Jag är en fruktansvärt dum människa ibland.



Framförallt är jag jävligt dum när jag dricker och just fått mens eller precis ska få mens. Mina hormoner ligger redan i en berg och dalbana, och något de inte behöver är något som tar bort spärrar och gör en ännu mer oresonlig.

Alkohol + mens är rena dödsstöten för mig och hela min omgivning.

Varför jag nu tänker förbjuda mig själv att dricka runt den här perioden. De dummaste saker jag någonsin gjort har varit i samband med detta. Utan tvivel. Jag kan hantera mina hormonsvängningar annars, nuförtiden går det, men alkohol gör mig fanimej knäpp när mina hormoner redan är ur spel. Och jag hatar mig själv för det, hatar att jag inte kunnat ta fasta på det här förut, hatar att jag inte kunnat se sambandet.

Från och med ungefär den 7:e varje månad ska jag alltså införa alkoholförbud, kanske tidigare. Sedan ska det gälla tills dess att hormonerna känns stabila igen.



Jag tror att jag gör mig själv, och alla i min omgivning som fått stå ut med det här, en väldigt stor tjänst. Och ärligt talat är jag förvånad över att vissa inte tröttnat på mig när jag agerat orimligt. Jag är tacksam över folks acceptans, deras medlidande och deras förståelse, jag är tacksam för att folk är mer... ja, resonliga än jag. Fröken argbigga.



Jag vill framförallt tacka min mamma. Hon som torkade upp (inget minne av detta) all Oboy som jag i ursinne slängt över lägenheten så att det täckte varje golvyta och alla skåp (och pajade ett par av mina skor, nya) efter att jag tydligen försökt baka havregrynsgröt på hela undervåningen.

Torsdag.
Vilken dag.

Förlåt.