Vem klarar att vara en offentlig person?

Ni har kanske uppmärksammat att kommentarsgranskning har blivit aktiverat i bloggen. Det finns en väldigt god, men väldigt trist, anledning till detta.

När jag kom i tisdags efter att ha varit ute på Strictly Ballroom på Snottys och började maila och kolla kommentarer så dök något högst förvånande upp. Det var en kommentar som avslöjade detaljer ur mitt liv som jag absolut inte vill dela med mig av hux flux. Ungefär hälften stämde, resten var fel, men i vilket fall så blev jag besvärad.

Sakerna som skrevs i kommentaren är saker som enbart bra vänner fått höra genom åren, och pojkvänner, förstås. Det besvärade mig något fruktansvärt. Jag raderade kommentaren på en gång, blockerade IP-numret, körde en WHOis och sedan satte jag på fullständig kommentarsgranskning. Jag blev livrädd, och ledsen, för att någon man litat på kunde göra en sådan sak.


Det här har hänt några gånger förut, men det var för över ett år sedan när jag fortfarande inte bloggat särskilt länge och folk trodde att man kunde vara lite fri i en offentlig blogg som i en mailväxling. Lite klantighet, med andra ord, men inget illa ment. De kommentarerna raderades självfallet också, och sedan blev det uppföljt av ett telefonsamtal till kompisen där man förklarade det här med att det ändå måste vara upp till mig vilka detaljer jag lämnar ut om mitt liv - även om min blogg är relativt personlig.

Men den här kommentaren skrämde mig på riktigt. Den var anonym, och informationen som delgavs kan inte haft något annat syfte än att paja. Och jag vet inte vem det är som är tillräkligt jävla rövig för att göra en sak, oavsett om man är ex som kanske inte kommer överrens till hundra eller om man inte umgås längre. Det är bara jävligt fuckfejsat, faktiskt.


Sedan låg jag uppe i sängen hela natten och funderade på det här med att vara en offentlig person. Jag hade talat med en vän om det på vägen hem från Snottys som bodde åt samma håll. Han deklarerade att han var förvånad att jag inte tar alla tillfällen att vara med i media som jag bjuds, och jag berättade att jag inte ens var säker på om jag ville vara med där. Vara offentlig. Klockan 8 på morgonen kunde jag tillslut somna, men det finns fortfarande ett visst vanmod, om man ska säga så.

Jag tror att vissa är byggda för offentlighet och andra inte.

Regelbundet när jag är ute på krogen så träffar jag människor som jag verkligen ifrågasätter ifall de någonsin skulle ha blivit offentliga person. Folk som får skälvande hybris och behandlar sin omgivning som skit så fort de får alkohol i sig och insisterar på sin viktiga position och kändisskap. Folk som börjar se ner på andra som inte rör sig i samma bransch. Folk som någonstans verkar ha snurrats upp längre och längre upp i en pyskos ända tills de nått något slags immigt mål där de bara hoppar omkring och fnittrar, skrattar, stirrar rakt ut för att sedan gå in och vråla, banka i väggen och gråta som en tok.

Och jag vet inte riktigt vilken typ av person jag är. Det skrämmer mig.
Men jag vet att jag är jävligt asförbannad på den där kommentaren.

Kommentarer
Postat av: Gustaf

Jag älskar din blogg, och du har självklart rätt i det du säger. Men en offentlig person, blir nästan ofrånkomligen påhoppad av folk. Därmed inte sagt att man ska tycka att det är god ton att lämna ut personlig uppgifter om någon annan som man fått höra i förtroende. Det är bara de lägsta och mest ohyffsade personer som gör något sådant.

Stå på dig Hanna!

2007-11-01 @ 13:32:12
Postat av: Kajsa

Fan vad obehagligt. Och kränkande. Nog för att du själv valt att vara en person som syns genom din blogg och ditt arbete men det ska ju inte betyda att vad som helst, dvs allt, som är du ska behöva blottas för världen. Jag tror att det är första gången som jag läst något av dig då du verkligen känns...ja, sårbar och som den faktiskt bara 21 åring du är. Jag har förstått att du är en person som inte vill ha medlidande och gulliga kommentarer med kramar men jag hoppas i alla fall att det löser sig och att det var sista gången något sånt där händer!

Postat av: Greta

Fan vad jobbigt Hanna. Förstår att sånt där är jobbigt - tyvärr antar jag att det är sånt som kan hända om man har en av Sveriges mest lästa bloggar. Men jävligt tough iallafall, särskilt som du inte vet (?) vem det är som skrivit det där.
Hoppas det inte händer igen.
Du är bäst!

2007-11-01 @ 13:55:51
URL: http://punkelikat.blogg.se
Postat av: Annika

Jag förstår verkligen inte hur någon kan vilja vara en offentlig person.
Däremot förstår jag varför många väljer att ändå bli det. Brinner man för något som kräver att man ställer sig i strålkastarljuset kan det ändå vara värt det, men man måste alltid ta the bad with the good. Tyvärr.
Den hybris du beskriver, tror jag dock inte har så mycket att göra med att vara en offentlig person. Det handlar ju snarare om snäva perspektiv och att vara lite för uppe i sig själv, det har hänt mig (mer eller mindre) många gånger. Att jag inte inser att den värld jag rör mig i inte är någonting i andras ögon, att min status är uppbyggd av luft.

2007-11-01 @ 14:34:13
URL: http://beautifulones.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback