När en dröm krossas och verkligheten gör sig påmind

Fyfan vad arg jag blir!

I morse, klockan 4 ungefär, blev jag uppringd av en tjejkompis. Hon har varit tillsammans med sin kille i lite mer än fyra år, de flyttade ihop för lite mer än två år sedan och det senaste året har de pratat om att skaffa barn tillsammans. De är verkligen det där paret som man tänker sig ska vara tillsammans förevigt och som sett lika kära ut sedan första dagen de träffades tills nu.

Tappar man hopp på förhållanden och kärleken så är det alltså de man ska tänka på, och man lyser genast upp. Deras relation har alltid varit fantastisk, och de har kompletterat varandra perfekt.

Men igår fick hon reda på att han varit otrogen på det mest osmidiga sättet någonsin, om ändock inte så ovanliga. Han hade nämligen fått Klamydia, och alltså var han tvungen att berätta det för henne. Nu, hade det bara varit en engångsföreteelse så skulle hon (hon skulle givetvis fortfarande bli sårad) ha kunnat förlåta det. Det kan ske snedsteg på fyra år, det är nästan konstigt om det inte sker ett enda, så att säga.

Men nej! Efter att de pratat om det ett bra tag så kom det fram att han haft ett dubbelförhållande det senaste året, sedan de började prata om att skaffa barn, alltså. Han har träffat en annan tjej regelbundet åtminstonde en gång i veckan i ett års tid. Ett års tid!

Jag pratade med henne fram tills 10-11 på morgonen. Jag är så jävla ledsen. Jag vill inte att det här ska hända henne. Inte henne. Hon är så jävla fin och bra och varm och fantastisk att det inte är klokt. Jag har aldrig hört henne snacka skit om någon, jag har aldrig varit med om att hon gjort en enda medveten taskig gärning. Jag har känt henne hur länge som helst, och hon är en sådan där genuint fantastisk jävla människa.


Fan! Hon dedikerar hela sitt liv till att hjälpa folk. Hon gick kulturvetarlinjen och jobbade extra på ett hem för missbrukare. I början gillade hon det inte, men sedan började hon lära känna alla där och kom fram till att, ja, fan. Det är vad hon vill jobba med. Hon vill hjälpa folk som hamnar snett i samhället. Antingen med att få tillbaks dem i samhället eller i alla fall med att göra restrerande parten av deras liv så bra som bara möjligt.


Hon är så genuint jäkla... jag vet inte. Hon är personifieringen av allt som är fantastiskt. Och nu mår hon så dåligt, hon är så himla knäckt. Och jag blir så himla knäckt av att se hennes liv, typ det enda hon unnade sig själv, gå i kras rakt framför hennes ögon utan att hon kan göra något åt det.


Jag tycker inte om verkligheten idag.
 

Jag blir ledsen när jag får höra något sånt här. Även fastän jag inte känner henne så är det så hemskt. Nu kanske hon aldrig kan lita på någon någonsin :/

Jag tappar hoppet på kärleken ännu en gång.

Jag förstår bara inte att folk kan göra så mot varandra. Det är sånt här som gör att jag kanske aldrig kommer att kunna lita på någon tillräckligt för att våga älska. Och det sker jämt. Det där fantastiska paret som är så öppna, vackra och ärliga mot varandra, och så visar det sig att alltihopa är en lögn. Om sådana par bara är fejk, kan man verkligen tro på kärleken då? Jag tror inte det, och det gör mig väldigt ledsen.
Fint att din vän har någon som du att prata med i alla fall. När man hittar ärliga, bra vänner är det finare än allt annat.

ok jag får ångest. Det låter som mig och mikael, 4 år och allt det där om paret som alla tycker är så fantastiskt och tjosanhejsan. Och barn, vi har pratat om våra barn sen första månaden tillsammans. Blä... klump i magen.

Men jag tror inte vi är fejk. Det skulle jag aldrig gå med på.

Såna här historier är som ett slag i magen. Man blir ledsen för man inser att det kan hända vem som helst, som vågade tro och satsa på kärleken.

Vad hemskt! Man blir så ledsen..

Thats men I am afraid!
lita inte pa men, they are all scumbags even the nice ones. valdigt sorgligt, men SANT.

För jävligt ! Tyvärr är livet så här cyniskt.. Men visst komer hon att hitta kärleken igen. Hon är underbar och har all rätt att leva med någon BRA person som älskar henne. Vänd på steken och se att det var en jävla tur att hon blev av med en så läbbig person och TUR att hon inte hunnit skaffa barn. Man kan väl inte leva ihop med någon som beter sig så.

En lärdom jag har av livet är att man reser sig igen / Hälsn. en skild kvinna med 2 barn som är lycklig igen

P.S: I de lugnaste vatten... Jag och min var (trodde alla) ett sånt där avundsvärt par som alla trodde var för livet. Men så var inte fallet. Han var också otrogen och lämnade mig. Jag har lärt mig att man visst kan lita på kärleken och våga älska igen, BARA MAN KOMMUNICERAR. Vi hade ingen bra och uppriktig kommunikantion kan jag se i efterhand. Dessutom styrde mitt förhållande mitt liv för mycket. Min identitet låg till stor del i förhållandet. Nummer 1 är att ha en grundtrygghet och ett bra förhållande med sig själv
D.S.

Usch, min värsta mardröm. Vad fan orkar man börja om? Man har väl inget val men fy fasiken vilken avgrund.

Usch, vad ledsen och arg jag blir! Vilken j-a skitstövel. Hon borde dumpa honom med besked!

Män... morr

nu gråter jag pågrund av fina människor och jävliga, hemska idioter.

Sånt här gör ont att läsa. Även om man aldrig kan förstå riktigt hur ont det gör
om man inte varit med om det, så får jag ont i magen bara av tanken på om min pojkvän skulle bedra mig på det sättet... förd bakom ljuset under ett år liksom, medan han är kär, träffar och har sex med en annan tjej. Att något som man trodde var bra bara var en lögn egentligen. Fy fan! :( Tycker verkligen synd om henne. Hoppas hon vågar lita på män i framtiden. Tror det kan vara väldigt svårt efter att ha varit med om en sådan sak.