stor knölpåk inkörd igenom anus, borrad igenom hela hans kropp, utflygandes ur hans öron.

Men efter att han svurit lite och nojjat lite så sa han.

"Jaja. Det får gå ändå. Trots att det är alla hjärtans dag. Men fan vad fullt det kommer vara där".

"Du får helt enkelt trösta dig med att du hade glömt att det var det! Du ville bara göra något fint i allmänhet!"

"Ja, jag får väl det..."



Se. Det roliga med det här är att jag nog aldrig varit med om att en kille verkligen bjudit ut mig på fin restaurang på alla hjärtans. Även om de kommer ihåg dagen så blir det aldrig stora grejer, vilket har passat mig finfint, mind you (även om man någonstans egentligen blir lite avis på andra tjejkompisars pluttenutthistorier) men han som glömmer bort dagen altogether och hatar konceptet ska bjuda mig på Le Rouge!

Mycket underhållande. Haha.

Jag är numer en äkta skvallerjournalist

image2197
Foto: Lina Thomsgård

Devi säger:
han: devi har du läst nattboken?
Hanna Terezia Fridén säger:
Huhuhu.
Devi säger:
jag: nä
Devi säger:
han: hanna skrev att vi var ihop
Devi säger:
jag: jaså?
Devi säger:
jag: *läser*
Devi säger:
jag: fint då
Devi säger:
han: ja, eeeeh, nu är det väl officiellt typ
Hanna Terezia Fridén säger:
Hähähäh.
Hanna Terezia Fridén säger:
Nu är jag en ÄKTA skvallerjournalist med andra ord!
Hanna Terezia Fridén säger:
Hurra!
Devi säger:
jag: neeeh, det blir inte officiellt förrän man ändrar på facebook
Devi säger:
han: DÅ ÄNDRAR VI NU
Devi säger:
hihihihi
Hanna Terezia Fridén säger:
^_^
Hanna Terezia Fridén säger:
Fint!
Hanna Terezia Fridén säger:
Jag känner att jag gjort något bra!
Hanna Terezia Fridén säger:
JAG TOG DET JOBBIGA STEGET ÅT ER.
Hanna Terezia Fridén säger:
Men då vet vi det i framtiden, det är bra.
Hanna Terezia Fridén säger:
Så om erat sex är dåligt exempelvis.
Hanna Terezia Fridén säger:
Men det känns svårt att prata om.
Devi säger:
ja absolut! det var roligt
Hanna Terezia Fridén säger:
Så droppa det bara till mig.
Devi säger:
hahah
Hanna Terezia Fridén säger:
Så kan jag skriva det i Nattboken.
 

Mitt fel?

Jag vet inte om ni läst att den föredetta PR-chefen Peter Sahlberg inte jobbar här på ZTV längre. Han fastnade där i Costa Rica. Han åkte dit för att surfa. Det gjorde han. Rakt efter den andra provinspelningen med mig. Den gick ut på att jag skulle intervjuva två personer. Fejk, givetvis. En på engelska och en på svenska.

Peter skulle vara proffs och delta i surf-SM. Det hela gick till enligt följande.

Jag: Välkommen Beter Salsberg!
Peter: Sahlberg.
Jag: Ja, just det ja. Du är surfare och snart kör surf-SM igång här i Sverige, är du taggad?
Peter: Som fan blahblahblah.
Jag: Vad trevligt! Men du, alltså, jag undrar... Vart surfar man i Stockholm egentligen? Typ i Slussen eller på vågorna där? Är det inte lite töntigt att, haha, försöka surfa i Stockholm?
Peter: Nejmen... Man får åka ut till där det finns vågor blahblah.
Jag: Typ äventyrsbaden eller? Vågmaskiner?
Peter: Ja, haha, kanske!
Jag: Men är det inte bara yttepyttebebisar på små brädor som kan surfa på äventyrsbadens vågor? Eller? Är du en bebis.
Peter: Blahblahblah.
Jag: Men jag har ju sett att det finns en surfingbutik i den där nya Gallerian Skrapan på Söder. Och jag älskar den. Vet du varför jag älskar den?
Peter: Nej?
Jag: Jo, för att den alltid är TOM. Underbart.



