I morse när jag vaknade var mitt hår inte lockigt, det var krulligt. Jag känner mig lite härligt 80-tal! Det första mamma sa när jag kom ner med dagens kläder var "Du ser lite bred ut i det där!" Blicken hon fick tillbaka var dödsblicken TM och svaret löd "Nä! Mina ben är skitsmala! Jag ser högst rak ut som en man, inte bred!"

Stickad väst med små fickor, off-white: Hm, Brunogallerian.
Skjorta med vida ärmar, svart: Hard Beat, Götgatan.
Stuprör med stretch, svarta: Gul och Blå.
Stövletter i syntet, svarta: Din sko (somras).

Nästa plan i mitt liv är att göra om mitt rum. För ganska längesedan fick jag en fråga om jag inte kunde visa hur jag inredde, personen i fråga tänkte sig att jag en väldigt flådig och läcker stil (har jag för mig?) men sanningen att säga är mitt rum ett rent helvete. Det är hopkok av olika möbler till för klädförvaring, ett mycket taskigt skrivbord (som jag ritat på och skrivit typ telefonummer på! och karvat i!), två till hälften nermonterade datorer (som jag maniskt bygger om hela tiden, höha.) två tappert inklämda Billybokhyllor som är smockfulla (en 80 en 60 bred), två skraltiga garderober, en stor byrå (björk, MALMEN, ful!) och ett högt skåp i typ antikbets med fula, immiade plastdörrar! Blä! Golvet är i skadat linolium, min säng har inga stommar och brevid bordet står en stackars lampa som håller på att trilla omkull hela tiden pga. vikten från alla skärp jag hängt på den. Över hela rummet är dessutom halsband tappert placerade på varenda liten utbuktning!

Nu skulle jag göra en skiss i Corel på hur det nya rummet ska se ut, göra en mamma, som bl.a. jobbar som inredningarktitekt! Men efter en kvart upptäckte jag att det nog inte är min inritkning eftersom att ungefär varje perspektiv blev fel och allt bara ser ut som en teckning av en fyraåring. Tack. Mamma är mycket duktigare!

Ps. Jag vill tillägga att min rum alltså ser så illa ut att folk antingen brukar bli knäpptysta och inte säga ett skvatt eller börja gapskratta frenetiskt. Jag har fått kommentaren att min rum ser värre ut än en viss vårdares patienters rum. Dvs, det har också en ganska stor tendens att bli redigt stökigt. För jag har ut alla kläder på golvet. Alltid.

Anna: Tack! :D

Det spelar ingen roll om ditt rum ser ut som sju svåra år - så ser det ut här också. Jämt. Dina bilder är iaf jätteroliga att se! Så det så! ;)

NEJ NEJ! MITT ÄR VÄRST!

Jag blev nästan lite förnärmad där, jag menar vad ska jag göra när jag inte längre kan försvara det som jag så tappert tar stolthet ur, mitt rum..?! Mitt helvetiska rum, mitt älskade rum, mitt hatade rum. Haha. Var duktig på Ikea igår iallafall men alla vet ju att det inte hjälper, skiten ska ju monteras också..

NEJ NEJ! MITT ÄR VÄRST!

Jag blev nästan lite förnärmad där, jag menar vad ska jag göra när jag inte längre kan försvara det som jag så tappert tar stolthet ur, mitt rum..?! Mitt helvetiska rum, mitt älskade rum, mitt hatade rum. Haha. Var duktig på Ikea igår iallafall men alla vet ju att det inte hjälper, skiten ska ju monteras också..

Haha, golvet funkar rätt bra som garderob hos mig med. :P Kanonläcker outfit föressten, jeansen såg verkligen ut att sitta kanonsnyggt på dig!

rum? så du bor hemma?

80-talet är härligt och du är SKITSNYGG!

Igår såg jag en liten tjej (6-7 år, kanske) på tunnelbanan som såg ut som en kopia av dig! Tja, fast i barnkropp då, osv. Men hon hade precis dina ögon, ögonbryn och ansikte plus ditt hår! I samma frisyr! Jag satt och tog foton ut genom tunnebanan när hon satt där och upptäckte efteråt att hon kom med i speglingarna, men jag är inte riktigt så creepy att jag tänker lägga upp någon bild :P Men det var sjukt. Jag är fortfarande chockad. Har du några småkusiner eller syskonbarn i den åldern? Hon hade en bror i samma ålder, tror jag. Aah, jag låter som en stalker >_

Oj, nu föll en bit av min kommentar bort. Resten handlade hur som helst om att jag är riktigt spänd på att se hur ditt rum blir!

"En viss vårdare", är det jag det? Men allvarligt, ditt rum är en total katastrof! Allt man kunde se va kläder, kläder och ännu mera kläder, ÖVERALLT!!

