Jag, 14

Kolla! Jag när jag var 14, typ. Jag hittade lite poesi också.

"You are helpless, you are death.
You don't know, how you will regret.
Seeing me dead, lying there.
All because, of you my dear.

You don't love, I sure know.
Do I care, deep into my soul.
If you don't love, then I will hate.
Hate my dear, long for death."

Sa jävla djupt, alltså!

Jag har sett dej på stureplans hemsida och du verkar vara en ganska "känd" person. Hur blev du typ..eh, känd? haha. Låter sådär lite konstigt. men iallafall. Nästan alla verkar veta vem du är förutom jag.

ÅÅh lilla söta gothflickan! Jag tycker faktiskt det är lite fint att minnas den lilla deppiga, djupa figuren man va en gång. Man mådde ju faktiskt dåligt på riktigt, även om man i efterhand känner att man va skitlöjlig. Respekt för alla våra fjortisjag!

I remember.....

Smartasmia: Tack Mia! Haha, jag gillar faktiskt hur mycket man vågade då. När man var tonåring. Och det var inte ens länge sedan!
Jenny: Nä, jag är väl inte känd. Däremot jobbar jag som redaktör på Stureplan så det är inte konstigt att jag syns där en hel del!
Caroline: Ja, jag håller med! Funderade på att skriva långt om det där, och hur fånigt det är att skämmas över sin tidigare self, liks. Jag saknar visserligen inte åren i fråga, men det är utanför poängen.
Mikey: Vilka tider!

hahaha. herregud. jag uppskattar verkligen människor med en gnutta självdistans.

Du var ju lika vacker då. Som en mörk älva:)

Snygg lugg!

haha, har du varit perfekt hela tiden. du är ju jättesöt och det är jättecharmigt att skriva djupa dramatiska dikter när man är 14.
och nu är du skitsnygg, med självförtroende och talented. jojo, vissa är perfekta.
men jag vet, det är lätt att tycka så när man inte själv genomlevt sitt liv.
jag blir dock avis.