Ursäkta för igår, det var en hård dag. Alla hjärtans var lite hård, jag har träffat en kille nu ett tag som jag faktiskt verkligen gillar, vilket förövrigt är mycket, mycket ovanligt. Saken är den att han har otroligt, extremt mycket jobb nu, och dessutom en skitjobbig influensa. 13 februari skickade jag ett sms om vi skulle göra något i onsdags, vilket jag aldrig fick svar på. Jag kände mig mycket nonchalerad, sedan blev jag orolig för att något skulle ha hänt, som ni nog kan förstå.

Som ni även säkert kan förstå så får jag mycket problem om jag känner mig nonchad. Jag menar, HEJ, jag har en blogg, jag gillar uppmärksamhet. Klart jag gör. Klart jag tar det hårt när jag får noll respons på tre dagar från en person jag gillar. Det kanske andra får också, jag vet inte, jag kan inte se in i era hjärnor.

Jag sa i alla fall till honom att jag inte klarar av det, att jag blir ledsen när jag känner mig nonchad. Väldigt. Och vi kom väl mer eller mindre fram till att vi inte kunde ses, eller, inte just nu som våra liv ser ut.

Jag trodde att jag klarade det bra, men jag blev fullkomligt övertankad först på Teatron och sedan ännu mer inne på Spy Bar, där Carl fyllde mig med gratisöl. Jag sa så mycket skit den kvällen, jag var helt galen. Jag var full. Jag hånglade till och med med en killkompis, vilket är något som ligger ungefär så långt ifrån mig som bara möjligt. C läser självfallet även bloggen, jag vet inte om han kommer bli upprörd över det där. Kanske. Men det kommer han ändå få reda på. Om jag gör det minsta lilla med någon på Stureplan så vet precis alla om det redan dagen efter, eller ibland så spekuleras det om saker innan jag själv ens tänkt att en sak skulle vara möjlig. Haha. Jävla djungeltrumma. Jag gillar inte skvaller. Jag förstår mig inte på det, förmodligen är jag helt enkelt enbart för narcisisstisk för att kunna engagera mig i skvaller.

Så, igår morse vaknade jag upp med bakfyllan från helvetet, bakisångest som fan, en horribel mensvärk och dessutom feber. Helt däckad hela dagen. De gånger jag lyckades ta mig ur sängen gick jag omkring med krumrygg av mensvärken. Ja, ni vet när man får satanont i ryggen. Ni vet.

Skitdag, himla skitdag.
Dagen idag ska istället få bli jättebra.

Jag tror att jag tar bort kommentarsfunktionerna här, eh.
Jag känner mig mycket barnslig.