Jag är inte moderat. Jag är socialdemokrat. Men det finns vissa saker jag gillar med högerstyret, även om det mesta är saker jag vill kräkas av. En av sakerna är de skriftliga omdömena som ska införas sedan förstaklass.

Läs: DN,

Nu. Jag är inte lärare. Jag utgår enbart från mig själv. Men jag kan utifrån mig själv säga att jag alltid varit väldigt mån om att veta hur pass bra min prestation är och hur jag kan förbättra det hela. Jag har alltid haft en kraftigt vilja att lära mig, att utvecklas. Jag har alltid föredragit konstruktiv kritik framför lösa komplimanger i mitt jobb. Om en chef har sagt att något varit bra har jag alltid ställt följdfrågan: "Tack, men hur kan det bli bättre? Jag vill att det ska vara perfekt."

Nu vet jag att många är emot det här pga. att det befaras att det blir för hård press på barnen. Men ärligt? Jag, personligen, tror faktiskt inte det. Barn är inte dumma i huvudet. Barn är smarta jävlar som utvecklas och lär sig mångt mycket snabbare än vuxna. Barn är inte små ömtåliga glasdockor som det krävs att man måste dadda med konstant.

Jag önskar bland annat att jag var lika driven som jag var i lågstadieåldern. Man pressade, pressade och pressade och det var underbart. Dagen man lärde sig läsa var fantastisk. När man upptäckte att man kunde matte så var det fantastiskt. När man lärde sig kommunicera på engelska så var det fantastiskt (vi hade engelska från förstaklass i min grundskola).

Jag tror, i ärlighetens namn, att det här kommer bi grymt.

Jo grymt blir det. Speciellt för dem som inte hänger med.

Bra sagt! Jag håller med fullständigt!

Jag är något osäker och vet inte riktigt vart jag ska ställa mig till detta. Som du säger så är det bra med konstruktiv kritik redan när man är liten, det håller jag med om. Men ett betyg säger inte allt, lärare ska väl ge barnen konstruktiv kritik så ofta de kan, de rättar och de hjälper. Det finns utvecklingssamtal då även föräldrarna blir informerade. Det tycker jag borde räcka när man fortfarande lär sig grunderna, men sedan kanske man kan ha betyg från åk 5-6 och framåt. Ett IG för en 7 åring tycker jag ändå känns lite hårt, spec om det blir för stor fokus på själva betyget. Vad de mer bör höra är fortsätt med detta som du gör men träna på det här och det här.

Jag är inte så överförtjust i att barn ska betygsättas från så låg ålder. När jag var liten var jag bland de bästa (i den mening att jag låg före alla andra i böckerna och uppgifter), just för att jag tyckte det var roligt. Att lära sig var kul.
För vissa barn skulle det säkert vara sporrande att veta betyg. Men för mig skulle det ha tagit bort det roliga. I den åldern är man fortfarande i det stadiet att skolan är spännande. Betyg gör det hela på ett allvar som jag tycker man ska slippa fram till högstadiet.

Med det sagt; lärare borde ändå vara bättre på att informera elever om vad som kan förbättras. Ett betyg säger ganska lite, några uppmuntrande ord om vad man ska öva mer på matteboken, det gör nog mer skillnad.

någon som inte ens gått ut gymnasiet bör väl inte uttala sig...

Kanske kul för barn som inte är sena i utvecklingen eller har svårt för sig av andra anledningar.
För ett mindre begåvat barn är dagens utvecklingssamtal nog ångestladdade som dom är, skulle jag gissa på.

En blivande lärare: "Jag tror inte att elever i första klass är så pass medvetna om sitt eget lärande". Det där tycker jag är ett klassisk exempel på vuxenfördomar. Kommer du ihåg din egen barndom, när du började i skolan? Det gör i alla fall jag. Man tänkte. Man lärde sig. Man levde inte i en korkad dimma som många vuxna tycks anta. Man var medveten om sin omgivning på precis samma vis som en vuxen. Man hade bara inte samma livserfarenhet.