Och så där gick det. Och jag fick en liten tillsägelse att man inte får vara riktigt så taskig. Så det ska jag inte vara. Man ska inte förnedra gäster. Och det ska jag ju inte göra. Men PR-chefen åkte till Costa Rica ändå och kom aldrig tillbaka. Han är där och surfar. På riktigt faktiskt!

Ibland undrar jag om det någonstans är lite mitt fel.

Jag borde kanske ta det lite, lite lugnare

Hahaha. Sprang på en av Riches vakter igår när jag var på Berns.

Sa hej.
Han tittade på mig.
Gav mig en mycket faderlig kram och sa:

"Hanna. Det är söndag. Gå hem och SOV för en gångs skull. Bara SOV."



Vi lever roligt just nu.
 

Vad har hänt med alla playerkillar?

Jeh, jag träffar ju en kille väldigt oseriöst. Det vill säga, vi hånglar och vi dansar och vi åker hem tillsammans. Vi har ingen relation och vi är inte monogama. Han träffar två andra tjejer samtidigt och jag, ja, jag flänger runt och petar på de jag finner attraktiva. Det hela är helt fantastiskt. Han är känd som en notorisk playerkille och precis alla har varnat mig för honom.

Vilket bara uppmuntrat mig mer, eftersom att det är precis det jag söker nu.

Men något verkar ha hänt, här.


"Hur fan har du tid att träffa de där andra tjejerna egentligen? Du har ju bara varit med mig!"
"Ja, men jag har bestämt mig för att sluta träffa dem och fokusera på dig fullt ut."
"Va?"
"Titta, jag har köpt en tandborste åt dig!"
"Va?"
"Vi skulle få vackra barn tillsammans. Vi ska ha barn du och jag."
"VA?"
"Jag gillar Colette. Det är ett fint namn. Vårat barn ska heta Colette och nu behöver vi inte ha skydd heller. Får du barn så döper vi henne till Colette. För det ska bli en tjej också."
"VA?"
"Nu ska jag laga glutenfri mat åt dig!"
"Klocka är sex på morgonen!"
"Ja, men jag vill att du ska äta bra mat. Inte chips. Det är bara tjockisar som äter chips. Du får inte bli tjock."
"JAG VILL INTE ATT DU SKA SLUTA TRÄFFA DE ANDRA TJEJERNA!"
"Jaha! Jaja. Det är väl snarare ditt problem än mitt, i så fall! Sätt dig och var tyst nu så lagar jag mat så pratar vi inte om det där mer! Eller rök en cigg eller något, dumsnut!"



Han gör det enbart för att irritera mig! För att göra mig arg! Han vill skapa dramatik! Jag vet det!


Jag behöver en krigslist!

Får SMS av killen jag gick hem med i lördags. Det är angående mina kvarglömda smycken.



Han: "Askungen glömde visst halva sitt smyckeskrin här..."

Jag: "Hade jag smycken igår? Har du provat dem? Känns det spännande?"

Han: "Ja och jag tror jag behåller ringen, örhängena och armgrejen kan du få tillbaka"



MIN FAVORITRING, JUE!

Den där jävla ringen har varit med om så mycket. För flera år sedan blev den kvarglömd hos en asfreaky snubbe som tog reda på mitt efternamn, hemadress och telefonnummer efter att vi setts och bombade mig med handskrivna brev, skickade mig CD-skivor och bombade mig med SMS som jag aldrig svarade på. Senast han tog kontakt med mig var för typ ett år sedan, när han hittat min blogg, och ville locka med en dejt med orden att han kände asmånga asviktiga personer och kunde hajpa min karriär. Man bara eh, nej, tror inte det va.

Sedan blev den kvarglömd på en fest och var borta ganska länge. Jag återfann den på en killes lillfinger ute på en klubb. Sprang fram och sa: "MIN RING! Eller? Är den verkligen din?" Och han sa: "Nä, hittade den på en fest! Den är kanske din. Du kan få tillbaks den om jag får en öl." Så fick jag tillbaks den, en öl är inte en så farlig hittelön.

