Min första vän

Fritjof Granström var min första vän. Det var på dagis. Det var så långt tillbaka att jag bara har några få minnesbilder, men de är starka. Så starka att det känns att jag åter är där när jag tänker på dem. Ni vet sådanna minnen? När man inte kommer ihåg vad som händer efter känns det som att man dras tillbaka, står där igen, och inte vet vad framtiden ger. Speciellt de starka minnena, när bild, lukt, känsla och temperatur samsas.

Men i alla fall.

Fritjof Granström var min första vän. Jag tror jag hittat honom på Facebook. För hur jävla många Fritjof Granström kan det egentligen finnas?

Ska jag adda, prata om stunderna i kuddrummet? Eller hur vi åt glass utanför dagis? Hur han dissade killarna för att leka med mig?

Känns nojigt.
 
Tänk om han blivit dum i huvudet? En kickers? En knarkare? En snuskis? Korkad? Rasist? Nazist? SJUKT FUL?
Vill man ta en risk att förstöra fina minnen, de är kanske bara till för att vara just det?

Skittöntigt inlägg, fan också.

Nej, inte alls töntigt inlägg - tvärom! Det är stort att våga visa sin mjuka sida, det är lätt att vara hård. Insatsen är så mycket lägre då.
Så när jag nu har uppmuntrat det sköra och mjuka i ditt inre, tänkte jag daska till med en brasklapp - Det var en gång...:) ... skämt å sido, det var ett par stunder med en viss person som jag hade lagt i en liten ask, snört om med fint snöre, för att ibland plocka fram de där ädelstenarna jag förvarade i den rosa asken.
Så en dag fann jag den där killen via en slump på internet, och jag övervägde hur jag skulle göra. Jag tog kontakt, han blev överförtjust, såpass att han direkt ville ha en affär ihop med mig, sin gravida fru tilltrots - och han förtydligade att det inte handlade om andra typer av känslor, inte kärlekskänslor.
Jaha.. så blev det med min fina lilla ask med ädelstenar.. den kastade jag på sophögen och insåg att det bara var plastprismor däri.
Ibland ska små ädelstenar bara minnas, och hur vet man när det är rätt att plocka fram dem igen för att få dem att gnistra åter en gång? .... Ja det har jag inte den blekaste aning om.
Låter som jag är värsta glädjedödaren, så jag slänger in lite motsägelser mot brasklappen :)... Det är värre att ångra det man inte gjort, än att bearbeta det misstag man begått.
Guuu vilken enormt stor hjälp och klarhet jag kommer bringa dig i detta, inte :-/
Lycka till :)