Min underbara systerdotter
Nyårsfest! Min systerdotter Freja Lantz Giraldo är här. Hon 16. Jag snart 22.
Jag slår vad om att ni som inte är regelbundna besökare utan bara droppar in ibland inte ens kan se vem av oss det är som är jag, HAHA. HAHAHA.
Jag älskar Freja, min fina systerdotter. Vi gick på samma dagis ett år. Mitt sista och hennes första, visst är det fint?
Nyårsångest
Hulääää.
Jag beslutade ju för längesedan att inte gå ut på nyår. Att bara vara hemma och spendera nyår med familj, nära och kära.
Men nu har jag lite ångest inför beslutet. Nojångest, som man kan kalla det. Dessa fraser flyter igenom min skalle:
"Men eh, tänkt om jag skulle träffa mitt livs kärleks? Vafan!"
Eller, kanske snarare:
"Hm, det är lätt att ligga på nyårsafton."
Och självfallet, inte skulle det vara så himla fel att hångla på nyårsslaget heller. Men gawd. Jag hatar stora suparhögtider. Så fyllda av prestationsångest, ängslighet och olycka. Saker spårar ur, folk kräks och folk börjar gråta eller så tar alla jättemycket knark vilket gör mig sur och jag går hem. Jag vet inte...
Sedan finns det en otrolig skräck jag hyser inför nyår. Den kallas för skäggkavalkaden. Alla män med skägg som är fulla och vill hångla. Det skrämmer mig och gör mig ledsen. Fobisk som jag är.
Jag beslutade ju för längesedan att inte gå ut på nyår. Att bara vara hemma och spendera nyår med familj, nära och kära.
Men nu har jag lite ångest inför beslutet. Nojångest, som man kan kalla det. Dessa fraser flyter igenom min skalle:
"Men eh, tänkt om jag skulle träffa mitt livs kärleks? Vafan!"
Eller, kanske snarare:
"Hm, det är lätt att ligga på nyårsafton."
Och självfallet, inte skulle det vara så himla fel att hångla på nyårsslaget heller. Men gawd. Jag hatar stora suparhögtider. Så fyllda av prestationsångest, ängslighet och olycka. Saker spårar ur, folk kräks och folk börjar gråta eller så tar alla jättemycket knark vilket gör mig sur och jag går hem. Jag vet inte...
Sedan finns det en otrolig skräck jag hyser inför nyår. Den kallas för skäggkavalkaden. Alla män med skägg som är fulla och vill hångla. Det skrämmer mig och gör mig ledsen. Fobisk som jag är.
Du hjälper genom att vara där
Intressant kampanj. Jag såg den när jag gick in idag och läste nyheterna på DN.se
Ett blåslaget barn, något som jag tar för givet att i princip alla reagerar på om de inte är, tja, psykopater. Man känner genast ett behov av att klicka. Först märker man dock inte att något händer, men sedan noterar man att för varje gång man klickar på bilden så försvinner en viss mängd av flickans sår och blåmärken, och när man klickat flera gånger får man fram informationen.
Drar man dock bort muspekaren får hon tillbaks alla sår. Väldigt symbolisk. När du ignorerar det så gör ingen något åt det och flickan blir blåslagen: Men är du där så kan du hjälpa till.
Effektivt. Bara folk fattar att de ska klicka, that is.
The breakdown
Jadu, KALLISTI, du är säkert nöjd och glad över att ligga där i toppen. Än så länge. Jag ska göra om testet trots att det är regelbrott. Ja jävlar. Sedan, Ola, DU kan väl gå in och göra det? Jag förväntar mig inget mindre än 145 från din sida, tack!
Tålamod?
Fan vad irriterad jag är! Jag hatar att jag är dampig. Jag tog just det där IQ-testet som Facebook har och scorade pinsamma 131. Det lustiga det med hela är det faktum att jag gjorde det på nåognstans mellan 3-4 minuter (stod det när testet var klart) när det beräknas ta 15, för jag tänkte bara: "Eh, idiotfråga! Behöver folk ens tänka på det här? Vad ÄR problemet?"
Problemet var väl uppenbarligen jag, dårå, som trodde att felaktiga svar var självklara rätt. Det är ett tecken på dumhet, vet ni. Och möjligtvis ADHD. Jag skäms. Det är faktiskt riktigt, riktigt pinsamt att vara stensäker på saker som uppenbarligen är fel.
Som när jag och Kallisti var ute och promenerade och jag vägrade gå med på att vänster var vänster, höger var höger utan insisterade på att höger var vänster och sedan kom på mig själv med att vara helt fel efter att jag tjafsat väldigt länge.
Pinsamt.
Ps. Överväger att fuska och göra om det imorgon när klockan inte är 4 på morgonen. Jag klarar inte av resultat under 145, det får mig att må illa. Även om jag bestämt ska hävda att det inte spelar roll. PRESTIGE!
Problemet var väl uppenbarligen jag, dårå, som trodde att felaktiga svar var självklara rätt. Det är ett tecken på dumhet, vet ni. Och möjligtvis ADHD. Jag skäms. Det är faktiskt riktigt, riktigt pinsamt att vara stensäker på saker som uppenbarligen är fel.
Som när jag och Kallisti var ute och promenerade och jag vägrade gå med på att vänster var vänster, höger var höger utan insisterade på att höger var vänster och sedan kom på mig själv med att vara helt fel efter att jag tjafsat väldigt länge.
Pinsamt.
Ps. Överväger att fuska och göra om det imorgon när klockan inte är 4 på morgonen. Jag klarar inte av resultat under 145, det får mig att må illa. Även om jag bestämt ska hävda att det inte spelar roll. PRESTIGE!
Lilla pluttekallisti
Kallisti postade just en kommentar här i bloggen. han var lite upprörd över att jag skrivit att han var 194 cm lång. Han är 196 cm lång.
Rättat rättat.
Bilden ovan är rippad från hans blogg.
NaN Poäng?
Åh, men nu blir jag ledsen! Jag är som sagt dålig på det här med Alfapet, och det här är min bästa runda någonsin, helt ärligt. Jag vet inte om den är bra eller dålig förhållandevis, men jag har inte fått över 500 poäng totalt förut (och det har jag inte ens fått många gånger!) vilket innebär att i alla fall jag är skitstolt. Så, jag går ut med den sista bokstaven P, efter att ha testat runt febrilt med låtsasord och blir skitglad när jag hittar PLAST.
Men jag får ingen poängräkning eftersom att inga bokstäver var kvar och jag spelade själv! Den säger bara NaN! Jag vet att jag hade 1003 poäng senast jag kollade på poängställningen och kan väl tänka mig att slutresultatet blev någonstans kring 1020-1050 poäng. Men jag vill ju ha beeeevis. Jag är så stoooolt. Jag vill spara den och hänga upp den på väggen och bara säga: "TITTA VAD DUKTIG JAG VAR!" till alla som kommer hem till mig och känna mig stolt över att jag blir bättre och bättre.
MEN NÄ. BLIR DET INGA POÄNGAVDRAG PÅ GRUND AV KVARLIGGANDE BOKSTÄVER ELLER OM MAN SPELAR SJÄLV SÅ FÅR MAN INTE SE VAD MAN GICK UT PÅ! Jävla stjärtanus. Bläbläblä!
Pussel
Äntligen kommer jag in på bloggen igen! Jag har inte kunnat logga in på hela dagen. Istället har jag roat mig med saker som Betapet och att skicka kluriga IQ-pussel till mitt ex Ola Bini, le superprogrammer yes. Samt skriva politisk text. Det måste jag visserligen fortsätta med, men en snabb paus för att uttrycka ett litet missnöje.
Jag la Zenit. Alltså, jag suger på Betapet. Jag är bra på alla andra former av pussel, men korsord och Alfapet har aldrig varit min starka sida. Därför försöker jag öva upp den. Och jag blev så stolt här, för jag la xenit på bra brickor och det gav 504 poäng (!!!) vilket jag blev sjukt stolt över, värdelös på Alfapet som jag är.
Men jag spelade själv.
Någon gång måste jag få vinna. Någon gång! Hitills har jag förlorat varje match jag någonsin spelat, och här fanns guldchansen. Men jag spelade själv. Röven.
Jag la Zenit. Alltså, jag suger på Betapet. Jag är bra på alla andra former av pussel, men korsord och Alfapet har aldrig varit min starka sida. Därför försöker jag öva upp den. Och jag blev så stolt här, för jag la xenit på bra brickor och det gav 504 poäng (!!!) vilket jag blev sjukt stolt över, värdelös på Alfapet som jag är.
Men jag spelade själv.
Någon gång måste jag få vinna. Någon gång! Hitills har jag förlorat varje match jag någonsin spelat, och här fanns guldchansen. Men jag spelade själv. Röven.
Två mödrar
Josefin till vänster och min syster Stina till höger.
Min storasyster och mamma står och fixar maten tillsammans åt min systerdotter Frejas sextonårsdag. Jag gör självfallet ingenting. Förutom att lyssna, dårå.
Mamma: Nejmen Stiiiiina! Jag tog ju fram de där champinjonerna för att jag skulle skära dem! Du får ta av de andra!
Stina: Nej! Mina champinjoner!
Mamma: Nej! Mina!
Stina (i gräslig häxröst): Neeeej duuu skaaa inte trooo att duuu ska fååå några champinjoooooneeeeer. Jag ska skjeeeera dem. Jag ska göööööra aaaaallt. Miiiin dotter. Jaaaag ska gööööra aaaallt jobb! Mina!
Båda: Hohohohohoho.
Jag sitter här och gör inget. Allt är så moderligt i köket. Två mödrar. En av dem den andras dotter. Jag? Suput, 21, och ölfet. Bakis i morgonrock med illaluktande cigg i hand. Jag passar inte in i sammanhanget.
Gräsligt blir underbart
Vet inte om det blir något reafyndande i år för min del. Min ekonomi en månad frammåt är satt i kabrashet på grund av gigantisk elräkning och eh... ny dator. Så det kan gå. Men jag behövde en ny dator. Mina andra två sjunger verkligen på sista versen och jag orkar inte hålla på och byta ut delar och uppgradera som jag gjort de senaste åren. Det fick bli en purfräsch.
Ni kan istället få bli glada åt Sofia Dahléns reafyndande i form av de fantastiska och lite underliga skorna från Miu Miu! Skorna är egentligen en stor kombo av en massa saker jag vanligtvis anser förskräckligt på en sko. Brunt lack, sömdetaljer och... vad nu det där framtill kallas. Men tillsammans blir det otvivelaktigt väldigt väldigt intressant, och därav fantastiskt.
Att tolka ett SMS
Jag satt här igår med en vän och pratade om det här med att tolka SMS. Jag är ingen överdriven tolkare. Eller visst, visst tänker jag saker och misstänker saker och bygger upp teorier i huvudet - men jag agerar aldrig på dem. Jag frågar. Rakt ut. Då jag avskyr när folk drar slutsatser utifrån deras egna små hjärnspöken gällande mig och jag vill visa de runt mig samma respekt. Vi fungerar trots allt olika.
Jag önskar att andra gjorde det här i samma mån.
Speciellt vad gäller triviala ting som SMS.
Min tjejkompis gick nogrant igenom hur man tolkade saker utifrån punkt, komma och utropstecken. Vad olika saker betyder om det är i versaler respektive i gemener. Längden på SMS:et, allt. Precis allt. Det hela ska tydligen vara extremt viktigt.
Jag fattar personligen ingenting.
Jag vet dock att det finns en sanning i det hon sa, en sanning som jag vägrar att acceptera. Jag har aldrig suttit mig ner och författat ett SMS på något speciellt sätt för att någon ska få en specifik uppfattning om mig, mina känslor eller hur jag är. Mina SMS ser likadana ut till alla jag känner, oavsett om det är en kompis, förälder, syskon, pojkvän eller någon man dejtar. Ibland har jag varit duktig och sträckt mig till att skriva saker som "puss" i SMS, men det är bara för att jag någonstans är medveten om att många gör precis som min tjejkompis beskriver.
Och det här är något som verkligen skapat riktiga jävla problem.
Ett ex till mig blev regelbundet förbannad som satan och ringde upp mig och skrek ibland för att jag författat något SMS på fel sätt. Typ att jag kunde skriva "Jag går nu." Istället för "Jag går nu, puss!" för förstnämnda vad tydligen en diss. Ett annat ex tolkade mina SMS som att jag mådde dåligt och ringde upp förtvivlad när jag, exempelvis, hade asroligt med mina polare. Brunchkillen tog en gång upp att jag skrivit "Okej!" som svar på en grej och poängterade att han tyckte att det var dissigt och han blev ledsen för att han satt uppe sent och jobbade. En kompis till mig har helt slutat skicka SMS till mig och lärt sig att ringa istället (bra!) eftersom att mina svar på hans milslänga texter oftast var i stil med: "Trevligt." eller "Kul." eller typ "Anus." vilket tydligen inte heller var så positiva svar. En annan kille jag dejtade trodde att jag tyckte att han var jobbig och att jag var ointresserad för att jag inte svarade på hans myriader av SMS en specifik kväll, men då hade de inte kommit fram, utan nådde mig först 2 dagar senare då 3s nät sög.
Vad fan är det jävla problemet?
DET ÄR ETT SMS.
Det är korta små meddelanden som tar lång tid att skriva, som är en fullkomligt ovettig kommunikationsform om man ska förmedla mer än typ : "Var är du?" som man aldrig vet om de kommer fram i tid eller ej eller om parten i andra änden överhuvudtaget ser. Det är inte ett kommunikationsmedium att förlita sig på. Det är absolut inget som ska tolkas: Då det utan tvivel enbart resulterar i problem. Bara för att ingen svarar på en viss tid så betyder det inte att de ignorerar en eller hatar en, och jag är så trött på att folk nojjar över att de skickar ett SMS till någon de gillar och inte får svar på en halvtimme och därav freakar och går ner sig i ångestens mörkaste nivå.
Alla är galna förutom jag.
Allt är som vanligt.
Att jag inte, än i dag, står blickandes mot himmelen och undrar när jag ska bli hämtad av mina fränder från en annan planet för att ta bort mig från den här fullkomligt, oförståeliga planeten som jag gjorde på dagis är något av ett mysterium.
Ps. Jag ignorerar i princip alla SMS utan direkt substans. Ett Sms jag kan tänka mig att svara på utifall att jag är JA är: "Ska vi hitta på något?" Jag fick 50 SMS om "god jul" på julafton. Jag svarade på 3 av dem.
Jag önskar att andra gjorde det här i samma mån.
Speciellt vad gäller triviala ting som SMS.
Min tjejkompis gick nogrant igenom hur man tolkade saker utifrån punkt, komma och utropstecken. Vad olika saker betyder om det är i versaler respektive i gemener. Längden på SMS:et, allt. Precis allt. Det hela ska tydligen vara extremt viktigt.
Jag fattar personligen ingenting.
Jag vet dock att det finns en sanning i det hon sa, en sanning som jag vägrar att acceptera. Jag har aldrig suttit mig ner och författat ett SMS på något speciellt sätt för att någon ska få en specifik uppfattning om mig, mina känslor eller hur jag är. Mina SMS ser likadana ut till alla jag känner, oavsett om det är en kompis, förälder, syskon, pojkvän eller någon man dejtar. Ibland har jag varit duktig och sträckt mig till att skriva saker som "puss" i SMS, men det är bara för att jag någonstans är medveten om att många gör precis som min tjejkompis beskriver.
Och det här är något som verkligen skapat riktiga jävla problem.
Ett ex till mig blev regelbundet förbannad som satan och ringde upp mig och skrek ibland för att jag författat något SMS på fel sätt. Typ att jag kunde skriva "Jag går nu." Istället för "Jag går nu, puss!" för förstnämnda vad tydligen en diss. Ett annat ex tolkade mina SMS som att jag mådde dåligt och ringde upp förtvivlad när jag, exempelvis, hade asroligt med mina polare. Brunchkillen tog en gång upp att jag skrivit "Okej!" som svar på en grej och poängterade att han tyckte att det var dissigt och han blev ledsen för att han satt uppe sent och jobbade. En kompis till mig har helt slutat skicka SMS till mig och lärt sig att ringa istället (bra!) eftersom att mina svar på hans milslänga texter oftast var i stil med: "Trevligt." eller "Kul." eller typ "Anus." vilket tydligen inte heller var så positiva svar. En annan kille jag dejtade trodde att jag tyckte att han var jobbig och att jag var ointresserad för att jag inte svarade på hans myriader av SMS en specifik kväll, men då hade de inte kommit fram, utan nådde mig först 2 dagar senare då 3s nät sög.
Vad fan är det jävla problemet?
DET ÄR ETT SMS.
Det är korta små meddelanden som tar lång tid att skriva, som är en fullkomligt ovettig kommunikationsform om man ska förmedla mer än typ : "Var är du?" som man aldrig vet om de kommer fram i tid eller ej eller om parten i andra änden överhuvudtaget ser. Det är inte ett kommunikationsmedium att förlita sig på. Det är absolut inget som ska tolkas: Då det utan tvivel enbart resulterar i problem. Bara för att ingen svarar på en viss tid så betyder det inte att de ignorerar en eller hatar en, och jag är så trött på att folk nojjar över att de skickar ett SMS till någon de gillar och inte får svar på en halvtimme och därav freakar och går ner sig i ångestens mörkaste nivå.
Alla är galna förutom jag.
Allt är som vanligt.
Att jag inte, än i dag, står blickandes mot himmelen och undrar när jag ska bli hämtad av mina fränder från en annan planet för att ta bort mig från den här fullkomligt, oförståeliga planeten som jag gjorde på dagis är något av ett mysterium.
Ps. Jag ignorerar i princip alla SMS utan direkt substans. Ett Sms jag kan tänka mig att svara på utifall att jag är JA är: "Ska vi hitta på något?" Jag fick 50 SMS om "god jul" på julafton. Jag svarade på 3 av dem.
Fashion Paparazzi
Yes, nu är nya fashion paparazzi-här!
Jag pratar om hur en riktigt moderiktig päls ska se ut och hur vi vill att våra paljetter ska se ut nu och den kommande tiden. Skippa de små, jämnstora grejerna och inspireras av Camilla Sundmans variant i senaste Fashion Paparazzi på Stureplan.se med mig och Elin Kling!
Ps. I övrigt funderar jag på att byta ut min bild där, jag ser lite ut som en hora, do I not?
Komplex för leenden
Jag har alltid hatat mitt leende. Jag har hatat det för att munnen åker upp nära näsan och att överläppen blir obefintlig och för att min haka börjar likna, ja, typ ett ÅLLÅN. Sedan har jag hatat det för att näsan liksom blir kortare och lite bullig, ni vet? Allt sånt.
Men nu har jag kommit fram till att det är löjligt. Även om man inte är lika bildskön eller len när man har ett äkta leende så utstrålar det ändå en... ja. Den här bilden är från min förfest. Dagskläder och hår som jag försöker göra rakt. Jag har just skojbråkat med en av mina vänner och är i princip så glad man bara kan bli.
Och det syns. Och det gör det mycket, mycket vackrare än en posig fashionblahblahbild.
Vilket tönt jag varit tidigare!
KOMPLEX-PS. TÄNDERNA ÄR INTE GULA, BILDEN ÄR ÖVERSTYRD I DET GULA BARA!
Trasig!
Förlåt för brist på uppdateringar! Min datamus har gått sönder, så jag har varit tvungen att jaga sånt hela dagen mitt mellan stressade deadlines och rännskitsmage (yepp, ni hörde rätt) men nu har jag alla grejer och jag ska släpa in det.
I rushen råkade jag även... ja.
Jag har en ny dator också, så det kan gå.
I rushen råkade jag även... ja.
Jag har en ny dator också, så det kan gå.
Svälter
Jag är väldigt hungrig. Vad sägs om vitvinsmarinerad Janssons Frestelse med glutenfritt bröd, vita bönor, ketchup lite kokt ägg och sedan potatis och bacon till det? Kanske i en liten stuvning, också, och sedan folle att skölja ner det hela med. Med ett stänk av citron i. Och kanske en sallad på sharlottenlök, morätter och gammal möglig sallad? Sås? Bregott. Ett kg, smält, med nermalen goudaost.
Som dessert gör vi glass av ketchup, eller så. Eller kanske groggvirket från igår.
Fyfan vad jag är hungrig.
6 i princip identiska bilder på mig och min kära vän Kallisti
Alla mina killkompisar är så förbannat långa. Här Martin, 194 cm.
Gårdagens outfit
Tröja: Monki
Kort Linne: H&M
Lång linne: Humanoid
Jeans: H&M
Foto: Ivan Nunez, Stureplan.se
Jag:
Peruk: Hairaisers
Klänning: Utochinvänd klänning från Zara
Carl-Johan Crafoord:
Hoodie: H&M
T-shirt: Threadless
Jeans: Cheap Monday
Strumpor: Stadium
The heights of vogueing.
Är han vallon?
Jag undrar, är Jacob Ramberg vallon?
THE BASH
Hej alla!
Hemskt ledsen över det här med outfittävlingen, men det har blivit knall i maskineriet. White Room har blivit avbokat för kvällen och THE BASH kommer enbart att hållas inne på Esque. Skälet? Ulf von Roth ska köra inne på White Room. Det bestämdes tydligen idag och arrangörerna fick just reda på det.
Min åsikt?
Ärligt?
Jävligt oproffsigt.
Men det kommer fortfarande bli grym fest inne på Esque! BADABADAM.
Hemskt ledsen över det här med outfittävlingen, men det har blivit knall i maskineriet. White Room har blivit avbokat för kvällen och THE BASH kommer enbart att hållas inne på Esque. Skälet? Ulf von Roth ska köra inne på White Room. Det bestämdes tydligen idag och arrangörerna fick just reda på det.
Min åsikt?
Ärligt?
Jävligt oproffsigt.
Men det kommer fortfarande bli grym fest inne på Esque! BADABADAM.
...Eller jag vet inte om jag vill
Han är ju uppenbarligen någon slags slampa, nä, fyfan.
Det här anser inte jag vara skitsnack
Tillägg. Jafar ville ju insistera på att jag inte skulle "snacka skit" om honom. Så här har vi vad jag sa i stora drag.
* Ingenstans överhuvudtaget hintade jag på att han skulle ha velat ha en relation men jag var dissig, utan jag framförde det som något som vi snarare var överrens om. Jag tror visserligen att jag nämnde att hans vänner visste om relationen men inte mina, och att det gjorde mig besvärad. Men jag pratade om att jag blev besvärad över det på grund av att jag inte vill att folk ska veta om sånt förens båda parterna i den eventuella relationen själv tagit ställning till vilken typ av relation man vill ha, då man automatiskt blir stämplad som ett par om folk vet om det. Och det är jobbigt om det, säg, inte skulle fungera. Dessutom värderar jag tiden man har ensamma tillsammans.
* Jag påtalade INTE att han var ett svin pga. sitt dåliga telefonbruk, jag sa bara att sånt var viktigt för mig i en relation och att mina två senaste slutade dåligt med bråk pga. just dåligt telefonbruk och att jag värderade honom för mycket som människa för att vara med om det crappet igen och påtalade att jag då hellre höll en god relation intakt, och insisterade på att det på intet vis var sämre än en romantisk relation: Bara annorlunda.
* Jag insisterade på att han var en fantastisk kille. Telefonen var en pytteliten anekdot till det hela, som visserligen eskalerade när JAFAR började tjata om det då det blev den stora grejen. När hon sa att jag hade fel nämnde jag exempelvis vad jag fått sagt om det från andra personer, OCH jag fick medhåll från den andra parten i sällskapet. Han SJÄLV anser detta också och har pratat om det ofta.
Jag kan fortfarande inte se hur det är att snacka skit. Alltså, ärligt. Vafan.
Blööh. Jag är besvärad över det här. Jag har faktiskt knappt ens fått någon sömn och känner mig jävligt sliten.
Men nu kommer allt vara över i alla fall.
Kvinnlig rivalitet?
Jag hade det trevligt igår tills dess att en händelse helt förstörde min kväll. Jag var ute och tog ett par öl med Karin. I rökrutan på ett ställe kommer det fram en tjej och hälsar. Vi kallar henne Pocahontas, då jag inte har lust att hänga ut någon. Vi kallar hennes tjejkompis för JAFAR.
"Hanna...?"
"Det stämmer, jag heter Hanna."
"Pocahontas!"
"Hej, du ser bekant ut! I vilket sammanhang har vi setts?"
"Blahlah!"
"Nejmen hej, tjena, trevligt" (klappkram på axeln, tjohej).
"Det här är min kompis JAFAR."
"Hej Jafar, Hanna!"
Vi kommer in på den enda person som, så vitt jag vet, vi både känner. Jag träffade den här personen lite, men det blev inget av det. På grund av olika faktorer. Jag insisterade dock på att den andra parten ar grym och att jag hoppades på att vi skulle bli grymma vänner, men att han var dålig på det här med telefonen.
Jafar blir helt plötsligt arg:
"Alltså, har du inte tänkt på att det kanske bara handlar om att han inte VILL svara i telefonen? Han har sagt till mig att han tycker att du är jobbig när du ringer. Han sa att du typ smygit runt i hans lägenhet och smygfotat mat och tandborstar i tjugo minuter när han var borta och att du är helt psyko!"
Nu, jag blir förvånad över det hela. För det första förstår jag inte påhoppet, för det andra så tror jag inte på henne. Alls. Jag har träffat henne en gång, den här killen känner jag inte heller nära men jag är ändå mer beredd att tro att han inte sprider lögner (då jag gillar honom!) än på en tjej som lackar ur av helt okänt skäl på krogen.
Skulle det vara sant så är det ju konstigt. Han var med när samtliga saker fotades. Han var med och valde ut matbilderna och det var han som uppmanade till fotandet av elden. Bilderna las upp hemifrån honom när han satt bredvid mig och tittade i hans soffa och han har hela uppsättningen med bilder på hans egen dator. Nu talar vi inte bredvid som långt bort i soffan, nu talar vi bredvid som att han satt lika mycket framför datorskärmen som jag och tittade på allt jag gjorde och kommenterade det. Sedan la han ut samma matinlägg på sin blogg, som jag yrkade på att han skulle ta bort i efterhand pga. att jag inte gillade den offentliga faktorn (INTE som en diss!)
Nåja, men i alla fall.
Jag: "Varför säger du sådär? Det är ju uppenbarligen en lögn menad att såra mig."
Jafar: "Du snackar skit om honom!"
Jag: "Det tycker jag inte alls. Jag har stått och förklarat att han är en jättebra kille men att han är dålig med en enda grej, jag tycker inte att det är skitsnack. Dessutom så vet jag att det här är sant, då våra gemensamma polare påtalade detta så fort någon hört att vi gått hem tillsammans och berättat hela historien med hans ex *BLEEP* och att hans polare kommit in i bloggen och talat om detta faktum i inlägg där jag ens nämnt en kille och telefon samtidigt."
Jafar: "Han tycker i alla fall bara att du är jobbig och knäpp när du gick runt och fotade."
Jag: "Jaha, men det är ju konstigt. Han var den som uppmanade till fotot av elden och jag la upp inlägget med honom hemma hos honom."
Jafar: "Jaha! Nej, jag tror nog mer på vad han säger än vad du gör."
Jag: "Och jag tror inte på dig, för jag tycker att det är konstigt. Jag tror bara att du vill vara taskig."
Sedan fortsätter det sådär ett tag. Pocahontas är inte bråkig, hon står mestadels och ser besvärad ut, vilket jag har full förståelse för. Hon påtalar vid ett tillfälle att jag och tjejen inte ska bråka utan att vi ska lösa det hela med honom istället. När det här dock fortsatt ett tag och jag stått och påtalat att jag inte tror henne, tycker att hon är taskig och berättar att jag blir genuint sårad så orkar jag inte längre och hälsar att jag inte vill fortsätta diskutera det här, att jag vill gå in och att de får ha en trevlig kväll.
Jag ansluter till mina vänner lite där ute. Sedan går jag in, men de står i vägen. Pocahontas säger något, något trevligt och medlande har jag för mig. Men Jafar är fortfarande bråkig. Själv är jag trött på det hela och anser inte att det finns något mer att prata om och jag blir jävligt förbannad på att man ska fortsätta dra samma bråk om och om igen när det inte leder någon vart, då jag säger. "Alltså, du, ta ditt feta arsle och kör upp det i din slappa jävla fitta din fula jävla idiot."
Jafar: "Tror du att det där sårar mig eller? Försöker du göra mig ledsen eller?" I ärlighetens namn kunde jag inte bry mig. Jag har påtalat att jag blir genuint sårad av hennes kommentarer flera gånger själv, däremot så vill jag få ett abrubt slut på det hela så att jag kan fortsätta ha en trevlig kväll.
Då har Pocahontas tröttnat på hela situationen (förståeligt!) och brusar upp, däremot så anser jag väl kanske att kommentaren som kom var missriktad.
"Alltså.... Hanna, fyfan. Fyfan vad ELAKT. Fyfan vad ELAK du är."
Jag blir förvånad, faktiskt. Här har jag stått och fått höra att jag i princip är ett efterhängset hatat psyko och har påtalat att jag inte vill snacka skit om någon och har inte sagt ett ont ord till den andra tjejen förutom att hävda att jag tror att hon ljuger pga. att hon vill försvara sin kompis. Jag har påtalat att jag blir ledsen och jag har velat avsluta det meningslösa, olösliga bråket. Jag har inte fått avsluta det dock, och jag säger en grej tillbaka och blir den elaka. Det förstår jag för det första inte alls.
