Robotar!

image1532


Jag tror inte alls att vi kommer att bli kära och gifta oss med robotar om femtio år, däremot väcker det fina gamla minnen inom mig.

När jag var liten brukade jag ligga ner i min säng, stänga ögonen och fantisera om min egen robotvärld. En fin och logiskt plats som var fri från allt som jag avskydde hos mänskligheten. Allt onödigt känslomässigt dravel helt ur bilden, och ondska något som inte ens kom på tal.

Jag gillade inte folk så mycket när jag var liten. Jag har aldrig varit utstött, men jag var väldigt fientligt inställd till min omgivning när jag var liten. Jag ville inte leka med de andra barnen, jag ville bara vara själv. Jag gillade i princip enbart de andra barnen när jag ritade och de beundrade mina teckningar. Det gillade jag. Narcissism, ni vet.

Men i vilket fall, jag älskade att dra mig iväg till min egen värld och var fullkomligt övertygad om att jag inte överhuvudtaget hörde hemma på den här planeten. Jag brukade blicka mot skyarna och undra vart fan jag kom ifrån, och undra när jag skulle få komma hem och slippa den smutsiga, oresonliga och hemska världen jag levde i.

Och min kärlek inför robotar var stor, och inte blev den mindre heller när jag fann Isaac Asimovs böcker som illustrerade mina drömmer perfekt.


Sen, senare, mellan 13-15 år skulle jag tro, blev jag väldigt intresserad av neurologi, specifikt: Autism, gärna Asperger. Nu, jag har aldrig kunnat se Asperger som något slags handikapp överhuvudtaget, jag har alltid varit övertygad om att det är ett sätt för naturen att utveckla människan.

Naturen testar olika saker, och det går mer eller mindre bra. Jag kan inte se Asperger som ett handikapp i sig, jag kan bara se det som ett handikapp i förhållande till resten av samhället och andra "neurotypiska" individer. Om samhället däremot bestod av 90% Aspergare och 10% av de andra neurologiska tillstånden, däribland det vanligaste, är jag säker på att puckarna skulle vara vända och neurotyperna skulle verka ofantligt handikappade i jämförelse med Aspergarna.

Så då började jag fantisera lite om vad som skulle hända om man tog alla Aspergare i världen och satte dem på en jävligt stor ö och lät dem avla och utvecklas utan genetisk påverkan från resten av mänskligheten, och då fick jag för mig att man på mänsklig väg skulle kunna utveckla det som jag såg som så fint i min fantasivärld.



Förmdoligen helt koko, förmodligen gravt osympatiskt, förmodligen helt väcko.

Men skitsamma, de var de vackra tankarna jag hyste när jag var yngre, inte längre dock (frånsett att jag älskar Isaac Asimovs robotar och jag fortfarande vill hävda att en neurologisk avvikelse inte nödvängtivis är ett handikapp - bara annorlunda) Och nu är jag fylld av nostalgi, på grund av en fånig liten artikel.


Jag ska sova nu och tänka på robotar.

Kommentarer
Postat av: Jakob

Asimov är kul att läsa, jag har mest läst Foundation-böckerna, men en och annan "Robot-story" har kommit igenom också.

2007-10-23 @ 23:44:56
Postat av: Johan

http://www.asiansexgazette.com/asg/japan/japan06news83.htm

Om dockor säljer för sex ändamål så kan man räkna med att robotar gör det med som ser ut som dockorna och kanske bättra än vissa människor..Nåja Japan kommer bli först räkna med det och räkna med att det blir en hit världen över sen..

2007-10-24 @ 00:11:53
Postat av: Annika

Jag antar att människor med Aspbergers syndrom inte behöver ha särskilt mycket gemensamt... jag jobbade som hjälplärare i en aspbergerklass för ett par år sedan, och de var allt annat än robotliknande änglar. De flesta var underbara människor, många kunde man inte ens gissa att de hade några problem, förutom att de helst höll sig för sig själva. Gemensamt för alla var att de kände sig otroligt störda av varandra, och trivdes bäst när de fick vara ifred... Jag vet inte hur mycket förökning det skulle bli på ön?