Jag tycker att det är grymt att man kan göra en bedömning från tidig ålder. Allra helst skulle jag ha bort hela systemet där man placeras efter klass pga. ålder. Jag var bland annat långt före alla andra barn i matte och engelska och hade inget att göra på lektionerna, medan de som hade svårigheter fick samma typ av stöd som "medelbarnen". Olika barn har olika lätt för att lära sig olika saker. En är grym på historia men rutten i matte. Jättebra om det här kommer fram tidigt och man kan utföra de åtgärder som krävs. Annars stannar det som idag, det vill säga att lättlärda barn som jag blir hyperaktiva, stressade och uttorkade och börjar skolka och skiter i allt för att skolgången känns idiotisk, samtidigt som de som har svårt skäms för att de inte får det stöd de behöver.

Josefine: IG, G, VG och MVG är en väldigt tydlig indikation på var barnet ligger. Jag kommer ihåg föräldrasamtalen som extremt luddiga. Och alldeles för daddande.

Christopher: Det blir ju bäst för dem som inte hänger med just därför att man kan ge dem bättre stöd och föräldrarna har lättare för att se vad barnen är bra eller dåliga på och därav kan ge mer stöd de med.

Malin: Hurra!

Tycker det är onödigt med "betygsliknande omdömen" redan när man är så liten. Som du sa själv, när du var i den åldern var du redan driven. Man lär sig för att det är roligt, för att se sina framsteg,för att det är spännade. Inte för att ha det bästa betyget bland polarna. Ska man satsa på något så tycker jag att det är att frigöra pengar till mer undervisning, fler lärare o.s.v. Som det redan är så ska varje barn ha en individuell utvecklingsplan, varför räcker inte det? Jag tror inte problemet är att eleverna inte vet hur de ligger till, det får man ju faktiskt reda på under utvecklingssamtal (och man kan ju alltid ringa läraren och höra efter hur det går). Känns väldigt onödigt att föra in mer prestationsångest ännu tidigare i åldrarna. Tycker man borde satsa på lite nya ämnen i stället, fokusera mer på att ungarna ska få bra självkänsla, utveckla social kompetens och sådant. Känns viktigare än betyg i engelska för 6-åringar :).

christopher: ja, men då är det ju bra att lärarna måste uppmärksamma eleverna mer så de kan få riktiga omdömen. Då kommer eleverna som har problem med ett/fera ämnen att kunna få stöd med det tidigare & kanske på så sätt slipper att upptäcka det senare. Det är ju bättre att man tar tag med det man har lite problem med tidigare.

Nadja: Åtminstonde från fyran, anser jag. Jag förstår mig inte på den här rädslan att göra barnen så sårade. Så vitt jag kommer ihåg var man mycket medveten om sin omgivning och livet som barn, lika mycket som en vuxen. Bara det att man inte hade samma kunskap och livserfarenhet.

sanna: Jag gillar tydliga budskap. I min erfarenhet var föräldrasamtalen extremt luddiga.

G: Nej, gymnasiet är självfallet den enda måttstocken för kunskap, eller? Nu tar vi det här igen. Jag blev sjukskriven (kommer inte på ett bättre ord) i början av högstadiet. Tre år. Sedan började jag jobba. Året jag fyllde 18 fick jag möjlighet att göra grundskolan gratis genom Katarina Norra istället för att behöva ta det via Komvux senare. Det gjorde jag. Hela högstadiet på 4 månader, mind you. Sedan fortsatte jag jobba, då jag hade en väldigt bra position i företaget. I övrigt har jag även testat mina kunskaper inom matte, svenska och engelska på folkhögskolans hemsida och jag får full pott på allt. Så jag har fått bilden av att Gymnasiet är en väldigt ineffektiv skola det med, då jag aldrig ens gått det men har fullvärdig kunskap i kärnämnena. Din poäng förutom att du är lite... tja, bitter? Ingen, misstänker jag. Gå och ät choklad och bli lite glad eller försök tillföra något riktigt argument.

Joel: Och ska man skita i de barn som har det svårt för sig? Man måste hjälpa de barn som har det svårare. Jag hade pissvårt för Geografi och syslöjd exempelvis. Jag kan inte påstå att min värld raserades av det, direkt. Däremot skulle det ha varit bra om jag fick reda på det tidigare. För det fick jag inte, så det blev jävligt jobbigt senare, ska du veta.