Sedan fortsätter Pocahontas.
"Jag blir så arg på att det alltid blir så här! Tjejer ska inte bråka, tjejer ska hålla ihop mot de dumma killarna! Jag är så trött på den kvinnliga rivaliteten. Alltid denna kvinnliga rivalitet istället för att man står upp för varandra och stöttar varandra."
Så fortsätter hon så tills jag avbryter henne. Jag håller nämligen inte med. Och jag orkar faktiskt inte föra det hela vidare. Jag säger: "Nej, jag vill faktiskt inte fortsätta med det här. Gå in där med er, hejdå, och sedan pratar vi inte mer om det hela. Ha en bra kväll. Hejdå. HEJDÅ."
Pocahontas tittar på mig chockat och säger: "Jaha, då vet jag hur du är då."
Ja, det hoppas jag verkligen. Jag har försökt avsluta bråket tidigare och har stått och tagit en massa skit hur länge som helst utan att säga något tillbaka. Jag har inte sagt ett ont jävla ord till den andra tjejen fören hon tog upp det hela igen. Det är den jag är. Hur jag kunde bli utmålad som skurken i det hela har jag absolut ingen förståelse för, och jag blir förvånad över hennes kommentar men jag vill, som sagt, inte bråka mer och låter det stå.
Den andra saken jag inte förstår är orden om kvinnlig rivalitet. Jag har haft tre bråk med tjejer det senaste året. En tjej kallade mig för råttfitta utanför Spy Bar för att jag blev inpekad av pointern (eller, bråk och bråk, jag sa inget tillbaks) och en annan tjej i toakön till ett ställe som jag blev förbannad på för att hon inte ville släppa före en tjej som höll på att spy ner hela sig själv. Och sedan det här. Däremot har jag bråkat mycket mer med killar.
Nu, vid ett bråk med en tjej får jag alltså höra att jag håller på med något kallat för kvinnlig rivalitet. Jag förstår det inte. Varför måste man könsbasera allt? Varför kan det inte bara handla om två INDIVIDER som är arga på varandra och bråkar? Är det så, att det bara är för att det är två tjejer och en kille med så måste tjejerna nödvändigtvis sluta upp med varandra och tracka killen? Varför kan inte jag välja att lita på personen jag i det här fallet känner bättre (killen) istället för en tjej jag aldrig träffat som är förbannad på mig på krogen?
Jag har aldrig någonsin varit med om den kvinnliga rivaliteten. Varken i skolan eller i jobbet. Aldrig någonsin. Jag har däremot varit med om bråk mellan individer, och jag tycker inte att det skiljer sig det minsta lilla om det är ett bråk med en tjej eller en kille. Jag ser inget skäl till att göra det till ett stort problem i ett patriarkat bara för att bråket någon gång råkar vara med en tjej istället för en kille.
Jag tycker att det var extremt konstiga, och väldigt lätta ord att ta till. Jag jämför det personligen med en kille som kallar mig för manshatande feminist för att jag blir förbannad på honom för att han taffsat på mig, som så ofta händer.
Och jag gillar inte det här med att man måste könsspecifiera allt och dra något över en kvinnlig, klyschig kam istället för att se på folk som individer. Har vi något problem i samhället så är det att man nonchalerar folks åsikter och känslor just på grund av sådanna förutfattade meningar, som att säga att något skulle bero på "rivalitet" eller för den skull PMS.
Vadfan kallas det när två män bråkar egentligen? Ingenting sådär. De enda jag pratat med som talat om den kvinnliga rivaliteten har bland annat varit en granne till mig, en kvinna i sisådär 50-åsåldern som kallar alla andra i hennes egen ålder för kärringar och som aldrig klarat av att jobba med en annan kvinna någonsin på grund av att hon säger att hon inte orkar med den kvinnliga rivaliteten och allt bråk som blir (vilket gör det ganska uppenbart att hon är den bråkiga och att hon är den som inte klarar av andra kvinnor) och samtidigt sitter och talar om hur hon minsan använt sina kvinnliga charmer och sex appeal för att komma fram i jobbet. Som hon säger att kvinnor bör göra, för övrigt.
Nej. Jag tycker att hela situationen är helt sjuk. Och jag kan nog påstå att jag skulle ha reagerat likadant om tredje parten var en man och tjejen och jag båda var, tja, exempelvis bögar.
Frånsett en grej.
Jag skulle snarare ha sagt: "Ta ditt feta arsel och tryck upp det i ditt slappa ANUS, din fula idiot".
"Hanna...?"
"Det stämmer, jag heter Hanna."
"Pocahontas!"
"Hej, du ser bekant ut! I vilket sammanhang har vi setts?"
"Blahlah!"
"Nejmen hej, tjena, trevligt" (klappkram på axeln, tjohej).
"Det här är min kompis JAFAR."
"Hej Jafar, Hanna!"
Vi kommer in på den enda person som, så vitt jag vet, vi både känner. Jag träffade den här personen lite, men det blev inget av det. På grund av olika faktorer. Jag insisterade dock på att den andra parten ar grym och att jag hoppades på att vi skulle bli grymma vänner, men att han var dålig på det här med telefonen.
Jafar blir helt plötsligt arg:
"Alltså, har du inte tänkt på att det kanske bara handlar om att han inte VILL svara i telefonen? Han har sagt till mig att han tycker att du är jobbig när du ringer. Han sa att du typ smygit runt i hans lägenhet och smygfotat mat och tandborstar i tjugo minuter när han var borta och att du är helt psyko!"
Nu, jag blir förvånad över det hela. För det första förstår jag inte påhoppet, för det andra så tror jag inte på henne. Alls. Jag har träffat henne en gång, den här killen känner jag inte heller nära men jag är ändå mer beredd att tro att han inte sprider lögner (då jag gillar honom!) än på en tjej som lackar ur av helt okänt skäl på krogen.
Skulle det vara sant så är det ju konstigt. Han var med när samtliga saker fotades. Han var med och valde ut matbilderna och det var han som uppmanade till fotandet av elden. Bilderna las upp hemifrån honom när han satt bredvid mig och tittade i hans soffa och han har hela uppsättningen med bilder på hans egen dator. Nu talar vi inte bredvid som långt bort i soffan, nu talar vi bredvid som att han satt lika mycket framför datorskärmen som jag och tittade på allt jag gjorde och kommenterade det. Sedan la han ut samma matinlägg på sin blogg, som jag yrkade på att han skulle ta bort i efterhand pga. att jag inte gillade den offentliga faktorn (INTE som en diss!)
Nåja, men i alla fall.
Jag: "Varför säger du sådär? Det är ju uppenbarligen en lögn menad att såra mig."
Jafar: "Du snackar skit om honom!"
Jag: "Det tycker jag inte alls. Jag har stått och förklarat att han är en jättebra kille men att han är dålig med en enda grej, jag tycker inte att det är skitsnack. Dessutom så vet jag att det här är sant, då våra gemensamma polare påtalade detta så fort någon hört att vi gått hem tillsammans och berättat hela historien med hans ex *BLEEP* och att hans polare kommit in i bloggen och talat om detta faktum i inlägg där jag ens nämnt en kille och telefon samtidigt."
Jafar: "Han tycker i alla fall bara att du är jobbig och knäpp när du gick runt och fotade."
Jag: "Jaha, men det är ju konstigt. Han var den som uppmanade till fotot av elden och jag la upp inlägget med honom hemma hos honom."
Jafar: "Jaha! Nej, jag tror nog mer på vad han säger än vad du gör."
Jag: "Och jag tror inte på dig, för jag tycker att det är konstigt. Jag tror bara att du vill vara taskig."
Sedan fortsätter det sådär ett tag. Pocahontas är inte bråkig, hon står mestadels och ser besvärad ut, vilket jag har full förståelse för. Hon påtalar vid ett tillfälle att jag och tjejen inte ska bråka utan att vi ska lösa det hela med honom istället. När det här dock fortsatt ett tag och jag stått och påtalat att jag inte tror henne, tycker att hon är taskig och berättar att jag blir genuint sårad så orkar jag inte längre och hälsar att jag inte vill fortsätta diskutera det här, att jag vill gå in och att de får ha en trevlig kväll.
Jag ansluter till mina vänner lite där ute. Sedan går jag in, men de står i vägen. Pocahontas säger något, något trevligt och medlande har jag för mig. Men Jafar är fortfarande bråkig. Själv är jag trött på det hela och anser inte att det finns något mer att prata om och jag blir jävligt förbannad på att man ska fortsätta dra samma bråk om och om igen när det inte leder någon vart, då jag säger. "Alltså, du, ta ditt feta arsle och kör upp det i din slappa jävla fitta din fula jävla idiot."
Jafar: "Tror du att det där sårar mig eller? Försöker du göra mig ledsen eller?" I ärlighetens namn kunde jag inte bry mig. Jag har påtalat att jag blir genuint sårad av hennes kommentarer flera gånger själv, däremot så vill jag få ett abrubt slut på det hela så att jag kan fortsätta ha en trevlig kväll.
Då har Pocahontas tröttnat på hela situationen (förståeligt!) och brusar upp, däremot så anser jag väl kanske att kommentaren som kom var missriktad.
"Alltså.... Hanna, fyfan. Fyfan vad ELAKT. Fyfan vad ELAK du är."
Jag blir förvånad, faktiskt. Här har jag stått och fått höra att jag i princip är ett efterhängset hatat psyko och har påtalat att jag inte vill snacka skit om någon och har inte sagt ett ont ord till den andra tjejen förutom att hävda att jag tror att hon ljuger pga. att hon vill försvara sin kompis. Jag har påtalat att jag blir ledsen och jag har velat avsluta det meningslösa, olösliga bråket. Jag har inte fått avsluta det dock, och jag säger en grej tillbaka och blir den elaka. Det förstår jag för det första inte alls.
Sedan fortsätter Pocahontas.
"Jag blir så arg på att det alltid blir så här! Tjejer ska inte bråka, tjejer ska hålla ihop mot de dumma killarna! Jag är så trött på den kvinnliga rivaliteten. Alltid denna kvinnliga rivalitet istället för att man står upp för varandra och stöttar varandra."
Så fortsätter hon så tills jag avbryter henne. Jag håller nämligen inte med. Och jag orkar faktiskt inte föra det hela vidare. Jag säger: "Nej, jag vill faktiskt inte fortsätta med det här. Gå in där med er, hejdå, och sedan pratar vi inte mer om det hela. Ha en bra kväll. Hejdå. HEJDÅ."
Pocahontas tittar på mig chockat och säger: "Jaha, då vet jag hur du är då."
Ja, det hoppas jag verkligen. Jag har försökt avsluta bråket tidigare och har stått och tagit en massa skit hur länge som helst utan att säga något tillbaka. Jag har inte sagt ett ont jävla ord till den andra tjejen fören hon tog upp det hela igen. Det är den jag är. Hur jag kunde bli utmålad som skurken i det hela har jag absolut ingen förståelse för, och jag blir förvånad över hennes kommentar men jag vill, som sagt, inte bråka mer och låter det stå.
Den andra saken jag inte förstår är orden om kvinnlig rivalitet. Jag har haft tre bråk med tjejer det senaste året. En tjej kallade mig för råttfitta utanför Spy Bar för att jag blev inpekad av pointern (eller, bråk och bråk, jag sa inget tillbaks) och en annan tjej i toakön till ett ställe som jag blev förbannad på för att hon inte ville släppa före en tjej som höll på att spy ner hela sig själv. Och sedan det här. Däremot har jag bråkat mycket mer med killar.
Nu, vid ett bråk med en tjej får jag alltså höra att jag håller på med något kallat för kvinnlig rivalitet. Jag förstår det inte. Varför måste man könsbasera allt? Varför kan det inte bara handla om två INDIVIDER som är arga på varandra och bråkar? Är det så, att det bara är för att det är två tjejer och en kille med så måste tjejerna nödvändigtvis sluta upp med varandra och tracka killen? Varför kan inte jag välja att lita på personen jag i det här fallet känner bättre (killen) istället för en tjej jag aldrig träffat som är förbannad på mig på krogen?
Jag har aldrig någonsin varit med om den kvinnliga rivaliteten. Varken i skolan eller i jobbet. Aldrig någonsin. Jag har däremot varit med om bråk mellan individer, och jag tycker inte att det skiljer sig det minsta lilla om det är ett bråk med en tjej eller en kille. Jag ser inget skäl till att göra det till ett stort problem i ett patriarkat bara för att bråket någon gång råkar vara med en tjej istället för en kille.
Jag tycker att det var extremt konstiga, och väldigt lätta ord att ta till. Jag jämför det personligen med en kille som kallar mig för manshatande feminist för att jag blir förbannad på honom för att han taffsat på mig, som så ofta händer.
Och jag gillar inte det här med att man måste könsspecifiera allt och dra något över en kvinnlig, klyschig kam istället för att se på folk som individer. Har vi något problem i samhället så är det att man nonchalerar folks åsikter och känslor just på grund av sådanna förutfattade meningar, som att säga att något skulle bero på "rivalitet" eller för den skull PMS.
Vadfan kallas det när två män bråkar egentligen? Ingenting sådär. De enda jag pratat med som talat om den kvinnliga rivaliteten har bland annat varit en granne till mig, en kvinna i sisådär 50-åsåldern som kallar alla andra i hennes egen ålder för kärringar och som aldrig klarat av att jobba med en annan kvinna någonsin på grund av att hon säger att hon inte orkar med den kvinnliga rivaliteten och allt bråk som blir (vilket gör det ganska uppenbart att hon är den bråkiga och att hon är den som inte klarar av andra kvinnor) och samtidigt sitter och talar om hur hon minsan använt sina kvinnliga charmer och sex appeal för att komma fram i jobbet. Som hon säger att kvinnor bör göra, för övrigt.
Nej. Jag tycker att hela situationen är helt sjuk. Och jag kan nog påstå att jag skulle ha reagerat likadant om tredje parten var en man och tjejen och jag båda var, tja, exempelvis bögar.
Frånsett en grej.
Jag skulle snarare ha sagt: "Ta ditt feta arsel och tryck upp det i ditt slappa ANUS, din fula idiot".
Jag vill...
Vad fan menar han, den där Johannes?
Jag ringer upp Johannes Helje, han har nämligen skvallrat om att han tänkt bära sin minimala lilla matchande tennisoutfit ikväll, vilket innebär att jag självfallet vill vara där och festa MED honom.
Jag: "Hej Johannes!"
Johannes: "Varför ringer du? Är du uttråkad eller?"
Jag: "Eh... vänta, du förutsätter att jag måste vara uttråkad för att ringa dig? Typ desperat eller så? Mobbar du dig själv eller mobbar du mig här? Jag vet inte!"
Johannes: "Jag vet inte..."
Jag: "Jag vill UMGÅS. Jag vill se din outfit igen. HALLÅ. SES. FEST."
Johannes: "Du är alltså uttråk--- nej, förlåt, nu sa jag det igen."
Nåja. Nu ska vi försöka utreda det här, hade jag tänkt. Johannes försökte förklara sin fras med att han just varit på besök i sin hemstad i Dalarna, och att den blödande cynismen och bitterheten inte riktigt hunnit rinna av honom. Men det var en dålig förklaring, tycker jag.
Vi har tre alternativ.
ALTERNATIV 1.
Mitt rykte om hur dålig jag är på att ringa och faktiskt föreslå umgänge har föregått mig, och Johannes har bland annat råkat läsa mitt blogginlägg om det hela. Därför förutsätter Johannes att jag känner mig ensam, desperat och övergiven och enbart ringer honom som nödlösning för att kompensera min ensamhet.
ALTERNATIV 2.
Johannes finner mig tråkig och vill inte umgås med mig!
ALTERNATIV 3.
Johannes tycker att jag är en tuff och hipp mediatjej som inte borde umgås med en lowly klubbfotograf.
Så, två av dessa alternativ innefattar att han utsätter sig för självmobbning, och det är ju dumt. Det ska man inte göra. Däremot är alternativ nummer två garanterat sämre, då det skulle innebära att jag var ogillad. Det går jag inte heller med på. Däremot kan det vara en kombo av ALTERNATIV 1 och ALTERNATIV 2. Typ: "Hanna är helt okej att hänga med, men jag skulle aldrig styra upp planer för det!" Och det gillar jag ju inte heller. Damn it!
Andra förslag?
(Johannes, du får inte komma med egna förslag!)
Schampo
Hörni. Ni ska ju alltid rätta mig med min stavning, va.
Nu vill jag görde det tillbaks.
Det stavas "schampo", inte "schampoo".
På engelska stavas det däremot "shampoo".
Åh. Nu ska jag fira.
Manodepressiv kväll
Foto: Ivan Nunez, Stureplan.se
Adeline och jag från i lördags! Hon och Sanna har en blogg också, besök den! Housewives.blogg.se
Jag vet inte om ni någonsin märkt ett mönster när jag poserar på bild tillsammans med tjejpolare, men jag blir alltid helt besatt vid att hålla i dem med alla armar och göra någon min. Som en possesiv pojkvän, typ. Vet inte varför, eller jo, det vet jag visst. Jag har inte sådär skitmånga tjejpolare egentligen, utan mestadels killkompisar. De tjejpolare jag har är jag dock så jävla stolt över att det inte är klokt. Det är som att man vill markera "MIN KOMPIS! MIN! MIN KOMPISSSS!!!!11ett". Ja, sådär, ni vet.
Jag och Adeline hade i alla fall en grym kväll. Först iväg till ESQUE för att peta på Fredrik Nilsson och få kort, sedan iväg till Ace för att dansa oss rövensvettiga. Det gick bra. Det går alltid bra på Ace. Sedan fick jag världens bekräftelsekick på Ace också. Under kvällen kom det fram inte mindre än fyra fantastiska donnor med frågan "Är det du som är Hanna Fridén?" och berättade att de läste min blogg. Sånt är så jävla najs, jag känner mig så grymt bekräftad och glad när det händer. Jag hoppas det syns att jag blir glad. Ni ska veta att jag uppskattar det något enormt, ni är underbara!
Efter det drog vi vidare till Spyan. Först lovely. Karolina Kornell Sandström (City-Living.blogspot.com) var där, och hon är så sjukt grym. Henne vill jag göra till en riktig kompis och hålla hårt fast på bild också. Jag hoppas hon inte har något emot det. Där kom det även fram två till med frasen "Är det du som är Hanna Fridén?" och berättade att de läste min blogg. Rent bekräftelsemäsigt artade sig alltså det här till en helt fantastisk jävla kväll.
Och sedan bara fallerade allt.
Varför?
Den första grejen som hände vill jag egentligen prata med berörda parter om innan, eller om jag ens skriver om det. Jag tror inte. Men vi kan säga så här, det hände en sak som fick mig att känna mig så jävla nergjord att det inte var klokt, och det var från en person som alltid beter sig så mot mig ute. Och jag är trött på det, så himla trött. Rent privat, när vi båda pratar så är han grymt juste och jätteuppmuntrande, men ute bland andra så är det en helt annorlunda. Jag tror inte han menar att vara taskig utan jag tror att han tror att jag tycker det är roligt, men det gör jag inte, och därför vill jag prata om det innan jag skriver. Om jag skriver om det. Det tror jag inte. Ps, inget ragg på något sätt eller vis.
Men den andra grejen.
Det finns en kille som jag crushat på i typ ett halvår, förstår ni. Alltså, det är inte så att jag är kär i honom, men jag har bara lätt för att få fixa-idéer. Det händer ibland. Den värsta jag haft sträckte sig från 16-20. Man känner oftast inte personen i fråga, utan är ytlig bekantskap, men sedan börjar man bara crusha på dem och blir grymt förvirrad. Man raggar för den skull inte på dem. Man kontaktar dem inte heller. Man håller det på avstånd. Man vet liksom att det inte är på riktigt, och man vet inte ens om man egentligen vill något. Men det blir som en slags mental besatthet.
Och den här kvällen så fick jag reda på att han dejtat en tjej ett bra tag också, och det kändes också helt fuckso. Vi har fanimej åkt hem tillsammans och skickat flörtiga SMS under den tiden och allt möjligt. Jag blev bara så in åt helvete jävla förbannad. Inte så mycket för min skull som för hennes. Jag vet att jag inte är kär i honom, men jag hade en bild av att han var världens snällaste kille och hade aldrig, aldrig fått för mig att han var sådan, så det var som att en bild av en person som jag höll upp som en av världens bästa bara krasade framför mina ögon och sedan var det bara...
Jag vet inte. Ett skal kvar. Det hela kändes väldigt dramatiskt, och jag hatar när det visar sig att en fantastiskt person som man verkligen trodde fanns egentligen bara var något helt annat, och det känns som att en person i ens liv bara blir utrotad och flyger bort i vinden för att bli ett minne blott.
Och kvar har vi en kropp. En tom kropp. En kropp som jag inte vet vad fan den innehåller.
Då åkte jag hem.
I'm saved!
HAHAHA!
Robert, det var ingen äcklig jävla leverfläck i hårbottnen, det var en sårskorpa!
Gah. Jag blir helt galen. Jag är jättetorr i hårbottnen och flagar och en person jag pratar om det med en hel del har insisterat på mjäll. Jag har inte hållit med, men till slut provade jag mjällschampo.
Mjällshcampo resulterade i att hela min hårbottnen blev fylld av SÅR och SÅRSKORPOR. Det har svidit och jävlats och hållit på och helt plötsligt hittade jag en stor boll. Jag kände efter och blev förvirrad och bad Robert kolla, och han ropade till "En leverfläck, pilla inte på den!"
Men såvida leverfläckar inte bara, ja, spontant trillar av så är jag utan fara.
Fortfarande helt fri från det där, jag hoppas jag aldrig får en i hela mitt liv. Det låter kanske löjligt, men jag är helt fobisk mot stora leverläckar. Jag har inte en enda, jag har bara pyttesmå fläckar och sedan är jag helt len. Det är jag extremt nöjd med.
Tack gud!
OCH PILUTTA DIG ROBERT!
Robert, det var ingen äcklig jävla leverfläck i hårbottnen, det var en sårskorpa!
Gah. Jag blir helt galen. Jag är jättetorr i hårbottnen och flagar och en person jag pratar om det med en hel del har insisterat på mjäll. Jag har inte hållit med, men till slut provade jag mjällschampo.
Mjällshcampo resulterade i att hela min hårbottnen blev fylld av SÅR och SÅRSKORPOR. Det har svidit och jävlats och hållit på och helt plötsligt hittade jag en stor boll. Jag kände efter och blev förvirrad och bad Robert kolla, och han ropade till "En leverfläck, pilla inte på den!"
Men såvida leverfläckar inte bara, ja, spontant trillar av så är jag utan fara.
Fortfarande helt fri från det där, jag hoppas jag aldrig får en i hela mitt liv. Det låter kanske löjligt, men jag är helt fobisk mot stora leverläckar. Jag har inte en enda, jag har bara pyttesmå fläckar och sedan är jag helt len. Det är jag extremt nöjd med.
Tack gud!
OCH PILUTTA DIG ROBERT!
Högtiderna
I min familj håller vi i övrigt inte på med sånt där som kallas för... julklappar. Inte längre i alla fall, och det är något jag verkligen uppskattar.
Ni ser, jag har aldrig varit ett fan av julafton, födelsedagar eller andra högtider. Jag har aldrig gillat att alla helt plötsligt ska pressas ihop, oavsett om man gillar varandra eller ej, och äta en massa mat (äcklig mat, förutom sillen och Janssons Frestelse) och få en massa crap man ändå inte vill ha. När jag var liten gillade jag visserligen att få julklappar, då man inte kunde köpa saker själv och tyvärr var beroende av andras, oftast mycket kassa, välvilja och omdöme.
Så när jag var liten var jag strängt enbart med på julklappsutdelningen och sedan sprang jag och gömde mig och var förbannad. Samma sak med födelsedagar. Vet inte vad det är med mig, men sedan så långt tid tillbaka jag överhuvudtaget kan minnas så har jag inte uppskattat detta umgängestvång skapat av urårldriga traditioner. Det har, rent av, fått mig att bli arg och bryta ihop enda sedan dagis (men det har varit stabilt nu sedan, typ, 16-17-årsåldern).
Men i år har vi inga julklappar och det är bara jag, mamma och Johan. Vi ska äta mat, men inte den äckliga sorten och vi ska ha det trevligt, dricka lite vin och julmust.
Och det känns som att det kommer bli den mysigaste jul någonsin. Det HÄR uppskattar jag. Umgänge med god mat med två människor som är två av de viktigaste för mig i hela mitt liv och ingen ångest med julklappar, inget tvång att vara glad pga. att man ska vara glad. Utan bara trevligt stämning. Utan tvång. Och fint umgänge.
Det är så julen ska firas för mig.
Ni ser, jag har aldrig varit ett fan av julafton, födelsedagar eller andra högtider. Jag har aldrig gillat att alla helt plötsligt ska pressas ihop, oavsett om man gillar varandra eller ej, och äta en massa mat (äcklig mat, förutom sillen och Janssons Frestelse) och få en massa crap man ändå inte vill ha. När jag var liten gillade jag visserligen att få julklappar, då man inte kunde köpa saker själv och tyvärr var beroende av andras, oftast mycket kassa, välvilja och omdöme.
Så när jag var liten var jag strängt enbart med på julklappsutdelningen och sedan sprang jag och gömde mig och var förbannad. Samma sak med födelsedagar. Vet inte vad det är med mig, men sedan så långt tid tillbaka jag överhuvudtaget kan minnas så har jag inte uppskattat detta umgängestvång skapat av urårldriga traditioner. Det har, rent av, fått mig att bli arg och bryta ihop enda sedan dagis (men det har varit stabilt nu sedan, typ, 16-17-årsåldern).
Men i år har vi inga julklappar och det är bara jag, mamma och Johan. Vi ska äta mat, men inte den äckliga sorten och vi ska ha det trevligt, dricka lite vin och julmust.
Och det känns som att det kommer bli den mysigaste jul någonsin. Det HÄR uppskattar jag. Umgänge med god mat med två människor som är två av de viktigaste för mig i hela mitt liv och ingen ångest med julklappar, inget tvång att vara glad pga. att man ska vara glad. Utan bara trevligt stämning. Utan tvång. Och fint umgänge.
Det är så julen ska firas för mig.
God jul!
Jag antar att ni inte sitter så mycket framför datorn idag, det har inte heller jag gjort.
Men i vilket fall, god jul på er alla!
Nu ska jag fota gammal köttfärs.
Men i vilket fall, god jul på er alla!
Nu ska jag fota gammal köttfärs.
Gårdagens outfit
The lovely Karin Idering har tagit de fina bilderna! Fotade på Ace. På första bilden ser ni hur galant hon lyckats fånga min näsa. That I like! Den framträder inte så bra annars på bild, tyvärr. Men här blev det strålande!
Hatt: Lillebrollans
Halsband: ASOS
Kofta: Carin Wester
T-shirt: H&M
Kjol: Monki
Kallisti och jag cybersexar
Jag och min vän Martin Kallisti känner oss lite desperata och försöker kompensera våran ensamma, gråa tillvaro med lite cybersex.
Martin K säger:
En videoguide om hur man får sex med sina vänner?
Fridén säger:
Precis.
Martin K säger:
Ja, det kan jag.
Martin K säger:
Du kan vara den kåta tjejen.
Martin K säger:
Som bara skriker ut sin brunst.
Martin K säger:
"Jag är så sugen att jag glider av stolen här!" ropar du.
Fridén säger:
Du tar av dig byxan och visar en stor babianstjärt som du viftar med i vinden.
Martin K säger:
Du visar den stora assfist som växer på din rygg.
Martin K säger:
Brun och nöjd vajar den harmoniskt av och an i den svaga brisen.
Martin K säger:
Med två kåta sakletarfingrar för du in ditt luffarmunspel i mandelgrottan!
Fridén säger:
De fagra tonerna från mina fittpruttar får din pepperoni att svälla och skälva!
Fridén säger:
Röd och svullen som stjärten så utsöndrar den en kryddig doft.
Martin K säger:
Öppna kanalen stiger in genom dörren och med ett brusande eritreanskt program fullt av böljande rapsfält och lössittande vita kläder kastar den sig över din skämmiga lilla kropp.
Fridén säger:
Nejmen, inga jävla tredje parter här.
Fridén säger:
JAG TRODDE JU ATT VI HADE DET FINT TILLSAMMANS MARTIN!
Tävling! Vinn gästlista till THE BASH den 26:e Dec på ESQUE och WHITE ROOM
Efter att allt julstök är över så vill vi självfallet slappna av från julstressen med fantastiskt fest! Det kommer lite olika tillfällen till det här, men nu ska vi tala om den alldeles extraordinära indiefesten som kommer att hållas i Esques och White Rooms lokaler den 26:e! De två lokalerna slås ihop och det kommer finnas plats för mer än 1000 pers. Det är fullsmockat med dj:s hela kvällen och festen håller på mellan 22-04!
Vad jag är mest fascinerad över är det faktum att man tar bratsens signumlokal och gör om det till en stor, galen indiefest. Tänk er Stellan med sin hatt och långa skägg stå och dj:a mitt inne i White Rooms lokaler som vanligen fylls upp av blondiner, champagne och män med tjocka plånkor - som för kvällen istället kommer att fyllas med hipsters, fashionfreaks och klubbkids! Galen fest, galen dans. Galen mix.
