Igår lekte jag runt med kameran lite och fick hundra gånger bättre bilder än vanligt! Speciellt när det kommer till färgerna, och förutom det så ser man omgivningen mycket bättre. Mer klubbstämningen, helt enkelt. Det är roligt när man märker att man faktiskt lär sig något, det är pirrigt och spännande. Vissa bilder ser fortfarande ut som mina typiska Teatronbilder, men det blir fler och fler riktigt bra bilder. Jag är så glad!

Jag sprang även på en gammal klasskamrat från lågstadiet, Mercedes Ardelius! Här pussar hon på en tjejkompis som heter Helga Bärnarp. Det var lite roligt. När jag såg henne på håll så tänkte jag: "Oj, vad lik Mercedes hon är! De måste jag plåta!" och när jag kom fram och frågade så utbrast Mercedes: "Mendå! Känner du inte igen din gamla barndomskompis?" Så ja, jag tycker det var fint i alla fall. Sånt gör mig glad. The past meets the present, liksom. Eh.

Jag var verkligen strålande glad igår, inte ens det sjuka bråket gjorde mitt humör sämre. Vad som hände var följande.

Jag sitter inne i rummet med speglarna och pratar med Lady Oscar, helt plötsligt är det en massa stojj utanför. Kontrollfreak som jag är så måste jag gå ut och checka läget, se om jag kan göra något och så vidare. När jag kommer ut står det tre killar i trappen och ropar åt några tjejer som springer ut från Teatron i blixtfart. JAg har ingen aning om vilken part det är som bråkat, så jag lägger mig inte i då bråket redan är över. Däremot så börjar jag gå mot nedervåningen, och när jag går förbi killarna i trappen så SPOTTAR en av dem mig i nacken! Och jag har inte gjort något alls! Jag vänder mig om och frågar vem det var, ingen erkänner. Då säger jag att jag ska gå och hämta vakterna för att få dem utslängda.

Och det gör jag. Men då hade redan två vakter på övervåningen uppmärksammat de bråkiga killarna, så totalt blev de utledda av fyra vakter! Mäktigt.

Vakterna på Teatron är riktigt sympatiska, förövrigt. Inga griniga vakter hos oss.
Sedan blev jag glad igen och fortsatte festa.

Oscar Simonsson i Coop är vanligtvis riktigt kameraskygg, men jag föreslog att vi skulle ta en bild tillsammans, och då gick han tillslut med på en bild. Sedan fick han eld i lågan och ville ha en massa bilder, bland annat med modellen Rebecca Wiberg. Vi har skapat ett monster, men om vi tar 100 bilder på Oscar nästa gång så får vi i alla fall ett 100% kändisutbud, och då blir våra chefer glada.

Lalala.

Sedan drog vi vidare till Spy Bar där Daniel Örhn och Daria Oudalava firade. De hade haft fest i den sketna lokalen vid namn H62 på Hornsgatan. Skitlokal. Men de hade tydligen lyckats riktigt bra. Det är enbart Daniel och Daria som kan lyckas med det, säger jag bara, för H62 bringar bara ångest och migrän. Så snart jag ser lokalen brukar jag få ofantliga behov av att... exempelvis... plocka fram en osthyvel och hyvla bort all min hud i ansiktet. Det skulle vara mindre smärtsamt än att sätta sin fot inne på H62.

Bra kväll, bra kväll. Hoppas den här blir lika bra, jag ska jobba på både Teatron och på Neu ikväll, och samtidigt passa på att instruera en ny fotograf lite! Roligt!