Jag måste säga att jag inte riktigt förstår de tidigare kommentarerna här. Vad finns det för negativt med att få papper redan från första klass på hur man är och vad man bör förbättra i sin skolgång? Jag tycker det är jävligt viktigt. För min mamma och pappa var det åtminstone jävligt viktigt att få veta att min brorsa hade svårigheter i sin inlärning och stora koncentrationsproblem så att han kunde få hjälp i tid. Här i Finland får vi nämligen betyg genom hela grunskolan, vi har utvecklingssamtal samt att man kan få papper på vad man borde jobba på med sitt barn och så (beror lite på från skola till skola). Förstås visste min mamma och pappa om att min brorsa var ovanligt vild som unge, men hur skulle de kunna veta vilka otroliga inlärningssvårigheter han faktiskt hade att kämpa med i framtiden om de inte hade fått reda på det i tid, nämligen i första klass?
Jag har ALDRIG varken hört någon berätta eller känt någon som skulle ha fått erfara något negativt av det skolsystem vi har i Finland, med betyg i varje klass. Det är ju bara en jävla stor fördel att få veta om allt inte står rätt till med ens barn i skolan. Jag hoppas definitivt att detta blir ett steg in i framtiden vad gäller svensk utbildning, då bekanta till mig som flyttat från Sverige till Finland under lågstadieåren ansett att lågstadiet i Sverige var ett enda lallande med barnen. Deras föräldrar likaså. Och inte fan kände dessa barn någon press på sig när de började i finsk skola, trots att vi har betyg och säkert strängare undervisning i övrigt.
Jag håller definitivt med Hanna, detta är en mycket viktig sak, och det kommer att bli grymt. Vårt system i Finland fungerar åtminstone felfritt.

Jag menar att dialog mellan lärare, barn och föräldrar borde räcka. Det var allt.

Personligen tycker jag att betyg överhuvudtaget hittills har känts ganska värdelöst och jag är en av dem som ligger en bit över snittet.
Betyget i sig har aldrig varit det som pushat mig, snarare läraren pedagogiska förmågor och mitt eget intresse för ämnet. Ämnen där jag haft en bra lärare i har jag känt mig pushad att lära mig i och tvärt om när läraren varit opedagogisk. Kanske är det smartare att sattsa pengarna på lärarna?

Jag tycker istället att betygen är luddiga och styrs väldigt av vilken lärare man har tur/otur att drabbas av. I gymnasiet gav en svenskalärare mig IG och månaden efter när vi fick en ny lärare, låg jag på VG. Av den anledningen får jag dåliga vibbar av att detta ska sänkas mer i åldrarna. Men jag fårstår vad du menar och om lärarna skötte sitt jobb efter en gemensam måttstock skulle jag kanske hålla med dig.

Antar att dte är jag som är "Sanna"? Haha... Men i alla fall, Det beror ju på vad man menar med "luddigt" kanske... För jag minns inte att högstadiesamtalen var så uttömmande de heller. "Ambitiös" var ordet som gick på repete i tre år där. Plus att det nog är väldigt individuellt om betyg påverkar personer positivt eller negativt. Dig verkar det ha sporrat, mig sporrad det också, för mycket. Jag var inte nöjd med ett "VG+" och fokuset hamnade på att vara bäst, inte på att lära mig mest. Så visst, jag hade MVG i t.ex. fysik, men det säger nada om vad jag lärde mig. Idag minns jag typ ingenting av det. Och när det gäller som du nämner ovan, att det är bra med omdömen för att elever som har det svårt då kommer få bättre hjälp så är det nog tveksamt om det fungera så... Kommunen får ju inte helt plötsligt en massa mer pengar över att lägga på speciallärare för att man inför någon form av betyg. Det fungerar ju inte riktigt så.

Jag håller med dig om att detta är väldigt positivt. Utvecklingssamtalen fungerar inte.

Jag har ganska stor erfarenhet av att skolan suger, så att säga. Jag har alltid varit intelligentare än jämnåriga. Jag har en hög IQ, men har också alltid varit väldigt allmänbildad, och över huvud taget behövt få stimulans i skolan. Jag är ganska envis, så om jag måste lära mig en sak jag redan kan så vägrar jag.

Nu går jag på gymnasiet, och får äntligen lära mig saker på ett vettigt sätt igen. Senast jag fick det var när jag gick på dagis.
På dagis lärde jag mig läsa, skriva och räkna matte. JAg började med ganska avancerad matte redan på dagis, för att vara ett dagisbarn. Inte extremt, men tillräckligt för att matten - när jag kom upp till ettan- skulle vara tråkig.
Vilket gjorde att jag vägrade räkna.