Något som garanterat inte får missas.
Nu, intresset för festen har varit stort och trycket i dörren kommer att vara ett faktum. Jag rekommenderar er att gå dit tidigt, eller att delta i den här tävlingen!
TÄVLINGEN!
Jag har fem stycken gästlisteplatser att ge ut, alla med en plus en. Ni måste vara 20 år eller äldre för att delta.
Vad jag vill se är att ni skickar in EN av ERA favoritoutfits från året som gått! Alla som skickar in till tävlingen blir sedan upplagda här i bloggen. Ni kan skicka in tills 12:00 den 25:e (TISDAG). Röstningen pågår sedan fram tills 12:00 på dagen den 26:e (ONSDAG).
Så, skicka in ER absoluta favoritoutfit från året som gått. När ni skickar in vill jag även att ni inkluderar erat personnummer och fullständiga namn. Skicka era bidrag till: [email protected] med "THE BASH" i ämnesraden!
Jag kommer inte att skriva ut erat fullständiga namn i bloggen (Om ni inte säger att ni vill, förstås!), och inkludera gärna er bloggadress om ni har en sådan!
LYCKA TILL ALLIHOP!
Le Gluteno
Hej!
Har fått i mig gluten och har knytnävsstora utslag över hela ansiktet och kroppen just nu. Ser minst sagt fascinerande ut, men jag upplever det inte som direkt livshotande.
Fast jäklar vad det bränner och kliar, mina händer ser ut som typ... Jag vet inte!
Vid något tillfälle så måste detta fotas, men mitt kamerabatteri är helt urladdat. Jag får äta gluten någon gång enbart för konstens skull, för jag säger er att knytnävstora, röda utbucklingar över hela en själv alltid är väldigt, så att säga, intressant.
Jag ska sätta på mig en av mina pestmasker nu och dö en poetisk död. Eller snarare: Vakna mycket illamåendes och förmodligen kräkandes imornbitti.
Edit:
Klockan är fanimej tjugo över sju. Jag är sinnessjuk.
Sen
Om mindre än tio minuter borde jag vara på Esque för att möta upp Adeline för en drink och sedan fortsätta kvällen med lustiga små äventyr.
Men jag sitter här i badrock med en folköl i hand.
Tror ni jag blir klar på tjugo? Jag hoppas hon är sen med. Känner mig lite dålig nu, men jag råkade sträcka min högra underarm.
Men jag sitter här i badrock med en folköl i hand.
Tror ni jag blir klar på tjugo? Jag hoppas hon är sen med. Känner mig lite dålig nu, men jag råkade sträcka min högra underarm.
I sanning en fin relation
Idag sa Robert de tre magiska orden.
Han satt vid sitt soffbord med huvudet i händerna, log och tittade mig i ögonen och sa:
"Jag ska bajsa".
Då log jag tillbaka, lutade mig fram och sa:
"Ja, gör det du."
Han satt vid sitt soffbord med huvudet i händerna, log och tittade mig i ögonen och sa:
"Jag ska bajsa".
Då log jag tillbaka, lutade mig fram och sa:
"Ja, gör det du."
Gårdagens outfits
Från väldigt ledigt till fint. Jag gillar verkligen mina hängbyxor. Häng må väl inte vara det mest trendiga, men jag har alltid varit ett stort fan av formlösa veck och böljande fall.
Dagoutfit:
Kofta: H&M
Knytblus: Second hand
Jeans: H&M
Kvällens outfit blev faktiskt exakt samma som gården, plus minkstola och minkkappa från min avlidna mormor.
Annikas lurvjacka
Jag gillar ju Annika. Annika Marklund är grym. Men jag skulle nog faktiskt kunna överväga ett mord eller någon annan form av gräsligt våldsbrott för att komma åt hennes jacka.
Mitt liv som en socialt inkompetent apa
Jag hatar när skiten slår tillbaks i ens eget ansikte, ni vet? Jag är sällsamt dålig på att höra av mig eller ens tacka ja till saker jag blir bjuden till. Hemmafester, middagar osv. Är dålig på det. Hinner inte med allt. Orkar inte alltid osv. Oftast handlar det om det sistnämnda.
Sedan sitter man där helt plötsligt en kväll och tänkte gå ut, så blir man helt plötsligt slagen av den mycket chockerande realisationen att man inte bestämt planer med en enda.
Man har inte ens funderat på det tills, ja, 20-21:00-tiden någon gång eftersom att det är något som helt enkelt inte händer annars. Men man kommer ihåg det, och man tänker: "Eh, oj, hoppsan! Vafan!"
Sedan stirrar man på telefonen en stund, plockar upp dem, och petar förvirrat fram den där telefonlistan. Man tittar på namnen, blir förvirrad över alla telefonnummer man i faktum har och sedan kanske man väljer att ringa upp 3-4 pers. Som alla, då, redan är upptagna och har gjort upp planer.
Så då höjer man ena ögonbrynet och frågar sig: "Jaha? Okej? Vad gör jag då?"
Ett enkelt val i det hela skulle självfallet vara att bara ringa en av killarna man vet är intresserad av en, där har vi fem andra alternativ, exempelvis. Men då kan det hela bli dejtigt, och det är inte något som jag efterfrågar, direkt. Annars kan man ringa någon man definierar mer som en bekantskap än en vän, men utifall att själva bekantskapen bildades för mer än en månad sedan och man ringer först nu när den första facinationen svalnat av så är det inte heller särskilt smickrande. Då vet personen, med allra största sannolikhet, att de är ett nödval.
Nu, då skulle man kunna ringa en person som man i sanning definierar som vän men som man inte gått ut med på ett tag, men det finns ett väldigt problem med det här med. Skälet till varför man inte gått ut tillsammans är för att man inte uppskattar samma typ av ställen, och då blir det platt fall. Jag går inte ut för att gåutandets och alkoholens skull, jag går ut för att jag vill uppleva en specifik klubb, höra en specifik typ av musik och se en specifik typ av människor.
Random ölhak fungerar inte, då är jag hellre hemma och läser en bok. Jag går ut för upplevelsen skull. Inte för alkoholen eller vilken fest som helst. Aldrig.
Så, då kan man självfallet gå ut själv. Det har jag egentligen inga som helst problem med överhuvudtaget. Väldigt ofta prioriterar jag soloutgång framför utgång i exempelvis en pargrupp, för att man blir mycket mer fri att göra vad man vill och helt obesvärat kan dyka upp och försvinna utan att man för den skull är ett svin för att man inte rapporterar om det här till sin vän. Man har inga krav på sig, och kan alltså slappna av helt. Det negativa med det här är dock det faktum att man kan känna sig påträngande när man går in i andra grupper, så därför måste man se till att platsen man går till antingen innehåller i princip inga vänner alls eller att minst en tredjedel av klientelet består av folk man känner.
Båda platserna jag planerar att gå till ikväll är visserligen sådanna ställen. Så det är möjligt att det hela blir ett soloäventyr ikväll, om jag inte lyckas sparka igång Martin Kallisti lite. Får se.
Nu ska jag nog kolla igenom min telefonlista igen, synd att jag inte är kompis med Magnus Betnér, då skulle vi kunna förfesta med drinkar, fixa varandras hår och smink och sedan gå ut och shaka loss med små paraplyer. Men icke.
Sedan sitter man där helt plötsligt en kväll och tänkte gå ut, så blir man helt plötsligt slagen av den mycket chockerande realisationen att man inte bestämt planer med en enda.
Man har inte ens funderat på det tills, ja, 20-21:00-tiden någon gång eftersom att det är något som helt enkelt inte händer annars. Men man kommer ihåg det, och man tänker: "Eh, oj, hoppsan! Vafan!"
Sedan stirrar man på telefonen en stund, plockar upp dem, och petar förvirrat fram den där telefonlistan. Man tittar på namnen, blir förvirrad över alla telefonnummer man i faktum har och sedan kanske man väljer att ringa upp 3-4 pers. Som alla, då, redan är upptagna och har gjort upp planer.
Så då höjer man ena ögonbrynet och frågar sig: "Jaha? Okej? Vad gör jag då?"
Ett enkelt val i det hela skulle självfallet vara att bara ringa en av killarna man vet är intresserad av en, där har vi fem andra alternativ, exempelvis. Men då kan det hela bli dejtigt, och det är inte något som jag efterfrågar, direkt. Annars kan man ringa någon man definierar mer som en bekantskap än en vän, men utifall att själva bekantskapen bildades för mer än en månad sedan och man ringer först nu när den första facinationen svalnat av så är det inte heller särskilt smickrande. Då vet personen, med allra största sannolikhet, att de är ett nödval.
Nu, då skulle man kunna ringa en person som man i sanning definierar som vän men som man inte gått ut med på ett tag, men det finns ett väldigt problem med det här med. Skälet till varför man inte gått ut tillsammans är för att man inte uppskattar samma typ av ställen, och då blir det platt fall. Jag går inte ut för att gåutandets och alkoholens skull, jag går ut för att jag vill uppleva en specifik klubb, höra en specifik typ av musik och se en specifik typ av människor.
Random ölhak fungerar inte, då är jag hellre hemma och läser en bok. Jag går ut för upplevelsen skull. Inte för alkoholen eller vilken fest som helst. Aldrig.
Så, då kan man självfallet gå ut själv. Det har jag egentligen inga som helst problem med överhuvudtaget. Väldigt ofta prioriterar jag soloutgång framför utgång i exempelvis en pargrupp, för att man blir mycket mer fri att göra vad man vill och helt obesvärat kan dyka upp och försvinna utan att man för den skull är ett svin för att man inte rapporterar om det här till sin vän. Man har inga krav på sig, och kan alltså slappna av helt. Det negativa med det här är dock det faktum att man kan känna sig påträngande när man går in i andra grupper, så därför måste man se till att platsen man går till antingen innehåller i princip inga vänner alls eller att minst en tredjedel av klientelet består av folk man känner.
Båda platserna jag planerar att gå till ikväll är visserligen sådanna ställen. Så det är möjligt att det hela blir ett soloäventyr ikväll, om jag inte lyckas sparka igång Martin Kallisti lite. Får se.
Nu ska jag nog kolla igenom min telefonlista igen, synd att jag inte är kompis med Magnus Betnér, då skulle vi kunna förfesta med drinkar, fixa varandras hår och smink och sedan gå ut och shaka loss med små paraplyer. Men icke.
Vissa av de jag känner är så jävla... ja, Stureplan
En av mina "Stureplansbekantskaper" ringer upp och ska informera mig om ett litet problem, enligt henne, dårå.
Tjej: Hanna, jag kollade din blogg och din outfit från igår.
Jag: Ja?
Tjej: Jättefin! Verkligen!
Jag: Tack!
Tjej: Men alltså den där lilla bilden där man ser bara dig, alltså...
Jag: Vad?
Tjej: Din panna.
Jag: Vad är det med min panna?
Tjej: Alltså, det är veck i den. Var det verkligen en bra bild att välja?
Jag: Vaddå?
Tjej: Och jag vill inte låta taskig, men det kanske är dags att botoxa lite där så att du inte får permanenta fåror?
Jag: Va?
Tjej: Ja, ångerveck liksom. Det vill man inte ha, man ser så deprimerad och sliten ut då.
Jag: JAG KANSKE ÄR DEPRIMERAD OCH SLITEN!
Tjej: Alltså...
Jag: Jag ska botoxa din stjärt.
Tjej: Men Hanna--
Jag: Jag ska botoxa dina ögon! De ska bli stora och uppsvällda! Mangaögon!
Tjej: Men bli inte sådan nu, jag vill ju bara vara snäll--
Jag: Jag ska botoxa din pojkväns penis så att den inte är så ådrig.
Jag: Jag ska botoxa ditt lockiga hår så att det blir rakt.
Jag: Jag ska botoxa din vollangkjol så att den blir en tajt liten horkjol.
Tjej: Hanna!
Jag: Jag skulle visserligen kanske kunna botoxa mitt anus, jag upplever att min ring är lite skrynklig.
Tjej: Jag tror inte att man kan göra det, men man kan bleka...
Jag: HEJDÅ! HEJDÅ HEJDÅ HEJDÅ HA TREVLIG HELG GOD JUL HEJ!
Tjej: Hanna, jag kollade din blogg och din outfit från igår.
Jag: Ja?
Tjej: Jättefin! Verkligen!
Jag: Tack!
Tjej: Men alltså den där lilla bilden där man ser bara dig, alltså...
Jag: Vad?
Tjej: Din panna.
Jag: Vad är det med min panna?
Tjej: Alltså, det är veck i den. Var det verkligen en bra bild att välja?
Jag: Vaddå?
Tjej: Och jag vill inte låta taskig, men det kanske är dags att botoxa lite där så att du inte får permanenta fåror?
Jag: Va?
Tjej: Ja, ångerveck liksom. Det vill man inte ha, man ser så deprimerad och sliten ut då.
Jag: JAG KANSKE ÄR DEPRIMERAD OCH SLITEN!
Tjej: Alltså...
Jag: Jag ska botoxa din stjärt.
Tjej: Men Hanna--
Jag: Jag ska botoxa dina ögon! De ska bli stora och uppsvällda! Mangaögon!
Tjej: Men bli inte sådan nu, jag vill ju bara vara snäll--
Jag: Jag ska botoxa din pojkväns penis så att den inte är så ådrig.
Jag: Jag ska botoxa ditt lockiga hår så att det blir rakt.
Jag: Jag ska botoxa din vollangkjol så att den blir en tajt liten horkjol.
Tjej: Hanna!
Jag: Jag skulle visserligen kanske kunna botoxa mitt anus, jag upplever att min ring är lite skrynklig.
Tjej: Jag tror inte att man kan göra det, men man kan bleka...
Jag: HEJDÅ! HEJDÅ HEJDÅ HEJDÅ HA TREVLIG HELG GOD JUL HEJ!
Min skam (men jag äter inte snor i alla fall)
Johnny Scharonne säger:
Min fågel är äcklig och äter mitt saliv
Fridén säger:
BLÄÄÄÄ!
Fridén säger:
Oförskämd fågel!
Johnny Scharonne säger:
den får göra det! den tror jag är dens mamma
Fridén säger:
Brukar du äta din mammas saliv?
Johnny Scharonne säger:
nej, men fågelmammor kräks upp mat åt sina bäbisar
Fridén säger:
Det brukar inte jag.
Fridén säger:
Brukar du göra det åt din fågel?
Johnny Scharonne säger:
inte kräkas, bara ge den saliv när den pussar på mina läppar
Fridén säger:
Det är visserligen ett mycket försvarligt skäl till bulimi.
Johnny Scharonne säger:
haha
Johnny Scharonne säger:
"jag vill ju bara mata min fågel!"
Fridén säger:
Du sitter och låter det sippra ut, i bubblor typ?
Johnny Scharonne säger:
jaa
Fridén säger:
Fysatan.
Fridén säger:
Jag gör så ibland med mig själv.
Fridén säger:
Gör en liten salivbubbla.
Fridén säger:
Så suger jag in den igen.
Johnny Scharonne säger:
hahah...det är typ värre
Fridén säger:
Men ibland misslyckas jag för att bubblan går sönder!
Fridén säger:
Och då får jag dregel över hela mig.
Fridén säger:
Då känner jag mig patetisk och äcklig. Jag skäms.
Julfest med Housewives
Jag ska hit ikväll.
Gårkvällens outfit
Sedan en kvällsvariant. Dagsoutfiten skulle ju ha fungerat bra, men kjolen sprack i den lilla gångslitsen baktill. Får se vad jag kan göra åt det. Inte för att jag blev onöjd med kvällens val, direkt.
Jacka: Mango
Halsband: H&M
Klänning: Monki
Strumpbyxor: H&M
Pumps: Skopunkten
Jag gillar hur strumpbyxorna fångar upp färgen perfekt från FEJKBÄRNSTENEN i halsbandet. Syns kanske inte så tydlgt i bilden, strumpbyxorna går egentligen mer åt senapsgult än orange i faktiska livet.
Maskerna
Ni har undrat om mina masker. Jag har tänt svara på det länge man bara glömt bort. De kommer i alla fal från en butik som heter Smyckegalleriet som ligger bredvid FACE på Götgatspuckeln (högsta punkten på Götgatan).
De kostar 75 kronor styck och det tas in nya varianter hela tiden, stort tips!
Bilderna ovan är på Tova Jertfelt och min lillebror Johan. Fotocredd går till Tova!
De jävla julbordsmännen
Det kunde ha blivit en fantastisk kväll. Men det blev det inte.
Kul på Bonfesten. Sedan Riche. Jättefint. Många vänner. Trevligt.
Men alla dessa julbord går mig på nerverna.
Hundratals kostymklädda män som är ute i trupp och firar med företaget. Går man förbi ett bord så är det kört. De börjar rycka och slita i en. Vråla. "Öh tjejen öh champagne öööööh drinkar ööööö kom hit".
Nejfuckingnejtack.
Jag går inte ut på krogen för att få gratissprit av fulla människor. Jag går ut för att ha det trevligt med mina vänner. Och efter att den här proceduren upprepats typ 15 gånger på Riche så orkade jag inte längre.
Herregud. Jag är 21. Ser ut som typ 17 (tydligen, enligt folk) jag vill inte bli bjuden på skumpa eller drinkar av män i 30-40-årsåldern. Nix. Nada. Nej.
Och jag tycker att det är äckligt. Vidrigt. Motbjudande.
Fråga trevligt? Okej. Visst. Men fortfarande nejtack. Rycka i? Vråla? Bröla?
Snälla. Kom igen. Avliva er. Tack.
Kul på Bonfesten. Sedan Riche. Jättefint. Många vänner. Trevligt.
Men alla dessa julbord går mig på nerverna.
Hundratals kostymklädda män som är ute i trupp och firar med företaget. Går man förbi ett bord så är det kört. De börjar rycka och slita i en. Vråla. "Öh tjejen öh champagne öööööh drinkar ööööö kom hit".
Nejfuckingnejtack.
Jag går inte ut på krogen för att få gratissprit av fulla människor. Jag går ut för att ha det trevligt med mina vänner. Och efter att den här proceduren upprepats typ 15 gånger på Riche så orkade jag inte längre.
Herregud. Jag är 21. Ser ut som typ 17 (tydligen, enligt folk) jag vill inte bli bjuden på skumpa eller drinkar av män i 30-40-årsåldern. Nix. Nada. Nej.
Och jag tycker att det är äckligt. Vidrigt. Motbjudande.
Fråga trevligt? Okej. Visst. Men fortfarande nejtack. Rycka i? Vråla? Bröla?
Snälla. Kom igen. Avliva er. Tack.
Jag vägrar vara sån
Usch. Vet ni vad jag just gjorde?
Okej, för det första var jag i duschen.
Men!
Hade ringt ett telefonsamtal innan utan svar. Och i duschen så började min telefon låta. SMS-signalen. Jag stelnade till och upprepade samma mantra: "Okej. Det är inte det. Inte det. Inte det. Det är något annat. Någon kompis som dj:ar på något ställe som vill att man ska komma eller något om Bon-festen, alternativ någon kackig julhälsning från typ 3. Det är inte det, inte det. Bli inte besviken. Bli INTE besviken. Bah. Fan. Du tänker det ändå. Okej! Tänk negativa tankar. Bli INTE besviken sedan. Tänk NEGATIVA tankar Hanna!"
Går upp och kollar SMS. Ja. Kompis om BON-festen.
Jag blev besviken ändå.
Fuckit. Det här gillar jag inte.
Något måste göras åt det hela.
Det passar inte in på min image att vara sådär... ja. Sådär som alla andra är. Med sånt. Närsomhelst kommer jag väl börja göra töntiga saker i stil med att tolka punkter och frågetecken i SMS och typ bröla över att någon ringer en halvtimma senare än väntat och bli lika sinnessjuk som alla andra. Eller, än värre: TOLKA FACEBOOK-STATUS.
I tell you: Not okay.
Nu ska jag gå till BON-festen och inte komma in.
Sen-osare som aldrig lär sig
Men fuck. Jag osade väldigt sent till Bons lilla fest igår. Kanske för sent. Vet inte om det kom med. Om jag fick någon bekräftelse. Jag vill ju inte gå dit om det inte kom med, eller, det går nog bra ändå, men den blotta tanken på att bli förnedrad i dörren får min stackars mage att knipa.
Scenario:
Vakt: Nepp, ledsen, ingen lista här.
Jag: Heppa... eh okej. Fan. Eh. Vad gör jag nu? Ringer Krister?
Vakt: Jag vet inte.
Så får jag ringa upp VD:n och gnälla. Men det känns ju som att det är tragik rakt igenom. Så gör man väl inte, eller? Har ju gjort sånt förut iof. När jag skulle på Stureplans 2:årsjubileum men losat mitt legg. Först fick jag Calle Schulman att smyga in mig på gästlistan och sedan ringde jag och dubbelkollade med Emilia Pavlovski att det var lugnt utan legg och sedan ringde jag och terrade Alex Schulman också, bara för säkerhetsskull. Men jag är ju inte jobbig längre. Nu ska allt fungera galant. Alltid. Inget mer kiv eller så. Allt på räkmackan.
Så ordnat och fint. Inget mer smussla sig in som en gång i tiden. ALDRIG VARA EN JÄVLA PLUS EN.
Hörni. Ni på Bon. Vet att många av er läser den här jävla helvetesbloggen. Send a reassuring kommentar så blir jag glad. Tack!
Scenario:
Vakt: Nepp, ledsen, ingen lista här.
Jag: Heppa... eh okej. Fan. Eh. Vad gör jag nu? Ringer Krister?
Vakt: Jag vet inte.
Så får jag ringa upp VD:n och gnälla. Men det känns ju som att det är tragik rakt igenom. Så gör man väl inte, eller? Har ju gjort sånt förut iof. När jag skulle på Stureplans 2:årsjubileum men losat mitt legg. Först fick jag Calle Schulman att smyga in mig på gästlistan och sedan ringde jag och dubbelkollade med Emilia Pavlovski att det var lugnt utan legg och sedan ringde jag och terrade Alex Schulman också, bara för säkerhetsskull. Men jag är ju inte jobbig längre. Nu ska allt fungera galant. Alltid. Inget mer kiv eller så. Allt på räkmackan.
Så ordnat och fint. Inget mer smussla sig in som en gång i tiden. ALDRIG VARA EN JÄVLA PLUS EN.
Hörni. Ni på Bon. Vet att många av er läser den här jävla helvetesbloggen. Send a reassuring kommentar så blir jag glad. Tack!
KERLEKSKRANK
Men fy satan.
Jag är lite äcklad av mig själv. Jag har känt mig mystiskt kärlekskrank de senaste tre dagar. I någon speciell? Njae. Jag bara känner att jag har en djup önskan om romantik inom mig (kräk) som måste appliceras på passande offer.
Och jag har inte ens ägglossning!
Fattar inget.
Jag kompenserar det genom att äta väldigt mycket mat, läsa böcker och INTE gå ut och festa. Alkohol plus kärlekskrankhet kan, i min erfarenhet, leda till mycket dåliga one night stands. Ochdetskaviintehasörru.
UHMUSTNOTCALLANYEXONMYTELEPHONEMUSTNOT.
Jag är lite äcklad av mig själv. Jag har känt mig mystiskt kärlekskrank de senaste tre dagar. I någon speciell? Njae. Jag bara känner att jag har en djup önskan om romantik inom mig (kräk) som måste appliceras på passande offer.
Och jag har inte ens ägglossning!
Fattar inget.
Jag kompenserar det genom att äta väldigt mycket mat, läsa böcker och INTE gå ut och festa. Alkohol plus kärlekskrankhet kan, i min erfarenhet, leda till mycket dåliga one night stands. Ochdetskaviintehasörru.
UHMUSTNOTCALLANYEXONMYTELEPHONEMUSTNOT.
Shades of gray
Nöjd med min nya kofta. Och halsband. Otvivelaktigt.
Ryssmössa (SÅ TVÅTUSENFEM ASSÅ!): Second hand
Halsband: H&M
Linne: H&M
Kofta: H&M
Kjol: Vacuum
Strumpbyxor: H&M
Knästrumpor: Wardrobe Stockholm
Skor: Second hand
Ibland undrar jag: Vad vore jag utan H&M? Och hur mycket skulle deras förtjänst cuttas om jag slutade handla där?
Underbara halsband
Smycken, precis som skor, är väl inte heller en sådan där grej jag brukar shoppa på H&M. Direkt. Men det här halsbandet fick mig nästan att kräkas av ren och skär lycka! Jag älskar stora och blaffiga smycken i överflöd, som ni vet, men jag är ett klantarsel så saker kommer regelbundet bort eller går sönder, så när jag väl hittar något jag gillar blir jag så glad!
Och det här halsbandet är fantastiskt. Det är gigantiskt. Det är fint. Och det andas till och med lite av samma överdådiga stil som man kan hitta i Final Fantasy-spelen, och gammal spelnörd som jag är så passar det mig perfekt.
I övrigt har jag nästan bara hittat skitfula stora halsband i affärerna. Med stora, oformliga träbitar, fjädrar och hajtänder. Och eh, nej, jag vill inte ha en jävla drömfångarna runt halsen, tacksåmycket. Har de inte sett ut som en vandrande indianmyt i en B-film från USA så har de varit alldeles för korta för att fungera bra, och jag föredrar om halsband inte minimerar hela min hals och breddar mitt axelparti, som korta halsband med stora hängen har en tendens att göra.
Så, loves it! 198 kronor. Billigt och bra.
Det perfekta blommönstret
Efter att jag hittade mina helt perfekta högklackade skor på Din Sko för ett antal månader sedan så har jag inte ens kunnat titta på skor utan att fnysa uttråkat.
Tills igår, när jag hittade de här på H&M! Det perfekta blommönstret. Jättebekväma. 129 kronor.
Perfekt.
Så fina
Så här glada är jag och Katta när vi går ut och shoppar tillsammans! Livet är alltid en fest med oss.
Vi går runt, köper för stora underkläder och stor och vrålar om hur läckert det är med mammatrosor (både jag och Katta hatar tajta underkläder, och jag föredrar dessutom mina mycket högt skurna, buppa!) och hur vi måste ha något att växa i efter julmaten. Vi inspekterar våra porer i speglarna, dissar saker högljutt och tar upp allt utrymme runt om oss. Vi sjunger också. Pratar politik. Vi är allmänt vedervärdiga. Folk backar. Jag älskar det.
Vi talar om våra tarmar. Vi är tarmdrottningarna.
Vi skulle köpa underkläder. Det gjorde Katta. Jag köpte underkläder, kofta, halsband, shorts och två toppar. Jag hatar mig själv.
Jag hatar ansiktsbehåring!
Ja. Jag är väldigt glad att jag varit mycket mån om att säga "alla tycker olika" i mina inlägg om kroppsbehåring istället för "det är fel att ogilla hår!" Annars skulle jag nämligen aldrig kunna skriva det här.
Jag. Hatar. Skägg.
Det går fetbort.
Jag har lärt mig att jag egentligen inte får uttrycka sådanna här åsikter när jag har en stor blogg. Att jag inte är en individ. Utan att jag egentligen ä en massiv mängd text som produceras efterhand. Men vet ni? Jag är en person, och även jag har tycke och smak. Så den här gången får ni inte kalla mig för crap för att jag har en genuin åsikt om hur folk jag ska hångla med ska se ut.
Och för mig går skägg, och egentligen speciellt mustasch, fetbort.
Blähähähähä!
Jag. Hatar. Skägg.
Det går fetbort.
Jag har lärt mig att jag egentligen inte får uttrycka sådanna här åsikter när jag har en stor blogg. Att jag inte är en individ. Utan att jag egentligen ä en massiv mängd text som produceras efterhand. Men vet ni? Jag är en person, och även jag har tycke och smak. Så den här gången får ni inte kalla mig för crap för att jag har en genuin åsikt om hur folk jag ska hångla med ska se ut.
Och för mig går skägg, och egentligen speciellt mustasch, fetbort.
Blähähähähä!
Vad anser killarna om kvinnors kroppsbehåring?
Efter att jag publicerat inlägget om att alla killar faktiskt inte hyser aversioner mot håriga kvinnokroppar så fick jag bland annat mothugg från en person som ville hävda att alla hans/hennes manliga vänner hatade hår. Så kan det väl visserligen ha varit, jag vet inte hur sexistisk och likartad just hans/hennes krets var. Men jag vet att det inte stämmer överrens med männen jag känner.
Jag har därför plockat olika manliga bekantskaper, i olika åldrar och helt olika kretsar och ställt samma fråga. Svaren varierar också, precis som jag tidigare hävdade. Vi är alla olika, även män. Tro det eller ej!
Frågan lyder: Vad anser du om kvinnlig kroppsbehåring?
Calle Schulman
Frilansskribent och delägare i Schulmangruppen
"Kroppshår är bra. Kan bli jävligt illa berörd av tjejer utan ett
enda hårstrå på kroppen.För det första för att det ger
pedofilkänsla som gör mig illa till mods. För det andra för att
det visar en ängslighet som är sjukt osexig och oattraktiv."
Carl M Sundevall
Nattklubbschef för Spy Bar och Chefredaktör på Stureplan
Och självklart även Herrbloggare på Stureplan - blogg.stureplan.se/herrbloggen
Stefan
Frilansare inom 3D-grafik och professionell Pokerspelare i Las Vegas
"Lagom är bäst. Man behöver inte se ut som en regnskog, men jag gillar inte kalt heller."
Mikael Erhlington
Modell på Mikas, Stockholm
"Det spelar ingen stor roll, bara det inte är en regnskog.
Däremot så gillar jag verkligen inte håriga armhålor, det går fetbort."
Ola Bini
Programmerare på ThoughtWorks Studios i London,
har gett ut boken "Practical JRuby on Rails". Har även en blogg - ola-bini.blogspot.com
"Jag gillar inte kroppsbehåring på mig själv, men har ingen åsikt om min
partners behåring. Däremot så hatar jag stubb. Det gör alla. Även tjejer."
Martin Kallisti
Creative Director. Blogg: uppland.blogspot.com
"Om man hittar en kvinna man anser för hårig får man
väl raka henne om det upplevs som störande."
Jag har därför plockat olika manliga bekantskaper, i olika åldrar och helt olika kretsar och ställt samma fråga. Svaren varierar också, precis som jag tidigare hävdade. Vi är alla olika, även män. Tro det eller ej!
Frågan lyder: Vad anser du om kvinnlig kroppsbehåring?
Calle Schulman
Frilansskribent och delägare i Schulmangruppen
"Kroppshår är bra. Kan bli jävligt illa berörd av tjejer utan ett
enda hårstrå på kroppen.För det första för att det ger
pedofilkänsla som gör mig illa till mods. För det andra för att
det visar en ängslighet som är sjukt osexig och oattraktiv."
Carl M Sundevall
Nattklubbschef för Spy Bar och Chefredaktör på Stureplan
Och självklart även Herrbloggare på Stureplan - blogg.stureplan.se/herrbloggen
"Jag är den sista generationen där folk inte rakade sig mellan benen, så buske är helt okej. Likaså håriga armhålor. Detta dock till pris för benen. Jag är vadfetiscist och klarar inte av håriga vader."
Stefan
Frilansare inom 3D-grafik och professionell Pokerspelare i Las Vegas
"Lagom är bäst. Man behöver inte se ut som en regnskog, men jag gillar inte kalt heller."
Mikael Erhlington
Modell på Mikas, Stockholm
"Det spelar ingen stor roll, bara det inte är en regnskog.
Däremot så gillar jag verkligen inte håriga armhålor, det går fetbort."
Ola Bini
Programmerare på ThoughtWorks Studios i London,
har gett ut boken "Practical JRuby on Rails". Har även en blogg - ola-bini.blogspot.com
"Jag gillar inte kroppsbehåring på mig själv, men har ingen åsikt om min
partners behåring. Däremot så hatar jag stubb. Det gör alla. Även tjejer."
Martin Kallisti
Creative Director. Blogg: uppland.blogspot.com
"Om man hittar en kvinna man anser för hårig får man
väl raka henne om det upplevs som störande."
Max hard AKA. Eva Karlsson Strid
Besatt, någon? Jag tycks ha fått en mycket hängiven groupie.
"Stureplansmodell" "orgasm" och "paris hilton". Ah, med andra ord har vi att göra med en skäggig gubbe, runt 60 bast med snuskiga fantasier om 20-åriga tjejer. Då vet vi. Som vi först misstänkte, med andra ord.
I övrigt har jag alltid undrat vad det är som driver folk till att skicka hundra meddelanden i rad utan svar.
Katarina Ekblad
Det här är Katarina Ekblad. Hon är en av de människorna vars vänskap jag är mest glad över att jag stiftat i mitt liv. Jag älskar henne, som man älskar vissa vänner. Hon är viktig för mig. Och idag är hon min inneboende.
Katta och jag började känna varandra bättre en dag när hon kom på förfest hemma hos mig. Innan hade vi bara varit extremt ytliga bekantskaper. Jag visste inte mer om henne förutom det faktum att hon jobbade på SF-bokhandeln, alltid hade lustiga hårkreationer i multifärgade plastdreads och att hon var liten, sisådär 157 cm lång.
Men det var första tillfället vi verkligen talades vid, och jag började upptäcka vilken fantastiskt strålande människa hon var. Vid det tillfället träffade jag en man vid namn Martin som jag var kär i, och samtidigt träffade jag på Katta, som jag fick en kraftig, vänskaplig kärlek för. Om vi då jämför kärleken jag hyste till Martin och den jag hyste för Katta så var ingen av dem större än den andra - bara olika.
Jag kunde träffa Martin och Katta ringde, och vi kunde sitta i telefon i en och en halv timma meda han pockade irriterat på mig.
Katta är fantastiskt. Hon är klok. Smart. Tänker snabbt och kan se saker ur oändligt många perspektiv. Precis som jag är hon feminist, och vi kan sitta i timmar och diskutera politik ur olika synvinklar. Vi lär varandra mer vid dessa tillfällen än vad man annars kanske gör på ett halvår.
Hon är även laktosintolerant - men skiter helhjärtat i det! Hennes tarmproblem går garanterat att jämföra med mina egna, och hon är nog den enda jag känner som talar mer om sin tarm än vad till och med jag gör. När vi går ut tillsammans är vi inte Hanna och Katta. Nej, vi är de dampiga, feministiska tarmdrottningarna.
Sedan kan vi låna varandras kläder och skor. Höhö. Och det är ju något som till och med går att värderas i PENGAR.
Vad finns det för poäng här? Ingen alls egentligen, förutom att bedyra mina känslor. Katta är min vän, och jag älskar henne. Vilket är kanske varför hon har över femtio inlägg i den här bloggen där jag nämner henne. Hon ska fanimej få börja gästblogga. Ni skulle, utan tvivel, älska henne också.
R.I.P - Eva Karlsson Strid
Eva Karlsson Strid var som en supernova. En kavalkad av meddelanden tills hon exploderade i ett raderat Facebook-konto. Du kommer saknas, Eva, för jag såg fram emot att föra den här brevväxlingen, med ditt fantastiska och eldiga språk, längre.
Jag föredrar delen när "Eva" ska vara skolboksduktig och rätta sin felstavning på narcissist, och det tyvärr fortfarande blir väldigt, väldigt fel.
Onani och stolthet
Queerdiktatorn kom just in och ifrågasatte en tråd här på bloggen. Queerdikatorn hävdade väl mer eller mindre att det var löjligt att tävla om vem som började onanera tidigast, och hävdade att uppmuntring till onani var lika skadligt som förbud.
Helt citat:
"När folk började onanera är ganska ointressant i mina ögon. Folk börjar onanera i olika åldrar av olika anledningar. För mig låter det som vissa som kommenterar tävlar om vem som har längst kuk typ. Jag har heller inte hört några moralgrejer på de närmsta 100 åren om när folk ska börja onanera. Ingen går och frågar föräldrarna om de får onanera så alla börjar när de själva är redo. Att uppmuntra barnet att onanera tror jag är lika skadligt som att förbjuda det."
Jag håller verkligen, verkligen inte med. Att se tjejer tävla om hur tidigt de onanerade, ja, precis som man jämför vem som har störst penis - ser jag som extremt befriande. Hur många tjejer är det som faktiskt är stolta över sin onani? Vissa, ja. Och de ses som skräniga. Är det något som folk gör i allmänhet? Nej. Onani talas mindre om än vad sex gör. Det är mer tabubelagt att tala om onani än sex. Ja, man kan säga "klart att det är okej att onanera.", men hur många säger egentligen "jävlar vilken bra onanisession jag hade igår!" jämfört med "åh, vilket bra sex jag hade igår!"
Hur många?
HUR MÅNGA?
Och hur vanliga, vettiga och sansade anses dessa vara? Inte särskilt.
Jag har flera tjejkompisar som aldrig onanerar överhuvudtaget. Visst, de vet att det är okej att onanera, men de känner sig fortfarande dumma när de gör det. Visst, de har läst i hundra olika KP-liknandegrejer att det är helt "normalt", men talas det om i normal samtalston? Eh, nej. Det låter så här.
"Det är helt normalt att onanera och när man börjar är helt upp till en själv. Det är alldeles normalt och man ska inte känna sig konstig för det. Det är heeeeelt natuuuuuuurligt och heeeeelt noooormaaaalt och iiiiiinte feeeeeel. Bååååde tjejer och kiiiilllar gör det och det är heeeeelt natuuuurligt och nåååårmaaaalt."
Ja. Okej. Tack för att ni upprepar hundra gånger att det är normalt i en väldigt skrämmande och psykotisk röst. Uppmuntrar säkert flera. Säkert. Tror jag nog. Folk blir säkert uppmuntrade. Eller, eh, inte.
Jag har också flera, flera tjejkompisar som aldrig upplevt en enda orgasm i hela sitt liv. Det är i princip samma tjejer som aldrig onanerat. De flesta av de här tjejerna blir också stela när de väl har sex. De känner inte sin egen kropp. De vet inte vad de gillar förutom ren mental stimulation. De vet inte vad det är som får deras upphetsning att rinna över koppen och leda till en, ja, en jävla orgasm!
Jag ser gärna att tjejer tävlar om vem som började onanera först eller vem som gör det mest. Det är fantastiskt att se folk vara stolta och skryta om det här. Så länge man bara viskar och säger "Det är naturligt, det är okej" så är det inte en enda jävel som har rädsla inför det hela tro att det är naturligt eller okej.
Det krävs stolthet. Det krävs skryt.
Jag är så stolta över er för att ni skryter om det. Ni är framtiden. Ni är vägledningen för unga tjejer. Ni är de som håller i den jävla fanan för en ny generation kvinnor som kommer att ha precis lika lätt för att få orgasmer som killar. För tjejer som utan besvär kan hänge sig åt sig själva i flera timmar i sträck om de så önskar. För tjejer som vågar lära känna sina egna kroppar. För tjejer som vågar ta för sig i sängen och minsan inte nöjer sig med "lite närhet" eller "intimitet", utan som förihelvete vill få en jävla orgasm också!
YOU GO GIRLS!
Idag onanerade jag tyvärr bara två gånger, hur många gånger har ni onanerat idag? Kom igen, nu tävlar vi, nu SKRYTER vi bannemig för i helvetet! Den som onanerat mest vinner!
Sneak preview vår 2008, Hanna Fridén-masken
Tova Jertfelt skickade ett hatbrev till den där tjejen på Facebook som snott min bild. Hon påpekade hur ypperligt dumt det var att använda någon annans bild, hur hon skulle bli tvungen att gå runt i Hanna Fridén-masker hela dagarna och hur hennes liv skulle bli helt omöjligt
Det här mailet ledde dock till något mer, en strålande affärsidé! Tova har nu utvecklat en fantastiskt vacker Hanna Fridén-mask!
Se det som en sneak preview av våren 2008s största IT-grej. Den fashionabla Hanna Fridén-masken. En must have för alla ängsliga fashionistas där ute! Rekommenderade platser att använda den på är bland annat kön utanför Spy Bar, en garanterad biljett rakt in. Bättre än VIP-kort.
Förbeställ nu! De kommer att gå åt som smör! H&Ms specialkollektioner kan slänga sig i väggen!
Sneak preview vår 2008.
Det här mailet ledde dock till något mer, en strålande affärsidé! Tova har nu utvecklat en fantastiskt vacker Hanna Fridén-mask!
Se det som en sneak preview av våren 2008s största IT-grej. Den fashionabla Hanna Fridén-masken. En must have för alla ängsliga fashionistas där ute! Rekommenderade platser att använda den på är bland annat kön utanför Spy Bar, en garanterad biljett rakt in. Bättre än VIP-kort.
Förbeställ nu! De kommer att gå åt som smör! H&Ms specialkollektioner kan slänga sig i väggen!
Kärleksförklaringen för den svältfödda
Det här är en bild jag ser regelbundet hos tjejers bloggar. Det här är också ett fenomen som många av mina tjejkompisar talar om.
När det är två tandborstar. Då är det fint. Då betyder det något. Då har man i någon slags relation.
"Åh, nu har jag en tandborste i hans lägenhet! Han gav mig en tandborste!"
"Ååååh, men då betyder det ju något, då vill han ju att du ska vara där hos honom!"
Jag fattar inte det där. Och har aldrig gjort. Det här är då hemma hos brunchkillen. Jag har haft tandborste där sedan första kvällen, givetvis, då jag alltid begär tandborste om jag ska sova hos någon (och ger dem mig ingen är de dumma skabb, ärligt) jag har även en tandborste hemma hos Robert, precis som John har en tandborste hemma hos Robert också (ooooh, is that like, y'know, gay loving and übercute relationships according to you then? Hubbalubbaloooo!) och så vitt jag vet har jag och Robert ingen romantiskt relation överhuvudtaget.
Däremot blev min tandborste nerflyttad från den gömda hyllan till den "offentliga" tandborstskålen senast jag sov hos brunchkillen. Med middagen, ni vet.
Men vet ni vad? Det betyder fortfarande inget. Hur svältfödda är man på romantik om man ska tolka in sådant som något... ja, meningsfullt? Kan man inte bara ta varandra på orden och sluta tolka, eller är det så att vuxna människor är helt inkapabla till vettigt, verbalt utbyte? Det är en TANDBORSTE, vänner. En Tandborste! Ett redskap som är till för att sköta tandhygienen. Det är ingen blomma. Ingen ring. Ingen kärleksförklaring. Inget löfte om monogami. Det är ett hygienredskap.
I övrigt har jag och brunchkillen inte hört av varandra på en vecka, så jag är jävligt glad att jag inte är en tolkare, hörni.
Ps. Tandborsten jag har hos Robert är av bättre kvalitet. Ds.
Jag skickar hatbrev
Jag tänkte att jag skulle skicka ett hatbrev till tjejen som tagit en bild på mig som presbild, det här blir bra.
En bildtjuv!
Den här tjejen har snott en bild på mig som sin profilbild på Facebook. Är det okej? Nej det är det inte.
Jag uppmanar er till att skicka många, många hatbrev till den här personen. Förmodligen är det inte ens en tjej, utan en äcklig gammal snuskis som vill komma i kontakt med unga människor. Okej?
Kör!
Mord vs Mens
Ps.
När jag försöker hitta bilder på mensfläckar på kläder på Google så hittar jag en massa reklam för tvättmedel och typ Vanish och sånt som ska ta bort blodfläckar.
Men på alla exempelbilder så är det blodfläckar på skjortor. Vid knappslån ungefär. Skjortor.
Det får mig att tänka på MORD. Hur man tvättar bort blod från MORD. Och det har de på sina reklambilder minsan, när det handlar om grejer som är grymt för att få bort blodfläckar, som då alltså borde vara en produkt som främst riktas till kvinnor i fertil ålder.
Men nej, det är ju mycket mysigare med MORD än mens. Det förstår jag väl. Mensfläck vore ju sjukt äckligt. Buuueeeh hallåå meeens äääääckligt ysch ysch!
Ge mig förfan en bindreklam med blodfläckar i stjärten nu, annars sprängs jag.
När jag försöker hitta bilder på mensfläckar på kläder på Google så hittar jag en massa reklam för tvättmedel och typ Vanish och sånt som ska ta bort blodfläckar.
Men på alla exempelbilder så är det blodfläckar på skjortor. Vid knappslån ungefär. Skjortor.
Det får mig att tänka på MORD. Hur man tvättar bort blod från MORD. Och det har de på sina reklambilder minsan, när det handlar om grejer som är grymt för att få bort blodfläckar, som då alltså borde vara en produkt som främst riktas till kvinnor i fertil ålder.
Men nej, det är ju mycket mysigare med MORD än mens. Det förstår jag väl. Mensfläck vore ju sjukt äckligt. Buuueeeh hallåå meeens äääääckligt ysch ysch!
Ge mig förfan en bindreklam med blodfläckar i stjärten nu, annars sprängs jag.
Min första mens och stoltheten runtomkring
Min första mens.
Jag vill berätta lite om min första mens!
I ärlighetens namn kan jag inte riktigt komma ihåg den. En dag hade jag blod i trosan. Väldigt litet dock, inget som direkt innebar behov av varken binda eller tampong. Jag sket i det. Jag brydde mig inte just. Sedan hade jag mens lite då och då i ett halvårs tid eller mer.
Sedan, när jag egentligen började bry mig om det var en dag på gympan då jag inte ville vara med. Då hade jag den där minimala mensen igen, som ändå växt sig starkare eftersom. Jag brydde mig inte då heller. Men jag ville inte vara med på gympan. Så jag satte mig ner och bara: "Buuhu nej något konstigt har hänt bläää jag tror att jag fått mens?" Buhuhu.
Så jag slapp vara med på gympan, men fick mig dock ett straff pga. det här. I en halvtimma efteråt satt den kvinnliga gympaläraren och plockade fram bindor och tamponger och förklarade hur det hela fungerade. Jag fick ett straff för mitt mycket vältänkta skolk. Skit. Men struntsamma.
I övrigt generade inte mensen mig senare heller. Jag var långt före de andra tjejerna i utvcklingen. Fick mens och hår ungefär två-tre år innan alla andra. Jag var stolt över det, så jävla stolt. Jag såg mig själv som en bättre individ rent genetiskt och ansåg att min tidiga utveckling berodde på att jag helt enkelt var bättre. I duschrummet brukade jag alltså stolt gå runt och blöda lite på golvet. Om någon kommenterade det så log jag lite snett och sa: "Du kommer nog också dit ska du se, lilla gumman. Det är naturligt."
Sedan var jag nöjd och glad. Fortsatte stoltsera med min tidiga utveckling. Gladdes åt min styrka, längd och pondus. Brydde mig inte ens nämnvärt dagen jag fick en blodfläck i stjärten på mina gula jeans och någon kille kommenterade det. Jag slog helt enkelt bara ner honom. Som den outvecklade lilla förpubertalsplutt han var.
Jag har förstått att detta är en mycket ovanlig reaktion på det hela. Man ska tydligen skämmas för sin utveckling, mens, hår och all sånt crap. Vad jag säger om det? Låt oss citerade det feministiska punkbandet X-ray Spex:
"Some people think little girls should be seen and not heard, but I say: OH BOOONDAGE UP YOUUURS!"
Nu är vi alla, tyvärr, alldeles jämställda.
Jag försöker vara häftig genom min blogg istället. Hoppas det funkar.
Jag vill berätta lite om min första mens!
I ärlighetens namn kan jag inte riktigt komma ihåg den. En dag hade jag blod i trosan. Väldigt litet dock, inget som direkt innebar behov av varken binda eller tampong. Jag sket i det. Jag brydde mig inte just. Sedan hade jag mens lite då och då i ett halvårs tid eller mer.
Sedan, när jag egentligen började bry mig om det var en dag på gympan då jag inte ville vara med. Då hade jag den där minimala mensen igen, som ändå växt sig starkare eftersom. Jag brydde mig inte då heller. Men jag ville inte vara med på gympan. Så jag satte mig ner och bara: "Buuhu nej något konstigt har hänt bläää jag tror att jag fått mens?" Buhuhu.
Så jag slapp vara med på gympan, men fick mig dock ett straff pga. det här. I en halvtimma efteråt satt den kvinnliga gympaläraren och plockade fram bindor och tamponger och förklarade hur det hela fungerade. Jag fick ett straff för mitt mycket vältänkta skolk. Skit. Men struntsamma.
I övrigt generade inte mensen mig senare heller. Jag var långt före de andra tjejerna i utvcklingen. Fick mens och hår ungefär två-tre år innan alla andra. Jag var stolt över det, så jävla stolt. Jag såg mig själv som en bättre individ rent genetiskt och ansåg att min tidiga utveckling berodde på att jag helt enkelt var bättre. I duschrummet brukade jag alltså stolt gå runt och blöda lite på golvet. Om någon kommenterade det så log jag lite snett och sa: "Du kommer nog också dit ska du se, lilla gumman. Det är naturligt."
Sedan var jag nöjd och glad. Fortsatte stoltsera med min tidiga utveckling. Gladdes åt min styrka, längd och pondus. Brydde mig inte ens nämnvärt dagen jag fick en blodfläck i stjärten på mina gula jeans och någon kille kommenterade det. Jag slog helt enkelt bara ner honom. Som den outvecklade lilla förpubertalsplutt han var.
Jag har förstått att detta är en mycket ovanlig reaktion på det hela. Man ska tydligen skämmas för sin utveckling, mens, hår och all sånt crap. Vad jag säger om det? Låt oss citerade det feministiska punkbandet X-ray Spex:
"Some people think little girls should be seen and not heard, but I say: OH BOOONDAGE UP YOUUURS!"
Nu är vi alla, tyvärr, alldeles jämställda.
Jag försöker vara häftig genom min blogg istället. Hoppas det funkar.
URKEL
DET FINNS EN GREJ SOM ÄR GANSKA ROLIG HÄR I VÄRLDEN.
NÄR JAG POSTAR MINA VIDEOS.
SKRIVER UTBÖLINGAR SÅ HÄR.
OJ. VILKEN BRED STOCKHOLMSKA.
Men alla här i Stockholm tycker att jag pratar Göteborska.
Eller. Ingen tror att jag kommer från Stockholm i alla fall. Med min oidentifierbara dialekt. Och rycker väl till med det. Göteborska, alltså. I ren förvirrning.
Betyder det att Stockholmare är dumma i huvudet, måntro?
NÄR JAG POSTAR MINA VIDEOS.
SKRIVER UTBÖLINGAR SÅ HÄR.
OJ. VILKEN BRED STOCKHOLMSKA.
Men alla här i Stockholm tycker att jag pratar Göteborska.
Eller. Ingen tror att jag kommer från Stockholm i alla fall. Med min oidentifierbara dialekt. Och rycker väl till med det. Göteborska, alltså. I ren förvirrning.
Betyder det att Stockholmare är dumma i huvudet, måntro?
Killar hatar dig inte för ditt hår eller din mens
Det här med hår, mens och alla män som tydligen ska hata det?
Det är inte sant.
Det finns en viss skara killar, ja, som hatar det över allt annat. Antingen kulturellt, eller för att de kommer från typ Danderyd eller Östermalm, höh. Jag vet inte exakt hur det ser ut i andra delar av Sverige, men i Stockholm har jag enbart stött på denna hysteriska hårfobi hos 20-nånting brats.
Men jag har aldrig varit tillsammans, dejtat eller hånglat med någon kille som tyckt dylikt. Ja, någon har sagt att de föredragit rakade ben framför håriga ben (men erbjöd sig att raka hela sin kropp som kompensation om jag eventuellt skulle vilja raka mina ben, vilket ändå får ses som en fair deal) och en kille gillade inte mens på grund av det faktum att han helt enkelt led av en allvarlig blodfobi (svimmade om han får ett sår, etc) och då kunde man knappast beskylla honom för någon slags mensblodskräck.
Män som hatar naturlig hårväxt och som är fullkomligt fobiska mot mens tillhör stenåldern. De flesta killar jag dejtat har till och med funnit det intressant att jag inte rakar benen. Det har varit ovanligt, lite unikt, och därför även attraktivt.
Däremot har varenda jävel jag dejtat haft stora aversioner mott stubb. De flesta har uttalat att de föredrar att deras tjejer inte rakar benen för att de gärna slipper denna obehagliga stubb.
Jotack, det kan jag sannerligen hålla med om.
Jag säger inte att alla killar tycker så här, vi är alla olika. Men jag tycker att det är synd att:
1. Tjejer går omkring och tror att man måste se ut så för att killar ska gilla en: Det stämmer inte.
2. Att killar alltid förväntas gilla det här.
3. Att de killar som faktiskt har den här åsikten, att tjejer måste vara rakade och att mens är Hitler, någonstans blir uppmuntrade till att tro att de har rätt, när de i faktum lever i en värld som är så sjukt utdaterad och stenhåldersartad att det inte är klokt.
4. Bara för att någon föredrar något så innebär det inte heller att det är ett krav. Ni bestämmer tillsammans vilka kompromisser och deals ni gör. Jag föredrar exempelvis att män rakar sig under armarna och i ansiktet, och om de rakar sig där kan väl jag, för all del, även raka mina armhålor och typ ta hand om min mustasch. Eller så kan man säga att det går på ett ut i vilket fall, då jag med högsta sannolikhet ändå lägger mycket mer tid på mitt utseende än vad de gör.
Shave it? Du behöver inte. Du ska göra precis som du vill i frågan. Och tro mig, om killarna gillar dig sämre för det är de dumma i huvudet och bör dumpas pronto. Om de ställer sådanna knasiga krav, hur tror du då att de är i ett förhållande?
Men förvänta er inte rakt av att ni blir utbuade på grund av det. Det är en dum, modern myt som borde ha bränts på tippen för jävligt länge sedan.
Det är inte sant.
Det finns en viss skara killar, ja, som hatar det över allt annat. Antingen kulturellt, eller för att de kommer från typ Danderyd eller Östermalm, höh. Jag vet inte exakt hur det ser ut i andra delar av Sverige, men i Stockholm har jag enbart stött på denna hysteriska hårfobi hos 20-nånting brats.
Men jag har aldrig varit tillsammans, dejtat eller hånglat med någon kille som tyckt dylikt. Ja, någon har sagt att de föredragit rakade ben framför håriga ben (men erbjöd sig att raka hela sin kropp som kompensation om jag eventuellt skulle vilja raka mina ben, vilket ändå får ses som en fair deal) och en kille gillade inte mens på grund av det faktum att han helt enkelt led av en allvarlig blodfobi (svimmade om han får ett sår, etc) och då kunde man knappast beskylla honom för någon slags mensblodskräck.
Män som hatar naturlig hårväxt och som är fullkomligt fobiska mot mens tillhör stenåldern. De flesta killar jag dejtat har till och med funnit det intressant att jag inte rakar benen. Det har varit ovanligt, lite unikt, och därför även attraktivt.
Däremot har varenda jävel jag dejtat haft stora aversioner mott stubb. De flesta har uttalat att de föredrar att deras tjejer inte rakar benen för att de gärna slipper denna obehagliga stubb.
Jotack, det kan jag sannerligen hålla med om.
Jag säger inte att alla killar tycker så här, vi är alla olika. Men jag tycker att det är synd att:
1. Tjejer går omkring och tror att man måste se ut så för att killar ska gilla en: Det stämmer inte.
2. Att killar alltid förväntas gilla det här.
3. Att de killar som faktiskt har den här åsikten, att tjejer måste vara rakade och att mens är Hitler, någonstans blir uppmuntrade till att tro att de har rätt, när de i faktum lever i en värld som är så sjukt utdaterad och stenhåldersartad att det inte är klokt.
4. Bara för att någon föredrar något så innebär det inte heller att det är ett krav. Ni bestämmer tillsammans vilka kompromisser och deals ni gör. Jag föredrar exempelvis att män rakar sig under armarna och i ansiktet, och om de rakar sig där kan väl jag, för all del, även raka mina armhålor och typ ta hand om min mustasch. Eller så kan man säga att det går på ett ut i vilket fall, då jag med högsta sannolikhet ändå lägger mycket mer tid på mitt utseende än vad de gör.
Shave it? Du behöver inte. Du ska göra precis som du vill i frågan. Och tro mig, om killarna gillar dig sämre för det är de dumma i huvudet och bör dumpas pronto. Om de ställer sådanna knasiga krav, hur tror du då att de är i ett förhållande?
Men förvänta er inte rakt av att ni blir utbuade på grund av det. Det är en dum, modern myt som borde ha bränts på tippen för jävligt länge sedan.
Robert och jag brottas
Jag är, i regel, en oerhört kysk människa. Det kan gå halvår eller år mellan det att jag hänger mig sexuellt med andra individer. Mina vänner brukar fråga: "Hur, hur orkar man? Hur klarar man av det?"
Enkelt. Jag har andra utlopp. Utlopp jag föredrar långt mer. Att mycket välvilligt, om ändock misslyckat, försöka brotta ner mina stiliga, manliga vänner på efterfester 6 på morgonen.
I dag har jag tränat, i övrigt, nästa gång ska jag fanimej slå dig, Robert.
Porrig voiceover: Karolina - city-living.blogspot.com
Den perfekta pormasken
Att stressa av va.
Det finns många, många sätt. En av mina personliga favoriter är att söka efter pormaskar mellan brösten. I långa perioder har man inga alls, då blir jag ledsen och frustrerad, men när jag väl hittar en eller fler blir jag sprallig och glad och avslappnad när jag tillslut får klämma ut en.
Jag vet inte vad det är med de som kan komma sig just där, men de är alltid av perfekt kvalitet. Ni vet en riktigt bra pormask? Inget guck, bara hård, stabil. Som en liten kula, ungefär. Och man får aldrig några märken. Inte mellan brösten. Det är ett perfekt område.
Ibland undrar jag om man inte ska marinera sig med Bregott eller liknande för att öka tillväxten.
Det finns många, många sätt. En av mina personliga favoriter är att söka efter pormaskar mellan brösten. I långa perioder har man inga alls, då blir jag ledsen och frustrerad, men när jag väl hittar en eller fler blir jag sprallig och glad och avslappnad när jag tillslut får klämma ut en.
Jag vet inte vad det är med de som kan komma sig just där, men de är alltid av perfekt kvalitet. Ni vet en riktigt bra pormask? Inget guck, bara hård, stabil. Som en liten kula, ungefär. Och man får aldrig några märken. Inte mellan brösten. Det är ett perfekt område.