Sedan blev den kvarglömd hemma hos ett ex som jag inte ville veta av överhuvudtaget vid tillfället. Jag sket i alla andra av mina grejer jag glömde där, men den här ringen älskar jag. Den är viktig för mig. Så jag trotsade allt och mötte upp honom för att få den. Vi började båda två böla ashögljutt ute på Södermalmstorg. Stromgråta i varandras armar. Fin syn, fin syn.

Sedan har jag tappat den hundra gånger på Spy Bar, men Daria har alltid återfunnit den. Fantastiska Daria.


OCH NU HÅLLS DEN GISSLAN!

Jag behöver en krigslist, mina damer och herrar. Hur föreslår ni att jag gör? Ringen måste återbördas. Den har utstått läskiga män, fylla, klantighet och olycklig kärlek. Den kan kan klara det här. Det kan den.

Byteshandel? Krig? Drogning?

Vad föreslår ni?

In all the minds of my loved ones

image1999
Devi och jag på F12 i somras. Foto:
Stureplan.se


Hahaha.

Min kompis Devi drömde om mig inatt. Hon vaknade av att killen hon strular runt med kysser henne i nacken, och hon börjar skrika: "NEJ HANNA NEJ!"

Sedan börjar hon vakna till, tittar sig förvirrat omkring, konstaterar att nej, Hanna har varken afro eller skägg och skriker skräckslaget till honom: "MEN DU ÄR JU INTE HANNA FRIDÉN!"


Jag vet inte vad jag gillar mest. Att det är den mest fantastiska felsägningen någonsin eller att hon, i hennes sömndruckna tillstånd, faktiskt uttalar mitt efternamn.

Jag önskar att jag sett hans min.
 

Lite som en ångvält

image1995



Ett tag sedan, i en taxi. Jag och Robert.

Jag: "Jag är söt och gullig och charmig!"
Robert: "....eh."
Jag: "Jamen, vaddå? Jag är söt och gullig! Jättecharmig!"
Robert: "Alltså..."
Jag: "Nejmen, vaddå? Det är jag ju!"
Robert: "Jag skulle väl inte beskriva dig riktigt så..."
Jag: "Va? Vaddårå? Hur skulle du beskriva mig?"
Robert: "Ehrm..."
Jag: "Säg, säg, säg, säg! Kom igen!"
Robert: "Jag tror snarare att man skulle kunna likna dig med en ångvält."
Jag: "Nej! Jag är söt och gullig! Charmig! Charmigaste i stan är jag, hurra hurra! Söt och gullig!"
Robert: "Hu."


Martin har även gett mig smeknamnet "Stockholms lilla monstertruck" och min mamma benämndes som "Lilla lastbilen" på hennes förra jobb. Det går i släkten, alltså, och jag måste väl finna mig i att jag aldrig kommer bli söt och gullig.

Men ångvält är nog bättre. LET'S RUN 'EM OVER, THE BASTARDS!
 

Kvinnlig rivalitet?

Jag hade det trevligt igår tills dess att en händelse helt förstörde min kväll. Jag var ute och tog ett par öl med Karin. I rökrutan på ett ställe kommer det fram en tjej och hälsar. Vi kallar henne Pocahontas, då jag inte har lust att hänga ut någon. Vi kallar hennes tjejkompis för JAFAR.

"Hanna...?"
"Det stämmer, jag heter Hanna."
"Pocahontas!"
"Hej, du ser bekant ut! I vilket sammanhang har vi setts?"
"Blahlah!"
"Nejmen hej, tjena, trevligt" (klappkram på axeln, tjohej).
"Det här är min kompis JAFAR."
"Hej Jafar, Hanna!"

Vi kommer in på den enda person som, så vitt jag vet, vi både känner. Jag träffade den här personen lite, men det blev inget av det. På grund av olika faktorer. Jag insisterade dock på att den andra parten ar grym och att jag hoppades på att vi skulle bli grymma vänner, men att han var dålig på det här med telefonen.

Jafar blir helt plötsligt arg:

"Alltså, har du inte tänkt på att det kanske bara handlar om att han inte VILL svara i telefonen? Han har sagt till mig att han tycker att du är jobbig när du ringer. Han sa att du typ smygit runt i hans lägenhet och smygfotat mat och tandborstar i tjugo minuter när han var borta och att du är helt psyko!"