Nu hör det till saken att jag började ettan ett år tidigare - när jag var sex i stället för när jag var sju - just eftersom jag hade ganska lätt för mig. Jag är också född i december, så jag var ganska liten.

Mina föräldrar påtalade för läraren att jag var uttråkad.
Lärarens respons:
"Nej, men jag tycker då inte att så unga personer borde börja skolan över huvud taget."
Sedan satte hon mig i spec-matte-grupp. För sådana som var dåliga på matte! SOM BEHÖVDE EXTRA STÖD.

Typ där tappade jag tron på att lära mig saker i skolan. På de där spec-matte-grupp-timmarna, och medan vi gick igenom bokstaven a, medan jag hade börjat skriva små försök till berättelser på datorn redan ett år tidigare.

Ursäkta denna upprörda, förvirrade kommentar, men jag blir bara så glad över ditt inlägg.

... Många tycker att jag inte får klaga över hur jag - och även mina syskon, som även de är väldigt intelligenta - har haft det, för "vi är ju ändå smarta". Det är lite av "stackars lilla smarta flicka", men det är jävligt jobbigt. Framför allt som tjej, faktiskt. Man blir behandlad väldigt illa. Jag tror att min barndom hade blivit mycket bättre på många sätt om jag inte hade varit intelligent.

Men jaja, jag är glad nu.

BRA SAGT i alla fall!

Eh...jag antar att jag inte är "Sanna". Sorry, jag skyller på att jag är trött. Jag har kämpat för bra betyg idag.

Det är ju helt befängt stt införa betyg i första klass. Barn utvecklas så fruktansvärt olika i den åldern och att införa något slags gemensamt betyg på den nivån är fruktansvärt ogenomtänkt. Var tar leken vägen? Det finns helt andra modeller på vissa skolor där lärarna jobbar mycket med lek. Tänk tillbaka själv, visst lärde man sig bäst när man hade roligt? Och det är absolut ingen omöjlighet. Låt inte kommunerna bestämma över hur pengarna ska fördelas så pengarna kommer till rätt användning. För det gör dom inte idag! jävla skit-Jan har väl aldrig varit barn själv. Tvi för högerpacket!

"man kan ge dem bättre stöd och föräldrarna har lättare för att se vad barnen är bra eller dåliga på"

Men det kommer inte ges något stöd som inte redan finns idag, det är väldigt många som missuppfatatt detta. Idag finns information till föräldrar genom löpande utvecklingssamtal och resurser sätts in om pedagogerna märker att ett barn behöver extra hjälp. Det enda som sker är som "blivande lärare" påpekade i första kommentaren att en del får en stämpel på sig från början. Det kommer inte till några ekonomiska resurser för att förstärka där det behövs utan istället kommer detta kosta massor.

Jag håller helt med dig. Jag kan inte förstå att folk kan bli så rädda för nåt som egentligen bara är sunt förnuft. Det är så mycket bättre att få riktiga kommentarer än ett 'jooo, men det går väl bra för Pelle...'.
Vilken skada skulle barn ta av att FÖRÄLDRARNA får kommentarer hur det går för dem? Om jag var förälder så skulle jag vilja veta det. Det kommer ju också göra
det mycket lättare att upptäcka barn med inlärningsproblem, tex dyslexi eller adhd.

Usch för fega svenskar.

Hanna: På en del friskolor arbetar man som du säger inte efter ålder utan efter på vilken nivå man befinner sig, hur mkt tid man behöver på sig i olika ämnen, hur man lär sig bäst osv. Det skulle jag själv uppskattat, för jag var, som du, i många ämnen ofta före andra och fick därmed aldrig någon utmaning eller uppmärksamhet av lärarna eftersom andra behövde det mer. Och det hjälper naturligtvis de som inte har det så lätt för sig jättemkt också kan jag tänka mej!
Med betygen vet jag inte riktigt.