Ibland undrar jag om man inte ska marinera sig med Bregott eller liknande för att öka tillväxten.
Andrea Wahlgren ju!
Host, host! Stureplan.se, Andrea Hedström gifte sig i New York alldeles nyligen och heter numer Andrea Wahlgren.
Jag vill passa på och säga grattis till dig Andrea, du som prioriterade giftermål framför min DJ-debut! Den enda rimliga ursäkten till att inte vara där, i min mening. Kram, underbara du!
Gratta henne ni med i hennes blogg! andreastockholm.blogg.se
Elin Sigvardsson - Antidote
Nu ska jag strax iväg för att styla en plåtning, och när vi ändå talar om det, jag har helt missat att visa upp musikvideon jag stylade åt Elin Sigvardsson! Här har ni hennes video, Antidote.
Det var intressant att styla en artist, vi lånade mestadels kläder från Wardrobe Stockholm (de är bäst!) och sedan gick vi igenom Elins peronsliga garderob. Det var viktigt att det var hennes personliga stil, så jag och Elin fick jobba tillsammans på ett sätt som man inte gör vid vanliga plåtningar. Det var kul!
Fantastiskt!
Alltså.
Lördags. En av de bästa kvällarna under hela 2007. Utan tvivel. Jag blir sprallig och lycklig bara jag tänker på det. Inga uppdateringar idag, inte på grund av seghet utan egentigen pga. att jag bara känt mig så brutalt jävla nöjd med livet.
Här, bild på John och mig precis innan vi började slåss på Roberts golv på efterfest. Kan han vara vallon, måntro?
Vad tycker folk om mig?
Okej, det finns en grej på Facebook som heter "Compare people" som typ alla har. Jag har alltid hög status där, och min avatar syns på allas profiler som mest populär inom det mesta. Det är smickrande, måste jag säga. Man röstar för och emot folk i olika avseenden och bedömmer vem som passar in på olika påståenden.´
Två bilder kommer upp på två av dina polare, sedan röstar du på vem som är exempelvis är mer "konstnärlig" än den andra, eller "hetare". Ingen får veta vem man vinner eller förlorar emot, tack och lov.
Går man sedan in på "Social Structure" i det här kan man se vilka platser man ligger på inom samtliga grejer. Jag är etta i hela mitt nätverk, och de flesta andras, på:
1st in "Who is braver"
1st in "Who is more naturally talented"
1st in "Who is more tech-savvy"
1st in "Who is more useful"
1st in "Who is more artistic"
1st in "Who would i rather take shopping"
1st in "Who has a better body"
1st in "Who is hotter"
1st in "Who is more organized"
1st in "Who is more famous"
1st in "Who is more powerful"
1st in "Who is a harder worker"
Och det måste man ju, ändå, se som hemskt smickrande? Eller hur? Det är klart jag gör, enda tills jag scrollar ner i listan och ser vad jag är otvivelaktigt sämst på, enligt hela mitt och andras nätverk:
144th in "Who is a better friend"
174th in "Who is more loyal"
199th in "Who is a better listener"
201st in "Who is more trustworthy"
209th in "Who is a better singer"
220th in "Who is kinder"
Tack, vänner. Älskar er också. Era dumma jävlar.
Två bilder kommer upp på två av dina polare, sedan röstar du på vem som är exempelvis är mer "konstnärlig" än den andra, eller "hetare". Ingen får veta vem man vinner eller förlorar emot, tack och lov.
Går man sedan in på "Social Structure" i det här kan man se vilka platser man ligger på inom samtliga grejer. Jag är etta i hela mitt nätverk, och de flesta andras, på:
1st in "Who is braver"
1st in "Who is more naturally talented"
1st in "Who is more tech-savvy"
1st in "Who is more useful"
1st in "Who is more artistic"
1st in "Who would i rather take shopping"
1st in "Who has a better body"
1st in "Who is hotter"
1st in "Who is more organized"
1st in "Who is more famous"
1st in "Who is more powerful"
1st in "Who is a harder worker"
Och det måste man ju, ändå, se som hemskt smickrande? Eller hur? Det är klart jag gör, enda tills jag scrollar ner i listan och ser vad jag är otvivelaktigt sämst på, enligt hela mitt och andras nätverk:
144th in "Who is a better friend"
174th in "Who is more loyal"
199th in "Who is a better listener"
201st in "Who is more trustworthy"
209th in "Who is a better singer"
220th in "Who is kinder"
Tack, vänner. Älskar er också. Era dumma jävlar.
Moraliskt dilemma angående barnpornografi
Johanna Sjödin är en bloggare som blev tillfälligt avstängd på grund av att hon, enligt ord, ska ha lagt ut barnpornografiskt material på sig själv. Nu, detta åsyftar hennes banner som jag själv skulle vilja påstå inte är av pornografisk natur. Det är en nakenbild, ja, hon är sexton, ja. Det är ett moraliskt dilemma som man egentligen kan diskutera utan ände.
Vi kan exempelvis säga att det är fel att låta det ligga kvar av det skäl att det skulle kunna göra det lättare för vuxna att unyttja barns bilder med orden: "Men det var barnet som ville" och man kan även yrka på att det inte är barnpornografiskt någonstans, då Johanna till synes har en välutvecklad kropp och exempelvis har större bröst än, säg, jag som snart är 22 år.
Hennes blogg är i övrigt av feministisk natur.
Men i alla fall, det är egentligen inte riktigt det jag vill diskutera. Jag vill diskutera en fråga som ploppade ur mitt huvud för ett väldigt bra tag sedan, som enligt mig är ett mycket knivigt och moraliskt dilemma.
Vi kan alla komma överens om att barnpornografi är förbjudet för barnens skull. Att barn inte ska fara illa. Inte bli utsatta för lidande eller bli utnyttjade. Det kan vi.
Men, om fallet är som så att vi säger att en sextonåring har tagit pornografiska bilder på sig själv, men inte släpper dessa förens barnet i fråga är 18 och det är på fullt eget bevåg, har ett barn då farit illa? Det är knappast det sextonåriga barnet som kan lida för att bilderna blir exponerade, då 18:åringen är samma person, dock senare, och om vi inte börjar tala om tidsmaskiner och rubbningar i tidens skal som orsakar sjuka tidsparadoxer (science ficition!) så kan man ändå inte, någonstans, hävda att den sextonåriga upplagan av samma person kan fara illa av att bilderna publiceras.
Jag är dock fortarande emot det. Jag är emot det av det enkla skäl att barnpornografi skulle kunna produceras vid tidigare tillfälle för att en part som utnyttjar barnet sedan publicerar bilderna när barnet är 18 och ger sken av att det, i faktum, är barnet önskan när det fortfarande är möjligt att det handlar om tvång.
Men, om vi säger att det är en tjej i typ 16-årsåldern som onanerar på bild (snälla, jag började onanera vid 9-10, så inga moralpredikningar runt det tack) och den tjejen väljer att publicera bilderna efter fyllda 18, vem begår då lagbrottet? Är det tjejen som utnyttjar sin tidigare själv? Är det de som köper bilderna? Är det den potentiella servern som bilderna ligger uppe på som begår lagbrottet? Jag vet inte. Vem utnyttjas, är det någon som gör det, och hur behandlar man något sådant?
Jag vill återigen säga att jag är emot det på grund av tidigare sagda skäl, men vem det är som begår ett lagbrott vet jag inte riktigt. Och det här sätter spinn spå min hjärna och gör mig förvirrad, och jag vet inte vad jag ska tänka. Jag blir förvirrad och får inget slut på det.
Hjälp mig.
Åsikt?
Vi kan exempelvis säga att det är fel att låta det ligga kvar av det skäl att det skulle kunna göra det lättare för vuxna att unyttja barns bilder med orden: "Men det var barnet som ville" och man kan även yrka på att det inte är barnpornografiskt någonstans, då Johanna till synes har en välutvecklad kropp och exempelvis har större bröst än, säg, jag som snart är 22 år.
Hennes blogg är i övrigt av feministisk natur.
Men i alla fall, det är egentligen inte riktigt det jag vill diskutera. Jag vill diskutera en fråga som ploppade ur mitt huvud för ett väldigt bra tag sedan, som enligt mig är ett mycket knivigt och moraliskt dilemma.
Vi kan alla komma överens om att barnpornografi är förbjudet för barnens skull. Att barn inte ska fara illa. Inte bli utsatta för lidande eller bli utnyttjade. Det kan vi.
Men, om fallet är som så att vi säger att en sextonåring har tagit pornografiska bilder på sig själv, men inte släpper dessa förens barnet i fråga är 18 och det är på fullt eget bevåg, har ett barn då farit illa? Det är knappast det sextonåriga barnet som kan lida för att bilderna blir exponerade, då 18:åringen är samma person, dock senare, och om vi inte börjar tala om tidsmaskiner och rubbningar i tidens skal som orsakar sjuka tidsparadoxer (science ficition!) så kan man ändå inte, någonstans, hävda att den sextonåriga upplagan av samma person kan fara illa av att bilderna publiceras.
Jag är dock fortarande emot det. Jag är emot det av det enkla skäl att barnpornografi skulle kunna produceras vid tidigare tillfälle för att en part som utnyttjar barnet sedan publicerar bilderna när barnet är 18 och ger sken av att det, i faktum, är barnet önskan när det fortfarande är möjligt att det handlar om tvång.
Men, om vi säger att det är en tjej i typ 16-årsåldern som onanerar på bild (snälla, jag började onanera vid 9-10, så inga moralpredikningar runt det tack) och den tjejen väljer att publicera bilderna efter fyllda 18, vem begår då lagbrottet? Är det tjejen som utnyttjar sin tidigare själv? Är det de som köper bilderna? Är det den potentiella servern som bilderna ligger uppe på som begår lagbrottet? Jag vet inte. Vem utnyttjas, är det någon som gör det, och hur behandlar man något sådant?
Jag vill återigen säga att jag är emot det på grund av tidigare sagda skäl, men vem det är som begår ett lagbrott vet jag inte riktigt. Och det här sätter spinn spå min hjärna och gör mig förvirrad, och jag vet inte vad jag ska tänka. Jag blir förvirrad och får inget slut på det.
Hjälp mig.
Åsikt?
Fluorescerande
Den översta bilden kommer från Laroy, igår, och den undre är på Micael Warg tidigare i år eller förra året. Visst är det svårt att vara unik? Man kommer på en idé, är rolig, och sedan är det redan gjort. Alltid. Åh, fast jag blir en smula inspirerad. Tänk er metallicklädsel (för det ljusreflekterandets skull), en massa julgranslampor och sedan något fint komplement. Strålande.
Ljus är, egentligen, något som integreras i klädseln alldeles för litet. Tänk att ha ett fluorescerande plagg. Fantastiskt. Det ska vi nog bygga, kära vänner.
Tänk bara så satans snygg man skulle bli på alla bilder för att man var upplyst från alla håll och kanter! Man skulle inte kunna få en enda blämma eller osmickrande skugga på bilden. Fantastiskt
Båda bilderna är från Stureplan.se, även om den på Micael är fotad av MIG under min korta karriär som, haha, mingelfotograf. Ps, Micael, saknar dig! Längesedan nu! Måste ses!
Företag som erbjuder produkter mot marknadsföring: Tandblekning
Ganska regelbundet får jag frågor från diverse olika företag som säljer olika blekmedel för tänderna. De frågar om jag inte vill testa produkterna gratis, som marknadsföring för dem, alltså.
Jag säger alltid nej, och det hoppas jag egentligen att andra gör också.
När jag talat med kompisar som studerar till att bli eller bekantskaper som är tandläkare så är åsikten alltid densamma. Man ska aldrig, aldrig genomgå någon form av tandblekningsprocess utan att kolla upp sina tänder först. De här företagen erbjuder ingen tandläkarkoll innan du får testa deras produkt. Om du har dålig emalj eller lider av något annat som kan göra processen rent av skadlig för dina tänder eller tandkött så får du alltså inte reda på detta innan.
Andra frågor som inget av dessa företag informerar om är bland annat det faktum att man absolut inte får röka om man gjort en tandblekning heller. Tandblekningar fungerar som så att man tar bort en bit av emaljen för att det vitare, oförgade lagret under ska synas. Varje gång man avlägsnar emalj så blir dock tänderna känsligare och drar åt sig missfärgningar lättare.
Det här har inte ett enda företag informerat om.
En annan sak är det faktum att man absolut inte ska använda dessa produkter om man någon gång lidit av ätstörningar. Ätstörningar, speciellt då de som innebär att man kräks, sliter på tänderna något ofantligt. En tandläkarkoll är alltså fullkomligt nödvändig innan man överväger att testa några sådanna här preparat.
Alltså: Jag blir lite, lite förbannad varje gång jag får det här erbjudandet, och jag upplever företagen som hemskt oseriösa. Jag hoppas, för guds skull, att ingen annan nappar heller.
Vem bar den bäst?
Vem bar bäbiskjolen + hatt bäst? Rösta i kommentarsfältet. Min röst går nog till Tova.
Lillebror Johan.
Sofia "EKSEMET" Dahlén.
Tova!
Hanna "Äckliga fyllot" Fridén.
Weekday!
Igår hade Weekday modevisning och invigning för sin nya butik. Butiken var på tre våningsplan, vilket innebär att det var en jävla fest.
Filippa Berg och jag.
Mina favorittjejer. Gosh gosh. Carolina Engman och Sofia Dahlén.
Kärleksparet! Damon Rasti och Sicilia Kallhagen.
Bästa Lina Borgenbring!
Hjälp mig lite här! (Namn) Nina, (Namn) och Sigrid!
Gro (?) och Greta!
Dollface!
Inga toaletter på Weekdayfesten. Mingel på McDonaldstoan med Felicia Jarl.
Festligt!
Sophie Adolfsson och Patric Öhlund är intima vänner och sitter mycket nära, eh, typ. Eh.
Adam Gauffin!
Konstnär som gillade min hatt! Maloosa hette hon? Eller? Vi skulle diskutera hattkreationer på Facebook, så hjälp mig om ni kommer på! Tack.
Lejon.
Sofia Dahlén: "Jag gillar lejon. Jag gillar lejon mycket. Jag har ridit också, så jag vet hur man ska sitta gränsle över ett lejon. Det har inte du gjort Hanna. Jag vet hur man ska sitta."
Robert Mellberg och Zazkia Berlin.
Elin Eriksson hatade min hatt. Hon tyckte att den dolde mitt ansikte för mycket. Det var en fin motivering. "Hanna jag hatar din hatt och dina peruker! Du ska bara ha uppsatt så att man ser ditt vackra ansikte!" Helgulligt, om jag får säga det själv.
Det var, allt som allt, en mycket trevlig fest. Jävlar vilket mingelreportage det blev från min sida, och satan vad ALLA har bloggar!
Filippa Berg och jag.
Mina favorittjejer. Gosh gosh. Carolina Engman och Sofia Dahlén.
Kärleksparet! Damon Rasti och Sicilia Kallhagen.
Bästa Lina Borgenbring!
Hjälp mig lite här! (Namn) Nina, (Namn) och Sigrid!
Gro (?) och Greta!
Dollface!
Inga toaletter på Weekdayfesten. Mingel på McDonaldstoan med Felicia Jarl.
Festligt!
Sophie Adolfsson och Patric Öhlund är intima vänner och sitter mycket nära, eh, typ. Eh.
Adam Gauffin!
Konstnär som gillade min hatt! Maloosa hette hon? Eller? Vi skulle diskutera hattkreationer på Facebook, så hjälp mig om ni kommer på! Tack.
Lejon.
Sofia Dahlén: "Jag gillar lejon. Jag gillar lejon mycket. Jag har ridit också, så jag vet hur man ska sitta gränsle över ett lejon. Det har inte du gjort Hanna. Jag vet hur man ska sitta."
Robert Mellberg och Zazkia Berlin.
Elin Eriksson hatade min hatt. Hon tyckte att den dolde mitt ansikte för mycket. Det var en fin motivering. "Hanna jag hatar din hatt och dina peruker! Du ska bara ha uppsatt så att man ser ditt vackra ansikte!" Helgulligt, om jag får säga det själv.
Det var, allt som allt, en mycket trevlig fest. Jävlar vilket mingelreportage det blev från min sida, och satan vad ALLA har bloggar!
Gårdagens outfit
Igår hade jag på mig en tyllkjol för bäbisar på huvudet från beyond Retro, en hatt ovanpå det och sedan julgranskulorna med fjädrar från Åhléns. Till det hade jag den fina klänningen från Beyond Retro och sedan en spetsig grej under. Bredvid mig, underbara Sofia Dahlén.
Åsikterna om huruvida det var snyggt eller inte var, som ni kan tänka er, ganska delade.
Gleeeh
Heeeeh. Vad jag var full när jag kom hem igår. Satan alltså. Nu ska vi ta det lite lugnare ett tag, tror jag.
Men vad kul jag hade igår! Först Weekdays modevisning, sedan stor Weekdayfest (tre våningar!) och sedan Aces Luciafest. Sedan blev det inte Spy Bar för jag fick inte vara där för jag var för full! Något jag insåg var väldigt, väldigt klokt av vakterna när jag kom hem.
Ni får bilder och så senare.
Men vad kul jag hade igår! Först Weekdays modevisning, sedan stor Weekdayfest (tre våningar!) och sedan Aces Luciafest. Sedan blev det inte Spy Bar för jag fick inte vara där för jag var för full! Något jag insåg var väldigt, väldigt klokt av vakterna när jag kom hem.
Ni får bilder och så senare.
Bra!
I örvrigt: Jag mår förbannat bra och är fortfarande jävligt driven. men är arg. Vädligt arg. På mina föräldrar.
Nu lagar jag glutenfri pasta som jag ska dränka i amerikansk dressing och ketchup. Brunchkillen, som är en sann gourmet, anser detta vara förkräckligt. Enligt tidigare utlåtelse.
Jag tröstar mig med att jag är en vinkännare.
Nu lagar jag glutenfri pasta som jag ska dränka i amerikansk dressing och ketchup. Brunchkillen, som är en sann gourmet, anser detta vara förkräckligt. Enligt tidigare utlåtelse.
Jag tröstar mig med att jag är en vinkännare.
Vattenkokarens miljöaspekt
Hörni!
Någon sa att vattenkokare var en riktig miljöbov. Men det förvirrar mig. Jag har nämligen fått intrycket av att det är helt tvärt om.
När jag kokar saker brukar jag alltid hälla upp en minimal mängd vatten i en kastrull och sedan köra den störra delen av vattnet i vattenkokaren. Och det går väldigt snabbt. Snabbare än om jag kokar allt i kastrullen. På typ en minut, går det.
Och jag har HÖRT att det är bätte för miljön också. Att det drar mindre energi än en spis. Precis som uppvärmingen i en modern micro ska dra mindre än i en mondern spis.
Vad säger ni?
Och snälla, svara bara om ni vet, gissa inte. Vi talar om kunskap. Jag gissar rakt av, men ni kan vara bättre än så. Right?
Någon sa att vattenkokare var en riktig miljöbov. Men det förvirrar mig. Jag har nämligen fått intrycket av att det är helt tvärt om.
När jag kokar saker brukar jag alltid hälla upp en minimal mängd vatten i en kastrull och sedan köra den störra delen av vattnet i vattenkokaren. Och det går väldigt snabbt. Snabbare än om jag kokar allt i kastrullen. På typ en minut, går det.
Och jag har HÖRT att det är bätte för miljön också. Att det drar mindre energi än en spis. Precis som uppvärmingen i en modern micro ska dra mindre än i en mondern spis.
Vad säger ni?
Och snälla, svara bara om ni vet, gissa inte. Vi talar om kunskap. Jag gissar rakt av, men ni kan vara bättre än så. Right?
Fjädrar i jul
Den här julen tänker jag smycka med fjädrar! Går man ut i varuhusen just nu finns det hur många dekadenta alternativ som helst. Mycket svarta fjädrar, så väl som vita och lila. Saker som liknar diamanthalsband och en hel massa mer! Jag tror att jag ska köpa en vit gran och smycka den med svarta prydnader. Oh, yes, fint.
Just de ovanför kommer från Åhléns City i Stockholm. Stjärnan kostade 35 kr och julgranskulan med fjädrar kostade 45 kr.
Jag börjar dock med att ha julgransprydnaderna som örhängen inför julfestligheterna. Jag gillar ju inte rött särskilt mycket, så det här blir perfekt! Äntligen ett glammigt jultema som passar mig bra. Paljettklänning med gigantiska, fjädriga örhängen. Festligt, och perfekt för säsongen. Me loves it!
Angående bensinskatten, igen
Vi kör mer med bilskatten nu! Svarar på frågor.
"Men tänk på oss som inte bor i Stockholm och inte har den typen av kollektivtrafik, hur ska vi ta oss fram?"
Jag skrev att det finns folk som har behov av att använda bilen och andra som egentligen inte har det. Därav kupongförslaget, som ungefär hälften av alla kommentatörer censurerade bort ur skallen att jag skrivit. Jag skrev, klart och tydligt, att de som har behov att ta sig fram med bil, självfallet ska få göra det.
"Men du badar ju varmt och mycket? Hur försvarar du det?"
Jag försvarar det inte, men jag har aldrig varit av åsikten att ett ont gör det okej för ett annat ont. Bara för att en dum jäkel skjutit någon i huvudet så innebär det inte att det är okej att någon annan skjuter någon med orden: "Men HAN då! HAN gjorde ju det! BUHU!" Snälla någon, var inte det här något som vi fick veta redan på dagis..?
"Men i princip alla transporter görs ju med lastbil? Hur löser man det?"
Ja, om man läser nyheterna så vet man att det här just nu är en stor fråga i miljödebatten och att det utvecklats ett förslag på att bygga ut tågtrafiken då alla redan har konstaterat att vi fraktar för mycket med lastbilar: och det ökar hela tiden. Den totala kostnaden med nya tåg och nya banor beräknas bli cirka 130 miljarder kronor. Googla det, om ni inte sysslar med den kuriosa och galna sysslan kallad för att: läsa nyheterna.
"Men om man höjer priset på transport så kommer ju även dina kläder kosta mer?"
Ja, och min shopping är heller ingen rättighet. Det är ett val, precis som bilåkande. Ett val som jag oavsett ökad kostnad eller inte måste skära ner på, och redan har gjort. Jag shoppar kanske för en fjärde eller femtedel nu än vad jag gjorde förra året vid samma tid. Ungefär samma summa med pengar, men i mindre kvantitet. Mer kvalitet.
"För oss är det billigare att bila än att åka kollektivt."
Ja, man väljer oftast det billigare alternativet. Den vanliga mjölken kostar en spänn mer än den ekologiska osv. Här är det upp till var och en vilka uppoffringar man vill göra och om man överhuvudtaget har råd med det. Alla har inte råd. Men i vilket fall borde staten gå in och göra något åt det faktum att miljörätta alternativ kostar mer. Min önskan är att det bästa alternativet för miljön ska kosta mindre än det dåliga.
"Men du åker ju taxi efter en viss tid? Jag har minsan läst för flera månader sedan att du åkte mycket taxi?"
Yes, I did. Men nej, jag gör det inte längre. jag tar LE NATTBUSS eller PROMENERAR. Och i övrigt skulle kollektivtrafiken självklart behövas förbättras och utökas om man tar bort biltrafiken, men det tog jag för givet var underförstått. Bad me, bad me.
"Men tänk på oss som inte bor i Stockholm och inte har den typen av kollektivtrafik, hur ska vi ta oss fram?"
Jag skrev att det finns folk som har behov av att använda bilen och andra som egentligen inte har det. Därav kupongförslaget, som ungefär hälften av alla kommentatörer censurerade bort ur skallen att jag skrivit. Jag skrev, klart och tydligt, att de som har behov att ta sig fram med bil, självfallet ska få göra det.
"Men du badar ju varmt och mycket? Hur försvarar du det?"
Jag försvarar det inte, men jag har aldrig varit av åsikten att ett ont gör det okej för ett annat ont. Bara för att en dum jäkel skjutit någon i huvudet så innebär det inte att det är okej att någon annan skjuter någon med orden: "Men HAN då! HAN gjorde ju det! BUHU!" Snälla någon, var inte det här något som vi fick veta redan på dagis..?
"Men i princip alla transporter görs ju med lastbil? Hur löser man det?"
Ja, om man läser nyheterna så vet man att det här just nu är en stor fråga i miljödebatten och att det utvecklats ett förslag på att bygga ut tågtrafiken då alla redan har konstaterat att vi fraktar för mycket med lastbilar: och det ökar hela tiden. Den totala kostnaden med nya tåg och nya banor beräknas bli cirka 130 miljarder kronor. Googla det, om ni inte sysslar med den kuriosa och galna sysslan kallad för att: läsa nyheterna.
"Men om man höjer priset på transport så kommer ju även dina kläder kosta mer?"
Ja, och min shopping är heller ingen rättighet. Det är ett val, precis som bilåkande. Ett val som jag oavsett ökad kostnad eller inte måste skära ner på, och redan har gjort. Jag shoppar kanske för en fjärde eller femtedel nu än vad jag gjorde förra året vid samma tid. Ungefär samma summa med pengar, men i mindre kvantitet. Mer kvalitet.
"För oss är det billigare att bila än att åka kollektivt."
Ja, man väljer oftast det billigare alternativet. Den vanliga mjölken kostar en spänn mer än den ekologiska osv. Här är det upp till var och en vilka uppoffringar man vill göra och om man överhuvudtaget har råd med det. Alla har inte råd. Men i vilket fall borde staten gå in och göra något åt det faktum att miljörätta alternativ kostar mer. Min önskan är att det bästa alternativet för miljön ska kosta mindre än det dåliga.
"Men du åker ju taxi efter en viss tid? Jag har minsan läst för flera månader sedan att du åkte mycket taxi?"
Yes, I did. Men nej, jag gör det inte längre. jag tar LE NATTBUSS eller PROMENERAR. Och i övrigt skulle kollektivtrafiken självklart behövas förbättras och utökas om man tar bort biltrafiken, men det tog jag för givet var underförstått. Bad me, bad me.
Fashion Paparazzi
Sådärja! Veckans Fashion paparazzi av mig och Elin Kling ligger nu uppe!
Jag får även tillfället att referera till lite tarmkuriosa. Beskrivningen "Fistelgång till hjärnan" blev godkänt av Carl M (tur, för det skulle aldrig godkännas av Viktor!) med en fin liten Wiki-länk. Underbart.
Läs den här.
Automatiserat pucko
Åh. Jag hatar när det blir små dumma idiotproblem med datorn.
Jag satt här och godkända kommentarer och skickade iväg jobbmail, så dök internet. Hepp. Kul. Jaja. Kolla vad som är fel, starta om modemet, starta om datorn med brandväggen som delar ut det trådlösa nätet osv. Inget av det vanliga fungerar.
Gör en felsökning, inget fel. Allt ska fungera finemang.
Så upptäcker jag att vi inte får något IP-nummer. Vi har dynamiska IP, och det delas ut varje gång vi ansluter till nätet. Men av något skäl hade det här bara lagt av. Poff, blapp, tjing.
Och jag känner mig som en idiot som inte bara såg det här på en gång. Att jag inte gick in på inställningarna på en gång. Det var ju bara att skriva in alla nummer på nytt och köra, så fungerade allt finemang igen. Som på den gamla goda tiden. Men jag känner mig så idiotisk för att allt är så satans automatiserat vilket i långa loppet segar ner hjärnan och gör mig till en DUM LITEN APA SOM HOPPAR UPP OCH NER.
Tänk er Zoolander, när de ska komma åt filerna i den bärbara datorn och de hoppar upp och ner i aprörelser och låter "OH OH OH AH AH AH OH OH IIIIIIIIK!!!". Det var jag.
Jag satt här och godkända kommentarer och skickade iväg jobbmail, så dök internet. Hepp. Kul. Jaja. Kolla vad som är fel, starta om modemet, starta om datorn med brandväggen som delar ut det trådlösa nätet osv. Inget av det vanliga fungerar.
Gör en felsökning, inget fel. Allt ska fungera finemang.
Så upptäcker jag att vi inte får något IP-nummer. Vi har dynamiska IP, och det delas ut varje gång vi ansluter till nätet. Men av något skäl hade det här bara lagt av. Poff, blapp, tjing.
Och jag känner mig som en idiot som inte bara såg det här på en gång. Att jag inte gick in på inställningarna på en gång. Det var ju bara att skriva in alla nummer på nytt och köra, så fungerade allt finemang igen. Som på den gamla goda tiden. Men jag känner mig så idiotisk för att allt är så satans automatiserat vilket i långa loppet segar ner hjärnan och gör mig till en DUM LITEN APA SOM HOPPAR UPP OCH NER.
Tänk er Zoolander, när de ska komma åt filerna i den bärbara datorn och de hoppar upp och ner i aprörelser och låter "OH OH OH AH AH AH OH OH IIIIIIIIK!!!". Det var jag.
NIET!
Snabb kommentar innan jag drar ut: Jag tänker aldrig någonsin godkänna några taskiga kommentarer om folk som figurerar i den här bloggen. Basha gärna mig, men inte folk som hamnar på bild. Alla som någonstans har ett behov att skriva något taskigt om någon som hamnat i den här bloggen: Ta er i röven, flytta ut till en eremitgrotta eller lär er bete er som folk!
Herregud! Hur gamla är ni? 5 år?
Skaffa er terapi istället om ni har dylika behov, här är det inte välkommet.