Nu, jag blir förvånad över det hela. För det första förstår jag inte påhoppet, för det andra så tror jag inte på henne. Alls. Jag har träffat henne en gång, den här killen känner jag inte heller nära men jag är ändå mer beredd att tro att han inte sprider lögner (då jag gillar honom!) än på en tjej som lackar ur av helt okänt skäl på krogen.

Skulle det vara sant så är det ju konstigt. Han var med när samtliga saker fotades. Han var med och valde ut matbilderna och det var han som uppmanade till fotandet av elden. Bilderna las upp hemifrån honom när han satt bredvid mig och tittade i hans soffa och han har hela uppsättningen med bilder på hans egen dator. Nu talar vi inte bredvid som långt bort i soffan, nu talar vi bredvid som att han satt lika mycket framför datorskärmen som jag och tittade på allt jag gjorde och kommenterade det. Sedan la han ut samma matinlägg på sin blogg, som jag yrkade på att han skulle ta bort i efterhand pga. att jag inte gillade den offentliga faktorn (INTE som en diss!)


Nåja, men i alla fall.

Jag: "Varför säger du sådär? Det är ju uppenbarligen en lögn menad att såra mig."
Jafar: "Du snackar skit om honom!"
Jag: "Det tycker jag inte alls. Jag har stått och förklarat att han är en jättebra kille men att han är dålig med en enda grej, jag tycker inte att det är skitsnack. Dessutom så vet jag att det här är sant, då våra gemensamma polare påtalade detta så fort någon hört att vi gått hem tillsammans och berättat hela historien med hans ex *BLEEP* och att hans polare kommit in i bloggen och talat om detta faktum i inlägg där jag ens nämnt en kille och telefon samtidigt."
Jafar: "Han tycker i alla fall bara att du är jobbig och knäpp när du gick runt och fotade."
Jag: "Jaha, men det är ju konstigt. Han var den som uppmanade till fotot av elden och jag la upp inlägget med honom hemma hos honom."
Jafar: "Jaha! Nej, jag tror nog mer på vad han säger än vad du gör."
Jag: "Och jag tror inte på dig, för jag tycker att det är konstigt. Jag tror bara att du vill vara taskig."

Sedan fortsätter det sådär ett tag. Pocahontas är inte bråkig, hon står mestadels och ser besvärad ut, vilket jag har full förståelse för. Hon påtalar vid ett tillfälle att jag och tjejen inte ska bråka utan att vi ska lösa det hela med honom istället. När det här dock fortsatt ett tag och jag stått och påtalat att jag inte tror henne, tycker att hon är taskig och berättar att jag blir genuint sårad så orkar jag inte längre och hälsar att jag inte vill fortsätta diskutera det här, att jag vill gå in och att de får ha en trevlig kväll.


Jag ansluter till mina vänner lite där ute. Sedan går jag in, men de står i vägen. Pocahontas säger något, något trevligt och medlande har jag för mig. Men Jafar är fortfarande bråkig. Själv är jag trött på det hela och anser inte att det finns något mer att prata om och jag blir jävligt förbannad på att man ska fortsätta dra samma bråk om och om igen när det inte leder någon vart, då jag säger. "Alltså, du, ta ditt feta arsle och kör upp det i din slappa jävla fitta din fula jävla idiot."

Jafar: "Tror du att det där sårar mig eller? Försöker du göra mig ledsen eller?" I ärlighetens namn kunde jag inte bry mig. Jag har påtalat att jag blir genuint sårad av hennes kommentarer flera gånger själv, däremot så vill jag få ett abrubt slut på det hela så att jag kan fortsätta ha en trevlig kväll.

Då har Pocahontas tröttnat på hela situationen (förståeligt!) och brusar upp, däremot så anser jag väl kanske att kommentaren som kom var missriktad.

"Alltså.... Hanna, fyfan. Fyfan vad ELAKT. Fyfan vad ELAK du är."

Jag blir förvånad, faktiskt. Här har jag stått och fått höra att jag i princip är ett efterhängset hatat psyko och har påtalat att jag inte vill snacka skit om någon och har inte sagt ett ont ord till den andra tjejen förutom att hävda att jag tror att hon ljuger pga. att hon vill försvara sin kompis. Jag har påtalat att jag blir ledsen och jag har velat avsluta det meningslösa, olösliga bråket. Jag har inte fått avsluta det dock, och jag säger en grej tillbaka och blir den elaka. Det förstår jag för det första inte alls.