problemet med att man får betyg är att det ger en stämpel. berätta gärna för barnen och dess föräldrar (inte BARA föräldrarna för det är helt korkat) om att de behöver träna mer på någon sak, och detta håller man under uppsikt tills problemet är ursaken, och har eleven väldigt svårt för detta är det lärarens uppgift att fixa extra hjälp inte bara "skicka vidare" eleven tills denne hamnar på högstadiet och ops så blev det IG i matte och engelska.
vad hjälper ett nedslående IG i så ung ålder när man precis lärt sig något. blir inte det att verkligen pissa på någon som du säger pressar, pressar och pressar, förstår ej? det folk sagt att jag kunnat bli bra inom har jag också kämpat för, hade nog inte gjort det om det första jag fått när jag precis lärt mig läsa/skriva var ett IG för att jag stavade som en kratta även fast jag skrev bra historier. Det är inte att peppa, barn ser mycket i svart och vitt och jag tror personligen att de kan ha svårt att se att "jo men jag är ju bra på att skriva, så det där IG:et behöver jag inte ta till mig i det fallet" jag hade tagit ett IG för ett IG, men det är ju bara jag. vad som passar andra vet jag inte. Men jag får uppfattningen av att ett lätt sätt att skita i att fixa kompetenta lärare är just att fixa betyg i lågstadiet. Vad sägs som om att lärare får lära sig mer om uppmuntran, jämlikhet och konstruktiv kritik utan att behöva skylta ett stor ICKE GODKÄND, för tyvär har ju många av oss föräldrar som tänkte mycket på betyget vi fick och inte vad vi egentligen gjorde, fine inte alla, men för mig var det delvis så. tror inte det löser problemen i längden, utan pressen på bra betyg kommer öka hemifrån, men vem vet?

Problemet är att undervisande lärare sätter betyget. Så länge som det är på det viset saknar eleverna den mest grundläggande rättssäkerheten.

Betygen avspeglar ibland hur läraren ser på dig som person, snarare än dina kunskaper. Här har du betygens verkliga syfte - de är ett maktmedel.

Vi pratar här om 7-åringar som lär sig läsa och skriva och räkna. Vad är det man ska betygsätta? Lärandet?

Då kan man lika gärna sätta betyg direkt på BB. Det blir ungefär lika rättvisande. Kunskaperna måste ju inhämtas först innan de kan bedömas.

Jag sa inte att elever i första klass inte är medvetena oss sitt lärare, det jag menade är att ALLA elever inte är mogna att bli kritiserade i sin lärprocess när de är så pass "små". Jag tror självklart att det finns många elever som blir gynnade av omdömen hit och dit, men alla barn kommer inte till skolan med samma förutsättningar. Alla barn kommer inte från familjer med en stimulerande språkmiljö och vissa barn har aldrig ens fått en bok läst för sig innan de kommer till skolan.

Nanó - Det är väl självklart att barn med inlärningssvårigheter skall uppmärksammas och få hjälp med det i tid! Vem är det som har sagt att man inte skall få reda på det i första klass?

du har en poäng, fast samtidigt minns jag det som att man kunde slappna av och inte tänka på att prestera som barn, just för att man slapp tänka på betygen. Visst, omdömmessnacken var skitluddiga, men om man redan i låg/mellanstadiet ska börja kämpa för bra betyg, känns det som om en del av den bekymmersfria barndomen pajjas.

Nu har jag inte läst kommentarerna men, grejen är ju att det går att stimulera så små barn att lära sig utan omdömen på papper/betyg. Betyg har en förmåga att bli allt skolan handlar om, när de väl finns. Och det är fruktansvärt tycker jag.
Barn kan väl få lära sig för kunskapens skull, för att det är kul, som du gjorde?

Som någon nämnde tidigare, är betyg verkligen oflummiga? Är det tydligare att få ett G i svenska istället för en beskrinvning av sina läs och skrivfärdigheter?
Man ser när folk skriver här att det är stor skillnad på människor och när man bäst presterar. Jag vet flera av mina kompisar som har bra/dåliga betyg som har fått den stämpeln.
Att skolan inte fungerar beror inte på att vi har för lite betyg. Det beror i så fall på otillräcklig uppförljning av problemen. Alla kompetenta lärare måste veta hur deras elever ligger till och kunna sätta in resurser där det behövs. Kommunikation med föräldrar och elever är väl självklart, men inget av det där beror på om man har betyg eller inte.

er enig med deg. skolene prøver for hardt å unngå å skape tapere så man satser på å gi gjennomsnittet den undervisningen de trenger. de som er dårlige faller ut og det gjør også de som er flinkere enn gjennomsnittet. man er redd for å fremheve de som er flinke i frykt for at de andre skal føle seg dårlige virker det som. de som er flinke får ikke den undervisningen de skulle hatt og ender kanskje opp med å ikke bli så dyktige som de kunne ha blitt. gammeldags jantelov, man skal ikke stikke seg fram på noen måte i frykt for å fornærme de andre. jeg bor i norge, men regner med at forskjellen ikke er så stor fra sverige..

Skit i skriftliga omdömen, varför bara inte sätta igång med riktiga betyg på en gång som dom har i alla andra länder där folk inte är RETARDERADE!!!!!

p.s. Jag kan för övrigt meddela att jag gick mina första 2 år i en kubansk skola i Moskva, vi fick redan där betyg. Då skolan följde kubansk modell så fick man sifferbetyg fr o m 4e klass men dom som gick från 1-3 fick antigen en röd stjärna (ja, dom är kommunister) om man gjorde bra ifrån sig eller en svart stjärna om man gjorde dåligt ifrån sig och var inte godkänd. Jag mådde inte DÅLIGT av de, jag fick förvisso bara en massa röda stjärnor men dom som fick svarta stjärnor ansträngde sig mycket mer till nästa gång. Det handlar inte om att ungar mår dåligt av att få reda på ifall det går bra eller dåligt för dom, det handlar om att faktiskt förbereda dom sakta men säkert för hur det blir vidare i skolutbildningen.
När jag väl flyttade till Sverige försvann betygsättningen, dom s k utvecklingssamteln gav inte ett jävla skit och när högstadiet väl började så var det som att få en spark i ansiktet, kraven för att få ett högre betyg en 3/G (för seriöst man vill ju ha högre än bara GODKÄNT) var ganska höga för den som vant sig av betygsättningen. Jag håller med vår utbildningsminister (trots att jag tänker inte rösta på Alliansen igen) om att det är dags att lämna flumskolan.

I boken Den nödvändiga olydnaden skriver författaren och journalisten Maria Modig om vilka effekter skolan kan ha på vår förmåga att tänka och agera självständigt.

Hon menar att pedagogiken med beröm och tillrättavisningar gör eleverna osjälvständiga och oförmögna att själva avgöra vad som är rätt och och fel:

"Tanken att bara andra kan bedöma om det jag gör är bra eller rätt bygger på en människosyn som fråntar den enskilde det personliga ansvaret. Synsättet leder ofelbart till att människor utvecklar en osjälvständighet.

Ett samhälle där man känner sig värdefull bara om man av andra får höra att 'du duger, du gör bra saker' utvecklar människors beroende av auktoriteter och likriktning, i stället för självständighet och respekt för varandras olikheter."

Det är ett sätt att se på pedagogik som går på tvärs mot det mesta som förs fram i skoldebatten just nu och det manar till eftertanke: vill vi att barn ska uppföra sig väl av sig själva eller för att de tror att de utsätts för bestraffning eller utebliven belöning annars?
Maria Modig menar att skolans uppgift måste vara att lära barnen att själva ta ställning.

System ska införas för att de barn som det går sämre för i skolan ska få hjälp. Men om läraren idag inte har upptäckt barnet, eller börjat hjälpa det, får läraren det då enklare då han/hon får möjligheten att sätta betyg? Att elever kommer efter beror på något annat; ex. för många elever för en lärare, dåligt klassklimat, problem hemma.

Jag tror att betygen endast kan öka segrationen mellan elever, lägg pengarna på att införa mindre klasser, högutbildade lärare osv, så får barnen verkligen hjälp.

Systemet kan även resultera i att barnen som lyckas få högsta betyg blir glorifierade, medan att andra i klassen kan känna sig mindre värda istället för motiverade (särskillt om de inte har någon chans till högre betyg). Det är vad jag tror...
Låt oss hjälpa alla att lära sig det som förväntas av kursplanen, men Björklunds idé om att ta bort flumskolan är endast som ett doldt budskap om att få införa hårdare diciplin. Något som inte bör vara en anledning för små barns för motivation.

Jag som också är blivande lärare håller med signaturen "Blivande lärare", barn som börjar ettan har som sagt så många olika förutsättningar. Jag skulle inte personligen vilja betygsätta en elev i den åldern med tanke på det. (Bla. med tanke på det är nog mer rätt formulerat, finns fler anledningar till att jag inte vill betygsätta i så ung ålder.) Jag anser att läroprocessen i den åldern ska vara något lustfyllt - barnen ska känna lust att lära. Många barn törstar efter kunskap och suger åt sig det som svampar, medan andra har lite svårare att komma igång. Givetvis ska man sträva för att skolan ska kännas givande för alla elever. Det finns redan nu välutvecklade IUP-planer som arbetar bla. för den saken, skolan har förändrats en hel del sedan 1990-talet. Jag tror definitivt att IUP-planen är ett verktyg som är mycket bättre än betyg för elever i de första skolåren. Den planen sätter inga barn i fack, men pekar ändå på att alla är olika individer och att man lär sig på olika sätt. Har man den planen att gå efter och engagerar sig i barnen som lärare så tror jag att det räcker långt. Om skolgången brister helt för en elev, ex. om någon beter sig hyperaktivt pga att denna är understimulerad så är ju inte det för bristen av betyg utan snarare pga brist på lyhördhet från läraren. Läraren är ju där för att lyssna på sina elever, utmana och stimulera dem efter deras individuella behov.


Dialog med barnen och föräldrarna är a och o som lärare, liksom lärarkollegor emellan.

Som många innan påpekat så kommer ju inte skolan få några fler resurser ifall betygsfrågan går igenom, allt kommer vara som nu fast med tvång att betygsätta. Det är snarare katastrofalt än något annat, anser jag.

hade sjukt mycket respekt för dig innan, nu är den som bortblåst. du vet uppenbarligen inte vad du talar om.

hanna: Jag förstår faktiskt inte hur du kan bli arg, eller hur man kan välja att tycka illa om någon bara för att åsikterna går isär. Om du anser att jag har fel - framför istället argument och övertyga mig om att jag har fel, det leder knappast någon vart att framföra en förolämpning istället. Och jag kan säga att jag inte hyser respekt för okonstruktiva sätt att bedriva en debatt. Och har aldrig gjort.

Vilket du, om du nu är lärare, borde veta om. Annars måste du vara en synnerligen dålig lärare om du inte kan framföra konstruktiv kritik och förklara varför saker och ting är annorlunda utan att framföra det som en förolämpning. Och det kan knappast vara bra för dina elever.

I övrigt är jag mycket noga med att poängtera i texten ovan att jag inte är lärare, att jag inte kan säga att jag har rätt, utan att jag utgår från min personlig erfarenhet. Om jag uttalat det som fakta så skulle det ha varit en annan sak, men det gör jag inte. Utan jag är noga med att uttrycka att det är en åsikt.

alltså jag är från finland och vi har haft avgångsbebetyg ända sedan första klass (7 år). Det är bara bra att få , för jag minns ännu hur stolt man var när mamma o pappa sa att jag var duktig, för när man är sju år så bryr man sej inte så mycket om vad man får bara föräldrarna är glada.

För övrigt, inser jag nu, är ju den här diskussionen över huvud taget absurd.

Förslaget gäller att man ska införa "skriftliga omdömen som FÅR vara betygsliknande". Inte måste vara betygsliknande. Det viktiga är att det är skriftliga omdömen. Just som ett komplement till de luddiga utvecklingssamtalen.

Anledningen till att man påpekar att de får vara betygsliknande, är ju just att det tidigare har varit totalförbjudet. Det är fortfarande inte tidigare betyg vi talar om, här.

men för alla dem som har det väldigt svårt i skolan och tar tid för att lära sig, hur kommer det att påverka dem när de bara går i förstaklass? Om de nu är så smart, då kommer de redan då känna att man inte duger (för att tillägga, gillar din blogg och dig men håller inte med dig i detta inlägg, se min blogg om inlägg om samma sak).

När jag gick i första klass tog lärarna in mina föräldrar på samtal för att jag inte kunde rita. alls. Men mina föräldrar tyckte bara att det var töntigt och peppade mig istället. Nu går jag i 9an och har mvg i bild. Hade ingen sagt peppat mig hade jag aldrig haft det. Och i mars kommer en rapport som tyder på just detta. Skolor har fåt bestämma om de ska ge barn i mellanstadiet skriftliga omdömen eller inte, och det rapporten visar är att bland de barn som har fått skrifitliga omdömen är det betydligt störra mellan betygen än bland de som inte fått det. Alltså, de barn som hade ganska dåliga omdömen i mellanstadiet fick sedan mycket sämre betyg i högstadiet och de barn som fick bra omdömen fick mycket högre betyg.
Är det så vi vill ha det? Kommer inte det bara resultera i större klasslklyftor?