Efter att grinigheten avtagit i lördags så sprang jag iväg till Bröderna Olssons och tog en öl i några vänners sällskap. Efter en stund hämtade David upp mig (jag tvingade stackaren till det, att anlända själv till en klubb är jag lite för anal för) och så promenerade vi iväg till Debaser. Eftersom att ingen av mina andra vänner ännu befann sig på plats så fick David agera dagispassa åt mig. Snälla David!

Efter ett tag kikade Sara, Siri och en annan vän förbi. Siri hade på sig en kattmössa i leopard, som hon på något konstigt vis faktiskt kunde bära upp utan att de löjlig eller liten ut. Kanske för att hon är stilprinsessa nummer 1.

Efter att Katta kommit så kunde David smita iväg ut på sina egna små Debaseräventyr medan Katta och jag var i full färd med att dricka konstiga drinkar (eller, jag med min Pernod med vatten och is och hon med sina exotiska sockerchockar) och njuta av bandet som spelade, Linda P, Lady V, Ayesha & Sona.

Linda P, Lady V, Ayesha & Sona var ett tufft hiphopband endast innehållande tjejer. I vanliga fall har jag svårt för hiphop (om den inte är från 80-talet), men när det är kaxiga tjejer som uppträder så känner jag överlag att jag kan njuta av det mer, och de var karismatiska, duktiga och tuffa. Full pott!

Dock, eftersom att många som besöker Debaser är popare och rockers så var publiken ganska kass. Det var flera popkillar som försökte vara tuffa genom att direkt håna tjejerna, stå och gnälla och säga att de skulle sluta. Mycket dålig smak. De flesta verkade dock digga dem trots deras vanliga musikpreferenser.

Efter att de spelat och jag och Katta utövade mingel så kom en jobbig (eller galen!) man fram som varit på mig tidigare den kvällen. Han började med att gnälla på musiken och hur otroligt lurad han kände sig för att det spelades hiphop på Debaser när han förväntade sig rock eller pop. Min respons var självfallet "Du är nog den första jag träffat ikväll som inte visste vilket band som skulle spelas, om du går ut på en krog med band så kanske du inte ska gnälla om du inte besvärar dig med att kolla upp vilka som först ska spela?" Han hävdade att det var fullkomligt omöjligt att jag och Katta kunde gilla hiphop, sedan tittade han på Katta, kallade henne för "en blyg liten tjej", klappade henne på huvudet och började gå. Då sa jag, med ett brett, vackert leende: "Men du är dum i huvudet!"

Det tyckte hans stackars vän Martin också.
Jag bråkade alltså som vanligt lite, men inte så mycket. Trots lynniga tider!

Sedan dansade jag och Katta. Jag fick diskutera korsetter med en kvinna i 1700-tals kläder. Jag blev raggad på av 23 killar vilket sannerligen är ett rekord (ja, om man räknar med saker som ögonflörtar där folk står och blinkar och skålar i luften). Katta dansade med en man, informerade honom om att hon hade pojkvän mycket tydligt, sedan blev han arg för att hon dansade med honom men sedan inte ville följa med honom hem för att knulla. Knasigt.

Dagen efter fick Katta posa i min peruk.
Inget bakissunk här inte!