Stökigt=kreativt brukar jag tänka. :)
Den stickade västen är helläcker.

Haha min mamma brukar titta konstigt på mig, säga att jag har gått upp i vikt och sekunden efter bjuda på 100 olika kakor. Hur hon tänker förstår jag mig inte på men jag tackar och tar emot.

Haha, det där låter lite som mitt förr-förr-förra (har flyttat mycket senaste året) rum. Bara massa möbler inslängda utan någon som helst tanke bakom det :P Men lite charmigt var det faktiskt..

Jag håller faktiskt med om att du ser bred ut, inge illa menat med det då du fortf ser bra ut, men men. Rummet är heligt oavsett tillstånd.

Camilla: Tre dagar efter städning och det är katastrof igen! :D

H: Det lustiga är att typ alla Hanna jag träffat har haft katstrofala rum, och dessutom varit FISKAR. Skumt!

Sandra: Jag skulle vilja ha ett rum enbart för kläder :( Buhu! Jag bodde i en egen lägenhet förut och då hade jag ett rum som var helt täckt av garderober längs hela den långa väggen, då var det allt städat och fint! Och tack :D

morry: Japp! Jag flyttade hem till min mamma igen för att vi skulle hjälpas åt att renovera hennes femma och sedan byta den mot två mindre lägenheter :)! Eminent, förstahandskontrakt i Stockholms innerstad är antingen omöjligt eller skitdyrt.

Linnéa: TACK! Och ja :D

Mikey: Hahaha, vilken grej! :D Önskar att jag hade sett henne också! Sånt där är så himla kul. Men nej, jag har inga släktingar i den åldern så vitt jag vet :I

David: Jag städade i förrgår och nu ser det likadant ut igen! :D Haha!

Käthe: Hahaha, så brukar mina vänner trösta mig med :I "Hanna du är inte rörig, du är kreativ!" medan jag typ kvävs på mina egna dammälgar...

Ivana: Hubba! Så knasigt :D Speciellt det där med att kommentera vikt, känsligt ämne som mödrar borde undvika :D!

Nova: Charmigt, men även deprimerande! Lite fint vill man ändå ha omkring sig :)

Fredrik: Spindelbenen kompenserar all överkroppsbredhet!

Hahaho..katastrof är ju knappt förnamet. Men jag är nästan-fisk: vädur. fast en dag in i tecknet och fiskens horoskop brukar stämma bättre..

love 80tal

Min mamma tror på brutal ärlighet vilket hjälper för det mesta. Absolut inte alltid. Men hon brukar bli förlåten pga alla fina komplimanger hon kan ösa över en så det jämnar nog ut sig haha

som jag skrev som svar på ditt inlägg på min blogg. jag såg dej inte heller. synd! hade kunnat bli en bra bloggträffkväll, jag träffade ten-thirtyonepeter, hade varit kul att se dej också. jag hade min svarta americanapparelklänning på mej, men som sagt det var asmycket folk.

kläder HÖR HEMMA på golvet. basta.
var kunde man köpa alla dessa peruker förresten? jag dyrkar er familj för innehavet av alla dessa fina skapelser. jag vill ha en sådan jag själv.

Shit - du är superläcker - som vanligt. En fråga - vem har du som fotar? Min kille tokvägrar att fota mig varav mina taskiga foton...

H: Men då håller fortfarande teorin, that's lovely! Att vara en Hanna kan kanske stämplas som en egen liten ras, en liten mutation från resten av mänskligheten? :D Vi kan starta en klubb för inbördes beundran! (ala. mensa)

Ivana: Om ärligheten går åt båda hållen så är allt fine and dandy, men jag dör på folk som bara är otrevliga och sedan skyller på "ärlighet", det är så Big Brother, eller kanske bara elitistiskt autistiskt!

Lina: Vi får ta det någon annan gång, helt enkelt! Det skulle vara sanslöst kul att ses :)

Tova: Lite överallt! Buttericks, smink och perukmakaren, perukaffären på... hm, ja, nära St.Paulsgatan, första tvärgatan om man går från Götgatan eller något sådant, I believe. Plus internet! (eller nja, jag har nog inte shoppat någon av dem på internet iof.)

kerstin: Lite olika! Mestadels är det min kära mor som fotar, hon verkar tycka att det är kul och inte det minsta jobbigt, kanske för att hon själv jobbat med mode och tycker att det är jättekul att jag har en blogg och är jättestolt ;D

Kerstin: Ett litet tillägg också, min mamma heter också Kjerstin! Fast med KJ :) Eh, ja, nu vet du det!

hej, trillade visst in på din blogg
tuff stil du har och väldigt fina bilder på bloggen! :)

alice: Tack! :D