Herregud! Hur gamla är ni? 5 år?
Skaffa er terapi istället om ni har dylika behov, här är det inte välkommet.
Fejsbök
Jag har alltid varit glad över det faktum att jag har vänner som respekterar mig!Tankar
Stress!
Uff! Stressig dag. Först försov jag mig hemma hos brunckillen och vaknade inte förens klockan 14:00 eller så, sedan har det varit full rulle med jobb hela dagen. Deadlines, deadlines, deadlines. Nu ska jag försöka göra klart Fashion Paparazzi tills imorn, men Stureplans jävla bildarkiv funkar inte på min stenåldersuppkoppling! ARGH! Reklamannonserna de har på sidan låser hela webbläsaren, så det går i snigelfart och hänger sig kontinuerligt.
SÅ, ursäkta brist på uppdateringar idag. Har varit stressigt, som sagt.
Men vi har fina saker imorn, tror jag.
En romantisk middag
Jag blev bjuden på middag hemma hos brunchkillen!
Sedan började det brinna i hans ljusstake.
Brunchkillen släcker eld med handduk.
Nu dricker vi vin.
Dagens outfit
Ska bli bjuden på middag nu. Karlen sprang ut och handlade wasabi, så jag bloggar undertiden.
Bild #1:
Hatt: Second hand
Halsduk: Wardrobe Stockholm
Jacka: Monki
Klänning: Monki
Strumpbyxor: Åhléns
Bild #2
Allt förutom armbandet kommer från H&M. Armbandet kommer från Glitter.
Bensinskatten..?
Jag fick ett sånt här fånigt kedjebrev. ETT KEDJEBREV. Jag kan inte ens komma ihåg senaste gången jag fick någon sådant crap i min inbox, men i alla fall.
Det här handlade om bilskatten! Missnöjda bilägare som är så sura över att den höjs! Läs!
> >>> Hej!
> >>>
> >>>
> >>> Någon hörde en intervju med vår 'kära' statsminister. I intervjun sade
> >>> han
> >>> att det svenska folket INTE är missnöjt med bensinpriset! Reportern
> >>> frågade
> >>> hur han motiverar detta uttalande.
> >>> - Jo, sa han. Det finns ju inga samlade organisationer mot
> >>> bensinpriset.
> >>> Nu får det vara nog!
> >>> Dags att protestera. Skicka vidare till vänner och bekanta.
> >>> Bensinskatteuppror!!!
> >>> 8 av 10 resor görs med bil.
> >>> Av ett literpris på bensin på 11.05 är 7.15 kr skatt.
> >>> När bensinskatten infördes 1924 var skatten på 4 öre.
> >>> Skatten höjdes vid årsskiftet med 21 öre.
> >>> Bilisterna betalar in 8 miljoner kronor i bilskatter varje timme,
> >>> totalt
> >>> 74 miljarder om året.
> >>> När man tankar går 70 kr på varje hundralapp i skatt.
> >>> En genomsnittsbilist kör 1500 mil / år och betalar över 9000 kr bara i
> >>> bensinskatt. Det motsvarar pålägg på 200 procent.
> >>> Listan fyl ls på riktigt fort!
> >>> Klicka på länken nedan och fyll på med ditt namn och vidarebefordra
> >>> detta
> >>> mail!
> >>> http://www.bensinskatteuppror.se
Ja! Uppror! Jag ÄR missnöjd över bensinpriset. Det är för jävla lågt. Jag tycker att bensinen ska kosta ungefär 100 kr litern, så kan alla som känner sig så jävla tvungna att åka bil och förstöra miljön (och orsaka olyckor...) bli riktigt straffade för att de inte pallar kollektivtrafiken. Fram för kollektivtrafiken, ner med bilarna!
Det finns de som behöver bilar, ja. Låt dem använda det, men alla dessa nöjesåkare och deras gnäll går mig på nerverna.
Att köra bil är ingen rättighet. Att köra bil är inget måste. Det är ett val. Ett medvetet jäkla val. Det är inte som med mat eller vatten eller bostad. Det är ett medvetet val och det är inte synd om de som väljer bil framför kollektivtrafik när det egentligen inte finns något annat skäl än ren lust. Låt det kosta pengar, säger jag! Vi har för mycket biltrafik. Det förstör miljön och är obehagligt för samhället.
HÖJ BENSINPRISET TILL 100KR LITERN! Eller bestäm vilka som får åka bil, vilka som har behov för det, och ge sedan ut kuponger baserat på ett faktiskt behov (finns inget rimligt skäl så kan de väl få nöjesåka någon gång på semestern). Låter kanske fascistiskt, men vi har, som sagt, för många bilar.
Min ringa åsikt.
Det här handlade om bilskatten! Missnöjda bilägare som är så sura över att den höjs! Läs!
> >>> Hej!
> >>>
> >>>
> >>> Någon hörde en intervju med vår 'kära' statsminister. I intervjun sade
> >>> han
> >>> att det svenska folket INTE är missnöjt med bensinpriset! Reportern
> >>> frågade
> >>> hur han motiverar detta uttalande.
> >>> - Jo, sa han. Det finns ju inga samlade organisationer mot
> >>> bensinpriset.
> >>> Nu får det vara nog!
> >>> Dags att protestera. Skicka vidare till vänner och bekanta.
> >>> Bensinskatteuppror!!!
> >>> 8 av 10 resor görs med bil.
> >>> Av ett literpris på bensin på 11.05 är 7.15 kr skatt.
> >>> När bensinskatten infördes 1924 var skatten på 4 öre.
> >>> Skatten höjdes vid årsskiftet med 21 öre.
> >>> Bilisterna betalar in 8 miljoner kronor i bilskatter varje timme,
> >>> totalt
> >>> 74 miljarder om året.
> >>> När man tankar går 70 kr på varje hundralapp i skatt.
> >>> En genomsnittsbilist kör 1500 mil / år och betalar över 9000 kr bara i
> >>> bensinskatt. Det motsvarar pålägg på 200 procent.
> >>> Listan fyl ls på riktigt fort!
> >>> Klicka på länken nedan och fyll på med ditt namn och vidarebefordra
> >>> detta
> >>> mail!
> >>> http://www.bensinskatteuppror.se
Ja! Uppror! Jag ÄR missnöjd över bensinpriset. Det är för jävla lågt. Jag tycker att bensinen ska kosta ungefär 100 kr litern, så kan alla som känner sig så jävla tvungna att åka bil och förstöra miljön (och orsaka olyckor...) bli riktigt straffade för att de inte pallar kollektivtrafiken. Fram för kollektivtrafiken, ner med bilarna!
Det finns de som behöver bilar, ja. Låt dem använda det, men alla dessa nöjesåkare och deras gnäll går mig på nerverna.
Att köra bil är ingen rättighet. Att köra bil är inget måste. Det är ett val. Ett medvetet jäkla val. Det är inte som med mat eller vatten eller bostad. Det är ett medvetet val och det är inte synd om de som väljer bil framför kollektivtrafik när det egentligen inte finns något annat skäl än ren lust. Låt det kosta pengar, säger jag! Vi har för mycket biltrafik. Det förstör miljön och är obehagligt för samhället.
HÖJ BENSINPRISET TILL 100KR LITERN! Eller bestäm vilka som får åka bil, vilka som har behov för det, och ge sedan ut kuponger baserat på ett faktiskt behov (finns inget rimligt skäl så kan de väl få nöjesåka någon gång på semestern). Låter kanske fascistiskt, men vi har, som sagt, för många bilar.
Min ringa åsikt.
En annan miljöförstörarhemlighet...
Okej. Det här med nagelfilar.
Mina naglar växer vulgärt snabbt precis som mitt hår. Jag måste fila naglarna 2-3 dagar i veckan får att hålla nere längden vettigt. Enda problemet med det här är också det faktum att mina naglar är JÄTTEHÅRDA och JÄTTEVASSA, vilket innebär att jag använder en hel del nagelfilar.
Pappersfilar kan jag inte använda. Hela filen, BÅDA SIDORNA, blir helt uppfläkt och förstörd av en enda nagel (vilket mina stackars vänner fått erfara när de lånat ut en till mig) så det blir alltså metallfilar för hela bunten. Inte crappiga varianter heller, utan extremt grova sådanna som kostar lite mer.
Saken är att de räcker bara 2-3 gånger, så det blir en ny fil i veckan. Efter 2-3 användningstillfällen är filen så slö att man på sin höjd skulle kunna använda den som, ja, jag vet inte, som en tandborste kanske.
Så, om jag vill vara god mot miljön, vad FAN ska jag göra åt det här? Jag försöker reda använda nagelsax så mycket som bara möjligt (trots livsfaran!) men det räcker inte. Jag vill ju inte slita och slänga så många nagelfilar, men jag kan ju inte gå runt som, säg, Lee Redmond här på bilden ovanför, kvinnan med längst naglar i världen. Det är ju ÄCKLIGT.
Och jag vill inte ge mig själv näringsbrist heller. Det skulle crappa naglarna. Men jag föredrar att vara frisk och sund, faktiskt.
Buhuhu. Vad göra?
Mina naglar växer vulgärt snabbt precis som mitt hår. Jag måste fila naglarna 2-3 dagar i veckan får att hålla nere längden vettigt. Enda problemet med det här är också det faktum att mina naglar är JÄTTEHÅRDA och JÄTTEVASSA, vilket innebär att jag använder en hel del nagelfilar.
Pappersfilar kan jag inte använda. Hela filen, BÅDA SIDORNA, blir helt uppfläkt och förstörd av en enda nagel (vilket mina stackars vänner fått erfara när de lånat ut en till mig) så det blir alltså metallfilar för hela bunten. Inte crappiga varianter heller, utan extremt grova sådanna som kostar lite mer.
Saken är att de räcker bara 2-3 gånger, så det blir en ny fil i veckan. Efter 2-3 användningstillfällen är filen så slö att man på sin höjd skulle kunna använda den som, ja, jag vet inte, som en tandborste kanske.
Så, om jag vill vara god mot miljön, vad FAN ska jag göra åt det här? Jag försöker reda använda nagelsax så mycket som bara möjligt (trots livsfaran!) men det räcker inte. Jag vill ju inte slita och slänga så många nagelfilar, men jag kan ju inte gå runt som, säg, Lee Redmond här på bilden ovanför, kvinnan med längst naglar i världen. Det är ju ÄCKLIGT.
Och jag vill inte ge mig själv näringsbrist heller. Det skulle crappa naglarna. Men jag föredrar att vara frisk och sund, faktiskt.
Buhuhu. Vad göra?
Imogen Heap - Headlock
Helt enkelt så jävla vackert. Imogen Heap gör en hel rad olika typer av musik, jag föredrar de lugnare låtarna. Jag gillar dock inte de där det ligger ett muppigt E-typefilter över hennes röst. De låtarna ignorerar vi. Men den här, och Speeding Cars, bör höras. Den här ska framförallt ses också, då det är en mycket fin video.
Studion!
Okej. Idag har vi inspelningen av programmet.
Det enda som besvärar mig är att det är 6 minuter långt. Eller, 6 minuter KORT, ska man väl säga. På den här tiden trycker jag in lite hedniskt snack om Lucia, trashtalkar en Tv-serie, ger lite trendtips, har två intervjuver (varav en av gästerna jag totalmobbar för att jag tycker att hans sysselsättning är så förjävla töntig) och sedan elschockar jag en av gästerna, typ.
Och det går ju bra, förutsatt att det bara är jag som pratar och att mina gäster håller käften. Men.... ja, så ska det väl inte vara i intervjuver. Satan. Why can't I be the star, all the time? De skulle passa så bra som rekvisita!
Jag är ju mycket mer intressant än båda två!
Hoppas ingen blir sur.
Nu ska jag öva mig med den här grejen som ger elstötar, den är lite knepig och läskig. Men fin.
Det enda som besvärar mig är att det är 6 minuter långt. Eller, 6 minuter KORT, ska man väl säga. På den här tiden trycker jag in lite hedniskt snack om Lucia, trashtalkar en Tv-serie, ger lite trendtips, har två intervjuver (varav en av gästerna jag totalmobbar för att jag tycker att hans sysselsättning är så förjävla töntig) och sedan elschockar jag en av gästerna, typ.
Och det går ju bra, förutsatt att det bara är jag som pratar och att mina gäster håller käften. Men.... ja, så ska det väl inte vara i intervjuver. Satan. Why can't I be the star, all the time? De skulle passa så bra som rekvisita!
Jag är ju mycket mer intressant än båda två!
Hoppas ingen blir sur.
Nu ska jag öva mig med den här grejen som ger elstötar, den är lite knepig och läskig. Men fin.
The Dresden Dolls - Coin operated boy
Varför i helvete gav jag er inte You Tube-filmen på en gång? Alltså. Grym låt. Se. Lyssna. Lär er den utantill.
Under tiden ska jag fortsätta jobba. Lång, lång natt.
The Dresden Dolls - Coin Operated Boy
Min musikkarriär
Har någon lust att tonsätta min talmusik? Jag tänker på Lollipop Dove. Lollipop Dove är en diktuppläsning. Lollipop Dove är en dikt jag skrev när jag var 14. För typ 1,5- 2 år sedan gjorde jag en diktuppläsning av den.
Nu vill jag hitta lämplig tonsättare. Gärna något melodiöst, kanske lite obehagligt. Vore grymt. Ingen jävla metal eller sånt crap. Lugn musik. Sedan spelar vi in. Gör en grym video. Laddar upp på You Tube. Fabulous.
http://www.last.fm/music/Hanna+frid%C3%A9n
LYSSNA!
Den heter Lollipop Dove. Och ja, det är min röst rakt igenom utan någon som helst effekter.
Tanken är att såsmåningom kunna utveckla den, kanske. Lite sväningare, mer text. En reffräng. Garanterat samma typer av röster. Men i sång.
Sedan tonsätter vi även Cartoon Human. Det ska vi.
Ps. Vem är det som laddat upp min låt NASALANAL? Det är inte jag.
Lärarens roll i samhället
Jag blev just väldigt upprörd. Nanó, som är en fantastisk tjej, hade länkat till mig vilket jag såg i Knuff-grejen till vänster. Om någon länkar så är jag självfallet nyfiken på varför, såg jag läste, och jag blev väldigt arg på hennes lärare.
Läs här: http://getnanoismed.blogspot.com/2007/12/feminist-radikal-bitter-krring.html
Hennes hemspråkslärare (finlandssvenska, finska?) hade bett klassen läsa en bok av en feminist. Nu, jag vill börja med att säga att det är väldigt svårt att dra alla feminister över en kam. Det finns en grund, som lyder enligt följande: "Jämställdhetskamp i kvinnosakfrågor".
För vissa handlar det om lika löner. För andra handlar det om lika skönhetsideal. För... ja. Det skiljer sig helt enkelt något extremt. Feminismen är egentligen inte en politisk ideologi. Feminismen är en kamp för ett och samma mål: Jämställdhet mellan kvinnor och män. Hur man ska göra för att uppnå detta skiljer sig markant. Vad jämställdhet är är också en åsikt som skiljer sig lavinartat. Lika mycket som kapitalism skiljer sig från kommunism.
Men det här vet inte alla. Och skolan ger ingen utbildning i det hela, tyvärr. I alla fall inte någon jag talat med. Förhoppningsvis finns det skolor som föregår med gott exempel, men jag vet inte. En person som inte aktivt intresserar sig för att ta reda på det av sig själv blir bara färgad av media, och media väljer oftast av allt att ta upp extremfall då det är vad som drar läsare.
Och Nanós lärare gjorde det ännu värre.
Hennes lärare gav eleverna en bok att läsa. En bok som egentligen uppfyller klyschan vi ser uppmålas i media. Den är rå, den innehåller en hel del tramp på män, den är väldigt hatisk. Ja, den har vissa poänger som absolut är värda att tänka på, men de flesta får bara intryck av att boken präglas av bitterhet.
Efter att eleverna läst boken frågade läraren vilka i klassen det var som var feminister. De skulle räcka upp handen om så var fallet. Nästan ingen räckte upp handen, vilket knappast förvånar i det läget. Enbart de som tagit eget intiativ till att lära sig mer kunde, i det fallet, känna sig trygga med att räcka upp handen. Ingen annan.
Personligen likställer jag det här med att ge ut en bok om Hitler till eleverna för att sedan fråga vilka som är vänster. Vilka som har kommunistiska värderingar, alltså. Förutsatt att media även, på samma gång, framställde vänsterrörelsen som kommunismens Tyskland utan att ta med annan typ av info om vänsterrörelsen. Någonsin.
Om en lärare gjorde det skulle vi säkerligen se en polisanmälan. Och då har vi ändå så pass mycket information om vänsterrörelsen att risken för att en enda unge skulle färgas av detta, och av ren rädsla bli höger, är minimal!
Framställningen av feminismen i det här fallet är extremt likriktad, och väldigt färgande. Enligt svensk lag får inte lärare färga elever med varken politiska eller religiösa värderingar. En lärare ska vara objektiv.
Om jag vore Nanós förälder skulle jag anmäla hennes lärare.
Vad den här läraren nu ska göra är att bistå med annan litteratur som speglar andra tillvägagångssätt och andra åsikter. Vad den här läraren måste göra är att utbilda ungdomarna om vad feminismen egentligen står för. Vad den här läraren måste göra är att be om ursäkt, säga att det var tanklöst, och lova att aldrig mer presentera en likriktad bild av en religion, politiskt ideologi och så vidare.
Annars ska hon ha sparken.
Läs här: http://getnanoismed.blogspot.com/2007/12/feminist-radikal-bitter-krring.html
Hennes hemspråkslärare (finlandssvenska, finska?) hade bett klassen läsa en bok av en feminist. Nu, jag vill börja med att säga att det är väldigt svårt att dra alla feminister över en kam. Det finns en grund, som lyder enligt följande: "Jämställdhetskamp i kvinnosakfrågor".
För vissa handlar det om lika löner. För andra handlar det om lika skönhetsideal. För... ja. Det skiljer sig helt enkelt något extremt. Feminismen är egentligen inte en politisk ideologi. Feminismen är en kamp för ett och samma mål: Jämställdhet mellan kvinnor och män. Hur man ska göra för att uppnå detta skiljer sig markant. Vad jämställdhet är är också en åsikt som skiljer sig lavinartat. Lika mycket som kapitalism skiljer sig från kommunism.
Men det här vet inte alla. Och skolan ger ingen utbildning i det hela, tyvärr. I alla fall inte någon jag talat med. Förhoppningsvis finns det skolor som föregår med gott exempel, men jag vet inte. En person som inte aktivt intresserar sig för att ta reda på det av sig själv blir bara färgad av media, och media väljer oftast av allt att ta upp extremfall då det är vad som drar läsare.
Och Nanós lärare gjorde det ännu värre.
Hennes lärare gav eleverna en bok att läsa. En bok som egentligen uppfyller klyschan vi ser uppmålas i media. Den är rå, den innehåller en hel del tramp på män, den är väldigt hatisk. Ja, den har vissa poänger som absolut är värda att tänka på, men de flesta får bara intryck av att boken präglas av bitterhet.
Efter att eleverna läst boken frågade läraren vilka i klassen det var som var feminister. De skulle räcka upp handen om så var fallet. Nästan ingen räckte upp handen, vilket knappast förvånar i det läget. Enbart de som tagit eget intiativ till att lära sig mer kunde, i det fallet, känna sig trygga med att räcka upp handen. Ingen annan.
Personligen likställer jag det här med att ge ut en bok om Hitler till eleverna för att sedan fråga vilka som är vänster. Vilka som har kommunistiska värderingar, alltså. Förutsatt att media även, på samma gång, framställde vänsterrörelsen som kommunismens Tyskland utan att ta med annan typ av info om vänsterrörelsen. Någonsin.
Om en lärare gjorde det skulle vi säkerligen se en polisanmälan. Och då har vi ändå så pass mycket information om vänsterrörelsen att risken för att en enda unge skulle färgas av detta, och av ren rädsla bli höger, är minimal!
Framställningen av feminismen i det här fallet är extremt likriktad, och väldigt färgande. Enligt svensk lag får inte lärare färga elever med varken politiska eller religiösa värderingar. En lärare ska vara objektiv.
Om jag vore Nanós förälder skulle jag anmäla hennes lärare.
Vad den här läraren nu ska göra är att bistå med annan litteratur som speglar andra tillvägagångssätt och andra åsikter. Vad den här läraren måste göra är att utbilda ungdomarna om vad feminismen egentligen står för. Vad den här läraren måste göra är att be om ursäkt, säga att det var tanklöst, och lova att aldrig mer presentera en likriktad bild av en religion, politiskt ideologi och så vidare.
Annars ska hon ha sparken.
Jag och mina varma bad
Ehhh... angående det här med energisparande. Jag gör något helt fruktansvärt som jag måste erkänna.
Jag badar varje dag. Minst en timma. Der är min privata tid där jag stänger ute allt och slappnar av. För att stänga ute precis allt så sätter jag dock i proppen till hälften och låter varmvattnet rinna konstant. Jag gillar dånet från kranen. Det är lugnande. I minst en timma står alltså ett badkar helt fullt med vatten, VARMVATTEN, som byts ut konstant. Det här gör jag varje dag. 365 dagar om året.
Sedan så lång tid tillbaka jag kan minnas.
Så får man inte göra.
Jag vill göra det nu, men vet inte om jag borde. JAG VILL JU INTE SLUTA!
Jag blir hellre vegetarian.
Jag badar varje dag. Minst en timma. Der är min privata tid där jag stänger ute allt och slappnar av. För att stänga ute precis allt så sätter jag dock i proppen till hälften och låter varmvattnet rinna konstant. Jag gillar dånet från kranen. Det är lugnande. I minst en timma står alltså ett badkar helt fullt med vatten, VARMVATTEN, som byts ut konstant. Det här gör jag varje dag. 365 dagar om året.
Sedan så lång tid tillbaka jag kan minnas.
Så får man inte göra.
Jag vill göra det nu, men vet inte om jag borde. JAG VILL JU INTE SLUTA!
Jag blir hellre vegetarian.
Min vallonarmé
Det här är jag och Joakim Hedblad! Han är min nya vallonvän. Vi har samma käklinje (min är lite skarpare, skarpast i stan!), typ samma hårfärg och ögonfärg och båda är lockiga. Han har tjockare ögonfransar och lockigare hår, dock, han är belgisk vallon. Jag är fransk vallon.
Han är den första i truppen till min nya vallonarmé, som jag talat om. Jag är väldigt stolt över värvningen, Joakim är ett mycket gott exemplar. Döläcker och fantastisk.
Sedan har vi Petter, här till vänster. Han är en ytlig bekantskap till mig. Han är vallon, men plattar sitt lockiga hår. Såsmåningom måste även han vara med och fylla vår trupp. Han här till höger heter Daniel, jag vet inte om han är vallon eller inte. Jag känner honom egentligen inte alls, men han ser exakt ut som en vallon och måste därav också vara det. Jag ska ta reda på det.
Robert Grave är tyvärr ingen vallon trots att han ser ut som en. Han är en riktig blandning. Men jag gillar ju honom, så han får vara hedersvallon? Eller? Även han plattar sitt lockiga hår. Robert, vill du vara hedersvallon? Kom igen!
Men min fråga är: Var är alla kvinnliga valloner med lockigt hår och skarpa käkben? Jag har hittat ganska många manliga, men inte en enda kvinnlig. Var är ni? Hallå? Jag kan inte vara den enda?
Om ni vill ansluta till truppen är det bara att maila en bild. Men ni måste uppfylla klyschan på hur en vallon ser ut, Det vill säga:
Lockig. Skarpt käkben. Bruna ögon. Mörkt hår. Helst blek (men det kan man ha överseende med).
Kom igen! maila på: [email protected] så gör vi det här. Fantastiskt. Tack. Skriv "Vallonerna" i ämnesraden! Glöm inte att skriva om ni har en blogg också.
Alla bilder är fotade av Ivan Nunez och kommer från Stureplan.se
ICA-färsen
Okej. Jag har inte skrivit om ICA och köttfärsgrejen. Jag har känt mig lat.
Men ja, hela historien chockar mig. Inte för att det händer. Herregud, jag har ju flera kompisar som jobbat i charken på matbutiker. På alla möjliga. Mariahallen, ICA osv. Alla har sagt att den här typen av ompackettering förekommer. Alla. Jag trodde att det var allmänt känt. Jag trodde att jag inte var den enda i Sverige som kände folk som jobbat i matbutik, men där ser man. Angående att man använder sämre kött för att mala ner till köttfärs trodde jag också var allmänt känt. När det inte går att sälja som köttbit, gör färs av det.
Självfallet är det fel att detta görs. Det är förjävligt. Men det är också förjävligt att slänga saker som fortfarande går att äta. Hur många av oss tillagar verkligen köttfärsen samma dag som man köper den? Och blir man verkligen sjuk? Jag är skeptisk till om hållbarhetsdatumet är helt vettigt. Kanske bör det undersökas på nytt, kanske har vi för stränga regler. Regler som innebär att man slänger fullkomligt ätbar mat.
Och sånt har vi inte råd med om vi ska börja spara resurser för världsekologins skull.
Sedan anser jag inte heller att det enbart är butiksägarna som gjort fel. Även de anställda som gått med på det hela har utfört en olaglig handling. Fullt tänkande individer som vet om att det är fel. Och även om det står i kontraktet att man inte får lämna ut information så får man lämna ut info om lagbrott. Det är grundlagsskyddat, det kan inte en jävel gå emot någon för. Därför bör även de anställda ha polisanmält, om ICA då skulle ha gett den anställda sparken så skulle det se jävligt illa ut.
Precis som man inte håller en pistol mot någons skalle och avfyrar på grund av att någon sagt att man ska göra det så ska man heller inte begå mindre lagbrott på uppmaning. Vi är alla tänkande individer med ansvar. Tänkande individer som vet att ommärkning är olagligt.
Så, jag skulle vilja se att folk vågade polisnmäla mer, och en debatt om huruvida det är vettigt eller ej att ha så korta hållbarhetstider. Det är fanimej vidrigt hur mycket mat det är som slängs här i västvärlden när det finns så många som svälter i andra delar av världen.
Men ja, hela historien chockar mig. Inte för att det händer. Herregud, jag har ju flera kompisar som jobbat i charken på matbutiker. På alla möjliga. Mariahallen, ICA osv. Alla har sagt att den här typen av ompackettering förekommer. Alla. Jag trodde att det var allmänt känt. Jag trodde att jag inte var den enda i Sverige som kände folk som jobbat i matbutik, men där ser man. Angående att man använder sämre kött för att mala ner till köttfärs trodde jag också var allmänt känt. När det inte går att sälja som köttbit, gör färs av det.
Självfallet är det fel att detta görs. Det är förjävligt. Men det är också förjävligt att slänga saker som fortfarande går att äta. Hur många av oss tillagar verkligen köttfärsen samma dag som man köper den? Och blir man verkligen sjuk? Jag är skeptisk till om hållbarhetsdatumet är helt vettigt. Kanske bör det undersökas på nytt, kanske har vi för stränga regler. Regler som innebär att man slänger fullkomligt ätbar mat.
Och sånt har vi inte råd med om vi ska börja spara resurser för världsekologins skull.
Sedan anser jag inte heller att det enbart är butiksägarna som gjort fel. Även de anställda som gått med på det hela har utfört en olaglig handling. Fullt tänkande individer som vet om att det är fel. Och även om det står i kontraktet att man inte får lämna ut information så får man lämna ut info om lagbrott. Det är grundlagsskyddat, det kan inte en jävel gå emot någon för. Därför bör även de anställda ha polisanmält, om ICA då skulle ha gett den anställda sparken så skulle det se jävligt illa ut.
Precis som man inte håller en pistol mot någons skalle och avfyrar på grund av att någon sagt att man ska göra det så ska man heller inte begå mindre lagbrott på uppmaning. Vi är alla tänkande individer med ansvar. Tänkande individer som vet att ommärkning är olagligt.
Så, jag skulle vilja se att folk vågade polisnmäla mer, och en debatt om huruvida det är vettigt eller ej att ha så korta hållbarhetstider. Det är fanimej vidrigt hur mycket mat det är som slängs här i västvärlden när det finns så många som svälter i andra delar av världen.
Guitar Hero
I lördags fick jag chans att spela Guitar Hero för första gången. Folk har tjatat om det här spelet så himla länge, att det ka vara så grymt and what not. Så jag spelade det.
Och det var ju förjävla trist. Bara musik jag inte gillar och dessutom ser skärmen ut som något rackigt gammalt bilspel. Skittråkigt, var det.
Sedan får jag DESSUTOM reda på att ens manager i spelet tydligen ska vara DJÄVULEN vilket man får reda på när man kommit tillräkligt långt och då kände jag mig förjävla blåst. Hallå! Jag är kristen! Jag har kristna tvångstankar! Att ens spela ett spel där man på något vis associeras med djävulen får min skalle att dunka i ångest. Djävulen ska dödas, man ska inte ha djävulen som sin manager.
Så jag gillar inte spelet. Tråkigt och hedniskt. Klarar inte av det.
Mitt ansikte börjar svida bara jag tänker på det.
Lågenergilamporna segrar!
Sådärja, nu har vi bytt till lågenergilampa i köket.
Skälet? Vi fick en elräkning på fucking jävla 8000 kronor! Vid juletider! Argh! Det är visserligen inte bara lampornas fel, vi har en massa datorer som står på dygnet runt. Den här lägenheten är så smockad av datorer att det är snuskigt. Och snart får jag en till. Haha. Och så tvättmaskinen, förstås. Torktumlaren har vi kasserat för länge sedan. Och sedan har vi elelement och handdukstork och Tv-aparater och allt. Mycket pengar!
Men, om vi börjar med att byta lampor (och sedan lär oss stänga av våra andra grejer)...
Om man går in på Fortums hemsida så kan man jämföra så här:
Vanlig lampa: 420,48kr/år
Lågenergi: 77,09kr/år
En viss skillnad, eller?
Vi har 31 lampor i lägenheten, lågt räknat. Det är en stoooor lägenhet.
Vanliga lampor: 13034,88kr/år
Lågenergi: 2389,79kr/år
Det är en bra början, om man ska säga så.
Skälet? Vi fick en elräkning på fucking jävla 8000 kronor! Vid juletider! Argh! Det är visserligen inte bara lampornas fel, vi har en massa datorer som står på dygnet runt. Den här lägenheten är så smockad av datorer att det är snuskigt. Och snart får jag en till. Haha. Och så tvättmaskinen, förstås. Torktumlaren har vi kasserat för länge sedan. Och sedan har vi elelement och handdukstork och Tv-aparater och allt. Mycket pengar!
Men, om vi börjar med att byta lampor (och sedan lär oss stänga av våra andra grejer)...
Om man går in på Fortums hemsida så kan man jämföra så här:
Vanlig lampa: 420,48kr/år
Lågenergi: 77,09kr/år
En viss skillnad, eller?
Vi har 31 lampor i lägenheten, lågt räknat. Det är en stoooor lägenhet.
Vanliga lampor: 13034,88kr/år
Lågenergi: 2389,79kr/år
Det är en bra början, om man ska säga så.
Lördagens outfit
Jag somnade i badet tidigare och har haft lite svårt att somna om. Ni kan likväl få ett inlägg.
Hatt: Second hand
Scarf: Mammas
Klänning: Arv, typ
Klänningen är grym, förövrigt. Det är min storasysters gamla som hon fick av en kompis när hon var kanske 15? Vadderade axlar, markerad midja, stora tygklädda knappar och plisserad kjol. Dunderfin. Lite kort i ärmarna, dock.
Så här såg jag i alla fall ut i lördags, vilket var en fantastisk kväll rakt igenom. Först dj:ade jag gå Galleri Kleerup, sedan firade vi Adams sjuttonårsdag (min storasysters fästmans son) därefter sprang jag vidare på Kim Jonesprylen på Riche och fick hundra Camparidrinkar. Jag diggar ju Campari, en av de få som faktiskt köper hem det regelbundet skulle jag tro, så det gjorde mig nöjd och glad.
Sedan frågade Carl M var min "kille" var. Detta skulle alltså betyda Robert Grave. Jag och han varken är ihop eller dejtar, utan vi är kompisar. Det vet Carl, men han frågar ändå. Han vet att jag blir irriterad. Han gillar det. Den här gången råkade dock killen jag faktiskt träffar stå BREDVID MIG. Så Carl fick det stora, onda, långfingret. Fy!
Sedan blev det Spyan. Som vanligt. Alltid Spyan. Inget gubbrum för kvällen, jag blev så arg på vakten där förra gången när jag blev insläppt men han började förolämpa min killkompis kläder? What's up with that? Säg gärna att det är en dresscode, men det är ju tokanalt och asvidrigt att börja förolämpa någons kläder. Det räcker med: "Nej, tyvärr, den klädseln passar inte här." Jag tror att vakten kanske hade någon vanlig variant av PMS just i fredags, då flera av mina vänner inne i Gubbrummet den kvällen var tokigt förbannade på honom (och lyrade om att de aldrig ville tillbaks, men det får man väl se om...)
Joakim tog den här grymma bilden på mig utanför Spyan när vi gick. Efter en tokigt grym kväll i Vita Baren. Efter att han tagit den skrek han dock till och befallde mig att aldrig, aldrig någonsin göra den minen igen. Så vi förevigar det hela med att lägga upp bilden på bloggen.
Det uppenbart sugiga nagellacket på bilden (inte ens en dag gammalt och helt sönderskavet) kommer från Wet n' Wild. Köp det inte. Jag fick det i en goodiebag. Jag fattar inte, varför ger företag ut så uppenbart kassa produkter? Gratis är aldrig lika med gott. Det ska ni veta.
Förbannade taffs
Men böh! Igår råkade jag ut för det första taffset på Spy Bar någonsin. Det har aldrig hänt mig att någon taffsat på mig på Stureplan, bara på Söder. Jag blev tokigt arg.
Jag vände mig om på direkten, killen såg sjukt glad ut över att ha fått uppmärksamhet, men det ändrade sig självfallet illa kvickt.
Jag: Du! Vafan tror du att du håller på med? Vill du bli utslängd eller?
Kille: Men vaddå! Tagga ner.
Jag: Du får förihelvete inte taffsa. Nu blir du utslängd. Det är fanimej olagligt att taffsa, din jävel!
Jag påkallar en vakts uppmärksamhet som står i närheten, och han gå kvickt fram för att reda ut situationen. Eftersom att jag hade vittnen så var det knappast svårt heller.
Kille: Men öh! Varför tror du på dem för!
Vakt: För att det är flera som såg dig göra det. Du åker ut. Man får inte taffsa.
Kille: Men fyfan vad analt! Det spelar väl ingen roll!
Jag: Du ska vara jävligt glad över att jag inte ringer polisen, din jävel. Att taffsa räknas som sexuellt ofredande och är olagligt. Antingen går du nu eller så polisanmäler jag dig.
Vakt: Killen, du ska ut. Du får inte göra så.
Massa tjaffs och bråk och tjohej, men killen åkte självklart ut.
För man får inte taffsa. Fyfan. Vad gäller lagstiftning så måste den om sexullt ofredande vara den allra minst respekterade. Det kryllar verkligen av människor som tror att andras kroppar är deras egen egendom. Och det är inte bara killar som gör det här, utan även tjejer, och det är inte okej när tjejer gör det heller.
Jag tycker att det är jobbigt när tjejkompisar till mig ska nypa mig i rumpan på skoj också. Bara för att vi är av samma kön och råkar vara polare eller bekanta så innebär det inte att jag vill ha andras händer på min kropp. Jag kan krama folk och hälsa på folk, men en beröring som inte är fullt accepterad från båda hållen finner jag enbart obehaglig. Då brukar jag dock bara säga till, och förklara hur jag känner inför det hela. Då ber folk om ursäkt.
Jag tycker inte om när pojkvänner eller folk man dejtar gör så heller, förövrigt. Min kropp är alltid min och jag ska aldrig behöva vara med om att någon, oavsett vem, gör så. Speciellt inte på offentliga platser. Min kropp ska aldrig märkas som någon annans.
Den är min. Har alltid varit. Ska så alltid förbli.
Jag vände mig om på direkten, killen såg sjukt glad ut över att ha fått uppmärksamhet, men det ändrade sig självfallet illa kvickt.
Jag: Du! Vafan tror du att du håller på med? Vill du bli utslängd eller?
Kille: Men vaddå! Tagga ner.
Jag: Du får förihelvete inte taffsa. Nu blir du utslängd. Det är fanimej olagligt att taffsa, din jävel!
Jag påkallar en vakts uppmärksamhet som står i närheten, och han gå kvickt fram för att reda ut situationen. Eftersom att jag hade vittnen så var det knappast svårt heller.
Kille: Men öh! Varför tror du på dem för!
Vakt: För att det är flera som såg dig göra det. Du åker ut. Man får inte taffsa.
Kille: Men fyfan vad analt! Det spelar väl ingen roll!
Jag: Du ska vara jävligt glad över att jag inte ringer polisen, din jävel. Att taffsa räknas som sexuellt ofredande och är olagligt. Antingen går du nu eller så polisanmäler jag dig.
Vakt: Killen, du ska ut. Du får inte göra så.
Massa tjaffs och bråk och tjohej, men killen åkte självklart ut.
För man får inte taffsa. Fyfan. Vad gäller lagstiftning så måste den om sexullt ofredande vara den allra minst respekterade. Det kryllar verkligen av människor som tror att andras kroppar är deras egen egendom. Och det är inte bara killar som gör det här, utan även tjejer, och det är inte okej när tjejer gör det heller.
Jag tycker att det är jobbigt när tjejkompisar till mig ska nypa mig i rumpan på skoj också. Bara för att vi är av samma kön och råkar vara polare eller bekanta så innebär det inte att jag vill ha andras händer på min kropp. Jag kan krama folk och hälsa på folk, men en beröring som inte är fullt accepterad från båda hållen finner jag enbart obehaglig. Då brukar jag dock bara säga till, och förklara hur jag känner inför det hela. Då ber folk om ursäkt.
Jag tycker inte om när pojkvänner eller folk man dejtar gör så heller, förövrigt. Min kropp är alltid min och jag ska aldrig behöva vara med om att någon, oavsett vem, gör så. Speciellt inte på offentliga platser. Min kropp ska aldrig märkas som någon annans.
Den är min. Har alltid varit. Ska så alltid förbli.
Män och deras...
Jag och buss/brunchkillen i Spy bars rökruta igår.
Jag: Haha, kolla han där, tror du att han är stolt över sin penis eller?
Jag vickar huvudet åt hållet där det står en kille med uppenbart för liten gren som gör så att hans byxor får en obehagligt stor rund boll mellan benen.
Kille: Va? Vem? Han där? Tycker du att han har en stor penis?
Jag: Alltså, nejmen, eh...
Kille: Det har han inte! Jag har större! Jag ska visa!
Han går och ställer sig i exakt samma position bredvid honom och trycker ner ena handen i byxfickan.
Kille: Kolla här nu. Kolla på honom och kolla på mig. Hans är inte alls stor! Titta på oss. Jämför!
Jag: MEN NEJ!
Kille: JO!
Jag: NEJ!
Kille: Jomen titta nu, titta då. Hans är på sin höjd bred, men den måste vara kort!
Jag: SLUTA!
Kille: Min är i alla fall längre! Hans är bara bred. Kort och bred som en bulle!
Jag: MEN SLUTA, HAN HÖR DIG JU!
Kille: Hans är inte stor!
Jag rycker tag i hans hand och drar honom därifrån, mycket generat.
Kille: Men vaddå? Min är längre!
Jag: Haha, kolla han där, tror du att han är stolt över sin penis eller?
Jag vickar huvudet åt hållet där det står en kille med uppenbart för liten gren som gör så att hans byxor får en obehagligt stor rund boll mellan benen.
Kille: Va? Vem? Han där? Tycker du att han har en stor penis?
Jag: Alltså, nejmen, eh...
Kille: Det har han inte! Jag har större! Jag ska visa!
Han går och ställer sig i exakt samma position bredvid honom och trycker ner ena handen i byxfickan.
Kille: Kolla här nu. Kolla på honom och kolla på mig. Hans är inte alls stor! Titta på oss. Jämför!
Jag: MEN NEJ!
Kille: JO!
Jag: NEJ!
Kille: Jomen titta nu, titta då. Hans är på sin höjd bred, men den måste vara kort!
Jag: SLUTA!
Kille: Min är i alla fall längre! Hans är bara bred. Kort och bred som en bulle!
Jag: MEN SLUTA, HAN HÖR DIG JU!
Kille: Hans är inte stor!
Jag rycker tag i hans hand och drar honom därifrån, mycket generat.
Kille: Men vaddå? Min är längre!
DJ:a på Galleri Kleerup
Nu ska jag iväg och dj:a på Galleri Kleerup. Ska bli spännande!
Jag hade tänkt börja med:
Anna Ternheim - Girl layoing down
För att fortsätta med:
Guesch Patti - Faits divers
Och garanterat:
Siouxsie and the Banshees - Dazzle
Jag hade tänkt börja med:
Anna Ternheim - Girl layoing down
För att fortsätta med:
Guesch Patti - Faits divers
Och garanterat:
Siouxsie and the Banshees - Dazzle
Idag i Sydsvenskan
Här har Sydsvenskan gjort en artikel om mig, Citronmuffin och Nio till fem:
http://sydsvenskan.se/dygnetrunt/article285113.ece
Det är en väldigt, väldigt fin artikel som fokuserar på hur den nya typ av stilikoner som växt fram i och med bloggfenomenet. Att det inte längre är samma galna habegär efter specifika saker för att klädkedjorna hypar det, utan att det idag blir mer och mer så att man ser ett plagg på en person man inspireras av, och kanske ser upp till, och därför blir plagget intressant. Som med kändisar, fast i minidre skala såklart.
Läs den, jättefint jobb av Ida Skovmand på Sydsvenskan!
http://sydsvenskan.se/dygnetrunt/article285113.ece
Det är en väldigt, väldigt fin artikel som fokuserar på hur den nya typ av stilikoner som växt fram i och med bloggfenomenet. Att det inte längre är samma galna habegär efter specifika saker för att klädkedjorna hypar det, utan att det idag blir mer och mer så att man ser ett plagg på en person man inspireras av, och kanske ser upp till, och därför blir plagget intressant. Som med kändisar, fast i minidre skala såklart.
Läs den, jättefint jobb av Ida Skovmand på Sydsvenskan!
Mensdagbok
Eh... ja, nu har något konstigt hänt. Idag, den 8:e december, borde det vanligtvis bara finnas en risk för PMS, med tanke på datumet. Den här tiden på månaden ska jag egentligen hålla uppkik efter humörsvängningar. Den här tiden på månaden ska jag ta det lugnt med alkohol och jag ska tänka mycket noga innan all form av aktion baserat på känsloinfall.
Men eh, nä. För jag fick min mens idag istället. Så, då fortsätter vi väl schemat.
Schema:
8 dec 07: mens - En vecka för tidigt, fattar inget.
13 nov 07: mens - Inte just någon PMS och noll mensvärk
11 okt 07: mens - Kaotisk ångest-PMS och extrem mensvärk.
13 sep 07: mens - Ingen PMS (HURRA!)
13 aug 07: mens - PPMD-klassad PMS i en och en halv vecka innan mensen.
Men eh, nä. För jag fick min mens idag istället. Så, då fortsätter vi väl schemat.
Schema:
8 dec 07: mens - En vecka för tidigt, fattar inget.
13 nov 07: mens - Inte just någon PMS och noll mensvärk
11 okt 07: mens - Kaotisk ångest-PMS och extrem mensvärk.
13 sep 07: mens - Ingen PMS (HURRA!)
13 aug 07: mens - PPMD-klassad PMS i en och en halv vecka innan mensen.
Mask
En av mina fina nya masker! Funderade på att ha den ikväll, men blir så varmt.
Hululu. Has maskerad snart, för fucks skull!
Ny, Systemet, köpa inflyttspresent och sedan förbi Wardrobe Stockholm! Sedan besök hos Martin, sedan heja på devi när hon dj:ar på Riche för att sedan bege sig till Gubbrummet och Jonas. Men jag ska ta det hyvsat lugnt ikväll, har mycket jobb imorn.
Ps. Jag har tydligen gått vidare i castingen till programledare after all. Tjohej tjoho. Och NEJ, det är inte SVTs dokusåpakör, ni kan behålla era jävla dokusåpor för er själva! Jag ska göra eget program blähbläh! Om de gillar mig, alltså.
Martins andra inflyttningspresent?
Gasalarm i alla ändar
Haha. Idag är jag så äckelrutten alltså.
Efter att jag kommit tillbaks från tandläkaren (inga hål, såklart. Never ever) så upptäckte jag att min mage gurglade något enormt och att den var uppsvullen som bara fan, och jag kände en stegrande smärta i sidan (tjocktarmen) och vid buken (Gas, gas, gas, gas gas). Sedan kom den där svidande känslan. Den svidande känslan i buk, tarm och mage. Den som betyder: "Grattis, du har just ådragit dig en äcklig, sur gasförstoppning i kombination med någon låtsasvariant av magkatarr".
Så nu har jag suttit här sedan jag kom tillbaks från tandläkaren och gjort proper maggymnastik, badat, druckit kaffe, tagit passande piller och ja.
Så det har kommit ut succesivt, liksom. Och när jag tar mina Novaluzid mot magsyrorna så börjar man dessutom rapa som en tok. Så jag låter "bbbbbrrrrrplllbbbrbr" från båda ändar och känner mig så sjukt glamourös som bara möjligt!
När jag masserar min vänstersida så HÖR man hur gasen färdas genom tarmen och sedan gör det ONT och man säger FANFANFAN AJ FAN AJ FAN och sedan låter det "PROOOPPBRUOOOITBLUPP!"
Och så rapar man efter det "BLOPP" och jag luktar som gammalt överdekanterad Californian White.
Mmmm. I'm too sexy for my...
Efter att jag kommit tillbaks från tandläkaren (inga hål, såklart. Never ever) så upptäckte jag att min mage gurglade något enormt och att den var uppsvullen som bara fan, och jag kände en stegrande smärta i sidan (tjocktarmen) och vid buken (Gas, gas, gas, gas gas). Sedan kom den där svidande känslan. Den svidande känslan i buk, tarm och mage. Den som betyder: "Grattis, du har just ådragit dig en äcklig, sur gasförstoppning i kombination med någon låtsasvariant av magkatarr".
Så nu har jag suttit här sedan jag kom tillbaks från tandläkaren och gjort proper maggymnastik, badat, druckit kaffe, tagit passande piller och ja.
Så det har kommit ut succesivt, liksom. Och när jag tar mina Novaluzid mot magsyrorna så börjar man dessutom rapa som en tok. Så jag låter "bbbbbrrrrrplllbbbrbr" från båda ändar och känner mig så sjukt glamourös som bara möjligt!
När jag masserar min vänstersida så HÖR man hur gasen färdas genom tarmen och sedan gör det ONT och man säger FANFANFAN AJ FAN AJ FAN och sedan låter det "PROOOPPBRUOOOITBLUPP!"
Och så rapar man efter det "BLOPP" och jag luktar som gammalt överdekanterad Californian White.
Mmmm. I'm too sexy for my...
Idag är det den 7:e...
13:e får jag mens, vilket innebär att det här är en potentiell PMS-helg.
Martins inflyttningspresent
Jag försöker komma på vad jag ska ge min kära vän Martin Kallisti i inflyttningspresent ikväll, han är dock inte så medgörlig som önskat.
Vinnaren!
Viktor vann överlägset med 215 röster! Vi gillar välklädda män, och killar som vågar göra sig fina. Det står helt klart. Glöm inte att besöka Viktors blogg på heybusdriverkeepthechange.blogg.se och gratta honom ordentligt, det förtjänar han!
Viktor vinner även klockan från Tritoni av ett värde på 795 kronor som Stylistonline.se spronsrar med! Glöm inte att kolla in deras site och bland annat ta del av deras julkalender. Hitills har Stylistonline erbjudit en trevlig rabatt på diverse nätshoppar varje dag, så missa inte att kika in ofta för att kolla om det är något för just dina shoppingbehov!Onsdagens outfit
"Dagens outfit" feat. gamla vanliga.
"Dagens outfit" feat. Tova jertfelt.
Ringar: Glitter, H&M, Top Girl, krimskramsbutiker i Gamla Stan.
Okristligt tidigt. Ska till tandläkare. Överväger finklädsel, då det blir det dyraste jag gjort på länge.
Sliten
Jag hade väldigt roligt igår. Sliten idag. Mer sedan.
Min låtlista för kvällen!
Okej, jag har satt ihop lite av vad jag kommer spela ikväll. Lång ifrån allt, men jag började få kramp i fingarna.
Spy Bar har gratis inträdde innan 12:00 om ni vill köra lugnt, 90 kronor efter 12:00. Jag kommer börja spela vid 01:00 ungefär men kommer förmodligen vara där tidigare och hänga. Med min kamera. Vore grymt kul om så många som möjligt kommer och stöttar mig min första kväll som DJ!
Om ni ser några absoluta favoriter i listan nedan, skrik till så ser jag till att spela det!
Vanessa Paradise - Be my baby
Tiny Tim - Livin' in the sunlight, lovin' in the moonlight
The Sparks -
This town ain't big enough for both of ut
Something for the girl with every---
Here in heaven
Amateur hour
The Knife -
Pass this on
Heartbeats
Got 2 let u
Girl's night out
The Gossip - Fire with fire
The Ditty Bops - Get up n' go
Specimen - Kiss kiss, bang bang
Soft Cell - Sex Dwarf
Roxette - Joyride (om ingen gillar min musik, typ, som självmord)
Regina Spektor - Your honor
Pj-Harvey - The dancer
Pizzicato Five - Twiggy twiggy/Twiggy vs. James Bond
Pet Shop Boys - Go west
Paula Abdul - Straight Up
Ore - Knife to fork
No doubt - I'm just a girl
Meg Lee Chin - Sweat
Mareva Galanter - Les filles, c'est fait pur faire l'amour
Madonna - Material Girl
Kelis - Trick me
Kelis - I hate you so much right now
Kate Bush - Hounds of love
Juno reactor - Zwara
Juno Reactor - Master of the universe
Hoku - Perfect day (temalåten till LEGALLY BLONDE)
Garbage -
When I grow up
Shut your mouth
I'm only happy when it rains
Dolly Parton - Working 9 to 5
Chicks on Speed - Mind your own business
Chicks on Speed - Glamour Girl
Ace of Base - All that she wants
Sin with Sebastian - Shut up and sleep with me
Nina Hagen - New york, New york
Lady Soverign - A little bit of shhh (Smallstar remix feat. Adrock)
Shirley Bassey - Diamonds are forever
Adam an the Ants - Prince Charming
Blondie -
Kung ku girls
Heart of glass
I'm gonna love you too
Bonnie Tyler - Total eclipse of the heart
David Bowie - John, I'm only dancing
Gang of Four - I love a man in uniform
Hole - Celebrity skin
Ladytron - He took her to a movie
Ladytron - Playgirl
Lilliput-Kleenex - Heidi's head
Nina Hagen - Taitschi-tarot
Pizzicato Five - Go go dancer
Scary Bitches - Lesbian vampyres from outer space
Strawberry Switchblade - Jolene
The Dresden Dolls - Coin operated boy
The Vampire Beach Babes - Horsheshoes (up my ass)
X-ray Spex - Oh Bondage! Up yours!
Zombina and the Skeletons - Nobody likes you
Efter att ha rensat ut mina groteska mängder av country, aggressiv feministpunkrock, power noise och ballader så är det här vad jag har kvar. Kommer nog kunna funka. Sedan är det ju de andra skivorna också. Amy Winehouse, Grace Jones, De där J-popiga grejorna, mer Shirley Bassey, Guesch Patti osv. osv. Mer Dolly också, såklart. Sedan SIOUXSIE AND THE BANSHEES och COCTEAU TWINS som utlovat. Of course.
Men här ovan har vi den absolut mest gångbara musiken jag har! Jag antar att ni känner igen en hel del. Tips: Kolla verkligen, verkligen upp the Ditty Bops!
Soft Cell - Sex Dwarf
Folk spelar aldrig den här ute. Det är dumt. Folk spelar bara Tainted love. Men Sex Dwarf av Soft Cell är helt grym och den ska i alla fall JAG spela. Ingen jävla: "DOOOOO'T TOOOOUUUCH ME PLEEEASE I CANNOT STAND THE WAY YOU SEIZEEE!" Nej, jag vill höra: "SEX DWARF, ISN'T IT NICE, LURING DISCO DOLLIES TO A LIFE OF VICE".
Hurra! Bra musik!
De jag bor med är satans bundsförvanter
Fan!
De jag bor med har blivit så förbannat resurssparande. Och det är ju bra. Förstås. Förutom det faktum att de går omkring och släker ALLA lampor HELA tiden vilken innebär att jag inte kan se ett piss på grund av mitt exceptionellt dåliga mörkerseende! Alltså verkligen. De släcker. Håller upp något och försöker visa det i halvmörkret och allt jag ser är en grå geggamojja med små vita prickar som singlar runt.
Så då tycker jag att, ja, men kan vi inte byta ut samtliga lampor i lägenheten till lågenergilampor? De tar så pass lite att det till och med är bättre att ha dem tända hela tiden, eftersom att det tar mindre el att ha dem igång än att tända och släcka.
Men nej! Det kan vi tydligen inte skaffa. För både Kjerstin och Johan tycker att lågenergilampor ger så "kallt" ljus och det tycker de är obehagligt. Men jag! Jag gillar ju kallt ljus! Det påminner mig om solen. Färger ser mer korrekta ut i kallt ljus. Saker blir skarpare. Det är fint. Fint och livsbringande. Mycket bättre än det gula jävla eldljuset från satans portar skapat för att bränna syndarna för deras moraliska brott på jorden. Som at använda varmt ljus. Uh.
Men nej. Det är bättre att jag haltar runt i mörker och gör illa mig och inte ser något än att de, satans avfällningar, blir terroriserade av det solliknande vita ljuset. The buuuuurning suuuuuunliiiight buuuuuuhlöööh.
Nu har alla gått härifrån och jag har satt på samtliga ljusrör i lägenheten och förintat allt gult ljus. Snart ska jag kuppa, tror jag. Byta ut alla glödlampor mot lågenergi. Så får vi se om de ens märker någon satans skillnad. Vad tror ni? Kommer de att förvandlas till aska och börja skrika: "NOOOO SPAREEE MEEE?"
De jag bor med har blivit så förbannat resurssparande. Och det är ju bra. Förstås. Förutom det faktum att de går omkring och släker ALLA lampor HELA tiden vilken innebär att jag inte kan se ett piss på grund av mitt exceptionellt dåliga mörkerseende! Alltså verkligen. De släcker. Håller upp något och försöker visa det i halvmörkret och allt jag ser är en grå geggamojja med små vita prickar som singlar runt.
Så då tycker jag att, ja, men kan vi inte byta ut samtliga lampor i lägenheten till lågenergilampor? De tar så pass lite att det till och med är bättre att ha dem tända hela tiden, eftersom att det tar mindre el att ha dem igång än att tända och släcka.
Men nej! Det kan vi tydligen inte skaffa. För både Kjerstin och Johan tycker att lågenergilampor ger så "kallt" ljus och det tycker de är obehagligt. Men jag! Jag gillar ju kallt ljus! Det påminner mig om solen. Färger ser mer korrekta ut i kallt ljus. Saker blir skarpare. Det är fint. Fint och livsbringande. Mycket bättre än det gula jävla eldljuset från satans portar skapat för att bränna syndarna för deras moraliska brott på jorden. Som at använda varmt ljus. Uh.
Men nej. Det är bättre att jag haltar runt i mörker och gör illa mig och inte ser något än att de, satans avfällningar, blir terroriserade av det solliknande vita ljuset. The buuuuurning suuuuuunliiiight buuuuuuhlöööh.
Nu har alla gått härifrån och jag har satt på samtliga ljusrör i lägenheten och förintat allt gult ljus. Snart ska jag kuppa, tror jag. Byta ut alla glödlampor mot lågenergi. Så får vi se om de ens märker någon satans skillnad. Vad tror ni? Kommer de att förvandlas till aska och börja skrika: "NOOOO SPAREEE MEEE?"
Önskelista!
Alla modebloggar har önskelistor just nu. De önskar sig visserligen bara kläder. MEN JAG VILL OCKSÅ HA ÖNSKELISTA PÅ BLOGGEN. Men jag vill ha HAJ! Och skiva. Och saker. Haj. Simma simma badkar.
1. Ring som ser ut som diskokula, snorbillig från ASOS
2. Skor från Hope. De här ska jag bannemig köpa om jag inte får dem, för fanken. Köp dem åt mig, storlek 36, tack.
3. Regina Spektors "Soviet kitsch" som jag av någon sjuk anledning inte har i min skivsamling.
4. EN HAJ. Från Teknikmagasinet. Den är radiostyrd och simmar runt i badkaret. Simma simma simma. HAJEN: DUMDUMDUMDUMDUM DÖRÖ HAJEN! HAJEN!! DÖNÖNÖNÖHHHH!
"Volangerna"
Jag kan inte undgå att märka vissa missförstånd som uppstått hos folk när det blivit uppenbart att "volangerna" är tillbaka.
Det handlar alltså, absolut inte, om den typen av volanger vi ser till vänster. Utan snarare de som ligger i lager, som vi kan se till höger på den fina klänningen från Asos.
Tips: Undvik gärna material som skrynklar sig lätt eller tappar form vid fukt. Ett styvare material eller väldigt tunt är att rekommendera.
The Dresden Dolls - Coin operated boy
Okej. Första gången jag någonsin postar en låttext här. Jag tycker egentligen att sånt är så jävla skittöntigt att det inte är klokt. MEN! Jag behöver att ni lär er en text tills imorgon när ni självfallet kommer och festar på Spy Bar, jag dj:ar ju, som sagt! I Vita!
Den här låten är inte så fruktansvärt party, utan väldigt lugnt och fin. Därför behöver jag att ni lär er den utantill eller skriver ut texten på papper. Så sjunger vi med. Så blir det fantastiskt.
Så!
The Dresden Dolls - Coin operated boy
coin-operated boy
sitting on the shelf
he is just a toy
but i turn him on
and he comes to life
automatic joy
that is why i want
a coin-operated boy
made of plastic and elastic
he is rugged and long-lasting
who could ever ever ask for more
love without complications galore
many shapes and weights to choose from
i will never leave my bedroom
i will never cry at night again
wrap my arms around him and pretend....
coin-operated boy
all the other real
ones that i destroyed
cannot hold a candle to my new boy and i'll
never let him go
and i'll never be alone
and i'll never let him go
and i'll never be alone(go)
and i'll never be alone(go)
and i'll never be alone(go)
Sedan räcker det.
Den här låten är inte så fruktansvärt party, utan väldigt lugnt och fin. Därför behöver jag att ni lär er den utantill eller skriver ut texten på papper. Så sjunger vi med. Så blir det fantastiskt.
Så!
The Dresden Dolls - Coin operated boy
coin-operated boy
sitting on the shelf
he is just a toy
but i turn him on
and he comes to life
automatic joy
that is why i want
a coin-operated boy
made of plastic and elastic
he is rugged and long-lasting
who could ever ever ask for more
love without complications galore
many shapes and weights to choose from
i will never leave my bedroom
i will never cry at night again
wrap my arms around him and pretend....
coin-operated boy
all the other real
ones that i destroyed
cannot hold a candle to my new boy and i'll
never let him go
and i'll never be alone
and i'll never let him go
and i'll never be alone(go)
and i'll never be alone(go)
and i'll never be alone(go)
Sedan räcker det.
Dolly Parton - Working 9 to 5
Med dansande Disneyfigurer!
JAG MÅR SÅ JÄVLA BRA!
Herrejävlar vad jag mår bra.
Jag har lyssnat på musik konstant i två dygn i sträck för att verkligen, verkligen få till en bra låtlista. Pumpat. Pumpat. Och pumpat musik. Alla mina favoritartister, nya artister, allt. Jag har dansat framför min dator ungefär konstant, och jag, jag, jag är fanimej tillbaka. Till 100 jävla procent.
Alla vänner som saknat den Hanna som varit bortglömd sedan förra hösten. Kom fan hit nu, och jag är här. Tillbaka. Jag lyser. Jag spinner. Jag är så full av drivkraft och inspiration att det inte är klokt.
Jag har inte riktigt fattat vad det är som egentligen saknats. Men nu är det fullkomligt uppenbart. Jag har saknat musik. Inlevelsen. Konsten. Och nu brinner jag som marken och himmelen vid ett fucking jävla vulkanutbrott.
Jag har inte mått så här bra, som jag gör just nu, på två jävla år. Det känns som att jag ska explodera med all den energi som pumpar i min kropp. Jag kan inte se ordentligt, för alla bilder om vad jag vill göra, kan göra, SKA göra susar framför mina ögon. Jag har saknat den här energin så länge. Jag har letat. Sökt som ett jävla offer.
Det pirrar i mina fingrar, om jag inte visste att det var omöjligt så skulle jag tro att det kunde börja slå blixtar ur mina händer och ögon. Om jag inte visste bättre så skulle jag tro att jag kunde springa snabbt som ljuset, om jag inte visste bättre så skulle jag TRO ATT JAG KUNDE GÖRA VAD FAN SOM HELST.
Vad fan säger jag? Klart som fan att jag kan det.
Mina damer och herrar, vi har en fantastiskt period framför oss. Och inte ens mörkret kan fälla mitt sinne just nu.
Vänner, kom hit och dansa. Min mobil ligger bredvid mig.
Nu lever vi.
Tävling - Sveriges bäst klädda vanliga man!
Café har utlyst en tävling som går ut på att finna Sveriges bäst klädda vanliga man. Alltså inga kändisar, inga sportnissar, inget sådant. Bara helt vanliga, underbara, väklädda grabbar.
Som stilintresserad tjej som gillar att omge mig med stiliga karlar så måste jag självklart uppmuntra detta strålande intiativ, och alla vi andra borde göra likadant! Jag vill genast uppmana alla mina stiliga bloggläsare att delta, och självfallet vill jag att alla ni flickor där ute rycker tag i era vänner och pojkvänner och uppmärksammar de på det hela.
Priset är inte direkt dåligt heller. Vinnaren får kläder från Björn Borg till ett värde av 50.000 kronor, en modeplåtning i Café som publiceras senare i vår samt får äran att titlure sig Sveriges bäst klädda vanliga man.
Vad man gör är att gå in på www.cafe.se/vanligman och laddar upp en bild på sig själv eller någon man anser vara en värdig vinnare. Caféredaktionen kommer sedan att titta igenom alla bidrag, välja finalister och utse en ensam vinnare.
Lycka till allihop!
Jag förväntar mig, som sagt, att alla mina manliga vänner ska delta.
Portad från Wikipedia
Jävla skit. Jag har blivit spärrad från att ändra artiklar på Wikipedia med motiveringen att "en oseriös ändring har gjorts från mitt IP-nummer" yaddayadda. Jag förstår ingenting. Jag hittade artikeln som handlade om psykopater och fann en uppenbar brist. En sak de klantigt nog missat. Vilken jag la till. Högst två minuter senare var det borttaget och jag var portad.
Jävla idioti! Bara för att ordet repetivt inte finns på svenska. De kunde ju bara ha ändrat det till "Upprepat". Man behöver väl inte portas bara för att man förväxlar sitt engelska ordförråd med det svenska? Det är ju uppenbart rasistiskt!
Var köper man peruker?
Jag får ofta frågor om var man köper bra peruker till rimlig prisklass, jag hade tänkt tipsa er om mina personliga favoriter.
Visons butik - www.visons.se
I Visons butik finns främst kortare peruker i olika, färdiga frisyrer. De är på sin höjd axellånga. Min rödbruna peruk kommer bland annat härifrån. Kvaliteten är bra, och perukerna är garanterat prisvärda. Jag har haft min rödbruna ett bra tag nu, och den ser fortfarande top notch ut. Här kan du även köpa produkter som är till för att vårda löshår och produkter! Priserna varierar mellan 350 - 600 kronor.
Smink och Perukmakaren - Folkkungagatan 56
Smink och Perukmakaren har en stor uppsjö av peruker, både billiga och roliga samt dyrare och finare varianter. Jag äger 3 stycken peruker härifrån. En platinablond pageperuk, en halvlång, lockig blond peruk och min långa, blonda peruk. Prisskillnaderna varierar kraftigt beroende på längd och kvalitet, så du kan finna peruker för 300 till, jag skulle tro, 3000 kronor. Min långa blonda kostade 895, vilket är extremt prisvärt för en peruk med sådan längd i bra kvalitet.
Taj Mahal - Drottningatan 100
Det här är min absoluta favorit om du enbart ska köpa löshår, och inte peruker! Först när du kommer in i butiken tror du kanske att du gått fel, då det är en matbutik! Men går du in längre så har de en stor löshårsavdelning med alla märken som används av professionela hårsalonger när de gör extensions. De har även diadem med löshår som fungerar som en peruk som inte innefattar luggen, vilket är perfekt om du har en kort lugg! De finns i raka, lockiga och vågiga varianter i flera olika färger och kostar runt 350 - 450 och är mycket lättare att bära än peruker och ser överlag naturligare ut eftersom att du inte döljer ditt hårfäste. Diademen utmysckas i fördel med accessoarer.
Här köpte jag allt mitt löshår under den tid då jag brukade bygga och modifiera mina peruker själv.
Mannen får göra jobbet!
Jag håller på att lösa problemet med att jag inte kan tvätta. På bästa möjliga vis.
GET A FUCKING MAN TO DO IT.
Min jävla mask
Okej, jag köpte ju tre stycken masker i fredags. En av dem täckte hela ansiktet och var silvrig med svart på. Se på muppig bild.
Senare sprang jag på Lady Oscar på Spy Bar. Och han tyckte att den var jättefin. Och jag tänkte att den skulle passa honom. Så, alltså gav jag bort den som en julklapp till honom! För Oscar är så fin och har alltid roliga saker, så jag tyckte att han kunde få en till.
Men senare, idag, när jag kollade in Svepet på Stureplan.se så blev jag lite förvirrad. Min mask sitter uppenbarligen på en tjej som ligger halvdäckad, aspackad och dreglandes över Victor Flumé!
Buhuhu. Jag vet inte varför. Men jag känner mig skändad. Besudlad. Jag vill inte att min mask ska ta del av syndiga ritualer på fullkomliga främlingar. Jag liksom ser hur masken skriker ut. Hur den lider. Hur ensam och uttnytjad den känner sig.
"Maaammma! Maaaaamma! Maaaammma var är du? Vart gick du? Vilka är de här? Vad gör de med mig? Maaaamma! Maaaammaaa var äääär du?!? Du lämnade miiiiig! Jag dööör! Maaamma! Var är din kärlek?"
Usch.
Hela historien när jag gav en tjejkompis en klänning som hon sa att hon gillade ur min garderob och det slutade med att hon sålde den på Tradera spelas upp inför mina ögon (FYFAN VAD ARG JAG BLEV! Då kunde ju någon annan fått den! GRATIS, jävla profitör!). Om någon inte vill ha något, kan de inte säga det då? Jag gav bort en mask som jag tyckte var fin till en person jag anser vara fin som jag trodde gillade masken, jag gav inte bort den för att... färdas mellan främlingar. Blä. Ledsen.
Gillar inte sånt.
Sista dagen att rösta!
Glöm inte att rösta på din favorit i veckans outfittävling i vänsterspalten! Du finner alla bidrag här.Imorgon avgörs det hela, hitills leder Viktor med stormsteg, men förra veckans outfittävling avgjordes dramatisk på en enda dag. En av de som låg sist vann i slutändan, så det är aldrig försent att göra just din röst hörd!
Rösta på den som du tycker förtjänar klockan från Tritoni av ett värde på 795 kronor som Stylistonline.se spronsrar med.
Glöm heller inte att besöka deras sida och kolla in alla guider och tips i mode och trenddjungeln. Samt en massa andra tips relaterade till kläder och skönhet!
Lycka till allihop!
I övrigt väntar vi med outfittävlingarna tills efter jul, det kommer komma lite annat spännande här på bloggen innan som du kan vinna som julklapp åt dig själv eller till en vän!
Så många fina priser i alla julkalendrar!
Hotspots pris i ett fint juligt kollage för 3:e december ovan.
Klicka här för att komma direkt till tävlingsinlägget!
Det finns så många julkalendrar ute där nu där alla har chans att vinna fina priser ända fram tills julafton!
Hotspots Karolina Skande har givetvis en, där det ställs en fråga inom mode varje dag där den som först lämnar rätt svar vinner!
Style by Klings Elin Kling har också en med hennes favoritprodukter, där man kan skicka in outfits varje dag fram till jul för att tävla. Sedan väljer Elin ut en favorit varje dag!
Modette har självfallet också en tävling, även den med frågor. Dock väldigt enkla, så här har även den som inte är en modeexpert eller har en snajdig kamera till hands en chans att vinna! Du finner deras jukalender under fliken "Tävling" och sedan "Julkalender".
Har jag missat någon? Säg gärna till i så fall!
Jag har inte tvättat på 2 månader
Alltså.
Jag har inte tvättat nu på två månader.
Det är lugnt, mina garderober är fortfarande fullsmockade av rena kläder, and so is der byrålådor. För att jag har så satans mycket kläder. På underklädsfronten börjar det bli lite knapert, jag har typ en vecka kvar, men ändock!
Jag vill inte tvätta. Jag hatar att tvätta. Jag hatar alla former av hushållsbestyr som inte innefattar att hamra, banka eller borra. Jag kan skruva med avloppen också. Sånt är jag bra på, men jag kan inte stryka kläder eller... ja, jag har nog aldrig gjort en vettig dosering på tvättmedlet i hela mitt liv.
Jag tittar alltid panikartat på paketet med tvättmedel. Och sedan på det där hållet. Så tittar jag fram och tillbaka, fram och tillbaka, och sedan dunkar jag i... jättemycket tvättmedel. Sedan pustar jag ut i min panik och häller i minimal mängd Sköljmedel. Eller en vettig mängd, kanske. Jag är lika handikappad som de där männen på TV som får leva utan sina fruar ett tag.
Men nu har jag så ohyggligt många tvättkassar. Så ohyggligt många. De ger mig panik. Men jag vill inte tvätta. Men det är äckligt med en massa smutstvätt, och äckliga saker gör mig ledsen!
Så jag funderar på att vara så ohyggligt snobbig att jag helt enkelt anlitar hemhjälp som kan tvätta åt mig. Bara en gång i månaden. Det räcker bra. Och det är helt klart värt det. Så slipper jag denna helvetiska pina med att hänga, hänga, stryka, dona, fippla och allt sånt crap.
GUD! Jag behöver en pojkvän. Alla mina killkompisar kan sånt där. Jag kan hamra och killen kan tvätta. Perfa.
Jag har inte tvättat nu på två månader.
Det är lugnt, mina garderober är fortfarande fullsmockade av rena kläder, and so is der byrålådor. För att jag har så satans mycket kläder. På underklädsfronten börjar det bli lite knapert, jag har typ en vecka kvar, men ändock!
Jag vill inte tvätta. Jag hatar att tvätta. Jag hatar alla former av hushållsbestyr som inte innefattar att hamra, banka eller borra. Jag kan skruva med avloppen också. Sånt är jag bra på, men jag kan inte stryka kläder eller... ja, jag har nog aldrig gjort en vettig dosering på tvättmedlet i hela mitt liv.
Jag tittar alltid panikartat på paketet med tvättmedel. Och sedan på det där hållet. Så tittar jag fram och tillbaka, fram och tillbaka, och sedan dunkar jag i... jättemycket tvättmedel. Sedan pustar jag ut i min panik och häller i minimal mängd Sköljmedel. Eller en vettig mängd, kanske. Jag är lika handikappad som de där männen på TV som får leva utan sina fruar ett tag.
Men nu har jag så ohyggligt många tvättkassar. Så ohyggligt många. De ger mig panik. Men jag vill inte tvätta. Men det är äckligt med en massa smutstvätt, och äckliga saker gör mig ledsen!
Så jag funderar på att vara så ohyggligt snobbig att jag helt enkelt anlitar hemhjälp som kan tvätta åt mig. Bara en gång i månaden. Det räcker bra. Och det är helt klart värt det. Så slipper jag denna helvetiska pina med att hänga, hänga, stryka, dona, fippla och allt sånt crap.
GUD! Jag behöver en pojkvän. Alla mina killkompisar kan sånt där. Jag kan hamra och killen kan tvätta. Perfa.
Den perfekta ryggen
 |  |
| Ah. Bara ryggar är väldigt fint, men jag ska medge att jag är lite för feg för det hela. Jag har några klänningar med djup ringning i ryggen, men de får mig att känna mig så fruktansvärt naken. Sedan såg jag Paz Vegas version av den bara ryggen från "Movies Rock" och blev genast förtjust. Smycken! Kedjor! Utsmyckning! Ryggen syns genast, men blir lite klädsamt dold på samma vis som när man är urringad men kombinerar med ett präckigt halsband. Kärlek vid första ögonkastet, helt klart. | I love a deep plunge in the back, but I'm a bit too much of a coward to actually wear it. However, Paz Vega's version of the look at "Movies Rock" in hollywood is wonderful. The chains covering her back works the same was as a big necklace does when you're sporting a deep cleavage. Sexy, but not bare! I love it. |
.
Jag hatar 3!
Okej. Snart kommer jag inte ha 3 längre. Men jag tänker passa på att spy galla över dem först.
För det första verkar nästan inga samtal komma fram till mig. Den ligger tyst, tyst och sedan får jag SMS-terror med "Blahblah ringde till dig tjohej" senare på kvällen. Tack, liksom.
För det andra verkar inte SMS fungera något vidare bra heller. I onsdags frågade exempelvis Sofia Dahlén om jag fått hennes SMS där hon skrev att jag vunnit en mobil. Det hade jag inte fått. Men det kom faktiskt fram. SMSet hon skickade på onsdagkvällen kom fram på lördagkvällen. Så har det i övrigt sett ut med de flesta andra SMS också. Men ja, vaddå? Tre dygns färdtid på ett SMS? Det är ju helt normalt? Hur lång tid tar det för MINA SMS att komma fram, kan man fråga sig då? Jag har undrat varför jag inte fått några svar på mina SMS de senaste dagarna, och där har vi ju en väldigt god anledning.
Det här är ett återkommande problem hos 3. Det har blivit så här hur många gånger som helst i alla år jag haft dem. I början när jag hade 3 var det i princip så hela tiden. Nu måste jag säga att det fungerar bättre överlag, men det fungerar fortfarande inte bra.
Nej, fyfan för 3!
För det första verkar nästan inga samtal komma fram till mig. Den ligger tyst, tyst och sedan får jag SMS-terror med "Blahblah ringde till dig tjohej" senare på kvällen. Tack, liksom.
För det andra verkar inte SMS fungera något vidare bra heller. I onsdags frågade exempelvis Sofia Dahlén om jag fått hennes SMS där hon skrev att jag vunnit en mobil. Det hade jag inte fått. Men det kom faktiskt fram. SMSet hon skickade på onsdagkvällen kom fram på lördagkvällen. Så har det i övrigt sett ut med de flesta andra SMS också. Men ja, vaddå? Tre dygns färdtid på ett SMS? Det är ju helt normalt? Hur lång tid tar det för MINA SMS att komma fram, kan man fråga sig då? Jag har undrat varför jag inte fått några svar på mina SMS de senaste dagarna, och där har vi ju en väldigt god anledning.
Det här är ett återkommande problem hos 3. Det har blivit så här hur många gånger som helst i alla år jag haft dem. I början när jag hade 3 var det i princip så hela tiden. Nu måste jag säga att det fungerar bättre överlag, men det fungerar fortfarande inte bra.
Nej, fyfan för 3!
Carla Johanna Crafoord?
Det här är Carl Johan Crafoord. I fredags dj:ade han på ett ställe som heter Lunacy, som är inriktat på J-rock ocj J-pop (rock och pop från Japan). På Lunacy finns det en massa folk som klär upp sig på alla möjliga vis. Gothic Lolita, Visual Kei osv. Carl Johan klär dock inte upp sig, så vi bestämde oss för att åtgärda detta. Göra något spännande. Testa nya marker.
Här har vi mig också. Vi spexar i två av mina nya venetiska masker. Dn jag bär gav jag dock bort som tidigt julklapp till Lady Oscar samma kväll på Spyan, då han gillade den och jag tyckte att den passade honom otroligt väl.
Här är också en fin, romantisk version av en bild som Carl Johan kan skicka till sin flickvän i USA! Jag tänkte att han kunde inkludera någon liten fjollig dikt också. Eller sälja som julkort? Sätta ditt äpplen istället? Addera ett litet skägg? Möjligheterna är oändliga.
Carl Johan är dessutom så smal så att han kunde låna alla mina kläder utan problem. Han är väldigt, väldigt lång men mina shorts i fejkskinn i storlek 36 (som visserligen är lite påsiga på mig, men ändock) satt överhuvudtaget inte uppe förens vi adderade ett skärp som smet åt dem ordentligt! Smalis!
Här har vi mig också. Vi spexar i två av mina nya venetiska masker. Dn jag bär gav jag dock bort som tidigt julklapp till Lady Oscar samma kväll på Spyan, då han gillade den och jag tyckte att den passade honom otroligt väl.
Här är också en fin, romantisk version av en bild som Carl Johan kan skicka till sin flickvän i USA! Jag tänkte att han kunde inkludera någon liten fjollig dikt också. Eller sälja som julkort? Sätta ditt äpplen istället? Addera ett litet skägg? Möjligheterna är oändliga.
Carl Johan är dessutom så smal så att han kunde låna alla mina kläder utan problem. Han är väldigt, väldigt lång men mina shorts i fejkskinn i storlek 36 (som visserligen är lite påsiga på mig, men ändock) satt överhuvudtaget inte uppe förens vi adderade ett skärp som smet åt dem ordentligt! Smalis!
Hungrig
Nu har jag ätit middag tre gånger och jag är fortfarande hungrig och klarar inte av att sova! Uhääääh. Min mage. Mitt stora, gigantiska svarta hål. Du är så satans dyr i drift, din jävla avskrädeshög.
Kan man äta sten?
*Edit. Ätit fyra nu.
Kan man äta sten?
*Edit. Ätit fyra nu.
På onsdag dj:ar jag på Spyan!
Bäppa!
På onsdag ska jag DJ:a på Spy Bar på Daniel Öhrns klubb Bring it on. Det kommer bli grymt, den här gången har jag mer tid att kirra musik och låtlistan kommer att bli en hel kalabalik av läckra kvinnliga artister med några inslag av mina favoritlåtar av vissa könsöverskridande män, också.
Några låtar som garanterat kommer spelas är bland annat:
Dolly Parton - Working 9 to 5
Pizzicato FIve - Twiggy Twiggy
Nina Hagen - New York, New York
Regina Spektor - Your honor
Soft cell - Sex Dwarf
No doubt - I'm just a girl
The Creatures - Second Floor
För att inte glömma Ursula Rucker, Diamanda Galas, Cocteau Twins, Siouxse and the Banshees, Grace Jones, PJ Harvey, Chicks on Speed, Ella Fitzgerald, Edith Piaf, Madonna, Kylie Minogue, Sarah Brightman, Nina Simone och alla möjliga jäklar vi kan passa ihop med klientelet och stämningen! Kanske, om jag blir full, något från Britneys nya skiva också, för fan.
Det kommer bli blandat obskyr, alternativ musik, gamla favoriter från 90-talet och kända favoritartister. Något för alla, med en röd tråd: TUFFA JÄVLA DUKTIGA BRUDAR! Just the way I like it. Det kommer bli strålande. Ni måste komma! ALLIHOP!
MIN DJ-DEBUT! (om vi bortser från det mycket lilla i Humlegården)
Fredagens outfit
| |
| Hatt: H&M "Jacka": H&M Satinblus: Stenströms Slimline Skärp: J.Lindeberg Kjol: Monki Sent, men vafan. Vi får se om det blir någon för dagen, men det kommer lite mer roligt från fredagen sedan! | Hat: H&M "Jacket": H&M Satin blouse: Stenströms Slimline Belt: J.Lindeberg Skirt: Monki |
.
Miss world 2007
Skönhetstävlingar av stilen Miss World och Fröken Sverige är något som alltid gett mig avsmak. Men det förvånas ni inte av att höra mig säga. Det är givet. Annat vore konstigt.
Nu, Lin Zhang som vann i år ser självfallet jättebra ut. Självklart. Vinnaren är alltid vacker. Det är liksom hela poängen.
Men vet ni, jag önskar nästan att tävlingen aldrig slutat ge sken av någon form av djup. Tävlingen är platt. Tävlingen är ytlig. Det är vad tävlingen går ut på. Rakt av. Att den får någon annan fokus är muppigt, som att bodybuilders helt plötsligt skulle börja läsa Shakespeare högt medan de flexade sina inoljade biceps. Och vilket djup de vill lägga till, sedan!
Vad är ditt livsmål?
JAG VILL HA FRED PÅ JORDEN OCH INGA SVÄLTANDE BARN OCH JAG VILL BOTA AIDS OCH UTROTA MALARIA.
Jag skulle vilja höra en vinnare säga: "Jag vill förändra idealet! Jag ska bli så otroligt fet nu efter att jag vunnit! Jag ska sluta sminka mig och sluta noppa muschen, jag ska bli den hårigaste, fetaste kvinnan på jorden och jag ska gå runt med mitt band, flexa och hävda min sexighet i min pojkväns gamla avlagda kalsingar med bromsränder! Jag ska komponera en låt av mina fjärtar! Jag ska bygga en skolla där unga kvinnor ska lära sig hur man rapar i mäktiga symfoniers anda! KROSSA IDEALET!"
Det skulle vara roligt, men det händer ju aldrig. Alla ska bara bota AIDS. Lycka till med att bota AIDS då, i år igen, antar jag. Grattis Lin Zhang.
Bild snodd från gettyimages.com, uppenbarligen.
Nu, Lin Zhang som vann i år ser självfallet jättebra ut. Självklart. Vinnaren är alltid vacker. Det är liksom hela poängen.
Men vet ni, jag önskar nästan att tävlingen aldrig slutat ge sken av någon form av djup. Tävlingen är platt. Tävlingen är ytlig. Det är vad tävlingen går ut på. Rakt av. Att den får någon annan fokus är muppigt, som att bodybuilders helt plötsligt skulle börja läsa Shakespeare högt medan de flexade sina inoljade biceps. Och vilket djup de vill lägga till, sedan!
Vad är ditt livsmål?
JAG VILL HA FRED PÅ JORDEN OCH INGA SVÄLTANDE BARN OCH JAG VILL BOTA AIDS OCH UTROTA MALARIA.
Jag skulle vilja höra en vinnare säga: "Jag vill förändra idealet! Jag ska bli så otroligt fet nu efter att jag vunnit! Jag ska sluta sminka mig och sluta noppa muschen, jag ska bli den hårigaste, fetaste kvinnan på jorden och jag ska gå runt med mitt band, flexa och hävda min sexighet i min pojkväns gamla avlagda kalsingar med bromsränder! Jag ska komponera en låt av mina fjärtar! Jag ska bygga en skolla där unga kvinnor ska lära sig hur man rapar i mäktiga symfoniers anda! KROSSA IDEALET!"
Det skulle vara roligt, men det händer ju aldrig. Alla ska bara bota AIDS. Lycka till med att bota AIDS då, i år igen, antar jag. Grattis Lin Zhang.
And the brunch...?
Haha. Ja, igår ringde en killkompis upp och sa att han ville laga glutenfri brunch. Jag var lite skeptisk till om han skulle vakna i tid för att faktiskt ordna det, men då försäkrade han att han alltid gick upp klockan tio. Så han fick för sig att han skulle ringde och väcka mig klockan tio, när jag stannat hemma och varit lugn och han varit ute och festat.
Nu är klockan 13:24. Jag har hitills inte blivit ringd och blivit väckt. Så vitt jag vet.
Lalalala.
Nu är klockan 13:24. Jag har hitills inte blivit ringd och blivit väckt. Så vitt jag vet.
Lalalala.
Jag är en duktig tjej inatt
Agh! Idag vaknade jag upp med den värsta ryggvärken sedan är 2005 (då jag alltid hade ryggvärk, tills jag började träna fanskapet) det kändes liksom som att svanken blivit ännu mer U-formad en någonsin och det strålade ut något förjävligt i hela kroppen. Det fanns inte många andra alternativ än att helt enkelt ligga kvar i sängen och tycka synd om sitt eget öde.
Framåt 19-20:00 på kvällen blev det hela lite bättre, men för en gångs skull gjorde jag ett klokt val och tänkte: "Nej, jag stannar hemma, det här får inte bli sämre." och duktigt nog stannade jag hemma och läste, tittade på film, skrev och åt Ipren med jämna mellanrum. Detta kombinerades med stora mängder chips samt fläskfilé med potatisgratäng smockad med vitlök och fetaöst. Smaskens.
Fyfan vad bra jag kommer må imorn! På en söndag no less. Och jag har dessutom känt mig omåttligt populär med vänner som ringt och SMSat och velat ha med mig ut. Jag har missat hundra olika tuffa fester idag, vilket faktiskt inte gör något, då jag var på både Green Room Sessions och Vice igår.
Samt att jag fick transa en killkompis som dj:ade på Lunacy, grymt roligt. Det ska ni få se bilder på.
Hoppas ni har haft en fantastisk kväll!
Och något får berätta för mig hur det gick att köra CLITSPIT i en så otippad lokal som Ambassadeur. Ambassadeurs typiska klientel måste ändå vara så långt ifrån den typen av gäster som Clitspit brukar ha, så give me the news later on, Lina!
Puss och kram, nu ska jag läsa lite Isaav Asimov och sova. Och imorn blir jag bjuden på specialtillagad glutenfri brunch av en killbekantskap som just ringde ett "VAR ÄR DU? UTE? SKA DU UT? UT? NATTEN ÄR UNG!"-samtal (inte bootycall).
Framåt 19-20:00 på kvällen blev det hela lite bättre, men för en gångs skull gjorde jag ett klokt val och tänkte: "Nej, jag stannar hemma, det här får inte bli sämre." och duktigt nog stannade jag hemma och läste, tittade på film, skrev och åt Ipren med jämna mellanrum. Detta kombinerades med stora mängder chips samt fläskfilé med potatisgratäng smockad med vitlök och fetaöst. Smaskens.
Fyfan vad bra jag kommer må imorn! På en söndag no less. Och jag har dessutom känt mig omåttligt populär med vänner som ringt och SMSat och velat ha med mig ut. Jag har missat hundra olika tuffa fester idag, vilket faktiskt inte gör något, då jag var på både Green Room Sessions och Vice igår.
Samt att jag fick transa en killkompis som dj:ade på Lunacy, grymt roligt. Det ska ni få se bilder på.
Hoppas ni har haft en fantastisk kväll!
Och något får berätta för mig hur det gick att köra CLITSPIT i en så otippad lokal som Ambassadeur. Ambassadeurs typiska klientel måste ändå vara så långt ifrån den typen av gäster som Clitspit brukar ha, så give me the news later on, Lina!
Puss och kram, nu ska jag läsa lite Isaav Asimov och sova. Och imorn blir jag bjuden på specialtillagad glutenfri brunch av en killbekantskap som just ringde ett "VAR ÄR DU? UTE? SKA DU UT? UT? NATTEN ÄR UNG!"-samtal (inte bootycall).