Mörkhårig vid Hötorget och blond vid Stureplan?
Mörkhårig, fin klänning - Fullkomligt accepterat. Hype hype hype.
Blond, fin klänning, samma typ oftast - Stureplansbimbo, äcklig konsumtionsmani och förtryck.
Jag har väldigt, väldigt svårt att förstå hur skillnaden på deras hårfärg automatiskt skulle innebära en så stor skillnad i personlighet, politiskt ställning osv. Väldigt svårt.
Jag la exempelvis upp en bild på Natalie Carler och Stephanie Strauch för ett tag sedan. De är båda två helt underbara, kaxiga och smarta brudar. De låter inte folk köra med dem överhuvudtaget och de är drivna, roliga och fantastiska. Underbara tjejer. Bilden kom dock från Laroy, och ja, så därför började det hagla in kommentarer om kapitalism och blonderade bimbos.
Tjejer, jag trodde att vi var vuxnare än så här. Att stämpla folk efter deras utseende är något som exakt samma kommentatörer hävdat är fel och ytligt, men ändå gör de det själva?
Vad är det som är okej med att stämpla någon som dum bara för att de är blonda? Skulle jag vara bättre bara för att jag är väldigt mörkhårig? Tänk om jag är blond egentligen med färgar det mörkt? Innebär det att jag innehar samma påstådda bimboism som andra blondiner eller går ångorna från hårfärgen in i min hjärna och orsakar någon slags neurologisk omvanling?
Nej, det tror jag inte.
Det finns absolut mycket som handlar om konformism och idealtryck, ja, men det här är inte en av dessa saker. Och diskussioner om överkonsumtion och dåliga ideal ska absolut tas upp. Däremot är det inte som så att någon är mer påverkad av det hela, eller pushar mer för det - Bara för att de är blonda. Jag skriver om mode på en av Sveriges största siter och vad jag säger går direkt ut till en stor massa, och jag är samtidigt mörkhårig.
I det här fallet torde jag vara boven, inte någon som råkar födas med ljus pigmentering. Eller väljer att bleka det ljust, för den delen.
Har också tänkt en del på det där.. har varit brun/svartfärgad de senaste fyra åren av mitt liv och för nästan två år sen började jag fundera på att kanske bli blond igen. Lite förändring, kul att prova nåt nytt, och det är ju väldans fint med ljust hårsvall. Men hjärnan satte lite stopp för det, mycket för att jag är en av dom som valt att förstora brösten. Jag var rädd att jag skulle ses som bimbo och behöva bevisa att jag faktiskt är en ganska smart tjej med fötterna på jorden. Att jag skulle tappa respek helt enkelt. Så det är först nu jag faktiskt gått och blivit ljus i håret ^^
jag bemöts annorlunda beroende på vilken hårfärg jag har. är jag brunhårig får jag mycket vänligare blickar, främst från tjejer. men jag passar bäst i blont, så jag får stå ut med fördomar och synanden uppifrån och ner. nu har jag klippt kort och det känns bättre då än om jag hade långt blont bimbo-svall. trist men så är det.
Och hur tror du det är för drivna, välklädda, smarta asiatiskor i Stockholm?
Mycket tuffare, jag lovar. :-)
Sant, Hanna. Det är så jävla skönt att se att någon tycker likadant.