Sedan fortsätter Pocahontas.

"Jag blir så arg på att det alltid blir så här! Tjejer ska inte bråka, tjejer ska hålla ihop mot de dumma killarna! Jag är så trött på den kvinnliga rivaliteten. Alltid denna kvinnliga rivalitet istället för att man står upp för varandra och stöttar varandra."

Så fortsätter hon så tills jag avbryter henne. Jag håller nämligen inte med. Och jag orkar faktiskt inte föra det hela vidare. Jag säger: "Nej, jag vill faktiskt inte fortsätta med det här. Gå in där med er, hejdå, och sedan pratar vi inte mer om det hela. Ha en bra kväll. Hejdå. HEJDÅ."

Pocahontas tittar på mig chockat och säger: "Jaha, då vet jag hur du är då."


Ja, det hoppas jag verkligen. Jag har försökt avsluta bråket tidigare och har stått och tagit en massa skit hur länge som helst utan att säga något tillbaka. Jag har inte sagt ett ont jävla ord till den andra tjejen fören hon tog upp det hela igen. Det är den jag är. Hur jag kunde bli utmålad som skurken i det hela har jag absolut ingen förståelse för, och jag blir förvånad över hennes kommentar men jag vill, som sagt, inte bråka mer och låter det stå.


Den andra saken jag inte förstår är orden om kvinnlig rivalitet. Jag har haft tre bråk med tjejer det senaste året. En tjej kallade mig för råttfitta utanför Spy Bar för att jag blev inpekad av pointern (eller, bråk och bråk, jag sa inget tillbaks) och en annan tjej i toakön till ett ställe som jag blev förbannad på för att hon inte ville släppa före en tjej som höll på att spy ner hela sig själv. Och sedan det här. Däremot har jag bråkat mycket mer med killar.

Nu, vid ett bråk med en tjej får jag alltså höra att jag håller på med något kallat för kvinnlig rivalitet. Jag förstår det inte. Varför måste man könsbasera allt? Varför kan det inte bara handla om två INDIVIDER som är arga på varandra och bråkar? Är det så, att det bara är för att det är två tjejer och en kille med så måste tjejerna nödvändigtvis sluta upp med varandra och tracka killen? Varför kan inte jag välja att lita på personen jag i det här fallet känner bättre (killen) istället för en tjej jag aldrig träffat som är förbannad på mig på krogen?

Jag har aldrig någonsin varit med om den kvinnliga rivaliteten. Varken i skolan eller i jobbet. Aldrig någonsin. Jag har däremot varit med om bråk mellan individer, och jag tycker inte att det skiljer sig det minsta lilla om det är ett bråk med en tjej eller en kille. Jag ser inget skäl till att göra det till ett stort problem i ett patriarkat bara för att bråket någon gång råkar vara med en tjej istället för en kille.

Jag tycker att det var extremt konstiga, och väldigt lätta ord att ta till. Jag jämför det personligen med en kille som kallar mig för manshatande feminist för att jag blir förbannad på honom för att han taffsat på mig, som så ofta händer.


Och jag gillar inte det här med att man måste könsspecifiera allt och dra något över en kvinnlig, klyschig kam istället för att se på folk som individer. Har vi något problem i samhället så är det att man nonchalerar folks åsikter och känslor just på grund av sådanna förutfattade meningar, som att säga att något skulle bero på "rivalitet" eller för den skull PMS.

Vadfan kallas det när två män bråkar egentligen? Ingenting sådär. De enda jag pratat med som talat om den kvinnliga rivaliteten har bland annat varit en granne till mig, en kvinna i sisådär 50-åsåldern som kallar alla andra i hennes egen ålder för kärringar och som aldrig klarat av att jobba med en annan kvinna någonsin på grund av att hon säger att hon inte orkar med den kvinnliga rivaliteten och allt bråk som blir (vilket gör det ganska uppenbart att hon är den bråkiga och att hon är den som inte klarar av andra kvinnor) och samtidigt sitter och talar om hur hon minsan använt sina kvinnliga charmer och sex appeal för att komma fram i jobbet. Som hon säger att kvinnor bör göra, för övrigt.




Nej. Jag tycker att hela situationen är helt sjuk. Och jag kan nog påstå att jag skulle ha reagerat likadant om tredje parten var en man och tjejen och jag båda var, tja, exempelvis bögar.

Frånsett en grej.

Jag skulle snarare ha sagt: "Ta ditt feta arsel och tryck upp det i ditt slappa ANUS, din fula idiot".
 

Vad fan menar han, den där Johannes?

image1954


Jag ringer upp Johannes Helje, han har nämligen skvallrat om att han tänkt bära sin minimala lilla matchande tennisoutfit ikväll, vilket innebär att jag självfallet vill vara där och festa MED honom.

Jag: "Hej Johannes!"
Johannes: "Varför ringer du? Är du uttråkad eller?"
Jag: "Eh... vänta, du förutsätter att jag måste vara uttråkad för att ringa dig? Typ desperat eller så? Mobbar du dig själv eller mobbar du mig här? Jag vet inte!"
Johannes: "Jag vet inte..."
Jag: "Jag vill UMGÅS. Jag vill se din outfit igen. HALLÅ. SES. FEST."
Johannes: "Du är alltså uttråk--- nej, förlåt, nu sa jag det igen."

Nåja. Nu ska vi försöka utreda det här, hade jag tänkt. Johannes försökte förklara sin fras med att han just varit på besök i sin hemstad i Dalarna, och att den blödande cynismen och bitterheten inte riktigt hunnit rinna av honom. Men det var en dålig förklaring, tycker jag.

Vi har tre alternativ.


ALTERNATIV 1.

Mitt rykte om hur dålig jag är på att ringa och faktiskt föreslå umgänge har föregått mig, och Johannes har bland annat råkat läsa mitt blogginlägg om det hela. Därför förutsätter Johannes att jag känner mig ensam, desperat och övergiven och enbart ringer honom som nödlösning för att kompensera min ensamhet.

ALTERNATIV 2.

Johannes finner mig tråkig och vill inte umgås med mig!

ALTERNATIV 3.

Johannes tycker att jag är en tuff och hipp mediatjej som inte borde umgås med en lowly klubbfotograf.



Så, två av dessa alternativ innefattar att han utsätter sig för självmobbning, och det är ju dumt. Det ska man inte göra. Däremot är alternativ nummer två garanterat sämre, då det skulle innebära att jag var ogillad. Det går jag inte heller med på. Däremot kan det vara en kombo av ALTERNATIV 1 och ALTERNATIV 2. Typ: "Hanna är helt okej att hänga med, men jag skulle aldrig styra upp planer för det!" Och det gillar jag ju inte heller. Damn it!

Andra förslag?



(Johannes, du får inte komma med egna förslag!)


Kallisti och jag cybersexar

image1950


Jag och min vän
Martin Kallisti känner oss lite desperata och försöker kompensera våran ensamma, gråa tillvaro med lite cybersex.


Martin K säger:

En videoguide om hur man får sex med sina vänner?

Fridén säger:

Precis.

Martin K säger:

Ja, det kan jag.

Martin K säger:

Du kan vara den kåta tjejen.

Martin K säger:

Som bara skriker ut sin brunst.

Martin K säger:

"Jag är så sugen att jag glider av stolen här!" ropar du.

Fridén säger:

Du tar av dig byxan och visar en stor babianstjärt som du viftar med i vinden.

Martin K säger:

Du visar den stora assfist som växer på din rygg.

Martin K säger:

Brun och nöjd vajar den harmoniskt av och an i den svaga brisen.

Martin K säger:

Med två kåta sakletarfingrar för du in ditt luffarmunspel i mandelgrottan!

Fridén säger:

De fagra tonerna från mina fittpruttar får din pepperoni att svälla och skälva!

Fridén säger:

Röd och svullen som stjärten så utsöndrar den en kryddig doft.

Martin K säger:

Öppna kanalen stiger in genom dörren och med ett brusande eritreanskt program fullt av böljande rapsfält och lössittande vita kläder kastar den sig över din skämmiga lilla kropp.

Fridén säger:

Nejmen, inga jävla tredje parter här.

Fridén säger:

JAG TRODDE JU ATT VI HADE DET FINT TILLSAMMANS MARTIN!


I sanning en fin relation

Idag sa Robert de tre magiska orden.

Han satt vid sitt soffbord med huvudet i händerna, log och tittade mig i ögonen och sa:

"Jag ska bajsa".

Då log jag tillbaka, lutade mig fram och sa:

"Ja, gör det du."



Vissa av de jag känner är så jävla... ja, Stureplan

En av mina "Stureplansbekantskaper" ringer upp och ska informera mig om ett litet problem, enligt henne, dårå.

image1943


Tjej: Hanna, jag kollade din blogg och din outfit från igår.
Jag: Ja?
Tjej: Jättefin! Verkligen!
Jag: Tack!
Tjej: Men alltså den där lilla bilden där man ser bara dig, alltså...
Jag: Vad?
Tjej: Din panna.
Jag: Vad är det med min panna?
Tjej: Alltså, det är veck i den. Var det verkligen en bra bild att välja?
Jag: Vaddå?
Tjej: Och jag vill inte låta taskig, men det kanske är dags att botoxa lite där så att du inte får permanenta fåror?
Jag: Va?
Tjej: Ja, ångerveck liksom. Det vill man inte ha, man ser så deprimerad och sliten ut då.
Jag: JAG KANSKE ÄR DEPRIMERAD OCH SLITEN!
Tjej: Alltså...
Jag: Jag ska botoxa din stjärt.
Tjej: Men Hanna--
Jag: Jag ska botoxa dina ögon! De ska bli stora och uppsvällda! Mangaögon!
Tjej: Men bli inte sådan nu, jag vill ju bara vara snäll--
Jag: Jag ska botoxa din pojkväns penis så att den inte är så ådrig.
Jag: Jag ska botoxa ditt lockiga hår så att det blir rakt.
Jag: Jag ska botoxa din vollangkjol så att den blir en tajt liten horkjol.
Tjej: Hanna!
Jag: Jag skulle visserligen kanske kunna botoxa mitt anus, jag upplever att min ring är lite skrynklig.
Tjej: Jag tror inte att man kan göra det, men man kan bleka...
Jag: HEJDÅ! HEJDÅ HEJDÅ HEJDÅ HA TREVLIG HELG GOD JUL HEJ!

Min skam (men jag äter inte snor i alla fall)

image1942
Johnny - INTE jag. Även om alla tror att vi är en och samma när jag lägger upp bilder. Johnny är också vallon, förövrigt. Belgisk. Från släkten *BEEEEEP* på 1700-talet.


Johnny Scharonne säger:

Min fågel är äcklig och äter mitt saliv

Fridén säger:

BLÄÄÄÄ!

Fridén säger:

Oförskämd fågel!

Johnny Scharonne säger:

den får göra det! den tror jag är dens mamma

Fridén säger:

Brukar du äta din mammas saliv?

Johnny Scharonne säger:

nej, men fågelmammor kräks upp mat åt sina bäbisar

Fridén säger:

Det brukar inte jag.

Fridén säger:

Brukar du göra det åt din fågel?

Johnny Scharonne säger:

inte kräkas, bara ge den saliv när den pussar på mina läppar

Fridén säger:

Det är visserligen ett mycket försvarligt skäl till bulimi.

Johnny Scharonne säger:

haha

Johnny Scharonne säger:

"jag vill ju bara mata min fågel!"

Fridén säger:

Du sitter och låter det sippra ut, i bubblor typ?

Johnny Scharonne säger:

jaa

Fridén säger:

Fysatan.

Fridén säger:

Jag gör så ibland med mig själv.

Fridén säger:

Gör en liten salivbubbla.

Fridén säger:

Så suger jag in den igen.

Johnny Scharonne säger:

hahah...det är typ värre

Fridén säger:

Men ibland misslyckas jag för att bubblan går sönder!

Fridén säger:

Och då får jag dregel över hela mig.

Fridén säger:

Då känner jag mig patetisk och äcklig. Jag skäms.


Tidigare inlägg