Postat av: Lina

Mina egna erfarenheter om Aspberger är att folk med aspberger är otroligt olika då det är en så stor grupp. Kanske beror det på att för många diagnostiseras som aspbergers utan att uppfylla tillräckligt många kriterier.
Ja, man kan säga att de är lika olika som de flesta andra här i världen.
Jag själv är diagnostiserad som att ha störningar av aspbergerkaraktär och jag kan dock tycka att problemen först uppstår när man konfronteras vid olika situationer i dagens samhälle, medan man får lite mer förståelse av andra i samma "sits".

vad jag vill säga är nog att det bara finns små fördelar med att slå samman alla aspies, då många är så otroligt olika.

2007-10-24 @ 01:13:20
URL: http://mjorf.blogg.se/?c=1193180913
Postat av: Taget fran det bla

Zimbabwe befinner sig i en djup social och ekonomisk kris som drar ned allt fler i fattigdom. Politiskt maktmissbruk och brott mot mänskliga rättigheter har fått de flesta länder att dra in sitt bistånd. En femtedel av befolkningen är hivpositiva.

Varfor finns inget forum pa stureplan.se?

2007-10-24 @ 01:29:50
Postat av: c

Jag tror mycket väl det kan vara så att en överdiagnosticering gör att fler och fler börjar anpassa sig till mer utav en aspergernorm vilket gynnar de som ligger längre bort på autismspektrum. Att uttrycken är olika hos olika individer är bara bra och ökar mångfalden. Stödet borde riktas in mycket mer på sammanlänkning mellan specialintresse och kompensationsstrategier. Att de är igång var för sig räcker inte för att hålla motivationen och fokuseringen samman.

2007-10-24 @ 01:33:59
Postat av: Evis

Mina kompisar håller på med ditt experiment. De är båda diagnosticerade och ska ha sitt tredje barn snart :)

2007-10-24 @ 08:30:47
URL: http://frualeydis.livejournal.com/
Postat av: Mattias

Sydkorea har antagit en nationell vision att bli det första landet i världen där robotar blir en del av det vardagliga livet. Dom ska köra taxi, gå ut med hunden, ta hand om gamla, dirigera trafik osv osv...

2007-10-24 @ 09:54:57
URL: http://sporadisk.blogspot.com/
Postat av: Fia

Jag gillade aldrig Asimovs böcker om robotar, däremot slukade jag alla böckerna om stiftelsen. Har du läst dem med?

2007-10-24 @ 09:58:02
Postat av: babba

Hat kommentar! Du ar sa kanslig, du vet inte vad som ar en hatkommentar om du kallar det for att vara hat kommentarer, det var bara ett faktum. Alltsa en faktum kommentar.
Angaende Aspberger, vilken naiv och inskrant asikt/ ide du kommer med. Det ar rentav korkat att skriva det du skriver om ett handikap. Du forsoker mala upp det som nagot praktiskt, och hur kan du domma alla med samma kam. valdigt okunnigt och du later bara som du ar ointelegent. Sometimes its better to Shut up! Du borde ha det tattuerat i din panna.

2007-10-24 @ 11:01:22
Postat av: Evis

Kan någon förklara vari hatet ligger i att säga att man tycker att det är okej att inte vara neurotypisk?
Eftersom jag har en riktig nördhobby så känner jag rätt många människor som antingen är diagnosticerade med Aspergers eller ligger inom detta spektrum och även om det förstås är jobbigt att inte vara så som samhället förväntar sig att man ska vara så är de alla människor med alldeles utmärkta kvaliteter som jag uppskattar väldigt, väldigt mycket. Neurotypiskt är överskattat.

2007-10-24 @ 11:12:05
URL: http://frualeydis.livejournal.com/
Postat av: babba

Hat kommentaren hade inte nagot med detta inlagg och gora. Hanna anser att mina asikter ar hatkommentarer, forlat mig for att vara oklar och prata om en annan kommentar.

2007-10-24 @ 11:27:59
Postat av: Cosmopolit

Babba, var dömer man folk efter kammar? I Norge?

2007-10-24 @ 11:51:38
URL: http://frankincense.blogg.se
Postat av: Hanna fridén

Det var inte jag som var Cosmopolit, det var en av de tre jag bor med som glömde slå bort min adress. Angående babbas kommentar så tänker jag inte ens svara.

2007-10-24 @ 12:14:18
URL: http://frankincense.blogg.se
Postat av: Karolina

Två andra bra robotböcker är för övrigt "The Silver Metal Lover" och "Metallic Love" av Tanith Lee.

2007-10-26 @ 01:40:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback