Jag vet inte riktigt hur ni är när ni fiser. Men jag tänker anta att ni är typ som jag. Ni vet när man lägger en fis helt för sig själv? Den låter, kanske lite fladdrigt ljud av en sådan där riktig luktare, ni vet, och man känner sig liksom lite mer tillfreds med sig själv. Det kan stinka som bara fan, precis som en fladdrare brukar, men man blir inte besvärad av det. Bäst är otvivelaktigt bubblorna i badet, eller kanske när man lägger en brakare och nyfiket måste lukta under täcket.

Men nu la jag fanimej en som fick mig att vilja spy! Det har aldrig hänt förut. Inte när man är ensam. Andras fisar är alltid skitjobbiga. Det är hemskt. Och jag skulle aldrig medvetet utsätta någon för en av mina egna. Men jag har aldrig tyckt att en av mina egna varit äckliga för mig själv! Aldrig! Aldrig någonsin!

Man kan medge att de luktar illa, men man besväras inte. Det är skitsamma. Det är inte påträngande som en annans fis. Men nu blev jag fanimej förnärmad av mig själv. Arg på mig. Ville nästan skälla ut mig själv för att den var så jävla vidrig. Så illa luktade den. Mådde illa. Ville spy. Jag har känsliga kräkreflexer. Ta mig fan.

Om det här utvecklas till ännu allvarligare gasförstoppningar för att jag inte ens pallar att fisa i min egen närvaro så ska jag bannemig skjuta mig själv. Eller nej, jag ska tända en brasa. En stor brasa. Sedan ska jag lagra, lagra och lagra tills jag är full som en flygande zeppelinare, segla in i elden och gå bort i en stor och strålande explosion.


Det kan möjligtvis bli mycket bra TV.